Nu har våra lokala bleckor haft ett stycke om den farliga korsningen mellan Røstbakken och Fagerlivegen. Ett kryss som dessutom effektivt skyms av en omfattande häck.
Något som inte är speciellt för just detta kryss. Tromsø by är full med staket, häckar, buskage och en massa annat som skymmer i kryssen. Och som man inte gör något som helst åt. Dessutom har man i hela området söder om Tverrforbindelsen (undantaget Workinnmarka) den filosofin att all trafik skall gå på alla väger. Det vill säga det är fritt fram för genomfartstrafik genom villaområdena. Trots att det inte finns gångbanor, trots att belysningen är undermålig och trots att det ligger daghem utmed dessa vägar och trots att de fungerar som skolväg för massor av barn.
I debatten kring det nu aktuella krysset hävdar man att det inte är häcken som är problemet. Det som skapar farligheten är att bilisterna kör för fort. Man har nämligen infört 30 zon över i princip hela Sørøya. Trots att all trafikforskning visar att den sortens zoner inte efterföljs. De höjer över huvud taget inte säkerheten, snarare tvärtemot. Däremot ökar tryggheten - i form av en falsk trygghet. Men Mupparna föredrar ju att försöka ändra på folks beteende framför att skapa regler som tar hänsyn till hur folk tänker. Och trafikforskning utförd någon annan stans saknar relevans för Tromsø - enligt dem.Skall man skapa en säker trafik på Sørøya finns det bara en sak som gäller. Få väck genomfartstrafiken. Varför accepterar folk i Hamna, på Stakkevollan och i alla andra nyare områden att hålla sig till genomfartsvägar och matargator medan folk på Sørøya skall ha full genomfart överallt ?
Donkeyman menar fortfarande att man bör genomföra en full trafiksanering av hela Sørøya.
Receptet för detta finnes i en tidigare serie med artiklar om Tromsötrafiken. Där finns artiklar specifikt om 30-zoner men också om Sørøya och Fagereng bland anant.
Visar inlägg med etikett Tromsø Trafik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tromsø Trafik. Visa alla inlägg
onsdag 10 september 2008
lördag 2 augusti 2008
Busspriserna
Samtidigt som våra politruker både på bas- och riksplan uttalar hur viktigt det är att öka kollektivtrafikens andel av transporterna så höjer de lokala företagen taxorna. Givetvis på order av fylkesadministrationen som betalar för gillet.
Donkeyman konstaterar att de röd/gröna med en dåres envishet påpekar hur viktigt det är att dessa företag ägs av samhället. Eller som det är i dag - Hurtigruten Group ASA, som i sin tur ägs av diverse så kallade samhällsnyttiga företag. I verkligheten märker man inte någon som helst skillnad gentemot de områden där kollektivtrafiken utföres av privata företag. Jag har hört många Finnmarkingar som säger att det faktiskt blev bättre när FFR (Finnmark Fylkesrederi) togs över av Connex, numera Veolia.
Internationellt har det gjorts många undersökningar kring vad som kan styra över resande till kollektivtrafik. Alla resultat visar att den avgörande faktorn är standard på fordon, tidtabeller och trafikutförande. Medan priset är sekundärt. Vilket innebär att en fattig fylkeskommun som har ett starkt intresse för att öka kollektivtrafikens andel skall prioritera standard framför pris. Inom vissa gränser givetvis.
Den modell för prishöjning som man nu använder, det vill säga ett procentuellt påslag rätt över hela "fjöla" är sannolikt den sämsta. Man gör ganska stora höjningar, i krontal räknat, på de längre linjerna och slår på ett par spänn på bybussarna. Problemet är bara att buss och båt på längre sträckor är ganska dyrt redan som det är. Det behövs inte någon större höjning för att bilkörning skall bli attraktivt. För bybussarna betyder någon enstaka spänn inte speciellt mycket.
Men bybussarna borde ändå ha ett helt annat taxesystem för att snabba på resorna. För att styra över från kontantbetalning till diverse kort så borde en kontantbiljett köpt ombord i bussen kosta radikalt mer än dagens 25 kronor. Ett rimligt pris vore kanske 40 eller 50 kronor. Medan en biljett köpt i förköp skulle kosta typ 20 kronor. Det vill säga ungefär hälften. Detta system skulle korta ned restiden eftersom man har så långsam biljettering i Tromsøs bybussar.
Sedan har vissa politiker tagit till orda för så kallad Nolltaxa. Dess värre har studiebesök för skattebetalarnas pengar blivit fult. Även om det kan vara aldrig så lärorikt. Men på det området finns det ett alldeles utmärkt studieobjekt. Donkeyman tänker på den Belgiska staden Hasselt.
Hasselt är ungefär lika stor som Tromsø. Vidare har man i likhet med Tromsø ett tättbyggt och koncentrerat stadscentrum. Det man har gjort är att man dels har gjort centrum till ett område som fungerar helt på de gåendes villkor, totalt utan genomfartstrafik och med mycket begränsad lokaltrafik. Så införde man nolltaxa på kollektivtrafiken för cirka 10 år sedan. Samtidigt som man radikalt förändrade och förbättrade linjenätet och standarden. Detta har ledit till en ökning av kollektivandelen på bortåt 900 (niohundra) procent. Utan dramatiska kostnadsökningar sedan man kunnat spara på vägbyggnad- och underhåll i stället.
Sedan måste Donkeyman i rättvisans namn påpeka att det har gjorts totalt misslyckade försök med nolltaxa på andra ställen. Skillnaden med Hasselt är att där har man gjort ett konsekvent geomfört och väl genomtänkt projekt som har kopplats med en stor mängd med andra åtgärder som inte har med busstaxorna att göra.
Donkeyman har faktiskt varit i Hasselt. Dels för att studera kollektivtrafiken men också för att besöka det Belgiska genevermuséet. Ett museum som gör ett besök i Hasselt till en ren njutning. Till och med av en sådan kaliber att även våra lokala politruker skulle ha stor nytta och nöje av att göra ett studiebesök.
Nu betvivlar Donkeyman starkt att Tromsøs politruker är i stånd till att genomföra något så stort och väl genomtänkt som projektet i Hasselt. Så det får nog bli vid det vanliga. Med halvdana och dåligt genomtänkta lösningar. Som kostar en massa pengar.
Om man verkligen VILL föra över trafik till kollektivtrafiken så finns det en självklar åtgärd som man kan kopiera rätt av från Sverige. Men den ligger på Stortingsnivå. Man måste först ändra på skattereglerna. Det innebär - OM man inte tjänar två timmar per dag räknat från dörr till dörr i arbetsresa så får man enbart dra av kostnaden för busskortet. Men då skall man också minnas att lokala busskort är betydligt billigare i den närmste Öststaten. Och OM då trafikbolaget sätter in ett par bussar morgon- och kväll som passar de vanligaste arbetstiderna så tar man bort bilavdraget för nästan alla som bor utmed linjen. Vilket visat sig vara ett synnerligen verkningsfullt styrmedel riktat mot dem som bor i "halvbebyggda" områden ett par mil från ett bycentrum. Därmed betalar man med lätthet kostnaden för dessa extra bussturer från områden där bussen tidigare bara gick som skolskjuts.
Donkeyman har mycket att säga om kollektivtrafiken - och skall göra det i framtida inlägg.
Donkeyman konstaterar att de röd/gröna med en dåres envishet påpekar hur viktigt det är att dessa företag ägs av samhället. Eller som det är i dag - Hurtigruten Group ASA, som i sin tur ägs av diverse så kallade samhällsnyttiga företag. I verkligheten märker man inte någon som helst skillnad gentemot de områden där kollektivtrafiken utföres av privata företag. Jag har hört många Finnmarkingar som säger att det faktiskt blev bättre när FFR (Finnmark Fylkesrederi) togs över av Connex, numera Veolia.
Internationellt har det gjorts många undersökningar kring vad som kan styra över resande till kollektivtrafik. Alla resultat visar att den avgörande faktorn är standard på fordon, tidtabeller och trafikutförande. Medan priset är sekundärt. Vilket innebär att en fattig fylkeskommun som har ett starkt intresse för att öka kollektivtrafikens andel skall prioritera standard framför pris. Inom vissa gränser givetvis.
Den modell för prishöjning som man nu använder, det vill säga ett procentuellt påslag rätt över hela "fjöla" är sannolikt den sämsta. Man gör ganska stora höjningar, i krontal räknat, på de längre linjerna och slår på ett par spänn på bybussarna. Problemet är bara att buss och båt på längre sträckor är ganska dyrt redan som det är. Det behövs inte någon större höjning för att bilkörning skall bli attraktivt. För bybussarna betyder någon enstaka spänn inte speciellt mycket.
Men bybussarna borde ändå ha ett helt annat taxesystem för att snabba på resorna. För att styra över från kontantbetalning till diverse kort så borde en kontantbiljett köpt ombord i bussen kosta radikalt mer än dagens 25 kronor. Ett rimligt pris vore kanske 40 eller 50 kronor. Medan en biljett köpt i förköp skulle kosta typ 20 kronor. Det vill säga ungefär hälften. Detta system skulle korta ned restiden eftersom man har så långsam biljettering i Tromsøs bybussar.
Sedan har vissa politiker tagit till orda för så kallad Nolltaxa. Dess värre har studiebesök för skattebetalarnas pengar blivit fult. Även om det kan vara aldrig så lärorikt. Men på det området finns det ett alldeles utmärkt studieobjekt. Donkeyman tänker på den Belgiska staden Hasselt.
Hasselt är ungefär lika stor som Tromsø. Vidare har man i likhet med Tromsø ett tättbyggt och koncentrerat stadscentrum. Det man har gjort är att man dels har gjort centrum till ett område som fungerar helt på de gåendes villkor, totalt utan genomfartstrafik och med mycket begränsad lokaltrafik. Så införde man nolltaxa på kollektivtrafiken för cirka 10 år sedan. Samtidigt som man radikalt förändrade och förbättrade linjenätet och standarden. Detta har ledit till en ökning av kollektivandelen på bortåt 900 (niohundra) procent. Utan dramatiska kostnadsökningar sedan man kunnat spara på vägbyggnad- och underhåll i stället.
Sedan måste Donkeyman i rättvisans namn påpeka att det har gjorts totalt misslyckade försök med nolltaxa på andra ställen. Skillnaden med Hasselt är att där har man gjort ett konsekvent geomfört och väl genomtänkt projekt som har kopplats med en stor mängd med andra åtgärder som inte har med busstaxorna att göra.
Donkeyman har faktiskt varit i Hasselt. Dels för att studera kollektivtrafiken men också för att besöka det Belgiska genevermuséet. Ett museum som gör ett besök i Hasselt till en ren njutning. Till och med av en sådan kaliber att även våra lokala politruker skulle ha stor nytta och nöje av att göra ett studiebesök.
Nu betvivlar Donkeyman starkt att Tromsøs politruker är i stånd till att genomföra något så stort och väl genomtänkt som projektet i Hasselt. Så det får nog bli vid det vanliga. Med halvdana och dåligt genomtänkta lösningar. Som kostar en massa pengar.
Om man verkligen VILL föra över trafik till kollektivtrafiken så finns det en självklar åtgärd som man kan kopiera rätt av från Sverige. Men den ligger på Stortingsnivå. Man måste först ändra på skattereglerna. Det innebär - OM man inte tjänar två timmar per dag räknat från dörr till dörr i arbetsresa så får man enbart dra av kostnaden för busskortet. Men då skall man också minnas att lokala busskort är betydligt billigare i den närmste Öststaten. Och OM då trafikbolaget sätter in ett par bussar morgon- och kväll som passar de vanligaste arbetstiderna så tar man bort bilavdraget för nästan alla som bor utmed linjen. Vilket visat sig vara ett synnerligen verkningsfullt styrmedel riktat mot dem som bor i "halvbebyggda" områden ett par mil från ett bycentrum. Därmed betalar man med lätthet kostnaden för dessa extra bussturer från områden där bussen tidigare bara gick som skolskjuts.
Donkeyman har mycket att säga om kollektivtrafiken - och skall göra det i framtida inlägg.
måndag 14 juli 2008
Venstres stjärnskott
Det torde framgå av tidigare artiklar att Donkeyman både tror och hoppas att Venstre har orsakat ett riktigt "selvskudd" genom att byta sida till de röd-gröna på valnatten förra året. Samtidigt klargjordes det att en röst på "Lars Sauehode" i praktiken är en röst på Jens.
I lokalpolitiken här i Tromsø har Venstre i många år varit väldigt förutsägbara. Deras enda representant i bystyret har varit mot allt. Fru Fangel är en urtypen för en Nimby, som det finns väldigt många av i Norsk politik. Men senaste valet fick man in en arg ung man som har åsikter om det mesta. Och som faktiskt är för ett eller annat också.
Unge herr Eilertsen håller på att profilera sig tungt i lokalpolitiken. Med ungdomlig entusiasm har han en förmåga att tala först och tänka sedan så han har vi ett par tillfällen tvingats begå självkritik. Men det är bara hedervärt. Vi har alldeles för lite av sådant i politiken. Men det som gör herr Eilertsen så intressant för Donkeyman är att han har kommit med några kloka uttalanden när det gäller trafiken i Tromsø. Och det är sannerligen inte vardagsmat här i byen.
Nu senast presenterade han partiets centrala önskelista som innebär investeringar på många miljarder och som är så allmänt hållen att alla partier kan skriva under på den. Men han har antagligen fått direktiv från centralt håll så han kan vara förlåten. Donkeyman skall däremot tipsa herr Eilertsen om några lokala åtgärder som ligger på en betydligt billigare nivå. Och som skulle verka för att öka trafiksäkerheten.
1. Genomför en hållningskampanj när det gäller bruket av reflexer. De allra flesta Tromsøværingar använder inte reflex alls. Trots att det är dålig vägbelysning och dåliga gångbanor.
2. Genomför en hållningskampanj när det gäller lysbruk på cykel. Alldeles för många cyklister trampar fram helt mörklagda under vintermånaden.
3. Genomför en hållningskampanj när det gäller bruk av cykel vintertid. Precis som man önskar att bilisterna skall lämna bilen hemma på de värsta dagarna så bör cyklisterna parkera på sådana dagar. De som kavar fram i snöstorm eller på blankis är livsfarliga. Jag säger inte att man inte skall cykla på vintern bara att man inte skall göra det när vädret är allt för dåligt.
4. Genomför en hållningskampanj bland ungdomar kring förhållandet till trafik. Berusade ungdomar ravar runt mitt på gator och vägar totalt utan respekt för att det kommer bilar. Detta är ett rent Tromsøfenomen som inte förekommer i "riktiga" städer. I vart fall inte i denna utsträckning.
5. Se till att gatulysena är tända lite längre på morgonen och lite tidigare på eftermiddagen. Se också till att gatulysena är tända lite längre på våren och lite tidigare på hösten. Det är i skymning och gryning som ljusen behövs som bäst.
6. Förbättra belysningen på en del tätt trafikerade vägar som Strandvegen, Stakkevollvegen och några till.
7. Bygg om gång- och cykelvägarna runt Veslefrikkbakken så att de kommer till användning. Denna backe är en av de halaste som finns vintertid samtidigt som fotgängare och cyklister använder vägen i stället för gång- och cykelbanorna. De är nämligen planlagda av en id****t.
8. Revidera hela trafikupplägget runt ingången och busshållplatsen på UNN. Här sker dagliga incidenter när bilar och bussar kommer i konflikt med fotgängarna.
9. Trafiksanera Sørøya, Håpet och Sjømannsbyen. Och då menar Donkeyman en riktig trafiksanering som är planlagd och konsekvent genomförd. Inte avstängning av någon enstaka väg.
10. Skrota bruket av 30-zoner på det sätt man valt i kommunen. Läs igenom vad polisen, bilskolorna, Tromsbuss och droskorna sade om saken när den var aktuell en gång i tiden. 30-zoner är ett viktigt och effektivt medel men de skall användas på rätt sätt.
Punkt 9 och 10 är också medel till att få in trafiken i tunnlarna i större grad än vad som råder i dag.
11. Förläng det nya staketet som förhindrar passage över Tvärförbindelsen ända ned till gångtunneln. Folk går runt detta. Ännu bättre hade naturligtvis varit om man byggt gång- och cykelväg på ett sådant sätt att de är attraktiva att använda......
Donkeyman hänvisar till tidigare artiklar under taben Tromsø Trafik
Om herr Eilertsen tar på sig spenderbyxorna och vill investera lite större pengar så har Donkeyman några angelägna förslag:
1. Uppgradera Strandvegen - Kvaløyvegen till matarstandard.
2. Bygg om rondellen vid Giæverbukta så det blir en "riktig" rondell med minst 100 meters diameter. Då upphör de upprepade krockarna och trafiken flyter bättre.
3. Flytta busstation, hurtigbåtterminalen och hurtigruta till området vid gamla fryseriet. Flytta in alla matartrafik dit i tunneln.
4. Lägg igen krysset vid Båtsmansvegen - Tvärförbindelsen och bygg ny korsning vid Skibrua.
Avslutningsvis vill jag påminna om att det är två typer av olyckor som klart dominerar bland dödsfall och allvarliga trafikolyckor här i byen:
För det första är det ungdomsbilar som kör av vägen i hög fart. För det andra är det berusade personer som blir påkörda, flera av dessa har gått mörkklädda mitt på dåligt upplysta vägar. Sedan antar man också att det finns ett antal rena självmord men detta vet man inte säkert. Gemensamt för alla dessa olyckor är att de inte går att förhindra med de medel man hittills valt här i byen.
I lokalpolitiken här i Tromsø har Venstre i många år varit väldigt förutsägbara. Deras enda representant i bystyret har varit mot allt. Fru Fangel är en urtypen för en Nimby, som det finns väldigt många av i Norsk politik. Men senaste valet fick man in en arg ung man som har åsikter om det mesta. Och som faktiskt är för ett eller annat också.
