Politiska skalor

Donkeyman bara njuter numera. Det har gått ungefär en månad sedan "Soldagen" och vi har redan fullt dagsljus mellan 07 och 17. Och det går snabbt framåt. En månad till så är det ljust till långt ut på kvällarna och två månader till så är det ljust dygnet runt.

Dessutom har vi så långt haft en särdeles civiliserad vinter. Ett par veckor med snö och runt 10 minus, resten har legat runt nollan och nederbörden har lyst med sin frånvaro. Både i fast och flytande form. En del blankis på gator och gångbanor men inte värre än man kan hantera det.

I omvärlden sker ting i en rasande fart. Vem som är skurk och vem som inte är skurk i den Irakisk- Syriska soppan är sannerligen inte lätt att reda ut. Kanske verkligheten är sådan att ett gäng med skurkar håller på att bekämpa varandra. Medan den vanliga hyggliga människan kommer i kläm och blir lidande alldeles oavsett vilken regering eller vilken "movement" som håller just deras område.

Här i Europa sker saker och ting lika raskt. Nya staket byggs upp runt land efter land och EU framstår som tandlöst och dåligt handlingskraftigt. Ungefär som de olika Svenska regeringarna framstod ända till sent i höstas när man plötsligt slog till med en mängd med åtgärder. Åtgärder som till stor del upplevs som dåligt genomtänkta och med tvivelaktig effekt. Här kan vi snacka om att vända på en femöring. Sådant som i somras betecknades som rasism, fascism och det som värre är blev plötsligt helt PK. Det är sannerligen inte enkelt att hänga med i politiken längre.

I många år har man filosoferat kring att den klassiska vänster- högerskalan inte längre är det bästa sättet att klassificera politiken. Det har kommit många olika förslag till flerdimensionella skalor och Donkeyman har i ett par år använt en skala som baserar sig på konservativa kontra reformvänliga. Då blir skalan ungefär så här:

V- MP- S- SD- C- KD- M- FP

 



Problemet ligger i att klassificera partier som S och M eftersom de i många avseenden är delade i ett par fraktioner och partiets politik beror på vem som för tillfället har hegemonin. Inom Sosseriet är det just nu den partiskolade politiskt korrekta storstadsmiljön som styr medan den klassiska industri och småstadsmiljön står vid sidan. Inom Moderaterna håller "de nya moderaterna" på att förlora makten till förmån för de mer klassiska konservativa krafterna. Det samma gäller i högsta grad även MP som i praktisk regeringspolitik ligger långt från det "Gröna Samhälle" man drömde om för bara några år sedan.

Men skall man förstå dagens politik så kanske man skall klassificera efter en helt annan skala. Just nu är det nog mer givande att beskriva åsikterna som:

Internationalister kontra Nationalister

 

Donkeyman har i alla år varit Internationalist och är så än i dag. Han tror på övernationellt samarbete och tror att EU är vägen framåt, även om det finns en hel del uppförsbackar utmed den vägen.

 

Samtidigt har Invandringskrisen (Donkeyman vägrar att kalla det Flyktingkris även om en hel del, men långt från alla, av Invandrarna också är Flyktingar) givit ny ammunition till att låta Nationalismen sticka upp sitt fula tryne igen.

 

Men det finns många märkligheter.

 

Vänstersidan i övriga Europa är Internationalister men önskar ett reformerat EU. Medan vänstersidan i Norge och Sverige är Nationalister.

 

Den yttre högersidan både i Europa och Skandinavien är Nationalister och gör gemensam sak med den Skandinaviska vänstern. Det är också ganska intressant att de flesta i den gruppen har Ryssland under president Putin som ett föredöme för politiker som arbeatar för sitt folks bästa.

 

Gemensamt för både Vänster- och Högernationalister är att man helst ser att EU rasar samman. Den dagen skall "Paradis" uppstå och alla skall leva lyckliga bakom sina taggtrådsstaket i all framtid. Det är ju trots allt vårt eget staket och inte grannens.

 

Samtidigt har vi påfallande många Nationalister som tycker att det är helt ok att gå med i NATO och att samarbeta än mer intimt med USA. Trots att det innebär överstatliga ting av liknande karaktär som EU.  

 

Ser vi sedan till våra egna partier så är en del kluvna i de här frågorna. Men det är inte så enkelt eftersom flera av partierna inte agerar rätlinjigt utan snarare efter modellen: "Än slank han hit och än slank han dit och än slank han ned i diket."

 

Skall man göra en partiskala i dimensionen Internationella kontra Nationalister hamnar vi i en situation med S och H nära varandra på ena sidan och V och SD tillsammans på den andra. 

 

 





Ljusnande Tider

Här i Tromsø hade vi "Soldag" för några dagar sedan. Ett uttryck som inte är så självklart som det låter.

Den "geografiska soldagen" bör ju vara den dag som solen orkar över horisonten för första gången. Men så har ju någon rest en massa fjäll som den också skall orka över för att synas. I Tromsø definieras "Soldagen" som den första dag när man kan se solen från Domkyrkans trappa. Och det var den 21. Januari. Om det nu är förhållanden för solsken den dagen.

Olyckligtvis har någon byggt en del hus emellan så på Domkyrkans trappa får man nog vänta ett tag till. Men Donkeyman bor lite närmare Gud. Uppe i "Donkeyman Towers" 61 trappsteg över gatuplanet kan man se solen redan den 19. Om det nu är väder för detta.

Sedan är det så att ser man rätt söderut så är det två fjäll som möts. Med en djup svacka mellan. När solen tittar fram i den där svackan försvinner  den efter 20 minuter bakom nästa fjäll. Så fortsätter det på samma sätt i en dryg vecka framåt. Men sedan kommer den stora dagen när den orkar upp över bägge fjäll (de är lika höga) och den dagen har man plötsligt flera timmars solljus.

Sedan går det förbluffande snabbt till det är ljust dygnet runt.

Olyckligtvis har det ännu inte varit förhållanden för att se något solsken. Mulet och Grått är vad som gäller. Men det indirekta dagsljuset har redan förlängt dagen med flera timmar.

Ser vi till politiken och världen i stort går det knappast mot Ljusnande tider. Snarare tvärtom. Kriserna kommer i kö. Krigen i Syrien/ Irak / Afghanistan/ Somalia med fler platser tycks oändliga. I vart fall är det knappast  någon fred att få på långa tider. Vilket i sin tur leder till en tsunami av invandrare som söker sig till bättre möjligheter i Europa.

Donkeymans uppfattning är att OM inte EU lyckas få till ett gemensamt agerande snabbt utan varje land agerar för sig självt så kommer också alla länder att förlora. Det är inte bara principen med fri flyt av folk mellan EU-länderna som kommer att upphöra. De enskilda länderna kommer inte att klara att hålla kontroll på sin invandring var för sig.

Enda sättet att få kontroll är att EU får en gemensam och fungerande gränskontroll. Samt att invandringen kontrolleras från punkter utanför EU. De som plockas upp ur havet eller som på annat sätt lyckas forcera gränsen skickas omedelbart ut igen till dessa kontrollpunkter belägna utanför. Ett system som är rått och omänskligt men vänder man på det så vinner inte heller någon på att de Europeiska välfärdssystemen bryter samman.

Låt oss börja med att ta hand om de som redan är här. Samtidigt som vi hjälper andra flyktingar där de befinner sig. I närheten av sina hemländer. När situationen inom hela EU har stabiliserat sig börjar man att ta emot invandrare igen men då under kontroll.

Donkeyman är emot att bygga upp murar igen. Men den här gången skall vi inte bygga upp murar mellan EU-länderna. Låt oss i stället bygga en mur runt Europa med öppningar där vi kan släppa in immigranter allt efter förmåga. Samtidigt som vi lämnar frikostliga bidrag till att hjälpa behövande i de områden där de redan finns.

Kanske hjärtlöst - men dess värre nödvändigt.

Mörkertid

Donkeyman övervintrar än en gång uppe i Tromsø. Men vi har kommit över det värsta. Det blir ljuare dag för dag och snart är det "Soldag". Men skall man filosofera så kan man också tänka att trots att vi rent fysiskt går mot ljuare tider så håller en annan form av "Mörkertid" på att sprida sig över jorden.

Det tycks som om antalet "Mörkermän" i  världen ökar. Och de skaffar sig mer och mer makt. Det Donkeyman kallar "Mörkermän" är sådana som vet "hur det är", som inte kan argumentera för sin sak och som inte har några hämningar mot att tvinga omvärlden att leva efter deras värderingar.

Den första gruppen av "Mörkermän" är det Donkeyman vill kalla "Fundamentala Kristna". Stockkonservativa typer som låter "Boken" styra deras liv. Och de är så säkra på sin sak att de tycker att en översättning av en översättning av en översättning gjord av folk med liten insikt i de förhållanden som de ursprungliga författarna skildrade skall styra dagens värld.

De här människorna har ett starkt grepp om politiken i bland annat USA vilket gör att det ena "stolpskottet" efter det andra klarar av att skaffa sig inflytande.

Tänk bara på att en person som Sarah Pahlin kunde avancera fram till att bli Vicepresidentkandidat. En person som ansåg att just hennes hemstad Warsilla i Alaska skulle skonas på Den Yttersta Dagen så att dess medborgare utgjorde grundstommen i Paradiset.

De Muslimska Mörkermännen behöver inte översätta något som helst. Den Arabiska originaltexten är den riktiga Koranen. Alla översättningar är hjälpmedel. Men därifrån är de inte eniga om mycket. Vi har motsättningen shia- sunni. Vi har också stora skillnader i åsikter och tolkning inom de olika sidorna. Och de bekämpar varandra med samma liv och lust som de olika Kristna falangerna har bekämpat varandra genom årtusenden.

De mer extrema bland dessa "movements" har på senare tid vunnit stora framgångar. Se bara på Daesh i Syrien och Irak. Men det finns många fler fundamentalistiska rörelser i de trakterna. I lite vidare cirklar har vi sådana som Taliban, Boko Haram .... you name it. Listan kan göras lång.

Dess värre har västvärlden haft ett stort inflytande i de processer som givit morgonluft åt de Muslimska Mörkermännen. Med dåligt genomtänkta fälttåg både här och där. Samt en högt uppdriven förmåga att stödja "fel" sida i en konflikt.

Så har vi de Judiska Ortodoxa som stadigt ökar i antal och makt. Västvärlden accepterar att deras stat utvecklats till en renodlat Judisk stat där alla andra är andra klassens invånare. Den sekulära socialdemokratiska Judiska stat som vi stödde på 1950- talet och som radikal ungdom vallfärdade till för att jobba på Kibbutz finns inte längre. Nu har vi en rasistisk aggresivt expansiv stat som genom sin bosättarrörelse driver en effektiv och målmedveten etnisk rensning.

Något som också håller på att radikalisera den Palestinska sidan som mer och mer attraheras av Muslimska Mörkermän. Good Luck, säger Donkeyman. Detta är en utveckling som kommer att gå käpprätt åt h****e.

Men det är inte slut med detta. Här hemma i Europa drabbas vi av ytterligare en sorts mörkermän som håller på att mopsa upp sig igen. Det är "Nationalismen" som åter sticker fram sitt fula tryne. Där den växer sig stark leder det till en politik som innebär stängda gränser, förtryck av de som har "fel" etnicitet och att bryta ned de landvinningar som skett sedan WW2. Vi har rivit "Berlinmuren" och monterat ned "Järnridån". Vi behöver inte bygga nya murar och ridåer inom Europa igen. Speciellt inte i dessa tider när Europeiskt samarbete är viktigare än någonsin.

De här Nationalisterna finns i stor utsträckning på högersidan där många inom högern ser Putins Ryssland som en förebild. En stark ledare som gör sitt folk starkare. (Har ni hört det förr. Ett land, en ledare, ett folk). Till min stora sorg måste jag inse att det finns många Nationalister på vänstersidan också. Framför allt i Skandinavien. Det gamla slagordet "Internationell Solidaritet - Arbetarklassens Kampenhet" är historia. Nu är det Nationen som gäller. Vad blir det sedan, skall vi dela Nationerna i mindre delar.

Här i Norge har det ju alltid funnits en stor grupp som önskar taggtrådsstaket med kulsprutetorn och människoätande hundar som bevakar gränsen mot det obehagliga utlandet. De krafterna växer sig ännu starkare nu, starkt inspirerade av liknande krafter i det utland som de önskar stänga ute.

Dess värre finns det många tokskallar som inspireras av Nationalismen och gärna önskar vrida klockan tillbaka 50 år så vi kommer till en lyckligare tid. En tid när det var arbete åt alla (åtmindstone i vårt land), de få invandrarna var väl etablerade och höll hjulen gående samtidigt som välfärdssamhället blev starkare och förbättrades hela tiden. Och eftersom allt ont kommer från utlandet så måste man skydda sig.

Det går att identifiera ännu fler grupper av "Mörkermän" men det här räcker till nästa gång. Skall 2016 bli "Mörkermännens År" kan man undra.

Midvinterblot

För ett par timmar sedan inträffade ”Vintersolståndet”. Det vill säga det ögonblick när ”Solen Vänder”. Klockan 0548 lutade jordaxeln som mest bort från solen. I år har vi alltså årets kortaste dag. Från nu blir dagarna längre och längre igen. En händelse som har firats i tusentals år. I form av ”Midvinterblot”.

Det Julfirande vi har numera är ett listigt påfund från en grupp av höga präster. Som i modern tid har vidareutvecklats av köpmännen.

Det var nämligen så att när man konsoliderat kyrkan en gång i tiden så hade man flera avgörande möten mellan de högsta prästerna där man bestämde väsentliga ting rörande läran. Samt bestämde vägen vidare....

Detta hände över 300 år efter händelserna i Betlehem så det var ju inte någon som visste mer exakt när de gick av stapeln. Alla som hade träffat Jesus hade ju varit döda i flera hundra år. Så då kunde man lugnt och elegant fastslå datumet till det som nu är den 25.December. Det vill säga ett par dagar efter vintersolståndet. Ett i sanning pragmatiskt beslut.

Och eftersom alla de hedniska folken (Romarna till exempel) hade sin viktigaste helg just i samband med vintersolståndet så insåg de församlade prästerna att det nog inte var någon bra idé att be dem lägga ned det firandet. Däremot kunde man stjäla helgen och göra den till en kristen högtid. Och vad var då bättre än att fira Jesus Kristus födelsedag.

Donkeyman firar inte kristen jul. Det har han aldrig gjort. Han firar inte heller köpmännens jul. Annat än när familjetrycket har krävt detta. Men med åren har detta tryck reducerats betrakteligt. Donkeyman brukar snika sig undan genom att vara frivillig till att arbeta. Något som kollegorna alltid har uppskattat. Något som gjort att Donkeyman har firat jul under många ovanliga former och på ovanliga platser.

Numera firar Donkeyman julen genom att stänga ytterdörren inifrån och vara i fred. En frid som avbryts genom några besök på hans lokala pub.

Eftersom Donkeyman är hedning så firar han de helger han vill. Och Donkeyman firar Midvinter, Nyår, Valborg (den 30.April när man firar att den helv**** vintern är slut) samt Midsommar.

Dessutom iakttar han vissa andra högtidsdagar såsom kräftpremiären, surströmmingstiden, Elvis dödsdag, några födelsedagar och liknande.

I morse markerade Donkeyman "Vintersolståndet" med en tidig frukost till vilken han hällde upp en "Midvintersup", eller egentligen två stycken- en för vardera benet. Så gjorde han sig klar för att gå till sitt kontor. Själva "Midvinterblotet" får anstå till i morgon kväll. Annars påverkas dagens arbetsdag negativt, vilket det inte finns tid till.

Under frukosten skrevs också denna lilla betraktelse som till stor del har samma innehåll som ett antal tidigare betraktelser om samma händelse.

Spännande tider

Åter har Donkeyman haft en längre period när det inte har funnits tid till att skriva. Samtidigt har det varit några särdeles omstördande månader rent politiskt.

Det händer så mycket i dessa dagar att man skulle behöva skriva blogg kontinuerigt för att kommentera allt. Det är inte möjligt. Det finns något som heter arbete också och det har en klart negativ inverkan på fritiden. Men nu är det dags för lite nya tankar. Detta är Donkeymans tankar om dagens två stora frågor. Som är nära förbundna.

Tankar om krigen:
Det kommer inte att bli fred i Syrien / Irak på många år. Lika lite som i Afghanistan och delar av Nordafrika. Den nuvarande situationen är i allra högsta grad sammanbunden med kriget mot "Daesh".

Kommentar:
Det är orealistiskt att vänta sig en fredlig förhandlingslösning på någon av de här konflikterna. De olika "movements" har politisk och / eller religiös karaktär som gör att de inte är beredda att förhandla eller kompromissa. Inte ens om de skulle bli krossade militärt kommer de att kapitulera.

Det måste finnas en segrare för att striderna skall upphöra. Men förmodligen kommer den som har förlorat att fortsätta som frihetskämpar/ guerilla / terrorister (välj ord själva).

I botten på konflikterna både i Irak och i Syrien ligger hatet mellan Shia och Sunni. Eller mellan Iran och Saudi om man så vill. Samtidigt kriget har blivit lite av "Alla mot Alla". Två stabila stater med auktoritära (och obehagliga) regimer destabiliserades och ur kaoset skapades Daesh och det Syriska inbördeskriget.

Sedan har vi en mängd med andra "stakeholders". Turkiet som tolererar Daesh därför att de ser Assad och Kurder som farligare. Israel som bevakar sina intressen och på toppen USA, EU, Ryssland och Gud vet vem.

Den nuvarande situationen visar tydligt att sätter man luntan till en kruttunna vet man inte riktigt hur det hela utvecklar sig. Den som studerar historien vet att det är många revolutioner och omstörtningar som har tagit helt andra vägar än den som de som startade det hela tänkte sig. Målmedvetna grupper ser sin historiska möjlighet och blir snabbt omöjliga att kontrollera.

Så är det lite av "upp-och-nedvända" världen. Västvärlden önskar utrota Daesh. Samtidigt är de verkligt aktiva motståndarna till Daesh sådana som Väst inte tycker om: Assad-regimen, Iran, Hizbollah och Ryssland. Samt Kurderna som med knapp nöd tolereras av Väst. De Västliga allierade som NATO-landet Turkiet, Saudi och ett gäng andra nationer kämpar i huvudsak med retorik samtidigt som man passivt stödjer Daesh och ett gäng andra liknande grupper.

