Vinterhelg

Den här utsikten hade vi från vår mäss under några dagar när det var Sydliga vindar. Men ännu mer i blickfånget låg ekipaget från villorna på Dombäcksön. Man kan tänka sig följande kommentar:

"Vem i h*******e har parkerat en pråm här. Den skämmer utsikten. Få hit en Lapplisa".

Men här råder fortfarande bruksandan. Allt som Fabriken företar sig accepteras. Det gäller trots allt jobben. Och det var bara tillfällig parkering. Så snart som pråmens ägare mobiliserat sin arbetsstyrka tog jobbet med att lägga den på plats och förtöja den ordentligt vid. Något som säkert kommer att ta flera veckor.

Hur som helst började vi med att förflytta den dit där den skulle ligga så numera förfular den inte längre utsikten från min kombinerade matsal och TV-stuga.



Men skall man jobba ombord på en pråm utan landförbindelse så behöver man transport. Alltså har vi och Lotsbåten agerat Sjötaxi i det närmaste dagligen. Samt bisträckt med diverse transporter av dykare och andra experter. Samt materiel.



Detta gick under beteckningen "tattarlass" en gång i tiden när Donkeyman jobbade i "The Doublejou Company". Men inte desto mindre är det prylar som behövs ombord när man skall fixa till en pråm.


Men vi måste ju göra lite egna jobb också. Här är ett exempel på typiskt matrosarbete. Innan ni läser vidare skall ni försöka gissa vad vår matros egentligen sysslar med. Svaret kommer ett par rader längre ned.

Jodå. Det är en av sjöfartsverkets fina prickar som har frusit fast i ett isflak i halvsjunket tillstånd. Den måste väck, vi vill inte ha den mitt i farleden. Alltså får matros Åke kliva ned på isflaket och försöka "tjudra" pricken så vi kan hantera den med kranen.

Dess värre gick prickdj****n i bitar och sjönk. Men vi blev ju av med den i vart fall. Och har den passerat genom en propeller så är den numera i form av "gamla skivbekanta".


Sedan hade vi en annan situation när vi använde den långa tross som är "öronmärkt" för den eventualiteten att vi inte flyter in dit där det ligger något som skall dras väck. En tross som flyter och som är ganska lång. Och praktisk att köras in med "Bustern".

Härom dagen använde vi den till ett annat jobb. Men vi räknade ju inte med att de som vi stack ut trossen till var idioter. Därmed blev den 10 meter kortare. Så matros Åke räddar situationen genom att splejsa ett nytt öga nere i verkstaden.



Slutligen "fuskbänslar" han de fria ändarna med gasolflaskan. "Vad fan - Sjömansgarn är omodernt". Man har ju uppfunnit eltape och gasol.


I dag Söndag var det tjockt där ute igen. Hård sydlig vind packade ihop en trevlig liten "Stampvall" som blev för mycket för dagens första kund vedbåten "Silva". Den satt präktigt fastfrusen lite vid sidan av rännan. Men det var mycket värre utanför Ö-vik där hjälpisbrytaren "Balder Viking" fick assistera in- och utgående trafik.

Till skillnad från de flesta andra skeppare på sådana här "motoriserade pråmar" var kusken på "Silva" inte rädd för att sätta spaken i botten så det hände något när han drog på de få hästkrafter som han disponerar. Många andra herrar på liknande farkoster är väldigt försiktiga generaler som tror att de manöverarar "Queen Elisabeth" eller något liknande.



Så här ser "Silva" ut när den kommer till kaj. Vi fick hjälpa till med att rensa väck is så de kom till kaj. Vilket gick till så att de förtöjde på spring och vek ut aktern varefter vi backade in mellan dem och kajen och backade med stöd av båt och kaj så långt vi kom in. Därmed for isen ut. Så var det bara att avlägsna sig medan de vek in så fort som möjligt. Dess värre går det ganska sakta för de här pråmarna. De har ett roder stort som en murslev och en "bow thruster" med en kapacitet som en höfläkt.

Nästa kund var systembåten "Helena" som ligger inne och lastar just nu. Klockan 23 skall de avgå. Vi skall då vända runt dem så de får stäven mot hamnutloppet. En standardmanöver under isförhållanden. "Bow Thrustern" orkar inte vrida en så stor båt 180 grader runt.

Sedan får vi kväll tills i morn vid 10 när en liten tankbåt "knackar på dörren" och vill in.

Läs även andra bloggares åsikter om is, vinter, sjöfart

säsongstart

Detta är en suveränt bra bild att börja en artikel med. Då skall man snabbt lägga till frågan:
"Vad händer här" ? Något som antagligen väldigt få läsare skulle "ta" så där rakt upp och ned. Men verkligheten är att här "pushar" vi (dvs Husums isbrytare "Kämpe") en stor pråm. En pråm som är 90x41 m och som väger nära 4000 ton. Lightweight, dvs helt tom.

Förklaringen kommer senare i artikeln. Men först en bild till från samma evenemang.



Saken är nämligen den att nu i Trettonhelgen började vintertrafiken på allvar i Husum. Sedan Lucia så har vi haft isförhållanden och assisterat de flesta ankommande och avgående fartyg här i hamnen. Men det har varit brytning i "fastis". När det kommer till vintertrafik har vi nämligen flera sorters is att ta hänsyn till. Men de kan i huvudsak fördelas i "fastis" och "havsis". Fastisen ligger där den ligger och växer allt eftersom det fryser. På många sätt påminner den om sjöisen eller skärgårdsisen. "Havsisen" däremot byggs upp genom kylan men den flyttar sig med ström och vind. Och när vinden ligger på mot land kan den börja pressa in mot fastisen och skapa våldsamma vallar.

Donkeyman skrev en artikelserie förra vintern som handlade om isbrytning. Den finns på denna länk: Vintersjöfart

Nu kom den första lilla perioden med så kallad "ispress" redan till Trettonhelgen. Så här har "Donkeymans" Trettonhelg varit:

Sent på Onsdag natt kom "Transreel" in från Holmsund. Det gick helt okomplicerat. Men samtidigt började vinden slå över till NordOst. Det vill säga en vind som kan åstadkomma ispress i den här hamnen.

På Torsdagen vid 11 avgick "Transrullen" igen för vidare färd mot Tunadal, Iggesund och Lübeck. Men nu var det redan si så där 10-12 meter NordOst. Och den lilla "Seeland som var på ingående hade inte en chans att ta sig igenom den lilla isvall som bildats i gränsen mellan Fastis och Havsis. Trots att man hade "Transreels" helt färska ränna att gå i.




Så här ser "Seeland" ut. De ankom med 4500 kubikmeter med virke från Baltikum. Det vi gjorde var att gå förbi dem så de lossnade. Sedan satte vi stäven i aktern på dem och "pushade", dvs skjöt på. Om vi skulle gå före och bryta så tar det längre tid. De går fortare så länge man bara kan "pusha".

Men när vi kommer in i hamnen observerar vi att den stora pråm som en bogserbåtskollega - "tack kompis" - bara lämnade här i hamnen och knöt fast med ett par nylontampar hade slitit sig i vinden. Så vi fick stoppa "Seeland" och den inkommande "Östrand" och stänga hamnen.

Så fick vi bryta upp en "parkeringsplats" åt pråmen långt undan och framför allt - i vindriktningen. Varefter vi tog och "pushade" den lösa pråmen dit. Så att hamnoperationen kunde återupptas. Men nästa veckan när vinden antagligen vänder blir den här pråmdj***n åter en plåga för alla.

Och där är nyckeln till de inledande bilderna ...... 200 poäng åt den som gissade rätt.

Sedan kunde "Seeland" och "Östrand" förtöja. Men "Östrand" med alla sina hästkrafter hade bara gjort några få knop genom området med ispress. Så isbrytaren "Frej" som "har hand" om området här nere gav direktiv att de inte fick avgå på kvällen.




Under natten anlände "Frej" för årets första isbrytarinsats i Norra Bottenhavet. Hittills har isbrytarna bara jobbat i Bottenviken med undantag för "Ale" som varit i Gävlebukten. På tidig morgon på Trettondagen vände vi "Östrand" så den fick stäven utåt och sedan tog de stora kanonerna över och fick ut dem "på havet".

Bilden är några dagar gammal när vi vänder på "Obbola" som i stort sett ser likadan ut.