Unge herr Eilertsen håller på att profilera sig tungt i lokalpolitiken. Med ungdomlig entusiasm har han en förmåga att tala först och tänka sedan så han har vi ett par tillfällen tvingats begå självkritik. Men det är bara hedervärt. Vi har alldeles för lite av sådant i politiken. Men det som gör herr Eilertsen så intressant för Donkeyman är att han har kommit med några kloka uttalanden när det gäller trafiken i Tromsø. Och det är sannerligen inte vardagsmat här i byen.
Nu senast presenterade han partiets centrala önskelista som innebär investeringar på många miljarder och som är så allmänt hållen att alla partier kan skriva under på den. Men han har antagligen fått direktiv från centralt håll så han kan vara förlåten. Donkeyman skall däremot tipsa herr Eilertsen om några lokala åtgärder som ligger på en betydligt billigare nivå. Och som skulle verka för att öka trafiksäkerheten.
1. Genomför en hållningskampanj när det gäller bruket av reflexer. De allra flesta Tromsøværingar använder inte reflex alls. Trots att det är dålig vägbelysning och dåliga gångbanor.
2. Genomför en hållningskampanj när det gäller lysbruk på cykel. Alldeles för många cyklister trampar fram helt mörklagda under vintermånaden.
3. Genomför en hållningskampanj när det gäller bruk av cykel vintertid. Precis som man önskar att bilisterna skall lämna bilen hemma på de värsta dagarna så bör cyklisterna parkera på sådana dagar. De som kavar fram i snöstorm eller på blankis är livsfarliga. Jag säger inte att man inte skall cykla på vintern bara att man inte skall göra det när vädret är allt för dåligt.
4. Genomför en hållningskampanj bland ungdomar kring förhållandet till trafik. Berusade ungdomar ravar runt mitt på gator och vägar totalt utan respekt för att det kommer bilar. Detta är ett rent Tromsøfenomen som inte förekommer i "riktiga" städer. I vart fall inte i denna utsträckning.
5. Se till att gatulysena är tända lite längre på morgonen och lite tidigare på eftermiddagen. Se också till att gatulysena är tända lite längre på våren och lite tidigare på hösten. Det är i skymning och gryning som ljusen behövs som bäst.
6. Förbättra belysningen på en del tätt trafikerade vägar som Strandvegen, Stakkevollvegen och några till.
7. Bygg om gång- och cykelvägarna runt Veslefrikkbakken så att de kommer till användning. Denna backe är en av de halaste som finns vintertid samtidigt som fotgängare och cyklister använder vägen i stället för gång- och cykelbanorna. De är nämligen planlagda av en id****t.
8. Revidera hela trafikupplägget runt ingången och busshållplatsen på UNN. Här sker dagliga incidenter när bilar och bussar kommer i konflikt med fotgängarna.
9. Trafiksanera Sørøya, Håpet och Sjømannsbyen. Och då menar Donkeyman en riktig trafiksanering som är planlagd och konsekvent genomförd. Inte avstängning av någon enstaka väg.
10. Skrota bruket av 30-zoner på det sätt man valt i kommunen. Läs igenom vad polisen, bilskolorna, Tromsbuss och droskorna sade om saken när den var aktuell en gång i tiden. 30-zoner är ett viktigt och effektivt medel men de skall användas på rätt sätt.
Punkt 9 och 10 är också medel till att få in trafiken i tunnlarna i större grad än vad som råder i dag.
11. Förläng det nya staketet som förhindrar passage över Tvärförbindelsen ända ned till gångtunneln. Folk går runt detta. Ännu bättre hade naturligtvis varit om man byggt gång- och cykelväg på ett sådant sätt att de är attraktiva att använda......
Donkeyman hänvisar till tidigare artiklar under taben Tromsø Trafik
Om herr Eilertsen tar på sig spenderbyxorna och vill investera lite större pengar så har Donkeyman några angelägna förslag:
1. Uppgradera Strandvegen - Kvaløyvegen till matarstandard.
2. Bygg om rondellen vid Giæverbukta så det blir en "riktig" rondell med minst 100 meters diameter. Då upphör de upprepade krockarna och trafiken flyter bättre.
3. Flytta busstation, hurtigbåtterminalen och hurtigruta till området vid gamla fryseriet. Flytta in alla matartrafik dit i tunneln.
4. Lägg igen krysset vid Båtsmansvegen - Tvärförbindelsen och bygg ny korsning vid Skibrua.
Avslutningsvis vill jag påminna om att det är två typer av olyckor som klart dominerar bland dödsfall och allvarliga trafikolyckor här i byen:
För det första är det ungdomsbilar som kör av vägen i hög fart. För det andra är det berusade personer som blir påkörda, flera av dessa har gått mörkklädda mitt på dåligt upplysta vägar. Sedan antar man också att det finns ett antal rena självmord men detta vet man inte säkert. Gemensamt för alla dessa olyckor är att de inte går att förhindra med de medel man hittills valt här i byen.
onsdag 9 april 2008
Tromsøtrafiken (5)
Nu skall Donkeyman behandla situationen på Sørøya.
Där har man byggt stora bostadsområden som Strandkanten, Sjøstranda, Bjerkakerstranda och inte minst Fagereng. Vart och ett av dessa innehåller mer folk än många Norska städer. Dessutom har existerande villaområden förtätats kraftig. Något som innebär att befolkningstalet har ökat kraftigt. Men man har inte gjort något som helst åt vägarna. Bortsett från att man har lagt 30-zoner med gupp överallt. Vilket som jag påpekat tidigare inte ökar säkerheten utan enbart tryggheten.
Huvudtrafiken till Fageräng går rätt genom villaområden. En stor del av Fagerängbilisterna kör Senjavegen - Bekkevollvegen vilket också är skolväg till massor av ungar.
Så här skulle man ha gjort INNAN man började bygga:
Strandvegen - Kvaløyvegen skulle ha rustats upp ordentligt. Man skulle ha reducerat hårt i antalet infarter. Så skulle man ha byggt gång- och cykelbanor, förbättrat belysningen, satt upp bullerskärmar, gjort lokalgator och markerat ordentliga övergångsställen. Vägen skulle i huvudsak tillåta 50 alt 60 km/tim. Bortsett från en kort 30-zon med gupp just vid Bjerkaker skole.
Så skulle man ha stängt av alla genomfartsmöjligheter tvärs över ön. Nästa körväg tvärs över ön skulle varit Kirkegårdsvegen - Langnesvegen. Som också borde ha rustats upp. Samt Langnestunneln givetvis. All annan trafik skulle ha ledits ut till den nya huvudvägen runt Sørøya. Med bruk av ett fåtal deciderade matargator (Melkevegen, Bjerkakervegen, Mellomvegen, Vesterlivegen, Hornsundvegen.
Den naturliga körvägen från Fagereng till Nordbyen skulle då bli Kvaløyvegen - Langnestunneln. Och till Sørbyen skulle man kört Kvaløyvegen - Strandvegen.
I Fagereng borde Hornsundvegen ha varit utfart från hela Wanny Wollstadsområdet. Leo Seppola skulle lagts igen upp mot Nordpolvegen. Och endast bussen skulle kunna köra förbi skolan på L. Seppolas veg. Med bussbom. Då hade man förbättrat trafikmiljön högst avsevärt på den nya Fagereng skole. Dess värre har man byggt Hornsundvegen på ett sådant sätt att det blir svårt att "rätta till" detta.
Detta skulle ha skapat en trafiksituation som är helt analog med förhållandena i Gimle - Isrenna - Stakkevollan - Hamna samt runt Workinnmarka. Plus stora delar av Fastlandet och Kvaløya. Och jag tvivlar starkt på att de boende i de områdena skulle vilja ha fri genomfart a la Sørøya. Därför att det är bevisat bortom allt tvivel vid internationell forskning att trafiksanering är det enda fungerande sättet att skapa god miljö i bostadsområden.
För övrigt är det normalt att först bygga infrastrukturen i form av vägar, skolor etc. Därefter bygger man bostadsområden. Men här i Tromsø gör man precis tvärt om. Först bygger man bostäder. Därefter krånglar man i 10 år om hur trafik och skolor skall anordnas.
Se för övrigt: Tromsötrafiken (1), (2), (3), (4)
Där har man byggt stora bostadsområden som Strandkanten, Sjøstranda, Bjerkakerstranda och inte minst Fagereng. Vart och ett av dessa innehåller mer folk än många Norska städer. Dessutom har existerande villaområden förtätats kraftig. Något som innebär att befolkningstalet har ökat kraftigt. Men man har inte gjort något som helst åt vägarna. Bortsett från att man har lagt 30-zoner med gupp överallt. Vilket som jag påpekat tidigare inte ökar säkerheten utan enbart tryggheten.
Huvudtrafiken till Fageräng går rätt genom villaområden. En stor del av Fagerängbilisterna kör Senjavegen - Bekkevollvegen vilket också är skolväg till massor av ungar.
Så här skulle man ha gjort INNAN man började bygga:
Strandvegen - Kvaløyvegen skulle ha rustats upp ordentligt. Man skulle ha reducerat hårt i antalet infarter. Så skulle man ha byggt gång- och cykelbanor, förbättrat belysningen, satt upp bullerskärmar, gjort lokalgator och markerat ordentliga övergångsställen. Vägen skulle i huvudsak tillåta 50 alt 60 km/tim. Bortsett från en kort 30-zon med gupp just vid Bjerkaker skole.
