ITV / UK
Longitude
Granada Film Production, UK
DVD
Dava Sobel
Longitude
Harper Perennial, UK. First edition 1995, latest 2011
Jonathan Betts
Harrison
National Maritime Museum / Royal Observatory, Greenwich First 1993, latest 2007
R.T. Gould
The Maritime Chronometer
Potter, London 1923
Donkeyman läser "The Guardian" Dagligen och "The Observer" på Söndagar. Därmed uppmärksammade han för några veckor sedan att den underbart vackra clippern "Cutty Sark" åter hade öppnats för allmänheten efter den förödande branden för några år sedan.
"Cutty Sark" ligger i Greenwich och det är på ett sätt "hemmabana" till Donkeyman. Han har gått ett antal maritima kurser på University of Greenwich och därför vistats i trakterna vid upprepade tillfällen. Och då är det en självklarhet att besöka såväl Royal Observatory som the National Maritime Museum. Notaterna om "Cutty Sark" och nostalgin fick Donkeyman att leta lite i hyllorna och leta fram en "rulle" som har samlat damm i flera år. En DVD som innehåller en TV-serie som ITV gjorde för kanske 10 år sedan. Den består av fyra program om tillsammans drygt tre timmar.
De här tre timmarna fick Donkeyman att återvända till bokhyllan och leta fram två böcker som också har samlat damm alldeles för länge. Ny läsning alltså och det här har fått Donkeyman att glömma nattsömn och allt annat och bli totalt fascinerad.
De ovan listade fyra verken är välkända och viktiga standardverk för alla som är intresserade av "Horology". Vilket är en vetenskap som inte på något sätt har att göra med damer av tvivelaktig karaktär. Det är ett finare ord för läran om urverk och klockor.
De här böckerna och den här "rullen" borde vara obligatoriskt studiematerial för alla som har ett mer ingående maritimt intresse. De skildrar ett sällsamt livsöde och en livslång forskargärning hos en man som betydit mer för sjöfarten och världshandeln än få andra.
Det var ju så att redan för tusentals år sedan kunde sjöfarare fastställa ett fartygs latitud. Det var till exempel så Vikingarna kunde segla ut från Norge och hitta Island. Gång på gång. Man klarade att fastställa latituden. Kunde man bara hålla sig på den så kunde man inte heller missa Island. Men drevs man ur kurs och tog sig tillbaka till rätt latitud så kunde man inte avgöra om man redan passerat Island och befann sig mellan Island och Grönland. Eller om man inte hade hunnit fram och befann sig mellan Norge och Island.
För att avgöra den saken måste man kunna fastställa longituden. Och det fanns det inte någon metod att göra. Detta problem sökte vetenskapsmän att lösa i hundratals år. Utan framgång. Med tiden fann man en metod att mäta vinklarna mellan olika himlakroppar. Efter en mängd matematik kunde man klara av att räkna fram longitud. Men trots att man utvecklade sextanten så var det inte någon praktiskt användbar metod.
Den metod som skulle fungera vore om man kunde konstruera en klocka som var tillräckligt exakt. En klocka som kunde vara ombord i ett fartyg i många månader utan att dra sig för mycket. Under det tidiga 1700-talet ansågs detta som en omöjligt uppgift. Redan i mitten av 1500-talet hade det Spanska kungahuset utlyst ett pris till den som kunde lösa "The Logitude Problem". År 1714 utlyste det Engelska Parlamentet ett pris på hela 20,000 Pund till den som kunde lösa samma problem. Vi talar då om en summa som motsvarar över 2 miljoner Pund i dag. Detta var helt enkelt den tidens största vetenskapliga utmaning.
DVD:n och böckerna handlar om mannen som löste problemet. En enkel snickare från Lincolnshire på den Engelska landsbygden. John Harrison var hans namn. Harrison var redan tidigt ett "tekniskt snille" och han konstruerade en mängd med ting. Redan i ungdomen var han intresserad av klockor och helt självlärd konstruerade han större klockor av Pendyltyp. Men det som är fascinerande är att de här klockorna byggdes helt i trä. Och redan här löste han problemet kring hur man skulle bygga lager som inte behövde smörjning. Han byggde också in kompensation för temperaturvariationer.
I det här sammanhanget skall man minnas att en klocka som drog sig med en minut per dag var en sensation. Harrisons klockor var redan då betydligt mer exakta. När han närmade sig 40-årsåldern gav han sig in i kampen om "The Longitudinal Prize".
Jag skall inte gå in i handlingen mer än så här. Under åren 1728 - 1750 konstruerade han tre gigantiska kronometrar som kallas H1, H2 och H3. Som provades till sjöss och visade sig vara väl fungerande. Men problemet låg i att få fram något som kunde få allmän användning.
Om de tre första kan sägas vara en rak utvecklingskedjan så blev den sista H4 kronan på verket. Där drog Harrison slutsatserna från de tre första klockorna och byggde en betydligt mindre klocka som påminner om ett förväxt fickur. Den var färdig 1759 och kan betecknas som det viktigaste urverk som någonsin konstruerats. Den konstruktionen var utgångspunkten från alla mekaniska klockor ända fram till dess det elektriska uret uppfanns.
H4 testades vid två resor tur och retur Västindien. Vid den andra resan visade det sig att under en två månaders sjöresa hade uret enbart dragit sig 39,2 sekunder. Men nu gällde det också att kunna producera fler klockor för att den skulle kunna få allmänt bruk till sjöss. Den första kopian byggd av en klockmakare vid namn Kendall användes av James Cook på hans första upptäcktsfärd till Pacific. Medan Harrisons nästa testades av King George III under en längre period.
År 1774, det vill säga efter mer än 45 års arbete tilldelade det Engelska Parlamentet "The Longitudinal Prize" till John Harrison. Sedan gick utvecklingen fort. Andra urmakare tog över utvecklingen och utvecklade den maritima kronometern i en form som kunde massproduceras och som ända fram till helt nyligen var det viktigaste hjälpmedlet för en navigatör på de stora haven.
Men historien är inte slut där. DVD-n har en parallell historia om en Engelsk Sjöofficer "Lieutenant-Commander" Rupert Gould. Denne fann Harrisons gamla kronometrar i ett magasin. De hade stått där i närmare 150 år utan tillsyn eller vård. Gould var nu inte vem som helst. Han var en entusiastisk amatörurmakare och han skrev en bok som heter "The Maritime Chronometer". Den boken är än i dag nästan 90 år senare oöverträffad som det absolut bästa och mest insiktsfulla verket om just Maritima Kronometrar. Ett verk som också låg som grund för alla läroböcker i "Kronometerlära" som plågade Sjökaptensstuderande långt in på 1980-talet. (Gissa vem som har den i sin samling ....)
Men trots detta betydelsefulla verk är det en helt annan ting som för Gould till historien. Han använde nämligen resten av sin levnad (25 år) till att renovera och återställa Harrisons Maritima Klockor till driftdugligt skick. Och att föreläsa om dessa. Resultatet av Goulds arbete är att vi än i dag kan resa till Greenwich och se dessa fantastiska innovationer ticka och gå. Det vill säga H1, H2 och H3 går medan H4 inte är i gång trots att den är fullt funktionsduglig. Detta därför att Harrison i denna ersatte de smörjfria lagren med lager av ädelstenar. Som tål några hundra års gång men som förr eller senare skulle ta slut. Därför har man beslutat att låta den stå stilla.
Donkeyman rekommenderar alla sjöhistoriskt intresserade att studera Harrison. Materialet finns till exempel på Amazon.co.uk. Börja med att se på DVD:n. Den är minst sagt dramatisk och lärorik. Läs sedan Sobels bok som TV-serien baserade sig på. Som tredje steg bör man ta Betts bok som innehåller en mycket bra populärvetenskaplig skildring med fina illustrationer som förklarar de olika kronometrarnas konstruktion och funktion.
Sedan måste man påpeka att som en "biprodukt" har en del av Harrisons innovationer fått användning inom andra områden inom tekniken. Även i modern tid. En av dessa är bimetallen, det vill säga två olika metaller med olika egenskaper vid uppvärmning som har fästs ihop. Den har en stor betydelse för temperaturkompensationen hos hans tidiga kronometrar. Och i dag bortåt 300 år senare sitter en bimetall i nästan varje termostat. Snacka om att vara innovativ.
Men Donkeyman måste göra ännu en liten utvikning. Alla som har seglat styrman ute på de stora haven fram till si så där 1980 har också lärt sig att kontrollera och bokföra "kronometerståndet". Men hur gjorde man det. Den som reser till Greenwich kan studera den "tidkula" som har varit i dagligt bruk sedan 1833. En kula som hissas upp i en mast och som fälls exakt klockan 13.00 pm. Men för att se en fungerande tidkula behöver man inte resa till London. Det finns en sådan i tornet på den gamla Sjöbefälsskolan i Stockholm. Som också fungerar dagligen. Sådana fanns på väl synliga platser i nästan alla världens hamnar. Men blev med tiden ersatta av radions tidssignal.
Hur som helst. Se DVD:n, läs böckerna och tag en tur till Greenwich. Donkeyman garanterar. Ni blir fascinerade.
Läs även andra bloggares åsikter om boktips, historia, resor, sjöfart
Visar inlägg med etikett Books. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Books. Visa alla inlägg
onsdag 16 maj 2012
söndag 20 juni 2010
Kung Brännvin
Donkeyman läser mängder av böcker och har haft som ambition att skriva lite grand om några av dessa. Men som allt annat har skriveriet legat lite lågt på sistone. Så han hoppar över en mängd med minnesvärda böcker från i vintras och går rätt på förra veckans bok.
Pelle Berglund
Kung Brännvin
Prisma, Stockholm 2008
ISBN 978-91-518-5035-1
Detta är en bok som handlar om en av Sveriges absolut märkligaste personer genom tiderna. Donkeyman har i ett helt liv fascinerats av LO Smith och tycker det är märkligt att det först nu kommer en riktigt bra bok om honom. Därför att det var en av de mest omdebatterade personerna i åren runt förra sekelskiftet.
Författaren Pelle Berglund har forskat kring LO Smith i 10 år. En forskning som resulterat i en rekonstruktion av hela LO Smiths liv från det han föddes i Skåne år 1836 till dess att han dog i Karlskrona år 1913.
LO Smith jobbade sig upp genom egen duglighet från enkel bodknodd till att bli en av Sveriges rikaste och mäktigaste män. Älskad av många, hatad av många. Han skapade sin rikedom på ett ofattbart gott sinne för affärer. Han var vad man i dag skulle kalla en god "entrepenör". Med tiden styrde han in sig på Brännvinsbränning. Som skulle prägla resten av hans liv.
LO Smith blev Sveriges Brännvinskung. Han tog kostnaden att anställa den tidens främsta vetenskapsmän för att industrialisera Brännvinstillverkningen. Inte bara så att den blev mer effektiv men han lyckades också producera ett Brännvin som var helt rent från Finkel och alla föroreningar. Något som inte varit möjligt tidigare.
Hans "Tiodubbelt Renade Brännvin" är än i dag en av Svenska Systembolagets storsäljare. Fast numera heter det "Absolut Rent Brännvin". Men kärt barn har många namn. Det kallas också "Ettans Sprit" eftersom det har produktnumer Ett (1). Och när Systemet var manuellt betjänat över disk hette det gärna "En halv böj". Därför att expeditören hade det bekvämt framställt under disken - det var ju storsäljaren så den var inom räckhåll från kassan.
Man får å andra sidan inte förväxla "Renat" med "Absolut" som är systemets moderna storsäljare. Även om LO Smith finns på medaljongen på den flaskans hals. "Absolut" är en modern produkt utvecklad för att bli en storsäljare på exportmarknaden.
Sedan är också "Carlshamns Flaggpunsch" ett minne från LO Smith. Den utvecklades som en av många produkter på hans fabrik i Carlshamn som den gången var Europas modernaste och mest avancerade spritfabrik.
På vägen fram till sin rikedom byggde han också Reymersholms brännvinsfabrik som den gången låg just utanför Stockholms stadsgräns. Därmed kunde han utmana det kommunala brännvinsmonopolet med att sälja mycket bättre brännvin än vad som fanns i staden. Om man reste med hans ångslupar till och från Reymersholm vill säga. En operation som senare upprepades med Fjäderholmarna som bas.
Runt 1890 exporterade han brännvin till flera länder. Bland annat Spanien. Något som blev hans fall efter en plötslig skattläggning och beslag. En åtgärd där den Svenska utrikesetaten inte kom att agera hedervärt. Det ena ledde till det andra och plötsligt hade LO Smith förlorat hela sin förmögenhet. Men i samband med de Spanska affärerna förlorade han inte bara sin förmögenhet. Han förlorade också sin familj. Hans barn vände sig mot honom och därifrån och till sin död drev han en oförsonlig strid med dem.
Men LO Smith visade sin entrepenöranda. Han klarade av att bygga upp en ny förmögenhet. Nu var han en internationell affärsman som for runt i alla världens länder. Och satsade "all in" på gruvdrift i SydAfrika. En satsning som hade varit helt riktig om inte Boerkriget hade brutit ut. Det slutade med att han åter en gång förlorade allt. Därför att det var England som vann kriget och de tog hand om den förlorande sidans tillgångar. Hade inte så skett kan man spekulera i om inte ett stort gruvbolag hade hetat "Smiths" i dag.
Härifrån och till sin död drev han en långvarig strid mot sin tidigare familj och mot Svenska staten. Utan framgång. Han levde ett fattigt liv igen men hade stöd av sin nya - och mycket yngre hustru.
Det finns ännu en dimension i LO Smiths liv. Under hela sin period som industriman stödde han sina arbetare. Han förbättrade arbetarnas villkor, han skapade kooperativa butiker och banker. Han gjorde massor av framsynta ting. Men han blev samtidigt en konkurrent till den tidiga Socialdemokratin som hade större visioner. Därför blev de flesta av hans initiativ och idéer på det planet inte bestående. Däremot visade arbetarna sin uppskattning av honom när han avled och begravdes. Tusentals följde "Kung Brännvin" till den sista vilan trots att det då gått många år sedan han hade haft något inflytande.
När det gäller hans Brännvin så finns det faktiskt en aspekt som man än i dag kunde fundera över. Runt 1890 ansågs LO Smith vara den person som hade haft störst betydelse för folkhälsans förbättring under de gångna decennierna. Detta därför att han hade uppfunnit det "Renade Brännvinet". Den gången tog man det nämligen som en självklarhet att folket drack. Och när de först skulle dricka så var det bättre att de drack bra brännvin. Därför att då reducerades skadorna till de som alkoholen medförde. Fallen av delirium och fyllslag reducerades kraftigt när folk började dricka mycket brännvin.
Kanske vi skall tänka över detta i modern alkoholpolitik. Den som dricker hembränt någon gång då och då behöver inte bry sig. Men den som är fallen åt brännvinet och av ekonomiska skäl häller i sig HB dagarna i ända får inte bara alkoholskador. Han får också skador av finkel och andra orenheter. Precis som för 150 år sedan.
