Donkeyman minns demonstrationerna från sin ungdoms dagar. När 10.000-tals demonstrerade mot VietNamkriget, Almstriden fyllde Kungsträdgården med folk, "Halva Söder" fylldes med folk när Polisen tömde kvarteret Mullvaden. Minst 50.000 demonstrerade på 1. Maj.
Och så vidare, och så vidare ....... Den gången kan man tala om massdemonstration.
En stor debattfråga den gången var - hur många hade gått i respektive tåg. Polisen och arrangörerna hade ofta olika uppfattning.
I moderna tider har demonstrationen som politisk metod förändrat sig totalt. Bara här i lilla Tromsø har vi många så kallade "massdemonstrationer" där manifestationen består av 20-30 stycken utkommenderade partianställda och förtroendevalda samt kanske lika många "vanliga" deltagare. Tidningarnas fotografer ställs inför problemet att ta bilder som ger intryck av stor folkmassa. Så att tidningen i fråga kan "klämma ut" artiklar några dagar i rad.
Det senaste exemplet på detta var mot-demonstrationen i Oslo mot att EU fick Nobels Fredspris. I ett par veckors tid läste vi om att det skulle bli enorma manifestationer mot prisutdelningen. Något som styrks av den allmänna inställningen mot EU i detta land samt att över 50 olika organisationer, varav några riktigt stora anslöt sig till manifestationen.
Nu skulle det bli "massdemonstration". Och "massdemonstration" var det om man skall tro alla media. Bortsett från att polisen anslog antalet deltagare till cirka 500. Andra källor anslog 700.
Med ett par Stortingspartier och 50 stora organisationer i ryggen så borde uppslutningen betecknas som ett Fiasko. Inte som en "massdemonstration".
Donkeyman anser att detta är ett klart exempel på felrapportering i media. För det kan väl inte vara så att rapporteringen styrs av journalisternas egna uppfattningar i frågan.
onsdag 12 december 2012
lördag 8 december 2012
Utrensning
I min förra artikel redogjorde jag för vår lokala Skandal kring "Raske Roger". Sedan dess har alla media skrivit spaltkilometer om saken. Den officiella Politiskt Korrekta uppfattningen lutar mot att Roger Ingebrigtsen är en dålig människa som inte längre bör ha medborgerligt förtroende medan det är synd om Damen som är hans offer. Den Politiskt Korrekta delen av samhället skulle gärna bygga en galge på stortorget eller resa ett bål på Strandtorget. Men i brist på detta så räcker det så bra med en verbal form av "tjära och fjäder".
Och visst är det väl sant på sitt sätt. RI är uppenbarligen en "snuskhummer" som har utnyttjat sin ställning i partiet för att förföra en ung jänta. Samt fortsätta med ett förhållande under flera år. Jäntan å sin sida är enbart ett offer som inte på något sätt har någon som helst skuld i det hela. Samtidigt konstateras att något brottsligt har inte ägt rum, däremot är det något djupt omoraliskt som har skett.
Dessutom är den Politiskt Korrekta meningen att det bara var en ren slump att man släppte "bomben" bara två dager innan det avgörande nominationsmötet. Trots att det har gått åtta år sedan saken inträffade.
Och Arbeiderpartiet ställer självfallet (med rätta) upp på att stötta kvinnan och hjälpa henne vidare i livet. Åtmindstone just nu.
Samtidigt står alla "Raske Rogers" gamla partivänner i en ring runt honom och pissar på "liggande man". Vilket är väldigt typiskt Skandinavien. Den Sosse som i dag söker upp RI och undrar hur han har det riskerar sin framtida politiska karriär. Det är nämligen så att här i Skandinavien har alla framgångsrika personer (både inom politiken, idrotten, kulturen eller näringslivet) en skara med följeslagare som önskar sola sig i glansen. Personer som gärna använder den framgångsrike som "kork" för att lyfta dem i karriären.
Men när "Stjärnan" faller av något skäl så är samma människor de som först ställer sig och pissar på liket. För att markera sitt avståndstagande så att de inte själva åker med i "dragsuget". Och här finns inte någon preskribtionstid. En gång Skurk - alltid Skurk.
I dag kan Roger antagligen rensa ned sin kontaktlista till 5% av vad den var för en vecka sedan. De som eventuellt vågar träffa honom måste uppträda under förklädnad. Han har också upptäckt vilka som är riktiga vänner och vilka som enbart var ute efter att sola sig i glansen.
Donkeyman har sett detta vid många tillfällen under sin levnad. Han uttalar sig dessutom av egen erfarenhet. Han har också upplevt hur hela omgivningen som tidigare gärna drack öl på hans bekostnad och som solade sig i det han hade åstadkommit plötsligt verbalt stod och pissade på honom. För långt mindre än vad RI har gjort. Så han vet hur det är.
Men en person som RI kommer garanterat att resa sig ur det här. Han går till en ny karriär och om fem år har han nått långt inom det privata näringslivet. Och undrar varför han lade ned så mycket tid på det politiska arbetet.
Donkeyman är å andra sidan inte Politiskt Korrekt så han önskar Roger lycka till i hans framtida liv.
Och visst är det väl sant på sitt sätt. RI är uppenbarligen en "snuskhummer" som har utnyttjat sin ställning i partiet för att förföra en ung jänta. Samt fortsätta med ett förhållande under flera år. Jäntan å sin sida är enbart ett offer som inte på något sätt har någon som helst skuld i det hela. Samtidigt konstateras att något brottsligt har inte ägt rum, däremot är det något djupt omoraliskt som har skett.
Dessutom är den Politiskt Korrekta meningen att det bara var en ren slump att man släppte "bomben" bara två dager innan det avgörande nominationsmötet. Trots att det har gått åtta år sedan saken inträffade.
Och Arbeiderpartiet ställer självfallet (med rätta) upp på att stötta kvinnan och hjälpa henne vidare i livet. Åtmindstone just nu.
Samtidigt står alla "Raske Rogers" gamla partivänner i en ring runt honom och pissar på "liggande man". Vilket är väldigt typiskt Skandinavien. Den Sosse som i dag söker upp RI och undrar hur han har det riskerar sin framtida politiska karriär. Det är nämligen så att här i Skandinavien har alla framgångsrika personer (både inom politiken, idrotten, kulturen eller näringslivet) en skara med följeslagare som önskar sola sig i glansen. Personer som gärna använder den framgångsrike som "kork" för att lyfta dem i karriären.
Men när "Stjärnan" faller av något skäl så är samma människor de som först ställer sig och pissar på liket. För att markera sitt avståndstagande så att de inte själva åker med i "dragsuget". Och här finns inte någon preskribtionstid. En gång Skurk - alltid Skurk.
I dag kan Roger antagligen rensa ned sin kontaktlista till 5% av vad den var för en vecka sedan. De som eventuellt vågar träffa honom måste uppträda under förklädnad. Han har också upptäckt vilka som är riktiga vänner och vilka som enbart var ute efter att sola sig i glansen.
Donkeyman har sett detta vid många tillfällen under sin levnad. Han uttalar sig dessutom av egen erfarenhet. Han har också upplevt hur hela omgivningen som tidigare gärna drack öl på hans bekostnad och som solade sig i det han hade åstadkommit plötsligt verbalt stod och pissade på honom. För långt mindre än vad RI har gjort. Så han vet hur det är.
Men en person som RI kommer garanterat att resa sig ur det här. Han går till en ny karriär och om fem år har han nått långt inom det privata näringslivet. Och undrar varför han lade ned så mycket tid på det politiska arbetet.
Donkeyman är å andra sidan inte Politiskt Korrekt så han önskar Roger lycka till i hans framtida liv.
tisdag 4 december 2012
En Skandal
Donkeyman har inte så mycket att glädja sig åt så här på hösten. Jobb, mer jobb och ännu mer jobb är vad som bjuds och belöningen i form av goda öl är också begränsad. Dessutom har inte Mack haft Bayeröl den senaste månaden eftersom man har flyttat bryggeriet och därmed har det varit stopp i produktionen - längre än beräknat givetvis.
Men politiken rullar på och även här uppe i Nordens Paris har vi begåvats med en alldeles egen politisk skandal. Det verkar numera som om just "Skandal" har blivit en politisk metod. Inte bara så att ena sidan samlar sk***t om någon politiker hos motståndarna för att sedan dumpa materialet hos någon tidning. Det tycks också som om fraktioner inom samma parti använder Skandalvapnet mot sina egna partikamrater. Dessutom samlar antagligen media aktivt material mot politikerna för att sedan använda det "vid lämpligt tillfälle".
Donkeyman drar sig till minnes sin forntid på 1970-talet när han var inblandad i politiken. Med tillhörande interna fraktionsstrider. Alla former av nominationer innebar någon form av krigstillstånd därför att partiet (vpk) innehöll flera olika fraktioner. Egentligen var partiet flera partier i ett. Men man kunde inte gå ut och bekämpa varandra med debatt. Alltså använde man alla upptänkliga vikarierande argument. Bland exemplen:
- vi har en skev könsfördelning. Det måste vara en kvinna/man på posten
- vi har skev geografisk fördelning. Det måste vara en från tätorten/distriktet
- vi har en skev yrkesfördelning. Vi måste ha en arbetare/akademiker
- vi har en skev åldersfördelning. Det måste vara en äldre/yngre
Och så vidare ........ fantasin var stor. Men aldrig att man faktiskt nämnde VARFÖR man inte ville att just den personen skulle strykas. Det var något som alla "visste" men man debatterade de vikarierande argumenten därför att annars hade fraktionsstriderna blivit officiella.
Nu till vår egen nya Skandal. Den här gången är det Arbeiderpartiet (AP) som drabbas. Det skall nomineras en lista till Stortingsvalet i höst. Partiet har haft tre mandat men eftersom Troms får ett mandat mindre nästa gång är det osannolikt att de får mer än två. Samtidigt har distriktet i form av Harstad haft ett mandat i bortåt 20 år men den som hållit detta ställer inte upp igen. Tromsö som innehåller ungefär hälften av väljarna har däremot inte haft någon Stortingsman från AP på "evigheter".
Så de har blivit en hård strid om vilka som skall ha de två mandaten. Att det blir en man och en kvinna är självskrivet. Sedan har det sig så att Tromsö har en utmärkt kandidat vid namn Roger Ingebrigtsen som länge har verkat som statssekreterare och som har gjort sig bemärkt i rikspressen på alla möjliga sätt. I de allra flesta andra partier skulle han vara en självskriven kandidat. Men så är det bara det problemet att han är från Tromsö, vilket i distriktens ögon diskvalificerar honom. Hellre en slätstruken lantis än en mycket duktig Tromsöman är budskapet.
Så det drog ihop sig till det man kallar "Kampvotering" i Norge. Med två kandidater som står ungefär 50-50. Två dagar före denna sprängs bomben.
Ingebrigtsen, eller Raske Roger som han också kallas drar sig tillbaka. Han berättar att han för åtta år sedan knullade en 17-årig kvinna i ungdomsförbundet. Själv var han då 37 år. Detta skall ha skett flera gånger under några års tid. Även om det inte är brottsligt så är det väldigt olämpligt. I synnerhet i ett land som Norge.
Och då började hjulen rulla. Kvinnan skulle hållas anonym. Hur saken hade kommit upp skulle inte heller offentliggöras. Det var en ren slump att detta kom till ytan två dagar före nominationsmötet och inte under de åtta år som gått sedan dess. Vilket inte någon trodde på.
Omgående började konspirationsteorierna surra. "Alla" var övertygade om att detta var ett sätt att avgöra fraktionsstriden inom AP, dvs att Raske Rogers fiender hade släppt nyheten och att han hade avgått innan han skulle blivit tvungen att lämna i vanära.
Över helgen har det kommit fram mer nyheter.
- Först kröp det fram att det var en AP-kvinna som jobbar på statsministerns kontor som hade fått saken förelagd sig av kvinnan och omedelbart slagit larm.
- Sedan kröp det fram att denna kvinna slumpvis var samboerska till Raske Rogers direkta motståndare i nominationsprocessen.
- Och slutligen kröp det fram att den förorättade kvinnan själv stod på fjärde plats på samma lista. Hon är nu 25 år gammal och fullspikad med politiska uppdrag för AP. Med andra ord en fullfjädrar politiker i karriären.
Donkeyman har flera personliga funderingar:
Det som gör saken till en "affär" är att det rör en 37-årig etablerad politiker och en 17-årig jänta i ungdomsförbundet. Skulle det ha varit en "vanlig" 37-åring som efter en glad kväll på byen hade fått med sig en 17-åring hem så skulle det inte ha varit underlag för någon "affär". Inte ens om de hade träffats för fler "herdestunder" det närmaste året som tydligen fallet var med Raske Roger och jäntan.
Samtidigt drar sig Donkeyman till minnes sin egen tid inom politiken. En sak var väldigt säker - det knullades friskt och ofta. Utan några större funderingar över åldersskillnader. Och den tidens 17-åringar i ungdomsförbundet var väldigt aktiva i den verksamheten för att säga det försiktigt. Om det går till likadant i dag undandrar sig helt och hållet Donkeymans kunskaper. Men den gången för 40 år sedan i radikala kretsar var det definitivt så.
Vad som egentligen har inträffat är omöjligt för andra än de två inblandade att veta. Självfallet är det hela olämpligt. Ungdomar skall kunna vara med i ungdomsförbundet utan att riskera att bli förförda av äldre gubbar. Har det varit någon form av tvång inblandat är det givetvis dessutom kriminellt. Men det låter sig knappast bevisas så sådana spekulationer läggs säkert döda med tiden.
Men ut från det som offentliggjorts hittills kan vi identifiera två ytterligheter. Sanningen ligger antagligen någonstans mitt emellan:
- Raske Roger bjuder hem ungjäntan på en "booze out". Han super henne full och kryper på mot hennes vilja men hon gör inte något aktivt motstånd. Till det är hon för packad. Hon "ställer upp" vid fler tillfällen och han "boostar" hennes karriär inom partiet. Han hotar henne med att om saken kommer fram så har hon också förlorat den som hjälper henne uppåt. Hon har hela tiden hatat honom och väntat till dess hon kommit så långt att hon klättrar på egna meriter. Då låter hon bilan falla ....
- Jäntan låter sig inbjudas av RI och efter en blöt afton förför hon honom. Sedan "ställer hon upp" flera gånger mot att han hjälper henne uppåt i karriären. Med tiden är hon nästan uppe på hans nivå i partiet och han blir en direkt konkurrent. Då lierar hon sig med hans fiender för att i stället "bli av med" RI. Skulle han blivit nominerad hade han ju suttit som en "propp" uppåt i systemet i många år.
Bägge alternativ är lika osmakliga så vi får hoppas att sanningen ligger mitt emellan. Två saker är däremot säkra:
- Vi "vanliga" väljare får aldrig veta sanningen
- Detta är långt ifrån den sista politiska skandalen. Mer kommer med tiden
Men politiken rullar på och även här uppe i Nordens Paris har vi begåvats med en alldeles egen politisk skandal. Det verkar numera som om just "Skandal" har blivit en politisk metod. Inte bara så att ena sidan samlar sk***t om någon politiker hos motståndarna för att sedan dumpa materialet hos någon tidning. Det tycks också som om fraktioner inom samma parti använder Skandalvapnet mot sina egna partikamrater. Dessutom samlar antagligen media aktivt material mot politikerna för att sedan använda det "vid lämpligt tillfälle".
Donkeyman drar sig till minnes sin forntid på 1970-talet när han var inblandad i politiken. Med tillhörande interna fraktionsstrider. Alla former av nominationer innebar någon form av krigstillstånd därför att partiet (vpk) innehöll flera olika fraktioner. Egentligen var partiet flera partier i ett. Men man kunde inte gå ut och bekämpa varandra med debatt. Alltså använde man alla upptänkliga vikarierande argument. Bland exemplen:
- vi har en skev könsfördelning. Det måste vara en kvinna/man på posten
- vi har skev geografisk fördelning. Det måste vara en från tätorten/distriktet
- vi har en skev yrkesfördelning. Vi måste ha en arbetare/akademiker
- vi har en skev åldersfördelning. Det måste vara en äldre/yngre
Och så vidare ........ fantasin var stor. Men aldrig att man faktiskt nämnde VARFÖR man inte ville att just den personen skulle strykas. Det var något som alla "visste" men man debatterade de vikarierande argumenten därför att annars hade fraktionsstriderna blivit officiella.
Nu till vår egen nya Skandal. Den här gången är det Arbeiderpartiet (AP) som drabbas. Det skall nomineras en lista till Stortingsvalet i höst. Partiet har haft tre mandat men eftersom Troms får ett mandat mindre nästa gång är det osannolikt att de får mer än två. Samtidigt har distriktet i form av Harstad haft ett mandat i bortåt 20 år men den som hållit detta ställer inte upp igen. Tromsö som innehåller ungefär hälften av väljarna har däremot inte haft någon Stortingsman från AP på "evigheter".
Så de har blivit en hård strid om vilka som skall ha de två mandaten. Att det blir en man och en kvinna är självskrivet. Sedan har det sig så att Tromsö har en utmärkt kandidat vid namn Roger Ingebrigtsen som länge har verkat som statssekreterare och som har gjort sig bemärkt i rikspressen på alla möjliga sätt. I de allra flesta andra partier skulle han vara en självskriven kandidat. Men så är det bara det problemet att han är från Tromsö, vilket i distriktens ögon diskvalificerar honom. Hellre en slätstruken lantis än en mycket duktig Tromsöman är budskapet.
Så det drog ihop sig till det man kallar "Kampvotering" i Norge. Med två kandidater som står ungefär 50-50. Två dagar före denna sprängs bomben.
Ingebrigtsen, eller Raske Roger som han också kallas drar sig tillbaka. Han berättar att han för åtta år sedan knullade en 17-årig kvinna i ungdomsförbundet. Själv var han då 37 år. Detta skall ha skett flera gånger under några års tid. Även om det inte är brottsligt så är det väldigt olämpligt. I synnerhet i ett land som Norge.
Och då började hjulen rulla. Kvinnan skulle hållas anonym. Hur saken hade kommit upp skulle inte heller offentliggöras. Det var en ren slump att detta kom till ytan två dagar före nominationsmötet och inte under de åtta år som gått sedan dess. Vilket inte någon trodde på.
Omgående började konspirationsteorierna surra. "Alla" var övertygade om att detta var ett sätt att avgöra fraktionsstriden inom AP, dvs att Raske Rogers fiender hade släppt nyheten och att han hade avgått innan han skulle blivit tvungen att lämna i vanära.
Över helgen har det kommit fram mer nyheter.
- Först kröp det fram att det var en AP-kvinna som jobbar på statsministerns kontor som hade fått saken förelagd sig av kvinnan och omedelbart slagit larm.
- Sedan kröp det fram att denna kvinna slumpvis var samboerska till Raske Rogers direkta motståndare i nominationsprocessen.
- Och slutligen kröp det fram att den förorättade kvinnan själv stod på fjärde plats på samma lista. Hon är nu 25 år gammal och fullspikad med politiska uppdrag för AP. Med andra ord en fullfjädrar politiker i karriären.
Donkeyman har flera personliga funderingar:
Det som gör saken till en "affär" är att det rör en 37-årig etablerad politiker och en 17-årig jänta i ungdomsförbundet. Skulle det ha varit en "vanlig" 37-åring som efter en glad kväll på byen hade fått med sig en 17-åring hem så skulle det inte ha varit underlag för någon "affär". Inte ens om de hade träffats för fler "herdestunder" det närmaste året som tydligen fallet var med Raske Roger och jäntan.
Samtidigt drar sig Donkeyman till minnes sin egen tid inom politiken. En sak var väldigt säker - det knullades friskt och ofta. Utan några större funderingar över åldersskillnader. Och den tidens 17-åringar i ungdomsförbundet var väldigt aktiva i den verksamheten för att säga det försiktigt. Om det går till likadant i dag undandrar sig helt och hållet Donkeymans kunskaper. Men den gången för 40 år sedan i radikala kretsar var det definitivt så.
Vad som egentligen har inträffat är omöjligt för andra än de två inblandade att veta. Självfallet är det hela olämpligt. Ungdomar skall kunna vara med i ungdomsförbundet utan att riskera att bli förförda av äldre gubbar. Har det varit någon form av tvång inblandat är det givetvis dessutom kriminellt. Men det låter sig knappast bevisas så sådana spekulationer läggs säkert döda med tiden.
Men ut från det som offentliggjorts hittills kan vi identifiera två ytterligheter. Sanningen ligger antagligen någonstans mitt emellan:
- Raske Roger bjuder hem ungjäntan på en "booze out". Han super henne full och kryper på mot hennes vilja men hon gör inte något aktivt motstånd. Till det är hon för packad. Hon "ställer upp" vid fler tillfällen och han "boostar" hennes karriär inom partiet. Han hotar henne med att om saken kommer fram så har hon också förlorat den som hjälper henne uppåt. Hon har hela tiden hatat honom och väntat till dess hon kommit så långt att hon klättrar på egna meriter. Då låter hon bilan falla ....
- Jäntan låter sig inbjudas av RI och efter en blöt afton förför hon honom. Sedan "ställer hon upp" flera gånger mot att han hjälper henne uppåt i karriären. Med tiden är hon nästan uppe på hans nivå i partiet och han blir en direkt konkurrent. Då lierar hon sig med hans fiender för att i stället "bli av med" RI. Skulle han blivit nominerad hade han ju suttit som en "propp" uppåt i systemet i många år.
Bägge alternativ är lika osmakliga så vi får hoppas att sanningen ligger mitt emellan. Två saker är däremot säkra:
- Vi "vanliga" väljare får aldrig veta sanningen
- Detta är långt ifrån den sista politiska skandalen. Mer kommer med tiden
söndag 11 november 2012
Vägvalet
Donkeyman är ju en hängiven "Sossolog". Det vill säga, som "Sossologie Stud" ägnar han mycket tid åt att studera Socialdemokratins inre väsen. Studier som självfallet genererats av ett stort och livslångt politiskt intresse.
Är man en äldre Svensk så har ju också Socialdemokratin påverkat livsförhållandena under ett helt liv. Därav detta brinnande intresse för just "Sossologi".
Och för en "Soss Stud" har det funnit mycket intressant att "gotta sig åt" under de senaste åren. Framför allt illa dolda interna stridigheter som skickade Mona över kanten och gav oss "Åsa-Nisse Juholt". Som sedan åkte över kanten och gav oss en riktig gammaldags FackPamp på ledarposten.
Allt medan en liten Armé av Rörelsens anställda "pissar in" sina revir på nytt och hoppas att på en ny tid vid maktens köttgrytor. En situation som inte bara berikar det högre partiskiktet utan som skickar "köttben" långt nedöver i strukturen.
Donkeyman identifierar Rörelsens problem i korthet så här:
Efter en kamp som började på slutet av 1800-talet blev Socialdemokratin färdig med sitt samhällsbygge ungefär runt 1970. Då övergick man till att underhålla bygget i stället för att vidareutveckla det.
Ett långvarigt maktinnehav baserat på nära 50% väljarunderlag fungerade samtidigt som ett "sömnpiller" rakt igenom Rörelsen. Gammalmodiga, ineffektiva och odemokratiska beslutsstrukturer, pampvälde och interna strider kännetecknar i dag Partiet och Facket.
Som ett resultat av det framgångsrika Socialdemokratiska samhällsbygget har man förvandlat den gamla traditionella "underklassen", dvs Arbetarklassen till ingå i en Medelklass. En medelklass som innehåller både lönearbetare, småföretagare, de flesta pensionärer och många andra. Det vill säga en stor majoritet vars största skräck är att "Ramla över Kanten" och hamna bland den lilla kvarvarande resten av en "Underklass". Man kan alltså inte vinna val utan att tillvarata Medelklassens intressen medan man i Socialdemokratins barndom vann val genom att tillvarata Arbetarklassens intressen.
Slutligen sker en omfattande urbanisering. Det vill säga de områden där (s) och de röd-gröna totalt sett står som starkast är områden som folk flyttar från medan de olika blå partierna står som starkast i de områden som folk flyttar till.
