I dag är det dags för en liten artikel om Acta. Men inte det just nu aktuella internationella handelsavtalet utan ett Norskt kapitalförvaltningsbolag.
Det Norska börsnoterade företaget "Acta Kapitalförvaltning" har under sin levnad växt till att ha 57 kontor i Norge, Sverige och Danmark. Totalt sett förvaltar man ungefär 90 milliarder kronor åt 87000 kunder.
Kunder som erbjuds att satsa på lite mer riskfyllda investeringar med större vinter i sikte. Deras marknadsföringsmetoder har öppet kritiserats av bland annat den Norske finansministern Kristin Halvorsen som sade något i stil med "Ett Tupperware för pengar".
Företaget har också varit i blåsväder på annat sätt.
En av företagets investeringar är ungefär 1 mrd spänn i valutaobligationer hos Lehman Brothers. Som bekant åtnjuter det företaget just nu konkursskydd i USA. Och den milliarden lär investorerna få se långt efter. En annan aktuell händelse är att företagets grundare och några av de ledande personerna sitter fängslade i Norge för insiderbrott. Brott som beskrivs vara bland de allvarligaste sedan insiderlagstiftningen kom till.
Ett tredje problem är att man precis har varslat hela personalen i alla de tre Nordiska länderna om uppsägning. Officiellt säger man att man skall omorganisera hela företaget och de anställda skall få söka de nya jobb som skapas. Grunden påstås vara att man skall överge småspararsegmentet och koncentrera sig om de större investerarna. Donkeyman ser framför sig att här kommer man att få allvarliga problem med arbetslivslagarna i de tre länderna. Det går inte att bara sparka hela personalen och anställa en ny och tro att det blir frid och fröjd i leden. Det räcker med att en enda anställd inte är helt lycklig med sakernas tillståd så blir det bråk. MYCKET BRÅK.
Actas placeringar ligger till 2/3 i fastigheter. Närmare bestämt 54 mrd NOK. Och även här utpekar man sig. Acta har nämligen sedan sekelskiftet systematiskt köpt upp nedslitna millionprogramfastigheter i Sverige.
Eftersom Donkeymans läsekrets är Svorsk så måste en liten "faktaruta" komma här. En av många stora skillnader mellan Sverige och Norge är att i Sverige bor man i hyreslägenheter i tätorterna. Medan man i Norge bor i bostäder som man äger. I Norge är det till och med så att det anses som ett tecken på ekonomisk ansvarslöshet att inte äga sin bostad själv när man uppnått si så där 30 års ålder. Medan det är fullt normalt i Sverige. (Även om det blir fler och fler som äger sina bostäder också här).
Millionprogrammet innebar att man byggde en million lägenheter under 60- och 70-talen. Detta för att avhjälpa en skriande bostadsbrist i tätorterna. Många av de områdena är i dag rehabiliterade och utgör trevliga bostadsområden som ägs av både privata och kommunala fastighetsbolag. Men det finns också delar av de här områdena som är katastrofalt nedkörda. De utgör en modern slum i förorterna till många av de Svenska städerna.
Motsvarigheter till millionprogrammet fanns i många av Europas länder på den tiden. Och det har utvecklat sig en typ av fastighetsbolag som i England kallas "Slum Lords". Det vill säga bolag som köper förfallna fastigheter billigt, "klämmer ut" maximala hyror och som inte utför något som helst underhåll på husen. De bryter allt av lagstiftning och de gör stora vinster.
I Sverige har vi nu fått en motsvarighet. Det är Norska Acta. De har ett stort fastighetsbestånd bestående av moderna slumhus i Botkyrka, Haninge, Hammarkullen, Biskopsgården, Herrhagen, Rosengård med fler platser. Totalt sett är det 26700 lägenheter där de boende lever i förhållanden som beskrivs som vidriga. Rapporterna om ruttnande fönster, mögel, kackerlackor och så vidare är många. Självfallet överger alla som har bättre råd de här områdena och det samlas bidragsberoende och utslagna där. Med en mycket hög andel invandrare.
Bland det första Acta gjorde var att tömma alla reservfonder (pengar som enligt Svensk lag skall avsättas till reparationer av fastigheterna) och använda pengarna till aktieutdelning i Norge.
Det är till och med så illa att det Svenska Fastighetsägarförbundet (som representerar 20000 medlemmar med totalt 80000 hus och 700000 lägenheter inte vill ta i Acta med tång en gång. "Vore de medlemmar hos oss blev de utslängda" är budskapet.
Så nästa gång det kommer skräckrapporter från den här Svenska slummen, eller "gettona" som många lite historielöst kallar dem kan man veta att det är Norska kapitalister som är ansvariga. Och att hyrespengarna (som till stor del betalas av Svenska socialmyndighter) delas ut till aktieägare på Oslo Börs.
Bostadspolitik är ett viktigt ämne eftersom vi sakta men säkert närmar oss en bostadsbrist. I Sverige behövs fler hyreslägenheter. Men debatten handlar i huvudsak om huruvida de skall byggas av privata eller av allmännyttan. Och sådana hyreshajar som Acta förstör totalt möjlighterna till en saklig debatt. Man får inte glömma bort att merparten av millionprogrammet utgörs av bostäder i hus som underhålls och där folk trivs. Men en del har förvandlats till slum och det är inte bara dåliga hyresvärdar som felat. Det är myndigheter som inte gör sitt jobb, politiker som snackar utan att agera med mera. Det är en lång "chain of events" som ligger bakom en sådan utveckling. Som leder till att utländska "slum lords" i slutänden kan berika sig.
Frågan är om de Norska hyreshajarna känner till den Svenska lagen om tvångsförvaltning. Men det spelar inte någon roll. Svenska folket vet att myndighter och politiker är allt för flata för att tillgripa den. Men frågan är om detta inte vore att bra tillfälle att statuera ett exempel.
Läs även andra bloggares åsikter om bostäder, allmännyttan, slum, rosengård, bostadspolitik
Visar inlägg med etikett Norge. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Norge. Visa alla inlägg
torsdag 21 maj 2009
onsdag 27 augusti 2008
Hurtigruten
Det har skrivits spaltmil om Hurtigruten genom åren. "Världens vackraste sjöresa" har inte varit helt okontroversiell. Det var en stor grupp i stortinget som ville dra in statsbidragen redan för över 10 år sedan och vid varje ny avtalsomgång under senare år har kustens folk stått upp och mobiliserat kring Hurtigruteavtalet.
Men det har varit många revolutionerande ting under de senaste 15 åren. Donkeyman skall nämna några:
Först kom de nya stora båtarna. De var visserligen svindyra men man ansåg ändå sig ha fått så pass goda priser att de var mycket prisvärda. Dessa skulle genom sin stora kapacitet sommartid kunna "ta hand om" den stora efterfrågan som man annars inte klarade. Vidare skulle de generera nya resande. Nu ses de som ett stort problem. De anses för stora och skuldnivån är alldeles för hög.
Så var det den senaste avtalsvändan. Då sågs avtalet som en stor seger. Man ansåg att driften av Hurtigruterna var säkrad långt in i framtiden. Nu anses avtalet alldeles för dåligt. Ingen kunde den gången ana att bränslepriserna skulle fyka rätt till himmels. Och detta drabbar inte bara Hurtigrutetrafiken, det drabbar även lokaltrafiken till sjöss och lands.
Sedan kom de olika turerna kring NorCargo, vilket ledde till att man skapade den nya fraktpoolen Nor-Lines. Men en bieffekt var att en hel del av frakterna som tidigare gick med kustbåt numera går på landsväg.
Så kom sammanslagningen mellan TFDS och OVDS. Där det viktigaste temat blev en typisk NordNorsk lokaliseringsdebatt. Var skulle administrationen ligga? Och vilka skulle sitta i styrelsen. På klassiskt NordNorskt vis blev det viktigare var styrelseledamoten hade sin hemvist än vad han egentligen kunde. Och man fick till en företagsledning som visade sig vara ganska befriad från sjöfartskunnande. Nu är inte den saken lika helig längre.
Det predikades vidare hur viktigt det var att ägandet var NordNorskt. Men nu när konkursen sakta men säkert närmar sig talar man om hur viktigt det är att få in nya och kapitalstarka ägare utifrån....
Sedan kom trafiken på Antarktis och Grönland. Som skulle ge meranvändning av fartygen och skapa merintäkter. Men plötsligt reducerar man på Antarktis. En god gissning är att intäkterna inte blev som förväntat.
Nu tycks det vara följande som gäller: Omförhandla Hurtigruteavtalet antingen så man får mer pengar för att kompensera för de höjda bränslepriserna eller så man kan förändra rutemönstret. Det vill säga reducerat antal anlöp och antagligen ett kutt i Finnmarksdelen. Vidare vill man sälja några av de nya båtarna och chartra tillbaka dem. Samt skaffa sig nya ägare, gärna utifrån.
Det tycks som om det har förekommit en avsevärd kamelslukning de senaste året.