Ute vid isvallen inväntade "Frej" ankomsten av en annan vedbåt. Det var "Uppland" som också kom från Baltikum med vedpinnar. De tog in dem genom vallen och överlämnade dem till oss så vi kunde sätta över lotsen till dem och sedan eskortera in dem till hamnen.

Varefter "Frej" gick söderut till inloppet mot Ö-vik. Där har de hållit på resten av dagen med att ta ut de båtar som leget infrusna och släppa in de som har legat utanför och väntat. Och där är ispressen mycket värre. Utanför lotsplatsen vid Skagsudde är det en sträcka på tre sjömil med stampisvall som till och med "Frej" med alla sina hästkrafter bara kan göra några knop genom.

Men nu skall "Frej" åter till Kvarken och ansvaret för det här området övergår till hjälpisbrytaren "Balder Viking". På vägen skall den "ta ut" den nu lossade Seeland genom isvallen. Och vi skall ta ut dem till isvallen. Men när det sker vet vi inte. Det kan bli om ett par timmar, det kan bli i natt och det kan bli i morgon. Allt beror på "hur det går".

Sedan är det lik förb**** en båt kvar utanför Ö-vik. Den skall till Köpmanholmen med bränsle till Ö-vik energis centralvärme. Och blir antagligen en av "Balder"s första kunder. Fast på vägen upp skall de också fixa en båt som skall in till Härnösand och en som skall upp i Ångermanälven.

Så nu - Trettonhelgen - började issäsongen på fullt allvar.


Detta är "Uppland" som kom just efter "Frej".


Och här ser vi gubbarna på "Uppland" som försöker öppna lotsporten. Helt i onödan eftersom vi är högre än en lotsbåt. Så lotsen klättrar direkt från vårt fördäck över räcket där. Och knackade gubbarna på ryggen: "Hello Boys, You don't need to do this. I'm already on board".

Läs även andra bloggares åsikter om vinter, is, sjöfart

Nu är det vinter

Det har varit mycket körning de senaste dagarna. Därför att nu är det full vinter. När detta skrives är det fast is på si så där 20-25 cm utanför hamnen. Utanför iskanten ligger 10 cm nyis men vi har haft NO vind ett par dagar och då pressas denna in mot fastisen. Vilket resulterar i en aldrig så liten isvall.

På Söndag kväll anlände "Helena" som lastade kasetter till Lübeck och seglade vidare på de små timmar.

Måndagen bestod i att "Lettland" avgick i ballast till Baltikum efter att ha lossat ved. Och den krävde extra uppvaktning därför att den körde fast ute i den lilla vallen. Det var årets första fastkörning. Och på kvällen ankom och avgick "Östrand". Den lastade kasetter till Tilbury och Rotterdam.

Tisdagen började redan klockan ett med att vi fick åka ut och ta loss "Marc-Andre" som kört fast några sjömil ut. Trots att "Östrand" gått där bara ett par timmar tidigare. Den kom i ballast från England för att lasta massa till Vlissingen. Vi var inte klara med "Marc-Andre" förrän vid tretiden på natten. Så blev det kort vila till dess "Geulborg" seglade vid ettiden på eftermidddagen. Ytterligare en massabåt som gick till Vlissingen. Så var det vila igen tills klockan var 20 när "Kurland" ankom med virke från Klaipeda. När den var klar låg vi och väntade en liten timme och sedan var "Marc-Andre" färdiglastad och avgick.

Dagens bilder kommer från "Geulborg" när den avgick.


Här har "Geulborg" gått ut några meter från kajen så att vi kommer mellan. Sedan har vi satt stäven mot deras bog och trycker dem runt så att de skall få stäven utåt. Just vändning och att komma sista metern in till kaj är besvärliga moment med mycket is. Fartygen blir ju som ett gigantiskt schaktblad som skjuter stora ismassor framför sig.



En glad och smilande matros på "Geulborg" håller på att stuva förtöjningstrossarna som är styva som träpinnar.



Här har de fått stäven ut mot hamninloppet och vi går framför och bryter upp rännan.


Vi har vänt och möter "Geulborg" som nu får klara sig själv. Som vi opererar nu jobbar vi en bra bit utanför det som är "vårt" område. Det är i grunden statsisbrytarna som skall leverera och hämta fartygen i fastisen, dvs innanför drivisvallarna. Men så länge båtarna klarar sig själva över Bottenhavet så får vi nog hjälpa till där ute.

Det stora problemet är de små bulkbåtarna som kommer med virke och avseglar i ballast samt de små bulkbåtar som kommer i ballast och avseglar med massa. Ett stort antal av de här båtarna har otillräcklig maskinstyrka för att klara isen. De är i stort sett bara motoriserade pråmar. Trots detta har de isklass 1A. Men isklassen säger ju inte något om ett fartygs förmåga att ta sig fram genom isen. Den säger bara att isen inte kan skada fartyget.

Å andra sidan är de enkla båtar som är billiga att köra och som har ett djupgående som tillåter dem att gå in vid alla de små lastplatser som finns i till exempel Balticum. Men det betyder att i ballast har de inte någon tyngd alls, de ligger lätt på vattnet och när de dessutom har thrusters som påminner om "höfläktar" måste de ha hjälp med absolut allt.

Det skulle vara en stor hjälp om man slapp ballastresorna vintertid. Det vill säga att samma båt som kom med virke sedan lastade massa. Så gjorde man för inte så många år sedan men i dag verkar det vara totalt omöjligt. Därmed fördubblas antalet fartygsrörelser med de minsta och sämsta isbåtarna.

Läs även andra bloggares åsikter om vinter, is, sjöfart

Helgsabotören

Jag börjar Julaftonens Artikel med en liten stämningsbild från hamnen i Husum. Det är tagen i dag när vi "rensar upp" kajplatsen åt den ankommande "Lettland".

För ni har väl lagt märke till att det är vinter. Med vit Jul och allt. Och kallt som bara f****n. I dag på Julafton hade vi -22 på morgonen och nu på sena eftermiddagen är det fortfarande -22 så det blir väl ännu kallare i natt.

Och inte fick vi någon Julefrid heller. Däremot en liten utflykt ut till de "Vita Vidder" som Bottenhavet utgör för närvarande. Så här blir Donkeymans Julhelg, Anno 2011:

"Dan före Dan"
Det var intensiv trafik här i hamnen. Och så pass med is att vi måste ut och hjälpa till flera gånger.

Klockan 05 var det första vändan. Vi bröt upp och "gjorde rent" i ro/ro - läget för "Transreel" som närmast kom från Holmsund. Den skulle lasta kassetter med papper.

Nästa vända började klockan 11. Då avgick "Transreel" igen mot Tunadal, Iggesund och Lübeck. Vi "mjukade upp" isen och vände på dem. Samtidigt stack "Kurland" iväg i ballast mot Baltikum för att hämta mer skogsråvara. "Livland" flyttade sig till den tomma kajplatsen för att lossa en full last med virke från Baltikum. Så kom "Geulborg" in på den nu tomma platsen. Den kom i ballast från Vaasa och skall börja lasta massa efter helgen.

Varefter Donkeyman stack upp till samhällets välsorterade ICA-Handel och "toppade upp" förråden inför helgerna.

Det var nämligen stilla igen till klockan 17 när "Obbola" kom in från Holmsund för att lasta kasetter. Men nu hade det inte hunnit frysa ihop helt så den klarade sig själv.

Och vid 22 avgick "Obbola" till Tilbury och Rotterdam. Även detta utan assistans. Men klockan 23 skulle "Livland" ut och den behövde isbrytning för att komma från kaj. Dessa små virkesbåtar är nämligen inte något annat än "motoriserade pråmar" med väldigt begränsad förmåga vintertid. Bemannade med folk som inte borde ägna sig åt vintersjöfart. Just "Livland" och hennes systrar var en ständigt återkommande plåga förra vintern och lär bli det även i år.

Julafton
Så var det stilla till i dag. När Helgsabotören (1) kom. I form av "Lettland" som ankom vid 12-tiden fullastad med ved från Baltikum. Så vi bröt upp ränna en bra bit ut, gick tillbaka in och putsade upp kajplatsen åt dem. Så nu ligger två båtar inne och väntar på att stuveriet skall börja jobba på söndag. Då även "Helena" kommer och skall lasta kasetter.

Här har jag några dagsfärska bilder från Husum:



Här kommer "Lettland" ut ur sjöröken inne i hamnen. Vi har varit ute och mött dem, gått in igen och håller på att "putsa upp" en isfri parkeringsplats åt dem.




En stämningsfull bild från "Husum Roads". -20 grader och gnistrande solsken.