Sossarnas två olika vägval:
Det ledande skiktet inom Rörelsen har sedan lång tid varit pragmatiker som har samarbetat med Arbetsgivarsidan och de Borgerliga partierna. Det gick till och med så långt att regeringen Göran Persson i stor utsträckning förde en rent borgerlig politik. Något som också gjorde att stora delar av Medelklassen länge stödde Sossarna.
I modern tid har detta vägval utmanats av en mer radikal vänstersida inom partiet. En vänster som vill ideologisera politiken och som hävdar att vägen tillbaka går över en mer utpräglad vänsterpolitik. Ett antal reformförslag har kommit från det hållet. Avskaffa ROT/ RUT, Begränsa Friskolorna, Förbjud vinst i Vården, Återreglera en mängd verksamhet som Privatiserats (av Sossarna själv !!!). Finansiera allt detta med skattehöjningar.
Verkligheten är ju att det är Medelklassen som har fått en förmån av de olika Jobbskatteavdragen, Det är medelklassen som använder Friskolorna, Det är medelklassen som utnyttjar den privata Vården och det är Medelklassen som använder ROT/RUT. Samtidigt är det medelklassen som jobbar i alla de företag som vänstersossarna vill göra slut på. Snacka om att skjuta sig i foten.
Donkeyman vill kläda Sossarnas framtida alternativ i lite råare ord:
Gå närmare Mitten, bli pragmatiker, samarbeta med Moderaterna. Bli ett korrektiv till (m). Och vinn val.
eller
Gå mot Vänster, bli ideologiska och bli ett 20%-parti samtidigt som ni garanterar Borgerlig regering i många år framöver. Varför - jo därför att ni kommer att motarbeta Medelklassens intressen och då vinner man inte val.
Nu gäller inte det här vägvalet enbart hur landet skall utvecklas i framtiden. Det gäller också de politiska jobben, dvs försörjningen för alla som "lever på" Rörelsen. Och det är inte få. Där ligger säkert orsaken till att Partiets högersida har dominerat i många år. De politiskt anställda vet hur landskapet ligger och vågar sig inte in på vänstervridna äventyr. Det Röd-Gröna projektet var tillräckligt avskräckande.
Ett nytt Politiskt landskap:
Men så tillkommer en sak till. Det politiska landskapet är inte lika självklart som tidigare. Vi har två "Jokrar" i leken. Både MP och SD kan mycket väl vara 10%-partier efter nästa val. Medan flera av de klassiska partierna som (v), (kd) och (c) kan tänkas hamna utanför Riksdagen. Något som kan förändra situationen totalt.
Detta kommer helt säkert att skapa underlag för många artiklar framöver.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik
Är man en äldre Svensk så har ju också Socialdemokratin påverkat livsförhållandena under ett helt liv. Därav detta brinnande intresse för just "Sossologi".
Och för en "Soss Stud" har det funnit mycket intressant att "gotta sig åt" under de senaste åren. Framför allt illa dolda interna stridigheter som skickade Mona över kanten och gav oss "Åsa-Nisse Juholt". Som sedan åkte över kanten och gav oss en riktig gammaldags FackPamp på ledarposten.
Allt medan en liten Armé av Rörelsens anställda "pissar in" sina revir på nytt och hoppas att på en ny tid vid maktens köttgrytor. En situation som inte bara berikar det högre partiskiktet utan som skickar "köttben" långt nedöver i strukturen.
Donkeyman identifierar Rörelsens problem i korthet så här:
Efter en kamp som började på slutet av 1800-talet blev Socialdemokratin färdig med sitt samhällsbygge ungefär runt 1970. Då övergick man till att underhålla bygget i stället för att vidareutveckla det.
Ett långvarigt maktinnehav baserat på nära 50% väljarunderlag fungerade samtidigt som ett "sömnpiller" rakt igenom Rörelsen. Gammalmodiga, ineffektiva och odemokratiska beslutsstrukturer, pampvälde och interna strider kännetecknar i dag Partiet och Facket.
Som ett resultat av det framgångsrika Socialdemokratiska samhällsbygget har man förvandlat den gamla traditionella "underklassen", dvs Arbetarklassen till ingå i en Medelklass. En medelklass som innehåller både lönearbetare, småföretagare, de flesta pensionärer och många andra. Det vill säga en stor majoritet vars största skräck är att "Ramla över Kanten" och hamna bland den lilla kvarvarande resten av en "Underklass". Man kan alltså inte vinna val utan att tillvarata Medelklassens intressen medan man i Socialdemokratins barndom vann val genom att tillvarata Arbetarklassens intressen.
Slutligen sker en omfattande urbanisering. Det vill säga de områden där (s) och de röd-gröna totalt sett står som starkast är områden som folk flyttar från medan de olika blå partierna står som starkast i de områden som folk flyttar till.
Sossarnas två olika vägval:
Det ledande skiktet inom Rörelsen har sedan lång tid varit pragmatiker som har samarbetat med Arbetsgivarsidan och de Borgerliga partierna. Det gick till och med så långt att regeringen Göran Persson i stor utsträckning förde en rent borgerlig politik. Något som också gjorde att stora delar av Medelklassen länge stödde Sossarna.
I modern tid har detta vägval utmanats av en mer radikal vänstersida inom partiet. En vänster som vill ideologisera politiken och som hävdar att vägen tillbaka går över en mer utpräglad vänsterpolitik. Ett antal reformförslag har kommit från det hållet. Avskaffa ROT/ RUT, Begränsa Friskolorna, Förbjud vinst i Vården, Återreglera en mängd verksamhet som Privatiserats (av Sossarna själv !!!). Finansiera allt detta med skattehöjningar.
Verkligheten är ju att det är Medelklassen som har fått en förmån av de olika Jobbskatteavdragen, Det är medelklassen som använder Friskolorna, Det är medelklassen som utnyttjar den privata Vården och det är Medelklassen som använder ROT/RUT. Samtidigt är det medelklassen som jobbar i alla de företag som vänstersossarna vill göra slut på. Snacka om att skjuta sig i foten.
Donkeyman vill kläda Sossarnas framtida alternativ i lite råare ord:
Gå närmare Mitten, bli pragmatiker, samarbeta med Moderaterna. Bli ett korrektiv till (m). Och vinn val.
eller
Gå mot Vänster, bli ideologiska och bli ett 20%-parti samtidigt som ni garanterar Borgerlig regering i många år framöver. Varför - jo därför att ni kommer att motarbeta Medelklassens intressen och då vinner man inte val.
Nu gäller inte det här vägvalet enbart hur landet skall utvecklas i framtiden. Det gäller också de politiska jobben, dvs försörjningen för alla som "lever på" Rörelsen. Och det är inte få. Där ligger säkert orsaken till att Partiets högersida har dominerat i många år. De politiskt anställda vet hur landskapet ligger och vågar sig inte in på vänstervridna äventyr. Det Röd-Gröna projektet var tillräckligt avskräckande.
Ett nytt Politiskt landskap:
Men så tillkommer en sak till. Det politiska landskapet är inte lika självklart som tidigare. Vi har två "Jokrar" i leken. Både MP och SD kan mycket väl vara 10%-partier efter nästa val. Medan flera av de klassiska partierna som (v), (kd) och (c) kan tänkas hamna utanför Riksdagen. Något som kan förändra situationen totalt.
Detta kommer helt säkert att skapa underlag för många artiklar framöver.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik
söndag 4 november 2012
Söndagfrukost
Nu sitter Donkeyman framför "komputtorn" uppe i "Donkeyman Towers" på taket av Downtonwn Tromsø. Han är återkommen efter en arbetsvecka uppe vid Nordkap. Närmare bestämt i Honningsvåg. Men det blev en trevlig resa med "Polarlys" på Nordgående och "Nordlys" på Sydgående.
I dag är det Söndag och traditionen tro har Donkeyman avnjutit en väl tilltagen portion med Bacon och Ägg. Väl sprödstekt bacon skall kanske tilläggas. Samt några andra tillbehör. Detta enligt gammal sjömanstradition. Den Hökare ute till sjöss som inte serverar Bacon och Ägg till Söndagfrukost blir kölhalad alternativt rullad i tjära och fjäder. Det är en tradition som är lika stark som den Svenska Torsdagstraditionen med Ärtsoppa med Fläsk och sedan Pannkakor. Eller den Norska motsvaritheten med Ärtor, Salt Kött och Fläsk. Bägge rätter som kräver pilsner och dram.
Men livet är inte enbart paradis. Förr hände det att Donkeyman i ett anfall av latskap gick ut på Söndagmorgon och åt Söndagfrukost på något av stadens hotell. Men det går inte längre därför att det har hänt något mycket märkligt på Norska hotell.
En hotellfrukost i alla civiliserade länder består bland annat av en myckenhet av bacon som man bara fritt förser sig av. Men för ett par år sedan började Thon-hotellen med att servera baconet i reducerad form. Man ställer fram ett fat med stekta ägg (speilegg). Ovanpå varje ägg ligger en (1) skiva med sladdrigt bacon.
Ganska snabbt tog alla andra efter denna okultur. Rica-kedjan var blixtsnabba när det fanns pengar att tjäna. Numera är det länge sedan jag fick bacon till frukost på något som helst Norskt hotell. Till och med privathotell som Fjordhotellet i Vestnes, där Donkeyman bodde en del i våras i samband med en dockning på Aas Mekaniske, hade tagit efter detta.
Och nu har också Hurtigruten förfallit till denna låga nivå. Hurtigruten som alltid varit en bastion för god kokkonst med generösa portioner och vällagad mat. Donkeyman serverades alltså just dessa förb*** speilegg med en enda sladdrig baconskiva över.
Donkeyman kan bara se ett enda skäl till detta förfall.......................
De Norska bönderna har lyckats med att driva upp priserna på fläskkött till en sådan nivå att det helt enkelt "blir för dyrt" att servera en klassisk frukost med frikostligt med bacon. (Det är för övrigt inte bara baconet som man snålar in på och ersätter med billigare lösningar, men det är en annan sak). Medan man inom EU-området har betydligt billigare priser, samtidigt som kunderna nog är lite mer krävande än Norrmän.
Och jag vet precis hur hotellnäringen kommer att försvara sig ........................
Det är inte hälsosamt att äta för mycket fläsk. Alltså har man reducerat fläskinnehållet på frukostbordet som ett led i hotellets miljöpolicy.
Men på Hurtigruta bad jag kyparen att komma med bacon och då fick jag en stor skål med perfekt sprödstekt vara. Till mina bordsgrannars stora avundsjuka.
Därför är Donkeyman hänvisad till att inhandla det svindyra Norska Baconet på kolonialen eller hos slaktaren. Men då uppstår ett smakproblem. Varför i hela helvete finns det över huvud taget inte salt i baconköttet. Och varför skall det färdigskurna baconet vara skuret i så tunna skivor att man det inte går att hantera.
Samt slutligen - vad har den stackars grisen haft för levnad. Den är ju så mager att den inte innehåller fett. Och den saknar totalt fettrand. För att inte tala om att man faktiskt måste tillsätta fett i pannan när man skall steka bacon för att det inte skall brinna upp. En så utsvulten gris borde vara ett fall för Djurskyddet.
Och vilka häftiga varumärken. Donkeyman köper ibland några paket med "Skogsbacon". Och undrar var gång - vad fasen har skogen med baconet att göra. Växer det kanske på träd. Nu skall Donkeyman gå till puben och dricka söndaglunch samt läsa "Dagens Text". Som består av Söndagens VG och Dagbladet vilka i grunden är förtäckta veckoblad med merparten skrivet för flera dagar sedan.
I dag är det Söndag och traditionen tro har Donkeyman avnjutit en väl tilltagen portion med Bacon och Ägg. Väl sprödstekt bacon skall kanske tilläggas. Samt några andra tillbehör. Detta enligt gammal sjömanstradition. Den Hökare ute till sjöss som inte serverar Bacon och Ägg till Söndagfrukost blir kölhalad alternativt rullad i tjära och fjäder. Det är en tradition som är lika stark som den Svenska Torsdagstraditionen med Ärtsoppa med Fläsk och sedan Pannkakor. Eller den Norska motsvaritheten med Ärtor, Salt Kött och Fläsk. Bägge rätter som kräver pilsner och dram.
Men livet är inte enbart paradis. Förr hände det att Donkeyman i ett anfall av latskap gick ut på Söndagmorgon och åt Söndagfrukost på något av stadens hotell. Men det går inte längre därför att det har hänt något mycket märkligt på Norska hotell.
En hotellfrukost i alla civiliserade länder består bland annat av en myckenhet av bacon som man bara fritt förser sig av. Men för ett par år sedan började Thon-hotellen med att servera baconet i reducerad form. Man ställer fram ett fat med stekta ägg (speilegg). Ovanpå varje ägg ligger en (1) skiva med sladdrigt bacon.
Ganska snabbt tog alla andra efter denna okultur. Rica-kedjan var blixtsnabba när det fanns pengar att tjäna. Numera är det länge sedan jag fick bacon till frukost på något som helst Norskt hotell. Till och med privathotell som Fjordhotellet i Vestnes, där Donkeyman bodde en del i våras i samband med en dockning på Aas Mekaniske, hade tagit efter detta.
Och nu har också Hurtigruten förfallit till denna låga nivå. Hurtigruten som alltid varit en bastion för god kokkonst med generösa portioner och vällagad mat. Donkeyman serverades alltså just dessa förb*** speilegg med en enda sladdrig baconskiva över.
Donkeyman kan bara se ett enda skäl till detta förfall.......................
De Norska bönderna har lyckats med att driva upp priserna på fläskkött till en sådan nivå att det helt enkelt "blir för dyrt" att servera en klassisk frukost med frikostligt med bacon. (Det är för övrigt inte bara baconet som man snålar in på och ersätter med billigare lösningar, men det är en annan sak). Medan man inom EU-området har betydligt billigare priser, samtidigt som kunderna nog är lite mer krävande än Norrmän.
Och jag vet precis hur hotellnäringen kommer att försvara sig ........................
Det är inte hälsosamt att äta för mycket fläsk. Alltså har man reducerat fläskinnehållet på frukostbordet som ett led i hotellets miljöpolicy.
Men på Hurtigruta bad jag kyparen att komma med bacon och då fick jag en stor skål med perfekt sprödstekt vara. Till mina bordsgrannars stora avundsjuka.
Därför är Donkeyman hänvisad till att inhandla det svindyra Norska Baconet på kolonialen eller hos slaktaren. Men då uppstår ett smakproblem. Varför i hela helvete finns det över huvud taget inte salt i baconköttet. Och varför skall det färdigskurna baconet vara skuret i så tunna skivor att man det inte går att hantera.
Samt slutligen - vad har den stackars grisen haft för levnad. Den är ju så mager att den inte innehåller fett. Och den saknar totalt fettrand. För att inte tala om att man faktiskt måste tillsätta fett i pannan när man skall steka bacon för att det inte skall brinna upp. En så utsvulten gris borde vara ett fall för Djurskyddet.
Och vilka häftiga varumärken. Donkeyman köper ibland några paket med "Skogsbacon". Och undrar var gång - vad fasen har skogen med baconet att göra. Växer det kanske på träd. Nu skall Donkeyman gå till puben och dricka söndaglunch samt läsa "Dagens Text". Som består av Söndagens VG och Dagbladet vilka i grunden är förtäckta veckoblad med merparten skrivet för flera dagar sedan.
onsdag 31 oktober 2012
Blankis
Denna vecka har vänliga männsiskor skickat Donkeyman till Honningsvåg på jobb. Vi snackar nu om ett litet samhälle på drygt 2000 själar som ligger på Magerøya. På samma ö ligger det mer kända Nordkap. Landsvägen dit är bara tre mil.
Från Tromsø till Honningsvåg var det en härlig 18 timmars tur med Hurtigruten "Polarlys. För det ofattbara priset av enbart 1100 Norska Oljedollar fick Donkeyman Resa och Hytt. Men så ingick också en trerätters middag. En middag av den kalibern att den krävde ett helrör med Alsace Riesling. Som dess värre inte ingick i biljetten. Som jämförelse kostar samma resa med Wideroes flygbolag normalt sett runt 2500 spänn.
Nu har det varit två jobbardagar ombord och det blir en till i morgon. Därefter blir det Hurtigruta "Nordlys" tillbaka till Tromsø.
I detta ögonblick sitter "Yours Truly" och sippar på ett gott glas vitvin på hotellet. Och törs inte gå ut. Med Donkeymans träben är det totalt otänkbart att ta så mycket som 50 meters promenad. Därför att trottoarer, gator och allt annat är täckta med blankis som möjliggör ishockeyspel. Något som "vanligt folk" klarar men om man över huvud taget inte har kontroll över det ena benet så är det omöjligt. Och ett arm- eller benbrott vore personlig katastrof.
Alltså blir det droska från hotellet till landgången och droska från landgången till tidningskiosken och sedan droska till hotellet. Mer utomhusverksamhet är omöjligt för Donkeyman.
Men å andra sidan är detta ett tillstånd som även drabbar Tromsø och alla andra NordNorska samhällen då och då under vissa väderbetingelser. Donkeyman har till och med upplevt det flera gånger i Canada. Men under fyra vintrar i Ö-vik var det inte en enda dag något motsvarande.
Men droskorna skall också leva. Dessutom avhåller vädret Donkeyman från att springa på Puben och förstöra pengar. Något som normalt sett låter sig göras på bara 100 meters avstånd från Hotellet. Där sådana lokaler som "Corner" och "Nøden" lockar en gammal sjöman.
För övrigt var det extra trevligt på "Polarlys" på Nordgående. Ombord spelade den obligatoriske barpianisten och enmansorkestern i baren på kvällen. Men bland de resande var också Tromsøbandet "Boknakaran" som bar upp instrumenten i baren och både genomförde en trivsam konsert och kompade barpianisten. Som i den omgivningen visade sig vara en rejält duglig pianospelare och sångare. Med mängder av gammal populärmusik på repertoaren.
Här är ett par "YouTube"-klipp från deras musik. Det första stycket handlar om fraktskutan "Hortensia", en visa som också visar de fatala följder ett besök på Ølhallen i Tromsø kan få för den vidare navigationen.
Hortensia
Den andra låten är en hyllning till Hurtigruten. Och speciellt till skipet "Erling Jarl" som sedan länge har bytts ut mot moderna fartyg. Men det finns fortfarande ett gammalt Hurtigruteskip i trafik, nämligen "Lofoten".
Erling Jarl
Men Donkeymans favorit-Hurtigruter var först den gamla "Polarlys" och när den försvann gick favoritskapet över till "Nordstjernen" som gick ur ruta i våras. Så nu är det "Lofoten" som gäller om man skall göra nostalgiturer.
Från Tromsø till Honningsvåg var det en härlig 18 timmars tur med Hurtigruten "Polarlys. För det ofattbara priset av enbart 1100 Norska Oljedollar fick Donkeyman Resa och Hytt. Men så ingick också en trerätters middag. En middag av den kalibern att den krävde ett helrör med Alsace Riesling. Som dess värre inte ingick i biljetten. Som jämförelse kostar samma resa med Wideroes flygbolag normalt sett runt 2500 spänn.
Nu har det varit två jobbardagar ombord och det blir en till i morgon. Därefter blir det Hurtigruta "Nordlys" tillbaka till Tromsø.
I detta ögonblick sitter "Yours Truly" och sippar på ett gott glas vitvin på hotellet. Och törs inte gå ut. Med Donkeymans träben är det totalt otänkbart att ta så mycket som 50 meters promenad. Därför att trottoarer, gator och allt annat är täckta med blankis som möjliggör ishockeyspel. Något som "vanligt folk" klarar men om man över huvud taget inte har kontroll över det ena benet så är det omöjligt. Och ett arm- eller benbrott vore personlig katastrof.
Alltså blir det droska från hotellet till landgången och droska från landgången till tidningskiosken och sedan droska till hotellet. Mer utomhusverksamhet är omöjligt för Donkeyman.
Men å andra sidan är detta ett tillstånd som även drabbar Tromsø och alla andra NordNorska samhällen då och då under vissa väderbetingelser. Donkeyman har till och med upplevt det flera gånger i Canada. Men under fyra vintrar i Ö-vik var det inte en enda dag något motsvarande.
Men droskorna skall också leva. Dessutom avhåller vädret Donkeyman från att springa på Puben och förstöra pengar. Något som normalt sett låter sig göras på bara 100 meters avstånd från Hotellet. Där sådana lokaler som "Corner" och "Nøden" lockar en gammal sjöman.
För övrigt var det extra trevligt på "Polarlys" på Nordgående. Ombord spelade den obligatoriske barpianisten och enmansorkestern i baren på kvällen. Men bland de resande var också Tromsøbandet "Boknakaran" som bar upp instrumenten i baren och både genomförde en trivsam konsert och kompade barpianisten. Som i den omgivningen visade sig vara en rejält duglig pianospelare och sångare. Med mängder av gammal populärmusik på repertoaren.
Här är ett par "YouTube"-klipp från deras musik. Det första stycket handlar om fraktskutan "Hortensia", en visa som också visar de fatala följder ett besök på Ølhallen i Tromsø kan få för den vidare navigationen.
Hortensia
Den andra låten är en hyllning till Hurtigruten. Och speciellt till skipet "Erling Jarl" som sedan länge har bytts ut mot moderna fartyg. Men det finns fortfarande ett gammalt Hurtigruteskip i trafik, nämligen "Lofoten".
Erling Jarl
Men Donkeymans favorit-Hurtigruter var först den gamla "Polarlys" och när den försvann gick favoritskapet över till "Nordstjernen" som gick ur ruta i våras. Så nu är det "Lofoten" som gäller om man skall göra nostalgiturer.
måndag 29 oktober 2012
Hösttankar
Nu har vi alla kommit till den årstid som Donkeyman tycker allra sämst om. Perioden från slutet av Oktober till Jul har egentligen bara ett enda ändamål. Den finns för att det skall bli 12 månader i kalendern. Annars är det en period som mest lämpar sig för att resa till varmare trakter, eller för att stänga dörren inifrån och gå i ide.
Tillsammans med några goda böcker, god mat och god dricka så kan man snabbt och elegant överleva de här två onödiga månaderna.
Dess värre kan inte Donkeyman göra något av detta. Han måste jobba så han har inte tid att resa bort, han har inte heller pengar nog till att gå i ide. Tvärtom måste han halka sig fram på blankisen varje morgon för att tjäna ihop till den dagliga pilsnern.
Ett litet spänningsmoment ligger i avslutningen av de Skandinaviska ligorna i Fotboll. Som idrottsnörd så måste han ju följa med i den utvecklingen. Till stor sorg blir Hammarby kvar ännu ett år i Superettan. Men alla "Bajare" är ju bra på att glädja sig åt det lilla så vi kan ju fira att laget i vart fall är bättre än förra säsongen. Samtidigt har det gått väldigt bra här i Tromsø.
TIL har tagit sig till Cupfinal och "Hela Byen" skall till Oslo sista helgen i November. Samtidigt har man varit inblandade i både Medalj- och Guldstriden men det blev nog slut på detta i går när man torskade borta mot Vålerenga.
De nya säsongerna har inte hunnit "sätta sig" riktigt ännu. Men därmed så kan man ha stora förhoppningar i stället. Detta är vad Donkeyman hoppas på:
"Tranmere Rovers" leder nu League One i England. Donkeyman har hållit på "Tranny" ända sedan han var i Birkenhead som helt ung i mitten av 1960-talet. Det är en klubb som är kemiskt fri från alla sorters trofeer men man hade en gyllene period på 1990-talet när laget var helt nära att gå upp i Premier League och tog sig till Wembley för att spela LigaCupFinal. Tänk om .......
"AFC Wimbledon" ligger nära botten i League Two. Donkeyman har detta som sitt Engelska "Andralag" sedan han bott en längre period i just Wimbledon. Klubben hette då Wimbledon FC och var i Premier League. Dess värre "hijackades" klubben av giriga affärsmän och hamnade i Milton Keynes men sedan har Fansen tagit över och skapat en ny klubb som jobbat sig tillbaka till ligan. Men den här säsongen får nog Donkeyman vara nöjd om de hänger kvar.