Donkeyman vill erinra om vad som hände med Bergenske för 30 år sedan. Den gången som Hurtigruterna hamnade i TFDS. Bergenske var ett rederi som satt på avsevärda tillgångar. Man hade en stor flotta, man hade fastigheter, man hade "you name it". Men det gick dåligt och aktiekursen sjönk som en sten. Slutligen köpte gruppen runt Cosmos upp det hela. Och styckade upp rederiet. Man sålde tillgångarna "piece by piece", bland annat till TFDS. Och slutligen hade raidarna gjort sig en god slant. Men Bergenske var historia och spritt för alla vindar. Nu när kursen på Hurtigruten Group är i fritt fall öppnar man för något liknande......
När det gäller problematiken kring Hurtigruten så finns det många ting man kan anse. Men Donkeyman vill påpeka några ting:
1. De nya båtarna och den nya tidens tänkande har också inneburit att man stoppar vid dåligt väder. "In the good old days" seglade man i stort sett jämnt. När flyget inte gick och när vägen var stängd så gick Hurtigruten. Det är inte längre fallet. En annan sak som berör samma tema är de många cancelleringarna vintertid.
2. Prisnivån har stigit så pass att det även efter Norska mått har blivit dyrt att resa. Man har genom åren medvetet sökt sig mot ett mer exklusivt segment. Medan "den vanliga resenären" har känt sig mer och mer utesluten. Jämför man med till exempel Finlandstrafiken eller färjetrafiken från Norge mot Danmark och Tyskland så utgör ryggraden bland publiken "vanligt folk" som tar en tur för att roa sig. Den publiken har Hurtigruten i stor utsträckning avstått från. Trots att den potentialen är jättelik. "Ta en tur för att festa lite" - publiken saknas helt och hållet på Hurtigruten. Trots att den kanske är allra enklast att rekrytera. Som Sten Allan Olsson (skaparen av Stena-Line) sade en gång i tiden. Se till att få dem ombord så spenderar dem.
3. Det vore väldigt intressant att få jämföra driftkostnader för färjetrafik i Östersjön och Skagerack med Hurtigruten. De få siffror som är offentliga och det som ryktana säger talar inte i Hurtigrutens favör.
4. Man har en synnerligen välbemannad administration. Som är utspridd över flera olika platser. Men i vart fall när det gäller driften dvs Inköp, Personal, Teknik och Operation är det väldigt få som tidigare har haft liknande jobb på andra ställen. På något vis har Hurtigruten isolerat sig från resten av sjöfartsvärlden. Det är normalt att folk byter jobb och rör sig mellan rederierna, vilket ger en nyttig input av nytt tänkande. Så icke i de gamla TFDS och OVDS, så icke i den nya Hurtigruten heller. Och trots att man konkurrerar med kryssningsbranschen så är det inte många personer i administationen som har sin bakgrund därifrån.
5. Visst kan man ändra på antalet anlöp men det blir inte några radikala inbesparingar förrän man lägger om seglationsmönstret totalt, dvs upphör med daglig trafik och kortar ned linjen. Så man kan spara in på antalet båtar. Men den dagen man gör detta har man en nedsida också. Som är besvärlig att beräkna. Donkeyman tror att man skjuter sig själv i foten, då är det inte längre Hurtigruten då är det ren kryssningstrafik.
6. Norge är nog det enda land i världen där man skulle drömma om att lägga ned något sådant som just Hurtigruten. Enligt Donkeymans åsikt bör staten på kort sikt ersätta rederiet för de galloperande bränslepriserna. Precis som man bör ersätta andra som driver kollektivtrafik. Genom någon form av "bränsletillägg". Det kommer att bli dyrt men om så inte sker så är det inte bara Hurtigruten som är i fara. Men får inte glömma att de galloperande bränslepriserna också genererar avsevärda inkomster till staten. (För övrigt har hela kollektivtrafiken stora problem i dag se bara till de senaste indragningarna här i fylket.)
7. På lång sikt måste man befria sig från de institutionella ägarna och skaffa sig professionella ägare med rederikunskap som önskar vara aktiva ägare. Det är stor skillnad mellan att driva Bank och att driva Rederi. Befolkningen i NordNorge har inte någon benefit av att kommuner, banker, fylke och lokala kraftbolag sitter som ägare. Snarare tvärtom.
Men det har varit många revolutionerande ting under de senaste 15 åren. Donkeyman skall nämna några:
Först kom de nya stora båtarna. De var visserligen svindyra men man ansåg ändå sig ha fått så pass goda priser att de var mycket prisvärda. Dessa skulle genom sin stora kapacitet sommartid kunna "ta hand om" den stora efterfrågan som man annars inte klarade. Vidare skulle de generera nya resande. Nu ses de som ett stort problem. De anses för stora och skuldnivån är alldeles för hög.
Så var det den senaste avtalsvändan. Då sågs avtalet som en stor seger. Man ansåg att driften av Hurtigruterna var säkrad långt in i framtiden. Nu anses avtalet alldeles för dåligt. Ingen kunde den gången ana att bränslepriserna skulle fyka rätt till himmels. Och detta drabbar inte bara Hurtigrutetrafiken, det drabbar även lokaltrafiken till sjöss och lands.
Sedan kom de olika turerna kring NorCargo, vilket ledde till att man skapade den nya fraktpoolen Nor-Lines. Men en bieffekt var att en hel del av frakterna som tidigare gick med kustbåt numera går på landsväg.
Så kom sammanslagningen mellan TFDS och OVDS. Där det viktigaste temat blev en typisk NordNorsk lokaliseringsdebatt. Var skulle administrationen ligga? Och vilka skulle sitta i styrelsen. På klassiskt NordNorskt vis blev det viktigare var styrelseledamoten hade sin hemvist än vad han egentligen kunde. Och man fick till en företagsledning som visade sig vara ganska befriad från sjöfartskunnande. Nu är inte den saken lika helig längre.
Det predikades vidare hur viktigt det var att ägandet var NordNorskt. Men nu när konkursen sakta men säkert närmar sig talar man om hur viktigt det är att få in nya och kapitalstarka ägare utifrån....
Sedan kom trafiken på Antarktis och Grönland. Som skulle ge meranvändning av fartygen och skapa merintäkter. Men plötsligt reducerar man på Antarktis. En god gissning är att intäkterna inte blev som förväntat.
Nu tycks det vara följande som gäller: Omförhandla Hurtigruteavtalet antingen så man får mer pengar för att kompensera för de höjda bränslepriserna eller så man kan förändra rutemönstret. Det vill säga reducerat antal anlöp och antagligen ett kutt i Finnmarksdelen. Vidare vill man sälja några av de nya båtarna och chartra tillbaka dem. Samt skaffa sig nya ägare, gärna utifrån.
Det tycks som om det har förekommit en avsevärd kamelslukning de senaste året.
Donkeyman vill erinra om vad som hände med Bergenske för 30 år sedan. Den gången som Hurtigruterna hamnade i TFDS. Bergenske var ett rederi som satt på avsevärda tillgångar. Man hade en stor flotta, man hade fastigheter, man hade "you name it". Men det gick dåligt och aktiekursen sjönk som en sten. Slutligen köpte gruppen runt Cosmos upp det hela. Och styckade upp rederiet. Man sålde tillgångarna "piece by piece", bland annat till TFDS. Och slutligen hade raidarna gjort sig en god slant. Men Bergenske var historia och spritt för alla vindar. Nu när kursen på Hurtigruten Group är i fritt fall öppnar man för något liknande......
När det gäller problematiken kring Hurtigruten så finns det många ting man kan anse. Men Donkeyman vill påpeka några ting:
1. De nya båtarna och den nya tidens tänkande har också inneburit att man stoppar vid dåligt väder. "In the good old days" seglade man i stort sett jämnt. När flyget inte gick och när vägen var stängd så gick Hurtigruten. Det är inte längre fallet. En annan sak som berör samma tema är de många cancelleringarna vintertid.
2. Prisnivån har stigit så pass att det även efter Norska mått har blivit dyrt att resa. Man har genom åren medvetet sökt sig mot ett mer exklusivt segment. Medan "den vanliga resenären" har känt sig mer och mer utesluten. Jämför man med till exempel Finlandstrafiken eller färjetrafiken från Norge mot Danmark och Tyskland så utgör ryggraden bland publiken "vanligt folk" som tar en tur för att roa sig. Den publiken har Hurtigruten i stor utsträckning avstått från. Trots att den potentialen är jättelik. "Ta en tur för att festa lite" - publiken saknas helt och hållet på Hurtigruten. Trots att den kanske är allra enklast att rekrytera. Som Sten Allan Olsson (skaparen av Stena-Line) sade en gång i tiden. Se till att få dem ombord så spenderar dem.
3. Det vore väldigt intressant att få jämföra driftkostnader för färjetrafik i Östersjön och Skagerack med Hurtigruten. De få siffror som är offentliga och det som ryktana säger talar inte i Hurtigrutens favör.