Donkeyman tror det inte kan bli fred i Irak / Syrien förrän Iran, Saudi och Turkiet gemensamt kommer överens om att nu är det nog och samarbetar om att göra slut på konflikten. Det går i vart fall inte att bomba slut på problemet. Även om bomber i kombination med annat kan hjälpa till. Dess värre är tanken att Turkar, Araber och Perser skall förenas avlägsen, för att komma med ett "understatement". Men historien visar att det är svårt att spå- i synnerhet om framtiden. Donkeyman tror att de här tre regimerna måste börja se Daesh som ett gemensamt hot först. Sedan går det fort.

Åsikt om flyktingströmmen:
Tack vare det som beskrivs ovan kommer det i lång tid framöver att fortsätta en solid ström av flyktingar/ migranter (välj ord) bort från området. Fortsätter dagens volymer talar vi om ungefär en million under de närmaste 5 åren bara till Sverige. På toppen av detta kommer framtida familjeåterförening. Plus alla de som inte registrerat sig och som lever i en "svart" tillvaro.

Kommentar:
Den stora mängden av flyktingar kommer inte direkt från krigszonerna till Europa. Tvärtom har många av dem redan en säker tillvaro i andra länder. Dessutom är deras högsta önskan att kunna återvända till "det gamla livet" i hemlandet.

MEN - och det är viktigt - de har slutat tro på att det skall bli sådana förhållanden att de kan flytta tillbaka. De har "gett upp" hemlandet och orkar inte vänta på något som de inte längre tror kommer att inträffa. De har dragit slutsatsen att deras enda möjlighet att få ett bra liv är att flytta till någon annan plats.

Flyktingarna har dessutom ett avskräckande exempel på nära håll. De kan se hur situationen är för de Palestinska flyktingar som blivit kvar i läger sedan 1949 och som trodde de inom kort kunde flytta hem igen. Dagens flyktingar misstänker på goda grunder att de i förlängningen kan hamna i en liknande situation om de inte gör något åt saken själva. Det vill säga drar till en bättre plats.

Liknande tankar finns hos dem som har "hållit ut" i det längsta i sitt hemland och väntat på en förbättring. Nu ser de att detta inte kommer att ske. Därmed har de tappat hoppet om en framtid och ser att deras enda möjlighet till ett bättre liv är i "de rika länderna".

De två ovanstående problemen kan Svenska Regeringar och Svenska väljare inte göra något åt på egen hand. Detta är realiteter som vi måste förhålla oss till och hantera på bästa sätt. Det är också utifrån de realiteterna vi måste fatta våra beslut. Allt annat är självbedrägeri.

Här måste man alltså hålla två saker i huvudet samtidigt. Kortsiktigt måste man hantera strömmen av flyktingar medan man långsiktigt vinner kriget mot Daesh.

Åsikt om den förda Svenska politiken:
Våra Svenska politiker från "de sju demokratiska partierna" har i lång tid mörkat situationen för sina väljare. Man har haft informationen men av politiska skäl har man inte vågat erkänna att detta kan bli en belastning för hela det Svenska samhället.

Som Donkeyman ser saken har den här situationen en potential att i slutänden påverka hela välfärdssamhället som vi känner det. Men av strikt partipolitiska skäl har man bara låtit situationen vara och hoppats det skall bli bättre.

Utvecklas det här ännu mer står vi inför en humanitär katastrof i Europas närområden som kommer att påverka oss i högsta grad. En katastrof som kommer att kräva uppoffringar även från vår sida. Men skall de Svenska väljarna acceptera uppoffringar så måste regeringen först lägga alla korten på bordet.

Kommentar:
De två blocken "Röd-Gröna" och "Alliansen" har länge förnekat att migrationen kommer att kosta något som helst. Tvärtom har man hävdat att flyktingarna kommer att bli en lönsam affär för det Svenska samhället. Var och en som på något sätt har antydit att det finns något som helst problem har omedelbart beskyllts för att vara SD-are, rasist eller något ännu värre. Varje tvivlare har fått "brunkortet" uppmulat i fejan. Partier och organisationer har rensat ut folk då de inte applåderat det som varit PK.

Följden av detta är att partierna fram till nu har man samarbetat om att sopa kostnaderna och följderna av den nuvarande situationen under mattan.

Det är en sak att budget för 2015 har spruckit och att man måste ta till extraordinära metoder som en följd av den nuvarande situationen. Detta kan med lite god vilja betecknas och hanteras som en "oförutsedd och extraordinär situation som inte kunde förutses".

Men att inte budgetera riktigt för 2016 är rent bedrägeri mot väljarna. Det hederliga hade varit att redan tidigt dra tillbaka budgetförslaget och komma med en reviderad krisbudget utifrån de nya förutsättningarna.

Men i stället leter man pengar där man kan finna dem. Överför från andra konton, till exempel använder man biståndsbudgeten till migrationens kostnader. Samtidigt har man börjat plundra statliga företag på sina reserver. Omfattningen vet inte än.

Men inte ens det kommer att räcka. Regeringen kommer att bli tvungen att ta upp stora lån. Vilket man i och för sig kan göra utan att fråga väljarna om man väljer att kalla det extraordinära kostnader. Sådana som inte har kunnat budgeteras och som måste lånefinansieras för att inte annan verksamhet skall drabbas. Vilket Donkeyman betecknar som ett ohederligt "politikerknep".

Men nu har det plötsligt inträffat något. De "traditionella partierna" har kommit till insikt om att det inte längre går att "mörka" det hela. Så nu har det kommit mängder med snabba beslut som plötsligt kastar omkull det som var "sanning" för bara några månader sedan. En del av de här besluten är minst sagt tveksamma och det är ytterst tvivelaktigt om de blir särdeles effektiva.

Sedan skall i ärlighetens namn sägas att SD är det enda parti som har antydit att det finns några potentiella problem med den migrationspolitik som vi har fört. Men det betyder bara att de varit ensamma med att kritisera- inte att deras förslag till alternativ politik är riktigt.

Åtgärd:
Erkänn problematiken, erkänn att man har haft fel. Be om ursäkt för att man försökt lura det Svenska folket och kom med samlade förslag till hur den skall hanteras. Sluta behandla väljarna som omyndig röstboskap. Donkeyman menar att i första hand måste de två tunga "statsbärande" partierna (s) och (m) komma överens. Dessa två partier måste omedelbart förhandla ihop sig och enas om en "action plan" och så visa handlingskraft - inte fortsätta som om det inte fanns något problem. Om andra partier "hänger med på tåget" är det bra men det får inte vara småpartier som styr nu.

Åsikt om EU:
Det är nu vi behöver EU.
Det är nu vi måste slå vakt om EU.
Det är nu vi måste kräva handlingskraft av EU.
Det är nu gemensamma åtgärder kommer att tvinga sig fram och stärka EU.

Två saker är säkra
- det ena är att oavsett vad vi gör så kommer det att vara en stor tillströmning av asylsökande till EU under lång tid framöver. En sådan ström är som vatten, den letar sig alltid fram runt de hinder som man reser.
- det andra är att Daesh har gått till krig mot resten av Världen. OM vi inte svarar på den utmaningen kommer saker och ting bara att bli värre och värre. Vi måste tillsammans gå till krig mot dem. Gemensamt som för 75 år sedan. Men krig behöver inte enbart vara tanks, skyttegravar och bomber.

Vi är Europeer. Den här frågan kan enbart hanteras inom ramen för EU.  Som måste arbeta på två fronter- dels kampen mot Daesh och dels humanitärt för att hjälpa de som drabbas av konflikterna.

Det är uppenbart att någonstans kommer det att resas en mur. Frågan är bara om den kommer att resas runt Europa eller runt varje enskilt land. Donkeyman föredrar att det blir en väl skyddad gemensam yttre Europeisk gräns som är svår att ta sig igenom. Men där det finns öppningar både för asylsökande och arbetsinvandrare, fast då under kontrollerade former. 

Donkeyman tror att om varje land kommer att agera enskilt (så som många önskar) så kommer detta att gå till h****e. 

Svenska regeringen måste arbeta för en gemensam politik inom EU.

Kommentar:
Behövs inte- detta är en självklarhet.

Lämpliga åtgärder i stickordsform:
- EU/ Schengen upprättar och finansierar ett gemensamt yttre skydd av gränserna.

- EU/ Schengen inrättar och finansierar registreringsläger i alla gränsländer. Där flyktingar / migranter som passerat gränsen tas emot, registreras och kontrolleras. Den som kan bevisa sin identitet ges en fördel gentemot den som inte kan detta. Här skall migranten vistas så kort tid som möjligt men skall inte resa vidare utan att ha fått ett kort tillfälligt uppehållstillstånd i Schengen. De som uppenbarligen inte kan få uppehållstillstånd inom Schengen avvisas omgående.

- Det upprättas mottagningsläger i de flesta EU-länder. Flyktingar slussas dit från registreringslägren. Här sker den fortsatta asylbehandlingen som leder till ett längre upphållstillstånd.

- Det gemensamma regelverket omförhandlas och blir tvingande. Länder som inte vill acceptera detta regelverk måste lämna Schengensamarbetet. Det skall inte vara skillnad på reglerna i några Schengenländer. Inte heller skillnad på reglernas tillämpning.

- Den migrant som påträffas inom Schengenområdet utan att ha passerat registreringsläger och fått tillfälligt uppehållstillstånd bedöms som illegal invandrare och utvisas omedelbart från Schengen. De förlorar också rätten att söka asyl. Den som "dyker upp" i inre länder som Sverige eller Österrike till exempel har alltså inte följt proceduren och utvisas oavsett asylskäl.

- Efter asylbehandlingen avslutats utställs ett första uppehållstillstånd som omprövas efter några år till ett permanent. 