"Partick Thistle" är Donkeymans Skotska lag. En klubb som har spelat 90 säsonger i högsta serien i Skottland kan inte annat än betecknas som ett klassiskst lag. Även om de har varit på "dekis" några år. Donkeyman lärde känna klubben när han jobbade en period i Glasgowtrakten för si så där 40 år sedan.
"Hammarby Bandy" ligger ju Donkeyman varmt om hjärtat. För Donkeyman är Bandy kronan på all vintersport. Och Donkeyman har redan köpt två stycken Finalbiljetter till första Finalen i "Friends" Arena i Solna. Självfallet skall "Bajen" vara ett av Finallagen.
"GAIS Bandy" ligger också Donkeyman nära. Helt enkelt därför att det är bra för Bandysporten att det etableras ett topplag inne i Göteborg. Inget ont om Kungälv, Vänersborg, Gripen eller Villa. Men det behövs ett bra lag inne i Götet också. Historien bakom GAIS-Bandy är nästan som en kopia av historien bakom hur "Bajen Bandy" kom tillbaka till toppen efter 20 års frånvaro.
"Bajen Fans Hockey" har mottagit en del donationer från Donkeyman genom åren. Sedan "Hammarby Hockey" konkade så har fansen skapat BFH. Som vunnit Div V, Div IV, Div III och Div II men misslyckades i kvalet till div I förra året. I år har första halvan av den förberedande Grundserien spelats och BFH har en stabil ledning. Men det är ju bara ett preludium. Sedan kommer 21 matcher i Alltvåan innan det blir allvar i en Kvalserie. Om vi nu kommer så långt. Men då dj****r. I år är det dags för ett steg till uppåt.
"MoDo Hockey" Så måste man ju ha ett Elitserielag att hålla på också. Det är gamla klassiska MoDo. Och Donkeyman tycker det är orättvist att först blir de Svenska Mästare. Sedan har Donkeyman fyra vintrar i Ö-vik då han har säsongkort. Men det blir fyra misslyckade säsonger. Nu är han tillbaka i Tromsö och plötsligt går laget bra igen.
Som ni ser kära läsare. Donkeyman har stora förväntningar inför vintersporterna. Och det kan ju faktiskt bli "Grand Slam". Fast det är väl att hoppas för mycket.
Tillsammans med några goda böcker, god mat och god dricka så kan man snabbt och elegant överleva de här två onödiga månaderna.
Dess värre kan inte Donkeyman göra något av detta. Han måste jobba så han har inte tid att resa bort, han har inte heller pengar nog till att gå i ide. Tvärtom måste han halka sig fram på blankisen varje morgon för att tjäna ihop till den dagliga pilsnern.
Ett litet spänningsmoment ligger i avslutningen av de Skandinaviska ligorna i Fotboll. Som idrottsnörd så måste han ju följa med i den utvecklingen. Till stor sorg blir Hammarby kvar ännu ett år i Superettan. Men alla "Bajare" är ju bra på att glädja sig åt det lilla så vi kan ju fira att laget i vart fall är bättre än förra säsongen. Samtidigt har det gått väldigt bra här i Tromsø.
TIL har tagit sig till Cupfinal och "Hela Byen" skall till Oslo sista helgen i November. Samtidigt har man varit inblandade i både Medalj- och Guldstriden men det blev nog slut på detta i går när man torskade borta mot Vålerenga.
De nya säsongerna har inte hunnit "sätta sig" riktigt ännu. Men därmed så kan man ha stora förhoppningar i stället. Detta är vad Donkeyman hoppas på:
"Tranmere Rovers" leder nu League One i England. Donkeyman har hållit på "Tranny" ända sedan han var i Birkenhead som helt ung i mitten av 1960-talet. Det är en klubb som är kemiskt fri från alla sorters trofeer men man hade en gyllene period på 1990-talet när laget var helt nära att gå upp i Premier League och tog sig till Wembley för att spela LigaCupFinal. Tänk om .......
"AFC Wimbledon" ligger nära botten i League Two. Donkeyman har detta som sitt Engelska "Andralag" sedan han bott en längre period i just Wimbledon. Klubben hette då Wimbledon FC och var i Premier League. Dess värre "hijackades" klubben av giriga affärsmän och hamnade i Milton Keynes men sedan har Fansen tagit över och skapat en ny klubb som jobbat sig tillbaka till ligan. Men den här säsongen får nog Donkeyman vara nöjd om de hänger kvar.
"Partick Thistle" är Donkeymans Skotska lag. En klubb som har spelat 90 säsonger i högsta serien i Skottland kan inte annat än betecknas som ett klassiskst lag. Även om de har varit på "dekis" några år. Donkeyman lärde känna klubben när han jobbade en period i Glasgowtrakten för si så där 40 år sedan.
"Hammarby Bandy" ligger ju Donkeyman varmt om hjärtat. För Donkeyman är Bandy kronan på all vintersport. Och Donkeyman har redan köpt två stycken Finalbiljetter till första Finalen i "Friends" Arena i Solna. Självfallet skall "Bajen" vara ett av Finallagen.
"GAIS Bandy" ligger också Donkeyman nära. Helt enkelt därför att det är bra för Bandysporten att det etableras ett topplag inne i Göteborg. Inget ont om Kungälv, Vänersborg, Gripen eller Villa. Men det behövs ett bra lag inne i Götet också. Historien bakom GAIS-Bandy är nästan som en kopia av historien bakom hur "Bajen Bandy" kom tillbaka till toppen efter 20 års frånvaro.
"Bajen Fans Hockey" har mottagit en del donationer från Donkeyman genom åren. Sedan "Hammarby Hockey" konkade så har fansen skapat BFH. Som vunnit Div V, Div IV, Div III och Div II men misslyckades i kvalet till div I förra året. I år har första halvan av den förberedande Grundserien spelats och BFH har en stabil ledning. Men det är ju bara ett preludium. Sedan kommer 21 matcher i Alltvåan innan det blir allvar i en Kvalserie. Om vi nu kommer så långt. Men då dj****r. I år är det dags för ett steg till uppåt.
"MoDo Hockey" Så måste man ju ha ett Elitserielag att hålla på också. Det är gamla klassiska MoDo. Och Donkeyman tycker det är orättvist att först blir de Svenska Mästare. Sedan har Donkeyman fyra vintrar i Ö-vik då han har säsongkort. Men det blir fyra misslyckade säsonger. Nu är han tillbaka i Tromsö och plötsligt går laget bra igen.
Som ni ser kära läsare. Donkeyman har stora förväntningar inför vintersporterna. Och det kan ju faktiskt bli "Grand Slam". Fast det är väl att hoppas för mycket.
söndag 21 oktober 2012
Norges "Titanic"
Donkeyman har ägnat många år åt att studera signifikanta fartygshaverier. Delvis av ett allmänt intresse för sjöfart men också därför att han har haft uppdrag som "Quality and Safety Manager" i ett antal rederier under de senaste 20 åren.
Ser man det historiskt så har "Hurtigruten" haft många dramatiska haverier genom åren. Men den stora mängden skedde antingen i en period när det inte fanns radar, när sjömätning och utmärkning var betydligt sämre och innan alla andra moderna hjälpmedel kom till. Till det kommer ett antal krigshaverier när "Hurtigruta" blev bombad eller torpederad.
Men en händelse skiljer sig ut från alla andra. Donkeyman tänker då på när "Sanct Svithun" förliste ute på Folla. Ett haveri som än i dag är obegripligt. Många beskriver det som Norges "Titanic". Och i dag är det faktiskt på dagen 50 år sedan detta skedde.
Söndagen den 21.Oktober år 1962 avseglade Stavanger Damskipsselskaps Flaggskip "Sanct Svithun" som Nordgående Hurtigrute från Trondheim. Fartyget var ungefär en timme försinkat beroende på stora mängder med last från Trondheim. Avgången skedde ungefär klockan 1300. Nästa hamn var Rørvik dit fartyget väntades strax efter klockan 2200.
Ut på kvällningen följde man som vanligt leden inomskärs utmed Trøndelagskusten. Där man styrde varierande kurser men i huvudsak NordOstlig riktning. När man kom fram till "Buholmråsa Fyr" skulle man gira Babord till ungefär 350 grader och gå ut på den stora Fjärd som heter "Folla". Efter att ha passerat "Nordvindsflesa Fyr" så skulle man gira Styrbord till 038 och lägga kurs med Gjæsslingan Fyr om Babord, sedan Grinda Fyr om Babord och så in mot Rørvik. Kanske två timmars gångtid efter kursändringen så var man inne i sundet in mot den lilla kuststaden.
Det fanns inte utrymme för någon slingring eller någon körning på "måfå". Nord om farleden fanns en stor skärgård med kanske tiotusen öar och skär. På Sydsidan var farvattnet lika mörkblått i sjökortet. Men det var ändå ganska så gott om utrymme så länge man höll sig inom den sektor som fyrarna markerade.
Det här var inte vilken liten kustjakt som helst. Detta var "Hurtigruten". Kapten gjorde sin sista resa före pensioneringen efter 30 år i ruten. Styrmän och lotsar hade långvarig erfarenhet. Båten var utrustad med den tidens absolut bästa utrustning. Två Radarapparater plus allt annat av modern navigationsutrustning.
Och allt gick som normalt. Man girade Babord vid Buholmråsa och gick ut på Folla. Det var Sydvästlig kuling och här stod hela "Storhavet" in. Folla är en fjord som har formen som en tratt. Kommer sjön utifrån "Storhavet" så trängs vattnet samman samtidigt som det grundar upp. Det kan bli minst sagt "gropigt" de två timmarna från Buholmråsa och in till sundet mot Rørvik. Men som det var nu skulle "Sanct Svithun" ha sjön i sidan ganske kort tid, så blev det Styrbordsgir och då kom sjön på låringen vilket inte skulle åstadkomma något obehag.
Hur som helst. Båten var försinkad. Alltså skedde avlösningarna vid 2000 lite tidigare på leden än normalt. Lotsen och Vakthavande Styrman kom upp just efter Buholmråsa. Avlämnande Lots frågade om han skulle genomföra giren mot Grinda Fyr på en gång. Nej, sade påtroppade Lots. Jag vill komma lite längre ut innan jag girar. Well, sade avlämnande och gick ned. Nu styr fartyget 342 grader.
Det är här och nu som det börjar gå åt h*****e. Avlösande lots ger order om 335. Det vill säga han säger 35 men i den tiden gav man bara de två sista siffrorna vid små kursjusteringar. Rorgängaren svarar 35 och fortsätter på 335.
Nu borde man alltså ha gått till 035. Men styr 335. Den kursen leder rätt ut i havet. Och inte mot Rørvik. När klockan blir 2100 blir det byte av rorgängare. Avlämnande ger kursen 335 och avlösande svarar 335 samt kvitterar kursen hos lotsen. Som också svarar 335. Man borde alltså ha gått 335 i 20 minuter eller kanske en halv timme. Sedan skulle det ha varit 035. Nu har man hållit samma kurs i en och en halv timme. Rätt ut i havet.
Man borde nu ha haft Gjæsslingan Fyr om Babord och Grinda Fyr lite föröver om Babord. I stället har man en fyr som har ungefär samma karaktär som Grinda föröver om Styrbord. En fyr som senare visar sig vara Nordøyan Fyr. Sjön slår in direkt från Babord men den borde ha legat på låringen. På bryggan är fartygets kapten, lotsen och vaktens styrman. Inte någon reagerar.
Men plötsligt är det någon som "tar action". Man slår "Stand By" och går ned till helt sakta. Så fortsätter man i över en halv timme. Sedan girar man Styrbord och tar det man tror är Grinda om Babord samt slår Full Fram.
Ganska snart blir det PANG, KRASCH, DUNDER. Båten går på grund med god fart. Och fastnar. Men hugger på grynnan i vädret. Ganska omgående tar man in massor med vatten i maskinrummet och i inredningen längst ned i båten. Maskinchefen kommer upp till bryggan och anmäler att huvudmaskin är helt kaputt, två hjälpkärror går men är nära varmgång, en kärra är så skev att den inte kan startas samt att vattnet väller in. Han får order att överge maskinrummet. Väl nere igen skickar han upp sitt folk och över ger maskinrummet som siste man.
Telegrafisten sänder ut "Mayday" och får kontakt med Rørvik Radio. Position uppges till syd om Grinda fyr. Sydgående Hurtigrute "Ragnvald Jarl" som just har ankommit Rørvik går omedelbart ut till undsättning. Ett närbeläget lastfartyg och ett "lokalrutefartyg" stävar också till undsättning. Man väcker upp fiskare som bemannar sina båtar och som går ut. Ganska snart är det en hel liten armada som söker i trakterna runt Grinda.
Men inte någon "Sanct Svithun" finns att se. Nu går folk i livbåtarna. Radion vissnar. Och slutligen sjunker Hurtigruten.
När ett par timmar har gått står det plötsligt ett par karlar utanför fyrvaktarbostaden på Nordøyan Fyr. Fyrpersonalen tar in dem i värmen och får "skära i oljehyra" och ge sig ned till strandkanten för där har en liten flock med skeppsbrutna tagit sig i land. När man ringer till Rørvik står det plötsligt klart hur våldsamt fel Sanct Svithun har varit. De skeppsbrutna har drivit över en timme med vind och sjö upp till Nordøyan. Alltså har Hurtigruten gått ett par timmar rätt ut i havet på helt galen kurs.
Hela räddningsaktionen måste omorganiseras och under natten finner de lokala fiskarna folk som hamnat på flera olika skär. Samtidigt som man bärgar lik från sjön.
I slutänden blir det 41 omkomna och 48 räddade.
Donkeyman satt bara för några dagar sedan ombord i ett av våra fartyg och diskuterade det här haveriet med en av våra äldsta skeppare. Som är uppvuxen i Rørvik. Och som på ett målande sätt berättade om dagen efter när fiskeskutorna kom in till staden med de bärgade liken och när lokalruten kom med de överlevande. En stark skildring.
Så kan man fråga sig. Hur var detta möjligt. Svaren får vi aldrig. Därför att alla de fyra som befann sig på bryggan (Kapten, Styrman, Lots och Rorgängare) omkom. Men här finns några intressanta funderingar.
Det är ju närliggande att tro att Lotsen gav order om 035 medan Rorgängaren uppfattade det som 335. Samtidigt som man förväxlade Grinda och Nordøyan. Vilket förklarar mycket.
MEN:
Hur kunde man köra minst en och en halv timme ut i havet. Och ha Nordøyan om Styrbord när Grinda borde ha legat om Babord.
Man borde ha passerat Gjæsslingan Fyr om Babord men den bortsåg man helt och hållet från.
Sjön låg rätt in på sidan av fartyget hela tiden när den borde ha legat in på låringen. Det var till och med flera passagerare som speciellt noterade detta och till och med funderad på att gå upp på bryggan och undra.
Plus en massa ting till .........
DET ÄR ALLTID LÄTT ATT VARA KLOK PÅ LAND NÄR DET SKER EN OLYCKA TILL SJÖSS SOM MIN GAMLA MODER ALLTID SADE.
Men igen - Den här olyckan är långt ifrån ensam. Massor med olyckor till sjöss framstår som totala gåtor. Det går inte att förklara hur i allsin dagar detta kunde hända. Även om "Chain of Events" någorlunda har klarlagts. Som i detta fall.
Många beskriver den här olyckan som Norges "Titanic". Men faktum är att "Titanic" är enklare att förlara än denna. Det finns långt mer att berätta om "Sanct Svithun" men det avstår Donkeyman ifrån. I vart fall i dag. Det måste ske i goda vänners lag. Den som vill veta mer får köpa en av de många böcker som skrivits om olyckan.
Ser man det historiskt så har "Hurtigruten" haft många dramatiska haverier genom åren. Men den stora mängden skedde antingen i en period när det inte fanns radar, när sjömätning och utmärkning var betydligt sämre och innan alla andra moderna hjälpmedel kom till. Till det kommer ett antal krigshaverier när "Hurtigruta" blev bombad eller torpederad.
Men en händelse skiljer sig ut från alla andra. Donkeyman tänker då på när "Sanct Svithun" förliste ute på Folla. Ett haveri som än i dag är obegripligt. Många beskriver det som Norges "Titanic". Och i dag är det faktiskt på dagen 50 år sedan detta skedde.
Söndagen den 21.Oktober år 1962 avseglade Stavanger Damskipsselskaps Flaggskip "Sanct Svithun" som Nordgående Hurtigrute från Trondheim. Fartyget var ungefär en timme försinkat beroende på stora mängder med last från Trondheim. Avgången skedde ungefär klockan 1300. Nästa hamn var Rørvik dit fartyget väntades strax efter klockan 2200.
Ut på kvällningen följde man som vanligt leden inomskärs utmed Trøndelagskusten. Där man styrde varierande kurser men i huvudsak NordOstlig riktning. När man kom fram till "Buholmråsa Fyr" skulle man gira Babord till ungefär 350 grader och gå ut på den stora Fjärd som heter "Folla". Efter att ha passerat "Nordvindsflesa Fyr" så skulle man gira Styrbord till 038 och lägga kurs med Gjæsslingan Fyr om Babord, sedan Grinda Fyr om Babord och så in mot Rørvik. Kanske två timmars gångtid efter kursändringen så var man inne i sundet in mot den lilla kuststaden.
Det fanns inte utrymme för någon slingring eller någon körning på "måfå". Nord om farleden fanns en stor skärgård med kanske tiotusen öar och skär. På Sydsidan var farvattnet lika mörkblått i sjökortet. Men det var ändå ganska så gott om utrymme så länge man höll sig inom den sektor som fyrarna markerade.
Det här var inte vilken liten kustjakt som helst. Detta var "Hurtigruten". Kapten gjorde sin sista resa före pensioneringen efter 30 år i ruten. Styrmän och lotsar hade långvarig erfarenhet. Båten var utrustad med den tidens absolut bästa utrustning. Två Radarapparater plus allt annat av modern navigationsutrustning.
Och allt gick som normalt. Man girade Babord vid Buholmråsa och gick ut på Folla. Det var Sydvästlig kuling och här stod hela "Storhavet" in. Folla är en fjord som har formen som en tratt. Kommer sjön utifrån "Storhavet" så trängs vattnet samman samtidigt som det grundar upp. Det kan bli minst sagt "gropigt" de två timmarna från Buholmråsa och in till sundet mot Rørvik. Men som det var nu skulle "Sanct Svithun" ha sjön i sidan ganske kort tid, så blev det Styrbordsgir och då kom sjön på låringen vilket inte skulle åstadkomma något obehag.
Hur som helst. Båten var försinkad. Alltså skedde avlösningarna vid 2000 lite tidigare på leden än normalt. Lotsen och Vakthavande Styrman kom upp just efter Buholmråsa. Avlämnande Lots frågade om han skulle genomföra giren mot Grinda Fyr på en gång. Nej, sade påtroppade Lots. Jag vill komma lite längre ut innan jag girar. Well, sade avlämnande och gick ned. Nu styr fartyget 342 grader.
Det är här och nu som det börjar gå åt h*****e. Avlösande lots ger order om 335. Det vill säga han säger 35 men i den tiden gav man bara de två sista siffrorna vid små kursjusteringar. Rorgängaren svarar 35 och fortsätter på 335.
Nu borde man alltså ha gått till 035. Men styr 335. Den kursen leder rätt ut i havet. Och inte mot Rørvik. När klockan blir 2100 blir det byte av rorgängare. Avlämnande ger kursen 335 och avlösande svarar 335 samt kvitterar kursen hos lotsen. Som också svarar 335. Man borde alltså ha gått 335 i 20 minuter eller kanske en halv timme. Sedan skulle det ha varit 035. Nu har man hållit samma kurs i en och en halv timme. Rätt ut i havet.
Man borde nu ha haft Gjæsslingan Fyr om Babord och Grinda Fyr lite föröver om Babord. I stället har man en fyr som har ungefär samma karaktär som Grinda föröver om Styrbord. En fyr som senare visar sig vara Nordøyan Fyr. Sjön slår in direkt från Babord men den borde ha legat på låringen. På bryggan är fartygets kapten, lotsen och vaktens styrman. Inte någon reagerar.
Men plötsligt är det någon som "tar action". Man slår "Stand By" och går ned till helt sakta. Så fortsätter man i över en halv timme. Sedan girar man Styrbord och tar det man tror är Grinda om Babord samt slår Full Fram.
Ganska snart blir det PANG, KRASCH, DUNDER. Båten går på grund med god fart. Och fastnar. Men hugger på grynnan i vädret. Ganska omgående tar man in massor med vatten i maskinrummet och i inredningen längst ned i båten. Maskinchefen kommer upp till bryggan och anmäler att huvudmaskin är helt kaputt, två hjälpkärror går men är nära varmgång, en kärra är så skev att den inte kan startas samt att vattnet väller in. Han får order att överge maskinrummet. Väl nere igen skickar han upp sitt folk och över ger maskinrummet som siste man.
Telegrafisten sänder ut "Mayday" och får kontakt med Rørvik Radio. Position uppges till syd om Grinda fyr. Sydgående Hurtigrute "Ragnvald Jarl" som just har ankommit Rørvik går omedelbart ut till undsättning. Ett närbeläget lastfartyg och ett "lokalrutefartyg" stävar också till undsättning. Man väcker upp fiskare som bemannar sina båtar och som går ut. Ganska snart är det en hel liten armada som söker i trakterna runt Grinda.
Men inte någon "Sanct Svithun" finns att se. Nu går folk i livbåtarna. Radion vissnar. Och slutligen sjunker Hurtigruten.
När ett par timmar har gått står det plötsligt ett par karlar utanför fyrvaktarbostaden på Nordøyan Fyr. Fyrpersonalen tar in dem i värmen och får "skära i oljehyra" och ge sig ned till strandkanten för där har en liten flock med skeppsbrutna tagit sig i land. När man ringer till Rørvik står det plötsligt klart hur våldsamt fel Sanct Svithun har varit. De skeppsbrutna har drivit över en timme med vind och sjö upp till Nordøyan. Alltså har Hurtigruten gått ett par timmar rätt ut i havet på helt galen kurs.
Hela räddningsaktionen måste omorganiseras och under natten finner de lokala fiskarna folk som hamnat på flera olika skär. Samtidigt som man bärgar lik från sjön.
I slutänden blir det 41 omkomna och 48 räddade.
Donkeyman satt bara för några dagar sedan ombord i ett av våra fartyg och diskuterade det här haveriet med en av våra äldsta skeppare. Som är uppvuxen i Rørvik. Och som på ett målande sätt berättade om dagen efter när fiskeskutorna kom in till staden med de bärgade liken och när lokalruten kom med de överlevande. En stark skildring.
Så kan man fråga sig. Hur var detta möjligt. Svaren får vi aldrig. Därför att alla de fyra som befann sig på bryggan (Kapten, Styrman, Lots och Rorgängare) omkom. Men här finns några intressanta funderingar.
Det är ju närliggande att tro att Lotsen gav order om 035 medan Rorgängaren uppfattade det som 335. Samtidigt som man förväxlade Grinda och Nordøyan. Vilket förklarar mycket.
MEN:
Hur kunde man köra minst en och en halv timme ut i havet. Och ha Nordøyan om Styrbord när Grinda borde ha legat om Babord.
Man borde ha passerat Gjæsslingan Fyr om Babord men den bortsåg man helt och hållet från.
Sjön låg rätt in på sidan av fartyget hela tiden när den borde ha legat in på låringen. Det var till och med flera passagerare som speciellt noterade detta och till och med funderad på att gå upp på bryggan och undra.
Plus en massa ting till .........
DET ÄR ALLTID LÄTT ATT VARA KLOK PÅ LAND NÄR DET SKER EN OLYCKA TILL SJÖSS SOM MIN GAMLA MODER ALLTID SADE.
Men igen - Den här olyckan är långt ifrån ensam. Massor med olyckor till sjöss framstår som totala gåtor. Det går inte att förklara hur i allsin dagar detta kunde hända. Även om "Chain of Events" någorlunda har klarlagts. Som i detta fall.