Kort sagt. En mycket bra bok om en av Sveriges märkligaste män genom tiderna. Stark köprekommendation. Men sist men inte minst. Något som är värt hela bokens pris. Läsaren får en god redogörelse för hela den Spanska affären. Och i slutkapitlet presenterar Författaren en förklaring på VARFÖR Svenska staten inte grep in med tyngd mot Spanien utan lät en av landets mäktigaste män gå under. Något som i vart fall Donkeyman har haft mycket svårt att förstå fram till nu.
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, historia
Pelle Berglund
Kung Brännvin
Prisma, Stockholm 2008
ISBN 978-91-518-5035-1
Detta är en bok som handlar om en av Sveriges absolut märkligaste personer genom tiderna. Donkeyman har i ett helt liv fascinerats av LO Smith och tycker det är märkligt att det först nu kommer en riktigt bra bok om honom. Därför att det var en av de mest omdebatterade personerna i åren runt förra sekelskiftet.
Författaren Pelle Berglund har forskat kring LO Smith i 10 år. En forskning som resulterat i en rekonstruktion av hela LO Smiths liv från det han föddes i Skåne år 1836 till dess att han dog i Karlskrona år 1913.
LO Smith jobbade sig upp genom egen duglighet från enkel bodknodd till att bli en av Sveriges rikaste och mäktigaste män. Älskad av många, hatad av många. Han skapade sin rikedom på ett ofattbart gott sinne för affärer. Han var vad man i dag skulle kalla en god "entrepenör". Med tiden styrde han in sig på Brännvinsbränning. Som skulle prägla resten av hans liv.
LO Smith blev Sveriges Brännvinskung. Han tog kostnaden att anställa den tidens främsta vetenskapsmän för att industrialisera Brännvinstillverkningen. Inte bara så att den blev mer effektiv men han lyckades också producera ett Brännvin som var helt rent från Finkel och alla föroreningar. Något som inte varit möjligt tidigare.
Hans "Tiodubbelt Renade Brännvin" är än i dag en av Svenska Systembolagets storsäljare. Fast numera heter det "Absolut Rent Brännvin". Men kärt barn har många namn. Det kallas också "Ettans Sprit" eftersom det har produktnumer Ett (1). Och när Systemet var manuellt betjänat över disk hette det gärna "En halv böj". Därför att expeditören hade det bekvämt framställt under disken - det var ju storsäljaren så den var inom räckhåll från kassan.
Man får å andra sidan inte förväxla "Renat" med "Absolut" som är systemets moderna storsäljare. Även om LO Smith finns på medaljongen på den flaskans hals. "Absolut" är en modern produkt utvecklad för att bli en storsäljare på exportmarknaden.
Sedan är också "Carlshamns Flaggpunsch" ett minne från LO Smith. Den utvecklades som en av många produkter på hans fabrik i Carlshamn som den gången var Europas modernaste och mest avancerade spritfabrik.
På vägen fram till sin rikedom byggde han också Reymersholms brännvinsfabrik som den gången låg just utanför Stockholms stadsgräns. Därmed kunde han utmana det kommunala brännvinsmonopolet med att sälja mycket bättre brännvin än vad som fanns i staden. Om man reste med hans ångslupar till och från Reymersholm vill säga. En operation som senare upprepades med Fjäderholmarna som bas.
Runt 1890 exporterade han brännvin till flera länder. Bland annat Spanien. Något som blev hans fall efter en plötslig skattläggning och beslag. En åtgärd där den Svenska utrikesetaten inte kom att agera hedervärt. Det ena ledde till det andra och plötsligt hade LO Smith förlorat hela sin förmögenhet. Men i samband med de Spanska affärerna förlorade han inte bara sin förmögenhet. Han förlorade också sin familj. Hans barn vände sig mot honom och därifrån och till sin död drev han en oförsonlig strid med dem.
Men LO Smith visade sin entrepenöranda. Han klarade av att bygga upp en ny förmögenhet. Nu var han en internationell affärsman som for runt i alla världens länder. Och satsade "all in" på gruvdrift i SydAfrika. En satsning som hade varit helt riktig om inte Boerkriget hade brutit ut. Det slutade med att han åter en gång förlorade allt. Därför att det var England som vann kriget och de tog hand om den förlorande sidans tillgångar. Hade inte så skett kan man spekulera i om inte ett stort gruvbolag hade hetat "Smiths" i dag.
Härifrån och till sin död drev han en långvarig strid mot sin tidigare familj och mot Svenska staten. Utan framgång. Han levde ett fattigt liv igen men hade stöd av sin nya - och mycket yngre hustru.
Det finns ännu en dimension i LO Smiths liv. Under hela sin period som industriman stödde han sina arbetare. Han förbättrade arbetarnas villkor, han skapade kooperativa butiker och banker. Han gjorde massor av framsynta ting. Men han blev samtidigt en konkurrent till den tidiga Socialdemokratin som hade större visioner. Därför blev de flesta av hans initiativ och idéer på det planet inte bestående. Däremot visade arbetarna sin uppskattning av honom när han avled och begravdes. Tusentals följde "Kung Brännvin" till den sista vilan trots att det då gått många år sedan han hade haft något inflytande.
När det gäller hans Brännvin så finns det faktiskt en aspekt som man än i dag kunde fundera över. Runt 1890 ansågs LO Smith vara den person som hade haft störst betydelse för folkhälsans förbättring under de gångna decennierna. Detta därför att han hade uppfunnit det "Renade Brännvinet". Den gången tog man det nämligen som en självklarhet att folket drack. Och när de först skulle dricka så var det bättre att de drack bra brännvin. Därför att då reducerades skadorna till de som alkoholen medförde. Fallen av delirium och fyllslag reducerades kraftigt när folk började dricka mycket brännvin.
Kanske vi skall tänka över detta i modern alkoholpolitik. Den som dricker hembränt någon gång då och då behöver inte bry sig. Men den som är fallen åt brännvinet och av ekonomiska skäl häller i sig HB dagarna i ända får inte bara alkoholskador. Han får också skador av finkel och andra orenheter. Precis som för 150 år sedan.
Kort sagt. En mycket bra bok om en av Sveriges märkligaste män genom tiderna. Stark köprekommendation. Men sist men inte minst. Något som är värt hela bokens pris. Läsaren får en god redogörelse för hela den Spanska affären. Och i slutkapitlet presenterar Författaren en förklaring på VARFÖR Svenska staten inte grep in med tyngd mot Spanien utan lät en av landets mäktigaste män gå under. Något som i vart fall Donkeyman har haft mycket svårt att förstå fram till nu.
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, historia
tisdag 8 december 2009
The Damned Utd
Donkeyman tar sig här friheten att kopiera in den senaste artikeln från sin sportsblogg "Bandyoten" även på "Nordens Paris". Detta därför att den här boken är så bra att den förtjänar att spridas även utanför "sportfånarnas" värld.
David Peace
The Damned Utd
Faber and Faber, London 2006
Paperback, ISBN 978-0-571-22433-3
Donkeyman har läst en bok som har fått honom i hundra. Han var faktiskt tvungen att läsa boken två gånger i rad för att smälta den. Och det utan tvivel den absolut bästa idrottsroman som han någonsin har läst.
Boken handlar om en av den Brittiska fotbollens stora legender. En person som samtidigt ansågs som genial och som ofattbart provocerande och kontroversiell.
Vi får följa Brian Clough, legendarisk klubbmanager genom första delen av hans karriär. Vi får vara med över allt, styrelsens rum, omklädningsrummet, lagledarbänken, träningsfältet, signerandet av nya spelare. Och vi får lära känna Clough, hur han tänkte och hur han var. Fast i romanens form.
Självfallet har boken blivit kritiserad av en del av dem "som var med". Men den har också blivit rosad av kritikerna. Och filmatiserad. Märkligt nog är den inte översatt till Svenska trots det stora intresset för Engelsk fotboll här i landet. Men samtidigt är den nog svår att översätta. Var hittar man en översättare som har fotbollens själ i kroppen och som kan formulera Engelsk dialekt till modern Svenska ?
Vi får inte bara följa med Clough. Vi får också lära känna hans partner och vapendragare genom (nästan) hela managerkarriären Peter Taylor. Det sägs - vilket också framgår av boken - att det var Taylor som fann talangerna som Clough sedan formade till toppspelare. Och att det var Clough som inspirerade och motiverade laget medan Taylor stod för det mesta av det trista planerandet och den dagliga driften.
Som en av två parallella handlingar får vi följa paret Clough / Taylor genom karriären: De började med att lyfta Hartlepool till höjder klubben aldrig hade nått tidigare. Sedan tog de över Derby County, drog upp klubben i högsta serien, vann denna och gick till semifinal i Europacupen. Innan Cloughs attityd och självständighet blev för mycket och paret fick sparken. Och kom till Brighton där de inte gjorde någon större lycka.
Den andra parallella handlingen som är bokens huvudspår handlar om Cloughs 44 dagar som manager i Leeds United. Klubben som då var bäst i England och bäst i Europa. Där han tog över efter sin värsta konkurrent Don Revie, som hade byggt upp laget genom många år. Skuggan efter Revie fanns hela tiden kvar och Clough lyckades aldrig göra Leeds till "sitt" lag. Samtidigt får vi följa hans saknad över Peter Taylor som inte följde med till Leeds.
Slutligen fick Clough sparken i Leeds och blev utköpt från sitt kontrakt för en för den tiden helt astronomisk summa.
Vi som är fotbollsintresserade vet att paret Clough / Taylor förenades snart igen. Då i Nottingham Forest. En klubb som de förde upp till högsta serien och som de vann Europacupen två gånger med. En klubb som Clough stannade hos i 18 år. Och vi som har läst boken förvånar oss inte över att Clough faktiskt söp ihjäl sig. Mannen som misslyckades i Leeds står i dag staty i andra städer och har fått gator uppkallade efter sig.
Boken ger en trovärdig skildring från insidan av Engelsk fotboll på den tiden som det stora intresset för denna byggdes upp i Sverige genom lördagens tipsmatcher. Samtidigt skildrar den en tid som är förbi. En aldrig så genial manager, typ Mourinho, har inte en nubbechans att ta över en klubb i the Championship och bygga upp ett lag som vinner Premier League och Europacupen på några få år. Därför att i dag är det i än större grad de ekonomiska resurserna som gäller och inte något annat.
Donkeyman rekommenderar den här boken till alla som har något litet intresse av Engelsk fotboll. Och om den inte kommer i Svensk översättning inom kort så vete fanen om inte Donkeyman själv känner sig manad att göra en insats.
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, premier league, derby, leeds, nottingham, böcker
David Peace
The Damned Utd
Faber and Faber, London 2006
Paperback, ISBN 978-0-571-22433-3
Donkeyman har läst en bok som har fått honom i hundra. Han var faktiskt tvungen att läsa boken två gånger i rad för att smälta den. Och det utan tvivel den absolut bästa idrottsroman som han någonsin har läst.
Boken handlar om en av den Brittiska fotbollens stora legender. En person som samtidigt ansågs som genial och som ofattbart provocerande och kontroversiell.
Vi får följa Brian Clough, legendarisk klubbmanager genom första delen av hans karriär. Vi får vara med över allt, styrelsens rum, omklädningsrummet, lagledarbänken, träningsfältet, signerandet av nya spelare. Och vi får lära känna Clough, hur han tänkte och hur han var. Fast i romanens form.
Självfallet har boken blivit kritiserad av en del av dem "som var med". Men den har också blivit rosad av kritikerna. Och filmatiserad. Märkligt nog är den inte översatt till Svenska trots det stora intresset för Engelsk fotboll här i landet. Men samtidigt är den nog svår att översätta. Var hittar man en översättare som har fotbollens själ i kroppen och som kan formulera Engelsk dialekt till modern Svenska ?
Vi får inte bara följa med Clough. Vi får också lära känna hans partner och vapendragare genom (nästan) hela managerkarriären Peter Taylor. Det sägs - vilket också framgår av boken - att det var Taylor som fann talangerna som Clough sedan formade till toppspelare. Och att det var Clough som inspirerade och motiverade laget medan Taylor stod för det mesta av det trista planerandet och den dagliga driften.
Som en av två parallella handlingar får vi följa paret Clough / Taylor genom karriären: De började med att lyfta Hartlepool till höjder klubben aldrig hade nått tidigare. Sedan tog de över Derby County, drog upp klubben i högsta serien, vann denna och gick till semifinal i Europacupen. Innan Cloughs attityd och självständighet blev för mycket och paret fick sparken. Och kom till Brighton där de inte gjorde någon större lycka.
Den andra parallella handlingen som är bokens huvudspår handlar om Cloughs 44 dagar som manager i Leeds United. Klubben som då var bäst i England och bäst i Europa. Där han tog över efter sin värsta konkurrent Don Revie, som hade byggt upp laget genom många år. Skuggan efter Revie fanns hela tiden kvar och Clough lyckades aldrig göra Leeds till "sitt" lag. Samtidigt får vi följa hans saknad över Peter Taylor som inte följde med till Leeds.
Slutligen fick Clough sparken i Leeds och blev utköpt från sitt kontrakt för en för den tiden helt astronomisk summa.
Vi som är fotbollsintresserade vet att paret Clough / Taylor förenades snart igen. Då i Nottingham Forest. En klubb som de förde upp till högsta serien och som de vann Europacupen två gånger med. En klubb som Clough stannade hos i 18 år. Och vi som har läst boken förvånar oss inte över att Clough faktiskt söp ihjäl sig. Mannen som misslyckades i Leeds står i dag staty i andra städer och har fått gator uppkallade efter sig.
Boken ger en trovärdig skildring från insidan av Engelsk fotboll på den tiden som det stora intresset för denna byggdes upp i Sverige genom lördagens tipsmatcher. Samtidigt skildrar den en tid som är förbi. En aldrig så genial manager, typ Mourinho, har inte en nubbechans att ta över en klubb i the Championship och bygga upp ett lag som vinner Premier League och Europacupen på några få år. Därför att i dag är det i än större grad de ekonomiska resurserna som gäller och inte något annat.
Donkeyman rekommenderar den här boken till alla som har något litet intresse av Engelsk fotboll. Och om den inte kommer i Svensk översättning inom kort så vete fanen om inte Donkeyman själv känner sig manad att göra en insats.
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, premier league, derby, leeds, nottingham, böcker
måndag 23 november 2009
Stick iväg, Jack
Jan Kotschack
Stick iväg, Jack
Premium Förlag (2009)
ISBN 978-91-89136-51-9
Radio Nord & Radio Syd
Riverside - Records
DVD - 2 st
Donkeyman minns mycket väl natten mellan den 30.Juni och 1.Juli 1962. Det var den natten som Radio Nord tystnade. Då hade äntligen "Betongsossarna" efter nästan två års kamp lyckats slå ihjäl radiostationen. Och den unge Donkeyman svor dyrt och heligt på att han aldrig skulle rösta på Sossar eller Centern i hela sitt liv. Ett löfte som han har hållit.
För nästan ett år sedan skrev Donkeyman en lång artikel som förklarade stämningen som rådde när Radio Nord tystnade. Den som vill ha en liten intro bör läsa detta:
Tidigare artikel om Radio Nord
Nu har sonen till mannen bakom Radio Nord, Jack Kotschack, gått igenom kvarlämnade papper, souvenirer och annat och producerat en helt fantastisk bok. Jan Kotschack är journalist till yrket - och det märks. Han har inte bara gått igenom papirerna, han har genomfört ett särdeles omfattande research under flera år. Och detta är det ultimata verket, inte bara om Radio Nord utan också om den tidsanda som rådde. Underrubriken säger det mesta: "Historien om Radio Nord, en älskad och oönskad station och om ett annat Sverige.
Boken är genomarbetad, välgjord, omfattande, saklig och inte så känslosam som den kunde ha blivit. Den innehåller ett omfattande bildmaterial samt en DVD.
Den beskriver inte bara spelet bakom kullisserna från första dagen och fram till stationen mördades. Den maritimt intresserade får inblick i alla de vedermödor som genomgicks för att få fartyget på plats - och för att hålla det kvar på plats. Men samtidigt visar den vilken enorm naivitet som männen bakom stationen hade. Man skall driva en radiostation på ett fartyg. Man har erfarenhet från kommersiell radio, man har ekonomisk kunskap, man har gründern. Men man är totalt renons på maritim kunskap och totalt renons på kunskap om radioteknik. Vilket kostade dyrt.
Författaren sätter in stationen i dess historiska sammanhang. Han påpekar att 50-talet egentligen pågick till mitten av 60-talet. Och att 60-talet sedan pågick till början av 80-talet. Donkeyman håller med. Det var två helt olika epoker. Men 50-talet var "Betongsossarnas" tidevarv (Donkeymans eget uttryck - inte Kotschacks). Det var en tidsålder när socialdemokratin hade skapat folkhemmet. Men man nöjde sig inte med det materiella, man ville (i bästa välmening) bestämma hur folk skulle organisera sina liv. Och de visste bättre än "vanligt folk". Medan 60-talet blev den tidsålder när kampen för ett annorlunda samhälle pågick och kröntes med slutlig framgång runt 1980.
Efter Rock'n Roll blev Radio Nord nästa lilla attacken mot tidsandan. Snart skulle det komma Långt hår, P-piller, Pop, Almstriden, Husockupationer, Studentuppror, VietNamdemonstrationer och mycket annat.
"Betongsossarna" övervägde både störsändare och kapning av fartyget men stannade vid att med mycket betänkliga medel genomdriva en lagstiftning som satte stopp för Radio Nord. När Jan Stenbäck etablerade TV3 25 år senare övervägde man lagstiftning mot parabolantenner. Men den gången pågick "Rosornas Krig" som med tiden gav Göran Persson och hans falang makten inom partiet. En ny tid stod för dörren. Även Socialdemokratin kunde reformeras. Men Jack Kotschack var pionjären som var 25 år före sin tid.
Radio Nord kom mellan "Rock och Pop", dvs rocken höll på att klinga av och rockkungarna hade förlorat i popularitet men det var före Beatles och popen. Något som återspeglas av den dubbel-CD som kommit ut samtidigt med boken. En CD som också innehåller en stor samling av de gamla "jinglarna" och reklaminslagen. En ren nostalgitripp för en gammal gubbe alltså.
Donkeyman vill påstå att Boken och CD:n är det bästa han har upplevt på mycket länge.
En yngre generation förstår säkert inte boktiteln. "Stick iväg, Jack" var Monica Zetterlunds storschlager som toppade "Top Tio" listan sista natten som Radio Nord sände.
Vill man fördjupa sig ytterligare så är dessa länkar bra att läsa:
RadioNord-story samt Om Radio Nord
Läs även andra bloggares åsikter om radio nord, socialdemokraterna, nostalgi, böcker
Stick iväg, Jack
Premium Förlag (2009)
ISBN 978-91-89136-51-9
Radio Nord & Radio Syd
Riverside - Records
DVD - 2 st
Donkeyman minns mycket väl natten mellan den 30.Juni och 1.Juli 1962. Det var den natten som Radio Nord tystnade. Då hade äntligen "Betongsossarna" efter nästan två års kamp lyckats slå ihjäl radiostationen. Och den unge Donkeyman svor dyrt och heligt på att han aldrig skulle rösta på Sossar eller Centern i hela sitt liv. Ett löfte som han har hållit.
För nästan ett år sedan skrev Donkeyman en lång artikel som förklarade stämningen som rådde när Radio Nord tystnade. Den som vill ha en liten intro bör läsa detta:
Tidigare artikel om Radio Nord
Nu har sonen till mannen bakom Radio Nord, Jack Kotschack, gått igenom kvarlämnade papper, souvenirer och annat och producerat en helt fantastisk bok. Jan Kotschack är journalist till yrket - och det märks. Han har inte bara gått igenom papirerna, han har genomfört ett särdeles omfattande research under flera år. Och detta är det ultimata verket, inte bara om Radio Nord utan också om den tidsanda som rådde. Underrubriken säger det mesta: "Historien om Radio Nord, en älskad och oönskad station och om ett annat Sverige.
Boken är genomarbetad, välgjord, omfattande, saklig och inte så känslosam som den kunde ha blivit. Den innehåller ett omfattande bildmaterial samt en DVD.
Den beskriver inte bara spelet bakom kullisserna från första dagen och fram till stationen mördades. Den maritimt intresserade får inblick i alla de vedermödor som genomgicks för att få fartyget på plats - och för att hålla det kvar på plats. Men samtidigt visar den vilken enorm naivitet som männen bakom stationen hade. Man skall driva en radiostation på ett fartyg. Man har erfarenhet från kommersiell radio, man har ekonomisk kunskap, man har gründern. Men man är totalt renons på maritim kunskap och totalt renons på kunskap om radioteknik. Vilket kostade dyrt.
Författaren sätter in stationen i dess historiska sammanhang. Han påpekar att 50-talet egentligen pågick till mitten av 60-talet. Och att 60-talet sedan pågick till början av 80-talet. Donkeyman håller med. Det var två helt olika epoker. Men 50-talet var "Betongsossarnas" tidevarv (Donkeymans eget uttryck - inte Kotschacks). Det var en tidsålder när socialdemokratin hade skapat folkhemmet. Men man nöjde sig inte med det materiella, man ville (i bästa välmening) bestämma hur folk skulle organisera sina liv. Och de visste bättre än "vanligt folk". Medan 60-talet blev den tidsålder när kampen för ett annorlunda samhälle pågick och kröntes med slutlig framgång runt 1980.
Efter Rock'n Roll blev Radio Nord nästa lilla attacken mot tidsandan. Snart skulle det komma Långt hår, P-piller, Pop, Almstriden, Husockupationer, Studentuppror, VietNamdemonstrationer och mycket annat.
"Betongsossarna" övervägde både störsändare och kapning av fartyget men stannade vid att med mycket betänkliga medel genomdriva en lagstiftning som satte stopp för Radio Nord. När Jan Stenbäck etablerade TV3 25 år senare övervägde man lagstiftning mot parabolantenner. Men den gången pågick "Rosornas Krig" som med tiden gav Göran Persson och hans falang makten inom partiet. En ny tid stod för dörren. Även Socialdemokratin kunde reformeras. Men Jack Kotschack var pionjären som var 25 år före sin tid.
Radio Nord kom mellan "Rock och Pop", dvs rocken höll på att klinga av och rockkungarna hade förlorat i popularitet men det var före Beatles och popen. Något som återspeglas av den dubbel-CD som kommit ut samtidigt med boken. En CD som också innehåller en stor samling av de gamla "jinglarna" och reklaminslagen. En ren nostalgitripp för en gammal gubbe alltså.
Donkeyman vill påstå att Boken och CD:n är det bästa han har upplevt på mycket länge.
En yngre generation förstår säkert inte boktiteln. "Stick iväg, Jack" var Monica Zetterlunds storschlager som toppade "Top Tio" listan sista natten som Radio Nord sände.
Vill man fördjupa sig ytterligare så är dessa länkar bra att läsa:
RadioNord-story samt Om Radio Nord
Läs även andra bloggares åsikter om radio nord, socialdemokraterna, nostalgi, böcker
söndag 10 maj 2009
En Perfekt Storm
Johan Norberg
En Perfekt Storm
Hydra Förlag (2009)
ISBN 978-91-86185-03-9
Donkeyman har genom hela sitt liv haft politik, ekonomi och historia som sitt favoritintresse vid sidan av sjöfarten. Något som har ledit till lyxstudier på fritiden i ämnen som Ekonomisk Historia och Nationalekonomi. Dessutom har han skapat ett trevligt bibliotek uppe i "Donkeyman Towers" på Tromsøs tak.
I de nuvarande turbulenta tiderna skapas material som kommer att försörja författare och forskare i långa tider framåt. Och som kommer att fylla Donkeymans bokhyllor och dränera hans bankkonto. Samt ta upp många och långa nattimmar vid lampans sken och därmed avhålla honom från produktivt arbete.
Glädjande nog har Johan Norberg varit bland de första att producera något i den här väntade bokfloden. Vilket gör att hans bok inte försvinner i mängden. Därför att den är alldeles för bra för det. Sedan vill Donkeyman givetvis slå sig lite för bröstet när han kan konstatera att den allmänt respekterade forskaren Norberg har dragit slutsatser som stödjer de amatörmässiga funderingar som Donkeyman har kommit fram till. Och det finns väl inte något som är härligare än att i efterhand kunna säga: "Vad var det jag sade".....
Johan Norberg har ju skrivit flera tidigare böcker och är en uttalad anhängare till globalisering. Han är också en lysande föredragshållare. Med en gudabenådad förmåga att skriva lätt och begripligt. Han lotsar oss genom hela förspelet till dagens upptakten till dagens kris. Och förklarar de försök som görs att lösa krisen. Samt lämnar prognoser kring vad som kommer att komma ut av den.
Donkeyman har ju lång erfarenhet av haveriutredning inom sjöfarten. Och vet mycket väl att ett haveri aldrig kan skyllas en enda orsak. Det är ett resultat av en mängd små händelser, som var och en inte kan orsaka några obehagligheter. Men när de kommer i rad efter varandra så leder det ena till det andra och så bildas en "Chain of Events" som leder fram till det slutliga haveriet. Precis på samma sätt visar Norberg att krisen inte uppstod beroende på en händelse eller ett enstaka felgrepp. Det var totaliteten av en mängd händelser där den ena ledde till den andra som slutilgen utlöste till krisen. Men det är inte slut där heller. När krisen väl har kommit så fortsätter samma "Chain of Events" att påverka händelseförloppet. Till stor del till det värre.
Men till skillnad från ett klassiskt Grekiskt drama så vet vi inte slutet.
Och man kan inte heller placera skulden på ett enda ställe. Skulden ligger hos många. Till och med hos folk flest: "Vilka var det som struntade i hur pensionspengarna placerades? Vilka är det som vill att det skall vara så billigt som möjligt att låna till bostaden? Vlka är det som sitter och planerar bostadsköp för decennier framåt baserat på räntan just denna vecka? Vem är först med att ropa på regleringar och räddningar när krisen kommer utan att tänka på att de kan leda till nästa kris? Det är vanligt folk, vanliga väljare och vanliga sparare. Det är du och jag.
Men visst borde det vara en källa till eftertanke att sociala program för att ge bostäder åt fattiga kan bli en centralt bidragande orsak till en gigantisk ekonomisk kris. När det genomförs på ett mindre lyckat sätt. En förbättring gjord i bästa välmening kan skapa allvarliga problem på ett helt annat ställe.
En av många intressanta slutsatser är att myndigheterna i princip hela tiden sedan andra världskriget har gått in med åtgärder för att lösa en uppkommen kris långt innan den har uppstått. Därmed jämnar man ut de naturliga konjunktursvängningar som annars skulle slå ut dåliga företag. Resurserna som borde användas till att skapa nya och bra företag brukas på att hålla dåliga strukturer under armarna.
Donkeyman rekommenderar den här boken på det varmaste. Den kommer att fylla sin plats bland klassikerna i ämnet i Donkeymans bokhylla.
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, recensioner, krisen, ekonomi,
En Perfekt Storm
Hydra Förlag (2009)
ISBN 978-91-86185-03-9
Donkeyman har genom hela sitt liv haft politik, ekonomi och historia som sitt favoritintresse vid sidan av sjöfarten. Något som har ledit till lyxstudier på fritiden i ämnen som Ekonomisk Historia och Nationalekonomi. Dessutom har han skapat ett trevligt bibliotek uppe i "Donkeyman Towers" på Tromsøs tak.
I de nuvarande turbulenta tiderna skapas material som kommer att försörja författare och forskare i långa tider framåt. Och som kommer att fylla Donkeymans bokhyllor och dränera hans bankkonto. Samt ta upp många och långa nattimmar vid lampans sken och därmed avhålla honom från produktivt arbete.
Glädjande nog har Johan Norberg varit bland de första att producera något i den här väntade bokfloden. Vilket gör att hans bok inte försvinner i mängden. Därför att den är alldeles för bra för det. Sedan vill Donkeyman givetvis slå sig lite för bröstet när han kan konstatera att den allmänt respekterade forskaren Norberg har dragit slutsatser som stödjer de amatörmässiga funderingar som Donkeyman har kommit fram till. Och det finns väl inte något som är härligare än att i efterhand kunna säga: "Vad var det jag sade".....
Johan Norberg har ju skrivit flera tidigare böcker och är en uttalad anhängare till globalisering. Han är också en lysande föredragshållare. Med en gudabenådad förmåga att skriva lätt och begripligt. Han lotsar oss genom hela förspelet till dagens upptakten till dagens kris. Och förklarar de försök som görs att lösa krisen. Samt lämnar prognoser kring vad som kommer att komma ut av den.
Donkeyman har ju lång erfarenhet av haveriutredning inom sjöfarten. Och vet mycket väl att ett haveri aldrig kan skyllas en enda orsak. Det är ett resultat av en mängd små händelser, som var och en inte kan orsaka några obehagligheter. Men när de kommer i rad efter varandra så leder det ena till det andra och så bildas en "Chain of Events" som leder fram till det slutliga haveriet. Precis på samma sätt visar Norberg att krisen inte uppstod beroende på en händelse eller ett enstaka felgrepp. Det var totaliteten av en mängd händelser där den ena ledde till den andra som slutilgen utlöste till krisen. Men det är inte slut där heller. När krisen väl har kommit så fortsätter samma "Chain of Events" att påverka händelseförloppet. Till stor del till det värre.
Men till skillnad från ett klassiskt Grekiskt drama så vet vi inte slutet.
Och man kan inte heller placera skulden på ett enda ställe. Skulden ligger hos många. Till och med hos folk flest: "Vilka var det som struntade i hur pensionspengarna placerades? Vilka är det som vill att det skall vara så billigt som möjligt att låna till bostaden? Vlka är det som sitter och planerar bostadsköp för decennier framåt baserat på räntan just denna vecka? Vem är först med att ropa på regleringar och räddningar när krisen kommer utan att tänka på att de kan leda till nästa kris? Det är vanligt folk, vanliga väljare och vanliga sparare. Det är du och jag.
Men visst borde det vara en källa till eftertanke att sociala program för att ge bostäder åt fattiga kan bli en centralt bidragande orsak till en gigantisk ekonomisk kris. När det genomförs på ett mindre lyckat sätt. En förbättring gjord i bästa välmening kan skapa allvarliga problem på ett helt annat ställe.
En av många intressanta slutsatser är att myndigheterna i princip hela tiden sedan andra världskriget har gått in med åtgärder för att lösa en uppkommen kris långt innan den har uppstått. Därmed jämnar man ut de naturliga konjunktursvängningar som annars skulle slå ut dåliga företag. Resurserna som borde användas till att skapa nya och bra företag brukas på att hålla dåliga strukturer under armarna.
Donkeyman rekommenderar den här boken på det varmaste. Den kommer att fylla sin plats bland klassikerna i ämnet i Donkeymans bokhylla.
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, recensioner, krisen, ekonomi,
lördag 25 april 2009
Gränslös Sjöfart
Torbjörn Dalnäs
Gränslös Sjöfart
Sjöhistorisk Årsbok 2008-2009
Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm (2008)
ISBN 978-91-976923-4-2
Donkeyman har ägnat helgen åt att läsa Torbjörn Dalnäs senaste alster. Två gånger. Och han är djupt imponerad. Visst har Torbjörn producerat många fina ting genom åren men här går han upp i Elitserien. Detta är ett praktverk som bara måste finnas i hyllan hos var och en som är intresserad av sjöfart.
Visst är Donkeyman jävig. Herr "sjönalist" Dalnäs och Donkeyman har genom de senaste 30 åren svängt många bägare på stadens ölbulor och vi har gemensamt löst världens problem under långa nattsittningar. Och visst har Donkeyman tidigare förärats äran att recensera flera av Torbjörns böcker. Men detta ...... Donkeyman är mållös.
För de som inte vet så är Torbjörn Dalnäs något så sällsynt som en journalist som KAN sjöfart. Han började sin bana som sjöman och blev snart gnist (telegrafist). Efter att ha gått i land gick vägen genom diverse redaktioner innan han fick hand om "Maskinbefälet" och senare "Sjömannen". För att slutligen bli informationssekreterare på Sjöfartens Kultur- och Fritidsråd och redaktör för bladet "Utkik". Och har genom åren varit inblandad i så många högklassiga produkter att det inte går att räkna till. När det gäller sjöfartskultur finns det nog inte många som slår honom på fingrarna.
Den senaste boken är i grunden en komplett historik över den Svenska sjöfartens guldålder. Från den avsomnande segelfartygsepoken vid förra sekelskiftet och fram till i dag. Med ett bildmaterial som bara det är värt hela pengen. Det kommer att ta veckor innan Donkeyman har gått igenom alla bilder och analyserat dem. Textmassan utgör en historik som är så lättsamt skriven att man läser den som en spännande roman. Och som är redigerad på ett sätt som är typiskt redaktör Dalnäs. Intressanta sidospår och kopplingar till små detaljer här och där. Samt fullspäckat med information.
Donkeyman trodde han visste det mesta om modern Svensk rederihistoria. Men det var inte riktigt. Boken innehåller massor av ny information. Som är satt in i större sammanhang. Långa trender förklaras enkelt och elegant. Vi får lära känna sjöfartens män i form av de stora entrepenörerna. Men också sjömännen själva, fackbossarna och inte minst kulturen i form av konst, litteratur och visor. Allt - absolut allt - finns med och är satt in i sitt sammanhang.
Men Donkeyman måste ändå komma med en kritisk anmärkning. När Dalnäs ägnar egna kapitel åt linjetrafiken, kylsjöfarten, passagerartrafiken samt tank- och bulk så borde han också ha skapat plats för skogstransporterna. Hur man än vänder och vrider på det hela så har detta varit ryggraden i Svensk sjöfart genom hela den perioden som boken skildrar. Han nämner det mesta om den här trafiken på olika ställen i boken men där borde berättelsen ha knutits ihop bättre.
Under första halvan av förra seklet sysselsattes oräkneliga fartyg med skogsprodukter ut och kol eller koks som returlast. Och under efterkrigstiden har det gått mängder med fartyg från Östersjöhamnarna och ut över världen med exportvaror. På samma sätt har mycket av råvaran till skogsindustrin kommit genom sjöfartens försorg. Antingen i form av timmerbogsering, på pråm eller som fartygslast.
För övrigt har Svenska rederier specialiserade på skogstransporter inte bara fraktat varor från Svensk skogsindustri. Gorthons, Sea Link och allt vad de heter har fraktat Finska, Amerikanska och Canadensiska produkter över världshaven. Och än i dag går det ett helt paternosterverk med specialiserade fartyg mellan Norrlandskusten och kontinenten.
Men denna anmärkning förändrar inte saken. Detta är en måste-ha bok för den sjöfartsintresserade.
Den som vill läsa fler bokrecensioner av Donkeyman följder denna länk
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, recension, sjöfart
Gränslös Sjöfart
Sjöhistorisk Årsbok 2008-2009
Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm (2008)
ISBN 978-91-976923-4-2
Donkeyman har ägnat helgen åt att läsa Torbjörn Dalnäs senaste alster. Två gånger. Och han är djupt imponerad. Visst har Torbjörn producerat många fina ting genom åren men här går han upp i Elitserien. Detta är ett praktverk som bara måste finnas i hyllan hos var och en som är intresserad av sjöfart.
Visst är Donkeyman jävig. Herr "sjönalist" Dalnäs och Donkeyman har genom de senaste 30 åren svängt många bägare på stadens ölbulor och vi har gemensamt löst världens problem under långa nattsittningar. Och visst har Donkeyman tidigare förärats äran att recensera flera av Torbjörns böcker. Men detta ...... Donkeyman är mållös.
För de som inte vet så är Torbjörn Dalnäs något så sällsynt som en journalist som KAN sjöfart. Han började sin bana som sjöman och blev snart gnist (telegrafist). Efter att ha gått i land gick vägen genom diverse redaktioner innan han fick hand om "Maskinbefälet" och senare "Sjömannen". För att slutligen bli informationssekreterare på Sjöfartens Kultur- och Fritidsråd och redaktör för bladet "Utkik". Och har genom åren varit inblandad i så många högklassiga produkter att det inte går att räkna till. När det gäller sjöfartskultur finns det nog inte många som slår honom på fingrarna.
Den senaste boken är i grunden en komplett historik över den Svenska sjöfartens guldålder. Från den avsomnande segelfartygsepoken vid förra sekelskiftet och fram till i dag. Med ett bildmaterial som bara det är värt hela pengen. Det kommer att ta veckor innan Donkeyman har gått igenom alla bilder och analyserat dem. Textmassan utgör en historik som är så lättsamt skriven att man läser den som en spännande roman. Och som är redigerad på ett sätt som är typiskt redaktör Dalnäs. Intressanta sidospår och kopplingar till små detaljer här och där. Samt fullspäckat med information.
Donkeyman trodde han visste det mesta om modern Svensk rederihistoria. Men det var inte riktigt. Boken innehåller massor av ny information. Som är satt in i större sammanhang. Långa trender förklaras enkelt och elegant. Vi får lära känna sjöfartens män i form av de stora entrepenörerna. Men också sjömännen själva, fackbossarna och inte minst kulturen i form av konst, litteratur och visor. Allt - absolut allt - finns med och är satt in i sitt sammanhang.
Men Donkeyman måste ändå komma med en kritisk anmärkning. När Dalnäs ägnar egna kapitel åt linjetrafiken, kylsjöfarten, passagerartrafiken samt tank- och bulk så borde han också ha skapat plats för skogstransporterna. Hur man än vänder och vrider på det hela så har detta varit ryggraden i Svensk sjöfart genom hela den perioden som boken skildrar. Han nämner det mesta om den här trafiken på olika ställen i boken men där borde berättelsen ha knutits ihop bättre.
Under första halvan av förra seklet sysselsattes oräkneliga fartyg med skogsprodukter ut och kol eller koks som returlast. Och under efterkrigstiden har det gått mängder med fartyg från Östersjöhamnarna och ut över världen med exportvaror. På samma sätt har mycket av råvaran till skogsindustrin kommit genom sjöfartens försorg. Antingen i form av timmerbogsering, på pråm eller som fartygslast.
För övrigt har Svenska rederier specialiserade på skogstransporter inte bara fraktat varor från Svensk skogsindustri. Gorthons, Sea Link och allt vad de heter har fraktat Finska, Amerikanska och Canadensiska produkter över världshaven. Och än i dag går det ett helt paternosterverk med specialiserade fartyg mellan Norrlandskusten och kontinenten.
Men denna anmärkning förändrar inte saken. Detta är en måste-ha bok för den sjöfartsintresserade.
Den som vill läsa fler bokrecensioner av Donkeyman följder denna länk
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, recension, sjöfart
fredag 9 januari 2009
Inverting the pyramid
Jonathan Wilson
Inverting the Pyramid
A History of Football Tactics
Orion Books, London (2008)
ISBN 978 0 7528 8995 5 (Hardcover)
Åter har Donkeyman läst en bok som hamnar på hedersplats i biblioteket. Detta är helt enkelt den bästa bok om fotboll som han någonsin har öppnat.
Då skall sägas att Donkeyman är gammal elittränare i Bandy och älskar taktik, formationer och coachning. Att fördjupa sig i lagspelets intrikata mysterier är själva idrottens själ hos honom. Donkeyman ställer sig alltid frågan: Varför blev det mål och Varför gick det som det gick? Till en grad som irriterar omvärlden.
Den här boken ger den historiska bakgrunden. Hur fotbollens taktik har utvecklats genom 150 år.
De första raderna i boken säger ganska mycket om fortsättningen. En grupp journalister diskuterar Englands taktik under Euro 2004. En Engelsman säger: "What's the difference. They're the same players. The formation isn't that important. It's not worth writing about." Medan en Argentinare svarar: "The formation is the only thing that's important. It's not worth writing about anything else".
Ganska snart ställer Wilson upp två motsatsförhållanden. Estetik kontra Resultat samt Teknik kontra Fysik. Och så börjar en lång resa genom fotbollshistorien. Illustrerad med hundratals med laguppställningar och formationer från de viktiga matcherna genom historien.
Vet ni att den ursprungliga offsideregeln krävde tre man mellan mottagaren och målet. Vilket gjorde att man i huvudsak angrep genom dribbling. Den vanliga uppställningen kan beskrivas som 2-2-6 som man också spelade i den första landskampen år 1886. Scotland 0 England 0.
Med tiden upplevde publiken den fotbollen som trist. Det blev för lätt att sätta upp en offsidefälla. Spelet rörde sig huvudsakligen kring mittlinjen. Vilket gjorde att man ändrade regeln år 1925. Något som skapade dagens offsideregel. Och ett system som levde kvar till långt in på 1950-talet. Det så kallade W-M systemet, eller 3-2-2-3 i modern terminologi.
Har ni hört om Jimmy Hogan och Viktor Maslov. Inte. Ni borde ha gjort det. Det är de två tränare som anses ha varit mest inflytelsesrika i fotbollshistorien.
Hogan var aktiv från tidigt 1900-tal och till upp mot WW2. Han var den förste som införde moderna träningsmetoder som taktiktavla, formationsträning, personlig träning och en mängd andra ting som vi ser som naturliga. På den tiden ansågs sådant som "sludder" i England så han verkade nästan hela sin karriär på kontinenten. Han anses som fadern till Ungersk, Österrikisk och Tysk fotboll. Och han var lärare till dem som skapade de stora 50-talslagen i Ungern och Brasilien. Men Engelska FA ville inte ha med honom att göra ens på slutet.
Maslov var mannen som uppfann press, zonmarkering, utvecklade organisation och fysisk styrka, täta positionsskiften och mycket annat. Han införde också tanken att ha olika approach till olika motståndare.
Men vi får lära känna många andra stora män genom tiderna. Bland dessa:
Herbert Chapman som var den förste moderne managern och lade grunden till hur moderna fotbollsklubbar organiseras (Huddersfield och Arsenal).
Pozzi från Italien som införde markeringsspelet. Han gjorde fotbollen till en fråga inte bara om att spela sitt eget spel men att hindra motståndaren att spela sitt. Han ändrade också systemet till WW, dvs 2-3-2-3 som andra spelade som 2-3-5.
Det görs utflykter till Argentina och Brasilien. En lång presentation av deras banbrytande 4-2-4 och den så kallade Sambafotbollen. Med rötter hos Jimmy Hogan.
Alf Ramsay och hans VM-vinnande Engelska lag analyseras. Han spelade 4-3-3 mot svagare lag och chockerade med ett 4-1-3-2 upplägg i slutet av turneringen när man stötte på de starka lagen. "I'm employed to win football matches, that's all". Men fotbollen under de närmaste åren beskrevs av andra som: "Cautios, joyless football. Scarcely bearable even while it brings victories. When it brings defeat there can only be one reaction".
Gippo Viani som skapade den moderna Italienska fotbollen
You name it..... Listan är lång och intressant
Författaren presenterar också Charles Reep, statistikern som sedan 1950 analyserat matcher och uppställningar. Principer som användes till att skapa lag som Watford och Wimbledon och med tiden gjordes till officiell Engelsk taktik av Hughes. Detta var ett sätt att se på fotboll som slutligen drogs ut till det extrema av "Drillo" när han skapade det framgångsrika Norska laget på 1990-talet.
Givetvis har även "Drillo" ett avsnitt i boken. Författaren menar dock att den taktiken har avsevärda begränsningar. Den fungerar utmärkt tills du möter ett bra lag som vet vad som väntar dem och som har tillräckligt god teknik för att hålla bollen även under press. Gör sedan omständigheterna (bana, klimat etc) det omöjligt att hålla en konstant press blir bristerna bara ännu mer uppenbara.
Vad syftar då boktiteln på. Jo, trebackslinjen som användes av Västtyskland 1990, Argentina 1994 och Croatia 1998. Argentinas 1986-lag spelade 4-4-2 i gruppspelet men gick över till trebackslinje och 3-5-2 i slutspel där man chockerade motståndarna med ett totalt oväntat spelsätt. Varvid man vänt på de tidigare pyramiderna 2-2-6 och 2-3-5.
Ovan är bara en liten smak på vad denna fascinerande bok innehåller. Den är det uppenbara resultatet av ett ofattbart omfattande reseach. En "måste ha" - bok.
Detta är en bok som innehåller ofattbart mycket för en fotbollsintresserad. Men den som inte förut har fördjupat sig i formationer och fotbollens taktik kanske skall börja med att läsa en enkel och mästerlig införing i detta tema innan han/hon ger sig på Wilsons bok. Jag rekommenderar då:
Ola Andersson
Så funkar fotboll
Prisma Förlag, ISBN 13:978-91-518-4543-2 och ISBN 10:91-518-4543-1
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, böcker
Inverting the Pyramid
A History of Football Tactics
Orion Books, London (2008)
ISBN 978 0 7528 8995 5 (Hardcover)
Åter har Donkeyman läst en bok som hamnar på hedersplats i biblioteket. Detta är helt enkelt den bästa bok om fotboll som han någonsin har öppnat.
Då skall sägas att Donkeyman är gammal elittränare i Bandy och älskar taktik, formationer och coachning. Att fördjupa sig i lagspelets intrikata mysterier är själva idrottens själ hos honom. Donkeyman ställer sig alltid frågan: Varför blev det mål och Varför gick det som det gick? Till en grad som irriterar omvärlden.
Den här boken ger den historiska bakgrunden. Hur fotbollens taktik har utvecklats genom 150 år.
De första raderna i boken säger ganska mycket om fortsättningen. En grupp journalister diskuterar Englands taktik under Euro 2004. En Engelsman säger: "What's the difference. They're the same players. The formation isn't that important. It's not worth writing about." Medan en Argentinare svarar: "The formation is the only thing that's important. It's not worth writing about anything else".
Ganska snart ställer Wilson upp två motsatsförhållanden. Estetik kontra Resultat samt Teknik kontra Fysik. Och så börjar en lång resa genom fotbollshistorien. Illustrerad med hundratals med laguppställningar och formationer från de viktiga matcherna genom historien.
Vet ni att den ursprungliga offsideregeln krävde tre man mellan mottagaren och målet. Vilket gjorde att man i huvudsak angrep genom dribbling. Den vanliga uppställningen kan beskrivas som 2-2-6 som man också spelade i den första landskampen år 1886. Scotland 0 England 0.
Med tiden upplevde publiken den fotbollen som trist. Det blev för lätt att sätta upp en offsidefälla. Spelet rörde sig huvudsakligen kring mittlinjen. Vilket gjorde att man ändrade regeln år 1925. Något som skapade dagens offsideregel. Och ett system som levde kvar till långt in på 1950-talet. Det så kallade W-M systemet, eller 3-2-2-3 i modern terminologi.
Har ni hört om Jimmy Hogan och Viktor Maslov. Inte. Ni borde ha gjort det. Det är de två tränare som anses ha varit mest inflytelsesrika i fotbollshistorien.
Hogan var aktiv från tidigt 1900-tal och till upp mot WW2. Han var den förste som införde moderna träningsmetoder som taktiktavla, formationsträning, personlig träning och en mängd andra ting som vi ser som naturliga. På den tiden ansågs sådant som "sludder" i England så han verkade nästan hela sin karriär på kontinenten. Han anses som fadern till Ungersk, Österrikisk och Tysk fotboll. Och han var lärare till dem som skapade de stora 50-talslagen i Ungern och Brasilien. Men Engelska FA ville inte ha med honom att göra ens på slutet.
Maslov var mannen som uppfann press, zonmarkering, utvecklade organisation och fysisk styrka, täta positionsskiften och mycket annat. Han införde också tanken att ha olika approach till olika motståndare.
Men vi får lära känna många andra stora män genom tiderna. Bland dessa:
Herbert Chapman som var den förste moderne managern och lade grunden till hur moderna fotbollsklubbar organiseras (Huddersfield och Arsenal).
Pozzi från Italien som införde markeringsspelet. Han gjorde fotbollen till en fråga inte bara om att spela sitt eget spel men att hindra motståndaren att spela sitt. Han ändrade också systemet till WW, dvs 2-3-2-3 som andra spelade som 2-3-5.
Det görs utflykter till Argentina och Brasilien. En lång presentation av deras banbrytande 4-2-4 och den så kallade Sambafotbollen. Med rötter hos Jimmy Hogan.
Alf Ramsay och hans VM-vinnande Engelska lag analyseras. Han spelade 4-3-3 mot svagare lag och chockerade med ett 4-1-3-2 upplägg i slutet av turneringen när man stötte på de starka lagen. "I'm employed to win football matches, that's all". Men fotbollen under de närmaste åren beskrevs av andra som: "Cautios, joyless football. Scarcely bearable even while it brings victories. When it brings defeat there can only be one reaction".
Gippo Viani som skapade den moderna Italienska fotbollen
You name it..... Listan är lång och intressant
Författaren presenterar också Charles Reep, statistikern som sedan 1950 analyserat matcher och uppställningar. Principer som användes till att skapa lag som Watford och Wimbledon och med tiden gjordes till officiell Engelsk taktik av Hughes. Detta var ett sätt att se på fotboll som slutligen drogs ut till det extrema av "Drillo" när han skapade det framgångsrika Norska laget på 1990-talet.
Givetvis har även "Drillo" ett avsnitt i boken. Författaren menar dock att den taktiken har avsevärda begränsningar. Den fungerar utmärkt tills du möter ett bra lag som vet vad som väntar dem och som har tillräckligt god teknik för att hålla bollen även under press. Gör sedan omständigheterna (bana, klimat etc) det omöjligt att hålla en konstant press blir bristerna bara ännu mer uppenbara.
Vad syftar då boktiteln på. Jo, trebackslinjen som användes av Västtyskland 1990, Argentina 1994 och Croatia 1998. Argentinas 1986-lag spelade 4-4-2 i gruppspelet men gick över till trebackslinje och 3-5-2 i slutspel där man chockerade motståndarna med ett totalt oväntat spelsätt. Varvid man vänt på de tidigare pyramiderna 2-2-6 och 2-3-5.
Ovan är bara en liten smak på vad denna fascinerande bok innehåller. Den är det uppenbara resultatet av ett ofattbart omfattande reseach. En "måste ha" - bok.
Detta är en bok som innehåller ofattbart mycket för en fotbollsintresserad. Men den som inte förut har fördjupat sig i formationer och fotbollens taktik kanske skall börja med att läsa en enkel och mästerlig införing i detta tema innan han/hon ger sig på Wilsons bok. Jag rekommenderar då:
Ola Andersson
Så funkar fotboll
Prisma Förlag, ISBN 13:978-91-518-4543-2 och ISBN 10:91-518-4543-1
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, böcker
lördag 27 september 2008
The Hamburger
Josh Ozersky
The Hamburger
A History
Yale University Press, New Haven (2008).
ISBN 978-0-300-14449-9 (Large Print). ISBN 978-0-300-11758-5 (Hardcover)
Donkeyman älskar Amerikanska Hamburgare. Trots att det inte är politiskt korrekt. Däremot är han inte någon älskare av de stora kedjornas industriella burgare. McDonalds, Burger King, Wimpy och så vidare. Visst, de gör ok burgare. Men de skapar en visserligen god men antiseptisk burgare utan själ.
Det du får på en klassisk Amerikansk "Burger Stand" är något helt annat. En hantverksprodukt som tillbereds medan du väntar. Kanske du slår av en prat med "The Grill Man" medan han flippar runt din burgare. Som serveras på en bun där burgaren räcker över kanten. Och bredvid ligger en driva av hemskurna "French Fries" och ännu en bun med färska nyskurna grönsaker. Det kallar Donkeyman en Hamburgare. Och under de 10 år som jobbet förde Donkeyman "over there" minst en gång i månaden gick det ned många Burgers från olika "Stands".
Dess värre finns inte goda Hamburgare i Tromsø. Byen är McDonaldsfri zon men vi har Burger King och Egon som serverar vanliga industriella burgare utifrån helt olika koncept. Vi har Blå Rock och Mejeriet som i vart fall har goda sallader, chips och såser till burgaren. Men som har samma vidriga råvara till sina burgare som de vanliga flottyrsjappen. Och dem har vi många av.
Dessa serverar Gildes frysta och garanterat smaklösa, för att inte säga äckliga burgerliknande platta. Detta är en produkt som inte ens en mästerkock kan få att bli saftig och välsmakande. Den serveras med något som betecknas som sallad och dränks i en klibbig Rhode Islandliknande sås. Ovanpå burgaren drösar man "Hamburgerkrydda" och ovanpå pommes friten får man "pommes friteskrydda". Bägge är tämligen vidriga produkter som säljs i stora kvantiteter. Som bara bevisar att det går att sälja vad som helst till den som hivat i sig nog med halvlitrar.
Men de senaste dagarna har Donkeyman läst en fantastiskt trevlig liten bok. "The Hamburger" av Josh Ozersky. Den är inte stor till formatet. Men oj, oj, oj vad mycket information den innehåller. Man får lära sig mycket om Hamburgare. Och samtidigt är boken en kortfattad Amerikansk sociologisk historia över de senaste 150 åren.
Vi trodde att Hamburgaren importerades av Tyska immigranter i mitten av 1800-talet. Vilket var totalt fel. De importerade "Hamburger Steak" som var den tidens bästsäljare. Men som var något helt annat. På den tiden var det nämligen inte möjligt att servera hamburgare i stor skala. Det kött som den tidens lantbrukare producerade var nämligen svinkött. Svin är enkla att föda upp även för en småskalig lantbrukare. De kan ses som en förädling av spannmål och de konserverade produkterna (rökta, torkade, saltade osv) är alla smakfulla och lätta att transportera med den tidens teknik.
Det var koloniseringen av "Vilda Västern" som möjliggjorde produktion av nötkött i stor skala. Och det var inte småbönder som stod för detta. Det var Amerikanskt storkapital. Cowboyen var lönearbetare - inte småbonde. Järnvägarna och frystekniken möjliggjorde distributionen. Och allt drevs i stor skala redan på 1800-talet. Det var biffindustrin som möjliggjorde Hamburgarens segertåg.
Men biffen var inte tillräckligt för att Hamburgaren skulle produceras. Nyckeln låg i brödet - the bun. Ett bröd som håller tätt så att saften från burgaren bevaras. Ett bröd som inviterar till att äta burgaren med händerna. Ett bröd som inte är gott i sig självt men som blir en katalysator för burgaren och förädlar dess smak. Och som underlättar hanterandet. Prova att laga hamburgare och servera på vanligt franskbröd. Brödet i upplösning när saften och såsen tränger in.
Boken beskriver hur "The Hamburger Stand" utvecklas till big business. Från en enkel Sandwich till Big Boy / Whopper / Quarter Pounder / Big Mac och allt vad de heter.
Den första Hamburgerkedjan startades av Edgar Waldo "Billy" Ingram, som också kallas för Hamburgarnas Henry Ford. Han byggde upp "White Castle" - kedjan. En kedja som producerade Hamburgare på ett nytt och industriellt sätt. Men där varje restaurang till 100% ägdes av kedjan och drevs med anställd personal. Vilket gjorde att man inte kunde expandera fortare än man tjänade ihop eget kapital.
Men revolutionen kom när bröderna Maurice och Richard McDonald satsade allt de ägde, och lite till, på att bygga en helt industriell Hamburgerrestaurang. En restaurang där kunderna fick den färdiga burgaren direkt när de beställde och betalade. En restaurang där varje litet steg i operationen var totalt genomtänkt och utprovat. Något som helt revolutionerat Fast Food - industrin sedan dess. Till sin hjälp hade de den geniale teknikern Ed Toman som konstruerade stekbord större än något som hittills tillverkats. Och som konstruerade minsta verktyg som behövdes i restaurangen. Ja, varje detalj. Bröderna McDonald trodde så starkt på sin idé att de stängde den (lönsamma) restaurang de redan drev och använda allt de ägde och hade, och lite till, för att bygga om den till en "matfabrik".
Men McDonalds hade bara blivit en liten hamburgerkedja i mängden om inte Ray Croc hade kommit in i bilden. Det var den dynamiske försäljare som såg potentialen i bröderna McDonalds idé. Han såg deras restaurang, såg förtjänstmöjligheten och övertalade bröderna att ta med honom i laget. Något de aldrig ångrade.
Det var Franchising som var nyckeln till framgång. En mängd med egna företagare som drev McDonalds koncept. En viktig faktor var att Croc tillät Franchisetagarna att tjäna grova pengar utan att gå in med någon stor insats. Till och med mer än han själv. Men bara så länge de följde konceptet till 100%. Den som inte gjorde det åkte ut. Fort som f****n. Därmed fick man driftiga chefer som visserligen saknade kapital men som var villiga att jobba lojalt och hårt för att tjäna stora pengar och komma sig upp i världen. Helt i takt med "The American Dream".
Nu är vi i början av 1950-talet och två entrepenörer, en tekniker och en försäljare sitter på ett vinnande koncept. Men det behövdes ytterligare en person. En finansiell arkitekt som klarade av att räkna ut hur man kan finansiera en multinationell koncern UTAN att ta upp lån och utan att ha cash. Denna person var Harry Sonneburn. Hans konstruktion gick ut på att förmå fastighetsägare att bygga och inreda restauranger som sedan leasades till McDonalds. McDonalds leasade så restaurangen vidare till en franchisetagare med 40% påslag. Sonneburn sade i alla år - med rätta - att McDonalds egentligen var ett fastighetsbolag, inte en Hamburgerkedja.
Men det finns mer i boken. Den skildrar Hamburgerindustrins miljöpåverkan. Som är mycket större än man skulle tro. Indirekt genom att den extensiva uppfödningen av nötboskap har stor miljöpåverkan. Man skildrar hur en "New wawe" har uppstått där den klassiska "Burger Stand" har fått en renessans. Och hur det till och med uppstått en stor kedja som odlar den filosofin (Wendys). Det vill säga hantverksmässiga (och dyrare) burgare.
Kort sagt - en särdeles välskriven och informativ bok. Med en god notapparat och ett ok register.
Donkeyman ser egentligen bara en brist. I en sådan här bok borde det finnas recept. Klassiska recept för "Gardengrillaren", "Hamburger Standen" och för "Industriburgaren" från olika tidsepoker.
The Hamburger
A History
Yale University Press, New Haven (2008).
ISBN 978-0-300-14449-9 (Large Print). ISBN 978-0-300-11758-5 (Hardcover)
Donkeyman älskar Amerikanska Hamburgare. Trots att det inte är politiskt korrekt. Däremot är han inte någon älskare av de stora kedjornas industriella burgare. McDonalds, Burger King, Wimpy och så vidare. Visst, de gör ok burgare. Men de skapar en visserligen god men antiseptisk burgare utan själ.
Det du får på en klassisk Amerikansk "Burger Stand" är något helt annat. En hantverksprodukt som tillbereds medan du väntar. Kanske du slår av en prat med "The Grill Man" medan han flippar runt din burgare. Som serveras på en bun där burgaren räcker över kanten. Och bredvid ligger en driva av hemskurna "French Fries" och ännu en bun med färska nyskurna grönsaker. Det kallar Donkeyman en Hamburgare. Och under de 10 år som jobbet förde Donkeyman "over there" minst en gång i månaden gick det ned många Burgers från olika "Stands".
