onsdag 24 september 2008

Grön stad

Tromsø är en liten plats som håller på att bli en riktig stad. En stad som expanderar hastigt. Vilket gör att man måste bygga arbetsplatser och bostäder i stort antal. Vilket drar med sig infrastruktur som vägar, skolor, daghem och mycket annat. Och allt skall rymmas på en ö där marken förr eller senare tar slut. Alternativt på Fastlandet eller på Kvaløya där det finns hur mycket mark som helst. Men då i form av en smal remsa mellan fjället och sjön. Vilket gör att bebyggelsen där blir i form av långsmala remsor som redan sträcker sig ganska långt norr och söder om broarna.

Enligt Donkeymans uppfattning har man gjort ett fundamentalt misstag när man under 1990-talet byggde villaområde i Reinen och Kaldslett. Samt när man byggde ut ett område som Bjerkakerstranda. Det blev allt för småskaligt. Områden som är så nära centrum borde ha exploaterats i mycket högre grad och villorna skulle ha byggts längre bort. Men gjort är gjort. Lagt kort ligger som man säger.

Det som sker nu är en förtätning av bebyggelsen på Tromsøya. Och då naggar man det ena gröområdet efter det andra i kanten. Vilket naturligtvis blir väldigt kontroversiellt. Och här sticker Donkeyman ut skallen och påstår att det är ok att man cuttar lite här och där. Så länge det sker planmässigt.

Å andra sidan är det viktigt att ha gröna områden i sin närmiljö. Bor man så långt bort ifrån all ära och redlighet så skall man åtmindstone få ha lite grönt runt sig. Under den snöfria delen av året.

Men då skall det vara grönområden i form av välordnade parker och fungerande ytor. Områden som faktiskt används. Områden som också inbjuder till friluftsvistelse vintertid. Vi har trots allt några få månader sommar, ytterligare några månader barmark men vi har också ett halvår vinter.

Tyvärr sätter man kvantitet före kvalitet. Massor av våra grönområden är i form av vildvuxen snårskog med lågt rekreationsvärde. Gröna områden som är oanvändbara som parker. Platser där ingen människa vistas för att "ladda batterierna". Områden där det enda som används är elljusspåret som passerar rätt igenom.

Lite gräs och några buskar gör inte en park. Det är ett område som bara tar upp värdefull yta.

Det som behövs är fungerande gröna rum som alla känner sig välkomna i. Vilket betyder att man med gott samvete kan bebygga en hel del av de gröna områden som finns i dag, eftersom de ändå inte fungerar som parker eller uppehållsrum. Och lägga ned tid och resurser på att förbättra och förädla de områden som fungerar som sådana. Ett bra exempel är den pågående restaureringen av Telegrafbukta som förbättrar dess rekreationsvärde.

Det är en ofattbar skandal att en sådan pärla som Prestvannet bara ligger och förfaller till ingen nytta. Detta kunde vara en motsvarighet till "Central Park" i New York eller de stora parkerna i London eller Vasaparken i Stockholm. Men det är en snårskog med en insjö som håller på att växa igen.

Vi har en sammanhängande grön korridor helt från BakOlsen via Holt, Prestvannet, Charlottenlund, Templarheimen och vidare helt upp till Skattøra och Nordspissen. Ett område som fungerar som träningsarena för skidlöpare och luftningsområde för hundägare. Men som inte tillnärmelsevis utnyttjas till sin fulla potential. I all huvudsak ligger detta för fäfot. Som väl är växer det inte så häftigt här i norr. Men hade Tromsø leget lite längre söderut skulle hela det här området varit en ogenomtränglig djungel.

Det är nästan lika illa i de parker som ligger nere i centrum. Här är det så pass lite parkmark kvar att det inte är mycket som går att offra längre. Men mycket av det som finns används aldrig. Därför att det inte är tillrättalagt för användning. Det är inte några ungar som leker där, många grönområden används aldrig till rekreation, mycket är i grund och botten döda områden som man bara ser från bilfönstret.

Att bygga och utveckla staden enligt konceptet "hus bland grönska" är alltså inte nog enligt Donkeymans uppfattning. Det måste vara grönska som faktiskt används. Grönska som inbjuder till användning. Och enligt Donkeymans uppfattning är det alltså helt ok att offra en del av dessa grönområden till centrumsnära expansion om man bara först upparbetar och tillrättalägger det som är kvar. Men då måste man ha en sammanhållen plan. Fungerande gröna rum hänger intimt ihop med hur man exploaterar staden.

Donkeyman nämnde Telegrafbukta lite längre upp i inlägget. Sjön och sjöfarten är grunden till att det byggdes en stad här på Tromsøya. Merparten av Tromsøborna ser ett rekreationsvärde i just sjön. Och mycket av senare tiders expansion äger rum just utmed stranden. Men här har vi ännu en av de många planlösa exploateringar som gjorts. Man har nästan sammanhängande bebyggt området från Mack utmed stranden till området runt Sydspissen. Där det redan tidigare var villabebyggelse.

Det är en ren inkompetensförklaring av Mupparna (=kommunpolitikerna) att man inte har lyckats sammanbinda Centrum med Telegrafbukta med en fungerande strandpromenad. I form av en smal grön korridor utmed stranden. Som skulle ha varit till glädje för alla. Detta har man snackat om i åratal. Men det blir inte något som helst av detta annat än ord, ord och mera ord. Trots att man kunde ha fått stora delar av denna strandpromenad "på köpet" när hela Stranden exploaterades av olika entrepenörer. Handling är sannerligen inte en politisk dygd i denna staden. Man har ännu inte ens klarat av att ordna en vanlig gång- och cykelväg från dessa tätbebyggda områden till centrum. Eller gatubelysning där lamporna faktiskt är tända och tillräckligt starka för att ge ljus. Eller en fungerande bilväg från Fageräng, ett område lika stort som en handfull Finnmarkskommuner. Så fungerande grönområden och strandpromenader kan vi nog bara se långt efter.

Inga kommentarer: