Valet var visserligen "bara" ett lokalval. Men det blev ett demokratiskt resultat. Det visade sig nämligen att alla partier utom ett kunde utropa sig till segrare. Åtmindstone med lite god vilja.
Till och med KrF som gjorde ett av sina sämsta val i modern tid firade valet som en seger. Framgången bestod i att man inte gjorde ett ännu sämre val än tidigare. Vilket visar att blind höna också hittar ett korn......
Förloraren var SV som föll samman som det korthus partiet visat sig vara. I synnerhet på lokal nivå. De blev i det närmaste utraderade. Men fick även de ett glädjeämne i form av ett extra mandat. Väljarnas dom korrigerades nämligen genom att en politiker redan på valnatten bytte parti.
SV:s grundproblem förefaller att vara att ingen av partiets företrädare lyckas med att förklara varför man skall rösta på SV när en röst på dem i praktisk politik är liktydigt med en röst på AP. Folk flest föredrar att rösta på originalet framför kopian. Jag ser faktiskt vissa likheter med den situation som rådde på borgerlig sida för några år sedan. Oavsett vilket borgerligt parti man röstade på så innebar det i praktiken en röst för herr Bondevik.
Här i Tromsø blev valresultatet oavgjort. Väljarna initierade inte några förändringar i styrkeförhållandena mellan blocken. Däremot blev det interna förändringar inom blocken. Det som SV förlorade vann AP och RV. Och de "lediga mandaten" efter KP och Föräldralistan togs över av FrP och V.
Men sedan förra gången har SP bytt sida och därmed ökar vänstersidan med ett mandat i förhållande till "borgerlig" sida.
Det som skiljer Tromsø från resten av landet är att man här fick ett starkt RV som matematiskt sett skulle kunna agera vågmästare. Men det framgick redan tidigt att RV inte tänker ingå som en del av AP:s formella underlag. Även om man rent principiellt stödjer AP.
På vänstersidan överprövades som sagt valresultatet redan på valnatten. En dama som kumulerats in på AP:s lista tog omedelbart övergång till SV. Med resultat att AP inte kan "by-passa" både RV och SV utan att gå in i en bredare koalition med de borgerliga partierna.
Men hos SV har man ju erfarenhet av "politiska flyktingar". Pia Svensgaard var vice ordförande i kommunen den senaste perioden. Men valde att gå över till AP under perioden. Och hon hade inte ens anständighet att "lämna tillbaka" posten till SV som rätteligen hade förtjänat den. Tvärtom. Här visade sig yrkespolitikerns sanna ansikte. Ett bra jobb med hög lön och god status var viktigare än vanlig gammaldags anständighet.
Efter valnattens plötsliga övergång AP-SV var den lokala situationen inte lika klar längre. Den blir i stället föremål för "god gammal kohandel".
En intressant iakttagelse är att AP och H är partier som står varandra nära när det gäller många "tunga" politiska frågor. Frågor där AP historiskt har föredragit att ha en pragmatisk hållning. Jag tänker på näringspolitik, planfrågor, utveckling, EU, OS, styrningsform i kommunen och en mängd andra ting. I dessa frågor sätter SV och SP fötterna hårt i backen och tvärbromsar av ideologiska skäl.
Men AP står nära SV och SP i en mängd mer ideologiska frågor. Och ett sådant äktenskap löser dessutom problemet att AP och H behöver varandra som motståndare.
Precis som på riksplanet påpekar både KrF och V att man kan tänka sig att "vara otrogna" och gå över till den röd/gröna sidan. Något som de respektive partiledarna visade klart och tydligt redan på valnatten. Man satt helt öppet och flirtade med AP. En flört som var nära att övergå till hångling redan få timmar efter att vallokalerna stängt. Att de partiernas väljare några timmar tidigare hade röstat på ett parti de trodde var borgerligt verkade inte störa herrarna Sponheim och Høybraaten nämvärt.
Detta löser nämligen deras problem på högersidan. Man önskar inte ta i FrP med tång en gång. Speciellt inte sedan FrP blivit ett stort parti medan KrF och V reducerats till nära nog nulliteter. Det faktum att de borgerliga väljarna med all önskvärd tydlighet visar att man önskar ett borgerligt alternativ som inkluderar både FrP och H imponerar alltså inte på dessa sekter.
Men här på lokalplanet skulle det bästa vara om AP och H kunde "svälja några kameler" som man säger i Norge. Det skulle i ett hugg lösa den "gordiska knut" som den parlamentariska situationen i Tromsø utvecklats till. Men sedan har vi ju problemet att de partierna ömsesidigt behöver varandra som huvudfiender.
Norsk politik är onekligen underhållande.......
fredag 28 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar