Mallåkra

"Alla talar om vädret- men inte någon gör något åt det."

Minns inte varitfrån det här citatet kommer men en sak är säker. Vädret i Tromsø är i grunden ganska tråkigt. Det är ytterst sällan storm eller andra otrevliga överraskningar. Vet man var hög- och lågtrycken ligger, dvs vilken vindriktning det är samt när på året man befinner sig så behöver man inte se ut genom fönstret. Man vet vilket väder det är.

I korthet:

Vår- och Höst finns inte. Från snölagt till grön gräsmatta går på en vecka. Från lite grådaskigt till full vinter går på ett par dagar.

Vind från havet. Dvs SW, W, N och NE.

Vintertid får vi pendlande från -3 till +3. Under vissa omständigheter kan det komma våldsamt snöfall eller störtregn men normalt är det lite vitt yr på natten och duggregn eller snöblandat på dagen. Många gånger är trottoarerna i staden täckta av blankis.

Sommartid får vi pendlande från 0 till +8. Omväxlande störtregn eller duggregn. Molnigt eller grådask.

Vind från land. Dvs E eller S.

Vintertid blir det -10 och full vinter. Gärna vackert norrsken på nätterna. Efter mörkertidens slut i Januari kommer ofta otroligt fina vinterdagar med gnistrande solsken.

Sommartid blir det +20 och rena Mallorca. Ligger Högtrycket över Finland kan det dra upp varmluft ända nerifrån Norr- och Centraleuropa. Ligger det över Kola blir det också varmt men kanske inte lika långvarigt.

Den här sommaren har lämnat mycket övrigt att önska. Maj, Juni och Juli har varit rejäla besvikelser. Uteserveringarna har stått tomma. Molnigt, Duggregn och ibland Störtregn. Har det varit tendens till sommarväder någon dag så har det varit väck nästa dag.

Det har inte varit många dagar som Donkeyman har kunnat avnjuta Midnattssolen från takterassen som hör till hans lägenhet "Donkeyman Towers".

Men så blev det lite bättring i Augusti. Och de senaste veckorna har varit kompensation för allt. Solsken från molnfri himmel dag efter dag. Tjugo plusgrader i skuggan - mitt i natten !!!

Uteserveringarna har varit fullsmockade med sommarklädda och soltörstande Tromsøværingar. Ölet har flödat. Kort sagt- Rena Mallorca.

Och det tycks som om vädret skulle hålla sig lite till. När detta skrives kl 08 Torsdag morgon sista veckan i Augusti är det solsken från molnfri himmel. Donkeyman önskar bara att arbetsdagen skall gå snabbt så han kan smita ut och avnjuta de fåtaliga sommardagarna. De som "har hand om det", dvs folket uppe på "Meteorologen" säger att sommarvädret kanske överlever in i helgen men det är sk**tväder på väg från Syd. Högtrycket över Finland håller på att förlora kampen mot ett trist Lågtryck som är på väg in från Atlanten mot Skandinavien.

Nu är dess värre Midnattssolen slut för i år. Det är nattmörker ungefär 5 timmar per natt och den tiden utökas snabbt. Om tre månader börjar Mörkertiden.

Vid Midnatt i natt som var fick Donkeyman ett varsel om vad som skall komma. Det var ett otroligt kraftigt och vackert Norrsken. Han låg i kojen och försökte sova men kunde inte låta bli att studera de otroligt flotta "gardiner" av ljus som fladdrade uppe på himlen. Och det är inte vardagsmat i Augusti månad.

Men nu kallar plikten. Slut på att fifflosofera.

The Heat is ON !!!!

När Donkeyman promenerade från "Donkeyman Towers" till sitt kontor vid 7-blåset i Torsdags morse så var det vinter. Innan han gick kunde han se ut genom fönstren över Tromsø och konstatera att det var långt över midjedjup snö på taket rätt utanför. På gatan var det is och snö, halt som fasen och man måste hålla sig i väggarna för att inte gå på trynet.

När Donkeyman gick hem från kontoret hade dom där uppe slagit på värmen. "The Heat was ON". Solen sken, uteserveringen på Skarven var fullsmockad med människor. Vattnet flöt i strida floder ned för gatorna.

Och detta är vad som gör Tromsø extra speciellt. Vi har bara två årstider här. Det är vinter. Länge som f******n. Så slår det över på några dagar och blir sommar.

Våren är alltså över på några få dagar. Nu är vi inne på andra dagens väderomslag. Det tak som i förrgår hade midjedjup snö är nu nästan helt avtäckt. Gatorna har ren asfalt. Vattnet rinner i floder ut i avloppen. Donkeyman hade 15 grader plus på solsidan av lägenheten högst upp i "Donkeyman Towers".