4. Man har en synnerligen välbemannad administration. Som är utspridd över flera olika platser. Men i vart fall när det gäller driften dvs Inköp, Personal, Teknik och Operation är det väldigt få som tidigare har haft liknande jobb på andra ställen. På något vis har Hurtigruten isolerat sig från resten av sjöfartsvärlden. Det är normalt att folk byter jobb och rör sig mellan rederierna, vilket ger en nyttig input av nytt tänkande. Så icke i de gamla TFDS och OVDS, så icke i den nya Hurtigruten heller. Och trots att man konkurrerar med kryssningsbranschen så är det inte många personer i administationen som har sin bakgrund därifrån.
5. Visst kan man ändra på antalet anlöp men det blir inte några radikala inbesparingar förrän man lägger om seglationsmönstret totalt, dvs upphör med daglig trafik och kortar ned linjen. Så man kan spara in på antalet båtar. Men den dagen man gör detta har man en nedsida också. Som är besvärlig att beräkna. Donkeyman tror att man skjuter sig själv i foten, då är det inte längre Hurtigruten då är det ren kryssningstrafik.
6. Norge är nog det enda land i världen där man skulle drömma om att lägga ned något sådant som just Hurtigruten. Enligt Donkeymans åsikt bör staten på kort sikt ersätta rederiet för de galloperande bränslepriserna. Precis som man bör ersätta andra som driver kollektivtrafik. Genom någon form av "bränsletillägg". Det kommer att bli dyrt men om så inte sker så är det inte bara Hurtigruten som är i fara. Men får inte glömma att de galloperande bränslepriserna också genererar avsevärda inkomster till staten. (För övrigt har hela kollektivtrafiken stora problem i dag se bara till de senaste indragningarna här i fylket.)
7. På lång sikt måste man befria sig från de institutionella ägarna och skaffa sig professionella ägare med rederikunskap som önskar vara aktiva ägare. Det är stor skillnad mellan att driva Bank och att driva Rederi. Befolkningen i NordNorge har inte någon benefit av att kommuner, banker, fylke och lokala kraftbolag sitter som ägare. Snarare tvärtom.
lördag 29 december 2007
Helg - Liten Turistinformation
Detta riktar sig främst till den Svenska delen av Donkeymans läsekrets. Och det skrives med tanke på att det nu är halvtid i Helgracet. Samtidigt utgör dagens artikel viktig information för potentiella turist- eller arbetsresor.
OM du har tänkt att resa till Norge över Jul- och Nyårshelgerna. GLÖM DET. KOM INTE PÅ TANKEN EN GÅNG. RES TILL ETT NORMALT LAND I STÄLLET. (Samma gäller för övrigt även Påskhelgen). Du är helt enkelt inte välkommen hit....
Därför att alla som inte har familj är totalt exkluderade under den perioden. Det är bara att låsa dörren inifrån tillsammans med några flaskor med något gott. Och vänta på att det blir 2. Januari så man får gå till jobbet igen.
Det vill säga - om du skall åka med Hurtigruten eller delta i något arrangerat så kan det funka. Eller om du skall besöka någon och bo privat. Förutsatt att du vidtar vissa åtgärder i förväg (=inköp). Men tro inte att du skall resa hit, bo på hotell, äta ute och ha trevligt. Glöm alla sådana tankar.....
På julafton stänger landet klockan 14. Då stänger allt av butiker, pubar, barer, restauranger, kafeer, kollektivtrafik - You name it. Det vill säga en massa sådana ting stänger redan på fredagen innan julafton. Vinmonopolet till exempel. Det är också förbjudet att sälja öl i butik på julafton (och nyårsafton).
Donkeymans stamsjapp "Jernbanen" hade öppet till 15 på julafton. Denna extra timme var en ren social gest från betjäningen. Det dök nämligen upp några förvirrade utländska turister som hade upptäckt de stenhårda realiteterna. Och de önskade få en sista halvliter innan stillheten bröt ut. Sedan fick de tillbringa resten av helgen i lobbybaren på sitt hotell. Det enda hotell som höll öppet för övrigt. De kommer garanterat aldrig tillbaka till Norge.
Denna julafton var det ett enda etablissemang som höll öppet efter kl 15. Det var Shell i Storgata. En bensinstation som i huvudsak funkar som korvmack och matbutik (Norge igen....). Dessutom kunde hotellgästerna på det hotell som höll öppet köpa drycker i Lobbybaren. (Skulle inte förvåna mig om det egentligen var olagligt).
(För övrigt är julafton helstressad för allt familjefolk. Man far till kyrkogårdarna och tänder ljus. Samma som vi gör på Allhelgonahelgen. Så skall man ha julmiddag med ribba, pinnekjøtt och andra Norska traditionsrätter. Och för den som är lagd åt det religiösa hållet är det julgudstjänst i kyrkan på kvällen. Däremot har man inte någon motsvarighet till våran julotta.)
Sedan kom Juldagen. Då nästan allt är stängt. Här i byen höll de tre pubarna "Blå Rock", "Meieriet" och "Rogers" öppet på kvällen. Plus Shell då. Och speciellt "Rogers" hade mycket folk. Det var så hög stämning att det påminde till stor grad om ett aphus där inne. Men i huvudsak var Downtown Tromsø precis så ödsligt och ogästvänligt som bara en liten lantlig småstad kan vara.
Mellandagarna kallas för "Romjulen" här i landet. Och yttrar sig genom att det är begränsad öppettid på i stort sett allt. Det går i praktiken inte att ordna något som helst. De flesta har någon enstaka anställd i underordnad ställning som svarar i telefon. Men något praktiskt arbete utförs inte. Och allt av butiker är öppna bara några få timmar mitt på dagen. Sedan julhandeln gapar butikshyllorna tomma. Men tro inte att man fyller på med nya varor. Nejdå. Här driver man inte butik för kundernas skull.
Och tro inte att du kan gå ut och fira Nyårsafton som man gör i andra länder. Det är också en familjegrej. Majoriteten av pubar och liknande håller stängt. Något nyårsfirande på krogen som man är van vid i normala länder förekommer i stort sett inte.
Donkeyman har inviterat jourhavande på nyårsfirande uppe i hans container. Det skall drickas goda drycker och ätas god mat. Så får vi gå ned på kajen och se på fyrverkerierna. Det är nämligen i det närmaste religion här i landet att man skall bränna av några tusenlappar vid tolvslaget. Men sedan blir det de 60 trappstegen upp till Donkeymans hem igen för fortsatt drickande. Helst hade vi gått på en trevlig pub och träffat bekanta men det går som sagt inte. Alla "våra" ställen är stängda.....
På Nyårsdagen sover man ut ruset. Men sedan är det som vanligt. Här i landet firar man inte Trettondagen så det är en helt vanlig arbetsdag. När den inte infaller i helgen förstås.
Men tro inte att allt är över för den skull. De första dagarna håller butikerna öppet helt sporadiskt. Då är det "vareopptelling". I vanliga länder gör man sådant på helgdagen eller på natten det vill säga när butiken normalt har stängt. Men inte i Norge. Här stänger man lugnt och stillsamt och räknar varor. Kunderna då ??? Vem bryr sig.....
OM du har tänkt att resa till Norge över Jul- och Nyårshelgerna. GLÖM DET. KOM INTE PÅ TANKEN EN GÅNG. RES TILL ETT NORMALT LAND I STÄLLET. (Samma gäller för övrigt även Påskhelgen). Du är helt enkelt inte välkommen hit....
Därför att alla som inte har familj är totalt exkluderade under den perioden. Det är bara att låsa dörren inifrån tillsammans med några flaskor med något gott. Och vänta på att det blir 2. Januari så man får gå till jobbet igen.
Det vill säga - om du skall åka med Hurtigruten eller delta i något arrangerat så kan det funka. Eller om du skall besöka någon och bo privat. Förutsatt att du vidtar vissa åtgärder i förväg (=inköp). Men tro inte att du skall resa hit, bo på hotell, äta ute och ha trevligt. Glöm alla sådana tankar.....
På julafton stänger landet klockan 14. Då stänger allt av butiker, pubar, barer, restauranger, kafeer, kollektivtrafik - You name it. Det vill säga en massa sådana ting stänger redan på fredagen innan julafton. Vinmonopolet till exempel. Det är också förbjudet att sälja öl i butik på julafton (och nyårsafton).
Donkeymans stamsjapp "Jernbanen" hade öppet till 15 på julafton. Denna extra timme var en ren social gest från betjäningen. Det dök nämligen upp några förvirrade utländska turister som hade upptäckt de stenhårda realiteterna. Och de önskade få en sista halvliter innan stillheten bröt ut. Sedan fick de tillbringa resten av helgen i lobbybaren på sitt hotell. Det enda hotell som höll öppet för övrigt. De kommer garanterat aldrig tillbaka till Norge.
Denna julafton var det ett enda etablissemang som höll öppet efter kl 15. Det var Shell i Storgata. En bensinstation som i huvudsak funkar som korvmack och matbutik (Norge igen....). Dessutom kunde hotellgästerna på det hotell som höll öppet köpa drycker i Lobbybaren. (Skulle inte förvåna mig om det egentligen var olagligt).
(För övrigt är julafton helstressad för allt familjefolk. Man far till kyrkogårdarna och tänder ljus. Samma som vi gör på Allhelgonahelgen. Så skall man ha julmiddag med ribba, pinnekjøtt och andra Norska traditionsrätter. Och för den som är lagd åt det religiösa hållet är det julgudstjänst i kyrkan på kvällen. Däremot har man inte någon motsvarighet till våran julotta.)
Sedan kom Juldagen. Då nästan allt är stängt. Här i byen höll de tre pubarna "Blå Rock", "Meieriet" och "Rogers" öppet på kvällen. Plus Shell då. Och speciellt "Rogers" hade mycket folk. Det var så hög stämning att det påminde till stor grad om ett aphus där inne. Men i huvudsak var Downtown Tromsø precis så ödsligt och ogästvänligt som bara en liten lantlig småstad kan vara.
Mellandagarna kallas för "Romjulen" här i landet. Och yttrar sig genom att det är begränsad öppettid på i stort sett allt. Det går i praktiken inte att ordna något som helst. De flesta har någon enstaka anställd i underordnad ställning som svarar i telefon. Men något praktiskt arbete utförs inte. Och allt av butiker är öppna bara några få timmar mitt på dagen. Sedan julhandeln gapar butikshyllorna tomma. Men tro inte att man fyller på med nya varor. Nejdå. Här driver man inte butik för kundernas skull.
Och tro inte att du kan gå ut och fira Nyårsafton som man gör i andra länder. Det är också en familjegrej. Majoriteten av pubar och liknande håller stängt. Något nyårsfirande på krogen som man är van vid i normala länder förekommer i stort sett inte.
Donkeyman har inviterat jourhavande på nyårsfirande uppe i hans container. Det skall drickas goda drycker och ätas god mat. Så får vi gå ned på kajen och se på fyrverkerierna. Det är nämligen i det närmaste religion här i landet att man skall bränna av några tusenlappar vid tolvslaget. Men sedan blir det de 60 trappstegen upp till Donkeymans hem igen för fortsatt drickande. Helst hade vi gått på en trevlig pub och träffat bekanta men det går som sagt inte. Alla "våra" ställen är stängda.....
På Nyårsdagen sover man ut ruset. Men sedan är det som vanligt. Här i landet firar man inte Trettondagen så det är en helt vanlig arbetsdag. När den inte infaller i helgen förstås.
Men tro inte att allt är över för den skull. De första dagarna håller butikerna öppet helt sporadiskt. Då är det "vareopptelling". I vanliga länder gör man sådant på helgdagen eller på natten det vill säga när butiken normalt har stängt. Men inte i Norge. Här stänger man lugnt och stillsamt och räknar varor. Kunderna då ??? Vem bryr sig.....
onsdag 28 november 2007
Farliga damer
För örtonde gången har de lokala bleckorna "Tromsø" och "Nordlys" undersökt prostitutionen i Tromsø. Men resultatet av denna undersökande journalistik har onekligen förändrats genom åren.
Donkeyman minns mycket väl hur det gick en gång för si så där 15 år sedan. Den gången gick VG och Dagbladet ut med reportage om Prostitutionen i Oslo. Och de lokala bladen kom med uppföljningar. Adressavisen, Fædrelandsvænnen, BT och andra rapporterade om prostitutionen på sina respektiva orter. Liksom våra lokala bleckor. Men när journalisterna tågade upp till dåvarande polismästare Per Marum för att få höra smaskiga detaljer blev de besvikna.
Herr polismästare Marum chockerade nämligen journalisterna. "Det finns inte någon prostitution i ordets vanliga betydelse i Tromsø." "I vart fall har inte polisen observerat något sådant". Varvid journalisterna blev både besvikna och förvånade. Men de frågade i vart fall om polismästaren hade någon teori om hur detta kunde komma sig. Varvid svaret var högst plausibelt: "Det finns inte någon marknad"....... "Vem betalar för det som är gratis" !!!!
Men med tiden försvann byens oskuld. In från Öst kom horder med "Russerhoror". Som intog barer, krogar och sjapp. I synnerhet blev gamla klassiska "Papagena" en arena för de här damerna. Och Donkeyman fraktade många Ryska affärskvinnor i sin droskbil. Vackra kvinnor, iförda dyrbara modekläder och som formligen luktade pengar. Sådana kvinnor som Donkeyman aldrig har haft råd att umgås med.
Men de Ryska ludren fick konkurrens från exotiska damer från Afrika och Östern. Som numera driver sin business med utgångspunkt från hotellen och med marknadsföring genom Internet. Steget är långt från den klassiska gatuhoran (som för övrigt aldrig funnits i Tromsø).
Men låt oss gå tillbaka till Per Marums tid. Fanns det inte horor på den tiden ??? Mitt svar är enkelt och radikalt. Visst fanns det. Ganska många till och med. Men de damerna var inte från främmande länder. Det var helt vanliga Norska kvinnor. Om än något alkoholiserade. Man träffade dem på "Samfundet", "Hallen", "Bua", "Prelaten", "Fortuna" och andra av den tidens vattenhål.
Eller för att uttrycka saken riktigare. Man blev uppraggad av dem.......
De här damerna fiskade nämligen upp någon sponsor som kunde finansiera deras drickande ut över kvällen. Vanligen ispätt med ett bättre krogbesök. Och så uppföljning på bar fram till stängningsdags. Avslutningen bestod i ett nachspiel på mannens hotellrum. Samt en "kosestund" i sängen. Avslutat med ett kraftfullt bidrag till droska hem för damen.
Men många gånger vaknade den bakfulle mannen upp till en dålig dag. Det var nämligen många som på morgonen upptäckte att dama hade länsat hans plånbok på vägen hem. Och det var fler än en nyavmönstrad fiskare som förlorade hela lotten under de små timmars vila. Vilket naturligtvis skapade ett förklaringsproblem vid hemkomsten till hustrun.
Och då ställer Donkeyman en moralisk fråga. Var inte de här damerna i grund och botten också att betrakta som prostituerade. Det man i vanligt språkbruk benämner som ölhoror eller spritluder.
Sedan är det väl en filosofisk fråga vilken hora som är förkastlig. Och vem som inte är det. Ingen av sorterna är i vart fall PK.
Donkeyman minns mycket väl hur det gick en gång för si så där 15 år sedan. Den gången gick VG och Dagbladet ut med reportage om Prostitutionen i Oslo. Och de lokala bladen kom med uppföljningar. Adressavisen, Fædrelandsvænnen, BT och andra rapporterade om prostitutionen på sina respektiva orter. Liksom våra lokala bleckor. Men när journalisterna tågade upp till dåvarande polismästare Per Marum för att få höra smaskiga detaljer blev de besvikna.
Herr polismästare Marum chockerade nämligen journalisterna. "Det finns inte någon prostitution i ordets vanliga betydelse i Tromsø." "I vart fall har inte polisen observerat något sådant". Varvid journalisterna blev både besvikna och förvånade. Men de frågade i vart fall om polismästaren hade någon teori om hur detta kunde komma sig. Varvid svaret var högst plausibelt: "Det finns inte någon marknad"....... "Vem betalar för det som är gratis" !!!!
Men med tiden försvann byens oskuld. In från Öst kom horder med "Russerhoror". Som intog barer, krogar och sjapp. I synnerhet blev gamla klassiska "Papagena" en arena för de här damerna. Och Donkeyman fraktade många Ryska affärskvinnor i sin droskbil. Vackra kvinnor, iförda dyrbara modekläder och som formligen luktade pengar. Sådana kvinnor som Donkeyman aldrig har haft råd att umgås med.
Men de Ryska ludren fick konkurrens från exotiska damer från Afrika och Östern. Som numera driver sin business med utgångspunkt från hotellen och med marknadsföring genom Internet. Steget är långt från den klassiska gatuhoran (som för övrigt aldrig funnits i Tromsø).
Men låt oss gå tillbaka till Per Marums tid. Fanns det inte horor på den tiden ??? Mitt svar är enkelt och radikalt. Visst fanns det. Ganska många till och med. Men de damerna var inte från främmande länder. Det var helt vanliga Norska kvinnor. Om än något alkoholiserade. Man träffade dem på "Samfundet", "Hallen", "Bua", "Prelaten", "Fortuna" och andra av den tidens vattenhål.
Eller för att uttrycka saken riktigare. Man blev uppraggad av dem.......
De här damerna fiskade nämligen upp någon sponsor som kunde finansiera deras drickande ut över kvällen. Vanligen ispätt med ett bättre krogbesök. Och så uppföljning på bar fram till stängningsdags. Avslutningen bestod i ett nachspiel på mannens hotellrum. Samt en "kosestund" i sängen. Avslutat med ett kraftfullt bidrag till droska hem för damen.
Men många gånger vaknade den bakfulle mannen upp till en dålig dag. Det var nämligen många som på morgonen upptäckte att dama hade länsat hans plånbok på vägen hem. Och det var fler än en nyavmönstrad fiskare som förlorade hela lotten under de små timmars vila. Vilket naturligtvis skapade ett förklaringsproblem vid hemkomsten till hustrun.
Och då ställer Donkeyman en moralisk fråga. Var inte de här damerna i grund och botten också att betrakta som prostituerade. Det man i vanligt språkbruk benämner som ölhoror eller spritluder.
Sedan är det väl en filosofisk fråga vilken hora som är förkastlig. Och vem som inte är det. Ingen av sorterna är i vart fall PK.
fredag 23 november 2007
Huvuden skall rulla
Den så kallade "Terra"-skandalen rullar vidare. Flera kommentatorer anmärker att huvuden kommer att rulla. Men märkligt nog har media ännu inte startat den stora hetsjakten på några som skall göras ansvariga.
Annars finns det ju flera att välja på.
Så långt är herr ChefsAyatollah Dahle i Rödt den som har kommit med den mest kreativa skuldfördelningen. Han har i radio placerat hela skulden hos Høyre i allmänhet och Erna Solberg i synnerhet. Med motiveringen att det var under hennes period som minister som man gjorde de lagändringar kommunerna i fråga har utnyttjat för att kunna spela med pengar de inte har. De politruker som faktiskt HAR spelat är däremot utan skuld.
Vilket med samma logik innebär att det är bankens fel att Donkeyman dricker upp sina pengar. Jag köper ju öl med hjälp av bankens VISA-kort.......
För närvarande lägger media och politruker skulden på folken i Terra Securities. Det är dessa som har lurat de stackars kommunpamparna att försnilla skattebetalarnas pengar. Och ett par säljare på lägre nivå har redan "blivit omplacerade". Medan ägarna uttalar sitt förtroende för ledningen.
Fast Donkeyman tycker att det allra mest patetiska var att höra ett antal invånare i Hattfjelldal försvara sina kommunpolitiker. "De har ju bara gjort det här med tanke på vårat bästa". "Det är synd om dem"....
Märkligt nog har inte någon ännu kritiserat de blåruss som utan tvivel sitter som toppmän på de olika kommunernas ekonomiadministrationer (puh vilket ord). I slutänden måste det ju vara dessa som har förberett förslagen och som sålt in dem till den politiska nivån. Hade detta skett i privat näringsliv skulle de personerna redan ha städat sina skrivbord och lämnat in nyckelkorten.
Saken visar också på ännu en skillnad mellan Svensk och Norsk mentalitet. Här i Norge skyller man i första hand på dem som gjort det möjligt att spela bort pengar och på dem som säljer Lottokupongerna. De som faktiskt tar besluten det vill säga de som spelar för lånade pengar är utan skuld.
Hade detta skett i Sverige så skulle drevet ha gått för länge sedan. Men på den sidan av "kölen" hade det varit hetsjakt på de ansvariga kommunpamparna. Och ropen hade skallat: "Korsfäst".... "Korsfäst"....."Korsfäst"... Media skulle ha agerat kollektivt som en klassisk "Wolfpack" och inte gett upp förrän kommunpamparna i fråga andligen rullats i tjära och fjäder och ställts vid skampåle på stora torget. Även Terra hade givetvis utsatts för kritik men de hade aldrig utgjort huvudbytet.
Men ting kan ändra sig även här i Norge. I dagens VG antyder man att pamparna i fråga har gjort något som i Norskt politiskt liv är mycket värre än att slösa bort 100-tals miljoner av skattebetalarnas pengar. De har tydligen deltagit i scootersafaris, Londonturer och "Sociala Sammankomster" som finansierats av Terra. Och därmed är det nog bara en tidsfråga förrän drevet startar även här till lands. Därför att i Norge är något sådant så långt från att vara PK som man kan komma.
Inte ens röd/gröna pampar överlever deltagelse i den sortens övningar. Däremot kan man fridlysa dem ifall de gör betydligt värre dumheter (som till exempel att köpa deriviater för lånade pengar). Men man ser tydligt att dessa herrar är fridlysta av Norska medier. Man intervjuar dem under puttinuttiga former utan att ställa några besvärliga frågor. Jag återkommer därmed till förra inläggets konspiratoriska tanke.
Kan det vara en praktisk konsekvens av journalistkårens politiska preferanser som gör att man inte angriper de politiker som är ansvariga för den här soppan ????
Annars finns det ju flera att välja på.
Så långt är herr ChefsAyatollah Dahle i Rödt den som har kommit med den mest kreativa skuldfördelningen. Han har i radio placerat hela skulden hos Høyre i allmänhet och Erna Solberg i synnerhet. Med motiveringen att det var under hennes period som minister som man gjorde de lagändringar kommunerna i fråga har utnyttjat för att kunna spela med pengar de inte har. De politruker som faktiskt HAR spelat är däremot utan skuld.
Vilket med samma logik innebär att det är bankens fel att Donkeyman dricker upp sina pengar. Jag köper ju öl med hjälp av bankens VISA-kort.......
För närvarande lägger media och politruker skulden på folken i Terra Securities. Det är dessa som har lurat de stackars kommunpamparna att försnilla skattebetalarnas pengar. Och ett par säljare på lägre nivå har redan "blivit omplacerade". Medan ägarna uttalar sitt förtroende för ledningen.
Fast Donkeyman tycker att det allra mest patetiska var att höra ett antal invånare i Hattfjelldal försvara sina kommunpolitiker. "De har ju bara gjort det här med tanke på vårat bästa". "Det är synd om dem"....
Märkligt nog har inte någon ännu kritiserat de blåruss som utan tvivel sitter som toppmän på de olika kommunernas ekonomiadministrationer (puh vilket ord). I slutänden måste det ju vara dessa som har förberett förslagen och som sålt in dem till den politiska nivån. Hade detta skett i privat näringsliv skulle de personerna redan ha städat sina skrivbord och lämnat in nyckelkorten.
Saken visar också på ännu en skillnad mellan Svensk och Norsk mentalitet. Här i Norge skyller man i första hand på dem som gjort det möjligt att spela bort pengar och på dem som säljer Lottokupongerna. De som faktiskt tar besluten det vill säga de som spelar för lånade pengar är utan skuld.
Hade detta skett i Sverige så skulle drevet ha gått för länge sedan. Men på den sidan av "kölen" hade det varit hetsjakt på de ansvariga kommunpamparna. Och ropen hade skallat: "Korsfäst".... "Korsfäst"....."Korsfäst"... Media skulle ha agerat kollektivt som en klassisk "Wolfpack" och inte gett upp förrän kommunpamparna i fråga andligen rullats i tjära och fjäder och ställts vid skampåle på stora torget. Även Terra hade givetvis utsatts för kritik men de hade aldrig utgjort huvudbytet.
Men ting kan ändra sig även här i Norge. I dagens VG antyder man att pamparna i fråga har gjort något som i Norskt politiskt liv är mycket värre än att slösa bort 100-tals miljoner av skattebetalarnas pengar. De har tydligen deltagit i scootersafaris, Londonturer och "Sociala Sammankomster" som finansierats av Terra. Och därmed är det nog bara en tidsfråga förrän drevet startar även här till lands. Därför att i Norge är något sådant så långt från att vara PK som man kan komma.
Inte ens röd/gröna pampar överlever deltagelse i den sortens övningar. Däremot kan man fridlysa dem ifall de gör betydligt värre dumheter (som till exempel att köpa deriviater för lånade pengar). Men man ser tydligt att dessa herrar är fridlysta av Norska medier. Man intervjuar dem under puttinuttiga former utan att ställa några besvärliga frågor. Jag återkommer därmed till förra inläggets konspiratoriska tanke.
Kan det vara en praktisk konsekvens av journalistkårens politiska preferanser som gör att man inte angriper de politiker som är ansvariga för den här soppan ????
onsdag 21 november 2007
Goda Rådgivare
Donkeyman drar sig till minnes en episod för ungefär 25 år sedan. Han var då VD för ett mindre rederiföretag i Stockholmstrakten. Företaget behövde finansiering till ett projekt så Donkeyman stegade in på banken. Och fick möta "sin" bankman. Eller som det så vackert heter "sin rådgivare". Denne var full av entusiasm: "Du skall ha ett korglån......" "Det är grejen numera". "Alla tar korglån". "Det är det säkraste som finns". "Det betalar sig självt". "Du kan tjäna pengar på det". Och så vidare, och så vidare, och så vidare......
Bakgrunden var att Svenska kronan hade stigit under lång tid. Och den som lånade i utländsk valuta tjänade pengar genom att lånevärdet sjönk i takt med att kronan steg. Ett korglån var ett lån som hade satts samman av en mängd valutor. Det var Greenbacks, Pund, D-Mark, Yen, Franc och en hel del till. Tanken var att om en av dessa skulle stupa så spelade det inte någon större roll. Man tog inte någon valutarisk. Därför att Svenska kronan skulle ju fortsätta att stiga i all evighet enligt "rådgivarnas" och "mäklarnas" vanliga logik.