Många beskriver den här olyckan som Norges "Titanic". Men faktum är att "Titanic" är enklare att förlara än denna. Det finns långt mer att berätta om "Sanct Svithun" men det avstår Donkeyman ifrån. I vart fall i dag. Det måste ske i goda vänners lag. Den som vill veta mer får köpa en av de många böcker som skrivits om olyckan.
lördag 20 oktober 2012
Time Out
Donkeyman har haft ett tre månaders uppehåll från att skriva Blogg. Ett uppehåll som har oroat flera av hans trogna läsare. Här och nu vill Donkeyman tacka för alla e-mail som har kommit med förfrågningar om huruvida han har "smällt av" eller lagt ned Bloggen. Eller bara gått under jorden.
Härmed kan allt dementeras. Donkeyman lever i all välmåga. Donkeyman är aktiv. Donkeyman tänker skriva Blogg igen.
MEN - det har varit några väldigt slitsamma månader. Som delvis (men långt ifrån helt) har med jobb att göra. I våras bestämde sig Donkeyman för att "cutta ut" jobbet på isbrytning uppe i Bottenviken för att i stället jobba heltid som "Fleet Manager" på ett lokalt Tromsørederi.
Och här fanns det uppgifter att "Ta tag i". Det var mycket som hade legat för fäfot och som måste ordnas upp i. Samtidigt köptes det nya båtar medan gamla behövde "kärleksfull omvårdnad". Allt krävde sin tid. Medan Donkeyman själv måste fundera ut vad han skulle göra "när han blev vuxen".
Och få någon sorts ordning på sitt eget liv. När mångåriga hustrun hade avlidit och nya samboerskan också gick samma väg var det sannerligen inte trivsamt att gå hemma och kika på fyra väggar. Enda alternativet är "The Local". Som har räddat Donkeyman från att helt förlora förståndet. Det vill säga något som är så nära en riktig klassisk Engelsk Pub som det går an att komma. Där gästerna och "betjeningen" känner varandra och bryr sig om varandra. Utan den sociala ventilen hade nog tillvaron varit besvärlig.
Det vill säga. Livet har varit - Jobb, jobb, jobb och åter jobb. Samt in på sjappet för en halvliter och lite social gemenskap. Nu vet Donkeyman vad det betyder att vara ensam.
MEN - några månaders betänketid har givit "nytt krut" hos gubben. Nu kör vi vidare. Och redan i morgon kommer det en artikel om ett jubileum. Fast inte något trevligt jubileum. Det kommer att handla om 50-årsjubileet av en av de mest obegripliga händelserna i Norsk historia. Men det är en annan sak. Fundera bara. Så får ni läsa i morn.
OCH - inom ganska kort tid kommer det att "sjösättas" ett nytt och intressant projekt som kommer att glädja Donkeymans trogna läsare.
SOM - vännen och "Sjönalisten" Torbjörn Dalnäs påpekade en gång för 30 år sedan...... Donkeyman är Sveriges mest lovande författare. Han lovar och lovar och lovar att publicera. Men fy för f****n vilken tid det tar innan det kommer manus.
MINA VÄNNER - TACK FÖR ATT NI HAR HAFT TÅLAMOD MEDAN JAG HAR FUNNIT MIG SJÄLV.
NU KÖR VI ........
Och just nu sitter Donkeyman uppe i "Donkeyman Towers" på Tromsøs tak och lyssnar på en nyinhandlad platta med pianisten Van Cliburn som spelar Rachmaninoffs Pianokonserter. Strax skall han förhala ut i "godstolen" för att plocka fram en rejäl och exklulsiv "Havanna Skogsbrand" från Humidoren, tända på den och sitta och sippa på en alldeles för god och dyrbar "Virre".
Härmed kan allt dementeras. Donkeyman lever i all välmåga. Donkeyman är aktiv. Donkeyman tänker skriva Blogg igen.
MEN - det har varit några väldigt slitsamma månader. Som delvis (men långt ifrån helt) har med jobb att göra. I våras bestämde sig Donkeyman för att "cutta ut" jobbet på isbrytning uppe i Bottenviken för att i stället jobba heltid som "Fleet Manager" på ett lokalt Tromsørederi.
Och här fanns det uppgifter att "Ta tag i". Det var mycket som hade legat för fäfot och som måste ordnas upp i. Samtidigt köptes det nya båtar medan gamla behövde "kärleksfull omvårdnad". Allt krävde sin tid. Medan Donkeyman själv måste fundera ut vad han skulle göra "när han blev vuxen".
Och få någon sorts ordning på sitt eget liv. När mångåriga hustrun hade avlidit och nya samboerskan också gick samma väg var det sannerligen inte trivsamt att gå hemma och kika på fyra väggar. Enda alternativet är "The Local". Som har räddat Donkeyman från att helt förlora förståndet. Det vill säga något som är så nära en riktig klassisk Engelsk Pub som det går an att komma. Där gästerna och "betjeningen" känner varandra och bryr sig om varandra. Utan den sociala ventilen hade nog tillvaron varit besvärlig.
Det vill säga. Livet har varit - Jobb, jobb, jobb och åter jobb. Samt in på sjappet för en halvliter och lite social gemenskap. Nu vet Donkeyman vad det betyder att vara ensam.
MEN - några månaders betänketid har givit "nytt krut" hos gubben. Nu kör vi vidare. Och redan i morgon kommer det en artikel om ett jubileum. Fast inte något trevligt jubileum. Det kommer att handla om 50-årsjubileet av en av de mest obegripliga händelserna i Norsk historia. Men det är en annan sak. Fundera bara. Så får ni läsa i morn.
OCH - inom ganska kort tid kommer det att "sjösättas" ett nytt och intressant projekt som kommer att glädja Donkeymans trogna läsare.
SOM - vännen och "Sjönalisten" Torbjörn Dalnäs påpekade en gång för 30 år sedan...... Donkeyman är Sveriges mest lovande författare. Han lovar och lovar och lovar att publicera. Men fy för f****n vilken tid det tar innan det kommer manus.
MINA VÄNNER - TACK FÖR ATT NI HAR HAFT TÅLAMOD MEDAN JAG HAR FUNNIT MIG SJÄLV.
NU KÖR VI ........
Och just nu sitter Donkeyman uppe i "Donkeyman Towers" på Tromsøs tak och lyssnar på en nyinhandlad platta med pianisten Van Cliburn som spelar Rachmaninoffs Pianokonserter. Strax skall han förhala ut i "godstolen" för att plocka fram en rejäl och exklulsiv "Havanna Skogsbrand" från Humidoren, tända på den och sitta och sippa på en alldeles för god och dyrbar "Virre".
torsdag 12 juli 2012
Postorderfruar
Det har i alla tider förekommit att Svenska män hämtar sig hustrur ifrån diverse utländer. Efter vad Donkeyman har iakttagit under ett långt liv fungerar de här internationella äktenskapen ungefär lika bra eller dåligt som vanliga inhemska äktenskap. Men saken har debatterats i alla tider.
Därför att det inte alltid går så bra och därför att vissa missbrukar systemet.
Ett av de mer kända "icke normala" internationella äktenskapen var när Olof Palme ingick "skenäktenskap" med en kvinna från Tjeckoslovakien (Jelena Jennerova) för att "få ut" henne därifrån efter kuppen 1948. Vilket också lyckades. På den tiden räckte det med att vara gift med en Svensk man för att få omedelbart uppehållstillstånd. Med tiden började många att använda den möjligheten för att kringgå immigrationslagarna. Då murade man igen det hålet genom att kräva att äktenskapet skulle vara flera år innan automatiskt uppehåll beviljades efter en skilsmässa. Vilket i sin tur fick andra icke önskvärda effekter.
Detta har uppmärksammats av vår Jämställdhetsminister Nyanka Seboni som mycket förtjänstfullt lyfter fram de mindre lyckade "importäktenskapen" i ljuset. Äktenskap där en misshandlad kvinna inte kan "ge fot i arschelet" åt sin buffel till karl. Därför att om hon gör det så åker hon omedelbart ut ur landet.
Donkeyman har genom åren bevittnat ett antal sådana här äktenskap. Varav flera inom den nära bekantskapskretsen. Men låt oss kategorisera lite grand och dela in de "internationella äktenskapen"" i tre kategorier.
1) Det "Normala" Äktenskapet.
Detta är trots allt det vanligaste och det "normala". Två personer från olika land träffas, tycke uppstår, de gifter sig och bosätter sig i ett land där i vart fall den ene blir en "invandrare". De allra flesta sådana här äktenskap får ett helt normalt förlopp. Visst slutar en del med skilsmässa men det är då av "normala" skäl, andra blir livslånga.
Donkeyman har dessutom många yrkeskamrater som har funnit sina hustrur i utlandet. Ett antal av dessa blev "sjömanshustrur" livet ut, med familjen boende i Sverige, Norge, Sydamerika, Australien, Spanien och många andra länder....
I grunden finns inte något som helst skäl att ödsla tid och kraft på att skriva negativt om dem. Det remarkabla är däremot att i dag är rädslan för "de onormala" äktenskapen så stor att myndigheterna ställt upp en mängd problem för dem som vill hämta hem sin hustru vid ett "internationellt äktenskap". Kommer hon från länder utanför EU/EEC så är det enklare att bosätta sig någon annan stans än i Sverige. Det är åtskilliga prövningar och väntetid som krävs för att kunna hämta hem sin hustru och bosätta familjen i Sverige. Även där mannen är så "etniskt Svensk" som det går an att vara.
2) Den "Svinaktige Mannen"
Första gången Donkeyman kom i kontakt med "Postorderhustrur" var på 1970-talet. Då var det framför allt Polska kvinnor som importerades. Donkeyman minns en kamrat som hade en jättelik katalog som påminnde om en helt vanlig Postorderkatalog där man kunde "beställa" den kvinnan man önskade.
Denne kamrat hade satt detta i system. Han hämtade en Polsk kvinna i halvåret ungefär. Som hamnade hemma hos honom som kombinerat hembiträde och älskarinna. Men ganska snart började han "banka upp" dem med jämna mellanrum och i övrigt behandlade han dem allmännt illa. Tills de gav upp och stack iväg hem igen. Varefter det var dags att "skriva efter" en ny.
Med tiden upptäckte Donkeyman att detta var inte något enstaka tillfälle. Det här var ett förhållningssätt som var satt i system av ett antal män. Som hade det gemensamt att de inte klarade av att skaffa sig Svenska kvinnor. Vilket nog inte kan beskrivas som särdeles överraskande med tanke på deras kvinnosyn. Ännu mer förvånande var att upptäcka att flera personer inom den nära miljön, typ arbetskamrater och vänner, faktiskt ägnade sig åt sådan här verksamhet.
Med åren förfinades tekniken så att kvinnorna presenterades på video i stället. Utbudet ökade också till att bli kvinnor från många fler länder. Ryska kvinnor var ett tag ganska vanligt och populärt men med tiden blev Asiatiska kvinnor övervägande. Från Thailand, Fillipinerna, Singapore .... "you name it". Sedan dess har Internet gjort sitt intåg och en hel industri har grundats. Självfallet sitter det någon organisatör någonstans och tjänar stora kulor. Här kan man snacka om "trafficing light".
Gemensamt för de här kvinnorma var att de önskade sig en bättre framtid i ett annat land. Nyckeln var att finna en man som de kunde leva med. En man som ganska snart visade sig vara en "hel idiot" som behandlade dem illa eller till och med misshandlade dem. Donkeyman minns mycket väl hur den första jag kände som höll på med sådant här uttryckte sig (han med Polskorna). "Sätt väggar och tak runt Polen så har du världens största horhus. Om jag hämtar hit en Polsk hora i några månader och betalar för resor, uppehälle och presenter så har jag gjort rätt för mig. Vad är det för fel med det???"
Att det ingick ett antal "kok med stryk" och diverse andra otrevligheter i avtalet samt att han i slutänden lät kvinnorna sticka utan att få några som helst pengar var inte vad kvinnorna hade väntat sig. Men han tyckte det var helt ok.
Och han var sannorligen inte ensam. Donkeyman har "ramlat över" många sådana genom åren. Detta är självfallet ett jätteproblem. Som jämställdhetsministern så förtjänstfullt adresserade före Almedalsveckan.
3) Den "Falska Kvinnan"
Men - Donkeyman har också kommit i närkontakt med det helt omvända.
Vi snackar nu om snälla, hyggliga och välmenande män som har "hämtat hem" kvinnor som visat sig vara både uträknande och listiga. Männen har trott att de äntligen efter många års sökande har fått en hustru för livet. Men det visar sig vara frågan om något helt annat.
Kvinnan ser till att de blir gifta - utan äktenskapsförord. Sedan "står hon ut" i tre år och en (1) dag. Mannen är ju inte direkt otrevlig, tvärtom han gör allt för att kvinnan skall ha det bra. Så hon lider inte annat än möjligen av brist på äkta kärlek. Men man kan ju fråga sig om vissa av de här har några känslor alls. Därför att när hon har sitt permanenta uppehållstillstånd "i box" är det "fot i arschelet" för mannen. Samtidigt som kvinnans advokat assisterar med att lätta honom från halva hans förmögenhet.
Donkeyman har flera kamrater som har "sprungit på" detta. En var till och med så godtrogen att han gått på samma blåsning två gånger. Först lät han en Ukrainska befria honom från villan och en stor del av bankkontot. Varefter han gör samma runda en gång till och låter en Vitryska halvera förmögenheten på nytt. Låt vara att han hade en väl tilltagen förmögenhet från start, åtmindstone efter Donkeymans mått mätt. Men ändå .......
En annan gammal känning av Donkeyman finansierade vad som med tiden blev en hel butikskedja på samma sätt. Han förlorade hustru, lägenhet, bil och merparten av bankkontot - hon fick startkapital till sitt företag som hon sedan har byggt upp - i Sverige. Han är numera alkis och kontinuerligt black, hon är "big shot".
Kommentar
I den nu aktuella debatten förefaller det som om ministern vill ändra reglerna för hur lång tid det tar för en kvinna att få permanent uppehållstillstånd. Vilket nog är vällovligt. Men frågan är om sådant här ens låter sig styras genom sådana regler. Vi har ju två ytterligheter att välja mellan:
Svårt att "importera" hustrur
- Alla par som består av en Svensk och en Utländsk person får stora problem med att bosätta sig i Sverige.
- Omöjligt att "importera" folk genom skenäktenskap
- Misshandlade "postorderhustrur" hamnar i en ännu sämre situation
- "De uträknande och falska kvinnorna" får också svårare att genomföra sin aktion
Enkelt att "importera" hustrur
- Alla par som består av en Svensk och en Utländsk partner får enklare att bosätta sig i Sverige
- Man öppnar dörren för "inflyttning" genom skenäktenskap
- Misshandlade "postorderhustrur" kan enklare överge sin våldsamme man
- "Falska kvinnor" får det enklare att utnyttja godtrogna män
Donkeyman tycker inte att det är så enkelt att lösa ut den här ekvationen till något förnuftigt. Men det är bra att problemet (eller åtmindstone en del av det) kommer upp till ytan och diskuteras. Men det verkar inte som om någon "bet på" kroken under Almedalsveckan. Däremot har Gudrun och (Fi) visat sin "snuskiga fantasi" genom att "bita på" en korvreklam. Deras konklusion är att om en kvinna med läppstift och nagellack äter tjock korv så är det sexistiskt. Enligt dem skall bilden i verkligheten antyda en så kallad "avsugning". Varning för att besöka en korvmack tillsammans med kvinnliga kamrater utfärdas härmed. Den som gör det har "skumma avsikter" och bör behandlas därefter. Inte undra på att det partiet inte hamnar i Riksdagen.
Däremot funderar Donkeyman på om inte problematiken runt "Den Svinaktige Mannen" och "Den Falska Kvinnan" i grunden borde lösas av rättsväsendet i stället för genom immigrationspolitiken. Men sedan å andra sidan så vet vi ju alla hur rättsväsendet fungerar ..... Donkeyman har inte några förnuftiga förslag i det här ärendet. Hur han än vänder sig så har han arschelet bak.
Men kanske är det ett tankekors att det Olof Palme gjorde för över 60 år sedan inte skulle ha tillåtits i dag, vare sig av hans sentida partikamrater eller av den nuvarande regeringen.
Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet, invandring, jämställdhetsminister, feminism, Schyman
Därför att det inte alltid går så bra och därför att vissa missbrukar systemet.
Ett av de mer kända "icke normala" internationella äktenskapen var när Olof Palme ingick "skenäktenskap" med en kvinna från Tjeckoslovakien (Jelena Jennerova) för att "få ut" henne därifrån efter kuppen 1948. Vilket också lyckades. På den tiden räckte det med att vara gift med en Svensk man för att få omedelbart uppehållstillstånd. Med tiden började många att använda den möjligheten för att kringgå immigrationslagarna. Då murade man igen det hålet genom att kräva att äktenskapet skulle vara flera år innan automatiskt uppehåll beviljades efter en skilsmässa. Vilket i sin tur fick andra icke önskvärda effekter.
Detta har uppmärksammats av vår Jämställdhetsminister Nyanka Seboni som mycket förtjänstfullt lyfter fram de mindre lyckade "importäktenskapen" i ljuset. Äktenskap där en misshandlad kvinna inte kan "ge fot i arschelet" åt sin buffel till karl. Därför att om hon gör det så åker hon omedelbart ut ur landet.
Donkeyman har genom åren bevittnat ett antal sådana här äktenskap. Varav flera inom den nära bekantskapskretsen. Men låt oss kategorisera lite grand och dela in de "internationella äktenskapen"" i tre kategorier.
1) Det "Normala" Äktenskapet.
Detta är trots allt det vanligaste och det "normala". Två personer från olika land träffas, tycke uppstår, de gifter sig och bosätter sig i ett land där i vart fall den ene blir en "invandrare". De allra flesta sådana här äktenskap får ett helt normalt förlopp. Visst slutar en del med skilsmässa men det är då av "normala" skäl, andra blir livslånga.
Donkeyman har dessutom många yrkeskamrater som har funnit sina hustrur i utlandet. Ett antal av dessa blev "sjömanshustrur" livet ut, med familjen boende i Sverige, Norge, Sydamerika, Australien, Spanien och många andra länder....
I grunden finns inte något som helst skäl att ödsla tid och kraft på att skriva negativt om dem. Det remarkabla är däremot att i dag är rädslan för "de onormala" äktenskapen så stor att myndigheterna ställt upp en mängd problem för dem som vill hämta hem sin hustru vid ett "internationellt äktenskap". Kommer hon från länder utanför EU/EEC så är det enklare att bosätta sig någon annan stans än i Sverige. Det är åtskilliga prövningar och väntetid som krävs för att kunna hämta hem sin hustru och bosätta familjen i Sverige. Även där mannen är så "etniskt Svensk" som det går an att vara.
2) Den "Svinaktige Mannen"
Första gången Donkeyman kom i kontakt med "Postorderhustrur" var på 1970-talet. Då var det framför allt Polska kvinnor som importerades. Donkeyman minns en kamrat som hade en jättelik katalog som påminnde om en helt vanlig Postorderkatalog där man kunde "beställa" den kvinnan man önskade.
Denne kamrat hade satt detta i system. Han hämtade en Polsk kvinna i halvåret ungefär. Som hamnade hemma hos honom som kombinerat hembiträde och älskarinna. Men ganska snart började han "banka upp" dem med jämna mellanrum och i övrigt behandlade han dem allmännt illa. Tills de gav upp och stack iväg hem igen. Varefter det var dags att "skriva efter" en ny.
Med tiden upptäckte Donkeyman att detta var inte något enstaka tillfälle. Det här var ett förhållningssätt som var satt i system av ett antal män. Som hade det gemensamt att de inte klarade av att skaffa sig Svenska kvinnor. Vilket nog inte kan beskrivas som särdeles överraskande med tanke på deras kvinnosyn. Ännu mer förvånande var att upptäcka att flera personer inom den nära miljön, typ arbetskamrater och vänner, faktiskt ägnade sig åt sådan här verksamhet.
Med åren förfinades tekniken så att kvinnorna presenterades på video i stället. Utbudet ökade också till att bli kvinnor från många fler länder. Ryska kvinnor var ett tag ganska vanligt och populärt men med tiden blev Asiatiska kvinnor övervägande. Från Thailand, Fillipinerna, Singapore .... "you name it". Sedan dess har Internet gjort sitt intåg och en hel industri har grundats. Självfallet sitter det någon organisatör någonstans och tjänar stora kulor. Här kan man snacka om "trafficing light".
Gemensamt för de här kvinnorma var att de önskade sig en bättre framtid i ett annat land. Nyckeln var att finna en man som de kunde leva med. En man som ganska snart visade sig vara en "hel idiot" som behandlade dem illa eller till och med misshandlade dem. Donkeyman minns mycket väl hur den första jag kände som höll på med sådant här uttryckte sig (han med Polskorna). "Sätt väggar och tak runt Polen så har du världens största horhus. Om jag hämtar hit en Polsk hora i några månader och betalar för resor, uppehälle och presenter så har jag gjort rätt för mig. Vad är det för fel med det???"
Att det ingick ett antal "kok med stryk" och diverse andra otrevligheter i avtalet samt att han i slutänden lät kvinnorna sticka utan att få några som helst pengar var inte vad kvinnorna hade väntat sig. Men han tyckte det var helt ok.
Och han var sannorligen inte ensam. Donkeyman har "ramlat över" många sådana genom åren. Detta är självfallet ett jätteproblem. Som jämställdhetsministern så förtjänstfullt adresserade före Almedalsveckan.
3) Den "Falska Kvinnan"
Men - Donkeyman har också kommit i närkontakt med det helt omvända.
Vi snackar nu om snälla, hyggliga och välmenande män som har "hämtat hem" kvinnor som visat sig vara både uträknande och listiga. Männen har trott att de äntligen efter många års sökande har fått en hustru för livet. Men det visar sig vara frågan om något helt annat.
Kvinnan ser till att de blir gifta - utan äktenskapsförord. Sedan "står hon ut" i tre år och en (1) dag. Mannen är ju inte direkt otrevlig, tvärtom han gör allt för att kvinnan skall ha det bra. Så hon lider inte annat än möjligen av brist på äkta kärlek. Men man kan ju fråga sig om vissa av de här har några känslor alls. Därför att när hon har sitt permanenta uppehållstillstånd "i box" är det "fot i arschelet" för mannen. Samtidigt som kvinnans advokat assisterar med att lätta honom från halva hans förmögenhet.
Donkeyman har flera kamrater som har "sprungit på" detta. En var till och med så godtrogen att han gått på samma blåsning två gånger. Först lät han en Ukrainska befria honom från villan och en stor del av bankkontot. Varefter han gör samma runda en gång till och låter en Vitryska halvera förmögenheten på nytt. Låt vara att han hade en väl tilltagen förmögenhet från start, åtmindstone efter Donkeymans mått mätt. Men ändå .......
En annan gammal känning av Donkeyman finansierade vad som med tiden blev en hel butikskedja på samma sätt. Han förlorade hustru, lägenhet, bil och merparten av bankkontot - hon fick startkapital till sitt företag som hon sedan har byggt upp - i Sverige. Han är numera alkis och kontinuerligt black, hon är "big shot".
Kommentar
I den nu aktuella debatten förefaller det som om ministern vill ändra reglerna för hur lång tid det tar för en kvinna att få permanent uppehållstillstånd. Vilket nog är vällovligt. Men frågan är om sådant här ens låter sig styras genom sådana regler. Vi har ju två ytterligheter att välja mellan:
Svårt att "importera" hustrur
- Alla par som består av en Svensk och en Utländsk person får stora problem med att bosätta sig i Sverige.