Dess värre finns inte goda Hamburgare i Tromsø. Byen är McDonaldsfri zon men vi har Burger King och Egon som serverar vanliga industriella burgare utifrån helt olika koncept. Vi har Blå Rock och Mejeriet som i vart fall har goda sallader, chips och såser till burgaren. Men som har samma vidriga råvara till sina burgare som de vanliga flottyrsjappen. Och dem har vi många av.
Dessa serverar Gildes frysta och garanterat smaklösa, för att inte säga äckliga burgerliknande platta. Detta är en produkt som inte ens en mästerkock kan få att bli saftig och välsmakande. Den serveras med något som betecknas som sallad och dränks i en klibbig Rhode Islandliknande sås. Ovanpå burgaren drösar man "Hamburgerkrydda" och ovanpå pommes friten får man "pommes friteskrydda". Bägge är tämligen vidriga produkter som säljs i stora kvantiteter. Som bara bevisar att det går att sälja vad som helst till den som hivat i sig nog med halvlitrar.
Men de senaste dagarna har Donkeyman läst en fantastiskt trevlig liten bok. "The Hamburger" av Josh Ozersky. Den är inte stor till formatet. Men oj, oj, oj vad mycket information den innehåller. Man får lära sig mycket om Hamburgare. Och samtidigt är boken en kortfattad Amerikansk sociologisk historia över de senaste 150 åren.
Vi trodde att Hamburgaren importerades av Tyska immigranter i mitten av 1800-talet. Vilket var totalt fel. De importerade "Hamburger Steak" som var den tidens bästsäljare. Men som var något helt annat. På den tiden var det nämligen inte möjligt att servera hamburgare i stor skala. Det kött som den tidens lantbrukare producerade var nämligen svinkött. Svin är enkla att föda upp även för en småskalig lantbrukare. De kan ses som en förädling av spannmål och de konserverade produkterna (rökta, torkade, saltade osv) är alla smakfulla och lätta att transportera med den tidens teknik.
Det var koloniseringen av "Vilda Västern" som möjliggjorde produktion av nötkött i stor skala. Och det var inte småbönder som stod för detta. Det var Amerikanskt storkapital. Cowboyen var lönearbetare - inte småbonde. Järnvägarna och frystekniken möjliggjorde distributionen. Och allt drevs i stor skala redan på 1800-talet. Det var biffindustrin som möjliggjorde Hamburgarens segertåg.
Men biffen var inte tillräckligt för att Hamburgaren skulle produceras. Nyckeln låg i brödet - the bun. Ett bröd som håller tätt så att saften från burgaren bevaras. Ett bröd som inviterar till att äta burgaren med händerna. Ett bröd som inte är gott i sig självt men som blir en katalysator för burgaren och förädlar dess smak. Och som underlättar hanterandet. Prova att laga hamburgare och servera på vanligt franskbröd. Brödet i upplösning när saften och såsen tränger in.
Boken beskriver hur "The Hamburger Stand" utvecklas till big business. Från en enkel Sandwich till Big Boy / Whopper / Quarter Pounder / Big Mac och allt vad de heter.
Den första Hamburgerkedjan startades av Edgar Waldo "Billy" Ingram, som också kallas för Hamburgarnas Henry Ford. Han byggde upp "White Castle" - kedjan. En kedja som producerade Hamburgare på ett nytt och industriellt sätt. Men där varje restaurang till 100% ägdes av kedjan och drevs med anställd personal. Vilket gjorde att man inte kunde expandera fortare än man tjänade ihop eget kapital.
Men revolutionen kom när bröderna Maurice och Richard McDonald satsade allt de ägde, och lite till, på att bygga en helt industriell Hamburgerrestaurang. En restaurang där kunderna fick den färdiga burgaren direkt när de beställde och betalade. En restaurang där varje litet steg i operationen var totalt genomtänkt och utprovat. Något som helt revolutionerat Fast Food - industrin sedan dess. Till sin hjälp hade de den geniale teknikern Ed Toman som konstruerade stekbord större än något som hittills tillverkats. Och som konstruerade minsta verktyg som behövdes i restaurangen. Ja, varje detalj. Bröderna McDonald trodde så starkt på sin idé att de stängde den (lönsamma) restaurang de redan drev och använda allt de ägde och hade, och lite till, för att bygga om den till en "matfabrik".
Men McDonalds hade bara blivit en liten hamburgerkedja i mängden om inte Ray Croc hade kommit in i bilden. Det var den dynamiske försäljare som såg potentialen i bröderna McDonalds idé. Han såg deras restaurang, såg förtjänstmöjligheten och övertalade bröderna att ta med honom i laget. Något de aldrig ångrade.
Det var Franchising som var nyckeln till framgång. En mängd med egna företagare som drev McDonalds koncept. En viktig faktor var att Croc tillät Franchisetagarna att tjäna grova pengar utan att gå in med någon stor insats. Till och med mer än han själv. Men bara så länge de följde konceptet till 100%. Den som inte gjorde det åkte ut. Fort som f****n. Därmed fick man driftiga chefer som visserligen saknade kapital men som var villiga att jobba lojalt och hårt för att tjäna stora pengar och komma sig upp i världen. Helt i takt med "The American Dream".
Nu är vi i början av 1950-talet och två entrepenörer, en tekniker och en försäljare sitter på ett vinnande koncept. Men det behövdes ytterligare en person. En finansiell arkitekt som klarade av att räkna ut hur man kan finansiera en multinationell koncern UTAN att ta upp lån och utan att ha cash. Denna person var Harry Sonneburn. Hans konstruktion gick ut på att förmå fastighetsägare att bygga och inreda restauranger som sedan leasades till McDonalds. McDonalds leasade så restaurangen vidare till en franchisetagare med 40% påslag. Sonneburn sade i alla år - med rätta - att McDonalds egentligen var ett fastighetsbolag, inte en Hamburgerkedja.
Men det finns mer i boken. Den skildrar Hamburgerindustrins miljöpåverkan. Som är mycket större än man skulle tro. Indirekt genom att den extensiva uppfödningen av nötboskap har stor miljöpåverkan. Man skildrar hur en "New wawe" har uppstått där den klassiska "Burger Stand" har fått en renessans. Och hur det till och med uppstått en stor kedja som odlar den filosofin (Wendys). Det vill säga hantverksmässiga (och dyrare) burgare.
Kort sagt - en särdeles välskriven och informativ bok. Med en god notapparat och ett ok register.
Donkeyman ser egentligen bara en brist. I en sådan här bok borde det finnas recept. Klassiska recept för "Gardengrillaren", "Hamburger Standen" och för "Industriburgaren" från olika tidsepoker.
måndag 28 juli 2008
Dinner with Mugabe
Heidi Holland
Dinner with Mugabe
The untold story of a Freedom Fighter who became a Tyrant
Penguin Books (South Africa), 2008, ISBN 978-0-143-02557-3
Heidi Holland är en vit Rhodesisk journalist som har rapporterat om Södra Afrika i över 30 år. Hon har varit korrespondent åt bland annat Guardian, Sunday Times och BBC. Hon har också producerat flera läsvärda böcker om utvecklingen i Södra Afrika. Bland dessa en historik om ANC.
"Dinner with Mugabe" tar utgångspunkt i en episod för över 30 år sedan när den unge och radikale journalisten Heidi Holland upplåter sitt hem till ett möte mellan en vit professor och en icke namngiven person. Denne visar sig vara den efterlyste motståndsledaren Robert Mugabe. HH bjuder dem på middag men deltar inte i själva mötet. Efteråt falerar transporten och hon kör Mugabe till centrum för att han skall hinna med tåget. Och hon upplever honom som en mycket älskvärd och trevlig person.
Denna bok är resultatet av ett mångårigt research och har baserats på djupintervjuer med en stor mängd personer som på ett eller annat sätt har haft med Mugabe att göra genom hela hans liv. Skolkamrater och syskon, lärare, präst, kamrater från motståndskampen, poliser, fångvaktare, kolonialmaktens representanter, Ian Smith. De finns alla där - och de har åsikter. Men när man lägger samman de olika intervjuerna så byggs det upp ett intressant porträtt av en av vår tids mest omdiskuterade personer.
Läsaren får inblick i den hårdhänta maktkamp som rasade inom ZANU. En kamp som Mugabe vann år 1977. Något som gav honom kontroll över guerillaarmén. Alla turerna kring självständigheten 1980 skildras ingående. Så får man veta att Mugabe behöll undantagstillståndet i 11 år efter självständigheten. Något som var mycket lämpligt när ZANU nedkämpade den andra befrielserörelsen ZAPU och genomförde massakrerna i Matabeleland 1987. Man släppte helt enkelt lös den NordKoreatränade "5th Brigade" för att krossa allt internt motstånd.
Författaren försöker förklara vad det var som gjorde att Mugabe vände sig mot de vita farmarna med så katastrofalt resultat. Hon pekar på flera ting: Trots att Mugabe gav de vita alla tänkbara förmåner så vände de sig mot honom i valet 1985. Vidare började de redan från början att stödja den nuvarande oppositionen MDC. En annan betydelsefull faktor är att påfallande många vita Rhodesier i första hand känner sig som Britter och i andra hand som Zimbabwier. Dessutom har många av dem klart rasistiska hållningar. Vidare kände han sig sviken av UK och USA som inte följde upp med de investeringar som behövdes för att genomföra en landreform där man köper mark för omfördelning.
När så regeringen ställs inför mer eller mindre utpressning från de så kallade "war veterans" (varav de flesta inte har något med inbördeskriget att göra) så försöker han göra sig populär genom att omfördela land. Detta i ett försök att kontrollera dessa grupper och få dem att gå regeringens ärenden. Mugabe tror att han därmed har givit folket det de önskade över allt annat. Nämligen återföringen av det land som de vita tog på 1890-talet. Att han samtidigt ödelagt landets ekonomi var "ett offer man får ta".
Västvärldens värderingar beskrivs när man får veta att det inte gjordes några protester när Mugabes hantlangare massakrerade 10.000-tals oppositionella kort tid efter att han kom till makten. Tvärtom så framhölls han som en framstående Afrikansk ledare och statsman. Även här i Skandinavien. Men när väpnade band 20 år senare dräpte några vita farmare kom det en massiv kritik från Väst. Och Mugabe började beskrivas som en odemokratisk tyrann.
Mugabe beskrivs som snäll och omsorgsfull genemot dem som stödjer honom men totalt hänsynslös mot dem som utöver kritik eller som motarbetar honom. Författaren visar också att han vet ganska lite om situationen i landet. Något som drabbat många despoter - deras närmaste medarbetare vågar helt enkelt inte komma med dåliga nyheter eller negativ information.
Boken avslutas med något så unikt som en djupintervju med Robert Mugabe. Denna utfördes på hösten år 2007 när resten av boken var färdig. Och bara den intervjun är värd hela priset för boken.
Donkeyman var en hel del i Södra Afrika under 70-talet och besökte bland annat Rhodesia flera gånger. Han har genom åren tacksamt slukat kilometervis med text i ämnet och menar bestämt att denna bok är en "höjdare". Ett måste för envar som är intresserad av området.
Donkeyman har för övrigt skrivit ett par artiklar i ämnet: Val i Rhodesia
Dinner with Mugabe
The untold story of a Freedom Fighter who became a Tyrant
Penguin Books (South Africa), 2008, ISBN 978-0-143-02557-3
Heidi Holland är en vit Rhodesisk journalist som har rapporterat om Södra Afrika i över 30 år. Hon har varit korrespondent åt bland annat Guardian, Sunday Times och BBC. Hon har också producerat flera läsvärda böcker om utvecklingen i Södra Afrika. Bland dessa en historik om ANC.
"Dinner with Mugabe" tar utgångspunkt i en episod för över 30 år sedan när den unge och radikale journalisten Heidi Holland upplåter sitt hem till ett möte mellan en vit professor och en icke namngiven person. Denne visar sig vara den efterlyste motståndsledaren Robert Mugabe. HH bjuder dem på middag men deltar inte i själva mötet. Efteråt falerar transporten och hon kör Mugabe till centrum för att han skall hinna med tåget. Och hon upplever honom som en mycket älskvärd och trevlig person.
Denna bok är resultatet av ett mångårigt research och har baserats på djupintervjuer med en stor mängd personer som på ett eller annat sätt har haft med Mugabe att göra genom hela hans liv. Skolkamrater och syskon, lärare, präst, kamrater från motståndskampen, poliser, fångvaktare, kolonialmaktens representanter, Ian Smith. De finns alla där - och de har åsikter. Men när man lägger samman de olika intervjuerna så byggs det upp ett intressant porträtt av en av vår tids mest omdiskuterade personer.
Läsaren får inblick i den hårdhänta maktkamp som rasade inom ZANU. En kamp som Mugabe vann år 1977. Något som gav honom kontroll över guerillaarmén. Alla turerna kring självständigheten 1980 skildras ingående. Så får man veta att Mugabe behöll undantagstillståndet i 11 år efter självständigheten. Något som var mycket lämpligt när ZANU nedkämpade den andra befrielserörelsen ZAPU och genomförde massakrerna i Matabeleland 1987. Man släppte helt enkelt lös den NordKoreatränade "5th Brigade" för att krossa allt internt motstånd.
Författaren försöker förklara vad det var som gjorde att Mugabe vände sig mot de vita farmarna med så katastrofalt resultat. Hon pekar på flera ting: Trots att Mugabe gav de vita alla tänkbara förmåner så vände de sig mot honom i valet 1985. Vidare började de redan från början att stödja den nuvarande oppositionen MDC. En annan betydelsefull faktor är att påfallande många vita Rhodesier i första hand känner sig som Britter och i andra hand som Zimbabwier. Dessutom har många av dem klart rasistiska hållningar. Vidare kände han sig sviken av UK och USA som inte följde upp med de investeringar som behövdes för att genomföra en landreform där man köper mark för omfördelning.
När så regeringen ställs inför mer eller mindre utpressning från de så kallade "war veterans" (varav de flesta inte har något med inbördeskriget att göra) så försöker han göra sig populär genom att omfördela land. Detta i ett försök att kontrollera dessa grupper och få dem att gå regeringens ärenden. Mugabe tror att han därmed har givit folket det de önskade över allt annat. Nämligen återföringen av det land som de vita tog på 1890-talet. Att han samtidigt ödelagt landets ekonomi var "ett offer man får ta".
Västvärldens värderingar beskrivs när man får veta att det inte gjordes några protester när Mugabes hantlangare massakrerade 10.000-tals oppositionella kort tid efter att han kom till makten. Tvärtom så framhölls han som en framstående Afrikansk ledare och statsman. Även här i Skandinavien. Men när väpnade band 20 år senare dräpte några vita farmare kom det en massiv kritik från Väst. Och Mugabe började beskrivas som en odemokratisk tyrann.