Husum Fabrik från Sjösidan. Julafton 2011. Efter en timmes insats i sjöfartens tjänst kunde vi återgå, knyta fast och "hålla helg".

Och så här är Donkeymans vidare planer för Julhelgen:

Juldagen:
Ledig dag. Skall tillbringas på Sjappet som håller öppet 12-18. Det blir väl pilsner med samhällets pangisar och helglediga arbetare. Kvällen åtgår till att leka med Internet och att läsa en god bok.

Annandagen:
Nu dyker den stora Helgsabotören (2) upp. "Helena" har beställt lots till klockan 14 och den behöver i vart fall hjälp. Vi måste bryta upp i ro/ro-läget så de kommer in. Enligt planerna skall de avgå klockan 20 och då måste vi bryta upp "vändplan" åt dem så de kommer runt och antagligen trycka runt stäven åt dem.

Men så kommer det stora problemet. Det är Hockeymatch i Ö-vik som börjar klockan 16. Håller sjöfarten tiderna så är det inte något problem. Jag hinner in till stan och tillbaka. Men kommer "Helena" för sent så ryker Hockeyn. Och det vore synd när MoDo skall presentera sina fyra nyförvärv samt ha ceremoni för Marcus Näslund. Och kanske gör "Frälsaren" själv comeback igen. För tredje gången på tre år. Arenan är i vart fall utsåld till sista plats. Som kanske också får se några äkta "hulliganer" från Stockholm eftersom det är AIK som är på besök.

Men i värsta fall får man se det hela på Internet i stället. Jobbet har en alldeles förbannat negativ inverkan på fritiden. Å andra sidan har Donkeyman inte haft många lediga julhelger i sitt vuxna liv. Antingen har det varit till sjöss eller på tjänsteresa. Och har han haft ledigt så har det gärna varit droskkörning eller något annat "extraknäck" som varit på gång.

Läs även andra bloggares åsikter om is, vinter, jul, sjöfart

Ett par dagar på jobbet

Detta skall vara ännu en berättelse om några få dagar på jobbet. Historien börjar på kvällen Onsdag den 17.Februari. Hamnen i Husum är tom på båtar och vi väntar två stycken. Men vi vet inte när eftersom det är isdrift från Öst mot Väst och därmed blir det hårda bud utanför fastisen.

Den som först anländer är en chemtanker "Dutch Aquamarine" som kommer från Kaskö i Finland. Den skall lossa 1750 ton klorat. Det är hjälpisbrytaren "Balder Viking" som kommer med "Aquamarine" i släptåg. Vi tar över när de kommit in i fastisen och får in dem till kaj så de blir väl förtöjda.

Strax efter kommer "Helena" från Holmsund. Det är en stor ro/ro - båt som går i regelbunden trafik här. Den kommer en gång i veckan. Routen är lastning i Holmsund - Husum - Iggesund - Tunadal och så lossning i Lübeck.

Vid midnatt är allt klart och vi tar kväll.

Fredagen börjar vid 12-tiden när "Dutch Aquamarine" är klar för avgång. Samtidigt är "Medbalkash" på väg in. De kommer från Liepaja med 4500 kubikmeter med björkved. Och de har klarat sig själv för egen maskin men har fastnat just utanför fastisen i ett område med isskjutning.


Här har vi brutit ränna åt "Dutch Aquamarine" och fått ut dem i ett fält med nyis. Nu drar de iväg och bryter egen "ränna". De skall klara sig själv en bit men räknar med att "hänga på" "Helena" när den kommer lite senare. Bägge båtarna skall till Iggesund.


Men innan vi lämnar "Dutch Aquamarine" åt sitt öde hämtar vi av lotsen. Som skall över till "Medbalkash". En båt som går under artistnamnet "Kalla Bärs" här uppe. Därför att det är så in i bomben svårt att minnas det rätta namnet. Å andra sidan skall den med tiden döpas om till "Kurland". (Se Fotnot).


Och här ligger "Kalla Bärs". Bom fast. Kommer inte en meter. Ungefär 500 meter härifrån tar det också stopp för "Aquamarine". Men den är inte längre vårt problem, så länge den inte är i sjönöd. Det blir en del "seriös isbrytning" med full muff i maskin för att över huvud taget komma fram till dem. Och sedan drar vi en repa utmed deras styrbordssida.




Deras gubbar väntar sig att få ombord lotsen nu men de får stå och titta på ett tag till. Först drar vi förbi dem och rensar en sväng akter om dem. Så vänder vi och ger dem order "Full Astearn".

Så kommer några spännande ögonblick: "Den kommer" ... "Fan heller de bara vispar vatten med skruven"..... "Jo, nu djävlar rör den sig" ..... Och mycket riktigt sakta seg den bakåt och så fick de backa till dess det tog stopp. Så blev ordern från oss "Stop Engine". Varefter vi gick fram och tillbaka i den nya rännan genom det svåra partiet en gång till för att bredda lite grand. Sedan fick "Kalla Bärs" besked: "FULL AHEAD" - give what you have. Och så bånglade de sig igenom vallarna. Och vi gick några meter före.

Väl inkomna i ett lite lättare parti satte vi över lotsen och satte fart mot hamn igen. För att nu skulle "Helena" avgå. Men de har ju tusentals med hästkrafter så de klarar sig själva bara de kan vända. Vilket gick bra.


Så här ser det ut just nu några sjömil ut. En minst sagt dålig bild men det var så våldsamt skarpt solsken och jag slarvade lite med exponeringen.

Under tiden hade "Dutch Aquamarine" kommit sig loss. Men de avvaktade att "Helena" kom och så "tog de rygg" på den söderut. Vilket gick bra. Många timmar senare såg vi att duon kämpade sig fram med 5-6 knop mot Iggesund.

Den här expeditionen tog hela eftermiddagen från 12 till 17. Sedan höll vi kväll. Och inväntade "Kalla Bärs" avgång. Vilket inträffade först nästa kväll, dvs fredag. Det första budskapet var att isbrytaren "Frej" skulle hämta dem utanför oss vid 3-4 tiden på lördag morgon. Men så blev det inte. Plötsligt ändrades planerna och vi fick smälla i gång redan vid 19 på kvällen och få loss dem. Samt öppna rännan. När vi brutit ny ränna ut ur hamnen och brutit upp isen runt deras kajplats klarade de att svänga ut aktern. Så tryckte vi runt dem och gick före dem ut till isbrytaren. Varefter de fick hjälp natten igenom söderut.




Så här ser "Helena" ut. Och de kom till Iggesund och ut därifrån. Men Sundsvall blev för tungt. Hela ekipaget körde fast på vägen in samtidigt som en handfull båtar satt fast på vägen ut. Alla fick vänta i nästan ett dygn så kom "Atle" och tog "Helena" in och ut samt de andra ut.

Nu på lördag kväll väntar vi på "Gaastborg". Den fick vänta på isbrytare i Jakobstad / Pietasaari i nästan ett dygn. Så blev de hämtade av "Fennica" men nu sitter de fast i isen 12-15 sjömil ut härifrån. Antagligen kommer inte någon isbrytare förrän i natt och får dem in till oss. Så skall de ta ut "Helma" från Ö-vik på samma vända. Så det blir Söndag med god marginal innan de dyker upp. Och på Söndag eftermiddag / kväll har vi ro/ro - båten "Transreel" som skall in och ut igen.

Detta är en bra länk som visar isdriften just nu FIMR

Fotnot: För mina Norska läsare måste jag påpeka att "Kalla Bärs" är Svensk slang för "Kalla Pils". Och för de Svenska läsarna måste jag förklara att "Kalla Bärs" på Norska betyder ungefär "Kall Folkskit".

Läs även andra bloggares åsikter om vinter, väder, vintersjöfart

Vintersjöfart

Det är nu sex veckor sedan vi gjorde vinterns första isbrytningsuppdrag. Vilket kan jämföras med förra vintern då vi började den 8. Februari. Det kan därför vara på sin plats att berätta lite om hamnisbrytning.

Isläggning och ishinder är en hel vetenskap. Som kräver stor lokalkännedom. Det blir inte isläggning bara för att det blir en massa kallgrader. Ström och vind kan hindra isläggningen. Samtidigt är vanlig fast kärnis inte särdeles hindrande för sjöfarten. Men när isen driver med vind och ström bildas det med tiden vallar där "det tar stopp".