- Omöjligt att "importera" folk genom skenäktenskap
- Misshandlade "postorderhustrur" hamnar i en ännu sämre situation
- "De uträknande och falska kvinnorna" får också svårare att genomföra sin aktion
Enkelt att "importera" hustrur
- Alla par som består av en Svensk och en Utländsk partner får enklare att bosätta sig i Sverige
- Man öppnar dörren för "inflyttning" genom skenäktenskap
- Misshandlade "postorderhustrur" kan enklare överge sin våldsamme man
- "Falska kvinnor" får det enklare att utnyttja godtrogna män
Donkeyman tycker inte att det är så enkelt att lösa ut den här ekvationen till något förnuftigt. Men det är bra att problemet (eller åtmindstone en del av det) kommer upp till ytan och diskuteras. Men det verkar inte som om någon "bet på" kroken under Almedalsveckan. Däremot har Gudrun och (Fi) visat sin "snuskiga fantasi" genom att "bita på" en korvreklam. Deras konklusion är att om en kvinna med läppstift och nagellack äter tjock korv så är det sexistiskt. Enligt dem skall bilden i verkligheten antyda en så kallad "avsugning". Varning för att besöka en korvmack tillsammans med kvinnliga kamrater utfärdas härmed. Den som gör det har "skumma avsikter" och bör behandlas därefter. Inte undra på att det partiet inte hamnar i Riksdagen.
Däremot funderar Donkeyman på om inte problematiken runt "Den Svinaktige Mannen" och "Den Falska Kvinnan" i grunden borde lösas av rättsväsendet i stället för genom immigrationspolitiken. Men sedan å andra sidan så vet vi ju alla hur rättsväsendet fungerar ..... Donkeyman har inte några förnuftiga förslag i det här ärendet. Hur han än vänder sig så har han arschelet bak.
Men kanske är det ett tankekors att det Olof Palme gjorde för över 60 år sedan inte skulle ha tillåtits i dag, vare sig av hans sentida partikamrater eller av den nuvarande regeringen.
Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet, invandring, jämställdhetsminister, feminism, Schyman
onsdag 4 juli 2012
Kung Fotboll
Så här i Almedalsveckan går ju absolut allt i Politik. Då kan det vara lämpligt att skriva om något helt annat. Fotboll till exempel.
Donkeyman är ju trogen Fotbollsupporter sedan evigheter tillbaka. Han har sett mängder med matcher både "Live", på TV, Pubstorskärm och genom Internet. Men han menar också att Fotbollen kan förbättras. I det här sammanhanget tänker han inte på spelet och taktiska dispositioner utan på själva regelverket och upplevelsen som åskådare.
1. Tidtagningen
Det nuvarande systemet där domaren tar tiden och där matchuret bara är "vägledande" är i många avseenden ett skämt. Påfallande ofta kan ett lag "dra ut på tiden" och förneka det andra laget en chans att kvittera eller vinna. Helt enkelt genom att se till att det inte spelas Fotboll. Visst skall man lägga till "stoppage time" men storleken av detta tillägg verkar vara helt slumpmässigt.
Samtidigt vet inte publiken hur mycket speltid som är kvar av matchen. Enligt Donkeyman är detta system helt och hållet ohållbart.
Hur man skall lösa problemet är inte helt uppenbart. Man kan införa ett system med effektiv speltid som i ishockey men man kan också stjäla en metodik från handbollen. Man sätter en tidtagare vid sekretariatet. När det sker onaturliga uppehåll i spelet ger domaren tecken till att klockan skall stoppas och har man radioförbindelse så säger han bara till att stoppa klockan. Som startas igen när spelet startar. Hela publiken ser vad som händer. Vid uppenbara misstag kan man bestämma att ställa tillbaka eller ställa fram klockan ett visst antal sekunder.
Fördelen är att publiken har tillgång till ett matchur som visar den exakta officiella matchtiden. När detta kommer upp till 45.00 ljuder en tyfon och halvleken / matchen är slut. Slut på slumpmässig "stoppage time".
Vid matcher på lägre nivå kan man ha ett sekretariat med en tidtagare från vardera klubben som sköter klockan enligt domarens tecken. Och som ger slutsignal.
2. Offsideregeln
När man ser matcher på TV så upplever man hela tiden felaktiga domslut när det gäller Offside eller Onside. Och varje gång backar kommentatorerna bandet och kollar om domarna gjorde rätt. Dess värre är det flera felaktiga domslut i var enda match.
Donkeyman har själv "gått på linjen" och vet hur hopplöst det är att bedöma Offside ur ett grodperspektiv. En människas ögon är faktiskt kopplade - ser man offsidelinjen så ser man inte den som slår passningen. Man kan inte ha ett öga åt vardera hållet. Samtidigt som man löper snabbt utmed linjen. Fotbollen har helt enkelt en offsideregel som det inte går att uppehålla rättfärdigt.
Ännu värre är situationen i lägre serier.
Donkeyman inser att hans bästa lösning på detta problem nog inte är genomförbar. Det vore att införa en offsidelinje och en regel som är i princip lika med ishockeyns. Då vore det slut på feldömningar men det skedde till priset av att spelet ändrades en hel del. Plötsligt skulle försvarsspelet gå ut på att "få bollen ur zon" medan anfallsspelet skulle få ett moment av att "hålla bollen i zon". Att helt slopa offsideregeln är inte heller någon lösning. Då skulle hela spelet och taktiken förändras dramatiskt.
Alternativet är nog tekniska lösningar. Se vidare nedan.
3. Videodömning
Det sker hela tiden uppenbara feldömningar både när det gäller Offside men också i Straffområdet. För att inte tala om alla bollar som varit inne och dömts bort - och tvärtom. Många vill ha målkamerateknik. Men Donkeyman vill gå ett steg längre. Vid stora matcher som sänds i TV bör man i stället ha en 5:e-domare som är Videodomare. Denna är i direkt radiokontakt med huvuddomaren och "backar bandet" för granskning varje gång det är något som "luktar" kontroversiellt.
Men - det är viktigt - man stoppar inte spelet för Videodömning förrän det blir ett "naturligt" avbrott. Då kan Domaren stoppa klockan och avvakta ett eventuellt råd från Videodomaren. Blir det mål eller hörna efter en tvivelaktig offsidesituation så väntar man lite tills Videodomaren har hunnit granska bandet.
De som i dag kräver Målkamera med tanke på senaste Englandsmatchen ser bort ifrån att rättvisa faktiskt skipades genom att målet inte godkändes. Det var ju så att Målsituationen uppstod som en följd av att man godkände ett anfall som borde ha varit avblåst för Offside. Så en Målkamera som godkänt målet hade skapat en orättvisa. Med Videodömning enligt Donkeymans metod skulle även Offsidesituationen ha upptäckts och det riktiga domslutet ha fattats. Som var frispark utåt för Offside. Men som blev utspark från mål.
Självfallet kan man bara ha den här tekniken på högsta nivå. Längre ned i systemet behöver man göra andra ändringar för att få bättre dömning. Något Donkeyman tar sig för i nästa punkt.
4. Domarsystemet
Man bör gå in för tvådomarsystem. Ser man till andra lagsporter har man ju mycket goda erfarenheter av detta. Ishockey, Bandy, Handboll ..... You name it, alla har minst två domare. Det vill säga - på högre nivå två domare och två linjemän. På lägre nivå enbart två domare utan linjemän. Donkeyman har själv dömt Bandy och vet av egen erfarenhet hur mycket bättre dömning det blir med tvådomarsystem i stället för med en ensam domare.
Sedan sätter man samman "Domarpar" som får döma ihop hela säsongen. Därmed får man samarbetande domare. Allt till Fotbollens bästa. Ett motargument är att det är brist på domare men det kan man lösa genom att varje domarpar får döma fler matcher och ibland dubbla matcher.
5. Utvisning
Jag skulle gärna se en ändring av systemet med Gula Kort. Därför att det är orättvist om en spelare begår något brott som ger Gult Kort så straffas han så småningom med avstängning - mot andra lag än de som han har förbrutit sig mot. Det kan till och med slå helt galet. Se detta exempel:
Lag A och Lag B kämpar om att undvika nedflyttning. I näst sista matchen möts Lag A och Lag C. Den bästa och dominerande spelaren i Lag C får ett Gult Kort som gör att han blir avstängd i sista matchen. Som går mot Lag B. Här bestraffas alltså Lag A i stället för att få en förmån. Medan Lag B belönas helt oförtjänt.
Jag skulle vilja se att ett Gult Kort automatiskt gav 15 min utvisning. Det vill säga spelaren kommer tillbaka på banan efter avtjänad utvisning. Två Gula ger automatiskt Rött, dvs utvisning resten av matchen. Som också ger avstängning nästa match.
6. Bytessystemet
Även här vill jag se en ändring. Jag vill att lagen skall ha mindre bänk. Det vill säga kanske fyra man inklusive reservkeeper. Sedan skall det vara fria byten. Ungefär som i Handboll, Bandy, Hockey och andra sporter. En skadad spelare transporteras direkt av banan för behandling, ny spelare in och spelet fortsätter. Efter behandling kan den skadade återgå till spel.
Byte sker vid sekretariatet enligt regeln, först skall den ene ut över linjen, sedan får den andre komma in. Kontrolleras av 4:e-domaren. Så lägger man dit några specialregler. Inga byten i försvarande lag när det är dömt hörna till exempel.
Det blir flera fördelar. Mindre med uppehåll för skador och byten. Men lagen kan också leva med något mindre trupper eftersom bänken blir mindre. Vilket förbättrar ekonomin.
7. Skärma ut bollen
Den praxis som man har i dag för att "skärma ut" en boll mot kortlinjen är i mitt tycke inte riktig. Längre ut på banan skulle detta vara Obstruktion och ge Indirekt Frispark. Det vill säga man hindrar motspelaren att komma åt bollen i stället för att själv hantera bollen och göra något med den.
Detta borde dömas som Obstruktion även upp mot kortlinjen.Vill man hindra motståndaren att nå bollen utan att själv försöka hantera den så är det obstruktion. Skall man skärma ut motståndaren måste man också själv försöka göra något med bollen.
8. Spel till egen keeper
Här tycker Donkeyman att man också borde förbjuda egna spelare att nicka bollen till keeper så han kan ta upp bollen med händerna. Spelar man tillbaka till keeper så bör denne enbart ha samma rättigheter som utespelare, dvs bara spela bollen med fötterna men inte ta upp den med händerna.
9. Avgörande av Cupmatcher
I stora mästerskap avgörs oavgjorda matcher först med förlängning och sedan med straffläggning. Jag menar att förlängningen bör organiseras annorlunda. Mitt förslag är att minska förlängningstiden till 2x10 min. Första halvlek spelar lagen 9 spelare mot 9. Har det inte blivit mål på 10 min minskar man ned till att spela 8 mot 8. Har inte matchen avgjorts efter 20 min spelar man ytterligare 10 min med 7 mot 7 men då gäller "Sudden Death", dvs första mål vinner. Skulle det ändå inte blivit något avgörande efter 30 min så vidtar straffläggning.
Slutkommentar
Självfallet inser jag att flera av de här tingen kräver internationella överenskommelser som antagligen är omöjliga att åstadkomma. Fotbollen är så pass konservativ att den är svår att förändra.
Men Donkeyman är också Cricketälskare. En sport som i grunden spelas efter samma regler som på 1700-talet. Trots detta har man infört en mängd nyheter. Bland annat Videodomare. Samt två helt nya spelformer - "Endagsmatch" och "Twenty20". Allt för att göra spelet mer sevärt och intressant för åskådarna. Vilket man också lyckats med. Cricket är i dag en världsindustri om än ganska liten i de Skandinaviska länderna.
Visst är Fotbollen en ännu större industri men i en föränderlig värld där mycket mer än Stadion konkurrerar om publikens intresse borde man försöka att utveckla sin produkt.
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, idrott, fotbolls-em
Donkeyman är ju trogen Fotbollsupporter sedan evigheter tillbaka. Han har sett mängder med matcher både "Live", på TV, Pubstorskärm och genom Internet. Men han menar också att Fotbollen kan förbättras. I det här sammanhanget tänker han inte på spelet och taktiska dispositioner utan på själva regelverket och upplevelsen som åskådare.
1. Tidtagningen
Det nuvarande systemet där domaren tar tiden och där matchuret bara är "vägledande" är i många avseenden ett skämt. Påfallande ofta kan ett lag "dra ut på tiden" och förneka det andra laget en chans att kvittera eller vinna. Helt enkelt genom att se till att det inte spelas Fotboll. Visst skall man lägga till "stoppage time" men storleken av detta tillägg verkar vara helt slumpmässigt.
Samtidigt vet inte publiken hur mycket speltid som är kvar av matchen. Enligt Donkeyman är detta system helt och hållet ohållbart.
Hur man skall lösa problemet är inte helt uppenbart. Man kan införa ett system med effektiv speltid som i ishockey men man kan också stjäla en metodik från handbollen. Man sätter en tidtagare vid sekretariatet. När det sker onaturliga uppehåll i spelet ger domaren tecken till att klockan skall stoppas och har man radioförbindelse så säger han bara till att stoppa klockan. Som startas igen när spelet startar. Hela publiken ser vad som händer. Vid uppenbara misstag kan man bestämma att ställa tillbaka eller ställa fram klockan ett visst antal sekunder.
Fördelen är att publiken har tillgång till ett matchur som visar den exakta officiella matchtiden. När detta kommer upp till 45.00 ljuder en tyfon och halvleken / matchen är slut. Slut på slumpmässig "stoppage time".
Vid matcher på lägre nivå kan man ha ett sekretariat med en tidtagare från vardera klubben som sköter klockan enligt domarens tecken. Och som ger slutsignal.
2. Offsideregeln
När man ser matcher på TV så upplever man hela tiden felaktiga domslut när det gäller Offside eller Onside. Och varje gång backar kommentatorerna bandet och kollar om domarna gjorde rätt. Dess värre är det flera felaktiga domslut i var enda match.
Donkeyman har själv "gått på linjen" och vet hur hopplöst det är att bedöma Offside ur ett grodperspektiv. En människas ögon är faktiskt kopplade - ser man offsidelinjen så ser man inte den som slår passningen. Man kan inte ha ett öga åt vardera hållet. Samtidigt som man löper snabbt utmed linjen. Fotbollen har helt enkelt en offsideregel som det inte går att uppehålla rättfärdigt.
Ännu värre är situationen i lägre serier.
Donkeyman inser att hans bästa lösning på detta problem nog inte är genomförbar. Det vore att införa en offsidelinje och en regel som är i princip lika med ishockeyns. Då vore det slut på feldömningar men det skedde till priset av att spelet ändrades en hel del. Plötsligt skulle försvarsspelet gå ut på att "få bollen ur zon" medan anfallsspelet skulle få ett moment av att "hålla bollen i zon". Att helt slopa offsideregeln är inte heller någon lösning. Då skulle hela spelet och taktiken förändras dramatiskt.
Alternativet är nog tekniska lösningar. Se vidare nedan.
3. Videodömning
Det sker hela tiden uppenbara feldömningar både när det gäller Offside men också i Straffområdet. För att inte tala om alla bollar som varit inne och dömts bort - och tvärtom. Många vill ha målkamerateknik. Men Donkeyman vill gå ett steg längre. Vid stora matcher som sänds i TV bör man i stället ha en 5:e-domare som är Videodomare. Denna är i direkt radiokontakt med huvuddomaren och "backar bandet" för granskning varje gång det är något som "luktar" kontroversiellt.
Men - det är viktigt - man stoppar inte spelet för Videodömning förrän det blir ett "naturligt" avbrott. Då kan Domaren stoppa klockan och avvakta ett eventuellt råd från Videodomaren. Blir det mål eller hörna efter en tvivelaktig offsidesituation så väntar man lite tills Videodomaren har hunnit granska bandet.
De som i dag kräver Målkamera med tanke på senaste Englandsmatchen ser bort ifrån att rättvisa faktiskt skipades genom att målet inte godkändes. Det var ju så att Målsituationen uppstod som en följd av att man godkände ett anfall som borde ha varit avblåst för Offside. Så en Målkamera som godkänt målet hade skapat en orättvisa. Med Videodömning enligt Donkeymans metod skulle även Offsidesituationen ha upptäckts och det riktiga domslutet ha fattats. Som var frispark utåt för Offside. Men som blev utspark från mål.
Självfallet kan man bara ha den här tekniken på högsta nivå. Längre ned i systemet behöver man göra andra ändringar för att få bättre dömning. Något Donkeyman tar sig för i nästa punkt.
4. Domarsystemet
Man bör gå in för tvådomarsystem. Ser man till andra lagsporter har man ju mycket goda erfarenheter av detta. Ishockey, Bandy, Handboll ..... You name it, alla har minst två domare. Det vill säga - på högre nivå två domare och två linjemän. På lägre nivå enbart två domare utan linjemän. Donkeyman har själv dömt Bandy och vet av egen erfarenhet hur mycket bättre dömning det blir med tvådomarsystem i stället för med en ensam domare.
Sedan sätter man samman "Domarpar" som får döma ihop hela säsongen. Därmed får man samarbetande domare. Allt till Fotbollens bästa. Ett motargument är att det är brist på domare men det kan man lösa genom att varje domarpar får döma fler matcher och ibland dubbla matcher.
5. Utvisning
Jag skulle gärna se en ändring av systemet med Gula Kort. Därför att det är orättvist om en spelare begår något brott som ger Gult Kort så straffas han så småningom med avstängning - mot andra lag än de som han har förbrutit sig mot. Det kan till och med slå helt galet. Se detta exempel:
Lag A och Lag B kämpar om att undvika nedflyttning. I näst sista matchen möts Lag A och Lag C. Den bästa och dominerande spelaren i Lag C får ett Gult Kort som gör att han blir avstängd i sista matchen. Som går mot Lag B. Här bestraffas alltså Lag A i stället för att få en förmån. Medan Lag B belönas helt oförtjänt.
Jag skulle vilja se att ett Gult Kort automatiskt gav 15 min utvisning. Det vill säga spelaren kommer tillbaka på banan efter avtjänad utvisning. Två Gula ger automatiskt Rött, dvs utvisning resten av matchen. Som också ger avstängning nästa match.
6. Bytessystemet
Även här vill jag se en ändring. Jag vill att lagen skall ha mindre bänk. Det vill säga kanske fyra man inklusive reservkeeper. Sedan skall det vara fria byten. Ungefär som i Handboll, Bandy, Hockey och andra sporter. En skadad spelare transporteras direkt av banan för behandling, ny spelare in och spelet fortsätter. Efter behandling kan den skadade återgå till spel.
Byte sker vid sekretariatet enligt regeln, först skall den ene ut över linjen, sedan får den andre komma in. Kontrolleras av 4:e-domaren. Så lägger man dit några specialregler. Inga byten i försvarande lag när det är dömt hörna till exempel.
Det blir flera fördelar. Mindre med uppehåll för skador och byten. Men lagen kan också leva med något mindre trupper eftersom bänken blir mindre. Vilket förbättrar ekonomin.
7. Skärma ut bollen
Den praxis som man har i dag för att "skärma ut" en boll mot kortlinjen är i mitt tycke inte riktig. Längre ut på banan skulle detta vara Obstruktion och ge Indirekt Frispark. Det vill säga man hindrar motspelaren att komma åt bollen i stället för att själv hantera bollen och göra något med den.
Detta borde dömas som Obstruktion även upp mot kortlinjen.Vill man hindra motståndaren att nå bollen utan att själv försöka hantera den så är det obstruktion. Skall man skärma ut motståndaren måste man också själv försöka göra något med bollen.
8. Spel till egen keeper
Här tycker Donkeyman att man också borde förbjuda egna spelare att nicka bollen till keeper så han kan ta upp bollen med händerna. Spelar man tillbaka till keeper så bör denne enbart ha samma rättigheter som utespelare, dvs bara spela bollen med fötterna men inte ta upp den med händerna.
9. Avgörande av Cupmatcher
I stora mästerskap avgörs oavgjorda matcher först med förlängning och sedan med straffläggning. Jag menar att förlängningen bör organiseras annorlunda. Mitt förslag är att minska förlängningstiden till 2x10 min. Första halvlek spelar lagen 9 spelare mot 9. Har det inte blivit mål på 10 min minskar man ned till att spela 8 mot 8. Har inte matchen avgjorts efter 20 min spelar man ytterligare 10 min med 7 mot 7 men då gäller "Sudden Death", dvs första mål vinner. Skulle det ändå inte blivit något avgörande efter 30 min så vidtar straffläggning.
Slutkommentar
Självfallet inser jag att flera av de här tingen kräver internationella överenskommelser som antagligen är omöjliga att åstadkomma. Fotbollen är så pass konservativ att den är svår att förändra.
Men Donkeyman är också Cricketälskare. En sport som i grunden spelas efter samma regler som på 1700-talet. Trots detta har man infört en mängd nyheter. Bland annat Videodomare. Samt två helt nya spelformer - "Endagsmatch" och "Twenty20". Allt för att göra spelet mer sevärt och intressant för åskådarna. Vilket man också lyckats med. Cricket är i dag en världsindustri om än ganska liten i de Skandinaviska länderna.
Visst är Fotbollen en ännu större industri men i en föränderlig värld där mycket mer än Stadion konkurrerar om publikens intresse borde man försöka att utveckla sin produkt.
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, idrott, fotbolls-em
torsdag 21 juni 2012
Retorikens förfall
Donkeyman Det ær ganska festligt att följa "Språkets Förnyelse". Även här är likheterna mellan Sverige och Norge påfallande. Det sker en stadig "förnyelse". Dess värre inte till det bättre.
Vi kan börja med att studera en nutida politisk debatt. Som inte längre är en debatt i det klassiska formatet där först den ene talade och lade fram sina argument i någon fråga. Därefter talade motstådaren som lade fram sina argument. Varefter man i tur och ordning "bröt argument" mot varandra tills ämnet var utagerat varefter man tog nästa.
I dag är liturgin sådan att den ena politikern börjar med att läsa upp en inövad ramsa med stickord som räknar upp viktiga punkter för det egna partiet. Sedan ställer man en fråga till den andra debattanten. Som denne inte besvarar, däremot drar denne i sin tur en inlärd ramsa med några "stickordsmässiga" påståenden om vad hans parti kämpar för. Och avrundar med en fråga till den första politikern. Som inte heller besvaras utan nu drar politikern sin inlärda ramsa med "stickord" en gång till. Och så håller man på så länge debattledaren tillåter. Det viktiga är att få rabbla upp sin "stickordsramsa" så många gånger som möjligt. Vad motståndaren säger bryr man sig inte om.
Donkeyman tror i grunden inte att dagens politiska generation klarar av att genomföra en klassisk debatt på ett förnuftigt sätt. Vilket är trist. Donkeyman älskar en riktig politisk debatt mellan två dugliga debattanter som faktiskt talar till varandra. Men det är långt mellan gångerna. Den gamla klassiska vetenskap som heter "retorik" hålls inte i hävd hos det "politiska skrået".
Det som däremot blivit gängse är att man försöker att hitta fel hos det andra paritet framför att föra fram egna visioner. Vi har ett par helt färska exempel från "debatten" om arbetslösheten:
Det var ju så att "Alliansen" vid valet 2006 beskyllde den Socialdemokratiska regeringen för att ha åstadkommit "Massarbetslöshet". Något som Alliansen sedan berömmer sig själv för att ha "rättat till". I dagens debatt beskyller Socialdemokratin Alliansen för att ha åstadkommit Massarbetslöshet. Vilket Alliansen självfallet nekar till. Vem har så rätt. Svaret blir bägge. Därför att man definierar uttrycket "Massarbetslöshet" så som det passar det egna behovet. Blir väljarna något klokare - NEJ.
Dessutom hade vi en annan pikant detalj inom samma politikområde helt nyligen. Sossarna och Vänstern hävdar gång på gång att det är stor Arbetslöshet bland unga och bland invandrare. Vilket är ett helt riktigt påstående. Som Alliansen aldrig har förnekat. Men så säger Reinfeldt att det inte är särdeles stor arbetslöshet bland "Etniska Svenskar" som befinner sig mitt i livet. Det vill säga bland personer som inte är unga och som inte är invandrare. Vilket också är ett helt riktigt påstående. Något som Sossarna aldrig har förnekat. Bägge de uttalandena är inte heller motsägande - de gäller samtidigt. Men då blir det rent ut sagt ett dj****a liv. Därför att Reinfeldt använder uttrycket "Etniska Svenskar". Men det han sade var ju sant, i sakfrågan är ju dessutom partierna eniga. Arbetslösheten är stor bland ungdomar och invandrare och ganska liten bland det man i brist på bättre uttryck kan kalla "Etniska Svenskar".