Mugabe beskrivs som snäll och omsorgsfull genemot dem som stödjer honom men totalt hänsynslös mot dem som utöver kritik eller som motarbetar honom. Författaren visar också att han vet ganska lite om situationen i landet. Något som drabbat många despoter - deras närmaste medarbetare vågar helt enkelt inte komma med dåliga nyheter eller negativ information.
Boken avslutas med något så unikt som en djupintervju med Robert Mugabe. Denna utfördes på hösten år 2007 när resten av boken var färdig. Och bara den intervjun är värd hela priset för boken.
Donkeyman var en hel del i Södra Afrika under 70-talet och besökte bland annat Rhodesia flera gånger. Han har genom åren tacksamt slukat kilometervis med text i ämnet och menar bestämt att denna bok är en "höjdare". Ett måste för envar som är intresserad av området.
Donkeyman har för övrigt skrivit ett par artiklar i ämnet: Val i Rhodesia
torsdag 17 juli 2008
Harpoon
Andrew Darby
Harpoon
Into the Heart of Whaling
Da Capo Press, Philadelphia, USA. ISBN: 978-0-306-81629-1 (Hardback)
Åter har Donkeyman läst en bok som är baserad på ett omfattande och väl genomfört research. Boken behandlar valfångstens historia hela vägen från den första kommersiella valfångsten i större skala startade i början av 1800-talet över den industriella perioden och fram till dagens situation.
Läsaren får insikt i hela kedjan från de primitiva urfolkens fångst med primitiva träharpuner som redskap, vidare över segelfartygen med enkla fångstbåtar som roddes och fram till Norrmännen introducerade den industriella valfångsten. Man får lära sig om valstationernas upprättande utmed kusterna fram till dess att de stora moderfartygen uppstod. Senare kommer ingående information om de Sovjetiska och Japanska flottor som uppehöll industriell fångst in i det sista, långt efter att valfångst egentligen hade förbjudits.
En intressant utvikning är hur den gamla Australiska valfångststationen Albany omvandlats till "Whale World" som utvecklats till en av de riktigt stora turistattraktionerna "Down Yonder". Tänk om kapitalstarka personer skulle utveckla ett "Whaleland" här i NordNorge. Det skulle bli precis samma sak.
I dag tänker man inte på att valoljan hade ett enormt värde för 200 år sedan innan petroleumsindustrin var påtänkt. Valolja användes som lysolja i hem, gruvor och fyrar. Den var smörjmedel för den tidiga industrialismen. Det var valolja som gjorde det möjligt att mekanisera industrin den gången. Den smorde maskiner och den användes vid svarvning och maskinering av stål. Och olika valsorter gav olika kvalitet på oljan. Den allra förnämsta lysoljan användes i den tidens fyrlyktor.
På det sena 1800-talet kom också allt av ben och barder till användning. Det var en värld som ännu inte uppfunnit plasterna. Sådana ting som fjädring i soffor, sotviskor för skorstenar och paraplyspröt var tillverkade av valprodukter. För att inte tala om kvinnornas krinoliner som var mode på det sena 1800-talet.
Köttproduktion av val däremot är av ganska sent datum. Det kom inte förrän den moderna kyltekniken slog igenom. Men det var köttprodukterna som kom att ge de stora intäkterna mot slutet av valfångstens epok.
Vi får också läsa om hur proteströrelsen uppstod. Hur Greenpeace och Sea Shephard utvecklades och gick till krig mot den internationella valfångsten. Och hur dessa rörelser till slut kom att förmå regeringar i länder som USA och Australien att föra deras talan.
Den Internationella Valfångstkommisionen (IWC) gås också igenom från start till dagens situation. Och för den som inte visste det kommer här god information om hur BÄGGE sidor både köpte och betalte stater för att delta på deras sida på de olika mötena. De omfattande intrigerna i denna organisation belyses ganska ingående.
Dagens valfångst består i stort sett av vågeval. Och eftersom författaren är Australier så är det naturligt att han fördjupar sig mer i den Japanska fångsten än i den Norska. Även om det så kallade Lofotkriget och regeringen Bruntlands handfasta agerande rapporteras.
Men samtidigt måste Donkeyman konstatera att här ligger också bokens stora svaghet. I en så väl dokumenterad bok om den globala valfångsten genom hundratals år missar författaren att redogöra för den Norska motiveringen till att man kan driva fångst på vågeval. En motivering som i korthet går ut på:
"Människan har ändrat på den naturliga balansen i haven genom omfattande fiskeri. Då måste man precis som på land påverka balansen genom att jaga på alla arter. Precis som man på land måste jaga älg därför att deras naturliga fiender är utrotade måste man hålla bestånden av vågeval och säl under kontroll därför att det system de lever i är förändrat från det naturliga. Vågevalen, sälen och människan tar ungefär 1/3 var av den fisk som dräps i Ishavet." Vågevalen har aldrig utsatts för industriell fångst. Den var helt enkelt för liten för att vara intresant "in the good old days".
Den springande punkten borde vara hur stort är beståndet av vågeval och på vilken nivå bör det ligga men debatten har i stället kommit att handla om det moraliska i att över huvud taget fånga val. Och där blandar man lätt ihop vågevalfångsten med gamla tiders fångst av storval. Dessa resonemang saknas dess värre i boken. Som trots detta kan ses som ett historiskt referensverktyg.
Kort sagt - det är en både spännande och lärorik bok. Speciellt Norrmän bör läsa den. Därför att den innebär en god sammanfattning av hur omvärlden ser på saken. En bok som Donkeyman rekommenderar varmt.
Harpoon
Into the Heart of Whaling
Da Capo Press, Philadelphia, USA. ISBN: 978-0-306-81629-1 (Hardback)
Åter har Donkeyman läst en bok som är baserad på ett omfattande och väl genomfört research. Boken behandlar valfångstens historia hela vägen från den första kommersiella valfångsten i större skala startade i början av 1800-talet över den industriella perioden och fram till dagens situation.
Läsaren får insikt i hela kedjan från de primitiva urfolkens fångst med primitiva träharpuner som redskap, vidare över segelfartygen med enkla fångstbåtar som roddes och fram till Norrmännen introducerade den industriella valfångsten. Man får lära sig om valstationernas upprättande utmed kusterna fram till dess att de stora moderfartygen uppstod. Senare kommer ingående information om de Sovjetiska och Japanska flottor som uppehöll industriell fångst in i det sista, långt efter att valfångst egentligen hade förbjudits.
En intressant utvikning är hur den gamla Australiska valfångststationen Albany omvandlats till "Whale World" som utvecklats till en av de riktigt stora turistattraktionerna "Down Yonder". Tänk om kapitalstarka personer skulle utveckla ett "Whaleland" här i NordNorge. Det skulle bli precis samma sak.
I dag tänker man inte på att valoljan hade ett enormt värde för 200 år sedan innan petroleumsindustrin var påtänkt. Valolja användes som lysolja i hem, gruvor och fyrar. Den var smörjmedel för den tidiga industrialismen. Det var valolja som gjorde det möjligt att mekanisera industrin den gången. Den smorde maskiner och den användes vid svarvning och maskinering av stål. Och olika valsorter gav olika kvalitet på oljan. Den allra förnämsta lysoljan användes i den tidens fyrlyktor.
På det sena 1800-talet kom också allt av ben och barder till användning. Det var en värld som ännu inte uppfunnit plasterna. Sådana ting som fjädring i soffor, sotviskor för skorstenar och paraplyspröt var tillverkade av valprodukter. För att inte tala om kvinnornas krinoliner som var mode på det sena 1800-talet.
Köttproduktion av val däremot är av ganska sent datum. Det kom inte förrän den moderna kyltekniken slog igenom. Men det var köttprodukterna som kom att ge de stora intäkterna mot slutet av valfångstens epok.
Vi får också läsa om hur proteströrelsen uppstod. Hur Greenpeace och Sea Shephard utvecklades och gick till krig mot den internationella valfångsten. Och hur dessa rörelser till slut kom att förmå regeringar i länder som USA och Australien att föra deras talan.
Den Internationella Valfångstkommisionen (IWC) gås också igenom från start till dagens situation. Och för den som inte visste det kommer här god information om hur BÄGGE sidor både köpte och betalte stater för att delta på deras sida på de olika mötena. De omfattande intrigerna i denna organisation belyses ganska ingående.
Dagens valfångst består i stort sett av vågeval. Och eftersom författaren är Australier så är det naturligt att han fördjupar sig mer i den Japanska fångsten än i den Norska. Även om det så kallade Lofotkriget och regeringen Bruntlands handfasta agerande rapporteras.
Men samtidigt måste Donkeyman konstatera att här ligger också bokens stora svaghet. I en så väl dokumenterad bok om den globala valfångsten genom hundratals år missar författaren att redogöra för den Norska motiveringen till att man kan driva fångst på vågeval. En motivering som i korthet går ut på:
"Människan har ändrat på den naturliga balansen i haven genom omfattande fiskeri. Då måste man precis som på land påverka balansen genom att jaga på alla arter. Precis som man på land måste jaga älg därför att deras naturliga fiender är utrotade måste man hålla bestånden av vågeval och säl under kontroll därför att det system de lever i är förändrat från det naturliga. Vågevalen, sälen och människan tar ungefär 1/3 var av den fisk som dräps i Ishavet." Vågevalen har aldrig utsatts för industriell fångst. Den var helt enkelt för liten för att vara intresant "in the good old days".
Den springande punkten borde vara hur stort är beståndet av vågeval och på vilken nivå bör det ligga men debatten har i stället kommit att handla om det moraliska i att över huvud taget fånga val. Och där blandar man lätt ihop vågevalfångsten med gamla tiders fångst av storval. Dessa resonemang saknas dess värre i boken. Som trots detta kan ses som ett historiskt referensverktyg.
Kort sagt - det är en både spännande och lärorik bok. Speciellt Norrmän bör läsa den. Därför att den innebär en god sammanfattning av hur omvärlden ser på saken. En bok som Donkeyman rekommenderar varmt.
onsdag 18 juni 2008
The Great War for Civilisation
Robert Fisk
The Great War for Civilisation
The Conquest of the Middle East
Fourth Estate, London 2005, ISBN 1-84115-007-X (Hardback)
Finns också som "Paperback"
Donkeyman har just läst om en tegelsten som åter en gång har skakat om honom. Jag minns redan första gången jag läste boken att det var sällan jag lärt mig så mycket om ett aktuellt tema. Och vid andra genomläsningen upptäckte jag att den inte förlorat på att läsas om.
Robert Fisk är ju en av världens mest kända utrikeskorrespondenter och har rapporterat från Mellanöstern i en mansålder. Han har bott i och utgått från Beirut i över 30 år. Han kan språket och känner hela området.
Till skillnad från de flesta andra som skriver om Mellanöstern och dess konflikter så har Fisk faktiskt varit "on site". Han har rest på kors och tvärs genom Afganistan, Iran, Irak, Egypten, Palestina, Israel - You name it. Och boken innehåller en mängd skildringar från hans resor. Som han knyter samman till en historisk berättelse om hur Västmakterna tagit greppet om området. Och vad som har skett sedan dess.
Han tar utgångspunkten i sin fader Löjtnant Bill Fisk och skyttegravarna i Somme år 1918. Men följer i hans fotspår när segrarna ritar om Europas gränser och tar över en stor del av Mellanöstern från det Ottomanska riket. Och som sagt - han sitter mitt uppe "on site" i över 30 år.
Här får vi läsa om folkmordet på Armenier i slutet av det Ottomanska rikets tid, Insättande och störtande av regimer i Iran, Irak, Egypten med flera länder under hela 1900-talet. De religiösa motsättningarna inom området. Sionismens intåg. Israels grundande. Konflikterna Israel - Palestinier. Och så vidare fram till dagens konflikter i Afganistan, Irak, Israel samt Al Qaida och terrorismen. Fisk har till skillnad från andra journalister faktiskt mött och intervjuat Osama Bin Laden. Både i Sudan och i Afganistan.......
En omfattande notapparat och ett detaljerat sökindex gör boken än mer användbar.
Detta är en "måste ha" - bok för var och en som är intresserad av MellanÖstern.
The Great War for Civilisation
The Conquest of the Middle East
Fourth Estate, London 2005, ISBN 1-84115-007-X (Hardback)
Finns också som "Paperback"
Donkeyman har just läst om en tegelsten som åter en gång har skakat om honom. Jag minns redan första gången jag läste boken att det var sällan jag lärt mig så mycket om ett aktuellt tema. Och vid andra genomläsningen upptäckte jag att den inte förlorat på att läsas om.
Robert Fisk är ju en av världens mest kända utrikeskorrespondenter och har rapporterat från Mellanöstern i en mansålder. Han har bott i och utgått från Beirut i över 30 år. Han kan språket och känner hela området.
Till skillnad från de flesta andra som skriver om Mellanöstern och dess konflikter så har Fisk faktiskt varit "on site". Han har rest på kors och tvärs genom Afganistan, Iran, Irak, Egypten, Palestina, Israel - You name it. Och boken innehåller en mängd skildringar från hans resor. Som han knyter samman till en historisk berättelse om hur Västmakterna tagit greppet om området. Och vad som har skett sedan dess.
Han tar utgångspunkten i sin fader Löjtnant Bill Fisk och skyttegravarna i Somme år 1918. Men följer i hans fotspår när segrarna ritar om Europas gränser och tar över en stor del av Mellanöstern från det Ottomanska riket. Och som sagt - han sitter mitt uppe "on site" i över 30 år.
Här får vi läsa om folkmordet på Armenier i slutet av det Ottomanska rikets tid, Insättande och störtande av regimer i Iran, Irak, Egypten med flera länder under hela 1900-talet. De religiösa motsättningarna inom området. Sionismens intåg. Israels grundande. Konflikterna Israel - Palestinier. Och så vidare fram till dagens konflikter i Afganistan, Irak, Israel samt Al Qaida och terrorismen. Fisk har till skillnad från andra journalister faktiskt mött och intervjuat Osama Bin Laden. Både i Sudan och i Afganistan.......
En omfattande notapparat och ett detaljerat sökindex gör boken än mer användbar.
Detta är en "måste ha" - bok för var och en som är intresserad av MellanÖstern.
lördag 5 april 2008
Den ena den var vit
Hans-Göran Björk
Den ena den var vit
Om konsten att sänka skepp
Berättelsen om en statlig banks kamp mot Rederi AB Slite
HGB Mediaproduktion, ISBN 91-631-8731-0
Åter har Donkeyman tagit sig igenom en bok som skakar om läsaren. En bok som bekräftar det "alla" visste. Nämligen att Nordbanken agerade som torped i samband med konkursen hos familjen Myrstens rederi Rederi AB Slite.
Konkursen var en av de mest omfattande konkurserna i Sverige och ägde rum i samband med bankkrisen i början av 1990-talet. Författaren dokumenterar bortom allt tvivel att det var Nordbankens agerande som framprovocerade konkursen. En konkurs som bland annat konkursförvaltaren senare ansåg vara helt onödig.
Därigenom förlorade familjen Myrsten sitt livsverk. Och över 1000 personer blev utan jobb. Men det var inte bara Slite som konkade genom Nordbankens agerande. Banken sänkte utan förbarmande tusentals andra företag som mycket väl både kunde och borde ha överlevt.
Boken klarlägger också den chockerande historien om Nordbanken som huvudbank för de bägge huvudkonkurrenterna "Silja" och "Slite". Och flera centrala personer i banken sitter också i Siljas styrelse. Samt har egna intressen i det bolaget. Så väljer Nordbanken sida och menar att Östersjön är "för liten" för båda rederierna. Varefter man på alla sätt försöker "bli av med" Slite och samarbetspartnerna i Viking Line.
När konkursen är ett faktum försöker Nordbanken till och med pressa konkursförvaltaren att omedelbart lägga ned trafiken och sälja fartygen "as is, where is". Men genom att denne visade ett osedvanligt prov på personlig integritet lyckades han rädda enorma värden. Och konstatera att konkursen i grunden var helt onödig. Enbart framprovocerad av Nordbanken som utnyttjade ett svagt tillfälle i Slites historia till att försöka göra "Silja" ensamma på Östersjön.
Boken kan också vara lämplig att läsa för Norska läsare. Därför att Nordbanken som numera heter Nordea har etablerat sig tungt i Norge. I Sverige var man på 1990-talet van vid de klassiska husbankerna som agerade i kundernas intresse. Det var helt nytt att man råkade ut för en statlig bank som agerade som en ren "gangsterbank". I Norge är man än i dag van vid de små lokala bankerna som tillvaratar de lokala intressena. Men vad händer om det skulle visa sig att den nuvarande globala ekonomiska oron utvecklas vidare här i landet? Genom exemplet Nordbanken ser vi att det inte är någon fördel för kunderna att banken var statlig - snarare tvärtemot. Och Nordbanken / Nordea kommer helt säkert att gå fram likadant i Norge som man gjorde i Sverige den gången det var kris.
Hur gick det då på Östersjön. Nu nästan 15 år senare ser vi att de vita båtarna (=Silja) har gått sämre och sämre medan de röda båtarna (=Viking Line) har gått bättre och bättre. Silja har sålts ut ur Sverige. Först till Amerikanska intressen och sedan till Estland medan Viking är Åländskt. Den Svenska delen av Viking Line slaktades ju av Nordbanken. Alltså kan vi tacka den statliga Svenska Nordbanken för at vi inte längre har något Svenskt rederi i Östersjötrafiken.
Denna bok rekommenderas till alla. Man behöver inte vara sjöfartsintresserad, eller ens ekonomiskt intresserad. Den kan läsas som en ren dokumentar. Och den bör läsas av alla som har en ekonomisk situation som gör att man är beroende av banker......
Den ena den var vit
Om konsten att sänka skepp
Berättelsen om en statlig banks kamp mot Rederi AB Slite
HGB Mediaproduktion, ISBN 91-631-8731-0
Åter har Donkeyman tagit sig igenom en bok som skakar om läsaren. En bok som bekräftar det "alla" visste. Nämligen att Nordbanken agerade som torped i samband med konkursen hos familjen Myrstens rederi Rederi AB Slite.
Konkursen var en av de mest omfattande konkurserna i Sverige och ägde rum i samband med bankkrisen i början av 1990-talet. Författaren dokumenterar bortom allt tvivel att det var Nordbankens agerande som framprovocerade konkursen. En konkurs som bland annat konkursförvaltaren senare ansåg vara helt onödig.
Därigenom förlorade familjen Myrsten sitt livsverk. Och över 1000 personer blev utan jobb. Men det var inte bara Slite som konkade genom Nordbankens agerande. Banken sänkte utan förbarmande tusentals andra företag som mycket väl både kunde och borde ha överlevt.
Boken klarlägger också den chockerande historien om Nordbanken som huvudbank för de bägge huvudkonkurrenterna "Silja" och "Slite". Och flera centrala personer i banken sitter också i Siljas styrelse. Samt har egna intressen i det bolaget. Så väljer Nordbanken sida och menar att Östersjön är "för liten" för båda rederierna. Varefter man på alla sätt försöker "bli av med" Slite och samarbetspartnerna i Viking Line.
När konkursen är ett faktum försöker Nordbanken till och med pressa konkursförvaltaren att omedelbart lägga ned trafiken och sälja fartygen "as is, where is". Men genom att denne visade ett osedvanligt prov på personlig integritet lyckades han rädda enorma värden. Och konstatera att konkursen i grunden var helt onödig. Enbart framprovocerad av Nordbanken som utnyttjade ett svagt tillfälle i Slites historia till att försöka göra "Silja" ensamma på Östersjön.
Boken kan också vara lämplig att läsa för Norska läsare. Därför att Nordbanken som numera heter Nordea har etablerat sig tungt i Norge. I Sverige var man på 1990-talet van vid de klassiska husbankerna som agerade i kundernas intresse. Det var helt nytt att man råkade ut för en statlig bank som agerade som en ren "gangsterbank". I Norge är man än i dag van vid de små lokala bankerna som tillvaratar de lokala intressena. Men vad händer om det skulle visa sig att den nuvarande globala ekonomiska oron utvecklas vidare här i landet? Genom exemplet Nordbanken ser vi att det inte är någon fördel för kunderna att banken var statlig - snarare tvärtemot. Och Nordbanken / Nordea kommer helt säkert att gå fram likadant i Norge som man gjorde i Sverige den gången det var kris.
Hur gick det då på Östersjön. Nu nästan 15 år senare ser vi att de vita båtarna (=Silja) har gått sämre och sämre medan de röda båtarna (=Viking Line) har gått bättre och bättre. Silja har sålts ut ur Sverige. Först till Amerikanska intressen och sedan till Estland medan Viking är Åländskt. Den Svenska delen av Viking Line slaktades ju av Nordbanken. Alltså kan vi tacka den statliga Svenska Nordbanken för at vi inte längre har något Svenskt rederi i Östersjötrafiken.
Denna bok rekommenderas till alla. Man behöver inte vara sjöfartsintresserad, eller ens ekonomiskt intresserad. Den kan läsas som en ren dokumentar. Och den bör läsas av alla som har en ekonomisk situation som gör att man är beroende av banker......
tisdag 18 mars 2008
Tyst Hav
Isabella Lövin
"Tyst Hav - Jakten på den sista matfisken"
Ordfront, Stockholm 2007, ISBN 978-91-7037-278-0
Donkeyman har just läst en av de viktigaste och mest informativa böcker som givits ut på år och dag. Den handlar om ett ämne som intresserar få Svenskar. Fiske och fiskeindustri.
Det är sällan man upplever att en författare gör ett så omfattande research som det som ligger bakom denna bok. Ett research som också har givit utslag i en särdeles omfattande källhänvisning.
Lövin startade med noll kunskap om fiske och ägnade flera år att sätta sig in i ämnet. Hon har besökt en lång rad med personer, platser och institutioner som är av intresse: Forskare, forskningsfartyg och -institutioner, fiskebyråkrater, politiker, administratörer, EU-byråkratin, den kommersiella kedjan (fiskeköpare - fiskeauktioner - grossister - förädlingsindustri - detaljhandeln). För att inte tala om fiskare i olika länder. Och många fler. Fiskodling till exempel.
Samt sportfiskare.
Hon tar utgångspunkt i ålafisket. Där man konstaterat att beståndet har minskat med 99%. Ändå anser myndighterna inte att det är befogat med stopp i ålfisket. Trots att det tar många år för ålen att reproducera sig. Den skall bland annat tur och retur Sargassohavet....
Därifrån fortsätter hon med torsken och börjar med att dokumentera den sorgliga status som bestånden av torsk i våra Svenska vatten befinner sig i. Sedan tar hon med läsaren på en tur jorden runt. Bland annat till det som en gång var världens rikaste torskfiske. Grand Banks utanför NewFoundland där torsken försvann för 15 år sedan och sedan aldrig har kommit tillbaka trots totalt fiskestopp.
Vi får lära oss att det av sjösäkerhetsskäl varit förbjudet med trålfiske i Öresund sedan 1930-talet. Med resultat att det finns massor med stortorsk i Öresund medan de omgivande havsområdena är i det närmaste svart hav. Precis som i förbudszonen utanför Cape Kennedy där det finns en fantastisk artrikedom i havet sedan det rådit fiskeförbud i 30 år.
Vi får inblick i olika element i olika länders fiskeripolitik. Och får information om de katastrofala förhållandena i många u-länder. Kap Verde till exempel. Men får också lära oss att Namibia har gått tvärt emot det som är vanlig politik i sådana länder. Och lyckats skapa lönsamt fiske för landets egna invånare.
Läsaren får också besöka fiskeribyråkratin i EU på plats i Brüssel. Ett synnerligen lärorikt och tänkvärt reportage.
Lite provokativt frågar hon: "Vems är fisken"? Och svarar själv. Det är inte fiskarna, det är inte regeringarna, det är inte EU, det är inte fiskeindustrin som äger fisken. De bara disponerar den, men i grunden tillhör fisken mänskligheten, det vill säga oss alla. Problemet är bara att de som disponerar den på våra vägnar gör det dåligt.
Budskapet är: Du är fiskevattenägare. Fisken är din. Och min. Och mina barns. Och grannens barns. Fisken är allas egendom, musslor och tångräkor är allas, stjöstjärnor, plankton, valar och tumlare är allas – det vill säga ingens – egendom. Detta kallar Isabella för ”Allmänningens tragedi” innebärande att ingen tjänar på att vårda allas vårt bestånd av fisk. Den som försöker får ofta se någon annan fiska upp förtjänsten.
Efter en så noga genomgång av problematiken måste självfallet författaren komma med egna förslag. Vilket Lövin också gör. Hon kommer med en väl motiverad och konkret lista på "åtgärder för ett levande hav" vilken avrundas med en genomgång av de argument som fiskenäringens lobbyister använder.
Men det är inte ens slut där. Boken avrundas med en information angående vilken fisk den miljömedvetne läsaren bör köpa - och avstå från. En lista som med stor sannolikhet upplevs som kontroversiell på den Norska sidan av kölen.
Detta är en bok som skakar om läsaren. Och Donkeyman rekommenderar den till alla. Även till sina Norska läsare. Det kan vara intressant att få insikt i hur situationen är på andra håll och hur man ser på de här frågorna i andra länder.
Tips till de av Donkeymans Norska läsare som vill köpa boken. Gå in på www.bokus.se. De levererar även till Norge.
"Tyst Hav - Jakten på den sista matfisken"
Ordfront, Stockholm 2007, ISBN 978-91-7037-278-0
Donkeyman har just läst en av de viktigaste och mest informativa böcker som givits ut på år och dag. Den handlar om ett ämne som intresserar få Svenskar. Fiske och fiskeindustri.
Det är sällan man upplever att en författare gör ett så omfattande research som det som ligger bakom denna bok. Ett research som också har givit utslag i en särdeles omfattande källhänvisning.
Lövin startade med noll kunskap om fiske och ägnade flera år att sätta sig in i ämnet. Hon har besökt en lång rad med personer, platser och institutioner som är av intresse: Forskare, forskningsfartyg och -institutioner, fiskebyråkrater, politiker, administratörer, EU-byråkratin, den kommersiella kedjan (fiskeköpare - fiskeauktioner - grossister - förädlingsindustri - detaljhandeln). För att inte tala om fiskare i olika länder. Och många fler. Fiskodling till exempel.
Samt sportfiskare.
Hon tar utgångspunkt i ålafisket. Där man konstaterat att beståndet har minskat med 99%. Ändå anser myndighterna inte att det är befogat med stopp i ålfisket. Trots att det tar många år för ålen att reproducera sig. Den skall bland annat tur och retur Sargassohavet....
Därifrån fortsätter hon med torsken och börjar med att dokumentera den sorgliga status som bestånden av torsk i våra Svenska vatten befinner sig i. Sedan tar hon med läsaren på en tur jorden runt. Bland annat till det som en gång var världens rikaste torskfiske. Grand Banks utanför NewFoundland där torsken försvann för 15 år sedan och sedan aldrig har kommit tillbaka trots totalt fiskestopp.
Vi får lära oss att det av sjösäkerhetsskäl varit förbjudet med trålfiske i Öresund sedan 1930-talet. Med resultat att det finns massor med stortorsk i Öresund medan de omgivande havsområdena är i det närmaste svart hav. Precis som i förbudszonen utanför Cape Kennedy där det finns en fantastisk artrikedom i havet sedan det rådit fiskeförbud i 30 år.
Vi får inblick i olika element i olika länders fiskeripolitik. Och får information om de katastrofala förhållandena i många u-länder. Kap Verde till exempel. Men får också lära oss att Namibia har gått tvärt emot det som är vanlig politik i sådana länder. Och lyckats skapa lönsamt fiske för landets egna invånare.
Läsaren får också besöka fiskeribyråkratin i EU på plats i Brüssel. Ett synnerligen lärorikt och tänkvärt reportage.
Lite provokativt frågar hon: "Vems är fisken"? Och svarar själv. Det är inte fiskarna, det är inte regeringarna, det är inte EU, det är inte fiskeindustrin som äger fisken. De bara disponerar den, men i grunden tillhör fisken mänskligheten, det vill säga oss alla. Problemet är bara att de som disponerar den på våra vägnar gör det dåligt.
Budskapet är: Du är fiskevattenägare. Fisken är din. Och min. Och mina barns. Och grannens barns. Fisken är allas egendom, musslor och tångräkor är allas, stjöstjärnor, plankton, valar och tumlare är allas – det vill säga ingens – egendom. Detta kallar Isabella för ”Allmänningens tragedi” innebärande att ingen tjänar på att vårda allas vårt bestånd av fisk. Den som försöker får ofta se någon annan fiska upp förtjänsten.
Efter en så noga genomgång av problematiken måste självfallet författaren komma med egna förslag. Vilket Lövin också gör. Hon kommer med en väl motiverad och konkret lista på "åtgärder för ett levande hav" vilken avrundas med en genomgång av de argument som fiskenäringens lobbyister använder.
Men det är inte ens slut där. Boken avrundas med en information angående vilken fisk den miljömedvetne läsaren bör köpa - och avstå från. En lista som med stor sannolikhet upplevs som kontroversiell på den Norska sidan av kölen.
Detta är en bok som skakar om läsaren. Och Donkeyman rekommenderar den till alla. Även till sina Norska läsare. Det kan vara intressant att få insikt i hur situationen är på andra håll och hur man ser på de här frågorna i andra länder.
Tips till de av Donkeymans Norska läsare som vill köpa boken. Gå in på www.bokus.se. De levererar även till Norge.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)