Bottenviken har varit igenfrusen hela Januari nu. Och eftersom vinden till stor del har varit sydlig så har det blivit ordentligt tjockt längst upp i norr. Men även Kvarken har samlat en hel del. I princip har det på Svenska sidan gått åt en isbrytare i Kvarken och två längst i norr medan den minsta har jobbat i Gävlebukten.

Norra Bottenhavet har däremot varit ganska lättframkomligt - tills nu. De senaste dagarna har det kommit stora mängder drivande från just området kring Kvarken samtidigt som vinden har minskat.

Här i Husum ligger det vanlig trevlig fastis på runt 20 cm i hamnen och en liten bit ut. Utanför kommer ett bälte med drivis som har frusit fast i fastisen och som därmed är stationär. Här är det betydligt tyngre för fartygen. Sedan kommer ett stort fält med is som flyttar runt och packar sig med vind och ström. Här går det som trögast. Kommer båtarna igen det och ut "till havs" går det genast lättare.

Den som vill följa isutvecklingen kan studera den Svenska Iskartan från SMHI som brukar finnas uppdaterad någon gång efter 1200 dagligen. För den som är intresserad och vill läsa mer innehåller SMHI:s istjänst flera intressanta artiklar i ämnet.

SMHI Iskarta

Det är i huvudsak tre olika fartygstyper som trafikerar Husum.

För det första har vi de stora ro/ro - båtarna. Det är normalt sett två seglingar i veckan till England och två till Lübeck. De här båtarna trafikerar Holmsund, Husum, Sundsvall och Iggesund. Lasten består av färdiglastade kassetter med pappersrullar och andra produkter. Snabb lastning, lossning och surrning är melodin.

Sedan har vi en flotta med mindre bulkbåtar. Fabriken importerar en stor mängd med råvara, dvs timmer och flis som kommer med de här båtarna. Sedan exporteras pappersmassa som också går med ungefär likadana båtar. Men de har också en del andra laster som kalksten och mesa. Dess värre är det sällsynt att en båt kommer med en last och avgår med en annan. De flesta kommer eller går i ballast.

Den tredje typen är tankbåtar som kommer med produkter som behövs i fabriken, sådant som olja, soda, klor och liknande.

För att förklara lite skall jag redogöra för helgens övningar:

Vi börjar på lördag morgon.

På morningen kom "Selanka", en kemtanker som lossade 6000 ton Kaustiksoda. Det var i grunden en problemfri assistans. Nästa rörelse var avgång med "Flinterbirka" som lossat 2000 ton kalksten. Den här blev mer problematisk. Den kom inte många meter ut så satt den bom fast. Sedan vi hjälpt till lite grand klarade den av att leta sig ut för egen maskin. Slutligen gick Livland som kommit med 3000 kubik med virke från Baltikum. Även den här kom iväg och tog sig ut till sjöss även om det gick påfallande sakta.

Söndag morgon avgick "Selanka". Nu gick vi före och kunde ta ombord lotsen och så överlämna den till isbrytaren "Frej" som eskorterade den ut och en bit söderut. Nu hade det drivit in ett rejält bälte med segare is utmed kusten. På höjd med Skags udde mötte de "Medbalkash" som använde samma ränna för att ta sig in. Fast det gick minst sagt sakta och trögt för dem. De hade 4500 kubik med virke från Riga. Efter några timmars väntan gick vi ut igen och mötte dem, satte ombord lots och eskorterade dem in till kaj.

Strax efter kom en av ro/ro - båtarna - "Transreel". De skulle lossa 49 drag och lasta 40. En affär på ungefär 5 timmar. De är så kraftiga att så länge det inte blir betydligt värre så klarar de sig själv. Bortsett från att vi måste röja ur ro/ro - läget och krossa upp den is som ligger där. Annars kommer de inte in till kaj.

Nu hade "Frej" varit söderut och återkom med en liten konvoj. Det var "Helma" som skulle till Rundvik. Så var det "Nedland" som kom till oss med 2700 kubik med virke från Bergkvara. Den tredje var "Cathy jo" som skulle lasta 2500 ton med massa till Vlissingen. Men "Cathy jo" skulle använda samma kajplats som "Transreel" så "Frej" parkerade den i isen utanför hamninloppet så länge. Vi tog in "Nedland" och sedan avgick "Transreel". Här fick vi vända dem genom att sätta stäven mot deras bog och trycka dem runt genom isen. Och så snart de seglat gick vi ut och bröt loss "Cathy jo" så de kunde komma in. Vid 22-tiden kunde vi hålla kväll.

Sedan kom måndagen som blev stillsam på dagen. Men vid 18 fick vi bryta upp hamnen och en ränna så "Cathy jo" kom ut igen. Dess värre körde de fast efter ett tag så vi fick gå ut och bryta loss dem. Men samtidigt kom "Obbola", en annan ro/ro-båt och det visade sig gå ganska trögt för dem också. Fast "Cathy jo" fick ju glädje av en nybruten ränna så de kom iväg för egen maskin.

"Obbola" visade sig ha haveri på bow thrustern så det räckte inte bara med att rensa läget. Vi måste också göra en helt vanlig gammaldags assistans så de kom in till kajen. Efter några timmar var de klara och då fick vi vända dem också så de kunde komma iväg.

Sista uppdraget var vid midnatt när "Medbalkash" var färdiga. Men då hade "Frej" sagt ifrån att de inte fick gå ut ensamma så den tog vi ut och parkerade i isrännan tills de kunde komma och "hämta" dem. Eftersom isbrytaren var långt uppe i Kvarken så fick de nog vänta till morgonen innan färden fortsatte.

Tisdagens första båt var ett extra anlöp av "Transpulp" som man kan beskriva som "det tunga artilleriet". En i alla avseenden imponerande ro/ro - båt där sådana som vi nästan är mer i vägen. De skall segla vid 13-tiden och då hoppas vi att "Nedland" kan smyga iväg tätt efter dem. Självfallet hinner de inte med men antagligen kommer de ordentligt långt ut innan det blir problem. Vi får se vilka direktiv som kommer från isbrytaren. Sedan blir det kväll. Och bara en enda båt i morgon. En liten bulkare som vi inte vet när den kommer. Den lastar i Kaskö i dag och skall sedan ta sig tvärs över till vår sida.

Ungefär så framskrider dagarna just nu. Men situationen kan ändra sig på några timmar. Blir det vindväxling så försvinner bältet utanför oss omgående. Det är fullt normalt att isen driver med 0,5 - 1 knop så det går fort.

Jag avslutar med ett litet bildgalleri:

"Selanka" inne i hamnen i Husum

Detta är vintersjöfart. Besättningen på "Selanka" håller på att ta fram spel, pollare och trossar.


Här håller vi på med att bryta väg för en av våra "patienter".


Vi har just satt över lotsen till "Medbalkash". Matrosen Åke assisterar.


Vändningsmanöver med "TransReel". Stäven mot deras sida och spakarna i botten så kommer de runt trots att det ligger en massa is och bromsar.

Läs även andra bloggares åsikter om sjöfart, isbrytning, örnsköldsvik, husum

Första Sjappet

Donkeyman har fått flera frågor om hur det numera världsberömda "Första Sjappet" i Husum ser ut. Man vill helt enkelt se interiörer från den berömda korvmacken. Så för att tillgodose läsarnas krav har han ryckt ut med fotografiapparaten i högsta hugg och åstadkommit detta lilla bildreportage.

"Downtown Husum" är uppdelat på tre små centrumsbildningar:

Ungefär en kilometer norr om fabriken bygger man järnvägsstation för den nya Bothniabanan. Strax intill ligger en (mycket välsorterad) kolonialbutik, Pizzeria Rio, Swebank, Kyrkans Hus samt en Bensinstation. Och det är ungefär allt.

Just utanför fabriken ligger "Husums Torg" som innehåller ett Konditori / Bageri (dj****t bra), en Frissa, en butik för Arbetskläder samt Hotel och Restaurant "Björnen". Men Hotellet kan mer beskrivas som övernattningsrum för fabrikens gäster och restaurangen är en (mycket bra) lunchrestaurang som håller öppet vardagar 10-13.

Går man så 500 meter åt andra hållet från fabriken kommer ännu ett litet centrum. Här ligger i samma byggnad "Ö-kiosken" och "Husumgrillen". Tvärs över gatan ligger ännu en liten Pizzeria och ytterligare en Frissa.

Det som nämnts ovan är i princip all kommersiell service i samhället Husum. Resten är nedlagt. Utöver detta finns en hembygdsgård och diverse frikyrkolokaler.