Donkeyman är kanske gammalmodig men det här är inte debatt. Det är pajkastning.
Donkeyman tänker inte dra upp Norska exempel, men de duggar lika tätt som de Svenska. Däremot tänker han "spåra ur" lite grand. Här i Norge har vi nämligen också intressanta ting att notera:
Politikernas modeord är "Rasera". Så fort två politiker debatterar om något som helst, på vilken nivå som helst så far det här ordet fram och tillbaka mellan dem som en pingisboll. "Ditt parti vill Rasera, den Norska Välfärden." "Nej, däremot har ditt Parti systematiskt Raserat de Norska Skolan". Och så vidare, och så vidare, och så vidare. Konklusionen blir möjligen att hela det Norska samhället har blivit Raserat eller förväntas bli det.
Vilket inte heller stämmer. I vart fall om man ser sig om i det som Norrmän betecknar som "Världens bästa land att leva i".
Men det "Norskaste" av allt är att alla Partier är rörande eniga om det viktiga i att ungdomar kommer in på "Bostadsmarknaden". Vilket betyder att de får möjlighet att köpa sig sin första bostad. Det kan också tolkas så att den som hyr (leier) sin bostad är inte inne på "Bostadsmarknaden".
Här blir Donkeyman tvungen att förklara en sak för de Svenska läsarna. I Norge betraktas den som hyr (leier) sin bostad som en suspekt person. Och den medelålders person som hyr sin bostad betraktas med direkt misstänksamhet, slutsatsen är i stort sett att denne hade misskött sin privatekonomi så att han/hon inte får några lån.
Att komma in på "Bostadsmarknaden" innebär alltså att skuldsätta sig tungt redan i unga år. Tanken är att man så tidigt som möjligt "Skall komma in på marknaden" för att sedan skall "arbeta sig uppåt" tack vare en förväntad evig prisökning på fastigheter. Med målsättning att ha en stor och helt betald bostad när man är i 50-årsåldern.
Något som leder till ett märkligt förhållande. Den Norska Staten är skuldfri och har "pengar på bok" medan det Norska folket är rejält skuldsatt. I betydligt högre grad än till exempel Svenskarna. Faktiskt så kraftigt att många framstående Norska ekonomer varnar för utvecklingen.
Vill man fundera över det kloka i detta kan man jämföra med situationen i Tyskland. EU:s starkaste ekonomi och "motor". I de stora städerna som till exempel Berlin och Hamburg är det enbart ungefär 15% som äger sin egen bostad. Och Tyskar flest är i det närmaste allergiska mot att ta upp lån.
Så kan vi vända blicken mot USA där just den politiska önskan om att alla skulle "komma in på Bostadsmarknaden" med tillhörande gigantisk privat skuldsättning var en av grundorsakerna till den ekonomiska kris som fortfarande pågår. Men i USA talade man inte om "Bostadsmarknaden", man talade om "Social Housing".
För övrigt var det bland annat en ung Chicagoadvokat som byggde upp sin karriär genom att tillrättalägga just detta en gång i tiden. En man som senare blev känd i andra sammanhang. Han heter Barrack Obama och under sin presidentperiod har han tvingats att hantera följderna av "Social Housing" eller vad som med andra ord kan beskrivas som: "Hela folket på Bostadsmarknaden"
Men det är inte nog med detta. Den officiella Norska politiken är dessutom att när ungdomen har kommit upp i 50-årsåldern och tack vare en evig prisstegring sitter med nedbetalt hem så bör man börja spara i aktiefonder. Och här kommer alltså "Nyspråket" in igen. Förr i tiden sade man att man "Spelade på Börsen", alternativt "Spekulerade på Börsen". Numera heter det att man "Börssparar". Det vill säga det riskmoment som finns i all spekulation är borttaget från språkbruket.
Något som i sin tur många har upptäckt när Börsen har gjort sina störtdykningar. Inte minst de så kallade "Terrakommunerna" i Norge, som gjorde slut på sina skattebetalares pengar när den Amerikanska Bostadsmarknaden sprack och när banker kraschade på löpande band.
Men Donkeyman förnekar inte att man kan tjäna stora pengar på Börsen. Precis som man kan tjäna stora pengar på Hästar eller Poker. Men i alla spelen finns det en (aldrig så liten) möljighet att förlora pengar. Donkeyman har dessutom bland sina nära vänner ett par personer som har ruinerat sig totalt genom olyckliga börsspekulationer. Och de har i vart fall inte "Börssparat".
Är det inte härligt att kunna vända ord lite som man vill ???????
Vi kan börja med att studera en nutida politisk debatt. Som inte längre är en debatt i det klassiska formatet där först den ene talade och lade fram sina argument i någon fråga. Därefter talade motstådaren som lade fram sina argument. Varefter man i tur och ordning "bröt argument" mot varandra tills ämnet var utagerat varefter man tog nästa.
I dag är liturgin sådan att den ena politikern börjar med att läsa upp en inövad ramsa med stickord som räknar upp viktiga punkter för det egna partiet. Sedan ställer man en fråga till den andra debattanten. Som denne inte besvarar, däremot drar denne i sin tur en inlärd ramsa med några "stickordsmässiga" påståenden om vad hans parti kämpar för. Och avrundar med en fråga till den första politikern. Som inte heller besvaras utan nu drar politikern sin inlärda ramsa med "stickord" en gång till. Och så håller man på så länge debattledaren tillåter. Det viktiga är att få rabbla upp sin "stickordsramsa" så många gånger som möjligt. Vad motståndaren säger bryr man sig inte om.
Donkeyman tror i grunden inte att dagens politiska generation klarar av att genomföra en klassisk debatt på ett förnuftigt sätt. Vilket är trist. Donkeyman älskar en riktig politisk debatt mellan två dugliga debattanter som faktiskt talar till varandra. Men det är långt mellan gångerna. Den gamla klassiska vetenskap som heter "retorik" hålls inte i hävd hos det "politiska skrået".
Det som däremot blivit gängse är att man försöker att hitta fel hos det andra paritet framför att föra fram egna visioner. Vi har ett par helt färska exempel från "debatten" om arbetslösheten:
Det var ju så att "Alliansen" vid valet 2006 beskyllde den Socialdemokratiska regeringen för att ha åstadkommit "Massarbetslöshet". Något som Alliansen sedan berömmer sig själv för att ha "rättat till". I dagens debatt beskyller Socialdemokratin Alliansen för att ha åstadkommit Massarbetslöshet. Vilket Alliansen självfallet nekar till. Vem har så rätt. Svaret blir bägge. Därför att man definierar uttrycket "Massarbetslöshet" så som det passar det egna behovet. Blir väljarna något klokare - NEJ.
Dessutom hade vi en annan pikant detalj inom samma politikområde helt nyligen. Sossarna och Vänstern hävdar gång på gång att det är stor Arbetslöshet bland unga och bland invandrare. Vilket är ett helt riktigt påstående. Som Alliansen aldrig har förnekat. Men så säger Reinfeldt att det inte är särdeles stor arbetslöshet bland "Etniska Svenskar" som befinner sig mitt i livet. Det vill säga bland personer som inte är unga och som inte är invandrare. Vilket också är ett helt riktigt påstående. Något som Sossarna aldrig har förnekat. Bägge de uttalandena är inte heller motsägande - de gäller samtidigt. Men då blir det rent ut sagt ett dj****a liv. Därför att Reinfeldt använder uttrycket "Etniska Svenskar". Men det han sade var ju sant, i sakfrågan är ju dessutom partierna eniga. Arbetslösheten är stor bland ungdomar och invandrare och ganska liten bland det man i brist på bättre uttryck kan kalla "Etniska Svenskar".
Donkeyman är kanske gammalmodig men det här är inte debatt. Det är pajkastning.
Donkeyman tänker inte dra upp Norska exempel, men de duggar lika tätt som de Svenska. Däremot tänker han "spåra ur" lite grand. Här i Norge har vi nämligen också intressanta ting att notera:
Politikernas modeord är "Rasera". Så fort två politiker debatterar om något som helst, på vilken nivå som helst så far det här ordet fram och tillbaka mellan dem som en pingisboll. "Ditt parti vill Rasera, den Norska Välfärden." "Nej, däremot har ditt Parti systematiskt Raserat de Norska Skolan". Och så vidare, och så vidare, och så vidare. Konklusionen blir möjligen att hela det Norska samhället har blivit Raserat eller förväntas bli det.
Vilket inte heller stämmer. I vart fall om man ser sig om i det som Norrmän betecknar som "Världens bästa land att leva i".
Men det "Norskaste" av allt är att alla Partier är rörande eniga om det viktiga i att ungdomar kommer in på "Bostadsmarknaden". Vilket betyder att de får möjlighet att köpa sig sin första bostad. Det kan också tolkas så att den som hyr (leier) sin bostad är inte inne på "Bostadsmarknaden".
Här blir Donkeyman tvungen att förklara en sak för de Svenska läsarna. I Norge betraktas den som hyr (leier) sin bostad som en suspekt person. Och den medelålders person som hyr sin bostad betraktas med direkt misstänksamhet, slutsatsen är i stort sett att denne hade misskött sin privatekonomi så att han/hon inte får några lån.
Att komma in på "Bostadsmarknaden" innebär alltså att skuldsätta sig tungt redan i unga år. Tanken är att man så tidigt som möjligt "Skall komma in på marknaden" för att sedan skall "arbeta sig uppåt" tack vare en förväntad evig prisökning på fastigheter. Med målsättning att ha en stor och helt betald bostad när man är i 50-årsåldern.
Något som leder till ett märkligt förhållande. Den Norska Staten är skuldfri och har "pengar på bok" medan det Norska folket är rejält skuldsatt. I betydligt högre grad än till exempel Svenskarna. Faktiskt så kraftigt att många framstående Norska ekonomer varnar för utvecklingen.
Vill man fundera över det kloka i detta kan man jämföra med situationen i Tyskland. EU:s starkaste ekonomi och "motor". I de stora städerna som till exempel Berlin och Hamburg är det enbart ungefär 15% som äger sin egen bostad. Och Tyskar flest är i det närmaste allergiska mot att ta upp lån.
Så kan vi vända blicken mot USA där just den politiska önskan om att alla skulle "komma in på Bostadsmarknaden" med tillhörande gigantisk privat skuldsättning var en av grundorsakerna till den ekonomiska kris som fortfarande pågår. Men i USA talade man inte om "Bostadsmarknaden", man talade om "Social Housing".
För övrigt var det bland annat en ung Chicagoadvokat som byggde upp sin karriär genom att tillrättalägga just detta en gång i tiden. En man som senare blev känd i andra sammanhang. Han heter Barrack Obama och under sin presidentperiod har han tvingats att hantera följderna av "Social Housing" eller vad som med andra ord kan beskrivas som: "Hela folket på Bostadsmarknaden"
Men det är inte nog med detta. Den officiella Norska politiken är dessutom att när ungdomen har kommit upp i 50-årsåldern och tack vare en evig prisstegring sitter med nedbetalt hem så bör man börja spara i aktiefonder. Och här kommer alltså "Nyspråket" in igen. Förr i tiden sade man att man "Spelade på Börsen", alternativt "Spekulerade på Börsen". Numera heter det att man "Börssparar". Det vill säga det riskmoment som finns i all spekulation är borttaget från språkbruket.
Något som i sin tur många har upptäckt när Börsen har gjort sina störtdykningar. Inte minst de så kallade "Terrakommunerna" i Norge, som gjorde slut på sina skattebetalares pengar när den Amerikanska Bostadsmarknaden sprack och när banker kraschade på löpande band.
Men Donkeyman förnekar inte att man kan tjäna stora pengar på Börsen. Precis som man kan tjäna stora pengar på Hästar eller Poker. Men i alla spelen finns det en (aldrig så liten) möljighet att förlora pengar. Donkeyman har dessutom bland sina nära vänner ett par personer som har ruinerat sig totalt genom olyckliga börsspekulationer. Och de har i vart fall inte "Börssparat".
Är det inte härligt att kunna vända ord lite som man vill ???????
onsdag 13 juni 2012
Regeringar
Donkeyman har ju varit politiskt intresserad i hela sitt liv. Därför följer han både Svensk och Norsk politik noga. Och kan inte undgå att notera att trots att mycket ser lika ut så är det ändå stora skillnader. Den här gången skall Donkeyman filosofera lite kring regeringsfrågan under "modern" tid. Därför att bägge länder har en regering som sliter med opinionssiffrorna. Donkeyman börjar med en liten sammanfattning av regeringsbildningarna under senare år.
Sverige
Socialdemokratin har dominerat Svensk politik länge. Med några få avbrott (Fälldin, Ullsten 76-82) (Bildt 91-94) så har det i huvudsak varit Socialdemokratisk minoritetsregering. En regering som hela tiden har haft stöd av Vänsterpartiet eller dess föregångare (skp, vpk, v). Men vänstern har i stort sett aldrig "fått något som helst" för sitt stöd. Bortsett från stödröster från vänstersidan hos (s). Den så kallade "Kamrat 4%".
Den klassiska vänster-högerskalan har sett ut ungefär så här:
v ... s ....... c, fp ...m
Det var ett starkt vänsterblock med ett stort och ett litet parti som stod mot ett borgerligt block som innehöll tre ungefär lika stora partier. Det borgerliga blocket i sin tur bestod av ett Mittenblock och ett renodlat Högerparti. De borgerliga regeringarna hade lite olika konstellationer: c-fp-m, fp, c-fp-m samt c-fp.
Men med tiden kom nya partier in i Riksdagen, (mp) och (kd). Och (s) började positionera sig närmare mitten av det politiska fältet. På den borgerliga sidan förändrades förhållandena mellan partierna. På 60-talet var (fp) störst, sedan blev (c) störst. Därefter började (m) växa och är ju dominerande i dag.
Vilket gav en vänster-högerskala som såg ut ungefär så här:
v ...... s ... mp, kd, c, fp ... m
Då är vi inne på situationen under Göran Perssons regeringstid.
Det som ändrade allt var när Alliansen bildades inför valet 2006. Vad som skedde var att (m) orienterade sig mot mitten, vilket möjliggjorde att alla fyra borgerliga partierna kunde samarbeta om en gemensam politik. En politik under ledning av "De Nya Moderaterna" som presenterade ett aktivt program med stora och populära reformer. Samtidigt som "folk flest" var lindrigt sagt trötta på självgodheten och pampfaktorn hos (s). Detta ledde till borgerlig valseger.
Till valet 2010 var det på nytt "omgiv". Det hade uppstått ännu ett nytt parti på yttersta högerkanten. Samtidigt hade oppositionen kopierat Alliansen och det Norska regeringsprojektet, därmed uppstod det "Röd-Gröna Blocket". Vilket gav följande politiska landskap:
v, mp .. s ...... kd, c, fp, m ...... sd
Resultatet blev att Borgerlig majoritetsregering övergick till Borgerlig minoritetsregering. Analyserna efteråt är intressanta. De "Röd-Gröna" skyller valförlusten bland annat på just valsamarbetet med (v). Nu hade vi fått det landskapet att vi har två stora (s), (m) partier medan resten är relativt sett små. (v), (kd), (c) och (fp) ligger alla nära 4% spärren.
Men för att komplicera situationen ytterligare så är sd inte enbart ett renodlat högerparti. I vissa avseenden, som till exempel invandrarpolitiken, så är de på yttersta högerkanten men i en del andra frågor är de i stort sett försvarare av 1970-talets samhälle. Det vill säga de står nära (s) och (v) i de frågorna. Även om det hittills inte satt några större spår i deras politiska vardag. Både (fp) och (c) har å andra sidan drivit mot höger. En del andra rörelser bland partierna ger ungefär den här skalan just nu:
v ..... s, mp ...... kd, m .. fp, c ........ sd
Opinionsundersökningarna ger dåliga resultat för Alliansen och goda siffror för (s). I dag lutar det mot ett dåligt val för Alliansen. Men det är två år kvar och två år före förra valet låg Alliansen ännu sämre till än de gör i dag.
Norge
Precis som i Sverige har politiken dominerats av Socialdemokratin. Fram till 1965 var det i huvudsak (ap)-regering men sedan dess har det varit växlande majoriteter men lite fler (ap) än borgerliga regeringar.
De borgerliga regeringarna har i all huvudsak haft sin tyngdpunkt i centrum med (KrF), (s) och (v) som deltagare, tidvis har även (h) varit med. SV har deltagit passivt som stöd åt de olika (ap)-regeringar som funnits.
Det Norska politiska landskapet har traditionellt sett ut ungefär så här.
sv .... ap .. v, s, krf ...... h
I den här perioden var "Mitten" eller "Sentrum" som man säger i Norge en stark kraft i politiken. Höjdpunkten var åren efter den andra folkomröstningen om EU.
Men även i Norge kom det in ett nytt parti i form av (Frp). En bit in på det nya seklet hade det politiska landskapet radikalt förändrats. Då hade (sv) vuxit sig så stora att de nästan vuxit i kapp (ap). Medan (Frp) höll på att växa i kapp (h). Dessutom var fortfarande mitten stark. De tidigare dominerande (ap) och (h) var i praktiken bägge utmande inom sina respektive block.
Nu skedde en radikal förändring i loppet av några år. (ap) gjorde en markant vänstersväng och började hämta tillbaka väljare som gått över till (sv). Samtidigt försvagades Mitten. Till valet 2005 sjösattes det "Röd-Gröna" samarbetet som byggde på att (s) gick över från den borgerliga sidan och siktade på att bilda koalition med (sv) och (ap). Vilket visade sig vara en vinnande kombination.
Det politiska landskapet såg nu ut ungefär så här:
sv, s ... ap ...... krf, v ... h ... frp
Men sedan dess har saker och ting förändrats igen. Ganska snart deklarerade (v) och (krf) att de inte önskade samarbeta med (frp) som var det största borgerliga partiet. Samtidigt förnyades (h) på många sätt, bland annat styrde man sin politik in mot mitten, antagligen inspirerade av deras Svenska broderparti (m). Något som har ledit till att (h) har växt dramatiskt, på bekostnad av (frp) och blivit det ledande borgerliga partiet. Vilket också har ledit till att (v) och (krf) uttalat att de faktiskt "kan" samarbeta med (frp). Vi ser nu alltså ett borgerligt block med (h) som dominerande parti.
En andra utveckling är att alla småpartierna har minskat dramatiskt i storlek. På dagens opinionsundersökningar ligger (sv), (s), (krf) och (v) alla farligt nära 4% spärren.
Dessutom har det "Röd-Gröna" projektet fallit långt ned på "gallup". Som situationen är just nu har (h) och (frp) egen majoritet och ett regeringsskifte verkar ligga nära till hands vid valet nästa år.
Dagens politiska landskap ser ut ungefär så här:
sv, s .... ap ........ h, krf, v .. frp
Regeringsfrågan
Som "gallup" ser ut just nu verkar det luta mot regeringsskifte i bägge länderna. Men på vänstersidan är alternativen just nu inte helt solklara.
I Sverige anser man att (s)-väljarnas traditionella motvilja mot (v) och klassiska "kommunister" var orsaken till det "Röd-Gröna" haveriet förra gången. Samtidigt vill (mp) spela en roll som "kungamakare" för att kunna få igenom mest möjligt av sin politik. Slutligen svävar (sd) som en obehaglig joker som inte någon vill ta i med tång en gång. En ny regering måste ha sin tyngdpunkt hos (s), allt annat är otänkbart men hur en majoritet skall skapas är osäkert. Om ett eller flera av småpartierna "ramlar ur" Riksdagen kan förutsättningarna helt och hållet förändras åt det ena eller andra hållet beroende på vilka som "faller ut".
I Norge ger allt fler det "Röd-Gröna" samarbetet skulden för att (sv) och (s) ligger så nära spärrgränsen. Samtidigt är det lockande för (v) och (krf) att ta sig in i "värmen" genom ett formaliserat samarbete med (ap). Det kan också komma att vara enda möjligheten för (ap) att skapa en majoritet. En roll som "kungamakare" skulle nog passa de två partierna förträffligt. Sedan har vi problemet med att de inte heller har "säker marginal" nedåt. De kan fort "ramla ur", något som (v) redan har upplevt en gång på senare tid. En borgerlig valseger måste ge en regering som har sin tyngpunkt hos (h). Ganska säkert också i samarbete med (frp) därför att "tyngden" hos de små mittenpartierna knappast räcker till för att bilda en majoritet ihop med (h).
Det är alltså alldeles uppenbart att det är (s)-(ap) och deras "systrar" (m)-(h) som är de dominerande och avgörande partierna i bägge länder. (m)-(h) har bägge vänt sig mot Mitten och intagit ståndpunkter som i många fall sammanfaller med Högerflygeln hos (s)-(ap). De Socialdemokratiska partierna har en betydligt större "spännvidd" i sina åsikter. Deras vänstersida är i princip enig med (v)-(sv) om det mesta medan deras högersida som sagt har stor gemenskap med (m)-(h). Men som det ser ut just nu ligger (s) längre till höger än (ap).
Det börjar samtidigt bli allt mer uppenbart att den stora massan av väljare utgörs av vad som Galbraith i sin tid kallade för "The Satisfied Majority". Man skulle också kunna kalla dem för "Den nöjda Medelklassen". Det vill säga de som i huvudsak vill försvara och bevara sin livsstil. Och som är livrädda för att "ramla över kanten" ned till de kanske 15% som lever i "utanförskap". Man vinner alltså inte längre några val på en radikal vänsterpolitik. Denna tendens är ännu starkare i Sverige än i Norge.
Ett bra tecken på detta är att (s) i många år har dominerats av partiets pragmatiska högersida. Men efter valförlusten 2010 fick vänstersidan ta över hegemonin. Vilket ledde till att "Åsa-Nisse" Juholt blev partiledare. Och retoriken blev plötsligt ideologiskt vänsterinriktad. Det vill säga den gick ut på att reversera allt som skett efter 1990 och "vrida klockan tillbaka" till 1970-talet. Kombinationen av ett "stolpskott" som partiledare och vänsterretorik gav omedelbart utslag i att sympatierna i all gallup störtdök. "Plummeted" är ett bra Engelskt ord för vad som skedde. Men så snart som "ordningen" återställts och partiets högersida kommit till rodret stiger sympatierna igen.
Det är alldeles uppenbart att tyngdpunkten av medlemmar och aktiva inom (s) tillhör vänsterflygeln medan merparten av partiets väljare stödjer högersidan. Något som självfallet ställer den interna partidemokratin på svåra prov. Problemet är också att man tidvis hamnar så nära (m) att många har svårt att se skillnaden i partiernas ståndpunkter. Den politiska debatten präglas också av detta. Företrädare för bägge partierna försöker stadigt markera skillnader i politiken men det blir ofta en debatt av typen "fjädrar och höns".
I Norge har vi en annan faktor som spelar in. Det är en "nationalistisk konservatism" som inte existerar i Sverige. (sv), (s), (krf) och (ap) lever till stor del på en önskan att "vrida tillbaka klockan" till en bättre och lyckligare tid. Till exempel 1970-talet när "Internationaliseringen" inte slagit igenom, EU ännu var litet, Euron inte var påtänkt, urbaniseringen inte hade tagit fart och Norge såg ut "som det alltid gjort". Paradoxalt lever de här fyra Norska partierna i detta avseende i samma föreställningsvärld som vårt Svenska (sd). Men också som det havererade Svenska "Röd-Gröna" projektet önskade och som Juholt senare var advokat för.
Men precis som i Sverige håller väljarmajoriteten på att vridas över till "Den nöjda Medelklassen". Något som kommer att rita om den politiska kartan även i Norge i en nära framtid.
Prognos
Donkeyman ser för sig att ett block bestående av "Högersossar" och "Høyre/Moderater" kommer att sopa hem si så där 70 % av rösterna i bägge länder. Men så har vi "Blockpolitiken" som försvårar att skapa en regering som motsvarar folkviljan.