Ge oss tre dagar till så är broddar, vinterskor, tjocka vantar och mössor bara ett obehagligt minne. Som kan stuvas under fram till nästa vinter. Medan gräsmattorna börjar grönska.

Sedan har vi också fått LJUS. Jag sade LJUS. Det är fullt dagsljus redan vid 4-blecket på morgonen och är ljust till sent på kvällen. Och det är bara några få veckor kvar tills det är ljust dygnet runt. Det är då som Donkeyman börjar leva igen och kan ta sig ut ur idet.

Därför sitter Donkeyman hemma i sin lilla kvart och pimplar öl vid den här tiden på kvällen. Men bara för att hålla minnet av den helvetes vintern brinnande så har han sett på första kvartsfinalen mellan Lule och Skellefte. Som slutade alldeles nyss.

Donkeyman Towers

Sommaren har inte bara drabbat NordSverige och Norrbotten. Det är f****n ta mig sommar även i Tromsø. Med nattemperaturer runt 20 grader. Stekande midnattsol och allt annat som hör till.

I går natt satt Donkeyman tillsammans med grannen Torstein och drack på takterassen. Från tre på eftermiddagen till bortåt tio på kvällen. Och det var fortfarande uteväder. Det var strängt taget uteväder hela natten. Vi löste världens problem och spelade Rock'n Rollmusik på hög volym. Torstein är före detta sjöman. Han har seglat motorman i Norska fartyg i över 30 år fram till dess att Norsk International Skipsregister infördes. Då behövdes inte hans tjänster längre så han fick dra sig fram som hantverkare de sista 10 åren fram till pensionen. Donkeyman har känt Torstein i minst 25 år och det är en glädje att ha honom som granne nu på gamla dagar. Att kunna snacka om BA, Skipperstraat, Kattendrecht, Kings Cross och de andra platserna med någon som förstår vad man snackar om.

Och dagen i dag började med frukost i solsteket ute på taket efterföljt av en aldrig så liten bytur för att läsa dagens text (=tidningar, dvs aviser) på ett av stamsjappen medan Donkeyman intog ett par Bayerøl av Macks produktion. Varvid Donkeyman kom på att han måste ju visa sina läsare några bilder från just "Donkeyman Towers".

Så här ser det alltså ut uppe vid "Donkeyman Towers" i centrala Tromsø.

Detta är "Donkeyman Towers" från Nord. Närmare bestämt från Droskstationen på Strandtorget. Den stora parabolantennen sitter på väggen hos Donkeyman. 61 trappsteg från Gatuplanet utan hiss. Det blåa huset är Blå Rock Café, så kommer en invandrarbutik, en rörläggarbutik och sedan kommer Bastard Bar. Utanför bild kommer ett sjapp som heter På Byen och bakom ryggen på fotografen ligger Jernbanestationen. Som också är ett sjapp.

Här ser vi "Donkeyman Towers" från Syd. Närmare bestämt från parkeringsplatsen utanför stadens största kolonialbutik "Matservice". Se på flaggstången. Takterassen bredvid och balkongen som vetter mot fotografen ingår i hans lägenhet.

Nu har vi gått upp för alla trapporna. Och tagit vägen ut på Donkeymans Södra balkong. Ser man därifrån rätt mot Öster så får vi följande utsikt. Det storstilade "Fløyfjellet" utgör bakgrund. Till vänster i bilden ser vi ett av stadens stora Köpecentra: "Nerstranda" och till höger ett kontorshus. Mellan dessa båda byggningar ser man Donkeymans sjöutsikt. Genom en gränd.

Vänder vi så blicken mot Söder och ser nedöver kan vi se parkeringsplatsen till Matservice. Där Donkeyman tog bilden som visar "Donkeyman Towers" från Söder. Rakt fram ser vi ena byggnaden i Macks Ølbryggeri. Samt dessutom ett kontorshus.

Nu kikar vi mot SydVäst. Då kan vi se över taket till Matservice. Den stora byggnaden med skorsten är huvudbyggnaden till Mackbryggerierna. I källaren till denna ligger också ett av Donkeymans stamsjapp - Ølhallen. Mellan det moderna affärshuset och de äldre husfasaderna närmast i bild går Storgata.

Så vänder vi blicken rätt mot Väst. Här är det vida vyer mot toppen på Tromsøya. Rätt ovanför TV-antennen ser man ett illblått hus. Det är Hotell Viking. Så ser man en glasfasad uppe på toppen. Det är Alfheim simhall och just bredvid den ser man ljusmasterna från Alfheim Stadion.

Vänder vi så blicken mot NordVäst ser vi detta. Den stora byggnaden i centrum av bilden är Grand Hotell.

Vänder vi så slutligen blicken helt mot Nord är detta utsikten. Till höger är det Nerstranda Shoppingcenter. Den blå taknocken tillhör "första sjappet" som är Blå Rock Café. Sedan ser vi Strandtorget med dess droskstation. Och lite längre bort ser man domkyrkan med sitt torn.

Tar vi en runda inne i lägenheten finner vi Donkeymans kontor.

Så här ser myskroken ut. Där Donkeyman sitter och läppjar på sin kvällsvirre och suger på en god cigar.

Här ser vi en del av Donkeymans bibliotek.

Och här slutligen har vi "kökskroken".

Donkeyman tackar för uppmärksamheten och önskar sina trogna läsare tillbaka till "Donkeyman Towers" och Tromsø

Byvandring i Tromsø

Donkeyman har mottagit ett par e-mail som ber honom att fortsätta med sina turisttips i Tromsø och Stockholm. Denna gång gör vi en aldrig så liten vandring genom "Downtown" Tromsø. Märk att det inte är någon fullständig turistinfo. Vill man veta mer så behövs någon liten guidebok.

1. Vi utgår från det så kallade WiTo-hörnet. Det är hörnet av Storgata och Fredrik Langes Gata och här ligger byens klassiska tobaksaffär WiTo (Wilhelmsen Tobakk). Här ligger också den så kallade "Rødbanken", det vill säga Sparebanken NordNorges palats.

2. Gå Storgata söderut. Du kommer snart fram till den så kallade Kirkeparken. Här ligger Domkirka. Det vill säga huvudkyrkan för stiftet. I parken mot Storgata finns en minnessten över de "Tromsøværingar" som föll under kriget. Och snett till vänster in i Bankgata ligger ett stort vitt hus. Det var Gestapos högkvarter den gången. Det skedde många hemska ting bakom de väggarna under ockupationen.

3. Fortsätt Storgata söderut. Snart kommer du till bryggeriet. Här ligger Ølhallen. Som kräver ett aldrig så litet besök.

4. Fortsätt ytterligare lite söderut på Storgata som nu byter namn till Strandvegen. Till höger ligger Tromsø konstførening och det gamla sjukhuset som numera är tillhåll för Fylkesbyråkratin. Till vänster ser du Polaria och Polstjerna. Om du vill går du in på besök. Det är värt tiden och pengarna.

5. Nu går du tillbaka Storgata till Shellstationen. Snedda över den och ta nästa parallellgata tillbaka. Den heter Strandgata. Snart ser du en liten parkeringsplats till vänster och en stor kolonialbutik. Samt en butik som heter Nille. Se högst upp på taket ovanför Nille. Där ligger "Donkeyman Towers". Det vill säga Donkeymans residens. Lägenheten högst upp som ligger under den stora parabolen mot Väst närmare bestämt. Fortsätt så gatan lite till så kommer ett torg. Strandtorget. Här ligger också Nerstranda varuhus.

6. Snedda över Strandtorget ned till sjön. Här ser du det gamla färjeläget från tiden före brons tillkomst. Här ligger också värdshuset Skarven. Som gjort för ännu en ölpaus. Kanske en liten maträtt också. Det finns både pub, fiskrestaurang, biffhus och bar i huset. Samt en suverän uteservering.

7. Fortsätt utmed kajen förbi snabbåtarna till busstationen vid Prostneset. Här är en liten trekantig park som heter Roald Amundsens plass. Där står herr Amundsen själv staty. Och så finns det ett minnesmärke över Lathamfärden. I andra hörnet står ett minnesmärke över stadens Judar som alla blev hämtade en natt under ockupationen och som sedan aldrig hördes av mer.

I det tredje hörnet kan man finna en stor sten. Eftersom historien bakom den inte skrivs i guideböckerna relaterar jag den i sin helhet. Det kom roende några karlar som varit på fiske. Och de rodde som bara f***n för att hinna till spritbutiken innan den stängde. Den låg just där stenen står. Men föreståndaren slog om nyckeln just framför näsan på gubbarna. En av dem var en riktig kraftkarl och sade: "Skall inte vi komma in skall inte ni komma ut". Så gick han ned i strandkanten som den gången var ute på bussplanen ungefär, fattade tag i stenen och bar den upp samt placerade den framför dörren. Så bodknoddarna fick klättra ut genom fönstret. Sedan dess står stenen här.

8. Ligger Hurtigruta inne så är den värd ett besök. Samt kanske en kopp eller en sejdel. Det vita huset vid busstationen var barndomshem till den välbekante Konjaks-Larsen. Mannen som senare i livet startade Larsen Konjak.

9. Fortsätt utmed kajen. Förbi Rica Hotell och ända bort till Stortorget. Här kan man köpa fisk och räkor direkt från fiskebåtarna. Studera fiske och fångsmonumentet till minne av dem som blivit borta på sjön.

10. Fortsätt vidare utmed kajen. Passera studenthuset Driv så kommer du till ett rött hus med harpunkanoner på planen utanför. Detta är Polarmuseum. Som är ett måste för alla vänner av Donkeyman. Gå in och studera.

11. Efter Polarmuseum fortsätter man lämpligen "gatan" förbi varvet och fram till Tromsøbron. Därmed rundar man den så kallade "Skansen", som är det äldsta Tromsø. Här låg en befästning och den första bebyggelsen. Gå inte under bron utan gå upp till brofästet. Gå sedan upp på bron och stoppa på toppen för att studera utsikten. Den ivrige fotvandraren går vidare fram och tillbaka till Ishavskatedralen. Sök er tillbaka till brofästet på Tromsøsidan.

12. Följ gatan "Skippergata" mot söder igen. Följ husraden på höger hand (översidan) när den svänger ifrån gatan så kommer du upp till Storgata igen. Här ligger Perspektivet Museum som är ett stadsmuseum. Här börjar också gågatedelen av Storgata. 50 meter in ligger "Verdensteatret". En gammal biograf från 1916 som fortfarande är i bruk. Detta är en mycket lämplig plats för ytterligare en ölpaus. Ölpengen går till ett trevligt ändamål dessutom. Be att få se på biosalongen när du ändå är där.

13. Följ gatan vidare till Stortorget. Här kan du studera det nya Rådhuset, Kulturhuset, Musikpaviljongen och den Katolska Domkyrkan. Förutom torghandeln förstås. Den törstige slinker in på Rogers.

14. Fortsätt gågatan mot Söder och du kommer tillbaka till utgångspunkten vid WiTo.

15. Gå Storgatan söderut, snedda genom kirkeparken, passera bautan över Richard With (hurtigrutens fader) just framför Saga hotell. Gå in i gatan mot Strandtorget, passera Posthuset. Stanna vid Jernbanestasjonen. Gå in där. Belöna din idrottsprestation med en pilsner och vänta på tåget.....

Sevärdheter i Tromsø

Donkeyman har blivit uppmanad att fortsätta sin serie med information om Donkeymans Tromsø och Stockholm. Detta skall ske och här kommer nästa artikel.

Hurtigruten
Det är inte något tvivel om att Hurtigruten är en av de stora sevärdheterna i Tromsø. Nordgående kommer in 14.30 och går vidare 18.30. Sydgående kommer 23.45 och seglar 01.30. Det är alltid trevligt att gå ned på kajen och möta båten. Det är alltid en stor sak när Hurtigruta ankommer. Till och med mitt i vintern. Man kan också gå ombord under uppehållet och äta ombord eller bara se på båten. Med utgångspunkt i Tromsø kan man också göra ett antal trevliga kryssnignar där man reser en bit, byter båt 0ch kommer tillbaka. Klicka på rubriken så kan man studera tidtabeller och finna all info. Några korta turer från Tromsø (ut med en båt åter med en annan) är: TOS-Harstad-TOS (15 tim), TOS-Svolvær-TOS (2 nätter), TOS-Hammerfest-TOS (1 natt och 1 dag). Men som sagt, det går att snickra ihop massor med alternativ.

Fjellheisen
Åker man upp med Fjellheisen får man en helt fantastisk utsikt över Tromsø. Donkeyman brukar ofta ta upp sina besökare på fjället för utsikten. Många reser upp och fortsätter vidare på fjälltur i god Norsk stil. Speciellt på vårvintern. Donkeyman gör också detta ibland. Då åker han upp på fjället. Så promenerar han 100 meter bort så inte anläggningen syns, breder ut ett säl- eller renskinn och sitter och solar, gärna hela dagen. Eller i vart fall så länge som innehållet i picnickorgen räcker. Som följe har han gärna jourhavande fästmö och en korg som innehåller något gott. (Baguetter, sea food, vitvin och lite skumpa till exempel).

Serveringen uppe på fjället har en fantastisk utsikt men är i övrigt av karaktären "turistfälla". Där kan man bara köpa öl eller annat färdigförpackat.

På vägen till Fjellheisen kan man be droskan ta en runda runt "Ishavskatedralen". Eller Tromsdalen kirke som den egentligen heter. Ett fantastiskt vackert bygge som är infogad i landskapet på ett helt otroligt sätt. Vinter som sommar. Dag som natt. Den är bara outstanding. Men är man inte speciallt intresserad av kyrkor räcker det med att se den utifrån.

Polarmuseum
För personer med ungefär samma intressen som Donkeyman är detta bara ett måste. Ett gammaldags, traditionellt museum inrymt i ett gammalt brygghus men som innehåller ALLT man vill veta om fångsttradition, polarfärder och allt annat spännande. Donkeyman påstår bestämt att detta är ett av de museer i hela världen (och han har sett många) som han tycker är bäst. I all sin enkelhet.

VARNING. Inte blanda ihop Polarmuseum med Polaria. Detta är ett upplevelsescenter med massor av information om Arktis. Inklusive levande djur. Och Polaria är också sevärt. Man bör besöka bägge. Men om tiden är begränsad är det Polarmuseum som gäller. (Det är bara i Norge man kan komma på tanken att bygga Polaria utan att samordna det hela med Polarmuseum. Resultatet är att Polarmuseum lever på konkursens brant medan Polaria är fyllt med besökare).

Polstjerna
Många av dem som läser Donkeymans texter är intresserade av sjöfart. Och i Tromsø finns det en pärla bevarad. Som ligger just bredvid Polaria. En gammal sälfångare som sattes i glashus för bara några år sedan. Måste besökas.....

Ölhallen
Har man inte varit på Ölhallen har man inte varit i Tromsø.
Donkeyman har skrivit massor om "Hallen"
Ölhallen och Ölhallen (2) är två artiklar som ger all information.

"Lyseløypa"
Detta kan översättas med elljusspåret. Vi talar då om den nattliga vandringen mellan byens olika pubar och utskänkningsställen. Tromsø var ända till för några få år sedan Norges nöjescentrum men tenderar numera att bli en vanlig trist småstad. Dess värre. Men fortfarande kan man gå "Lyseløypa" med behållning. En besökare måste givetvis lägga upp sitt eget lopp. Men ett förslag kan vara detta. Baserat på Donkeymans egna favoriter.

1. Ølhallen. (Allt börjar där. Men obs. De stänger redan kl 17)
2. Barometern bar. Här tar man en liten stänkare "for the road" - och inte något mer. Kan ersättas med "Circa" men det är ett hipt ungdomsställe - inte något för Donkeyman.
3. Blå Rock / Mirage / Meieriet / Paletten.
Välj en av platserna. Detta är bara ett "pit stop" för att få något i magen. Typ en hamburgare. Bra mat på alla ställerna även om Paletten har börjat bli lite slabbig.

Varning: Håll dig undan allt av "fast food" på bensinstationer, korvkiosker (pølsebodar) eller ambulerande vagnar (pølsevogner). I Tromsø är kvaliteten på dessa helt kass. Det enda som är förstklassigt är priset.

(Och inom parentes en information. Generellt sett är det mesta av sämre kvalitet och dyrare än motsvarande produkt i andra länder. Det får man bara acceptera "as is".

Så fortsätter vi på "Lyseløypa":

4. Rogers (Stortorget). Måste besökas om det är lördag eftermiddag för att gå på eftermiddagskonserten annars kan den undvaras. Om törsten slår till på vandringen genom Storgata kan man slinka inom Solid i stället. Men det ena behöver inte ersätta det andra.
5. Verdensteatret. Långt i nord på gågatan. En bio byggd redan 1914 och som fortfarande är i drift. Numera med en liten ölservering.
6. Perez. En liten bula längst norr i "Downtown". Men ganska trevlig.
7. Rorbua. Här kan man fastna om det är "live music"
8. Skarven. Är det en solig eftermiddag kan man ta den direkt efter Ølhallen. Suverän uteservering.
9. På Byen. Musik på kvällarna. Fin uteservering men ganska dyrt. Kan undvaras dagar det inte är "live music" eller uteväder.
10. Jernbanen. Här avslutar man. Vi har inte järnväg men vi har station. Och här riskerar man att träffa på Donkeyman och hans dåliga vänner.

Detta är en "miniløypa". Det finns över 100 dörrar att välja på om man vill ha "något". Vill man minimalisera ytterligare kan man gå in på Solid och så direkt till Rorbua.

Naturligtvis finns det mycket mer att se i Tromsø. Men detta är en liten stad och Donkeyman rekommenderar just detta för ett kortare besök. Den som vill ha personlig guidning skall bara kontakta Donkeyman: donkeyman at online dot no. Eller ringa direkt "nittio sextioen sextiotvå sjuttiotvå".

Donkeyman själv bor "mitt i smeten". Det vill säga mitt emellan Ølhallen och Jernbanen. Och si så där 5 meter från "Blå Rock".....

Introduktion

Nu har Donkeyman blivit uppmanad av sina Svenska läsare att producera några fakta med "turistinformation" om sitt Tromsø. I konsekvens med artiklarna om "Donkeymans Stockholm".

Och Donkeyman har mycket att säga om Tromsø. I skrivande stund sitter han i sin lägenhet som befinner sig i en containerliknande byggnad på ett tak mitt i "Downtown". Utsikten mot Söder är Mackbryggeriet och Malangsfjällen. Mot Väster ser man ut över hustaken och upp mot Alfheim. Och mot Norr ser Donkeyman Strandtorget. I vardagsrummet sitter jourhavande fästmö och dricker öl, lyssnar på Elvis och läser dagens tidningar. Medan Donkeyman producerar bokstäver på sin hembyggda dator. Och tycker det var en dj***a flax att han inte tog den sista ölen på "Jernbanen" i natt.

Första gången Donkeyman var i Tromsø var som turist med Hurtigruten. Den gången var det "Finnmarken" och året var 1967. Donkeyman har nämligen alltid älskat båtar och sjöfart. Vilket också har varit hans karriär. Som maskinchef och rederitjänsteman.

Men kvar i Tromsø blev han på tidigt 80-tal. Den gången hade han gjort en törn som chief ombord i en ro/ro-båt i linjetrafik Skandinavien - Karibien och mönstrat av i Rotterdam. Nyskild och utan fast bostad men med hela bohaget nerpackat i vännen Stickans källare ute på Gräddö bestämde sig Donkeyman för att dra norröver på ferien. Han hade en gammal sjökompis som bodde i Hammerfest som ville ha besök så det blev flyg till Trondheim och Hurtigruta norröver. Den gången var det ombord på gamla "NordNorge".

Och när man så kommer till Tromsø följer man med naturnödvändighet den väl upptrampade stigen till Ølhallen. Den dagen var en Fredag och det var minst sagt knökfullt på "Hallen". Donkeyman slog sig ned vid ett bord, njöt sitt öl och läste dagens text i "Nordlys" och "Tromsø". Varvid två herrar slår sig ned vid samma bordet. Bärande på en drös med bärkassar från den närbelägna kolonialen "Matservice". Och så började vi snacka. "Vad gör du här"? "Var är du från"? och de andra klassiska frågorna avklarades raskt.

Så kom: "Vill du lära känna folk här i Tromsø"? Vilket givetvis besvarades med ett rungande JA för faen..... "Vi har fest i kväll". "Häng med".... "Ja, men jag skall ju med Hurtigruta till Hammerfest"..... "Det går en i morgon också".... "OK. Jag hänger på"..... Och med löddrig taxameterbil färdades vi ner till Prostneset där Donkeyman hämtade ut bagaget och fick en biljett tillgodo på resa med lugar Tromsø - Hammerfest. Sedan fortsatte drosjan till ølutsalget (den gången var det inte butiksöl i Tromsø) där den nyavmönstrade Donkeyman spenderade ett antal kassar med Macköl. Så gick färden till Lillestua på Heimdals veg där festen gick av stapeln.

Och de nyvunna vännerna till Donkeyman, herrarna Mack och Østgaard, kokade en gigantisk bunke med köttsoppa varefter festdeltagarna anlände. Där träffade Donkeyman dem som de nästa 25 åren skulle vara hans närmaste umgängeskrets. Dit kom Jonny Jonsson som blev Donkeymans hyresvärd i 15 år. Dit kom Gudbrand Paulsen. Dit kom Donkeymans blivande hustru. Dit kom........... Alla.

Och inte f***n kom Donkeyman med Nordgående Hurtigruta dagen efter. Två månader blev han boende på Lillestua innan pengarna tog slut och en ny sjötörn blev nödvändig. Vilket förde honom på en fyramånadersresa runt jorden. Men efter avmönstring blev det Tromsø igen. Fast då boende på den saligen avsomnade Sjømannshjemmet.

Resten är historia. Med eget boende på Gulengvegen, Kokkvegen, Sørems veg och nu Fiskergata.....

Medan tillgodobiljetten till Hammerfest ligger fortfarande obrukad i en byrålåda.

Donkeyman rekommenderar läsning av artikeln: "Varför kallas Tromsø Nordens Paris" längst ned i vänsterspalten. Den ger en god bild av det man kan kalla "byens anda".

Ølhallen (2)

Nu så här "Dagen efter dagen" skall Donkeyman berätta ett par av sina många fina minnen från Ølhallen.

1) Donkeyman träffade sin hustru på Ølhallen. Det var också här som vi något senare bestämde oss för att flytta ihop. Slutligen var det här som Donkeyman många år senare tog farväl av henne. Efter begravelsen i Ishavskatedralen kungjorde prästen att: "Det blir Gravøl på Ølhallen". Och gravöl blev det med hundratalet gäster. I urgammal tradition. Halvlitrarna flöt. Och ännu mer tacksam blev Donkeyman när han fick besked om att "Hallen" står för gillet.

Efter själva begravningsakten i kyrkan skiftade Donkeyman från vit till svart slips. Och när gravölet närmade sig slutet skiftade han igen till en helt vanlig färgad slips som hustrun en gång i tiden hade köpt åt Donkeyman på en Mall i Mobile, Alabama. Varvid Donkeyman konstaterade att nu är såväl föräldrar som hustru döda så behovet för vit slips finns inte längre så den vita dumpades i en soptunna på Hallen. (Men då såg Donkeyman helt bort från möjligheten att det skulle dyka upp någon ny hustru i framtiden).