Låt oss nu granska "Ö-kiosken" och "Husumgrillen".



Denna byggnad innehåller till höger "Ö-Kiosken" och till vänster "Husumgrillen".

Går man in i kiosken finner man en klassisk kiosk. Med tidningar, tobak och alla normala kioskvaror. Men lokalen innehåller också ett litet minilivs med de nödvändigaste varorna. Som till exempel möjlighet att hämta sig en sixpac med Öl när törsten slår till och man inte orkar gå ända till kolonialen.

Men skall man driva kiosk i glesbygden behöver man fler ben att stå på. Därför innehåller kiosken också ortens postkontor med all normal postservice. Den funkar också som ett kontor för betalningsservice. Och om törsten slår till lite hårdare så är kiosken utlämningsställe för Systembolaget. Med varuleverans dagen efter beställning. Vidare är man agent för Bussgods, DHL och diverse andra fraktfirmor. Baksidan av kiosken är egentligen ett helt litet godsmagasin. Men det är inte nog med det. Kiosken har också ett hörn som är en hel liten spelbula där man kan tippa, spela på hästar och ägna sig åt liknande nöjen. Antagligen har man ännu mer service som Donkeyman ännu inte har upptäckt.


Men låt oss nu gå in på "Husumgrillen". Man går in över uteserveringen som Donkeyman gärna frekventerar på annan årstid. Just nu känns den både kylig och övergiven även om det är helt vindskyddat. Så vi tar den dörr som man skymtar till höger på fotot och går in på själva sjappet.


Och här finner man en helt normal "Korvmack". Med Hamburgare, Kebab, diverse grillrätter samt några alternativ till Dagens Rätt. Så Donkeyman beställer sin lunch vid disken.


Och vid disken beställer han också förfriskningar. Beställning och betalning mottages av Ägarinnan - Källarmästaren - Kökschefen - Servitrisen - Städkärringen - Allt i Allon som heter Eva och som alltid är lika blid. Hon går genast igång med att laga lunch åt Donkeyman. Som sätter sig ned och studerar "Dagens Text" i form av Expressen och Aftonbladet medan han läppjar på sin Aperitif ............


......... Som består av en halvliter med "Norrlands Guld". För den som vill vara mer internationell så kan man i stället välja "Lapin Kulta" som är Finska och betyder Lapplands Guld. Men det finns mer Guld - i form av Tuborg Guld. Plus några andra Ölsorter.

Efter Aperitifen serverade Eva lunchen åt Donkeyman. Som denna dag bestod av Bräckt Skinka med Ägg, En halvpanna "Norrlands" till samt en Aptitsup.

Så nu ser alla läsare fotobevis på hur Donkeyman framsläpar sina dagar ute i den Norrländska glesbygden.

Vintersjöfart

Denna trettondag jul skall jag visa några nytagna bilder från min arbetsplats ombord på Husums hamnisbrytare "Kämpe". Vi var ute och assisterade ett par båtar in till kaj i går kväll. Det var "Forte" som skall lasta pappersmassa med början i morgon och så var det "Dutch Emerald" som håller på att lossa 6000 ton kaustic soda. De blir klara någon gång i natt och då skall vi ut igen och hjälpa dem att komma härifrån.

Första bilden visar ett tjusigt stilleben som vår matros har organiserat. Det är vinterns viktigaste redskap. Isklubban, snöskyffeln och piassavakvasten.

Temperaturen mitt på dagen är -15 men det var runt -20 i natt och blir det kommande natt igen.




Detta är den tjusiga utsikt som jag har från min hytt och från mitt kontor.

Den stora byggnaden med skorstenarna på är den stora ångpannan på fabriken. Det händer att vi tar hissen upp till taket för att spana på isläget.

Då åker man alltså till den 28:e våningen ...





Detta är vad jag ser om jag kikar akterut på styrbords sida.

Den röda båten som sticker fram är en lotsbåt.

Själva hamnen ligger bakom de här byggnaderna. Vi ligger väl skyddade en bit upp i en liten älv som heter "Husån".








Utsikten föröver på styrbords sida är inte heller särdeles upphetsande.

Den blå containern är vår förrådscontainer som vi också har inrett till verkstad. Prylar som behöver stå inomhus har vi på annan plats i fabriken. Och så har vi ju en del ombord också men vi försöker begränsa det lite grand.

Skall jag gå i land passerar jag containern och går vidare förbi en kontorsbyggnad så kommer jag upp till den välbevakade "gaten".





På fartygets babordssida däremot är det betydligt trevligare vyer.

Byggnaden är ett reningsverk men sedan är det faktiskt lite Norrländsk natur att se också.

Och som synes ligger isen på Husån och på Gideälven som kommer fram i bilden.




Detta slutligen är vyn föröver mot babord. Man ser en liten privatägd bogserbåt samt den "mycket blåsiga" bro som jag måste passera för att komma till "Första Sjappet" som ligger just efter brofästet till vänster.

Sjappet utgörs av den så kallade "Husumgrillen" som är precis vad det låter som. En korvkiosk med traditionellt program. Men - till skillnad från de flesta korvmackar så har den här rättigheter att sälja starköl, vin och brännvin.

Det är alltså dit man går för att ta sig en pilsner och en "stänkare".

Läs även andra bloggares åsikter om örnsköldsvik, kyla, vinter, sjöfart

Vinter

Donkeyman tillbringar även den här vintern ombord på sin isbrytare i Husum. Men till skillnad från förra året (och ett gäng med år innan dess) så är det kallt som f*****n i December.

Senaste natten var det nästan -20 och det är inte långt undan nu heller. Och isen lägger. Snabbt som bara f****n. Så i dag var den stolta båten "Kämpe" ute och utförde säsongens första isbrytning. Vi "rensade" hamnen i Husum. Det var två båtar som skulle avgå ungefär samtidigt. Visserligen var det bara 5 cm nyis som lagt sig över natten, men det funkade också som en förberedelse för de närmaste dagarna.

Och nästa tur blir i morron lördag 0800 då vi väntar in en båt lastad med ved. Sedan lär det nog fortsätta dag ut och dag in i ungefär samma tempo.

Påfallande många av de fartyg som trafikerar här är har egentligen inte något här att göra vintertid. Kör man rätt fram så är det inte några problem med lite is. Men skall man ta sig till kaj med hjälp av en "thruster" som är obetydligt starkare än en vanlig värmefläkt så blir aldrig så lite obruten is ett oöverstigligt hinder.

Vid jämförelse med noteringarna från förra året så kan man konstatera att situationen i år per den 18. December är jämförbar med situationen av den 8.Februari i våras. Och prognoserna lovar bra med kyla i vart fall in på det nya året. Samt Ostlig vind närmaste tiden vilket gör att isen inte sticker ut på Bottenhavet. Dessutom är vattentempen betydligt lägre än de senaste åren.

Vilket i sin tur gör att Donkeyman som hade tänkt sig en behaglig treveckorsferie över Jul- och Nyår måste tänka om. Här blir det helt enkelt körning. Helg som vardag. Och Juleferien går rätt i dass. Men "so what"... Det är långt ifrån första gången.

Läs även andra bloggares åsikter om sjöfart, västernorrland, örnsköldsvik

En helg på hösten

De senaste veckorna har vädret visat sig från sin allra tristaste sida här i Västernorrland. Fem plusgrader och mer eller mindre oavbrutet regn. Tidvis har regntjockan legat så tung att måsarna har kunnat promenera på den. Och därmed sluppit att flyga.

Skogsindustrin har stora problem med råvara därför att skogsbilvägarna inte går att köra på längre. Det är bara bottenlös lera. Sågverk har redan fått slå igen och ännu fler håller på att göra slut på det sista av råvaran.

Och Donkeyman sitter på sin isbrytande bogserbåt och väntar på höststormar och vinter. Men ingendera verkar inträffa. Knappt en vindpust kan märkas. I går var han inne i stan och handlade. Han fyllde sin "kärringvagn" med god mat och gott dricka. Samt lite annat smått och gott. Ja, kära läsare ni läste rätt. Donkeyman har numera en chic röd shoppingvagn som han drar efter sig när han handlar. För att bespara den gamla kroppen från att bära tunga varupåsar.

Byturen avslutades med besök på Centrumbaren och så på O'Learys innan bussen gick tillbaka till världens ände där han väntar på höststormar och isläggning.

