I morse vid halvsjublecket promenerade jag hemifrån till kontoret. En inte särdeles lång promenad.
Ned för alla de 61 trappstegen från "Donkeyman Towers", så vidare förbi Strandtorget in genom Strandgata, tvärs över Kirkegata, in på Sjøgata, så ned Bankgata, förbi SAS-hotellet och så in en liten gränd och en kraftig styrbordsgir in mellan sjappen "Rorbua" och "Yonas". Totalt sett kanske 500 meter och 7 minuters vandring.
Men hela vägen gladdes jag åt det härliga morgonljuset och den klara luften. Samt det allra första riktiga vårtecknet här i byen. Måsarna har kommit tillbaka. Mängder med måsar flyger runt och skriker något så in i h*****e. Och när det inte flyger runt och skriker så sitter de på taket runt "Donkeyman Towers" och skriker.
Härligt. Underbart. Ett tecken på att det går mot vår. Nästa gäng som kommer "hem" är Skatorna. I stora mängder. Snart sitter de i flockvis i trädtopparna och har kongress. Antagligen fördelar de sina boplatser eller så därför att resten av året ser man inte sådana flockar. Måsen däremot, den ser och hör vi ända fram till nästa mörkerperiod när merparten packar ihop och drar en bit söderut.
Men vi har också ett gäng helt urbana måsar som inte flyttar någon stans. De lever på resterna av kebab, varmkorvar och annat som nattens mänskliga "fåglar" lämnar efter sig. Eller så hittar de en soptunna med öppet lock som går att vittja. Att fiska har antagligen inte "bymåsar" gjort på generationer.
Men på min vandring till jobbet i morse så associerade jag också till Söders Nationalsång. Som också är Hammarbys Nationalsång. Det är den saligen avlidne "Kenta" som sjunger "Just i dag är jag stark". Där en av linjerna går: "Jag ser måsarnas flykt"..... Vilket lika gärna kunde ha varit: "Jag hör måsarnas skrik".....
Mina vänner. Lyssna på "Kenta".
Kenta - Just i dag är jag stark
Men nu har det sig så att före "Bajens" hemmamatcher så ställer sig publiken alltid upp och sjunger vår egen Nationalsång, dvs "Just i dag är jag stark". Så jag måste visa ett par klipp från de evenemangen också.
Fotbollpubliken sjunger Nationalsång
Hockeypubliken sjunger Nationalsång
Det är alltså att konstatera att en flock med måsar räcker för att göra Donkeyman nostalgisk och ge hemlängtan till Söder.
onsdag 20 februari 2013
söndag 17 februari 2013
Home, sweet home
Nu har Donkeyman varit mer eller mindre kontinuerligt "on the road" sedan Nyår. Resultatet är en fullt genomförd Class Renewal på vår tankbåt "Norvarg". Så har vi genomfört stålmätningar och merparten av Intermediaate Survey på vår containerbåt "Norbjørn". Slutligen så har vi haft en "Vetting Inspection" ombord på "Norvarg".
Så det blev drygt 3 veckor i Hirtshals, därefter "Bergensfjord" till Stavanger och några dagar där. En vecka ute i Breivika Hamn här i Tromsø och slutligen "Kong Harald" fram och åter till Honningsvåg vilket fyllde ut hela förra veckan.
Nu har Donkeyman firat helg i absolut stillhet och tänkt igenom de kommande veckorna som för med sig en mängd med arbete "in house" i stället. Det vill säga tillbaka till kontorsrutinen igen.
Men detta var ju en liten nostalikick för Donkeyman som drog sig till minnes åren på "Swan Shipping" och "Swan Reefer". Under 14 år hade han i genomsnitt 250 dagar om året på hotell, flyg, båtar och tåg medan han reste runt världen och löste problem på rederiets fartyg. Ett liv som han märkligt nog saknar nu när han har haft ett antal betydligt lugnare liv mer eller mindre i hemmiljö.
Det allra skönaste med hemkomsten var att Donkeyman faktiskt fick "cuttat" den sista månaden av mörkertiden. Nu när vi kommit till mitten av Februari är det plötsligt ljust redan före åtta på morgonen och mörknar inte förrän vid femblecket. Dessutom kan man få njuta av härligt solsken på dagarna. Härliga tider med andra ord. Nu blir det inte tråkiga tider förrän när de onödiga månaderna November och December kommer igen. En period som mörkläggs ännu mer av att det är perioden för inbetalning av kvarskatt. Vilket vart år innebär en rejäl dränering av bankkontot.
I dag skall Donkeyman gå ned till puben klockan 12 och läsa "dagens text". Som i dag består av VG, Dagbladet och veckans utgåva av Morgenbladet. Antagligen blir det också match 1 i kvartsfinalen mellan Broberg och Hammarby. Sedan blir det en lättare middag och dagen avslutas med några timmars förberedande papperssortering inför den kommande veckans arbete.
Gårdagens kväll avnjöts uppe i Donkeyman Towers. Det innebar att sitta i godstolen, läsa en bok (Churchill Style av Barry Singer - rekommenderas), spela god musik, röka en Havanna Skogsbrand (i detta fall en Partagas, Serie D-4). Till detta drack han upp en panna Alsace Riesling (Trimbach).
Den goda musiken bestod bland annat av Shostakovich Symfoni #7 i C-Dur. En symfoni som varar i ungefär 70 minuter. Den stod färdig den 27/12 1941. Uruppförandet skedde den 5/3 1942 i staden Kuibyshev. Är det någon som söker efter den på kartan så misslyckas ni. Numera går staden under namnet Samara. Det är en av de största städerna i Ryssland.
Hur som helst - noterna mikrofilmades och fördes via Teheran och Cairo till London. Där den legendariske Sir Henry Wood framförde den på en Promenadkonsert i Royal Albert Hall den 22/6. Därefter spelades symfonin på många platser i England och USA.
Men den konsert som gjort symfonin känd är framförandet i Leningrad. Vid den här tiden var Leningrad belägrat av Tyska armén. Symfoniorkestern hade enbart 15 medlemmar kvar i staden, resten var utspridda vid fronten eller hade stupat. Man gjorde stora ansträngningar för att spåra upp kvarvarande musiker vid fronten. Man affischerade i staden och uppmanade musiker att höra av sig.
Man lyckades trots allt ställa upp en fullskalig symfoniorkester under ledning av Karl Eliasberg. För att "spela ihop" orkestern flög man in noter till standardverk av Beethoven och Tchaikovski som man övade på innan man började repetera Shostakovich nya Symfoni.
Konserten ägde rum den 9/8 1942. Det berättas att ha varit en helt osannolik upplevelse. Orkestern fullt utstyrd med "kjole og hvitt" som man säger i Norge. Ingen elektricitet däremot tusentals stearinljus som lyste upp det bombskadade konserthuset. Högtalare över hela staden återutsände konserten, liksom Sovjetisk Radio. För säkerhets skull utsatte man fiendens artilleriställningar för ett våldsamt bombardemang timmarna innan konserten.
Jag har i en bok läst en skildring som beskriver att även radioapparaterna på den Tyska sidan skruvades in på konserten och man lyssnade. Det påstås till och med att man medvetet avstod från att beskjuta konserthuset.
Och i går kväll spelade Donkeyman två olika versioner av Symfonin uppe i Donkeyman Towers. Med hög volym och dämpad belysning.
Så det blev drygt 3 veckor i Hirtshals, därefter "Bergensfjord" till Stavanger och några dagar där. En vecka ute i Breivika Hamn här i Tromsø och slutligen "Kong Harald" fram och åter till Honningsvåg vilket fyllde ut hela förra veckan.
Nu har Donkeyman firat helg i absolut stillhet och tänkt igenom de kommande veckorna som för med sig en mängd med arbete "in house" i stället. Det vill säga tillbaka till kontorsrutinen igen.
Men detta var ju en liten nostalikick för Donkeyman som drog sig till minnes åren på "Swan Shipping" och "Swan Reefer". Under 14 år hade han i genomsnitt 250 dagar om året på hotell, flyg, båtar och tåg medan han reste runt världen och löste problem på rederiets fartyg. Ett liv som han märkligt nog saknar nu när han har haft ett antal betydligt lugnare liv mer eller mindre i hemmiljö.