Notat till Norska läsare. I Sverige har den allra närmaste familjen vit slips vid begravning. Övriga sörjande har svart.

2. Donkeyman ärvde sin stamplats från Arne Lorentsen. Fram till mitten av 90-talet var Arne och Arnold, två stycken pensionerade hedersmän, stamgäster på Hallen. De dog nästan samtidigt och då tog Donkeyman över Arnes plats. Som han sedan har hållit varm i nästan 15 år.

Sagde Arnold spelade för övrigt en avgörande roll när det gällde att bärga livet på Donkeyman den gång han hade blodförgiftning, kallbrand och en massa andra otrevligheter för just 15 år sedan. En episod som ledde till att man måste såga av ena benet för att rädda livet. Men det är en annan historia.

3. Ølhallens Operakör hade spontankonserter i flera decennier just inne i senilkroken. Den bestod av Stein Otto Gudmundsson (pensionerad från SAS), Herman Bohne (känd aktivist på byen), Per Brøyn (lektor på Kongsbakken) och Jonny Jonsson (pensionerad rörläggare). De framförde många av operarepertoarens mest kända stycken. Med bravur. I synnerhet Jonny Jonsson hade en helt fantastisk tenorstämma. Rena Pavarotti. Tänk om han hade fått möjlighet att utveckla den när han var ung. I stället för att bli rörmokare på Svalbard. (Jonny var en särdeles nära vän av mig. Vi bodde i samma hus i 15 år. Jag är ytterst tacksam mot vännen Harald Reppesgaard som tog med sig Jonny på resor runt i Europa så att han fick besöka en lång rad av de bästa operahusen och övervara föreställningar där).

Utan att förringa de övriga var nog Jonny körens solist. Kanske jag bör lägga till för dem som inte var med den gången att Per hade en fantastisk basstämma.

Nu på jubileet var halva kören närvarande och mimrade om tider som varit. Stein Otto och Herman är fortfarande högst aktiva delar av bybilden. Per flyttade till Hønefoss efter pensioneringen och jag vet inte ens om han fortfarande lever. Medan Jonny stupade för fyra år sedan och vilar sig på Elverhøy.

4. Musik och sång har alltid varit vanligt på Ølhallen. Gud nåde dig om du kommer med en gitarr- eller dragspelslåda och inte hivar fram instrumentet och visar vad du kan. Rekordet slogs nog en gång för si så där 10 år sedan när en gäst mitt på blanka eftermiddagen monterade ihop ett flera meter långt "Alpehorn" (vete f****n vad det heter på Svenska) och avhöll konsert. Det var garanterat inte behov för någon högtalaranläggning den gången.

5. En annan som då och då luftade sitt dragspel nere på Hallen var vännen Gudbrand Paulsen. Han var 50-talets stora dragspelskung i Norge med hela 47 direktsända radiokonserter på samvetet (från Tromsø). Dess värre tystnade även hans spel för något år sedan.

6. Donkeyman flygpendlade ju till Oslo i 14 år när han jobbade på rederikontor där. Och var en av Braathens bästa kunder. Så han inviterades vart år till en "kundetreff" på just Ølhallen. Och distriktschef Knut Barmann Jensen höll tal. En gång berättade KBJ om att när Braathens höll sin första träff på Hallen så hade man övertalat dåvarande föreståndare att stänga en timme tidigare så träffen kunde börja kl 17. Men det skulle man aldrig göra om. Därför att maken till negativ reklam hade man aldrig fått. Att stänga Hallen en timme tidigare för ett privat arrangemang var helt enkelt oerhört.

Dessutom kom Braathens i dåligt sällskap. Äldre kunder hade nämligen informerat om att det bara fanns två firmor som hade orsakat att Hallen varit stängd. Visserligen bara några timmar var gång men ändå. De två firmorna var dels Gestapo och dels Braathens. Och ett sådant sällskap var man inte angelägna att hamna i.

7. Fram till senaste renoveringen gick man till kassan och köpte en bong. Där satt föreståndaren och bedömde huruvida vederbörande kunde få förtroende att köpa öl. Passerade man nålsögat så gick man med den nyinköpta bongen till tappningen där bongen byttes mot våtvaror. På den tiden fanns det bara öl och läsk att köpa. Inget kaffe, inget tilltugg, inte något annat än just öl och läsk.

Föreståndare under många år var Arne Pedersen. Donkeyman minns mycket väl en turist som stod vid kassan och bad om en kopp kaffe. Varvid Arne hasade ned brillorna på nästippen, såg över glasen rätt in i ögonen på turisten och lät meddela: "Dette er en Ølhall !!!". Det vill säga - kaffe och annat skvip gives icke.