Och nu sitter han och väntar på att klockan skall bli så mycket att det är dags att åka in till stan igen. För nu är det hockeymatch. MoDo mot Rögle. Och det blir ett historiskt evenemang. Det har ju gått uselt för MoDo hela hösten. En från början tunn trupp har blivit ännu tunnare genom en ofattbart lång skadelista. Och så kom den gamle Canadensiske hjälten Dan Hinote tillbaka för någon vecka sedan. Spelade två matcher och visade att han är dj****t bra. Tror ni inte att han också åkte på en flerveckorsskada i torsdags .....

Men nu gör "the old boys" comeback. I kväll kommer tre levande legender in i laget. Peter Forsberg, Niklas Sundström och Marcus Näslund gör alla tre comeback. "Foppa", "Susse" och "Mackan" är inte vilka som helst kan jag berätta för mina Norska läsare. Tillsammans har de här tre herrarna 2572 NHL-matcher. De har vunnit Stanley Cup, de har vunnit VM, de har vunnit OS-guld. Det finns inte något de inte har vunnit.

Så nu vore det väl själva f*****n om inte laget blev bättre.

Och Arenan är utsåld. Och supporterklubben "Lumberjacks" har uppladdning på "Harrys" hela eftermiddagen. Med 500 plåtar bokade. Sjappet är fullspikat.

Och Donkeyman skall övervara evenemanget. På Sektion 204, Rad 7, Plats 2. Några få meter från närmaste Sportsbaren.

Och med tanke på TIL:s ekonomiska problem. Även MoDo har fått ekonomiska problem. Men vad händer. Sju spelare kommer med en mångmiljongåva. Två proffs i Canada köper upp matchbiljetter och restaurangplatser för resten av säsongen att dela ut bland sjuka barn. Sponsorerna förstärker sina åtaganden. Nya sponsorer skyndar till. "Foppa" och "Mackan" meddelar att de inte skall ha betalt för att spela. (De har bägge varit erbjudna 25 millar för att lira i NHL i vinter).

Det är detta som är "The Heart of Hockey".

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo

Isbrytning

Nedan visas det stolta fartyget "Kämpe" där "yours truly" tillbringar sina dagar under denna vinter. Och trots den tämligen milda vintern har hästkrafterna fått bjuda till vid några tillfällen.

Donkeyman har för övrigt ett förflutet i samma fartyg. För ganska exakt 20 år sedan tillbringade han en period ombord som maskinchef. Den gången gick hon som timmerbogserare sommartid och som hamnbåt i Husum vintertid. Men sedan dess har skogsindustrins råvaruflöden förändrats så timmerbogseringen är historia.

Sedan är det en annan sak att skulle man ha vidarefört kunskapen fram till i dag så skulle flottläggning och bogsering av virket efter stormen "Gudrun" ha inneburit enorma besparingar. Inte bara i form av betydligt billigare transport utan också därför att man skulle ha undvikit en gigantisk kapitalförstöring hos en råvara som nu till stor del tillåtits att ruttna bort. Men det är en helt annan historia.

"Kämpe" är alltså i dag en hamnbogserare och isbrytare. Vilket betyder att vi håller hamnen och farleden ut "till havs" öppen för is. Husum är en hamn med relativt stor trafik som tillgodoser Husum Fabriks behov av transporter. Ut går färdigt papper, pappersmassa och sågtimmer. In kommer skogsråvara, olja och diverse kemikalier. Vi snackar om si så där 4-500 anlöp om året.

Bastrafiken utgörs av de stora ro/ro-fartygen "Viola Gorthon", "Helena", "Östrand" och "Obbola". Dessa går på tidtabell från Holmsund, Husum, Tunadal och Iggesund. Destinationerna är Tyskland och England. Men dessutom kommer det en del mindre bulkbåtar med råvara samt olje- och kemtankers.

När hamnen är islagd behöver alla dessa assistans. Dels för att komma till kaj därför att "thrusters" inte orkar trycka samman isen som samlas innanför fartyget. Men de behöver också hjälp att vända inne i den relativt sett trånga hamnen. Av samma skäl - thrusters orkar inte pressa runt fartyget genom isen. Och ibland behövs hjälp med att komma igenom isvallar som samlas i farleden in. Ovanpå detta sätter vi tidvis ut lotsar eller hämtar av dem.

Sedan har vi en del andra arbetsuppgifter för hamnen och fabriken. Men det går vi inte in på här.

Husums hamn är helt öppen för vind och sjö vid vissa vindar. Samtidigt är hamnen trång. Därför behövs ibland bogserbåtsassistans även vid isfria förhållanden. Utan en båt á la "Kämpe" går det inte att ha kontinuerlig trafik där.

Issituationen här styrs inte bara av temperaturen. Vind och ström har också mycket att säga. Blir det frånlandsvind kan hamnen vara isfri även om det är 15 grader kallt. Bortsett från nyis då. Och blir det vind mot land kan hamnen bli helt fullpackad även om det är många plusgrader. Och så länge iskanten inte kommit längre söderut än just söder om Kvarken så blir det gärna en ismassa som åker fram och tillbaka med vind och ström. Vid Västlig vind hamnar den i Finland, Vid Nordlig åker den söderut, Vid Sydlig hamnar den i Husum och i Kvarken och vid Ostlig hamnar den utmed Svenska kusten - bland annat i Husum.

Förra veckan avslutades en lång period med kraftiga minusgrader. Nattemperaturen låg generellt på -15 eller mer i flera veckor. Detta avlöstes av en mildare vädertyp. Sedan slutet av Januari hade vi haft flera assistanser var dag. Men så slog vinden om och det mesta av isen utanför hamnen försvann i loppet av några timmar.

Onsdag 25/2 (-3 på morgonen / 0 på kvällen)
På natten hade merparten av isen utanför Husum drivit bort. På eftermiddagen gick vi ut och bröt loss den is som i inloppet till hamnen. Någon timmes körning kors och tvärs fick hela "kakan" uppslagen i flak, lossbruten från stränderna och satt i rörelse ut i havet. Som en gåva till Finnarna. Vi fortsatte in i själva hamnen och "tömde" även denna. Bland annat genom att ligga stilla i vinklarna mellan kajerna och låta propellern fungera som strömbildare. När vi tog kväll hade vi isfri hamn och isfri farled.

Torsdag 26/2 (-5 morgon / -1 kväll)
Vi låg stilla hela dygnet. Isfri hamn och sjöfarten kunde fungera utan problem. Använde dagen till att leta efter luftläckor i styr- och reglersystemet ombord samt till ett projekt jag jobbar med som går ut på att göra nya översiktsritningar över alla system ombord. De existerande är utslitna och dåliga. Många system har också blivit modifierade genom årens lopp.

Promenad bort till butiken för att handla och ta ett par öl på den lokala pizzerian på sen eftermiddag.

Fredag 27/2 (-3 morgon / -2 kväll)
Fortsatte med att göra ritningar. En mängd med "forskningsarbete" för att bena ut detaljer i rörsystemen. Diverse städning i maskin. Sent på kvällen vände vinden mot land igen.

Lördag 28/2 (-12 morgon / -5 kväll)
På morgonen var hamnen var fylld med nyis som fryst ihop under natten. En "isspaningstur" upp på taket till största ångpannan i fabriken visade att det samlat sig ett tjockt istäcke utanför inloppet. Finnarna tackade för lånet och hade lagt på lite extra som ränta. Tankbåten "Fembria" ligger inne men skall avgå först på söndag. En liten kemtanker väntas in under natten och behöver helt säkert assistans. Nattjobb väntas alltså. Risk för att det kommer i konflikt med hockeyn i Ö-vik på kvällen. Check på AIS ger vid handen att det nog skall klara sig.

Klockan 13 ändrar man plötsligt avgångstiden för "Fembria". Den skall avgå omedelbart till Kaskö. Vi smäller igång och bryter upp hamnen så den kommer ut från kaj. Så går vi framför henne så hon kan följa efter i vår ränna. Men ett packisbälte på någon sjömil hade samlat sig utanför inloppet. Då klarade den inte längre att följa oss. Alltså blev det "pushing". Det vill säga vi sätter stäven rätt i aktern på båten och trycker på. Snart var hon genom bältet och kunde fortsätta färden på egen hand.

Kvällen medförde ett besök på "Swebank Arena" för att se MoDo - Södertälje men efter matchen var det dags att åter träda i sjöfartens tjänst.