Det allra skönaste med hemkomsten var att Donkeyman faktiskt fick "cuttat" den sista månaden av mörkertiden. Nu när vi kommit till mitten av Februari är det plötsligt ljust redan före åtta på morgonen och mörknar inte förrän vid femblecket. Dessutom kan man få njuta av härligt solsken på dagarna. Härliga tider med andra ord. Nu blir det inte tråkiga tider förrän när de onödiga månaderna November och December kommer igen. En period som mörkläggs ännu mer av att det är perioden för inbetalning av kvarskatt. Vilket vart år innebär en rejäl dränering av bankkontot.
I dag skall Donkeyman gå ned till puben klockan 12 och läsa "dagens text". Som i dag består av VG, Dagbladet och veckans utgåva av Morgenbladet. Antagligen blir det också match 1 i kvartsfinalen mellan Broberg och Hammarby. Sedan blir det en lättare middag och dagen avslutas med några timmars förberedande papperssortering inför den kommande veckans arbete.
Gårdagens kväll avnjöts uppe i Donkeyman Towers. Det innebar att sitta i godstolen, läsa en bok (Churchill Style av Barry Singer - rekommenderas), spela god musik, röka en Havanna Skogsbrand (i detta fall en Partagas, Serie D-4). Till detta drack han upp en panna Alsace Riesling (Trimbach).
Den goda musiken bestod bland annat av Shostakovich Symfoni #7 i C-Dur. En symfoni som varar i ungefär 70 minuter. Den stod färdig den 27/12 1941. Uruppförandet skedde den 5/3 1942 i staden Kuibyshev. Är det någon som söker efter den på kartan så misslyckas ni. Numera går staden under namnet Samara. Det är en av de största städerna i Ryssland.
Hur som helst - noterna mikrofilmades och fördes via Teheran och Cairo till London. Där den legendariske Sir Henry Wood framförde den på en Promenadkonsert i Royal Albert Hall den 22/6. Därefter spelades symfonin på många platser i England och USA.
Men den konsert som gjort symfonin känd är framförandet i Leningrad. Vid den här tiden var Leningrad belägrat av Tyska armén. Symfoniorkestern hade enbart 15 medlemmar kvar i staden, resten var utspridda vid fronten eller hade stupat. Man gjorde stora ansträngningar för att spåra upp kvarvarande musiker vid fronten. Man affischerade i staden och uppmanade musiker att höra av sig.
Man lyckades trots allt ställa upp en fullskalig symfoniorkester under ledning av Karl Eliasberg. För att "spela ihop" orkestern flög man in noter till standardverk av Beethoven och Tchaikovski som man övade på innan man började repetera Shostakovich nya Symfoni.
Konserten ägde rum den 9/8 1942. Det berättas att ha varit en helt osannolik upplevelse. Orkestern fullt utstyrd med "kjole og hvitt" som man säger i Norge. Ingen elektricitet däremot tusentals stearinljus som lyste upp det bombskadade konserthuset. Högtalare över hela staden återutsände konserten, liksom Sovjetisk Radio. För säkerhets skull utsatte man fiendens artilleriställningar för ett våldsamt bombardemang timmarna innan konserten.
Jag har i en bok läst en skildring som beskriver att även radioapparaterna på den Tyska sidan skruvades in på konserten och man lyssnade. Det påstås till och med att man medvetet avstod från att beskjuta konserthuset.
Och i går kväll spelade Donkeyman två olika versioner av Symfonin uppe i Donkeyman Towers. Med hög volym och dämpad belysning.
måndag 28 januari 2013
Palmemordet, för tusende gång
Nu har Palmemordet åter kommit upp till debatt. Det vill säga - nya experter har uttalat sig och nya böcker har publicerats. Man kan fylla bokhyllor med böcker om just Palmemordet - om man gidder. Och nya teorier har kommit fram i dagens ljus.
Problemet är att tack vare odugligt polisarbete så har man förstört utredningen från första början. När man började "göra rätt" så hade det redan gått så lång tid att det inte längre varit möjligt att komma fram till ett entydigt resultat.
Dess värre kommer detta att bli ungefär som "Jack the Ripper". Olöst och en gåta som diskuteras om 100 år. Förmodligen lika intensivt som i dag. Och den som samlar på litteratur om Palmemordet har fått köpa nya bokhyllor ett par gånger till.
Min personliga uppfattning är denna:
- Det var inte Christer Petterson. Jag har många skäl till att tro detta. Men det finns två tungt vägande motbevis. För det första så var det en person som stod i Tunnelgatan och som väl kände CP sedan tidigare. Men han kände inte igen CP när denne skulle ha passerat bara några meter från vittnet.
Det andra skälet är att den första polispiketen var på plats tre minuter efter skottet och man satte omedelbart att förfölja mördaren. Men ett 40-årigt knark- och alkisvrak klarar av att hålla undan för dessa in Tunnelgatan, upp för trapphelvetet till Malmskillnadsgatan, vidare över till David Bagare och ut i vimlet vid Stureplan. Vem som helst kan göra ett studiebesök och se att detta inte är realistiskt på något som helst sätt.
- Jag tror inte heller på någon stor sammansvärjning av Poliser, Militärer eller andra. Helt enkelt därför att då skulle någon ha läckt för länge sedan. En hemlighet som delas av 15-20 personer i så många år. Glöm det ......
- Det jag däremot tror på är att mördaren var en enstaka person. På Palmes tid var det många som såg honom som landsförrädare. Jag tror att det är i de kretsarna man skall söka. Vidare tror jag att någon ensam typ av samma modell som "Lasermannen" eller den senaste Malmöskytten har genomfört det hela. Tyst och stilla. En person som inte har utmärkt sig i något sammanhang och som efteråt inte heller har hamnat i några "records". Sedan han kommit undan finns det inte en chans att hitta honom eftersom han inte finns i några otrevliga register.
Samma person (om denne lever ännu) sitter än i dag och är nöjd med att ha befriat nationen från en av de värsta landsförrädarna i modern tid. Och han åker inte fast med mindre han själv anmäler sig och medför "objective evidence" på saken.
Läs även andra bloggares åsikter om palmemordet
Problemet är att tack vare odugligt polisarbete så har man förstört utredningen från första början. När man började "göra rätt" så hade det redan gått så lång tid att det inte längre varit möjligt att komma fram till ett entydigt resultat.
Dess värre kommer detta att bli ungefär som "Jack the Ripper". Olöst och en gåta som diskuteras om 100 år. Förmodligen lika intensivt som i dag. Och den som samlar på litteratur om Palmemordet har fått köpa nya bokhyllor ett par gånger till.
Min personliga uppfattning är denna:
- Det var inte Christer Petterson. Jag har många skäl till att tro detta. Men det finns två tungt vägande motbevis. För det första så var det en person som stod i Tunnelgatan och som väl kände CP sedan tidigare. Men han kände inte igen CP när denne skulle ha passerat bara några meter från vittnet.
Det andra skälet är att den första polispiketen var på plats tre minuter efter skottet och man satte omedelbart att förfölja mördaren. Men ett 40-årigt knark- och alkisvrak klarar av att hålla undan för dessa in Tunnelgatan, upp för trapphelvetet till Malmskillnadsgatan, vidare över till David Bagare och ut i vimlet vid Stureplan. Vem som helst kan göra ett studiebesök och se att detta inte är realistiskt på något som helst sätt.
- Jag tror inte heller på någon stor sammansvärjning av Poliser, Militärer eller andra. Helt enkelt därför att då skulle någon ha läckt för länge sedan. En hemlighet som delas av 15-20 personer i så många år. Glöm det ......
- Det jag däremot tror på är att mördaren var en enstaka person. På Palmes tid var det många som såg honom som landsförrädare. Jag tror att det är i de kretsarna man skall söka. Vidare tror jag att någon ensam typ av samma modell som "Lasermannen" eller den senaste Malmöskytten har genomfört det hela. Tyst och stilla. En person som inte har utmärkt sig i något sammanhang och som efteråt inte heller har hamnat i några "records". Sedan han kommit undan finns det inte en chans att hitta honom eftersom han inte finns i några otrevliga register.
Samma person (om denne lever ännu) sitter än i dag och är nöjd med att ha befriat nationen från en av de värsta landsförrädarna i modern tid. Och han åker inte fast med mindre han själv anmäler sig och medför "objective evidence" på saken.
Läs även andra bloggares åsikter om palmemordet
lördag 26 januari 2013
Bandy
I dag är det lördagen den 26. Januari. Donkeyman som både är nostalgiker och Bandyälskare noterar att dagen innebär ett litet jubileum om än med udda årstal.
Lördagen den 26.Januari 1952 gick nämligen en remarkabel radioutsänding av stapeln. På den tiden var det Lennart Hyland som var nationens stora underhållare - och dess stora sportreporter på samma gång. Vi som är lite till åren minns ju "Hylands Hörna" som var ett absolut måste på lördagarna i TV:s barndom. Men år 1952 fanns inte TV. Det var radio som gällde.
Och - lördag på radio innebar "Karusellen". Den gången fanns bara en radiokanal och lördagskvällar hade Hyland direktsänt underhållningsprogram som hela folket lyssnade till. Det var till och med så att biografernas organisation bad Sveriges Radio om att antingen sända tidigare eller senare så att man inte "drabbade" både 7 och 9-föreställningen på biograferna.
Det speciella med denna lördag var att dagen efter - Söndagen den 27. Januari - skulle Hammarby spela Bandy på Stockholms stadion mot Bollnäs. Bollnäs var Svenska mästare året innan och stora favoriter. Torsten Adenby var en av den tidens stora nöjesarrangörer eller "promotors" som man sade då. Nysvenskan hade redan börjat komma lite sakta. Men Adenby var också Bandyälskare. Så han försökte övertala Hyland att ta med en Bandyspelare i programmet för att få reklam för Söndagens match.
Se denna lilla snutt från 1951 års Bandyfinal. http://www.youtube.com/watch?v=XklVYLagLH8
Och det var inte vilken spelare som helst. Det var Gösta "Snoddas" Norgren som blev Svensk Mästare med Bollnäs året innan och som också spelade på Svenska landslaget. Hur som helst så lät Hyland sig övertala och tog med Snoddas - som reserv. Eftersom det var direktsändning var det inte så säkert hur lång tid allt tog och därför hade man ett par reserver att sätta in om sändningen gick snabbare än beräknat. Vilket det tydligen gjorde denna Söndag.
Snoddas kom in och blev intervjuad av Hyland. En intervju som vi än i dag kan höra:
http://www.youtube.com/watch?v=Ems6eoVOBxg
I efterhand har Hyland berättat att han var helt överraskad av hur intervjun utvecklade sig och när han lät Snoddas sjunga så tänkte han: "Hoppas för f****n att karln kan sjunga".
Men det blev en jättesupersuccé. En av de riktigt stora överraskningarna i Svensk Radio- och TV-historia. Folk blev som tokiga. Alla ville höra Snoddas. Den kvällen började en helt ofattbar karriär.
Nästa dag blev Stadion helt fullspikad - "alla" ville se Snoddas. Och arrangörerna tvingades att dra ut en kabel på isen och låta honom sjunga sången direkt i högtalarna. Torsten Adenby var blixtsnabb och bokade upp framträdanden landet runt. Snoddas slog publikrekord i folkparkerna. På många ställen står det rekordet än i dag. Två dagar senare var skivan inspelad och den sålde något helt otroligt. Så här lät originalskivan:
http://www.youtube.com/watch?v=AXFzrMXKGkk
Och i morgon invigs Bandy-VM i Sverige. Donkeyman minns mycket väl Bandy-VM i Stockholm år 1963. Den 24. Februari såg han Sverige - Sovjetunionen på Stockholms Stadion. En match som Sovjet vann med 8-0 efter ett helt obegripligt artisteri. På den tiden undrade man om Sverige någonsin skulle kunna besegra Ryssarna.
Ett annat Bandy-VM som Donkeyman minns var just första gången som Sverige slog Ryssland och blev världsmästare. Det var år 1981. Sovjet hade vunnit 11 raka VM-titlar och nu gick turneringen borta i Chabarovsk. Donkeyman körde droska den natten och i Stockholm var det våldsamt snöoväder. Flyget på Bromma stod stilla och SAS skickade passagerare runt landet i droskor. Donkeyman som körde en gammal Dodge Dart fick hämta fyra herrar för transport till Karlstad.
Och mitt i snöovädret på blankisen över Kilsbergen (eller vad det nu heter) gick finalen. Alla fem i bilen lyssnade intensivt och jublet var skyhögt efter den eftertraktade titeln var vunnen. Karlstad är ju en stor bandystad med både Göta och Boltic bland annat.
Väl framme vid Karlstad flygplats skrev SAS representant under räkningen men lämnade summan öppen därför att han fick också i uppgift att köra herrarna hem. Varvid det visade sig att en av gubbarna bodde i Arvika så det blev en massa mil till på blankishala slingrande vägar innan körningen var klar. Men det är en annan historia.
Lördagen den 26.Januari 1952 gick nämligen en remarkabel radioutsänding av stapeln. På den tiden var det Lennart Hyland som var nationens stora underhållare - och dess stora sportreporter på samma gång. Vi som är lite till åren minns ju "Hylands Hörna" som var ett absolut måste på lördagarna i TV:s barndom. Men år 1952 fanns inte TV. Det var radio som gällde.
Och - lördag på radio innebar "Karusellen". Den gången fanns bara en radiokanal och lördagskvällar hade Hyland direktsänt underhållningsprogram som hela folket lyssnade till. Det var till och med så att biografernas organisation bad Sveriges Radio om att antingen sända tidigare eller senare så att man inte "drabbade" både 7 och 9-föreställningen på biograferna.
Det speciella med denna lördag var att dagen efter - Söndagen den 27. Januari - skulle Hammarby spela Bandy på Stockholms stadion mot Bollnäs. Bollnäs var Svenska mästare året innan och stora favoriter. Torsten Adenby var en av den tidens stora nöjesarrangörer eller "promotors" som man sade då. Nysvenskan hade redan börjat komma lite sakta. Men Adenby var också Bandyälskare. Så han försökte övertala Hyland att ta med en Bandyspelare i programmet för att få reklam för Söndagens match.
Se denna lilla snutt från 1951 års Bandyfinal. http://www.youtube.com/watch?v=XklVYLagLH8
Och det var inte vilken spelare som helst. Det var Gösta "Snoddas" Norgren som blev Svensk Mästare med Bollnäs året innan och som också spelade på Svenska landslaget. Hur som helst så lät Hyland sig övertala och tog med Snoddas - som reserv. Eftersom det var direktsändning var det inte så säkert hur lång tid allt tog och därför hade man ett par reserver att sätta in om sändningen gick snabbare än beräknat. Vilket det tydligen gjorde denna Söndag.
Snoddas kom in och blev intervjuad av Hyland. En intervju som vi än i dag kan höra:
http://www.youtube.com/watch?v=Ems6eoVOBxg
I efterhand har Hyland berättat att han var helt överraskad av hur intervjun utvecklade sig och när han lät Snoddas sjunga så tänkte han: "Hoppas för f****n att karln kan sjunga".
Men det blev en jättesupersuccé. En av de riktigt stora överraskningarna i Svensk Radio- och TV-historia. Folk blev som tokiga. Alla ville höra Snoddas. Den kvällen började en helt ofattbar karriär.
Nästa dag blev Stadion helt fullspikad - "alla" ville se Snoddas. Och arrangörerna tvingades att dra ut en kabel på isen och låta honom sjunga sången direkt i högtalarna. Torsten Adenby var blixtsnabb och bokade upp framträdanden landet runt. Snoddas slog publikrekord i folkparkerna. På många ställen står det rekordet än i dag. Två dagar senare var skivan inspelad och den sålde något helt otroligt. Så här lät originalskivan:
http://www.youtube.com/watch?v=AXFzrMXKGkk
Och i morgon invigs Bandy-VM i Sverige. Donkeyman minns mycket väl Bandy-VM i Stockholm år 1963. Den 24. Februari såg han Sverige - Sovjetunionen på Stockholms Stadion. En match som Sovjet vann med 8-0 efter ett helt obegripligt artisteri. På den tiden undrade man om Sverige någonsin skulle kunna besegra Ryssarna.
Ett annat Bandy-VM som Donkeyman minns var just första gången som Sverige slog Ryssland och blev världsmästare. Det var år 1981. Sovjet hade vunnit 11 raka VM-titlar och nu gick turneringen borta i Chabarovsk. Donkeyman körde droska den natten och i Stockholm var det våldsamt snöoväder. Flyget på Bromma stod stilla och SAS skickade passagerare runt landet i droskor. Donkeyman som körde en gammal Dodge Dart fick hämta fyra herrar för transport till Karlstad.
Och mitt i snöovädret på blankisen över Kilsbergen (eller vad det nu heter) gick finalen. Alla fem i bilen lyssnade intensivt och jublet var skyhögt efter den eftertraktade titeln var vunnen. Karlstad är ju en stor bandystad med både Göta och Boltic bland annat.
Väl framme vid Karlstad flygplats skrev SAS representant under räkningen men lämnade summan öppen därför att han fick också i uppgift att köra herrarna hem. Varvid det visade sig att en av gubbarna bodde i Arvika så det blev en massa mil till på blankishala slingrande vägar innan körningen var klar. Men det är en annan historia.
måndag 21 januari 2013
Den mörkertid är över
Donkeyman har tillbringat en och en halv månad i ide. Förra artikeln skrevs när det var dags för lucia. Sedan var det intensiv jobbning tills det var dags för midvinterblot.
Enligt god gammal tradition "Drack Donkeyman Jol" med början Fredag den 21. December och ett par dagar framöver. Därefter låg han stilla och lät tiden rinna iväg. Som bekant firar inte Donkeyman den kristna Julhelgen. Däremot läste Donkeyman från det han kallar för sitt "Juleevangelium". Nämligen det kapitel i Frans G. Bengtsons roman "Röde Orm" där "Orm dricker Jul hos Kungen i Danmark." Ett synnerligen mustigt stycke litteratur.
Detta år hade han dessutom en helvetes tandvärk, det var en av hörntänderna som bestämt sig för att "ta kväll". Och med en värkande tand hängandes på trekvart höll sig Donkeyman inne ända tills det blev vardag igen.
Men när vardagen kom gjorde det inte ont längre så det planerade tandläkarbesöket skjöts upp.
Dumt nog.
Därför att Nyårshelgen hann inte börja förrän tandvärken började igen. Vilket krävde action. En spetstång kokades i vatten som decinfektion. Därefter började han bryta och bända på tanddjäveln, som lossnade ganska snart.
Och värken gick över. På 30 sekunder. Sedan dess har det bara varit "paradis". Och Donkeyman blåste tandläkaren på ett par tusenlappar.
Direkt efter Nyårshelgen blev det avfärd till Danmark där Donkeyman nu har varit i tre veckor på ett arbetsuppdrag. Det rör sig om en dockning som äger rum i Hirtshals och som nu börjar närma sig slutet. Sedan blir det hemresa till nya projekt som väntar på hemmaplan.
Men tre veckor i Danmark är inte fel. Tänk att få äta god och billig mat, dricka billigt brännvin och sänka ett par pilsner på sjapp som tillåter rökning. Nostalgin flödar och man närmar sig paradiset. Men då börjar vi snacka politik och det skall vi inte ha något av i denna årets första artikel.
Och i dag är det "Soldag" i Tromsø. Vilket gør att livet bokstavligt talat är betydligt ljusare vid hemkomsten. Årets helvetesperiod, dvs 15 Oktober till 15 Januari är äntligen över. Nu går allt mot ljusare tider igen.
Enligt god gammal tradition "Drack Donkeyman Jol" med början Fredag den 21. December och ett par dagar framöver. Därefter låg han stilla och lät tiden rinna iväg. Som bekant firar inte Donkeyman den kristna Julhelgen. Däremot läste Donkeyman från det han kallar för sitt "Juleevangelium". Nämligen det kapitel i Frans G. Bengtsons roman "Röde Orm" där "Orm dricker Jul hos Kungen i Danmark." Ett synnerligen mustigt stycke litteratur.