Så skulle man ha stängt av alla genomfartsmöjligheter tvärs över ön. Nästa körväg tvärs över ön skulle varit Kirkegårdsvegen - Langnesvegen. Som också borde ha rustats upp. Samt Langnestunneln givetvis. All annan trafik skulle ha ledits ut till den nya huvudvägen runt Sørøya. Med bruk av ett fåtal deciderade matargator (Melkevegen, Bjerkakervegen, Mellomvegen, Vesterlivegen, Hornsundvegen.
Den naturliga körvägen från Fagereng till Nordbyen skulle då bli Kvaløyvegen - Langnestunneln. Och till Sørbyen skulle man kört Kvaløyvegen - Strandvegen.
I Fagereng borde Hornsundvegen ha varit utfart från hela Wanny Wollstadsområdet. Leo Seppola skulle lagts igen upp mot Nordpolvegen. Och endast bussen skulle kunna köra förbi skolan på L. Seppolas veg. Med bussbom. Då hade man förbättrat trafikmiljön högst avsevärt på den nya Fagereng skole. Dess värre har man byggt Hornsundvegen på ett sådant sätt att det blir svårt att "rätta till" detta.
Detta skulle ha skapat en trafiksituation som är helt analog med förhållandena i Gimle - Isrenna - Stakkevollan - Hamna samt runt Workinnmarka. Plus stora delar av Fastlandet och Kvaløya. Och jag tvivlar starkt på att de boende i de områdena skulle vilja ha fri genomfart a la Sørøya. Därför att det är bevisat bortom allt tvivel vid internationell forskning att trafiksanering är det enda fungerande sättet att skapa god miljö i bostadsområden.
För övrigt är det normalt att först bygga infrastrukturen i form av vägar, skolor etc. Därefter bygger man bostadsområden. Men här i Tromsø gör man precis tvärt om. Först bygger man bostäder. Därefter krånglar man i 10 år om hur trafik och skolor skall anordnas.
Se för övrigt: Tromsötrafiken (1), (2), (3), (4)
måndag 24 mars 2008
Tromsøtrafiken (4)
Just före Påskhelgen stängde man av Ørnevegen för genomfart. Till stort förtret för många som färdas i området.
Det är ju så att nästan all trafik på Västsidan av Tromsøya måste passera rondellen (rundkjøringen) vid Giæverbukta. Så under någon halvtimme på morgonen och någon timme på eftermiddagen blir det stora köer här. Och då har många snikit igenom bostadsområdet i Håpet. Men nu har det blivit svårare.
Som framgår av Tromsøtrafiken (3) är Donkeyman en vän av trafiksanering. Men ett villkor för detta är att man erbjuder goda trafikleder som alternativ till att köra genom bostadsområden. Och här brister det stort i byen.
Grundbulten i det aktuella området består i ovan nämnda rondell. Det är nämligen så att det inte hjälper att bygga trafikleder med hög kapacitet om inte på- och avfarterna håller samma standard. Och det är där det brister.
Från alla fyra håll är det två körfält in och två körfält ut ur rondellen. Med extrafält för högersväng på tre sidor. Problemet är bara att själva rondellen har så liten diameter att den inte klarar av att ta undan trafiken. Trots att det är dubbla fält i rondellen så körs det i stor utsträckning som om det vore ett enkelfält. Men rondellen ligger mitt på ett stort gärde och det finns massor med "space" att anlägga en "riktig" rondell. Och eftersom den utgör nyckelpunkten i hela trafiksystemet på den sidan av ön vore det ett billigt och kostnadseffektivt sätt att förbättra flyten i trafiken. Bygg en ny rondell med dubbla eller helst tredubbla diametern så kommer trafiken att flyta betydligt bättre.
För övrigt är Tromsø fyllt med dessa små och trånga rondeller. I Sverige och Danmark började man ta bort dem i samband med att trafiken ökade på 1960-talet. Man upptäckte nämligen att folk kör som om det vore ett kryss. Men eftersom rondellreglerna gäller så uppstår det kontinuerligt farliga situationer. Och även i detta fall är rondellen i Giæverbukta beryktad. Här krossas det mycket glas och skrynklas mycket plåt....
Sedan finns det ytterligare en faktor som försämrar framkomligheten. Det har nämligen utvecklat sig ett lokalt sätt att köra genom rondeller som man inte tillämpar i stora städer. En stor andel av dem som skall svänga vänster kommer helt riktigt in i rondellen i vänster körfält. Men när de skall ut så kryssar de över och kör ut i höger fält. Gör man det i "riktiga" städer blir det smäll. Att skära över filerna i en rondell gör man bara när det inte finns andra bilar i närheten. Detta körsätt låser den bilist som kör rakt igenom. I stället för att två bilar kör i bredd blir det körning en och en. Vilket alltså minskar kapaciteten dramatiskt och skapar ideliga kollisionstillbud.
Donkeyman återkommer snart med den utlovade artikeln om trafiken på Sørøya.
Det är ju så att nästan all trafik på Västsidan av Tromsøya måste passera rondellen (rundkjøringen) vid Giæverbukta. Så under någon halvtimme på morgonen och någon timme på eftermiddagen blir det stora köer här. Och då har många snikit igenom bostadsområdet i Håpet. Men nu har det blivit svårare.
Som framgår av Tromsøtrafiken (3) är Donkeyman en vän av trafiksanering. Men ett villkor för detta är att man erbjuder goda trafikleder som alternativ till att köra genom bostadsområden. Och här brister det stort i byen.
Grundbulten i det aktuella området består i ovan nämnda rondell. Det är nämligen så att det inte hjälper att bygga trafikleder med hög kapacitet om inte på- och avfarterna håller samma standard. Och det är där det brister.
Från alla fyra håll är det två körfält in och två körfält ut ur rondellen. Med extrafält för högersväng på tre sidor. Problemet är bara att själva rondellen har så liten diameter att den inte klarar av att ta undan trafiken. Trots att det är dubbla fält i rondellen så körs det i stor utsträckning som om det vore ett enkelfält. Men rondellen ligger mitt på ett stort gärde och det finns massor med "space" att anlägga en "riktig" rondell. Och eftersom den utgör nyckelpunkten i hela trafiksystemet på den sidan av ön vore det ett billigt och kostnadseffektivt sätt att förbättra flyten i trafiken. Bygg en ny rondell med dubbla eller helst tredubbla diametern så kommer trafiken att flyta betydligt bättre.
För övrigt är Tromsø fyllt med dessa små och trånga rondeller. I Sverige och Danmark började man ta bort dem i samband med att trafiken ökade på 1960-talet. Man upptäckte nämligen att folk kör som om det vore ett kryss. Men eftersom rondellreglerna gäller så uppstår det kontinuerligt farliga situationer. Och även i detta fall är rondellen i Giæverbukta beryktad. Här krossas det mycket glas och skrynklas mycket plåt....
Sedan finns det ytterligare en faktor som försämrar framkomligheten. Det har nämligen utvecklat sig ett lokalt sätt att köra genom rondeller som man inte tillämpar i stora städer. En stor andel av dem som skall svänga vänster kommer helt riktigt in i rondellen i vänster körfält. Men när de skall ut så kryssar de över och kör ut i höger fält. Gör man det i "riktiga" städer blir det smäll. Att skära över filerna i en rondell gör man bara när det inte finns andra bilar i närheten. Detta körsätt låser den bilist som kör rakt igenom. I stället för att två bilar kör i bredd blir det körning en och en. Vilket alltså minskar kapaciteten dramatiskt och skapar ideliga kollisionstillbud.
Donkeyman återkommer snart med den utlovade artikeln om trafiken på Sørøya.
onsdag 27 februari 2008
Tromsötrafiken (3)
En företeelse som debatterats hårt med jämna mellanrum är kommunens önskan om att införa stora zoner med 30 som fartbegränsning. Som så understöds med en radda gupp. Detta för att öka trafiksäkerheten. Speciellt för oskyddade trafikanter.
Dess värre är inte riktigt verkligheten så som kommunen önskar. Det finns en omfattande forskning i ämnet. Forskning som har bedrivits i Danmark och Sverige. (Ja, jag vet att det är utlandet och därför inte relevant för Norge. Men ändå... Man har lagt ned stora pengar på att undersöka just detta så jag tar chansen att relatera resultaten).
Ett entydigt resultat är att omfattande fartbegränsningar till 30 över huvud taget inte ökar säkerheten. Snarare tvärtom därför att detta i praktiken leder till minskad respekt för trafikreglerna. Däremot ökar man tryggheten vilket är något helt annat. Föräldrar tror att barnen har fått en säkrare trafikmiljö medan de i verkligheten snarast fått det värre.
För övrigt påpekade både polisen, bussbolaget och droskorna just detta när debatten rasade som mest. Men politikerna visste som vanligt bättre än både forskare och professionella trafikanter.
Men 30-zoner kan ändå användas till en del förnuftiga ting.