Donkeyman räddades av att projektet i fråga inte blev av. Därför att vad som sedan skedde var att den Svenska regeringen lugnt och stillsamt devalverade kronan. Inte bara en gång. För att använda ett Engelskt uttryck: "The Crown Plummeted". Och alla företag och privatpersoner som satt på korglån hade plötsligt ökat sin skuldbörda kraftigt. Många klarade inte detta utan konkade.
Vad man gärna glömmer är att den trevlige personen man möter på banken eller hos mäklaren inte är en "rådgivare" även om det står så på namnskylten. Han eller hon är en driven försäljare som säljer de produkter som arbetsgivaren ger dem order att sälja just den dagen. Och som tjänar grova pengar på provisioner utan att riskera fem egna ören. I Donkeymans fall var det korglån som skulle pumpas ut på marknaden i stora mängder. Och "vanligt folk" och "vanliga företagare" hade ju läst om Soros och grabbarna som gjorde stora klipp på valutaspekulation. Så det var ju lockande att få hänga med på det tåget.
Men som alltid när det gäller spekulation gäller regeln: "Devil take the Hindmost"..... Det är de sista som hoppar på tåget som får betala vinsterna till dem som redan stigit av.
Vilket Narviks kommun och ett gäng andra har upptäckt. Det är ju inte tillräckligt tjusigt längre att spela på börsen. Det gör ju Gud och var man. Så där har möjligen "the Hindmost" redan stigit på. Men Finansfolket har utvecklat en hel skog med andra spel. Bland dessa hittar man Derivater. Där man växlar upp sin insats många gånger om. Men samtidigt växlar man upp eventuell förlust.
Verkligheten är att detta är en lämplig lekstuga för ett litet fåtal av kunniga Finansiella Akrobater. Med tillräckligt kapital bakom ryggen så man kan ta förlusterna. Och som amatörer bör hålla sig långt undan. Ungefär som moderna tiders pokerspel. Den sämre spelaren förlorar i stort sett alltid pengar mot den bättre. I synnerhet nu när "Texas Hold'em" har blivit den populäraste varianten. Den kräver nämligen en betydligt mer utvecklad matematisk förmåga hos spelaren än den vanliga klassiska femkortspokern. Som redan den var krävande nog. Och Hold'em är som gjord för att proffs skall kunna loppa amatörer. Men precis som i pokerns värld vill ingen erkänna att man inte är proffs. Ekonomifolken på kommuner och mindre företag är trots allt civilekonomer och vägrar erkänna att derivater och liknande spel är något "för vidarekomna" som man så målande säger i Norge. Tvärtom känner de instinktivt ett broderskap gentemot "rådgivaren" hos "sin" mäklare.
Att kommuner, fackförbund, län och andra institutioner spelar bort den gemensamma kassan är inte något nytt. De ovan nämnda korglånen slankade många kommunkassor i sin tid. Precis som uteblivna aktiestegringar har gjort. Ett av de mer kända fallen är Orange County i Californien som i sin tid tömde hela kassan på liknande affärer. Och som helt enkelt konkade.
Narvik och de andra har lyssnat till sin "rådgivare" hos Terra Securities och därmed köpt Amerikanska obligationer utställda av städer, kommuner och counties. Detta är egentligen lånepaket från Citibank som Terra är mäklare (=försäljare) av. Där exponeringen giras upp 8-10 ggr, genom nya krediter. Sedan har man tagit korta lån till investeringen med framtida intäkter som säkerhet. Resultatet är att man faktiskt kan riskera att dels förlora hela insatsen och sitta kvar med lånet. Men man kan också bli ansvarig för uppgirningen, som ju också är lånefinansierad.
För kännedom är inte Terra Securities något bakgårdsföretag. Det är en del av Sparbankssystemet.
Och i dag meddelas att Narvik inte har pengar till lönerna i December utan att låna mer pengar. Samtidigt som det mer än antyds att det är betydligt mer än fyra kommuner i landet som sitter i samma fälla.
Men saken har en dimension till. Som man ännu inte har nämnt med ett ord. De nämnda kommunerna tillhör landets mest solida AP - kommuner. Där man också har ett starkt SV. Vi snackar om röd / grön majoritet på 60-70 %. Men ingen försöker göra partipolitik av saken. Ännu i vart fall. Innebär detta att även de borgerliga var med om investeringarna, eller.....
Detta borde media (= NRK, TV2, VG, Dagbladet med fler) ha redovisat för länge sedan. Givetvis kan man alltid Googla, men det är faktiskt pressens uppgift. Som kan göra det på betald arbetstid. Donkeyman livnär sig på annat. Men jag vill gärna veta: Vilka var med och vilka var mot.
Men misstänksam som Donkeyman är så börjar han få en liten känsla av att bristen på sådan information har att göra med vilken politisk uppfattning merparten av journalister står för. Det hade givetvis varit en annan sak om det varit frågan om stabilt borgerliga kommuner. För att inte tala om ifall FrP varit ansvariga. Eller är det bara en gammal erfaren gubbe som ger uttryck för konspirationsteorier ?
Bakgrunden var att Svenska kronan hade stigit under lång tid. Och den som lånade i utländsk valuta tjänade pengar genom att lånevärdet sjönk i takt med att kronan steg. Ett korglån var ett lån som hade satts samman av en mängd valutor. Det var Greenbacks, Pund, D-Mark, Yen, Franc och en hel del till. Tanken var att om en av dessa skulle stupa så spelade det inte någon större roll. Man tog inte någon valutarisk. Därför att Svenska kronan skulle ju fortsätta att stiga i all evighet enligt "rådgivarnas" och "mäklarnas" vanliga logik.
Donkeyman räddades av att projektet i fråga inte blev av. Därför att vad som sedan skedde var att den Svenska regeringen lugnt och stillsamt devalverade kronan. Inte bara en gång. För att använda ett Engelskt uttryck: "The Crown Plummeted". Och alla företag och privatpersoner som satt på korglån hade plötsligt ökat sin skuldbörda kraftigt. Många klarade inte detta utan konkade.
Vad man gärna glömmer är att den trevlige personen man möter på banken eller hos mäklaren inte är en "rådgivare" även om det står så på namnskylten. Han eller hon är en driven försäljare som säljer de produkter som arbetsgivaren ger dem order att sälja just den dagen. Och som tjänar grova pengar på provisioner utan att riskera fem egna ören. I Donkeymans fall var det korglån som skulle pumpas ut på marknaden i stora mängder. Och "vanligt folk" och "vanliga företagare" hade ju läst om Soros och grabbarna som gjorde stora klipp på valutaspekulation. Så det var ju lockande att få hänga med på det tåget.
Men som alltid när det gäller spekulation gäller regeln: "Devil take the Hindmost"..... Det är de sista som hoppar på tåget som får betala vinsterna till dem som redan stigit av.
Vilket Narviks kommun och ett gäng andra har upptäckt. Det är ju inte tillräckligt tjusigt längre att spela på börsen. Det gör ju Gud och var man. Så där har möjligen "the Hindmost" redan stigit på. Men Finansfolket har utvecklat en hel skog med andra spel. Bland dessa hittar man Derivater. Där man växlar upp sin insats många gånger om. Men samtidigt växlar man upp eventuell förlust.
Verkligheten är att detta är en lämplig lekstuga för ett litet fåtal av kunniga Finansiella Akrobater. Med tillräckligt kapital bakom ryggen så man kan ta förlusterna. Och som amatörer bör hålla sig långt undan. Ungefär som moderna tiders pokerspel. Den sämre spelaren förlorar i stort sett alltid pengar mot den bättre. I synnerhet nu när "Texas Hold'em" har blivit den populäraste varianten. Den kräver nämligen en betydligt mer utvecklad matematisk förmåga hos spelaren än den vanliga klassiska femkortspokern. Som redan den var krävande nog. Och Hold'em är som gjord för att proffs skall kunna loppa amatörer. Men precis som i pokerns värld vill ingen erkänna att man inte är proffs. Ekonomifolken på kommuner och mindre företag är trots allt civilekonomer och vägrar erkänna att derivater och liknande spel är något "för vidarekomna" som man så målande säger i Norge. Tvärtom känner de instinktivt ett broderskap gentemot "rådgivaren" hos "sin" mäklare.
Att kommuner, fackförbund, län och andra institutioner spelar bort den gemensamma kassan är inte något nytt. De ovan nämnda korglånen slankade många kommunkassor i sin tid. Precis som uteblivna aktiestegringar har gjort. Ett av de mer kända fallen är Orange County i Californien som i sin tid tömde hela kassan på liknande affärer. Och som helt enkelt konkade.
Narvik och de andra har lyssnat till sin "rådgivare" hos Terra Securities och därmed köpt Amerikanska obligationer utställda av städer, kommuner och counties. Detta är egentligen lånepaket från Citibank som Terra är mäklare (=försäljare) av. Där exponeringen giras upp 8-10 ggr, genom nya krediter. Sedan har man tagit korta lån till investeringen med framtida intäkter som säkerhet. Resultatet är att man faktiskt kan riskera att dels förlora hela insatsen och sitta kvar med lånet. Men man kan också bli ansvarig för uppgirningen, som ju också är lånefinansierad.