Åsikt om Svenska kortsiktiga åtgärder:
Självfallet kommer det att ta lång tid att uppnå en sådan enighet inom EU att något som skissas ovan kan genomföras. Men de senaste händelserna kommer att snabba på detta högst avsevärt.

Kommentar:
Behövs inte- även detta är en självklarhet.

Åtgärder i stickordsform:

- Övergripande att arbeta för en gemensam Europeisk lösning. Snabbt

- Inför en övergripande organisation som har kontroll på hela apparaten.

- Genomför en ordentlig kostnadskontroll. Som det är nu sprids samhällets kostnader över en mängd myndigheter. Det vill säga över en mängd med konton. Samtidigt som många berikar sig på den industri som detta har blivit. Det måste tas ett samlande grepp så man får ut mest effekt av de medel som man lägger in.

- Acceptera enklare asylboenden och enklare förhållanden för den som tas emot och väntar på saksbehandling. Men det skall inte gå över till att vara ren slum.

- Snabba upp behandlingstiderna. Självfallet tar det lång tid att utbilda kompetenta beslutsfattare men det vore märkligt om man inte kunde stampa fram kompetent folk som kan förebereda besluten, det vill säga genomföra en stor del av det förberedande "paper work".

- Obligatorisk ålderskontroll av så kallade ensamkommande barn. Det är mycket som talar för att en stor del av dessa snarare är unga män än barn.

- Starta undervisning i Svenska nästan omgående. Men genomför också information om Svenska förhållanden, seder och bruk, traditioner och så vidare. Samt nödvändigheten av att följa landets förhållanden.

- Den som får uppehållstillstånd måste också skriva under på att man kommer att acceptera och leva efter förhållanden och regler som gäller i Sverige. Vi måste till varje pris undvika att skapa "stater i staten". Vi kan inte heller acceptera att konflikterna flyttas över hit.

- Få fart på bostadsbyggandet. Genomför en 2000-talets variant av "Miljonprogrammet". Något sådant är nödvändigt redan utan den stora tillströmningen av asylsökande. Nu är det helt oundvikligt. 

Jag tror att med ovanstående tänkesätt med EU + Svenska åtgärder så kan kanske slutresultatet bli lika många som beviljas uppehållstillstånd även i framtiden. Men kostnaderna och kaoset på vägen dit kan reduceras högst avsevärt. Sedan har vi en annan faktor- vi måste ha kontroll på vilka som uppehåller sig i landet. Det har vi inte med nuvarande system. 

Antwerpen (2)

Här kommer det andra resebrevet från Antwerpen.

Den egentliga orsaken till att jag reste dit var för att tala på en konferens men det gav mig samtidigt chansen att vara turist i ett antal dagar. Och då kunde jag göra en ting som jag länge haft lust att göra. Det var att köpa ett 5-dagarskort och åka igenom en stor del av stadens spårvägsnät. Samt därigenom besöka ett antal förorter och stadsdelar som jag inte sett tidigare. Jag tog också långa promenader genom stadens centrala delar och återupplivade en hel del gamla minnen. Och självfallet besökte jag de gamla sjömanskvarteren.

Bilden nedan visar det som i gamla tider var början på nöjesgatan. Den bekanta Schippersstraat. Men även de kringliggande områdena var för 30 år sedan fyllda med sjapp. Hela området heter egentligen Schipperskwartier. Det var sjapp vid sjapp vid sjapp, gata efter gata. Tusentals. Många av de gamla "Antwerpenseglarna" bodde i övervåningen till barerna. Det var normalt att ägaren hade några hyresrum ovanpå själva baren och så bodde familjen själv högst upp. Men det var inte ett rufft område. Helt vanliga Antwerpenbor drogs till Schipperswartier för att roa sig.

Sedan den gången har området förvandlats. Först trängdes sjappen undan ett efter ett och byggdes om så att framsidan mot gatan delades i flera små bås där damer visade upp sig i skyltfönster. Vilket också gjorde att en den gamla publiken försvann från området. Förvandlingen från bardistrikt till "Red Light District" gick fort. Den påstås varit styrd av maffiapengar från utlandet. Snart satt damer i skyltfönster utmed hela gatans längd. De sjapp som blev kvar förvandlades till halvskumma bulor av en sådan karaktär att vanligt folk höll sig undan.

Nästa steg i förvandlingen blev att man började lyxsanera stadsdelen. I dag är det mest nybyggda eller nyrenoverade bostäder där. Men själva Schippersstraat är till stora delar fortfarande halvrisig. I ena änden är det ett "Red Light" område medan resten i huvudsak saknar aktiviteter. Det tycks som om den påbörjade lyxifieringen av området har avstannat för si så där 10 år sedan.

Bilden nedan visar början av gatan från Söder, från Sint-Pietersvliet.

Detta är faktiskt det enda gamla stället som finns kvar och det ligger just vid Sint-Pietersvliet, dvs den södra änden av gatan. På samma torg finns också några modernare platser som är lite flongare. Men något lite av den gamla atmosfären kan man insupa här om man har fantasi.

Men mina vänner - se bilden nedan. Den bilden nedan visar det som var Jordens Medelpunkt "in the good old days". Alltså inte i en roman av Jules Verne utan som Sjöfolk upplevde saken. Detta är alltså krysset av Schippersstraat och Falcon Plein. Den som sökte sig hit träffade garanterat bekanta. Större var inte sjömannens värld. Antingen träffade man andra Svenskar som man kände, kanske någon hemifrån eller någon som man seglat med. Eller någon som kände någon ..... Så kunde man slinka in på något ställe och utbyta erfarenheter med yrkesbröder. Och samtidigt läska strupen.

Sådan är inte sjöfarten i dag. Visserligen är hamnen i Antwerpen lika stor som då - om inte större. Men nu kommer båtarna till kaj klockan 07 och seglar klockan 16 och under hamntiden jobbar man. De som är ombord bor inte på sjapp i Antwerpen eller Genua under sin ledighet. De har lägenheter eller villor och de är fast anställda i ett rederi så någon sjömansförmedling där sjömannen satte upp sig för att få nästa båt behövs inte heller. 

Men stryker man runt lite och kanske går rätt norrut från det här krysset så finner man de mest centrala av de gamla dockorna där man med lite fantasi kan se hur det var en gång. Men det området håller på att förändras och blir nu en variant av samma utveckling som varit i Hammarbyhamnen i Stockholm, Albert Docks i Liverpool eller det som nu blivit Docklands i London.

Men nästa bild visar en pärla. En relik från förr. "Falon Seamen Shop" på Falcon Plein. Etablerad 1895. Här känner man historiens vingslag. Hur många kollegor har inte trampat in här och gått runt på golvplankorna för att finna utrustning till nästa törn. Det är absolut compulsory att göra ett besök när man är i staden. Här säljs än i dag riktiga Duffelcoats, Tröjor, Stövlar, Skepparjackor, Uniformer - Ja faktiskt allt gamla och nya tiders sjöfolk skulle kunna behöva. Och det är inte någon "fake". Det är "the real thing". God kvalitet till acceptabla priser. Samt otroligt god service. Hela butiken är ett levande museum och ligger bara 25 meter från "Världens Medelpunkt" enligt ovan.

Och vad säger ni om butikens logotype. Kommentarer överflödiga.

Men Scipperkwartier är inte längre nöjesdistriktet i byen. Tyngdpunkten har flyttat sig en bit längre söderut. Fast i rättvisans namn skall sägas att det fanns ganska mycket i de områdena också "in the good old days".

Barer och restauranger finner man numera i stor utsträckning i området runt Katedralen. Det vill säga Groote Markt, Groenplaats, Melkmarkt samt alla gator runt omkring. Ett annat område är uppe runt Centralstationen.

Dess värre hade Donkeymans gamla favoritsjapp på Groote Markt blivit uppflongat och var inte lika spännande längre. De gamla klassiska Belgiska servitörerna i sina långa vita förkläden och svarta västar hade ersatts av pizzatyper som kunde antagas motsvara kraven från en modern publik på ett bättre sätt. Den klassiska matsedeln hade tunnats ned och man hade lagt till pizzor och annat i den vägen. Samtidigt kunde Donkeyman konstatera att sjappet som förr var fullsmockat nästan kontinuerligt nu var nära tomt samtidigt som de kringliggande ställena var väl besatta. Och eftersom Donkeyman inte är någon modern människa, så inhiberades besöket och musslorna med Alsace Riesling intogs på annan plats. Därför att det finns ju tusen alternativ inom bekvämt avstånd.

Man kan nog äta både lunch och middag ute i åratal utan att komma i skada för att besöka samma ställe två gånger. Och det finns absolut allt av varianter. Alla internationella stora kedjor är representerade. Men när Donkeyman är i Belgien vill han inte gå på Pizzeria, MacDonalds eller sådant. Inte heller besöka något av alla Starbucks som har etablerat mängder med kafeer. Som "Yours Truly" alltså glatt går förbi. Kaffe med mjölk för brännvinspris passar vare sig budget eller smak.

Det är klassiska ställen som gäller för Donkeyman och sådana finns det tillräckligt många av. Så måste också det obligatoriska besöket på en Argentinsk restaurang som han har besökt varje gång i kanske 30 år göras. Den fanns fortfarande kvar och håller stilen. Även om pappa och mamma från Argentina numera är pangisar och barn och barnbarn, födda och uppväxta i Belgien, sköter ruljangsen.

Men å andra sidan har Donkeyman ett antal andra favoritställen som också måste besökas. Till exempel Cafe Vagant på Pelgremstraat. Som är avbildat nedan. Här kan man få ungefär 200 sorters Belgisk Genever och kanske 30 sorters Belgisk Öl. På andra sidan av gatan har sjappet en "bottle store" som försäljer samma varor i olika stora förpackningar men också en mängd med tillbehör som till exempel glas och rena souvnirer. Lämpligt ställe att inhandla importkvoten på om man skall till Norge. Skall man till Sverige är det bara att bära så mycket man orkar.

Nedan ser vi ingången till "Geneverparadiset". Med uteservering.

  

Nästa bild visar en av stamgästerna på Cafe Vagant. Eller egentligen inte. Den här katten tillhör inventarierna. Den kliver ogenerat runt på borden och kräver uppmärksamhet från gästerna. Och visar gärna hur man lämpligen kliar en katt. Eller så ligger den och sover i den goda värmen på elementen.

Men det är en ny katt sedan förra besöket. Denna är svart medan den gamla var grå (och tämligen fet). Servitrisen berättade att den gamla katten hade farit vidare till katternas himmel i en ålder av 24 år. Varefter nuvarande katt hade anskaffats. Det är bara att imponeras, få katter uppnår den åldern.

Så här serveras Genever på Cafe Vagant. Detta är en "Oud Antwerpsche". Servitören kommer ut med flaskan och ett glas. Visar upp flaskan som behandlas ungefär som en vinflaska på finare ställen. Efter kundens godkännande häller man upp till kanten på glaset. Men som ni ser så har man blivit lite mer finkänslig i moderna tider. För ett par år sedan hade man inte underlägg på träborden. Bara att läsa Geneverlistan är värt ett besök.

Matservering har de inte. Däremot får man fina brickor med tilltugg i form av ost och korv. Som givetvis bättrar på törsten.

Jag nämnde Westmalle Donk i förra Resebrevet. De hade den inte längre på Cafe Royal. Men på Bier Central finns den. Det sjappet ligger uppe vid Centralstationen. Det är en Ölhunds svar på Cafe Vagant. Här håller man 300 sorters Belgiskt öl. Men också god mat och givetvis Genever. Stället är mycket större än Vagant och har en betydligt större uteservering. Nedan visar jag en Westmalle Donk. Stark, mustig och god.

Detta är Bier Central fotograferat utifrån gatan. Det ligger tvärs över gatan från det hotell som jag har bebott vid massor av tillfällen under de senaste 30 åren. Hotell De Keyser. Som är bra men jag tycker inte det har utvecklat sig i den riktning jag önskar. Så till nästa besök (som kommer att bli ganska så snart) skall jag bo på något annat hotell. Fast antagligen i samma område. Det finns hur mycket som helst att välja på. 

Så skall jag komma med några avslutande kommentarer i jämförelse med Tromsø och Stockholm.

Det är rent. Ja helt enkelt förbluffande rent. Var morgon sker en stor rengöring av hela staden. Eller i vart fall dess centrala delar. Dessutom reparerar man gator och trottoarer omedelbart. Inte några lösa stenar som står skevt. Inte några stora gropar att snubbla i. Gräsmattor och planteringar hålls i ordning. Kort sagt ungefär som det var i mina bägge hemstäder i min ungdom. Men som moderna tiders ekonomer anser som både orationellt och onödigt.

Det är kemiskt fritt för tiggare. Eller i vart fall nästan. Jag såg ett par stycken, men det var samma sorts tiggare som vi hade hemma förr. Helt enkelt vanliga lokala Alkisar eller Junkies. Men som sagt bara två stycken på en vecka och då gick jag många kilometer kors och tvärs var dag. Den stora armén av Romska tiggare lyste helt med sin frånvaro.

Sedan kan jag inte undvika att imponeras av språkkunskaperna. Vilken som helst kypare, droskchaffis, bodknodd, hotelportier eller vem du möter på gatan växlar otvunget fram och tillbaka mellan Flamländska/ Hollandska, Franska, Tyska och Engelska språken. Så är det också i Holland. Det är annat än hemma där Engelska är det enda främmande språk som merparten behärskar.

Slutligen en liten kommentar. Här reser man fram och tillbaka mellan länderna hela tiden. Bor i ena landet och jobbar i det andra. Åker över gränsen och shoppar. Har släkt och vänner på alla sidor av gränserna. Man har samma valuta. Behöver inte växla. Man märker inte riksgränserna. Det finns inte några gränsstationer. Detta är kärnlandet i EU och det är så här det är tänkt att fungera.

Min vana trogen snackade jag en hel del politik med folk jag kom i kontakt med. Och här måste jag nog göra både Norska media och den Svenska höger- och vänsterflanken besvikna. Jag kan inte tänka mig att de här människorna vill ha tillbaka egna valutor eller gränskontroller. Glöm den tanken. EU och Euron kommer inte att bryta samman i den här delen av Europa, även om enstaka andra länder skulle gå ur/ kastas ur. Vilket självfallet är en stor besvikelse för EU-motståndarna på min hemmabana som inte önskar något större än EU:s sammanbrott.

Slutligen vill jag bara rekommendera staden till den som vill besöka ett bra turistmål som inte är så avlägset. En plats som jag själv tycker är bättre än mer kända ställen som London, Brüssel, Amsterdam eller Hamburg. Jag har ännu inte ens nämnt de traditionella sevärdheterna. Men sådana finns det också många av.

Prova Antwerpen, du blir inte besviken.

Antwerpen (1)

Numera reser inte Donkeyman så mycket i jobbet. Annat var det för 15 år sedan när han hade 250 dagar om året på flyg och hotell. Då var det nästan klippkort till Antwerpen. Sedan dess har det varit några turistbesök. Och förra veckan var det dags för en kombinerad jobb- och nostalgitur. En tur som kräver ett par Resebrev.



Detta är en stad som han har besökt många gånger förr och känner ganska väl. Som de flesta vet är Antwerpen en av Europas stora hamnstäder och i gamla tider var staden ett centrum för sjömän från hela världen. Man träffade alltid bekanta när man var där och många "reste ut" från Antwerpen. Det vill säga man mönstrade på och av där och hade staden som sin bas. Det fanns Svensk sjömanskyrka, Svensk Sjömansförmedling och Svenska Sjöfolksförbundet hade ett lokalkontor där. Så får vi inte glömma Handelsflottans Kultur och Fritidsråd som också var representerade. 

Nu är nästan allt borta bortsett från en skara av gamla sjöpensionärer som har blivit kvar och som inte tänker flytta därifrån.

Hur som helst. Till berättelsen. Donkeyman ankommer alltid med tåg. Traditionen bjuder flyg till Schipol och sedan tåg till Antwerpen. Bilden nedan visar det "Internationella tåget" Amsterdam- Rotterdam- Antwerpen- Brüssel som Donkeyman ankom med. Men en gång i timmen går också "Thalys" som är ett modernt snabbtåg som från Brüssel fortsätter till Paris. 

Går man tillbaka 20 år i tiden var "Internationella Tåg" en lite större ting än nu. Med betydligt bättre service ombord. Men å andra sidan var det ganska glest besatt jämfört med "Thalys" som gick strax innan. Där var det något i stil med fullsatt tunnelbana.

OBS. Klicka på bilderna så blir de större.

Nedan ser vi alltså det "Internationella Tåget" i Antwerpen sedan Donkeyman stigit av.

Antwerpen Central har alltid varit Donkeymans favorit bland järnvägens stationer världen runt. Och han har besökt många. Det är helt enkelt en järnvägskatedral. Nu har man utvidgat stationen kraftigt. Förr var det en säckstation där tågen kom in i den stora inglasade banhallen och gick ut samma väg som de kom. Stationshuset stod på ena kortsidan av stationen. Nu har man grävt sig ned så tågen går ifrån tre olika etager med ett fjärde shoppingetage i mitten. Så har man byggt nya spår rätt genom staden så tågen kan komma in på stationen och fortsätta vidare utan att vända.

Dessutom har man renoverat allt det gamla. Och brukat upp oändligt många Euro.

De internationella tågen går ifrån det nedersta etaget. Så man får åka rulltrappor uppåt för att komma till den gamla banhallen. Men det gamla taket över bangården täcker allt sammans som framgår av bilden.

Donkeymans standardritual sedan minst 30 år tillbaka är att omedelbart gå in på det lokala järnvägscaféet och där intaga en välkomstdrink för att känna att NU ÄR JAG ÅTER I ANTWERPEN.

Tidigare hette det "Cafe de Koenig" men sedan renoveringen går det under artistnamnet "Royal Cafe" (som nog är det ursprungliga namnet) men det är i stort sett likadant som tidigare. Detta är ingången direkt från den stora banhallen.

Väl inne på den bortre väggen ser man den stora klockan. Som inte går av för hackor. Här missas inte några tåg. Egentligen är det märkligt att man sätter upp så få offentliga klockor på järnvägsstationer och flygplatser.

Takhöjden är cirka 25 meter. Väggar och tak är fyllda med stuckaturer som är förgyllda och målade på ett klassiskt sätt. Tankarna för till något slott ute i världen. Helt enkelt en underbar inredning på ett ölhak.

Ingångspartiet från biljetthallen till Cafeet sett inifrån. Minst sagt pampigt. Men här visas också en störande detalj. Innan den stora renoveringen låg själva bardisken som en ö i centrum av lokalen. Nu har man flyttat den till sidan. Det är i i och för sig ok. Men så har man gjort ett cirkelrunt staket mitt i cafeet, antagligen för att dela upp det lite grand så att möblemanget i mitten inte hamnar mitt på ett ödsligt golv. Men - det passar inte in och när man nu tog bort bardisken så kunde man ju ha lämnat lokalen öppen med bara något lite lägre som avskärmning runt. Så man inte skymmer sikten.