För det första är korta 30-zoner (ibland understödda med gupp) ett utmärkt sätt att skydda mjuka trafikanter vid en skola, ett dagis, korsning med ett tätt trafikerat fotgängarstråk eller något liknande. Men i sådana fall skall zonen bara omfatta det farliga området. Den skall också stängas av under skollov, på nätter eller andra tider som faran inte finns. Då respekterar i princip 100% av alla bilister zonen och säkerheten ökar.
Det andra användningsområdet är trafikstyrning. Det vill säga man kan "övertala" trafikanter att använda en föredragen körväg. Men skall detta funka så måste man ha ett alternativ. Det vill säga en väg dit man vill sända trafiken. Har man inte detta försvinner blixtsnabbt respekten för fartbegränsningen. Något vi ser dagligen i det fullskaleprov som nu görs i Tromsø och som man som sagt tidigare har gjort (med misslyckat resultat) i Sverige och Danmark.
Hur det funkar med trafikstyrning kan man se tydligt på ett par exempel här i byen. Ursprungligen föredrog de flesta Mellomvegen före Strandvegen. Därför att man sparar ett par hundra meter. Så lade man 30 och insnävringar på Mellomvegen. Då gick de flesta över till att köra Strandvegen. Så lade man 30 och gupp på Strandvegen varefter många i stället körde genom den täta villabebyggelsen på Bjerkakervegen. Så lade man 30 och gupp där. Varefter man nu är tillbaka på ruta ett med Mellomvegen som första val. Och kommunen har uppfunnit hjulet igen och fått tillbaka trafiken dit man inte ville ha den.
En plats där 30-zon skulle funka alldeles utmärkt som trafikstyrning är Stakkevollvegen. Trots att man har byggt en parallell tunnel för flera hundra millar använder påfallande många den gamla vägen. Därför att det är 600 meter kortare. Det är ett önskemål att få väck genomgångstrafiken. Men man vill inte stänga av för att inte drabba butikerna i området. Satte man däremot 30 från Bukta till Breivika (dvs tunnelns längd) så löste sig saken kemiskt. Speciellt om det någon gång då och då var fartkontroll. Nu har man lagt 40 på en del av sträckan, vilket är liktydigt med en fart på 55 där och 65 på resten och då får man inte någon styreffekt.
Vad som borde göras för att öka säkerheten och förbättra boendemiljön i bostadsområdena är att sätta ned farten till 0 (noll). Det vill säga enbart tillåta trafik till och från fastigheterna. Med andra ord trafiksanering. En impopulär åtgärd men ser man till utländska erfarenheter och till trafikforskningen så visar det sig att den funkar. Och när den väl har varit i bruk ett antal år önskar inte någon att reversera systemet.
Detta innebär att man definierar vilka vägar som skall ha genomfartstrafik. Dessa uppgraderar man så de tål lite högre fart. De skall också prioriteras när det gäller plogning etc. Uppgraderingen består i gång och cykelbanor, färre utfarter, bullerplank, skydd för oskyddade trafikanter. Markerade övergångsställen etc.
Så bestämmer man vilka vägar som skall leda in i områdena - matarvägar. Dessa får också en något höjd standard. Slutligen ser man till att matarvägarna inte kan användas till genomfart. Genom avstängningar.
Det märkliga är också att kommunen har två helt olika system. I de nyare områdena har man trafiksanering och i de gamla områdena på Sørøya och i Tromsdalen har man fri genomfart men stora 30-zoner. Och de som bor i Bo-i-Nord, Workinnmarka, Stakkevollan eller Hamna kräver inte att få rätt att köra igenom sina bostadsområden. Tvärtom man vill ha ännu strängare restriktioner. Medan de som bor i Sorgenfri, Bjerkaker, Alfheim, Bekkevoll etc blir helt i 100 om någon skulle komma på att de inte skulle kunna få köra åt vilket håll de vill.....
Donkeyman kommer inom kort med ett förslag till hur trafiken borde ordnas på Sørøya.
Dess värre är inte riktigt verkligheten så som kommunen önskar. Det finns en omfattande forskning i ämnet. Forskning som har bedrivits i Danmark och Sverige. (Ja, jag vet att det är utlandet och därför inte relevant för Norge. Men ändå... Man har lagt ned stora pengar på att undersöka just detta så jag tar chansen att relatera resultaten).
Ett entydigt resultat är att omfattande fartbegränsningar till 30 över huvud taget inte ökar säkerheten. Snarare tvärtom därför att detta i praktiken leder till minskad respekt för trafikreglerna. Däremot ökar man tryggheten vilket är något helt annat. Föräldrar tror att barnen har fått en säkrare trafikmiljö medan de i verkligheten snarast fått det värre.
För övrigt påpekade både polisen, bussbolaget och droskorna just detta när debatten rasade som mest. Men politikerna visste som vanligt bättre än både forskare och professionella trafikanter.
Men 30-zoner kan ändå användas till en del förnuftiga ting.
För det första är korta 30-zoner (ibland understödda med gupp) ett utmärkt sätt att skydda mjuka trafikanter vid en skola, ett dagis, korsning med ett tätt trafikerat fotgängarstråk eller något liknande. Men i sådana fall skall zonen bara omfatta det farliga området. Den skall också stängas av under skollov, på nätter eller andra tider som faran inte finns. Då respekterar i princip 100% av alla bilister zonen och säkerheten ökar.
Det andra användningsområdet är trafikstyrning. Det vill säga man kan "övertala" trafikanter att använda en föredragen körväg. Men skall detta funka så måste man ha ett alternativ. Det vill säga en väg dit man vill sända trafiken. Har man inte detta försvinner blixtsnabbt respekten för fartbegränsningen. Något vi ser dagligen i det fullskaleprov som nu görs i Tromsø och som man som sagt tidigare har gjort (med misslyckat resultat) i Sverige och Danmark.
Hur det funkar med trafikstyrning kan man se tydligt på ett par exempel här i byen. Ursprungligen föredrog de flesta Mellomvegen före Strandvegen. Därför att man sparar ett par hundra meter. Så lade man 30 och insnävringar på Mellomvegen. Då gick de flesta över till att köra Strandvegen. Så lade man 30 och gupp på Strandvegen varefter många i stället körde genom den täta villabebyggelsen på Bjerkakervegen. Så lade man 30 och gupp där. Varefter man nu är tillbaka på ruta ett med Mellomvegen som första val. Och kommunen har uppfunnit hjulet igen och fått tillbaka trafiken dit man inte ville ha den.
En plats där 30-zon skulle funka alldeles utmärkt som trafikstyrning är Stakkevollvegen. Trots att man har byggt en parallell tunnel för flera hundra millar använder påfallande många den gamla vägen. Därför att det är 600 meter kortare. Det är ett önskemål att få väck genomgångstrafiken. Men man vill inte stänga av för att inte drabba butikerna i området. Satte man däremot 30 från Bukta till Breivika (dvs tunnelns längd) så löste sig saken kemiskt. Speciellt om det någon gång då och då var fartkontroll. Nu har man lagt 40 på en del av sträckan, vilket är liktydigt med en fart på 55 där och 65 på resten och då får man inte någon styreffekt.
Vad som borde göras för att öka säkerheten och förbättra boendemiljön i bostadsområdena är att sätta ned farten till 0 (noll). Det vill säga enbart tillåta trafik till och från fastigheterna. Med andra ord trafiksanering. En impopulär åtgärd men ser man till utländska erfarenheter och till trafikforskningen så visar det sig att den funkar. Och när den väl har varit i bruk ett antal år önskar inte någon att reversera systemet.
Detta innebär att man definierar vilka vägar som skall ha genomfartstrafik. Dessa uppgraderar man så de tål lite högre fart. De skall också prioriteras när det gäller plogning etc. Uppgraderingen består i gång och cykelbanor, färre utfarter, bullerplank, skydd för oskyddade trafikanter. Markerade övergångsställen etc.
Så bestämmer man vilka vägar som skall leda in i områdena - matarvägar. Dessa får också en något höjd standard. Slutligen ser man till att matarvägarna inte kan användas till genomfart. Genom avstängningar.
Det märkliga är också att kommunen har två helt olika system. I de nyare områdena har man trafiksanering och i de gamla områdena på Sørøya och i Tromsdalen har man fri genomfart men stora 30-zoner. Och de som bor i Bo-i-Nord, Workinnmarka, Stakkevollan eller Hamna kräver inte att få rätt att köra igenom sina bostadsområden. Tvärtom man vill ha ännu strängare restriktioner. Medan de som bor i Sorgenfri, Bjerkaker, Alfheim, Bekkevoll etc blir helt i 100 om någon skulle komma på att de inte skulle kunna få köra åt vilket håll de vill.....
Donkeyman kommer inom kort med ett förslag till hur trafiken borde ordnas på Sørøya.
söndag 24 februari 2008
Tromsötrafiken (2)
I denna andra artikel om trafiken i Tromsø nämner Donkeyman några mer generella företeelser som är specifika för Tromsø. Ting som skapar faror för oskyddade trafikanter. I dessa artiklar tar Donkeyman sig inte av plåtskadorna. Även om det finns MYCKET (negativt) att säga kring trafiksituationen i byen. Till exempel hur man har utformat rondeller (rundkøringar).