I Norge verkar "folk" helt enkelt trötta på det "Röd-Gröna" projektet. Samtidigt som den ovan nämnda förskjutningen från "nationalkonservatism" till "nöjd medelklass" blir en viktig faktor. Vid första korsväg ligger det nog nära till hands med en ren (h)-(frp) regering. Så får vi se vilka småpartier som överlever valet. Faller både (sv) och (s) ut så är saken klar. Men det kan också bli mittpartierna som försvinner och då blir matematiken lite annorlunda.
I Sverige är ekvationen mer komplicerad. Även här beror mycket på vilka som ramlar ur. Men här kompliceras också ekvationen av (sd) som inte någondera blocket vill ha med som stödparti. Samtidigt har vi (mp) som väldigt gärna vill bli "kungamakare". Detta kan leda till att den regeringsbildning som egentligen har varit naturlig i många år faktiskt inträffar. Nämligen att (s) + (m) blir sant. De två partierna har i dag ett så omfattande gemensamt tankegods att det vore naturligt om de bildade regering tillsammans.
Vänstersidan hos (s) och den klassiska konservativa högersidan hos (m) skulle innebära ett utmärkt internt korreks hos de bägge partierna. Det som i många år har förhindrat en sådan regeringsbildning har varit bägge partiers behov av varandra som "fiender". Men i ett nytt läge med (mp) och (sd) som "lösdrivare" kan detta komma att bli enda förnuftiga möjligheten.
En möjlighet som Donkeyman i så fall skulle se som ett mycket förnuftigt och bra alternativ.
Som det ser ut just i dag - Juni 2012 - sliter både (m) och (s) med idétorka. Ingendera sidan tycks ha några reformer i bakfickan. (m) därför att man gick in i regering med ett stort handlingsprogram i handen. Ett handlingsprogram som man till stora delar genomfört och nu håller på att konsolidera. Något "Steg 2" verkar inte finnas färdigt. (s) sliter därför att man har problem med att omvandla sin idévärld till konkreta reformförslag som kan fungera i dagens samhälle.
Ser vi till Norge så är idétorkan påfallande hos de "Röd-Gröna". Det är länge sedan man hade någon egentlig reform att "slå i bordet med". I grunden är deras situation ganska lika situationen hos "Alliansen". Den inledande entusiasmen har för länge sedan övergått till ren pliktskyldig administration. Dessutom har kritiken mot missförhållanden inom skola, socialtjänst, sjukvård, äldrevård, kollektivtrafik och så blivit massiv. Här har regeringen trots nästan två hela valperioder vid makten inte lyckats genomföra några dramatiska förbättringar. Ovanpå detta kommer den ena politiska skandalen efter den andra upp i ljuset. Skandaler som innehåller allt från korruption till rent "mismanagement".
Hos oppositionen står ett regeringssuget (h) med en mängd med färdiga förslag som skall genomföras vid ett eventuellt regeringsskifte. Situationen känns ungefär som hos Alliansen 2006. Frågan är ju bara hur en eventuell regering skall se ut och om man lyckas "hålla koken" fram till valet 2013 och faktiskt besegra de "Röd-Gröna".
Och ser man till opinionsundersökningarna så kan man alltså just nu dra slutsatsen att det Norska Folket är trötta på den politik som det Svenska Folket vill ha. Medan det Svenska Folket är trötta på den politik som det Norska Folket vill ha. Vilket egentligen ganska väl beskriver situationen även år 2005-2006. Fast då var det "tvärtom" - Borgerlig regering i Norge och Socialdemokratisk i Sverige.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, moderaterna, socialdemokraterna
Sverige
Socialdemokratin har dominerat Svensk politik länge. Med några få avbrott (Fälldin, Ullsten 76-82) (Bildt 91-94) så har det i huvudsak varit Socialdemokratisk minoritetsregering. En regering som hela tiden har haft stöd av Vänsterpartiet eller dess föregångare (skp, vpk, v). Men vänstern har i stort sett aldrig "fått något som helst" för sitt stöd. Bortsett från stödröster från vänstersidan hos (s). Den så kallade "Kamrat 4%".
Den klassiska vänster-högerskalan har sett ut ungefär så här:
v ... s ....... c, fp ...m
Det var ett starkt vänsterblock med ett stort och ett litet parti som stod mot ett borgerligt block som innehöll tre ungefär lika stora partier. Det borgerliga blocket i sin tur bestod av ett Mittenblock och ett renodlat Högerparti. De borgerliga regeringarna hade lite olika konstellationer: c-fp-m, fp, c-fp-m samt c-fp.
Men med tiden kom nya partier in i Riksdagen, (mp) och (kd). Och (s) började positionera sig närmare mitten av det politiska fältet. På den borgerliga sidan förändrades förhållandena mellan partierna. På 60-talet var (fp) störst, sedan blev (c) störst. Därefter började (m) växa och är ju dominerande i dag.
Vilket gav en vänster-högerskala som såg ut ungefär så här:
v ...... s ... mp, kd, c, fp ... m
Då är vi inne på situationen under Göran Perssons regeringstid.
Det som ändrade allt var när Alliansen bildades inför valet 2006. Vad som skedde var att (m) orienterade sig mot mitten, vilket möjliggjorde att alla fyra borgerliga partierna kunde samarbeta om en gemensam politik. En politik under ledning av "De Nya Moderaterna" som presenterade ett aktivt program med stora och populära reformer. Samtidigt som "folk flest" var lindrigt sagt trötta på självgodheten och pampfaktorn hos (s). Detta ledde till borgerlig valseger.
Till valet 2010 var det på nytt "omgiv". Det hade uppstått ännu ett nytt parti på yttersta högerkanten. Samtidigt hade oppositionen kopierat Alliansen och det Norska regeringsprojektet, därmed uppstod det "Röd-Gröna Blocket". Vilket gav följande politiska landskap:
v, mp .. s ...... kd, c, fp, m ...... sd
Resultatet blev att Borgerlig majoritetsregering övergick till Borgerlig minoritetsregering. Analyserna efteråt är intressanta. De "Röd-Gröna" skyller valförlusten bland annat på just valsamarbetet med (v). Nu hade vi fått det landskapet att vi har två stora (s), (m) partier medan resten är relativt sett små. (v), (kd), (c) och (fp) ligger alla nära 4% spärren.
Men för att komplicera situationen ytterligare så är sd inte enbart ett renodlat högerparti. I vissa avseenden, som till exempel invandrarpolitiken, så är de på yttersta högerkanten men i en del andra frågor är de i stort sett försvarare av 1970-talets samhälle. Det vill säga de står nära (s) och (v) i de frågorna. Även om det hittills inte satt några större spår i deras politiska vardag. Både (fp) och (c) har å andra sidan drivit mot höger. En del andra rörelser bland partierna ger ungefär den här skalan just nu:
v ..... s, mp ...... kd, m .. fp, c ........ sd
Opinionsundersökningarna ger dåliga resultat för Alliansen och goda siffror för (s). I dag lutar det mot ett dåligt val för Alliansen. Men det är två år kvar och två år före förra valet låg Alliansen ännu sämre till än de gör i dag.
Norge
Precis som i Sverige har politiken dominerats av Socialdemokratin. Fram till 1965 var det i huvudsak (ap)-regering men sedan dess har det varit växlande majoriteter men lite fler (ap) än borgerliga regeringar.
De borgerliga regeringarna har i all huvudsak haft sin tyngdpunkt i centrum med (KrF), (s) och (v) som deltagare, tidvis har även (h) varit med. SV har deltagit passivt som stöd åt de olika (ap)-regeringar som funnits.
Det Norska politiska landskapet har traditionellt sett ut ungefär så här.
sv .... ap .. v, s, krf ...... h
I den här perioden var "Mitten" eller "Sentrum" som man säger i Norge en stark kraft i politiken. Höjdpunkten var åren efter den andra folkomröstningen om EU.
Men även i Norge kom det in ett nytt parti i form av (Frp). En bit in på det nya seklet hade det politiska landskapet radikalt förändrats. Då hade (sv) vuxit sig så stora att de nästan vuxit i kapp (ap). Medan (Frp) höll på att växa i kapp (h). Dessutom var fortfarande mitten stark. De tidigare dominerande (ap) och (h) var i praktiken bägge utmande inom sina respektive block.
Nu skedde en radikal förändring i loppet av några år. (ap) gjorde en markant vänstersväng och började hämta tillbaka väljare som gått över till (sv). Samtidigt försvagades Mitten. Till valet 2005 sjösattes det "Röd-Gröna" samarbetet som byggde på att (s) gick över från den borgerliga sidan och siktade på att bilda koalition med (sv) och (ap). Vilket visade sig vara en vinnande kombination.
Det politiska landskapet såg nu ut ungefär så här:
sv, s ... ap ...... krf, v ... h ... frp
Men sedan dess har saker och ting förändrats igen. Ganska snart deklarerade (v) och (krf) att de inte önskade samarbeta med (frp) som var det största borgerliga partiet. Samtidigt förnyades (h) på många sätt, bland annat styrde man sin politik in mot mitten, antagligen inspirerade av deras Svenska broderparti (m). Något som har ledit till att (h) har växt dramatiskt, på bekostnad av (frp) och blivit det ledande borgerliga partiet. Vilket också har ledit till att (v) och (krf) uttalat att de faktiskt "kan" samarbeta med (frp). Vi ser nu alltså ett borgerligt block med (h) som dominerande parti.
En andra utveckling är att alla småpartierna har minskat dramatiskt i storlek. På dagens opinionsundersökningar ligger (sv), (s), (krf) och (v) alla farligt nära 4% spärren.
Dessutom har det "Röd-Gröna" projektet fallit långt ned på "gallup". Som situationen är just nu har (h) och (frp) egen majoritet och ett regeringsskifte verkar ligga nära till hands vid valet nästa år.
Dagens politiska landskap ser ut ungefär så här:
sv, s .... ap ........ h, krf, v .. frp
Regeringsfrågan
Som "gallup" ser ut just nu verkar det luta mot regeringsskifte i bägge länderna. Men på vänstersidan är alternativen just nu inte helt solklara.
I Sverige anser man att (s)-väljarnas traditionella motvilja mot (v) och klassiska "kommunister" var orsaken till det "Röd-Gröna" haveriet förra gången. Samtidigt vill (mp) spela en roll som "kungamakare" för att kunna få igenom mest möjligt av sin politik. Slutligen svävar (sd) som en obehaglig joker som inte någon vill ta i med tång en gång. En ny regering måste ha sin tyngdpunkt hos (s), allt annat är otänkbart men hur en majoritet skall skapas är osäkert. Om ett eller flera av småpartierna "ramlar ur" Riksdagen kan förutsättningarna helt och hållet förändras åt det ena eller andra hållet beroende på vilka som "faller ut".
I Norge ger allt fler det "Röd-Gröna" samarbetet skulden för att (sv) och (s) ligger så nära spärrgränsen. Samtidigt är det lockande för (v) och (krf) att ta sig in i "värmen" genom ett formaliserat samarbete med (ap). Det kan också komma att vara enda möjligheten för (ap) att skapa en majoritet. En roll som "kungamakare" skulle nog passa de två partierna förträffligt. Sedan har vi problemet med att de inte heller har "säker marginal" nedåt. De kan fort "ramla ur", något som (v) redan har upplevt en gång på senare tid. En borgerlig valseger måste ge en regering som har sin tyngpunkt hos (h). Ganska säkert också i samarbete med (frp) därför att "tyngden" hos de små mittenpartierna knappast räcker till för att bilda en majoritet ihop med (h).
Det är alltså alldeles uppenbart att det är (s)-(ap) och deras "systrar" (m)-(h) som är de dominerande och avgörande partierna i bägge länder. (m)-(h) har bägge vänt sig mot Mitten och intagit ståndpunkter som i många fall sammanfaller med Högerflygeln hos (s)-(ap). De Socialdemokratiska partierna har en betydligt större "spännvidd" i sina åsikter. Deras vänstersida är i princip enig med (v)-(sv) om det mesta medan deras högersida som sagt har stor gemenskap med (m)-(h). Men som det ser ut just nu ligger (s) längre till höger än (ap).
Det börjar samtidigt bli allt mer uppenbart att den stora massan av väljare utgörs av vad som Galbraith i sin tid kallade för "The Satisfied Majority". Man skulle också kunna kalla dem för "Den nöjda Medelklassen". Det vill säga de som i huvudsak vill försvara och bevara sin livsstil. Och som är livrädda för att "ramla över kanten" ned till de kanske 15% som lever i "utanförskap". Man vinner alltså inte längre några val på en radikal vänsterpolitik. Denna tendens är ännu starkare i Sverige än i Norge.
Ett bra tecken på detta är att (s) i många år har dominerats av partiets pragmatiska högersida. Men efter valförlusten 2010 fick vänstersidan ta över hegemonin. Vilket ledde till att "Åsa-Nisse" Juholt blev partiledare. Och retoriken blev plötsligt ideologiskt vänsterinriktad. Det vill säga den gick ut på att reversera allt som skett efter 1990 och "vrida klockan tillbaka" till 1970-talet. Kombinationen av ett "stolpskott" som partiledare och vänsterretorik gav omedelbart utslag i att sympatierna i all gallup störtdök. "Plummeted" är ett bra Engelskt ord för vad som skedde. Men så snart som "ordningen" återställts och partiets högersida kommit till rodret stiger sympatierna igen.
Det är alldeles uppenbart att tyngdpunkten av medlemmar och aktiva inom (s) tillhör vänsterflygeln medan merparten av partiets väljare stödjer högersidan. Något som självfallet ställer den interna partidemokratin på svåra prov. Problemet är också att man tidvis hamnar så nära (m) att många har svårt att se skillnaden i partiernas ståndpunkter. Den politiska debatten präglas också av detta. Företrädare för bägge partierna försöker stadigt markera skillnader i politiken men det blir ofta en debatt av typen "fjädrar och höns".
I Norge har vi en annan faktor som spelar in. Det är en "nationalistisk konservatism" som inte existerar i Sverige. (sv), (s), (krf) och (ap) lever till stor del på en önskan att "vrida tillbaka klockan" till en bättre och lyckligare tid. Till exempel 1970-talet när "Internationaliseringen" inte slagit igenom, EU ännu var litet, Euron inte var påtänkt, urbaniseringen inte hade tagit fart och Norge såg ut "som det alltid gjort". Paradoxalt lever de här fyra Norska partierna i detta avseende i samma föreställningsvärld som vårt Svenska (sd). Men också som det havererade Svenska "Röd-Gröna" projektet önskade och som Juholt senare var advokat för.
Men precis som i Sverige håller väljarmajoriteten på att vridas över till "Den nöjda Medelklassen". Något som kommer att rita om den politiska kartan även i Norge i en nära framtid.
Prognos
Donkeyman ser för sig att ett block bestående av "Högersossar" och "Høyre/Moderater" kommer att sopa hem si så där 70 % av rösterna i bägge länder. Men så har vi "Blockpolitiken" som försvårar att skapa en regering som motsvarar folkviljan.
I Norge verkar "folk" helt enkelt trötta på det "Röd-Gröna" projektet. Samtidigt som den ovan nämnda förskjutningen från "nationalkonservatism" till "nöjd medelklass" blir en viktig faktor. Vid första korsväg ligger det nog nära till hands med en ren (h)-(frp) regering. Så får vi se vilka småpartier som överlever valet. Faller både (sv) och (s) ut så är saken klar. Men det kan också bli mittpartierna som försvinner och då blir matematiken lite annorlunda.
I Sverige är ekvationen mer komplicerad. Även här beror mycket på vilka som ramlar ur. Men här kompliceras också ekvationen av (sd) som inte någondera blocket vill ha med som stödparti. Samtidigt har vi (mp) som väldigt gärna vill bli "kungamakare". Detta kan leda till att den regeringsbildning som egentligen har varit naturlig i många år faktiskt inträffar. Nämligen att (s) + (m) blir sant. De två partierna har i dag ett så omfattande gemensamt tankegods att det vore naturligt om de bildade regering tillsammans.
Vänstersidan hos (s) och den klassiska konservativa högersidan hos (m) skulle innebära ett utmärkt internt korreks hos de bägge partierna. Det som i många år har förhindrat en sådan regeringsbildning har varit bägge partiers behov av varandra som "fiender". Men i ett nytt läge med (mp) och (sd) som "lösdrivare" kan detta komma att bli enda förnuftiga möjligheten.
En möjlighet som Donkeyman i så fall skulle se som ett mycket förnuftigt och bra alternativ.
Som det ser ut just i dag - Juni 2012 - sliter både (m) och (s) med idétorka. Ingendera sidan tycks ha några reformer i bakfickan. (m) därför att man gick in i regering med ett stort handlingsprogram i handen. Ett handlingsprogram som man till stora delar genomfört och nu håller på att konsolidera. Något "Steg 2" verkar inte finnas färdigt. (s) sliter därför att man har problem med att omvandla sin idévärld till konkreta reformförslag som kan fungera i dagens samhälle.
Ser vi till Norge så är idétorkan påfallande hos de "Röd-Gröna". Det är länge sedan man hade någon egentlig reform att "slå i bordet med". I grunden är deras situation ganska lika situationen hos "Alliansen". Den inledande entusiasmen har för länge sedan övergått till ren pliktskyldig administration. Dessutom har kritiken mot missförhållanden inom skola, socialtjänst, sjukvård, äldrevård, kollektivtrafik och så blivit massiv. Här har regeringen trots nästan två hela valperioder vid makten inte lyckats genomföra några dramatiska förbättringar. Ovanpå detta kommer den ena politiska skandalen efter den andra upp i ljuset. Skandaler som innehåller allt från korruption till rent "mismanagement".
Hos oppositionen står ett regeringssuget (h) med en mängd med färdiga förslag som skall genomföras vid ett eventuellt regeringsskifte. Situationen känns ungefär som hos Alliansen 2006. Frågan är ju bara hur en eventuell regering skall se ut och om man lyckas "hålla koken" fram till valet 2013 och faktiskt besegra de "Röd-Gröna".
Och ser man till opinionsundersökningarna så kan man alltså just nu dra slutsatsen att det Norska Folket är trötta på den politik som det Svenska Folket vill ha. Medan det Svenska Folket är trötta på den politik som det Norska Folket vill ha. Vilket egentligen ganska väl beskriver situationen även år 2005-2006. Fast då var det "tvärtom" - Borgerlig regering i Norge och Socialdemokratisk i Sverige.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, moderaterna, socialdemokraterna
lördag 2 juni 2012
Modern Teknik
Donkeyman har en ganska trevlig skivsamling. Huvudsakligen bestående av "Vinyl" som han samlade på sig under 1960-80-talen samt en drös med CD som tillkommit senare. Men med moderna tiders mått har Donkeymans anläggning varit eländig. Det har till och med gått så långt att han inte har spelat sin "Vinyl" på nästan 15 år därför att han har misstänkt skivspelaren för att vara en svarv i stället för en skivspelare.
Men nu - FANFARER OCH TRIUMFTJUT - har Donkeyman tagit sig samman och inhandlat en ny anläggning. Med skivspelare, blue-rayspelare, förstärkare och högtalare. En anläggning som kostat en mängd med "kronager" och som utan vidare skulle klara att arrangera utomhuskonsert på p-platsen medamför "Donkeyman Towers".
Och Fredagen gick åt till att lyssna på musik. Vinyl, vinyl och åter vinyl. Men så kom Donkeyman på att lägga på lite annat också. Och tog fram ett par CD-plattor som nog är bland det bästa han har. Och då sjönk han in i funderingar kring "modern teknik".
I maj månad år 1899 kom en 26 år gammal Italiensk tenor till Buenos Aires för att framträda på operan där. Han sjöng bland annat Alfredo i "La Traviata". Och gjorde enorm succé. Där och då började en karriär som är helt utan motstycke. Enrico Caruso blev 1900-talets absolut bästa tenor. Han framträdde i alla världens stora Operahus. Bland annat i San Francisko kvällen före den stora jordbävningen 1906.
Dess värre avled Caruso tidigt, redan 1921. Men han efterlämnade sig ett stort antal gramofoninspelningar i den tidens teknik. Inspelningar som såldes i stora mängder. Det var till och med så att Caruso var den mest sålda grammofonartisten ända fram till 1950-talet när Elvis startade sin karriär.
Men Donkeyman har ett par Carusoskivor. Och då snackar vi inte om gamla 75-or i schellack. Nej - vi snackar om helt moderna ting. Det är nämligen så att Österrikes Radioorkester deltog i ett fantastiskt projekt för 10 år sedan. Ett projekt som visar vad den moderna tekniken kan "trolla fram".
Man tog Carusoinspelningar från de första decennierna på 1900-talet och rensade dem från skrap och brus. Men på Carusos tid hade man bara en enda mikrofon utan mixning så orkestern "försvann" i stora delar. Alltså rensade man bort orkesterspåret och behöll den rena sångstämman. Som man förfinade. Sedan lät man Österikes Radioorkester spela in orkestermusiken igen.
Men det var inte så enkelt som det låter. På Carusos tid spelade en symfoniorkester ungefär 5 hz lägre än i dag. Det vill säga instrumenten måste stämmas ned och hela arrangemanget måste ändras från modern sättning. Dessutom var Caruso känd för att anpassa sin sång till kvaliteten på den symfoniorkester där han framträdde. Så den moderna orkestern måste anpassa sig "bakvägen".
Allt detta gjorde man i början på 2000 och producerade två stycken underbara CD. Den ena med operamusik och den andra med Napolitanska sånger. Två stycken plattor som Donkeyman inhandlade omedelbart och avnjöt i bostaden på Sørems veg 8 tillsammans med hyresvärden Jonny Jonsson. Som för övrig själv var en underbar tenor. Men plattorna har nu samlat damm i snart 10 år. Medan Jonny har "tagit ned skylten" och förenat sig med de stora sångarna där uppe i himlen.
Men i den nya anläggning som Donkeyman nu har inhandlat blev det nypremiär för plattorna. En anläggning som för övrigt tvingade en ung och lovande man från butiken att bära tunga paket upp för trapporna i "Donkeyman Towers" en mängd gånger. Här satte sig Donkeyman i sin bästa fåtölj, spillde upp ett glas med "Single Malt" (av märket MacAllan), tände på en "Havanna Skogsbrand" (av märket Partagas), drog på volymen och flöt in i en ny värld. Oj, oj, oj, oj, oj ...... Detta var njutning. Av en helt ny dimension.
En njutning som fortsatte kvällen igenom.
Nästa objekt var den samling som Donkeyman har av Carl Mann-skivor från 1950-talet. En rockare som var jämnårig med Elvis - fast bättre. Han spelade också på "Sun Records" i Memphis och skulle ha fått en lika stor karriär som Elvis om han haft en förnuftig manager. Men i stället blev Carl Mann förälskad........
I flaskan.
Redan vid 19 års ålder. Och så gick en lovande karriär "i dass". Men Donkeyman har som sagt Carl Manns samlade verk. Till avspelning. Och ännu värre är att Donkeymans prinsessa som avled för bara ett par år sedan också var Carl Mann-fanatiker så det var en nostalgiövning med två dimensioner. Tänk om hon hade fått höra Carl Mann i den här anläggningen.....
Slutligen varmkördes TV:n och Donkeyman körde en av de bästa "rullar" han har. Nämligen filmen om Woodstock-festivalen. Inspelad i klassisk filmteknik. Med mängder av handburna gigantkameror som laddades med traditionell film. Med ljud som spelades in separat och som måste mixas i efterhand. Producenten hade lyckats få dit hela Ostkustens elit av filmfotografer. Och ny råfilm flögs kontinuerligt in med helikopter. Sedan vidtog ett evighetsjobb med att framkalla, klippa och mixa. Men belöningen blev en Oscar. Samt en vidunderlig film. En rulle som Donkeyman ser om och om igen med jämna mellanrum. Men en ny anläggning gav den en ny dimension. Men "rullen" varar i nära fyra timmar. Och så har Donkeyman ytterligare fyra timmar med bonusmaterial som skall ses i kväll.
Sedan var det långt ute på "de små timmar" eller kanske på "den tidiga morgon" som musiksessionen upphörde och Donkeyman har i dag tydligt känt av att han drack och rökte för mycket i går kväll. Men vad f*****n, detta var en härlig afton. Så tråkigt bara att inte längre ha någon kvinna att dela den med.
Läs även andra bloggares åsikter om musik, film, video
Men nu - FANFARER OCH TRIUMFTJUT - har Donkeyman tagit sig samman och inhandlat en ny anläggning. Med skivspelare, blue-rayspelare, förstärkare och högtalare. En anläggning som kostat en mängd med "kronager" och som utan vidare skulle klara att arrangera utomhuskonsert på p-platsen medamför "Donkeyman Towers".
Och Fredagen gick åt till att lyssna på musik. Vinyl, vinyl och åter vinyl. Men så kom Donkeyman på att lägga på lite annat också. Och tog fram ett par CD-plattor som nog är bland det bästa han har. Och då sjönk han in i funderingar kring "modern teknik".
I maj månad år 1899 kom en 26 år gammal Italiensk tenor till Buenos Aires för att framträda på operan där. Han sjöng bland annat Alfredo i "La Traviata". Och gjorde enorm succé. Där och då började en karriär som är helt utan motstycke. Enrico Caruso blev 1900-talets absolut bästa tenor. Han framträdde i alla världens stora Operahus. Bland annat i San Francisko kvällen före den stora jordbävningen 1906.
Dess värre avled Caruso tidigt, redan 1921. Men han efterlämnade sig ett stort antal gramofoninspelningar i den tidens teknik. Inspelningar som såldes i stora mängder. Det var till och med så att Caruso var den mest sålda grammofonartisten ända fram till 1950-talet när Elvis startade sin karriär.
Men Donkeyman har ett par Carusoskivor. Och då snackar vi inte om gamla 75-or i schellack. Nej - vi snackar om helt moderna ting. Det är nämligen så att Österrikes Radioorkester deltog i ett fantastiskt projekt för 10 år sedan. Ett projekt som visar vad den moderna tekniken kan "trolla fram".
Man tog Carusoinspelningar från de första decennierna på 1900-talet och rensade dem från skrap och brus. Men på Carusos tid hade man bara en enda mikrofon utan mixning så orkestern "försvann" i stora delar. Alltså rensade man bort orkesterspåret och behöll den rena sångstämman. Som man förfinade. Sedan lät man Österikes Radioorkester spela in orkestermusiken igen.
Men det var inte så enkelt som det låter. På Carusos tid spelade en symfoniorkester ungefär 5 hz lägre än i dag. Det vill säga instrumenten måste stämmas ned och hela arrangemanget måste ändras från modern sättning. Dessutom var Caruso känd för att anpassa sin sång till kvaliteten på den symfoniorkester där han framträdde. Så den moderna orkestern måste anpassa sig "bakvägen".
Allt detta gjorde man i början på 2000 och producerade två stycken underbara CD. Den ena med operamusik och den andra med Napolitanska sånger. Två stycken plattor som Donkeyman inhandlade omedelbart och avnjöt i bostaden på Sørems veg 8 tillsammans med hyresvärden Jonny Jonsson. Som för övrig själv var en underbar tenor. Men plattorna har nu samlat damm i snart 10 år. Medan Jonny har "tagit ned skylten" och förenat sig med de stora sångarna där uppe i himlen.
Men i den nya anläggning som Donkeyman nu har inhandlat blev det nypremiär för plattorna. En anläggning som för övrigt tvingade en ung och lovande man från butiken att bära tunga paket upp för trapporna i "Donkeyman Towers" en mängd gånger. Här satte sig Donkeyman i sin bästa fåtölj, spillde upp ett glas med "Single Malt" (av märket MacAllan), tände på en "Havanna Skogsbrand" (av märket Partagas), drog på volymen och flöt in i en ny värld. Oj, oj, oj, oj, oj ...... Detta var njutning. Av en helt ny dimension.
En njutning som fortsatte kvällen igenom.
Nästa objekt var den samling som Donkeyman har av Carl Mann-skivor från 1950-talet. En rockare som var jämnårig med Elvis - fast bättre. Han spelade också på "Sun Records" i Memphis och skulle ha fått en lika stor karriär som Elvis om han haft en förnuftig manager. Men i stället blev Carl Mann förälskad........
I flaskan.
Redan vid 19 års ålder. Och så gick en lovande karriär "i dass". Men Donkeyman har som sagt Carl Manns samlade verk. Till avspelning. Och ännu värre är att Donkeymans prinsessa som avled för bara ett par år sedan också var Carl Mann-fanatiker så det var en nostalgiövning med två dimensioner. Tänk om hon hade fått höra Carl Mann i den här anläggningen.....
Slutligen varmkördes TV:n och Donkeyman körde en av de bästa "rullar" han har. Nämligen filmen om Woodstock-festivalen. Inspelad i klassisk filmteknik. Med mängder av handburna gigantkameror som laddades med traditionell film. Med ljud som spelades in separat och som måste mixas i efterhand. Producenten hade lyckats få dit hela Ostkustens elit av filmfotografer. Och ny råfilm flögs kontinuerligt in med helikopter. Sedan vidtog ett evighetsjobb med att framkalla, klippa och mixa. Men belöningen blev en Oscar. Samt en vidunderlig film. En rulle som Donkeyman ser om och om igen med jämna mellanrum. Men en ny anläggning gav den en ny dimension. Men "rullen" varar i nära fyra timmar. Och så har Donkeyman ytterligare fyra timmar med bonusmaterial som skall ses i kväll.
Sedan var det långt ute på "de små timmar" eller kanske på "den tidiga morgon" som musiksessionen upphörde och Donkeyman har i dag tydligt känt av att han drack och rökte för mycket i går kväll. Men vad f*****n, detta var en härlig afton. Så tråkigt bara att inte längre ha någon kvinna att dela den med.
Läs även andra bloggares åsikter om musik, film, video
onsdag 16 maj 2012
Harrison
ITV / UK
Longitude
Granada Film Production, UK
DVD
Dava Sobel
Longitude
Harper Perennial, UK. First edition 1995, latest 2011
Jonathan Betts
Harrison
National Maritime Museum / Royal Observatory, Greenwich First 1993, latest 2007
R.T. Gould
The Maritime Chronometer
Potter, London 1923
Donkeyman läser "The Guardian" Dagligen och "The Observer" på Söndagar. Därmed uppmärksammade han för några veckor sedan att den underbart vackra clippern "Cutty Sark" åter hade öppnats för allmänheten efter den förödande branden för några år sedan.
"Cutty Sark" ligger i Greenwich och det är på ett sätt "hemmabana" till Donkeyman. Han har gått ett antal maritima kurser på University of Greenwich och därför vistats i trakterna vid upprepade tillfällen. Och då är det en självklarhet att besöka såväl Royal Observatory som the National Maritime Museum. Notaterna om "Cutty Sark" och nostalgin fick Donkeyman att leta lite i hyllorna och leta fram en "rulle" som har samlat damm i flera år. En DVD som innehåller en TV-serie som ITV gjorde för kanske 10 år sedan. Den består av fyra program om tillsammans drygt tre timmar.
De här tre timmarna fick Donkeyman att återvända till bokhyllan och leta fram två böcker som också har samlat damm alldeles för länge. Ny läsning alltså och det här har fått Donkeyman att glömma nattsömn och allt annat och bli totalt fascinerad.
De ovan listade fyra verken är välkända och viktiga standardverk för alla som är intresserade av "Horology". Vilket är en vetenskap som inte på något sätt har att göra med damer av tvivelaktig karaktär. Det är ett finare ord för läran om urverk och klockor.
De här böckerna och den här "rullen" borde vara obligatoriskt studiematerial för alla som har ett mer ingående maritimt intresse. De skildrar ett sällsamt livsöde och en livslång forskargärning hos en man som betydit mer för sjöfarten och världshandeln än få andra.
Det var ju så att redan för tusentals år sedan kunde sjöfarare fastställa ett fartygs latitud. Det var till exempel så Vikingarna kunde segla ut från Norge och hitta Island. Gång på gång. Man klarade att fastställa latituden. Kunde man bara hålla sig på den så kunde man inte heller missa Island. Men drevs man ur kurs och tog sig tillbaka till rätt latitud så kunde man inte avgöra om man redan passerat Island och befann sig mellan Island och Grönland. Eller om man inte hade hunnit fram och befann sig mellan Norge och Island.
För att avgöra den saken måste man kunna fastställa longituden. Och det fanns det inte någon metod att göra. Detta problem sökte vetenskapsmän att lösa i hundratals år. Utan framgång. Med tiden fann man en metod att mäta vinklarna mellan olika himlakroppar. Efter en mängd matematik kunde man klara av att räkna fram longitud. Men trots att man utvecklade sextanten så var det inte någon praktiskt användbar metod.
Den metod som skulle fungera vore om man kunde konstruera en klocka som var tillräckligt exakt. En klocka som kunde vara ombord i ett fartyg i många månader utan att dra sig för mycket. Under det tidiga 1700-talet ansågs detta som en omöjligt uppgift. Redan i mitten av 1500-talet hade det Spanska kungahuset utlyst ett pris till den som kunde lösa "The Logitude Problem". År 1714 utlyste det Engelska Parlamentet ett pris på hela 20,000 Pund till den som kunde lösa samma problem. Vi talar då om en summa som motsvarar över 2 miljoner Pund i dag. Detta var helt enkelt den tidens största vetenskapliga utmaning.
DVD:n och böckerna handlar om mannen som löste problemet. En enkel snickare från Lincolnshire på den Engelska landsbygden. John Harrison var hans namn. Harrison var redan tidigt ett "tekniskt snille" och han konstruerade en mängd med ting. Redan i ungdomen var han intresserad av klockor och helt självlärd konstruerade han större klockor av Pendyltyp. Men det som är fascinerande är att de här klockorna byggdes helt i trä. Och redan här löste han problemet kring hur man skulle bygga lager som inte behövde smörjning. Han byggde också in kompensation för temperaturvariationer.
I det här sammanhanget skall man minnas att en klocka som drog sig med en minut per dag var en sensation. Harrisons klockor var redan då betydligt mer exakta. När han närmade sig 40-årsåldern gav han sig in i kampen om "The Longitudinal Prize".
Jag skall inte gå in i handlingen mer än så här. Under åren 1728 - 1750 konstruerade han tre gigantiska kronometrar som kallas H1, H2 och H3. Som provades till sjöss och visade sig vara väl fungerande. Men problemet låg i att få fram något som kunde få allmän användning.
Om de tre första kan sägas vara en rak utvecklingskedjan så blev den sista H4 kronan på verket. Där drog Harrison slutsatserna från de tre första klockorna och byggde en betydligt mindre klocka som påminner om ett förväxt fickur. Den var färdig 1759 och kan betecknas som det viktigaste urverk som någonsin konstruerats. Den konstruktionen var utgångspunkten från alla mekaniska klockor ända fram till dess det elektriska uret uppfanns.
H4 testades vid två resor tur och retur Västindien. Vid den andra resan visade det sig att under en två månaders sjöresa hade uret enbart dragit sig 39,2 sekunder. Men nu gällde det också att kunna producera fler klockor för att den skulle kunna få allmänt bruk till sjöss. Den första kopian byggd av en klockmakare vid namn Kendall användes av James Cook på hans första upptäcktsfärd till Pacific. Medan Harrisons nästa testades av King George III under en längre period.
År 1774, det vill säga efter mer än 45 års arbete tilldelade det Engelska Parlamentet "The Longitudinal Prize" till John Harrison. Sedan gick utvecklingen fort. Andra urmakare tog över utvecklingen och utvecklade den maritima kronometern i en form som kunde massproduceras och som ända fram till helt nyligen var det viktigaste hjälpmedlet för en navigatör på de stora haven.
Men historien är inte slut där. DVD-n har en parallell historia om en Engelsk Sjöofficer "Lieutenant-Commander" Rupert Gould. Denne fann Harrisons gamla kronometrar i ett magasin. De hade stått där i närmare 150 år utan tillsyn eller vård. Gould var nu inte vem som helst. Han var en entusiastisk amatörurmakare och han skrev en bok som heter "The Maritime Chronometer". Den boken är än i dag nästan 90 år senare oöverträffad som det absolut bästa och mest insiktsfulla verket om just Maritima Kronometrar. Ett verk som också låg som grund för alla läroböcker i "Kronometerlära" som plågade Sjökaptensstuderande långt in på 1980-talet. (Gissa vem som har den i sin samling ....)
Men trots detta betydelsefulla verk är det en helt annan ting som för Gould till historien. Han använde nämligen resten av sin levnad (25 år) till att renovera och återställa Harrisons Maritima Klockor till driftdugligt skick. Och att föreläsa om dessa. Resultatet av Goulds arbete är att vi än i dag kan resa till Greenwich och se dessa fantastiska innovationer ticka och gå. Det vill säga H1, H2 och H3 går medan H4 inte är i gång trots att den är fullt funktionsduglig. Detta därför att Harrison i denna ersatte de smörjfria lagren med lager av ädelstenar. Som tål några hundra års gång men som förr eller senare skulle ta slut. Därför har man beslutat att låta den stå stilla.
Donkeyman rekommenderar alla sjöhistoriskt intresserade att studera Harrison. Materialet finns till exempel på Amazon.co.uk. Börja med att se på DVD:n. Den är minst sagt dramatisk och lärorik. Läs sedan Sobels bok som TV-serien baserade sig på. Som tredje steg bör man ta Betts bok som innehåller en mycket bra populärvetenskaplig skildring med fina illustrationer som förklarar de olika kronometrarnas konstruktion och funktion.
Sedan måste man påpeka att som en "biprodukt" har en del av Harrisons innovationer fått användning inom andra områden inom tekniken. Även i modern tid. En av dessa är bimetallen, det vill säga två olika metaller med olika egenskaper vid uppvärmning som har fästs ihop. Den har en stor betydelse för temperaturkompensationen hos hans tidiga kronometrar. Och i dag bortåt 300 år senare sitter en bimetall i nästan varje termostat. Snacka om att vara innovativ.
Men Donkeyman måste göra ännu en liten utvikning. Alla som har seglat styrman ute på de stora haven fram till si så där 1980 har också lärt sig att kontrollera och bokföra "kronometerståndet". Men hur gjorde man det. Den som reser till Greenwich kan studera den "tidkula" som har varit i dagligt bruk sedan 1833. En kula som hissas upp i en mast och som fälls exakt klockan 13.00 pm. Men för att se en fungerande tidkula behöver man inte resa till London. Det finns en sådan i tornet på den gamla Sjöbefälsskolan i Stockholm. Som också fungerar dagligen. Sådana fanns på väl synliga platser i nästan alla världens hamnar. Men blev med tiden ersatta av radions tidssignal.
Hur som helst. Se DVD:n, läs böckerna och tag en tur till Greenwich. Donkeyman garanterar. Ni blir fascinerade.
Läs även andra bloggares åsikter om boktips, historia, resor, sjöfart
Longitude
Granada Film Production, UK
DVD
Dava Sobel
Longitude
Harper Perennial, UK. First edition 1995, latest 2011
Jonathan Betts
Harrison
National Maritime Museum / Royal Observatory, Greenwich First 1993, latest 2007
R.T. Gould
The Maritime Chronometer
Potter, London 1923
Donkeyman läser "The Guardian" Dagligen och "The Observer" på Söndagar. Därmed uppmärksammade han för några veckor sedan att den underbart vackra clippern "Cutty Sark" åter hade öppnats för allmänheten efter den förödande branden för några år sedan.
"Cutty Sark" ligger i Greenwich och det är på ett sätt "hemmabana" till Donkeyman. Han har gått ett antal maritima kurser på University of Greenwich och därför vistats i trakterna vid upprepade tillfällen. Och då är det en självklarhet att besöka såväl Royal Observatory som the National Maritime Museum. Notaterna om "Cutty Sark" och nostalgin fick Donkeyman att leta lite i hyllorna och leta fram en "rulle" som har samlat damm i flera år. En DVD som innehåller en TV-serie som ITV gjorde för kanske 10 år sedan. Den består av fyra program om tillsammans drygt tre timmar.
De här tre timmarna fick Donkeyman att återvända till bokhyllan och leta fram två böcker som också har samlat damm alldeles för länge. Ny läsning alltså och det här har fått Donkeyman att glömma nattsömn och allt annat och bli totalt fascinerad.
De ovan listade fyra verken är välkända och viktiga standardverk för alla som är intresserade av "Horology". Vilket är en vetenskap som inte på något sätt har att göra med damer av tvivelaktig karaktär. Det är ett finare ord för läran om urverk och klockor.
De här böckerna och den här "rullen" borde vara obligatoriskt studiematerial för alla som har ett mer ingående maritimt intresse. De skildrar ett sällsamt livsöde och en livslång forskargärning hos en man som betydit mer för sjöfarten och världshandeln än få andra.
Det var ju så att redan för tusentals år sedan kunde sjöfarare fastställa ett fartygs latitud. Det var till exempel så Vikingarna kunde segla ut från Norge och hitta Island. Gång på gång. Man klarade att fastställa latituden. Kunde man bara hålla sig på den så kunde man inte heller missa Island. Men drevs man ur kurs och tog sig tillbaka till rätt latitud så kunde man inte avgöra om man redan passerat Island och befann sig mellan Island och Grönland. Eller om man inte hade hunnit fram och befann sig mellan Norge och Island.
För att avgöra den saken måste man kunna fastställa longituden. Och det fanns det inte någon metod att göra. Detta problem sökte vetenskapsmän att lösa i hundratals år. Utan framgång. Med tiden fann man en metod att mäta vinklarna mellan olika himlakroppar. Efter en mängd matematik kunde man klara av att räkna fram longitud. Men trots att man utvecklade sextanten så var det inte någon praktiskt användbar metod.
Den metod som skulle fungera vore om man kunde konstruera en klocka som var tillräckligt exakt. En klocka som kunde vara ombord i ett fartyg i många månader utan att dra sig för mycket. Under det tidiga 1700-talet ansågs detta som en omöjligt uppgift. Redan i mitten av 1500-talet hade det Spanska kungahuset utlyst ett pris till den som kunde lösa "The Logitude Problem". År 1714 utlyste det Engelska Parlamentet ett pris på hela 20,000 Pund till den som kunde lösa samma problem. Vi talar då om en summa som motsvarar över 2 miljoner Pund i dag. Detta var helt enkelt den tidens största vetenskapliga utmaning.
DVD:n och böckerna handlar om mannen som löste problemet. En enkel snickare från Lincolnshire på den Engelska landsbygden. John Harrison var hans namn. Harrison var redan tidigt ett "tekniskt snille" och han konstruerade en mängd med ting. Redan i ungdomen var han intresserad av klockor och helt självlärd konstruerade han större klockor av Pendyltyp. Men det som är fascinerande är att de här klockorna byggdes helt i trä. Och redan här löste han problemet kring hur man skulle bygga lager som inte behövde smörjning. Han byggde också in kompensation för temperaturvariationer.
I det här sammanhanget skall man minnas att en klocka som drog sig med en minut per dag var en sensation. Harrisons klockor var redan då betydligt mer exakta. När han närmade sig 40-årsåldern gav han sig in i kampen om "The Longitudinal Prize".
Jag skall inte gå in i handlingen mer än så här. Under åren 1728 - 1750 konstruerade han tre gigantiska kronometrar som kallas H1, H2 och H3. Som provades till sjöss och visade sig vara väl fungerande. Men problemet låg i att få fram något som kunde få allmän användning.
Om de tre första kan sägas vara en rak utvecklingskedjan så blev den sista H4 kronan på verket. Där drog Harrison slutsatserna från de tre första klockorna och byggde en betydligt mindre klocka som påminner om ett förväxt fickur. Den var färdig 1759 och kan betecknas som det viktigaste urverk som någonsin konstruerats. Den konstruktionen var utgångspunkten från alla mekaniska klockor ända fram till dess det elektriska uret uppfanns.
H4 testades vid två resor tur och retur Västindien. Vid den andra resan visade det sig att under en två månaders sjöresa hade uret enbart dragit sig 39,2 sekunder. Men nu gällde det också att kunna producera fler klockor för att den skulle kunna få allmänt bruk till sjöss. Den första kopian byggd av en klockmakare vid namn Kendall användes av James Cook på hans första upptäcktsfärd till Pacific. Medan Harrisons nästa testades av King George III under en längre period.
År 1774, det vill säga efter mer än 45 års arbete tilldelade det Engelska Parlamentet "The Longitudinal Prize" till John Harrison. Sedan gick utvecklingen fort. Andra urmakare tog över utvecklingen och utvecklade den maritima kronometern i en form som kunde massproduceras och som ända fram till helt nyligen var det viktigaste hjälpmedlet för en navigatör på de stora haven.
Men historien är inte slut där. DVD-n har en parallell historia om en Engelsk Sjöofficer "Lieutenant-Commander" Rupert Gould. Denne fann Harrisons gamla kronometrar i ett magasin. De hade stått där i närmare 150 år utan tillsyn eller vård. Gould var nu inte vem som helst. Han var en entusiastisk amatörurmakare och han skrev en bok som heter "The Maritime Chronometer". Den boken är än i dag nästan 90 år senare oöverträffad som det absolut bästa och mest insiktsfulla verket om just Maritima Kronometrar. Ett verk som också låg som grund för alla läroböcker i "Kronometerlära" som plågade Sjökaptensstuderande långt in på 1980-talet. (Gissa vem som har den i sin samling ....)
Men trots detta betydelsefulla verk är det en helt annan ting som för Gould till historien. Han använde nämligen resten av sin levnad (25 år) till att renovera och återställa Harrisons Maritima Klockor till driftdugligt skick. Och att föreläsa om dessa. Resultatet av Goulds arbete är att vi än i dag kan resa till Greenwich och se dessa fantastiska innovationer ticka och gå. Det vill säga H1, H2 och H3 går medan H4 inte är i gång trots att den är fullt funktionsduglig. Detta därför att Harrison i denna ersatte de smörjfria lagren med lager av ädelstenar. Som tål några hundra års gång men som förr eller senare skulle ta slut. Därför har man beslutat att låta den stå stilla.
Donkeyman rekommenderar alla sjöhistoriskt intresserade att studera Harrison. Materialet finns till exempel på Amazon.co.uk. Börja med att se på DVD:n. Den är minst sagt dramatisk och lärorik. Läs sedan Sobels bok som TV-serien baserade sig på. Som tredje steg bör man ta Betts bok som innehåller en mycket bra populärvetenskaplig skildring med fina illustrationer som förklarar de olika kronometrarnas konstruktion och funktion.
Sedan måste man påpeka att som en "biprodukt" har en del av Harrisons innovationer fått användning inom andra områden inom tekniken. Även i modern tid. En av dessa är bimetallen, det vill säga två olika metaller med olika egenskaper vid uppvärmning som har fästs ihop. Den har en stor betydelse för temperaturkompensationen hos hans tidiga kronometrar. Och i dag bortåt 300 år senare sitter en bimetall i nästan varje termostat. Snacka om att vara innovativ.
Men Donkeyman måste göra ännu en liten utvikning. Alla som har seglat styrman ute på de stora haven fram till si så där 1980 har också lärt sig att kontrollera och bokföra "kronometerståndet". Men hur gjorde man det. Den som reser till Greenwich kan studera den "tidkula" som har varit i dagligt bruk sedan 1833. En kula som hissas upp i en mast och som fälls exakt klockan 13.00 pm. Men för att se en fungerande tidkula behöver man inte resa till London. Det finns en sådan i tornet på den gamla Sjöbefälsskolan i Stockholm. Som också fungerar dagligen. Sådana fanns på väl synliga platser i nästan alla världens hamnar. Men blev med tiden ersatta av radions tidssignal.
Hur som helst. Se DVD:n, läs böckerna och tag en tur till Greenwich. Donkeyman garanterar. Ni blir fascinerade.
Läs även andra bloggares åsikter om boktips, historia, resor, sjöfart
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)