Ytterligare en interiörbild. Här ser man hur lokalen är disponerad. Notera att under klockan står ett piano. Undrar hur akustiken är där inne. Här ser man också det runda staket jag snackar om ovan.







Samt slutligen efter att ha sett sig om kan Donkeyman inta sin välkomstdrink. Dess värre har de inte längre Westmalle Donk, vilket är en förlust. Men Corsendonk har de och den duger bra. Fast just här serverade de ur ett De Koeninckglas. Servitören bad först om ursäkt och frågade om det gick bra då de inte hade några diskade och rena glas av rätt typ. Till den krävs givetvis en Oude Genever. Så kan man pusta ut och känna sig framme.

Efter väl intagen drink är det dags för en liten rundtur på stationen. På det övre planet som ännu är säckstation  har man bevarat de gamla stoppbockarna från 1903. Kolla hydrauliken.

Det går många tåg härifrån. Över huvud taget är järnväg, spårväg och busstrafik mycket väl utbyggd i Belgien. Antwerpen är en av de riktigt stora spårvägsstäderna i Europa.

Detta är taket i den gamla biljetthallen. Kanske 75 meter upp från golvnivån. Stationen ser utifrån ut som en kyrka. Jag fick dess värre inte någon exteriörbild då det var helt fel ljus varje gång jag var ute på torget framför det här tornet.

I gamla tider var det viktigt med telegraf och telefonstation. I mobiltelefonens och i-padens tidevarv har sådana faciliteter försvunnit. Men lyckligtvis har man avstått från att hänga upp några flonga neonskyltar över de här fina resterna av Telegrafen.

Så är det dags för att återvända till den gamla banhallen och inta ytterligare en öl och en genever även i det andra benet. För att sedan gå tvärs över gatan och checka in på hotellet. Så här ser det ut om man vänder på blicken innan man går in på järnvägscaféet.

Donkeyman fortsätter snart med ytterligare ett Resebrev från Antwerpen.

Häng med !!!!!!!!!!!!!!!!



Obehagliga Dilemman

Donkeyman fortsätter att fundera kring den nuvarande Flyktingkrisen. En kris som ställer oss alla i ett antal obehagliga valsituationer som det inte är så lätt att ta ställning till.

1. Hur få slut på kriget i Syrien
Syrienkriget startade som ett uppror mot Assadregeringen. Upproret var en följd av den så kallade Arabiska våren. Assads regin är också en av de alltför många upprörande dåliga regimer som funnits i Mellanöstern på senare tid. Men de här diktatoriska regimerna har samtidigt skapat ett visst välstånd och stabilitet. Med tiden dök Daesh (=IS) upp och nu är de två starka krafterna just Daesh (=IS) och Assadregeringen.

Det är väl bara en fint liten minoritet som önskar att Daesh skall vinna. Men en stor del av Västvärlden önskar också störta Assad. Man stödjer hellre "Den oberoende oppositionen". Med det finns inte några tecken som tyder på att de skall vara i stånd att vinna. Kurderna har inte ens några sådana ambitioner. De önskar enbart styra sitt eget område.

Som situationen ser ut i dag har vi i tre möjligheter.
- Daesh vinner. Ett obehagligt slut som antagligen kommer att dränka Europa i flyktingar.
- Den oberoende oppositionen vinner. Lämnar sannolikt området i kaos. Flyktingströmmen fortsätter.
- Assad vinner. Daesh utplånas. Merparten av flyktingarna återvänder hem. Diktaturen lever vidare.

Det vi officiellt önskar är att både Daesh och Assad försvinner. Vilket inte ser realistiskt ut. Just nu ser dessa två ut som de enda tänkbara segrarna. Då har vi kvar alternativet att Assad vinner och besegrar Daesh. Då kommer också merparten av flyktingarna att återvända. Vinner Daesh eller om kaoset blir ännu värre, till exempel om bägge dessa mot förmodan förlorar så kommer flyktingströmmen att bli en flod.

Dilemma: Vilken sida skall vi "hålla på" ?

2. Hur skall vi hantera Dublinöverenskommelsen
Vem som skall segra är ett dilemma på lång sikt. Men vi har också ett problem på kort sikt, eller rättare sagt just nu.

Dublin säger klart och tydligt att en flykting skall registreras i det första land denne ankommer inom Schengen. Denne skall också söka asyl där och asylansökan skall prövas där. OM flyktingen har anhöriga som redan har anhöriga i ett annat Schengenland så kan denne få resa till detta land och få sin ansökan prövad där. Men fortfarande skall registrering ske i ankomstlandet. En flykting som skall resa i transit genom ett Schengenland måste ha inresevisum till det land denne skall resa till.

Men den stora mängden flyktingar har vuxit de stora ankomstländerna som Grekland och Italien över huvudet. Man ser det bara som en fördel om flyktingen avviker till något annat land så man "blir av med problemet".

När det gäller vad man kan kalla "transitflyktingar" har vi två ytterligheter.
- Ungern reser taggtrådsstängsel och stänger gränserna för inkommande flyktingar utan giltiga handlingar. Man hotar att fängsla dem som "illegala invandrare". Egentligen följer Ungern bara de regler som alla Schengenländer kommit överens om.
- Sverige hjälper aktivt "transitflyktingar" att komma vidare till Finland eller Norge. Detta utan att registrera dem. Sverige bryter alltså mot internationella överenskommelser man själv skrivit under.

Dilemma A: Kan man hävda att "Nöd bryter Lag".

3 Hur många flyktingar skall vi ta emot
Vi har två ytterligheter bland åsikterna.
- Den ena sidan önskar att man i praktiken öppnar dörrarna på vid gavel och tar emot alla som önskar komma. Eller i vart fall alla som lyckas ta sig ut till sjöss i ett nötskal av en båt. Då är det vår plikt att plocka upp dem och föra in dem i Europa. Vi sänder inte tillbaka dem "där de kom från". I värsta fall kan det leda till en enorm flodvåg av flyktingar.
- Den andra ytterligheten är att man stänger Europas gränser och skapar "Fästning Europa". Problemet med detta bortsett från det inhumana i saken är att det knappast är praktiskt möjligt. Hur mycket taggtråd, kulsprutetorn och människoätande hundar man än placerar ut så kommer en strid ström av illegala flyktingar att ta sig in. Ju värre situationen blir där de är- desto större motivation att ta sig in i Europa.

Kopplat till det här vägvalet har vi ett annat problem. I slutänden har vi ju begränsade resurser.
- Skall vi satsa resurserna på att göra ett högkvalificerat (och dyrbart) mottagande i Europa för de som klarar att passera över "bron". Nackdelen är att vi bara hjälper en liten minoritet av flyktingarna och att om de blir allt för många kan hela välfärdssystemet komma i fara.
- Den andra ytterligheten är att vi i stället lägger pengarna på att hjälpa flyktingarna i sina närområden. Vilket gör det möjligt att hjälpa långt fler. Men grannländerna har redan millioner av flyktingar. Många säger att "det är fullt". Dessutom finns det en risk att de här lägren blir permanenta (jfr Palestinierna).

Dilemma:  Ta emot alla eller hjälpa dem där de är ?

4 Nationell eller Internationell lösning
Även här har vi två ytterligheter.
- Skall varje land bestämma sin egen flyktingpolitik. Det betyder i förlängningen att Europas inre gränser kommer att byggas upp igen. Det leder också till att vissa länder, som Sverige kommer att ta ännu större belastningar medan andra bara avvisar flyktingarna. Det innebär också stora bördor på de länder som bildar de yttre gränserna, speciellt mot Medelhavet.
- Den andra vägen innebär att EU skapar en gemensam politik som innebär gemensamt ansvar för de yttre gränserna, gemensam registrering och gemensam politik. Det innebär också att det hela kompletteras med gemensamt drivna läger och åtgärder i flyktingarnas närmiljö. Men också att nationerna förlorar sin självbestämmanderätt i de här frågorna. Det är bara kollektiva beslut som är möjliga.

Dilemma:  EU bestämmer eller Nationalstaterna bestämmer ?

5 Saklig kritik eller Rasism
Debatten här hemma har i påfallande många år haft karaktär av slagordsdebatt. Eller snarare skendebatt. Det har långa rötter. Donkeyman minns redan på 1970-talet att obehaglig information som kunde ge ammunition till de (fåtaliga) kritikerna tystades ned. Längre fram tog kritiken en annan form och det var LO och Socialdemokratin som stoppade den fria invandringen (var det 1976).

Sedan den gången har debatten polariserats kraftigt. Partierna har i grunden samma åsikt. Något som har gjort att SD har tillkommit. Men de har blivit helt utstötta. Men i kylan hamnar också varje politiker i något annat parti och varje debattör som försiktigt framför någon som helst kritik eller vill diskutera problemställningar. De sju "Demokratiska partierna" har i all huvudsak lagt "locket på" och betecknar varje kritiker som "Rasist" eller något liknande.

Ett förfaringssätt som i sin tid i allra högsta grad bidrog till det Norska Fremskrittspartiets framväxt och som alldeles uppenbart bidrar till SD:s nuvarande storhet.

Vi har alltså två alternativ just nu.
- All kritik mot migration och all diskussion om hur vi skall ta emot och organisera flyktingmottagande är förbjuden. All information om eventuella kostnader för detta och varifrån medlen skall tas är förbjuden. Den som framför sådant har skumma åsikter och "Rasiststämpeln" hämtas fram.
- Invandringen bör stoppas. Så många invandrare som möjligt bör sändas "hem". Den enda som talar folkets röst är SD.

Dilemma:  Vilken väg skall vi välja ? Eller kan det möjligen utvecklas ett tredje alternativ ?

Slutord
De här fem frågeställningarna är i grunden besvärliga. För att inte säga obehagliga. Men man behöver inte ha särdeles stor fantasi för att se ytterligare ett gäng problem. Dessutom tar jag här bara upp Syrien. Men vi har Irak med problem som till stor del hänger samman med Syriens problem. Så har vi Afghanistan. Vi har Afrika. Alla med sina egna problem. Dessutom har vi problem även i närmiljön. Vi har Romerna som trots allt är EU-medborgare och som borde stå oss närmare än de som kommer utifrån. Vi har Ukraina. Vi har ........

Ovanpå allt annat så sker det nya ting var dag. Nu går Ryssland in med mer "muskler" på Assads sida. EU kommer med det ena beslutet efter det andra. Det ena mötet avlöser det andra i Brüssel. Det börjar bli svårt att hänga med.

Men Donkeyman tänker skriva mer om de här tingen. Häng med.

Bägaren som blev full

Donkeyman har använt de senaste veckorna till att googla och läsa in sig en del på situationen i Syrien. Detta därför att han tycker att hans kunskaper om den saken nog har varit lite för små när situationen har utvecklat sig så som den har gjort.

Och ju mer han har läst, desto mer har han insett att detta är en synnerligen komplicerad soppa där en mängd aktörer drar åt olika håll. Att skaffa sig en fullständig bild är nog ett livslångt heltidsarbete men det finns en del som har ganska god kunskap- och kan förmedla den. Till exempel den Engelske journalisten Robert Fisk som skriver om Mellanöstern i sin kolumn i The Independent. Men som också har producerat en särdeles läsvärd mursten vid namn "The Great War for Civilisation".

Men skall man skaffa sig en åsikt om hur Sverige och Europa bör hantera den nuvarande situationen är det nog några stolpar man måste noterea sig.

1. Den nuvarande situationen har till stor del skapats av Västvärlden själv genom sina krig och ockupationer i området. Det är också Väst som har givit stöd åt ett antal diktaturer och tvivelaktiga regimer.

2. Assad, Saddam och Khadaffi var diktatorer som genom hårda metoder lyckades hålla ihop sina stater och skapa ett visst mått av välfärd. De har också alla tre strävat efter att nationellt oberoende och självständighet gentemot USA. Samt därmed ådragit sig USA:s fiendskap. Den så kallade "Arabiska Våren" har så ytterligare bidragit till att kullkasta situationen i ännu fler länder.

3. Den nuvarande konflikten i Syrien har i grunden fyra inhemska aktörer:
- Assadregimen
- Den så kallade "moderata" rebellrörelsen som består av ett antal konkurrerande "movements".
- Kurderna som har ambitioner att styra sig själva
- IS

4. Konflikten i Syrien innehåller dessutom ett antal utländska aktörer:
- Saudi som har inspirerat och stödit IS. Ideologiskt har man också en hel del likheter. IS motsvarar en hårdare variant av Saudis Wahabism. Nu börjar däremot IS bli ett hot även mot Saudi.
- Iran som alltid varit allierad med Assadregimen. De har också ett religiöst släktskap i det att shia och alawiter har många kontaktpunkter. Man är också fiende till både Saudi och USA
- Turkiet som länge har varit en diskret stöttepelare till IS. Detta framför allt därför att man är motståndare till Kurderna. Samtidigt är Turkiet med i NATO och därmed allierade med USA. IS kan också tänkas bli ett hot mot Turkiet i en förlängning av konflikten.
- Ryssland har hela tiden stödit Assad. Nu stärker man det stödet
- USA som satte fart på den här branden genom sin invasion i Irak. I en begynnelse gav man också stöd till vem som än var mot Assad. Men nu har man gått över till att försöka stoppa IS.
- Israel är ju en granne till Syrien. Här tycks det som om man ger ett diskret stöd till IS därför att detta bromsar krafter som annars är mot Israel. En bieffekt är att man kan fortstätta ockupationen av Golanhöjderna i all framtid.

5. Den riktigt stora flyktingkatastrofen i dag finns i Syrien. En flyktingkatastrof som till och med är större än den Palestinska. Men den verkligt stora flyktingströmmen är interna flyktingar inom landet. Den totala befolkningen är i runda tal 20 millioner. Av desssa är 8 mill interna flyktingar. Den stora massan har flytt till Assadkontrollerade områden. Den stora mängden interna flyktingar är också vad man kan kalla urban medelklass eller utbildad arbetarklass. I verkligheten har i stort sett hela den del av Syrien som kontrolleras av upprorsgrupper nästan helt och hållet tömts på neutrala. De som är kvar är i princip de fattiga och landsbygdens befolkning.

6. Grannländerna har också tagit en stor andel flyktingar. I Turkiet finns ungefär 2 mill. I Libanan ungefär 1,5 mill och i Jordanien över 0,5 mill. Men det finns också en stor mängd interna flyktingar i Irak. Grannländernas förmåga att ta emot fler flyktingar är minst sagt pressad. Det är detta Donkeyman menar med att bägaren är full. Nu rinner överskottet över till Europa.

7. Den stora flyktingströmmen från Syrien till Europa är inte Syrier som kommer direkt hemifrån. Det är i huvudsak Syrier som har haft beskydd i grannländerna men som funnit situationen ohållbar och som söker sig till Europa för att få bättre förhållanden. De tror inte heller att situationen i hemlandet kommer att förbättras på många år.

8. I tillägg till flyktingar från Syrien/ Irak har vi alla de som kommer från Afrika. Av liknande skäl.

9. De Flyktingar som söker sig till EU har två problem att lösa
-  De kan inte passera EU:s yttre gräns med offentliga färdmedel
- Väl inne i EU måste de ta sig till de länder dit de vill komma utan att på något sätt komma i kontakt med eller registreras av myndigheter på vägen fram.

Dilemma:
Det är inte så helt enkelt att skaffa sig en åsikt om vad som bör vara Svensk politik just nu. Vare sig på kort eller lång sikt. Det finns flera problem. Jag snudder vid två av dem.

- Sverige kan inte bidra med någon större insats för att få slut på kriget. Enligt Donkeymans åsikt så finns det bara en förnuftig möjlighet nämligen att de stora grannländerna säger ifrån att "Nu får det vara nog". Då är det i synnerhet Saudi och Iran men också Turkiet som måste ingripa. Men alla tre stödjer direkt eller indirekt olika krafter och har också ett egenintresse av att konflikten fortsätter. I vart fall vill de inte se "sina" allierade förlora.

- Så länge konflikten rasar kommer antagligen flyktingströmmen att bara fortsätta. De som sitter i läger i grannländerna ger upp allt hopp om att det skall bli fred så de kan vända tillbaka. Då är det fullt naturligt att man söker sig till länder där man hoppas få en bättre framtid.

Donkeyman tänker spinna vidare på den här tråden i ett inlägg till inom kort.

Mallåkra

"Alla talar om vädret- men inte någon gör något åt det."

Minns inte varitfrån det här citatet kommer men en sak är säker. Vädret i Tromsø är i grunden ganska tråkigt. Det är ytterst sällan storm eller andra otrevliga överraskningar. Vet man var hög- och lågtrycken ligger, dvs vilken vindriktning det är samt när på året man befinner sig så behöver man inte se ut genom fönstret. Man vet vilket väder det är.

I korthet:

Vår- och Höst finns inte. Från snölagt till grön gräsmatta går på en vecka. Från lite grådaskigt till full vinter går på ett par dagar.

Vind från havet. Dvs SW, W, N och NE.

Vintertid får vi pendlande från -3 till +3. Under vissa omständigheter kan det komma våldsamt snöfall eller störtregn men normalt är det lite vitt yr på natten och duggregn eller snöblandat på dagen. Många gånger är trottoarerna i staden täckta av blankis.

Sommartid får vi pendlande från 0 till +8. Omväxlande störtregn eller duggregn. Molnigt eller grådask.

Vind från land. Dvs E eller S.

Vintertid blir det -10 och full vinter. Gärna vackert norrsken på nätterna. Efter mörkertidens slut i Januari kommer ofta otroligt fina vinterdagar med gnistrande solsken.

Sommartid blir det +20 och rena Mallorca. Ligger Högtrycket över Finland kan det dra upp varmluft ända nerifrån Norr- och Centraleuropa. Ligger det över Kola blir det också varmt men kanske inte lika långvarigt.

Den här sommaren har lämnat mycket övrigt att önska. Maj, Juni och Juli har varit rejäla besvikelser. Uteserveringarna har stått tomma. Molnigt, Duggregn och ibland Störtregn. Har det varit tendens till sommarväder någon dag så har det varit väck nästa dag.

Det har inte varit många dagar som Donkeyman har kunnat avnjuta Midnattssolen från takterassen som hör till hans lägenhet "Donkeyman Towers".

Men så blev det lite bättring i Augusti. Och de senaste veckorna har varit kompensation för allt. Solsken från molnfri himmel dag efter dag. Tjugo plusgrader i skuggan - mitt i natten !!!

Uteserveringarna har varit fullsmockade med sommarklädda och soltörstande Tromsøværingar. Ölet har flödat. Kort sagt- Rena Mallorca.

Och det tycks som om vädret skulle hålla sig lite till. När detta skrives kl 08 Torsdag morgon sista veckan i Augusti är det solsken från molnfri himmel. Donkeyman önskar bara att arbetsdagen skall gå snabbt så han kan smita ut och avnjuta de fåtaliga sommardagarna. De som "har hand om det", dvs folket uppe på "Meteorologen" säger att sommarvädret kanske överlever in i helgen men det är sk**tväder på väg från Syd. Högtrycket över Finland håller på att förlora kampen mot ett trist Lågtryck som är på väg in från Atlanten mot Skandinavien.

Nu är dess värre Midnattssolen slut för i år. Det är nattmörker ungefär 5 timmar per natt och den tiden utökas snabbt. Om tre månader börjar Mörkertiden.

Vid Midnatt i natt som var fick Donkeyman ett varsel om vad som skall komma. Det var ett otroligt kraftigt och vackert Norrsken. Han låg i kojen och försökte sova men kunde inte låta bli att studera de otroligt flotta "gardiner" av ljus som fladdrade uppe på himlen. Och det är inte vardagsmat i Augusti månad.

Men nu kallar plikten. Slut på att fifflosofera.

Valets Kval

Donkeyman har haft rösträtt i snart 50 år. De senaste 25 åren har han röstat i två länder. Riksdags-, EU-val och Folkomröstningar i Sverige samt Fylkes- och Kommunalval i Norge.

Under dessa år har hans politiska åskådning föskjutit sig ett par gånger Men Donkeyman har också ändrat själva grundtanken kring hur han skall använda sin rösträtt.

I ungdomen var det ideologi som styrde. Det vill säga Donkeyman röstade på det parti som strävade efter det samhälle som Donkeyman önskade se en gång i framtiden.

När han växte upp hade USA stort förtroende i spåren av WW2. De hade trots allt frälst oss från Nazism och Fascism och vunnit kriget åt oss. Nu stod de som en garanti för demokrati och rättvisa. Den gången hade också Israel högt anseende, landet var ett Socialdemokratiskt projekt och radikal ungdom vallfärdade dit för att arbeta på Kibbutz. Samtidigt visste "alla" att Sovjetunionen och Kommunisterna var de stora skurkarna i världen.

På hemmaplan var Socialdemokraterna färdiga med sitt samhällsbygge. Partiet hade förändrats till att vara bevarare av det samhälle som de hade byggt. Nu var det "Betongsossarna" som styrde. Allt som ungdomen önskade sig var förbjudet. Partiet visste vad som var bra för oss och om vi inte själva förstod det så skulle de nog tvinga oss.

På den tiden var Donkeyman Konservativ med dragning åt det Liberala. Givetvis med stor inverkan från föräldrarna som var Liberaler och beundrade professor Ohlin. Det var naturligt att rösta på Högerpartiet eller Folkpartiet.

Sedan kom 1968 och ungdomen radikaliserades. Det var omöjligt att inte ta intryck av detta. Snart kom kom ett förfärligt uppvaknande när Donkeyman förstod vad USA sysslade med i VietNam och att det fanns en annan sida av konflikten Israel/ Palestina. I samma tid umgicks Donkeyman till mycket stor del med radikala och politiskt engagerade jämnåriga. Vilket också självfallet hade stort inflytande. Liksom den stora mängd med böcker, tidskrifter och tidningar som Donkeyman slukade dagligen.

I slutänden ledde detta till att Donkeyman också radikaliserades. Han girade över till den andra sidan av det politiska fältet. Blev aktiv i vpk och arbetade för en ny världsordning. Men höll sig lyckligtvis långt undan tankarna på väpnad revolution. I den praktiska politiken hade han en påtagligt pragmatisk hållning. Något i stil med det som Socialdemokratin hade före "Betongsossarnas Tidevarv".

Självfallet röstade han socialistiskt. Även om han inte räknade med att någon socialism skulle utbryta på mååååååååånga år. Men det var framtidsvisionen som styrde vad som hamnade i valkuvertet.

De första rejäla tvivlen såddes när Donkeyman var på flera arbetsresor i Afrika och besökte de nyligen självständiga länderna. Med början vid Angolas självständighetsdag i Luanda 11.Nov1975. Och det som han iakttog där stämde inte riktigt med idealet. Mer omfattande studier ökade tvivlet.

Många arbetsvisiter i Sovjetunionen, Östblocket och andra förekommande kommuniststater i olika världsdelar förstärkte de åsikter som nu började gnaga djupt i själen. Men samtidigt såg han en positiv utveckling hos det Svenska vpk och han hade också stor tro på det nybildade Miljöpartiet som kom till efter kärnkraftomröstningen.

Men fortfarande var det ideologin som störde röstningen. (Kanske det är skäl att inom parentes lägga till att arbetsresorna initierades av hans arbete som sjöman och rederiman. Det var inte några politiskt genererade turer.)

Längre fram kom den ekonomiska krisen runt 1990 och Socialdemokratins förändring under Göran Persson. Då röstade Donkeyman på Sossarna ett par gånger, helt enkelt för att han såg en pragmatisk utveckling bort från "Betongsosseriet". Men också en utveckling av det Svenska samhället som han kommit fram till att han önskade. GP startade också en reformation av det Svenska samhället som sedan följdes upp av Alliansen. Och Donkeymans skiftade till Alliansen efter att GP hade avgått. Det skall också sägas att han ansåg att vpk och mp då hade börjat att flumma ut åt alla möjliga håll.

Det var ungefär här som Donkeymans nuvarande politiska åsikter mejslades fram. Dessa är i dag en blandning av flera olika ideologier. Eller kanske en brist på sammanhängande ideologi. I vissa frågor sympatiserar han med vänstern, i andra med borgerligheten.

Nu hade Donkeymans preferanser vid val förändrats. Han såg inte längre långsiktigt ideologiskt. Tvärtom- nu var det dagspolitiken som styrde. Den fråga som han såg som viktigast på kort sikt vid varje enskilt valtillfälle fick styra. Det parti som kunde göra en skillnad till förmån för Donkeymans åsikt i just det fallet fick hans röst. Men bara om de hade en realistisk möjlighet att faktiskt göra skillnad på kort sikt, det vill säga kommande mandatperiod.

Sedan dess har det varierat en hel del. Han har ofta röstat Moderat men också Piratpartiet som en ren protest den gången som FRA-lagen var aktuell. Han har röstat MP i EU-valet för att stödja Isabella Lövins viktiga arbete med fiskeripolitiken.

Dess värre sker det ibland att det parti som han egentligen föredrar har någon osympatisk typ högt uppe på listan. Då får de inte hans röst. Det går ju inte att stryka personer längre. Finns inte något parti som Donkeyman vill stödja så röstar han blankt- det är också en meningsyttring. Men då får inte matematiken vara sådan att en blankröst blir ett passivt stöd till något han absolut inte vill ha.

I Tromsö har Donkeyman röstat för tre olika ordförande. Först Erlend Rian från Høyre. Sedan "Røde Herman" från AP och så nu senast "Hjorten" från Høyre. Vad det skall bli till höstens val är tvivelaktigt. Den politiska situationen är besvärlig. Just nu finns inte något parti som Donkeyman sympatiserar med, vi får se vilka frågor som de olika partierna frontar om ett par veckor samt hur matematiken ser ut då.

I det Svenska Riksdagsvalet är det lika besvärligt. Men det är det tre år till nästa gång så det finns betänkelsetid.

Just nu är han djupt bekymrad över utvecklingen både inom Sosseriet och Moderaterna.

"Decembersveket" gör att Alliansen har slutat vara aktiv opposition trots att vi har en särdeles svag minoritetsregering som det vore lätt att skaka om. Gamle MP-språkröret Birger Schlaug har kallat detta för "Glöggkompromissen" med motivering att inte någon skulle komma på något så dumt vid nykter kalilber. Det håller Donkeyman med om. Det självklara och rättfärdiga den gången hade varit ett omval. Men det dribblade politrukerna väck. Antagligen för att rädda sina välavlönade och bekväma jobb i vart fall till nästa val.

Just nu ser Donkeyman alla de sju "vanliga" partierna som otänkbara. Det alternativ som finns kvar är inte heller någon höjdare. SD är ju i princip gammelsossar som önskar sig tillbaka till Betongsossarnas tid vilket gör att i Donkeymans ögon är de inte heller att tänka på. Ovanpå detta har de en liten bataljon med otrevliga företrädare som Donkeyman ser som helt osmakliga.

Däremot har de ett plus. De har satt migrationspolitiken på dagsordningen. Donkeyman anser nämligen att den är helt åt h****e. Men så har vi problemet att SD:s lösning inte heller är smaklig. Den betyder att man stänger alla gränser och går ur EU. I förlängningen slänger man ut hordvis med invandrare. Detta kan inte heller Donkeyman acceptera. Problemet med migrationen ligger på ett helt annat plan.

Något måste göras inom det politikområdet, det kan inte fortsätta som nu men då talar vi om en total omläggning av hela politiken, inte enkla lösningar som minskat antal eller stängda gränser. Men det skall Donkeyman återvända till.

Så just nu ser inte Donkeyman något alternativ till höstens Fylkes- och Kommunval. Och inte heller något förnuftigt alternativ inför nästa Riksdagsval. Men detta dilemma lär skapa underlag till flera artiklar framöver.