Donkeyman minns också en gång när det utbröt slagsmål. Det blev höga röster och plötsligt for stolar och bord runt i lokalen. Så kom en person farande genom luften så kom en till. Varvid vakten rusade till och ingrep. Varefter även denne kom seglande. Då ingrep föreståndare Arne. Som var en mycket snäll och hygglig karl och långt ifrån någon slagskämpe. Men när busen gav sig på honom också hör man Arnes röst: "Djävlar.... Helvete..... Nu är det nokkkk". Varefter busen som genom ett trollslag lyftes upp från golvet och försvann ut genom dörren inom loppet av sekunder. Föreståndare Arne visade prov på krafter som inte någon hade väntat sig. Så kom han in genom dörren igen, bytte skjorta, borstade han av sig dammet och undrade om någon var skadad. Om inte så skulle kassan öppna omedelbart igen.

Så kan man hålla på och mimra. Resultatet blir bara en allt längre lista på minnen. Över det som var. Men samtidigt är det viktigt att framhålla. Ølhallen VAR INTE. Den ÄR. Alla generationer har sina minnen. De som frekventerade hallen på 30-, 50- och 70- talen hade sina minnen och episoder. Några har man hört. Men det mesta har fallit i glömska. De som är dagens stamgäster skapar sina episoder som berättas gång på gång i senilkroken. Och som glöms bort när vi faller ifrån.

That's Life......

Ølhallen

"Du har ikke vært i Tromsø dersom du ikke har besøkt Ølhallen !"

Ølhallen ligger i källaren på Mack-bryggeriet längst söder i Storgata. Den öppnades den 29. Februari år 1928. Alltså kunde Donkeyman tillsammans med "alla andra" fira 80-årsdag på vår kära hall under hela gårsdagen.

Som Donkeyman antyder i artikeln i vänsterspalten: "Varför kallas Tromsø Nordens Paris" så var dryckenskapen ett stort problem här i byen i gamla tider. Men in på 20-talet hade man lyckats "städa upp" en hel del. Och nykteristerna hade en stark ställning i "bystyret". Dåvarande Mack-direktör Lauritz Bredrup kämpade i många år för att få öppna en hall där folk kunde få njuta sitt öl under organiserad kontroll i stället för att sitta runt om ute i byen.

Den gången, för 80 år sedan, hade den ovan nämnda "uppstädningen" flyttat problemen från de gamla kända platserna till nya. Sommartid var "Sørjeteen" (=södra piren) ett sådant där "bærmen sitter och dricker varvid de generar vanligt hyggligt folk". Nu 80 år senare kan man konstatera att ett av de stora problemområdena i byen sommartid är just Sørjeteen. "Där bærmen samlas och genererar vanligt hyggligt folk". Sagda pir går också under beteckningen "Norges längsta bar". Och det går ett väl upptrampat spår mellan Vinmolopolet och Sørjeteen. Så Ølhallen innebar kanske inte någon större förändring på just den punkten. Snarare var det så att den som hivades ut "i den friska luft" fortsatte till jeteen.

Men "Hallen" har varit stampub för många. Donkeyman var där första gången som turist med "Finnmarken" redan 1967. Och har varit stamgäst de senaste 25 åren. Stamplatsen är i "senilkroken", det vill säga vid de runda borden i en liten krok till höger om dörren. Gå in där, se till vänster och där sitter Donkeyman på en av de runda kaggarna med ryggen mot hörnet. Öppnar man länken till Ølhallens hemsida så ser man på första sidan rätt in i "senilkroken".

Gårsdagens firande var i vart fall vällyckat. Fullsmockad pub från tidig morgon (09) till midnatt.

Och för ovanlighetens skull var det kvällsöppet. Ølhallen har nämligen mycket ovanliga tider. Den klassiska tiden är servering mån-fre 09-17 samt lör 09-13. Men på senare tid har man utvidgat på fredag till 18 och på lördag till 15. Söndagar hålles stängt. Skälet till dessa ovanliga tider var att som villkor för att få öppna hallen sattes att man skulle hålla samma tider som "Ølutsalget" och "Vinmonopolet". Detta därför att hela hallens existens ju motiverades med att man skulle kunna sitta inne och njuta sitt öl.

I moderna tider har det blivit butiksöl och utvidgade poltider. Hallen har rätt att skänka ut öl hela kvällarna. Men bryggeriet har ändå avstått från att utvidga tiderna. Detta främst därför att man ju säljer öl till alla andra sjapp i byen och då vill man inte driva ett konkurrerande ställe. Samtidigt har Ølhallen på kvällstid blivit en mycket populär lokal för slutna fester.

Läs mer om "Hallen" på www.olhallen.no