Klockan 23 ankom nämligen "Annette Essberger". Vi följde den på AIS och när den kommit lagom nära gick vi ut för att möta den utanför packisbältet. Satte ombord lots och bröt ränna inåt. Efter lite pushning fick vi in den så den kunde följa oss in till hamnen. Den kom sedan relativt enkelt till kaj.

Söndag 1/3 (-7 morgon / -3 kväll)
Klockan 13 uppenbarade sig "Viola Gorthon". Under kaffedrickning hade vi följt dess färd från Holmsund på AIS men den har ju betydligt mer power att komma med än de små tankbåtarna så den tog sig i vart fall fram för egen maskin. Vi gick ut, satte ombord lots och följde dem in. Här blev det problem med att komma in till kaj. De låg i ro/ro-läget på akterspring med fören 30-40 meter från kaj så gick vi in mellan dem och kajen och agerade strömbildare. På några minuter var isen utspolad och deras "bowthruster" orkade pressa in dem.

När "Viola" var väl förtöjd gick lotsen över till "Annette Essberger" som var klar för avgång. Ut från kaj gick relativt enkelt men när den kom till packisbältet blev det värre. Först plockade vi av lotsen men sedan var det dags för seriös isbrytning. "Violas" ränna hade redan gått samman och dessutom drivit norröver ut ur farleden så vi bröt framför "Annette". Men ganska snart klarade de inte av att följa oss. Alltså var det dags för "pushning". Men sista kabellängderna ut ur isbältet orkade vi inte "pusha" dem framöver. Alltså gick vi framför dem, bröt en bit ränna, vände, gick tillbaka bakom och "pushade" och så vidare ända tills vi fick ut dem. De hade destination Oulu så där blev det mycket isbrytarhjälp innan de var framme.

Vid 18-tiden var det dags att parkera och dricka mer kaffe. Och väntan på att "Viola" skulle avgå. Klockan 23 var det dags. Ut igen, bryta lite runt dem. Vänta till de kom ut från kaj. Samt slutligen trycka runt deras stäv så de vände runt inne i hamnen. Sedan gick vi före dem ut. Men nu hade det tunga artilleriet infunnit sig. "Frej" låg utanför och hade dragit upp en ränna bred som en halv Norrlandsälv så efter att ha hämtat lotsen var det direkt till kaj.

Måndag 2/3 (+1 morgon / +1 kväll)
Började dagen med veckoservice på de olika maskinerierna. Därefter kaffedrickning och kallprat tills klockan blev 14. Då var det dags att gå ut och möta "Obbola". Som kom från Holmsund med "Frej" framför sig. Det var "bara" att sätta ombord lotsen och gå in till hamn och rensa ut ro/ro-läget. Relativt enkel förtöjning. Men nu hade vinden vänt igen. Och eftersom "Obbola" skulle fortsätta söderut gick "Frej" tillbaka mot Umeå i stället för att invänta avgången.

Kl 21 var det dags att gå ut igen. Denna gång skulle "Obbola" ha sig en tryck på stäven så den kom runt. Så var det att följa med ut och hämta av lotsen. Nu var isen nästan helt väck. Den hade åkt längre norrut. Däremot hade det blivit en ganska rejäl dyning som brutit upp det som låg kvar utmed stränderna.

Tisdag 3/3 (+1 morgon / +1 kväll)
Ingen sjöfart i dag. Och isen hade nästan försvunnit igen. Klappade hästkrafterna och utförde lite småplock på förmiddagen och tog så en liten "bytur" på eftermiddagen. Handlat lite småsaker och varit inom ett sjapp för några pilsner. Tillbaka med bussen på sena eftermiddagen.

Läs även andra bloggares åsikter om norrland, sjöfart, örnsköldsvik

Frälsarens återkomst

I dag är DEN STORA DAGEN. Frälsaren kommer. Messias återkommer till Örnsköldsvik. Folket samlas i Templet för att närvara vid den stora händelsen.

Detta evenemang äger rum i kväll klockan 1900 i SweBank Arena. Och Frälsaren är "Foppa". Eller rättare sagt Peter Forsberg. Som varit skadad i flera säsonger och inte kunnat göra sig själv rättvisa. De som skall frälsas är Ö-viksborna och MoDo.

När "Foppa" var i form var han världens bäste ishockeyspelare. Och även en "Foppa" som inte är i form är en förstärkning för vilket lag som helst. Han har vunnit allt som går att vinna - flera gånger. Vad sägs om VM-Guld, 2 st OS-Guld, 3 st Stanley Cup-Guld .....

"Foppa" är den ende Svensk som vunnit NHL:s poängliga. "Foppa" är den ende Svensk som har fått "Hart Trophy" som NHL:s mes värdefulle spelare.

"Foppa" är 35 år gammal och har fått fler smällar än det går att räkna till. Ändå är han lika sugen på att spela hockey som när han debuterade i Elitserien som 17-åring. Nu har han varit skadad och mer eller mindre fått de 5 senaste säsongerna förstörda.

MoDo är en av Sveriges största och mest anrika klubbar. "The Heart of Hockey". En klubb som har fostrat fler NHL-spelare än någon annan klubb i världen. Men säsongen 2008/09 har man inte lyckats så bra som väntat. Trots ett bra manskap. Nu slåss 7 (sju) klubbar om platserna 5-11 i Elitserien. Det vill säga kvartsfinal eller kvalserie ligger i potten. Den kampen skall "Foppa" avgöra till fördel för MoDo.

Optimisterna har redan lagt upp tidtabellen för "Foppas" ComeBack: MoDo med "Foppa" går till slutspel och vinner SM-Guld 2009. Så deltar han i Tre Kronor som vinner VM-Guld 2009. Och nästa säsong spelar han i NHL och vinner Stanley Cup 2010. Samma år som han vinner ett tredje OS-Guld med Tre Kronor.

The Sky is the Limit......

Men först måste hans fot visa sig vara bra. Och hans tillfälliga magsjuka måste gå över. Men dagens tidningar meddelar att "Foppa" är med i truppen inför kvällens match. "Experterna" väntar sig att han inte deltar så mycket i spelet 5-5 i början. Däremot antas han leda MoDo i "Power Play". Något som varit eländigt hittills denna säsong.

"Foppa" har hundratals med millar på banken. "Foppa" pröjsade för byggnationen av SweBank Arena i Ö-vik, tillsammans med ett par andra spelare. "Foppa" är Gud i Ö-vik.

Och enligt ÖA (Örnsköldsviks Allehanda) spelar han på "no cure - no money", dvs kan han bidra så skall han ha betalt som vilken elitseriespelare som helst. Kan han inte bidra är det gratis.

Donkeyman skall också närvara vid Frälsarens återkomst. På Sektion 218, Rad 5, Plats 7. Till ett pris av 270 spänn. Tillsammans med en utsåld arena och över 100 ackrediterade journalister.

Läs även andra bloggares åsikter om ishockey, modo, foppa, örnsköldsvik

Vinterväghållning

Donkeyman har ju övervintrat mer än 20 gånger i Tromsø och i början hade han stor beundran för den vinterväghållning man hade där. Snövintern 1997 med över två meters snödjup står fortfarande i starkt minne. Och visst är man starka på att ta hand om stora snöfall för att få gator och vägar farbara.

Men med tiden upptäckte han ett litet "aber". Som gäller när vi kommer till det dagliga underhållet. När man skall fixa till efter ett lite futtigt 10 cm snöfall. Eller när man skall sanda på blankis. Då är man inte längre lika bra. Man är helt enkelt väldigt dåliga. Och just blankis är ett före som är väldigt vanligt vintertid i Tromsø. Till stor förtret för Donkeyman när han har försökt att ta sig till fots de 100 meterna från "Donkeyman Towers" till en lämplig Ölstuga. En övning som kan vara förenad med avsevärd fara under benbrottssäsongen.

Eller när han bodde i många år på Sørems veg 8. En adress som man under vinterperioden inte kan nå till fots. Därför att antingen måste man forcera knädjup snö eller ta sig fram på vägar som vore lämpliga som träningsbana för "Kuppern", Koss och gänget.

Denna vinter tillbringar Donkeyman som sagt i Örnsköldsvik (och Husum). Och skillnaden är minst sagt dramatisk. Här sandar man bokstavligt talat vare sig det behövs eller ej. Något liknande har han inte upplevt i NordNorge. Helt fantastiskt.