För kännedom är inte Terra Securities något bakgårdsföretag. Det är en del av Sparbankssystemet.
Och i dag meddelas att Narvik inte har pengar till lönerna i December utan att låna mer pengar. Samtidigt som det mer än antyds att det är betydligt mer än fyra kommuner i landet som sitter i samma fälla.
Men saken har en dimension till. Som man ännu inte har nämnt med ett ord. De nämnda kommunerna tillhör landets mest solida AP - kommuner. Där man också har ett starkt SV. Vi snackar om röd / grön majoritet på 60-70 %. Men ingen försöker göra partipolitik av saken. Ännu i vart fall. Innebär detta att även de borgerliga var med om investeringarna, eller.....
Detta borde media (= NRK, TV2, VG, Dagbladet med fler) ha redovisat för länge sedan. Givetvis kan man alltid Googla, men det är faktiskt pressens uppgift. Som kan göra det på betald arbetstid. Donkeyman livnär sig på annat. Men jag vill gärna veta: Vilka var med och vilka var mot.
Men misstänksam som Donkeyman är så börjar han få en liten känsla av att bristen på sådan information har att göra med vilken politisk uppfattning merparten av journalister står för. Det hade givetvis varit en annan sak om det varit frågan om stabilt borgerliga kommuner. För att inte tala om ifall FrP varit ansvariga. Eller är det bara en gammal erfaren gubbe som ger uttryck för konspirationsteorier ?
måndag 19 november 2007
Himmel eller Helvete i Fotbollens värld
Man har spelat Fotboll igen. Sverige torskade mot Spanien med 3-0 men har en chans till för att kvalificera sig till EM. Det håller om man spelar oavgjort mot Lettland nu på onsdag. Norge trynade med 1-2 mot Turkiet på hemmabana i Oslo. Vilket innebär att man nu behöver ett mirakel (=Bosnia tar poäng mot Turkiet i Istanbul) medan man själv gör jobbet borta mot Malta. Kanske NFF borde be om assistans från den fotbollstokige Himmelslotsen från Molde (herr statsminister emeritius Bondevik). Han har ju speciella kontakter som kan vara till hjälp.
Förspelet till de här matcherna är en väldigt tydlig illustration till skillnaden mellan Norsk och Svensk mentalitet. Sverige låg sex poäng före det enda lag som kan slå ut dem med två matcher kvar. Varav en så kallad "lätt" avslutande match hemma. Medan Norge måste slå Turkiet och Malta för att kvalificera sig.
I Svensk press har man inför de två sista matcherna hållit en mycket låg profil och mer än antydit att de är fullt möjligt att laget misslyckas. Den som däremot läst VG och Dagbladet under veckan före matchen har fått fullt klart för sig att matchen egentligen inte behöver spelas. Norge är självskrivna vinnare mot Turkiet. Vilket innebär att man har byggt upp en våldsam fallhöjd. Och dagen efter matchen så var laget plötsligt inte vatten värt.
Detta har jag under 20 års tid upplevt gång på gång i detta landet. Segrarna tas ut i förskott. De Norska är så bra att segern är självskriven. Och efter att segern uteblivit är plötsligt laget totalt värdelöst. Man kan ju bara undra hur tidningarna skulle ha tacklat Sveriges position med sex pinnars försprång och två matcher att spela......
Jag är inte ensam om att observera detta. Stabæks Svenske skyttekung Daniel Nannskog gjorde samma reflektion i en av de stora Oslobleckorna före matchen. Han förvånade sig över den höga cigarföringen. Och att man skriver upp laget så till de grader.
Även här i lilla Tromsø har Donkeyman många gånger förvånats över lokalpressen. När seriepremiären närmar sig är TIL medaljfavorit och skall slåss om guldet. En iakttagelse som ofta baseras på solida segrar över Grovfjord, Narvik och Hammerfest. När man så förlorar första matchen beror detta bara på oflax, dålig domare, dålig bana eller något liknande. Men när TIL i juni ligger nära nedflyttningsstrecket så har tongångarna ändrats totalt. Laget är helt kass. Man måste ha nya spelare, ny tränare, ny ledning, ny.... Det är katastrof, kris eller det som värre är. Vilket upprepas år efter år......
Så har dumburken visat skidor och skidskytte från Beitostølen i två hela dagar. Vilket inleder Norsk TV:s vintersäsong. Man visar nämligen skidor, skidskytte, hopp och skridskor hela helgen. Med mjukstart i lördags. Först visades tävlingarna i direktsändning från morgon till eftermiddag. Sedan var det varit dubbel omgång med repriser. Plus uppföljning i alla nyhetssändningar och sportsändningar genom kvällen. Så alla har fått chansen att uppleva detaljerna gång på gång och uppleva de hurtfriska vrålapor som kommenterar skidsport i Norsk TV. Och här blir det Norska segrar i mängder. I synnerhet senaste helgen när det knappt var några utlänningar med i loppen.
Förspelet till de här matcherna är en väldigt tydlig illustration till skillnaden mellan Norsk och Svensk mentalitet. Sverige låg sex poäng före det enda lag som kan slå ut dem med två matcher kvar. Varav en så kallad "lätt" avslutande match hemma. Medan Norge måste slå Turkiet och Malta för att kvalificera sig.
I Svensk press har man inför de två sista matcherna hållit en mycket låg profil och mer än antydit att de är fullt möjligt att laget misslyckas. Den som däremot läst VG och Dagbladet under veckan före matchen har fått fullt klart för sig att matchen egentligen inte behöver spelas. Norge är självskrivna vinnare mot Turkiet. Vilket innebär att man har byggt upp en våldsam fallhöjd. Och dagen efter matchen så var laget plötsligt inte vatten värt.
Detta har jag under 20 års tid upplevt gång på gång i detta landet. Segrarna tas ut i förskott. De Norska är så bra att segern är självskriven. Och efter att segern uteblivit är plötsligt laget totalt värdelöst. Man kan ju bara undra hur tidningarna skulle ha tacklat Sveriges position med sex pinnars försprång och två matcher att spela......
Jag är inte ensam om att observera detta. Stabæks Svenske skyttekung Daniel Nannskog gjorde samma reflektion i en av de stora Oslobleckorna före matchen. Han förvånade sig över den höga cigarföringen. Och att man skriver upp laget så till de grader.
Även här i lilla Tromsø har Donkeyman många gånger förvånats över lokalpressen. När seriepremiären närmar sig är TIL medaljfavorit och skall slåss om guldet. En iakttagelse som ofta baseras på solida segrar över Grovfjord, Narvik och Hammerfest. När man så förlorar första matchen beror detta bara på oflax, dålig domare, dålig bana eller något liknande. Men när TIL i juni ligger nära nedflyttningsstrecket så har tongångarna ändrats totalt. Laget är helt kass. Man måste ha nya spelare, ny tränare, ny ledning, ny.... Det är katastrof, kris eller det som värre är. Vilket upprepas år efter år......
Så har dumburken visat skidor och skidskytte från Beitostølen i två hela dagar. Vilket inleder Norsk TV:s vintersäsong. Man visar nämligen skidor, skidskytte, hopp och skridskor hela helgen. Med mjukstart i lördags. Först visades tävlingarna i direktsändning från morgon till eftermiddag. Sedan var det varit dubbel omgång med repriser. Plus uppföljning i alla nyhetssändningar och sportsändningar genom kvällen. Så alla har fått chansen att uppleva detaljerna gång på gång och uppleva de hurtfriska vrålapor som kommenterar skidsport i Norsk TV. Och här blir det Norska segrar i mängder. I synnerhet senaste helgen när det knappt var några utlänningar med i loppen.
fredag 26 oktober 2007
Försoning på Norska
I dagarna har det utgivits ännu en bok som om kriget som har väckt raseri och bestörtning. Och det är långt ifrån första gången detta sker.
Här i Norge är det nämligen en liten krets som har hegemoni på vad man skall tycka och skriva om kriget. Denna har sedan länge fastlagt vad som är sant och hur historien skall tolkas. Och i förra veckan fick detta gänget mer vatten på sin kvarn. Samt rikligt med tid i radio och TV.
Alla "icke auktoriserade" skall lämpligen hålla käft. Ny forskning skall inte äga rum. Såvida inte den bekräftar de redan fastställda sanningarna. Varje gång det kommer en ny bok som på något sätt irriterar denna krets blir det ett dj****a liv. Och det har som sagt skett flerfaldiga gånger.
Ett av de mer kända exemplen är när Kjell Fjørtoft för många år sedan gav ut "Lilla Moskva". Boken som handlade om partisanerna i Nord. De som hade Sovjetunionen som kontaktland. Inte minst därför att England ligger ganska långt från Finnmark. Medan Murmansk är "runt hörnet". Efter kriget var partisanerna inte hyllade krigshjältar. De betraktades som farliga kommunister. Potentiella landsförrädare. Hela etablissemanget spydde på Fjørtoften. Men till slut fick han rätt. Och kung Harald bad partisanerna om ursäkt och delade ut medaljer (de flesta postumt).
Resten av Fjørtofts långa serie böcker om kriget fick ett liknande bemötande. I synnerhet väckte hans bok om de så kallade "Frontkjemarna" ont blod. När den kom ut sades det rent ut från det krigshistoriska etablissemanget att detta var något man över huvud taget inte skulle skriva om. Saken borde tigas ihjäl.
Flera andra författare och historiker har råkat ut för samma öde.
Den senaste i raden som anses ha passerat gränsen för vad som är godkänt krigsmaterial är Arvid Bryne. Han har i dagarna publicerat en bok som heter "Vi slåss for Norge - Frontkjemper og Motståndsman". I boken har han djupintervjuat en NS-man (Bjørn Østring) som var aktiv Frontkjemper och sedan ledare för Quislings livvakt. Mannen tilldelades Järnkorset och diverse andra utmärkelser. Vidare har han djupintervjuat en av de ledande motståndsmännen (Svein Blindheim). Dessa båda män har Bryne också sammanfört. De båda tidigare fienderna är numera vänner och har försonats med varandra trots att de under kriget skulle ha försökt skjuta varann om de träffats.
Problemet är bara att nu kritiseras Bryne hårt för att ge ut denna bok utan tillrättaläggande kommentarer och fördömanden. Bryne försvarar sig med att han ville skildra hur dessa nu 90 år gamla män tänkte och kände när det hela hände. Han har inte haft som avsikt att vara domare eller kommentator. För övrigt har NS-mannen suttit inne i 7 år efter kriget och bör väl precis som alla andra utsläppta brottslingar anses ha sonat sina brott.
Ett annat av Brynes "felgrepp" är att han publicerat att han frågade motståndsmannen som ju är en "godkänd, riktig krigshjälte" om man också kan beteckna frontkämpen som en krigshjälte. Och motståndsmannen svarar att visst är han en krigshjälte, han riskerade ju livet för det han trodde på. Här anser man att om nu motståndsmannen varit obetänksam nog att säga något sådant så skulle i vart fall inte Bryne ha publicerat ett sådant uttalande. I vart fall inte utan tillrättaläggande kommentar........
Donkeyman har nu lyssnat på ett antal debatter om saken och måste säga att jag blir spyfärdig över den hållning som delar av det Norska etablissemanget ännu en gång visar.
Men jag känner igen den från andra håll. Jag minns mycket väl att det tog 80 år innan man i Sydafrika kunde börja diskutera Boerkriget på ett balanserat sätt. På samma sätt har det tagit 80 år innan Armener och Turkar har börjat kunna umgås någorlunda normalt. Och i båda fallen sitter fortfarande såren djupt.
I Norge bör det alltså gå fram till si så där 2025 innan man kommer att kunna diskutera kriget på ett balanserat sätt........
Men lyckligtvis finns det många exempel på motsatsen. Går man till grannlandet Finland så genomgick landet ett brutalt och uppslitande inbördes- och frihetskrig vintern 1918. Före kriget var det mer eller mindre anarki och det begicks många grymheter innan fullskaligt krig bröt ut. Ett grymt krig avslutades sedan med att den segrande "vita" sidan massavrättade fångar från den "röda" sidan. Men bara 20 år senare var det en enad nation som kämpade mot Sovjetunionen i två krig. Men Finnar har alltid haft en mer pragmatisk hållning än Norrmän.
Samtidigt är ju detta mindre hedrande för Norge som nation. Norge och Norrmän agerar ju aktivt som fredsmäklare vid många av dagens konflikter. Och i det sammanhanget förväntar man att de stridande parterna skall aktivt utöva försoning gentemot varandra. Samtidigt som man hemma i Norge inte visar motsvarande försoning fast det gått 60 år sedan ockupationen avslutades.
Hyckleri kallar man sådant på andra ställen.....
Här i Norge är det nämligen en liten krets som har hegemoni på vad man skall tycka och skriva om kriget. Denna har sedan länge fastlagt vad som är sant och hur historien skall tolkas. Och i förra veckan fick detta gänget mer vatten på sin kvarn. Samt rikligt med tid i radio och TV.
Alla "icke auktoriserade" skall lämpligen hålla käft. Ny forskning skall inte äga rum. Såvida inte den bekräftar de redan fastställda sanningarna. Varje gång det kommer en ny bok som på något sätt irriterar denna krets blir det ett dj****a liv. Och det har som sagt skett flerfaldiga gånger.
Ett av de mer kända exemplen är när Kjell Fjørtoft för många år sedan gav ut "Lilla Moskva". Boken som handlade om partisanerna i Nord. De som hade Sovjetunionen som kontaktland. Inte minst därför att England ligger ganska långt från Finnmark. Medan Murmansk är "runt hörnet". Efter kriget var partisanerna inte hyllade krigshjältar. De betraktades som farliga kommunister. Potentiella landsförrädare. Hela etablissemanget spydde på Fjørtoften. Men till slut fick han rätt. Och kung Harald bad partisanerna om ursäkt och delade ut medaljer (de flesta postumt).
Resten av Fjørtofts långa serie böcker om kriget fick ett liknande bemötande. I synnerhet väckte hans bok om de så kallade "Frontkjemarna" ont blod. När den kom ut sades det rent ut från det krigshistoriska etablissemanget att detta var något man över huvud taget inte skulle skriva om. Saken borde tigas ihjäl.
Flera andra författare och historiker har råkat ut för samma öde.
Den senaste i raden som anses ha passerat gränsen för vad som är godkänt krigsmaterial är Arvid Bryne. Han har i dagarna publicerat en bok som heter "Vi slåss for Norge - Frontkjemper og Motståndsman". I boken har han djupintervjuat en NS-man (Bjørn Østring) som var aktiv Frontkjemper och sedan ledare för Quislings livvakt. Mannen tilldelades Järnkorset och diverse andra utmärkelser. Vidare har han djupintervjuat en av de ledande motståndsmännen (Svein Blindheim). Dessa båda män har Bryne också sammanfört. De båda tidigare fienderna är numera vänner och har försonats med varandra trots att de under kriget skulle ha försökt skjuta varann om de träffats.
Problemet är bara att nu kritiseras Bryne hårt för att ge ut denna bok utan tillrättaläggande kommentarer och fördömanden. Bryne försvarar sig med att han ville skildra hur dessa nu 90 år gamla män tänkte och kände när det hela hände. Han har inte haft som avsikt att vara domare eller kommentator. För övrigt har NS-mannen suttit inne i 7 år efter kriget och bör väl precis som alla andra utsläppta brottslingar anses ha sonat sina brott.
Ett annat av Brynes "felgrepp" är att han publicerat att han frågade motståndsmannen som ju är en "godkänd, riktig krigshjälte" om man också kan beteckna frontkämpen som en krigshjälte. Och motståndsmannen svarar att visst är han en krigshjälte, han riskerade ju livet för det han trodde på. Här anser man att om nu motståndsmannen varit obetänksam nog att säga något sådant så skulle i vart fall inte Bryne ha publicerat ett sådant uttalande. I vart fall inte utan tillrättaläggande kommentar........
Donkeyman har nu lyssnat på ett antal debatter om saken och måste säga att jag blir spyfärdig över den hållning som delar av det Norska etablissemanget ännu en gång visar.
Men jag känner igen den från andra håll. Jag minns mycket väl att det tog 80 år innan man i Sydafrika kunde börja diskutera Boerkriget på ett balanserat sätt. På samma sätt har det tagit 80 år innan Armener och Turkar har börjat kunna umgås någorlunda normalt. Och i båda fallen sitter fortfarande såren djupt.
I Norge bör det alltså gå fram till si så där 2025 innan man kommer att kunna diskutera kriget på ett balanserat sätt........
Men lyckligtvis finns det många exempel på motsatsen. Går man till grannlandet Finland så genomgick landet ett brutalt och uppslitande inbördes- och frihetskrig vintern 1918. Före kriget var det mer eller mindre anarki och det begicks många grymheter innan fullskaligt krig bröt ut. Ett grymt krig avslutades sedan med att den segrande "vita" sidan massavrättade fångar från den "röda" sidan. Men bara 20 år senare var det en enad nation som kämpade mot Sovjetunionen i två krig. Men Finnar har alltid haft en mer pragmatisk hållning än Norrmän.
Samtidigt är ju detta mindre hedrande för Norge som nation. Norge och Norrmän agerar ju aktivt som fredsmäklare vid många av dagens konflikter. Och i det sammanhanget förväntar man att de stridande parterna skall aktivt utöva försoning gentemot varandra. Samtidigt som man hemma i Norge inte visar motsvarande försoning fast det gått 60 år sedan ockupationen avslutades.
Hyckleri kallar man sådant på andra ställen.....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)