1. Vägbelysningen
Med tanke på att byen ligger på 70 grader Nord och har två månaders mörkertid är det märkligt att man har så pass dålig vägbelysning. Jämfört med orter av motsvarande storlek i Sverige och Danmark är situtionen i Tromsø direkt dålig. Men i de länderna har man satsat stora pengar på just trafiksäkerhet.
Men ännu värre är att man inte har de fåtaliga ljuspunkterna tända när de behövs som bäst. Missriktade kommunal besparingsiver skapar stora faror för de oskyddade trafikanterna.
Under vintersäsongen släcker man ljusen just innan trafiken når sin höjdpunkt. Det vill säga när den stora mängden av trafikanter reser till jobbet. Och just innan skolbarnen beger sig till skolan. Trots att det är i gryning och skymning som gatuljusen behövs som allra bäst.
En lika idi***sk besparing genomför man var vår och höst inför och efter midnattssolperioden. Man släcker nämligen gatuljusen ungefär 10 dagar för tidigt och tänder dem 10 dagar för sent. OM det blir mulet och regnväder blir hela byen totalt mörklagd.
Enligt Donkeymans förmenande kan inte besparingen med denna belysningspolitik vara särdeles stor. Däremot försämras trafiksäkerheten kraftfullt. Måste man nödvändigtvis spara pengar på belysningen så vore det bättre att totalt släcka vägbelysningen i bostadsområdena klockan 24-06. Något som man faktiskt gör i en del länder. Bara man har ljusen tända när de faktiskt behövs, dvs när folk är ute och rör på sig.
2. Reflexbruk
Det som omedelbart slår en Svensk som rör sig i trafiken i Tromsø är det bristfälliga bruket av reflexer. Trots att reflexen kanske är det enskilt sett största bidraget till förbättrad säkerhet på vägarna. I den närmaste Öststaten (Sverige) har befolkningen en helt annan approach till reflexbruk. Det skulle inte falla någon in att gå på gator och vägar utanför de rena centrumområdena utan reflex.
Men - det Svenska bruket av reflexer är resultatet av 40 års oavbruten hållningskampanj i TV, Radio, Tidningar mm. De pengar som Tromsø kommun lägger ned på skyltning av 30-zonerna skulle ge betydligt bättre avkastning om de anslogs till just kampanjer för reflexbruk.
För övrigt är olycka av typen person i mörka kläder som blir påkörd på en dåligt upplyst väg den kanske vanligaste olyckstypen här i byen.
3. Vintercyklister
Detta är inte ett specifikt Tromsøfenomen. Men just i Tromsø kan man observera mängder av dessa. Donkeyman anser inte att det är något fel att cykla vintertid. Däremot anser Donkeyman att det är fel att plocka fram cykeln sådana dagar som vädret är så dåligt att man i radio uppmanar folk att avstå från att använda bil.
Att på sådana dagar uppleva dödspiloter utan ljus som vinglar runt i snöoväder är inte någon hygglig upplevelse. En cykeltrampare som på Dramsvegen ligger framför ett par fullsatta bussar och tvingar dessa att färdas i 10 km/tim är en person med dåligt utvecklad känsla för solidaritet.
Det är snarast att jämföra med sådana nöjesseglare som ger sig ut trots usel väderrapport.
Men den största skillnaden mot situationen i Sverige är Tromsøcyklisternas motvilja mot att använda ordentligt ljus så man ser dem.
4. Föräldrar
Föräldrarna i byen har också stor skuld i att skapa trafikfaror. Runt alla "barneskolor" uppstår det tät trafik just när skolan skall börja på morgonen och när den slutar på kvällen. Trots att vägarna inte är byggda för den trafiken. Och man skall till varje pris köra ända till skoltrappan. Vilket på många ställen skapar rent trafikkaos med backande och vändande bilar mitt bland horder av skolungar.
En annan effekt av denna hållning är att ungarna inte får trafikvana. Barnen i Tromsø är knappast dummare än ungar på andra håll i världen. Men på andra ställen klarar barn av att ta sig fram i till skolan till fots utan att det uppstår någon form av "drapsbølge". Kan det möjligen bero på någon skillnad i trafikundervisningen och hållningsskapande arbete ?
5. Fotgängares beteende
Donkeyman är en van trafikant. Han har kört droska i Stockholm och Tromsø. Han har dessutom i sitt vanliga jobb kört bil i många av världens storstäder som London, New York, Sydney, Cape Town, Istanbul mm mm.
Men knappast någon stans har han iakttagit ett så respektlöst beteende gentemot trafik som just i lilla Tromsø. Folk går mitt i vägbanan trots att det finns gångbanor. Folk som kryssar vägen överallt utan att se sig för. Listan kan göras hur lång som helst.
Till fotgängarnas försvar skall sägas att trafiksituationen på många ställen är oöversiktlig och dåligt genomtänkt. Men samtidigt förefaller det vara stora brister i det hållningsskapande arbetet.
I nästa artikel skall Donkeyman ta sig av de famösa 30-zonerna och politiken kring dessa.
1. Vägbelysningen
Med tanke på att byen ligger på 70 grader Nord och har två månaders mörkertid är det märkligt att man har så pass dålig vägbelysning. Jämfört med orter av motsvarande storlek i Sverige och Danmark är situtionen i Tromsø direkt dålig. Men i de länderna har man satsat stora pengar på just trafiksäkerhet.
Men ännu värre är att man inte har de fåtaliga ljuspunkterna tända när de behövs som bäst. Missriktade kommunal besparingsiver skapar stora faror för de oskyddade trafikanterna.
Under vintersäsongen släcker man ljusen just innan trafiken når sin höjdpunkt. Det vill säga när den stora mängden av trafikanter reser till jobbet. Och just innan skolbarnen beger sig till skolan. Trots att det är i gryning och skymning som gatuljusen behövs som allra bäst.
En lika idi***sk besparing genomför man var vår och höst inför och efter midnattssolperioden. Man släcker nämligen gatuljusen ungefär 10 dagar för tidigt och tänder dem 10 dagar för sent. OM det blir mulet och regnväder blir hela byen totalt mörklagd.
Enligt Donkeymans förmenande kan inte besparingen med denna belysningspolitik vara särdeles stor. Däremot försämras trafiksäkerheten kraftfullt. Måste man nödvändigtvis spara pengar på belysningen så vore det bättre att totalt släcka vägbelysningen i bostadsområdena klockan 24-06. Något som man faktiskt gör i en del länder. Bara man har ljusen tända när de faktiskt behövs, dvs när folk är ute och rör på sig.
2. Reflexbruk
Det som omedelbart slår en Svensk som rör sig i trafiken i Tromsø är det bristfälliga bruket av reflexer. Trots att reflexen kanske är det enskilt sett största bidraget till förbättrad säkerhet på vägarna. I den närmaste Öststaten (Sverige) har befolkningen en helt annan approach till reflexbruk. Det skulle inte falla någon in att gå på gator och vägar utanför de rena centrumområdena utan reflex.
Men - det Svenska bruket av reflexer är resultatet av 40 års oavbruten hållningskampanj i TV, Radio, Tidningar mm. De pengar som Tromsø kommun lägger ned på skyltning av 30-zonerna skulle ge betydligt bättre avkastning om de anslogs till just kampanjer för reflexbruk.
För övrigt är olycka av typen person i mörka kläder som blir påkörd på en dåligt upplyst väg den kanske vanligaste olyckstypen här i byen.
3. Vintercyklister
Detta är inte ett specifikt Tromsøfenomen. Men just i Tromsø kan man observera mängder av dessa. Donkeyman anser inte att det är något fel att cykla vintertid. Däremot anser Donkeyman att det är fel att plocka fram cykeln sådana dagar som vädret är så dåligt att man i radio uppmanar folk att avstå från att använda bil.
Att på sådana dagar uppleva dödspiloter utan ljus som vinglar runt i snöoväder är inte någon hygglig upplevelse. En cykeltrampare som på Dramsvegen ligger framför ett par fullsatta bussar och tvingar dessa att färdas i 10 km/tim är en person med dåligt utvecklad känsla för solidaritet.
Det är snarast att jämföra med sådana nöjesseglare som ger sig ut trots usel väderrapport.
Men den största skillnaden mot situationen i Sverige är Tromsøcyklisternas motvilja mot att använda ordentligt ljus så man ser dem.
4. Föräldrar
Föräldrarna i byen har också stor skuld i att skapa trafikfaror. Runt alla "barneskolor" uppstår det tät trafik just när skolan skall börja på morgonen och när den slutar på kvällen. Trots att vägarna inte är byggda för den trafiken. Och man skall till varje pris köra ända till skoltrappan. Vilket på många ställen skapar rent trafikkaos med backande och vändande bilar mitt bland horder av skolungar.
En annan effekt av denna hållning är att ungarna inte får trafikvana. Barnen i Tromsø är knappast dummare än ungar på andra håll i världen. Men på andra ställen klarar barn av att ta sig fram i till skolan till fots utan att det uppstår någon form av "drapsbølge". Kan det möjligen bero på någon skillnad i trafikundervisningen och hållningsskapande arbete ?
