tisdag 27 oktober 2009

Norska valet (3) - Partierna på högersidan

Donkeyman fortsätter här sin genomgång av de Norska partierna

Venstre

Venstre är ett av Norges klassiska partier. Under slutet av 1800-talet var de statsbärande med över 50% av mandaten i Stortinget men under 1900-talet har det varit en stadigt nedåtgående trend fram till katastrofen 1973 då man för första gången ramlade under 10%. Man hamnade till och med under 4%-spärren.

De senaste 35 åren har partiet konstant legat mellan 3 och 4% och varit under stortingets spärrgräns mest hela tiden. Däremot har man nästan alltid lyckats få in en eller ett par ledamöter på personval. Det stora undantaget var förra Stortingsvalet då man upnådde 5,9%. Den gången var det många som "taktikröstade" på V för att rädda dem kvar i Stortinget och därigenom skapa underlag för en borgerlig regering. Taktiken nådde fram så tillvida att V blev kvar på tinget men de röd-gröna vann ändå valet och därmed regeringsmakten.

Man kan nog säga att årets valresultat innebar en "normalisering" av Venstre.

Däremot har V under lång tid lyckats skaffa sig ett inflytande som inte på något sätt motsvaras av deras storlek. Det mest absurda exemplet var när de i en Sentrumsregering hade fler regeringsledamöter än de hade stortingsmän.

Venstre har varit en del av det tidigare Sentrumblocket (SP + V + KrF) som också tidvis har inkluderat Høyre. Numera har Sentrumsbröderna splittrats på olika block. Dessutom har alla tre partier förvandlats till små grupper som ligger just över 4%.

Venstre är ett uttalat liberalt parti. Men samtidigt för de en helt annan politik än deras Svenska liberala broderparti Folkpartiet. Det är en ocean av skillnad mellan dessa två partier. Detta visar sig i många frågor, till exempel invandringspolitik där V är mer radikala än något annat parti medan FP i det närmaste har samma åsikter som FrP. För att inte tala om frågan om avlyssning, internet och fildelning där V har antagit samma hållning som Svenska Piratpartiet. Och så kan man gå igenom fråga efter fråga.

Donkeyman menar att Venstres senaste fall skedde på valnatten efter det senaste lokalvalet år 2007. I partiledardebatten tog herr partiledare Sponheim och friade helt öppet och ogenerat till de röd-gröna och slog igen dörren till varje samarbete med FrP. Något som i praktiken innebar att alla de som röstat på V 2007 för att få en borgerlig regering nu upplevde ett parti som var ett hinder för just att bilda en sådan. Och inför valet 2009 var den faktiska situationen att en röst på V i realiteten var en röst på AP. (Till skillnad från delar av 1990-talet när en röst på V eller H i realiteten var en röst på KrF och herr Bondevik.)

Skott i foten säger Donkeyman. Venstres tid som faktor i Norsk politik tog nog slut där och då.

Kristelig Folkeparti
Donkeyman har inte mycket att säga om det partiet annat än att "Om KrF tycker jag inte". Man kan inte jämföra KrF med Svenska KD. KrF är ett rent intresseparti för den mer extrema delen av kristenheten. De har också sitt största stöd i Bibelbältet på Sør- och Vestlandet. I Sverige skulle de antagligen inte få ens en enda procent av rösterna. De Svenska KD är betydligt mer "folkliga".

Donkeyman skall dock erkänna att KrF har en "hjärtefråga" som han stödjer. Det är frågan om "kontantstøtte", dvs kontant ersättning till föräldrar som väljer att vara hemma med sina barn i stället för att ha dem på dagis.

KrF har aldrig varit något riktigt stort parti. Man har kontinuerligt legat runt 10% men har de senaste 15 åren haft en skarpt nedåtgående trend som sannolikt kommer att sluta under spärrgränsen med tiden. Beroende på att det är färre och färre som ägnar sig åt de mer extrema formarna av kristendom.

Kustpartiet

Kustpartiet är ett litet parti som kan beskrivas som en korsning av KrF och SP. De hade i början en karismatisk ledare, valfångaren Steinar Bastesen, som lyckades ta sig in på Stortinget ett par perioder. Interna stridigheter har sedan dess förgjort partiet och de saknar i dag all betydelse.

Høyre
H är det andra gamla klassiska partiet i Norsk politik. På 1800-talet hade man de 50% som inte röstade på Venstre men precis som V har man upplevt en nedåtgående trend. Dock inte alls i samma omfattning som V. Sedan WW2 har partiet i stort sett pendlat runt 20% bortsett från en kortare uppgång under 1980-talet när man var uppe runt 30-talet igen.

Skall man jämföra med de Svenska Moderaterna så är H klart mer konservativt. Medan M svängde in mot centrum vid sekelskiftet så har H hållit "stø kurs". Partiet har hållit sig undan det mesta av kortsiktiga utspel. Man har sin konservativa ideologi med starka liberala drag och den linjen följer man. Något som uppenbarligen börjar betala sig.

H och FrP delar i stor grad väljarmassa. När det ena partiet ökar minskar det andra och tvärtom. De utgör i realiteten tillsammans basen i det borgerliga blocket. Övriga partier är bara små sekter i jämförelse. Under ganska lång tid har trenden varit att FrP har vuxit på H bekostnad men det verkar som om detta har ändrat sig under detta år. Det skulle inte förvåna om Høyres mångåriga "raka" linje kommer att betala sig i framtiden.

Fremskrittspartiet
Nästa artikel skall handla om FrP. Donkeyman skall använda en hel artikel för att skildra detta parti som utgör den verkliga skillnaden mellan Svensk och Norsk politik. Det finns inte någon motsvarighet i Sverige. De nu så aktuella Sverigedemokraterna är något helt annat än FrP även om Svenska media älskar att "bunta ihop dem i samma fack". Vilket är både okunnigt och respektlöst.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Tror nok Venstre har en framtid i Norge, men da som et klart liberalt parti på høyresiden. Lær av FDP i tyskland og FP i Sverige.

Forbilledlig av Carl Hamilton på hvordan et liberalt parti skal forholde seg: http://hamiltonsblandning.blogspot.com/2009/10/lagg-ned-nordiska-radet-riv-upp-ees.html