MEN - lika förbannat skedde en olycka för ett par dagar sedan. Donkeyman hade tagit bussen till "stan" och återkom med en påse med inhandlade varor. Han kliver av bussen och konstaterar just att "det var f****n vad väl sandat det är". Han tog 10 steg mot båten och slog på trynet med en skräll. På något märkligt sätt har alltså Donkeyman lyckats pricka den enda osandade lilla isfläck som finns att finna i hela Västernorrlands län.

Och har sedan dess ont som f****n i vänster handled. Även om den börjar bli lite bättre. Men här ligger orsaken till uteblivna rapporter de senaste dagarna.

Och som vanligt måste Donkeyman filosofera lite grand kring det hela. Kanske den bristfälliga sandningen och snöröjningen i Tromsø sker av ren och skär omtanke om medborgarna. Därför att OM man försöker hålla perfekt vinterunderhåll så är det lik förb**** en och annan fläck man missar. Och om det är is överallt så förser sig folk med broddar, håller sig fast i väggarna och är allmänt försiktiga. Eller håller sig inomhus. Men om det ser ut för att vara perfekt promenerar den oförsiktige medborgaren bara rätt fram och tänker på helt andra ting. Med ett allvarligt haveri som tänkbart resultat. Samtidigt kan man ju bespara skattebetalarna för en stor kostnad. Eller snarare flytta kostnader från den kommunala väghållsbudgeten till det statliga benbrottskontot.

För övrigt är det dåligt med kylan. Men det är utlovat sjunkande temp så att Donkeyman och hans kamrater får träda i aktion med att hålla Husums hamn öppen för sjöfart.

Heart of Hockey

Donkeyman har genom åren sett arenaidrott i många av världens länder. Det har varit Hockey i Canada, USA, Tjeckoslovakien, Sovjet och Finland men också i flera andra länder. Men det har också blivit Rugby, Cricket, Baseboll, Amerikansk Fotboll och naturligtvis vår helt vanliga Fotboll i både Europa och Sydamerika. Men nu på senare tid (= senaste 10 åren)har det i stort sett varit TIL (Tromsø Idrettslag), Hammarby och div Engelska matcher som har stått på besöksprogrammet.

Denna vinter jobbar Donkeyman i Norra Sverige och då bjöds äntligen en möjlighet att få besöka en av de nya Svenska arenorna. Och inte vilken arena som helst - i går kväll inträdde Donkeyman i ett Hockeyns Tempel - Swedbank Arena i Örnsköldsvik.

Något som visar hur betydelsefull Hockeyn är här är placeringen av Arenan. Skall man jämföra med Tromsø så vore det som om kommunen anslog Prostneset till att bygga nytt stadion åt TIL.

Till de Norska läsarna skall sägas att Ö-vik och deras lag MoDo (som fått namn från koncernen och sponsorn Mo och Domsjö) under de senaste 10 åren har tillhört de 5 lag som troget abbonerat på topplatserna i Elitserien. Färjestad, Frölunda, HV 71, Linköping och MoDo har år efter år funnits med "där uppe" när räkenskapens timme har kommit på vårkanten. Men MoDo har lite speciella traditioner. I en stad lika stor som Tromsø har man fostrat fler NHL-spelare än NÅGON ANNAN KLUBB I HELA VÄRLDEN. I sanning imponerande. Och klubben har den dag som är en handfull spelare i NHL.

I år är det en minst sagt märklig säsong. Efter 19 omgångar låg man i toppen av serien. Sedan har man fallit nedöver och ligger nu näst sist. På kvalplats alltså. Målsättningen är att försvara guldet från 2007 och ännu har inte någon ens andats tanken att man skulle kunna missa slutspelet, dvs komma sämre än 8:e plats. Men denna säsong är det så tätt mellan lagen att två/tre vinster i rad lyfter ett lag många placeringar.

Man kan inte vara annat än imponerad över arena och organisation. Det är bara att konstatera att i jämförelse med MoDo Hockey spelar TIL i div III i det avseendet. Den nya arenan finansierades till en stor del personligen av några av de hemvändande NHL-proffsen. Men nu har klubben köpt loss dem så hela den nya hallen är klubbens egendom. För övrigt äger man också den gamla matcharenan Kempehallen.

Klubben omsatte förra året 130 millioner med en vinst på 13 millar. Man hade 90 anställda inklusive spelartruppen på 26 man. Intäkterna genereras på 55 matcher i grundserien plus maximalt 21 matcher i slutspelet. Utöver detta driver man butik, restaurang, festvåning och pub året runt.

När man kommer till arenan funkar insläppet förvånansvärt snabbt. Trots att alla besökare genomgår visitering. Biljetten avläses i blixtsnabba streckkodsläsare. Och biljetten kan man boka och skriva ut direkt på Internet eller köpa hos vilket som helst av landets ATG-ombud.

Donkeyman anlände en och en halv timme före match och började med att botanisera i den välförsedda klubbshopen. Skall man jämföra med något så måste man gå till de Engelska fotbollsklubbarna. Här fanns absolut ALLT av supporterutrustning.

I arenan har man vid hockey plats för 7600 åskådare (publiksnittet är över 7000 !!!). Vid konserter och liknande kan man ta 9800.... Det finns sex stycken sportsbarer och en större restaurang. Retaurangen är i tre plan - med 147 platser som har utsikt mot banan. Så finns det 48 loger med totalt 516 sittplatser. Att hyra en loge med 10 sittplatser för hela säsongen ligger i storleksordningen 250.000 spänn...

Vid matcher har man sex stycken sportsbarer (med alkohol- och matservering) som är öppna plus hockeypuben samt 8 kiosker och en mängd ambulerande försäljning. Och det såldes, som bara f*****n. Matchday Revenue måste vara skyhög jämfört med på Alfheim.

När Donkeyman kommit upp på plan två var det baren "Slashing" som gällde. Där ett erbjudande om två halvliter och två fyror Jäger för 220 Spänn antogs. Samt en Tacobuffé för 89 spänn. Som späddes på med ett par halvliter till innan matchdags. Och en i vardera pausen ..... När det gäller Donkeymans besök så gick alltså räkningen på: Matchbiljett 270:-, Öl/Jäger erbjudande 220:-, Två halvlitrar 120:- samt Tacobuffé 89:-. Med andra ord spände han i runda slängar 700:- på MoDo Hockey i går kväll. (Och det blir nya spänn på Torsdag).

Jämför man det med en vanlig TIL-match så får klubben in ungefär samma summa som i Ö-vik på biljetten. Men that's it. I bästa fall kan TIL få in några spänn på kaffe eller korv med bröd men erfarenhetsmässigt vet Donkeyman att en match kostar minst 500 spänn på lokala pubar. Pengar som inte TIL får fem öre av ....

Redan här måste Donkeyman påpeka att inne i arenan jobbade en liten armé av publikvärdar och ordningsvakter. Samt en handfull poliser (som dessutom patrulerade stadens pubar före och efter match). Det måste vara hundratals människor i sving på en matchdag. Och trots att här säljs brännvin inne på arenan ser man betydligt fler halvfulla människor på en vanlig match på Alfheim än vad jag observerade i Ö-vik i går. För ordningens skull måste man lägga till att det inte går att ta alkoholdryck ut från de olika barerna. Vakter i alla dörrar såg till detta.

Väl inne på matchen var det ett våldsamt tryck. Alfheim stadion är bra men detta var en helt annan division. Å andra sidan blir det naturligtvis mycket bättre effekt inomhus och i så komprimerad form som en hockeyarena erbjuder.

Men matchen gick dåligt. MoDo förlorade igen. Trots bra spel. Men man är vaccinerade mot att göra mål oavsett hur stora chanserna är. Något som märktes i att ett tämligen stort antal åskådare föredrog att tillbringa sista perioden i barerna i stället för på läktaren. Men nu på Torsdag blir det ny match. Donkeyman kommer att vara där. Med derbymatch mot Timrå. Och nu måste MoDo börja vinna - annars blir det kvalserien.

Men allt hopp är inte ute. FRÄLSAREN är här. Peter Forsberg. "Foppa" - världens bäste spelare. Som betalade den nya arenan. Han har varit skadad i flera år nu och gjort årlig comeback efter jul. Nu tränar han med MoDo för att se om foten hans verkligen håller. Var han skall spela OM foten håller vet ingen. Men tänk om ....... Nu när det verkligen krisar.

Och så kan Donkeyman trösta sina Norska läsare med att här finns två Norska spelare. Som är stora idoler. Den rutinerade Per-Åge Skrøder och den unge och lovande Mats Zuccarello Aasen. Som bägge ingår i förstafemman.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, modo hockey, örnsköldsvik