5. Fotgängares beteende
Donkeyman är en van trafikant. Han har kört droska i Stockholm och Tromsø. Han har dessutom i sitt vanliga jobb kört bil i många av världens storstäder som London, New York, Sydney, Cape Town, Istanbul mm mm.
Men knappast någon stans har han iakttagit ett så respektlöst beteende gentemot trafik som just i lilla Tromsø. Folk går mitt i vägbanan trots att det finns gångbanor. Folk som kryssar vägen överallt utan att se sig för. Listan kan göras hur lång som helst.
Till fotgängarnas försvar skall sägas att trafiksituationen på många ställen är oöversiktlig och dåligt genomtänkt. Men samtidigt förefaller det vara stora brister i det hållningsskapande arbetet.
I nästa artikel skall Donkeyman ta sig av de famösa 30-zonerna och politiken kring dessa.
fredag 22 februari 2008
Tromsøtrafiken (1)
Donkeyman skall framföra sina enkla åsikter om trafiken i Tromsø i stort och i smått. Först kommer ett par artiklar om ämnet trafiksäkerhet. Kommunen investerar ju ganska många millar i skyltning, fartsgupp och en mängd andra ting. Pengar som Donkeyman menar kunde ha fått betydligt bättre effekt på andra sätt.
I denna första artikel skall jag gå igenom några av de största trafikfällorna. Med hänsyn på så kallade "mjuka" trafikanter. Det vill säga ställen där fotgängare och cyklister löper stor fara att komma i närkontakt med bilar. Här är 10 sådana platser. Utan inbördes rangordning:
1. Richard Withs Plass
Övergångsställena från Sagahörnet mot gamla Telehuset och mot Eydis Hansen stenen är byns kanske allra farligaste. Dessa vilar i beckmörker under stor del av året. Detta är ett stråk med många fotgängare som passerar norr-syd i byen. Och bilisterna har en ganska rörig trafiksituation med andra bilister som kommer ut från sneda korsningar. I detta område är det dagligen mängder av olyckstillbud.
Åtgärd: Se till att få upp belysning - detta är "urgent". På längre sikt bör hela centrumområdet trafiksaneras.
2. Krysset Bjørnøygata - Strandvegen
Bjørnøygata kryssar Strandvegen i skarp vinkel. Synnerligen dålig sikt gör att antalet kollisioner är stort. Många cyklister blir nedmejade här. Bland annat en väninna till Donkeyman.
Åtgård: Stäng utfart Bjørnøygata - Strandvegen. Låt bilisterna köra ut Melkevegen i stället. Och se till att villaägaren i krysset vid Melkevegen rensar hörnet från vildvuxna buskager. Bussen kan tillåtas fortsätta köra ut från Bjørnøygata som tidigare. Från en buss har man nämligen betydligt bättre sikt än från en personbil i den här sortens kryss.
3. Bekkevollvegen - Senjavegen
Sedan Fagereng bebyggdes har denna vägen blivit huvudväg till ett bostadsområde som innehåller lika många invånare som ett halvdussin normala Finnmarkskommuner. Den sista lilla biten upp mot Holtvägen är Bekkevollvägen så smal att den inte ens medger möten. Dessutom är vägbelysningen helt undermålig. Och denna tätt trafikerade väg är skolväg för hundratals barn på Sommerlyst skola. Donkeyman vågar garantera att något liknande detta aldrig skulle ha accepterats i Sverige.....
Åtgärd: Total trafiksanering av Sørøya. Donkeyman återkommer med en hel artikel om detta.
4. Veslefrikkbakken
Denna backe är hårt trafikerad av både bussar och bilar. Samtidigt ligger den på en höjd där geografiska förhållanden skapar blixthalka. Var vinter glider bussar och bilar fritt omkring här när vädret slår om. Samtidigt är gångvägar och cykelbanor i området designade av en id****t. Vilket innebär att Veslefrikkvägen attraherar många fotgängare och cyklister. Detta är trots allt huvudväg för många som skall till Universitetet eller Sjukhuset. Ovanpå detta är vägbelysningen helt undermålig.
Åtgärd: Få upp ordentlig belysning. Ombyggnad av hela gång- och cykelvägnätet till en design som gör att folk faktiskt använder detta. Förbättrad vinterväghållning vore också till stor hjälp. Det vill säga sandning direkt när vädret slår om. Ett alternativ är att minska taxi- och busstrafiken genom ökat bruk av Breivikatunnelen.
5. Kongsbakken / Petersborggata
Kongsbakken är vid vinterförhållanden hal och svår att komma upp igenom. Den som tvingas stoppa i något av kryssen får ofta svårt att komma i gång igen. På bägge sidor av backen ligger det stora skolor (Kongsbakken och Gyllenborg). Detta skapar stor gångtrafik vid övergångsställena. Nu har man 30-zon vilket är mest på papperet eftersom den som kör uppöver backen strävar att hålla högst möjliga fart för att över huvud taget inte fastna.
Åtgärd: Det går inte att bygga om kryssen till något som är bättre. En jätteinvestering i tunnlar för fotgängare skulle möjligen göra nytta men det är i så fall fråga om väldigt mycket pengar. Den enda fungerande åtgärden är att minska trafiken. Det vill säga - se till att trafik till andra sidan av Tromsøya väljer tunnelsystemet i stället. Kongsbakken borde också få förbättrat vinterväghåll.
6. UNN
Det kan verka förvånande att föra upp UNN på denna lista. Men hela trafiklösningen runt UNN är undermålig och skapar onödiga risker. Trots tillgång till stora arealer har man lyckats genomföra en trafiklösning som skapar kaos när mängder av bilar skall lämna eller hämta folk vid stora ingången. Dessutom är hela området täckt med is vintertid. Den yta med tak och värme under som finns utanför huvudentrén används som parkeringsplats för landsortstaxi. Undertecknad har med egna ögon sett flera allvarliga olyckstillbud på detta område. Det hade inte kostat fem öre mer att göra en fungerande trafiklösning.
Åtgärd: Börja om från början. Designa ett helt nytt trafikkoncept för busshållplats, taxistation och "kiss and ride"-zon. Om det finns någon rättvisa i den här världen är de ansvariga bakom dagens system arbetslösa.
7. Dramsvegen
Detta är huvudvägen till UNN, UiTø och en mängd bostadsområden. Här går en mängd tunga busslinjer, det är en stadig ström av taxibilar samt mängder med fotgängare och cyklister. Det är dagliga konflikter mellan mjuka och hårda trafikanter. Sedan ett antal år finns Breivikatunneln som borde avlasta Dramsvegen. Dess värre är Tromsøværingarna allt för konservativa i sitt vägval. Man kräver att droskorna skall köra Dramsvegen trots att Breivikatunnelen är mycket snabbare.
Åtgärd: Få väck taxitrafiken och reducera busstrafiken. Sätt upp en bussbom vid krysset mot Veslefrikkvegen. När Dramsvägen stängdes för allmän trafik behövde droskorna fortfarande använda den för att inte fastna nere på Stakkevollvegen. Sedan dess har Tromsøysundtunnelen och Breivikatunnelen byggts. Låt Dramsvegen vara buss- och cykelgata enbart. Men även huvudbusslinjen UNN - Uitø - Sentrum borde gå genom Breivikatunnelen. Enbart en lokalbusslinje skulle gå på Dramsvegen.
8. Ringvegen
Man har byggt upp stora bostadsområden i Hamna / Bjørnebekken utan att bygga en ordentlig väg till området. Sedan har man byggt Langnes skola som i huvudsak är skola för barnen från Hamna. Men det finns inte någon förnuftig gång- eller cykelväg. Detta är i det närmaste kriminellt och är ett typexempel på Tromsø kommuns undermåliga trafikpolitik.
Åtgärd: Bygg gång- och cykelväg. Från WC-vägens ände och upp till Hamna är det bara några hundra meter. Det skulle inte kosta många spänn att ordna en acceptabel skolväg åt ungarna. Dessutom behövs givetvis gång- och cykelväg utmed Ringvägen men det är ett betydligt större projekt.
9. Strandvegen
Ett direkt parallellfall till Hamna. För mina Svenska läsare är det en god Norgeshistoria att man bygger bostadsområden som lika stora som vissa NordNorska städer utan att det finns fungerande vägar dit. Fagereng, Bjerkakerstranda, Sjøstranda och Strandkanten saknar acceptabla vägar, gångvägar och cykelbanor. Här bor tusentals människor. Samtidigt pågår en omfattande förtätning av bebyggelsen i de gamla villaområdena på hela Sørøya. Donkeyman ser detta som en politisk konkurs. Eller som ett exempel på skandalös brist på kommunal handlingsförmåga. I länder med fungerande trafikpolitik (t.ex. Danmark och Sverige skulle detta inte vara möjligt). Det är bara ett under som gör att inte människoliv går förlorade i denna röra av bilar, bussar, vagntåg, fotgängare och cyklister.
Åtgärd: Donkeyman återkommer med en hel artikel om trafiksituationen på Sørøya. Med några enkla förslag.
10. Flygplatsen
Detta är ett parallellfall till UNN. Ett stort prestigebygge där man helt och hållet har glömt bort trafikmiljön utanför terminalen. Här parkerar folk på trottoarer, på övergångsställen, på gräsmattor och så springer man kors och tvärs över buss- och taxifältena för att hinna in i terminalen i tid. Hela flygplatsens trafikorganisation är ett skräckexempel på hur man inte bör trafikplanera. (I likhet med situationen vid de flesta andra offentliga byggen i kommunen såsom Rådhuset, Elisabethsenteret med mera.)
Åtgärd: Börja om från början. Tänk radikalt nytt och förändra hela upplägget.....
I denna första artikel skall jag gå igenom några av de största trafikfällorna. Med hänsyn på så kallade "mjuka" trafikanter. Det vill säga ställen där fotgängare och cyklister löper stor fara att komma i närkontakt med bilar. Här är 10 sådana platser. Utan inbördes rangordning:
1. Richard Withs Plass
Övergångsställena från Sagahörnet mot gamla Telehuset och mot Eydis Hansen stenen är byns kanske allra farligaste. Dessa vilar i beckmörker under stor del av året. Detta är ett stråk med många fotgängare som passerar norr-syd i byen. Och bilisterna har en ganska rörig trafiksituation med andra bilister som kommer ut från sneda korsningar. I detta område är det dagligen mängder av olyckstillbud.
Åtgärd: Se till att få upp belysning - detta är "urgent". På längre sikt bör hela centrumområdet trafiksaneras.
2. Krysset Bjørnøygata - Strandvegen
Bjørnøygata kryssar Strandvegen i skarp vinkel. Synnerligen dålig sikt gör att antalet kollisioner är stort. Många cyklister blir nedmejade här. Bland annat en väninna till Donkeyman.
Åtgård: Stäng utfart Bjørnøygata - Strandvegen. Låt bilisterna köra ut Melkevegen i stället. Och se till att villaägaren i krysset vid Melkevegen rensar hörnet från vildvuxna buskager. Bussen kan tillåtas fortsätta köra ut från Bjørnøygata som tidigare. Från en buss har man nämligen betydligt bättre sikt än från en personbil i den här sortens kryss.
3. Bekkevollvegen - Senjavegen
Sedan Fagereng bebyggdes har denna vägen blivit huvudväg till ett bostadsområde som innehåller lika många invånare som ett halvdussin normala Finnmarkskommuner. Den sista lilla biten upp mot Holtvägen är Bekkevollvägen så smal att den inte ens medger möten. Dessutom är vägbelysningen helt undermålig. Och denna tätt trafikerade väg är skolväg för hundratals barn på Sommerlyst skola. Donkeyman vågar garantera att något liknande detta aldrig skulle ha accepterats i Sverige.....
Åtgärd: Total trafiksanering av Sørøya. Donkeyman återkommer med en hel artikel om detta.
4. Veslefrikkbakken
Denna backe är hårt trafikerad av både bussar och bilar. Samtidigt ligger den på en höjd där geografiska förhållanden skapar blixthalka. Var vinter glider bussar och bilar fritt omkring här när vädret slår om. Samtidigt är gångvägar och cykelbanor i området designade av en id****t. Vilket innebär att Veslefrikkvägen attraherar många fotgängare och cyklister. Detta är trots allt huvudväg för många som skall till Universitetet eller Sjukhuset. Ovanpå detta är vägbelysningen helt undermålig.
Åtgärd: Få upp ordentlig belysning. Ombyggnad av hela gång- och cykelvägnätet till en design som gör att folk faktiskt använder detta. Förbättrad vinterväghållning vore också till stor hjälp. Det vill säga sandning direkt när vädret slår om. Ett alternativ är att minska taxi- och busstrafiken genom ökat bruk av Breivikatunnelen.
5. Kongsbakken / Petersborggata
Kongsbakken är vid vinterförhållanden hal och svår att komma upp igenom. Den som tvingas stoppa i något av kryssen får ofta svårt att komma i gång igen. På bägge sidor av backen ligger det stora skolor (Kongsbakken och Gyllenborg). Detta skapar stor gångtrafik vid övergångsställena. Nu har man 30-zon vilket är mest på papperet eftersom den som kör uppöver backen strävar att hålla högst möjliga fart för att över huvud taget inte fastna.
Åtgärd: Det går inte att bygga om kryssen till något som är bättre. En jätteinvestering i tunnlar för fotgängare skulle möjligen göra nytta men det är i så fall fråga om väldigt mycket pengar. Den enda fungerande åtgärden är att minska trafiken. Det vill säga - se till att trafik till andra sidan av Tromsøya väljer tunnelsystemet i stället. Kongsbakken borde också få förbättrat vinterväghåll.
6. UNN
Det kan verka förvånande att föra upp UNN på denna lista. Men hela trafiklösningen runt UNN är undermålig och skapar onödiga risker. Trots tillgång till stora arealer har man lyckats genomföra en trafiklösning som skapar kaos när mängder av bilar skall lämna eller hämta folk vid stora ingången. Dessutom är hela området täckt med is vintertid. Den yta med tak och värme under som finns utanför huvudentrén används som parkeringsplats för landsortstaxi. Undertecknad har med egna ögon sett flera allvarliga olyckstillbud på detta område. Det hade inte kostat fem öre mer att göra en fungerande trafiklösning.
Åtgärd: Börja om från början. Designa ett helt nytt trafikkoncept för busshållplats, taxistation och "kiss and ride"-zon. Om det finns någon rättvisa i den här världen är de ansvariga bakom dagens system arbetslösa.
7. Dramsvegen
Detta är huvudvägen till UNN, UiTø och en mängd bostadsområden. Här går en mängd tunga busslinjer, det är en stadig ström av taxibilar samt mängder med fotgängare och cyklister. Det är dagliga konflikter mellan mjuka och hårda trafikanter. Sedan ett antal år finns Breivikatunneln som borde avlasta Dramsvegen. Dess värre är Tromsøværingarna allt för konservativa i sitt vägval. Man kräver att droskorna skall köra Dramsvegen trots att Breivikatunnelen är mycket snabbare.
Åtgärd: Få väck taxitrafiken och reducera busstrafiken. Sätt upp en bussbom vid krysset mot Veslefrikkvegen. När Dramsvägen stängdes för allmän trafik behövde droskorna fortfarande använda den för att inte fastna nere på Stakkevollvegen. Sedan dess har Tromsøysundtunnelen och Breivikatunnelen byggts. Låt Dramsvegen vara buss- och cykelgata enbart. Men även huvudbusslinjen UNN - Uitø - Sentrum borde gå genom Breivikatunnelen. Enbart en lokalbusslinje skulle gå på Dramsvegen.
8. Ringvegen
Man har byggt upp stora bostadsområden i Hamna / Bjørnebekken utan att bygga en ordentlig väg till området. Sedan har man byggt Langnes skola som i huvudsak är skola för barnen från Hamna. Men det finns inte någon förnuftig gång- eller cykelväg. Detta är i det närmaste kriminellt och är ett typexempel på Tromsø kommuns undermåliga trafikpolitik.
Åtgärd: Bygg gång- och cykelväg. Från WC-vägens ände och upp till Hamna är det bara några hundra meter. Det skulle inte kosta många spänn att ordna en acceptabel skolväg åt ungarna. Dessutom behövs givetvis gång- och cykelväg utmed Ringvägen men det är ett betydligt större projekt.
9. Strandvegen
Ett direkt parallellfall till Hamna. För mina Svenska läsare är det en god Norgeshistoria att man bygger bostadsområden som lika stora som vissa NordNorska städer utan att det finns fungerande vägar dit. Fagereng, Bjerkakerstranda, Sjøstranda och Strandkanten saknar acceptabla vägar, gångvägar och cykelbanor. Här bor tusentals människor. Samtidigt pågår en omfattande förtätning av bebyggelsen i de gamla villaområdena på hela Sørøya. Donkeyman ser detta som en politisk konkurs. Eller som ett exempel på skandalös brist på kommunal handlingsförmåga. I länder med fungerande trafikpolitik (t.ex. Danmark och Sverige skulle detta inte vara möjligt). Det är bara ett under som gör att inte människoliv går förlorade i denna röra av bilar, bussar, vagntåg, fotgängare och cyklister.
Åtgärd: Donkeyman återkommer med en hel artikel om trafiksituationen på Sørøya. Med några enkla förslag.
10. Flygplatsen
Detta är ett parallellfall till UNN. Ett stort prestigebygge där man helt och hållet har glömt bort trafikmiljön utanför terminalen. Här parkerar folk på trottoarer, på övergångsställen, på gräsmattor och så springer man kors och tvärs över buss- och taxifältena för att hinna in i terminalen i tid. Hela flygplatsens trafikorganisation är ett skräckexempel på hur man inte bör trafikplanera. (I likhet med situationen vid de flesta andra offentliga byggen i kommunen såsom Rådhuset, Elisabethsenteret med mera.)
Åtgärd: Börja om från början. Tänk radikalt nytt och förändra hela upplägget.....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)