Detta år hade han dessutom en helvetes tandvärk, det var en av hörntänderna som bestämt sig för att "ta kväll". Och med en värkande tand hängandes på trekvart höll sig Donkeyman inne ända tills det blev vardag igen.
Men när vardagen kom gjorde det inte ont längre så det planerade tandläkarbesöket skjöts upp.
Dumt nog.
Därför att Nyårshelgen hann inte börja förrän tandvärken började igen. Vilket krävde action. En spetstång kokades i vatten som decinfektion. Därefter började han bryta och bända på tanddjäveln, som lossnade ganska snart.
Och värken gick över. På 30 sekunder. Sedan dess har det bara varit "paradis". Och Donkeyman blåste tandläkaren på ett par tusenlappar.
Direkt efter Nyårshelgen blev det avfärd till Danmark där Donkeyman nu har varit i tre veckor på ett arbetsuppdrag. Det rör sig om en dockning som äger rum i Hirtshals och som nu börjar närma sig slutet. Sedan blir det hemresa till nya projekt som väntar på hemmaplan.
Men tre veckor i Danmark är inte fel. Tänk att få äta god och billig mat, dricka billigt brännvin och sänka ett par pilsner på sjapp som tillåter rökning. Nostalgin flödar och man närmar sig paradiset. Men då börjar vi snacka politik och det skall vi inte ha något av i denna årets första artikel.
Och i dag är det "Soldag" i Tromsø. Vilket gør att livet bokstavligt talat är betydligt ljusare vid hemkomsten. Årets helvetesperiod, dvs 15 Oktober till 15 Januari är äntligen över. Nu går allt mot ljusare tider igen.
onsdag 12 december 2012
Massdemonstration
Donkeyman minns demonstrationerna från sin ungdoms dagar. När 10.000-tals demonstrerade mot VietNamkriget, Almstriden fyllde Kungsträdgården med folk, "Halva Söder" fylldes med folk när Polisen tömde kvarteret Mullvaden. Minst 50.000 demonstrerade på 1. Maj.
Och så vidare, och så vidare ....... Den gången kan man tala om massdemonstration.
En stor debattfråga den gången var - hur många hade gått i respektive tåg. Polisen och arrangörerna hade ofta olika uppfattning.
I moderna tider har demonstrationen som politisk metod förändrat sig totalt. Bara här i lilla Tromsø har vi många så kallade "massdemonstrationer" där manifestationen består av 20-30 stycken utkommenderade partianställda och förtroendevalda samt kanske lika många "vanliga" deltagare. Tidningarnas fotografer ställs inför problemet att ta bilder som ger intryck av stor folkmassa. Så att tidningen i fråga kan "klämma ut" artiklar några dagar i rad.
Det senaste exemplet på detta var mot-demonstrationen i Oslo mot att EU fick Nobels Fredspris. I ett par veckors tid läste vi om att det skulle bli enorma manifestationer mot prisutdelningen. Något som styrks av den allmänna inställningen mot EU i detta land samt att över 50 olika organisationer, varav några riktigt stora anslöt sig till manifestationen.
Nu skulle det bli "massdemonstration". Och "massdemonstration" var det om man skall tro alla media. Bortsett från att polisen anslog antalet deltagare till cirka 500. Andra källor anslog 700.
Med ett par Stortingspartier och 50 stora organisationer i ryggen så borde uppslutningen betecknas som ett Fiasko. Inte som en "massdemonstration".
Donkeyman anser att detta är ett klart exempel på felrapportering i media. För det kan väl inte vara så att rapporteringen styrs av journalisternas egna uppfattningar i frågan.
Och så vidare, och så vidare ....... Den gången kan man tala om massdemonstration.
En stor debattfråga den gången var - hur många hade gått i respektive tåg. Polisen och arrangörerna hade ofta olika uppfattning.
I moderna tider har demonstrationen som politisk metod förändrat sig totalt. Bara här i lilla Tromsø har vi många så kallade "massdemonstrationer" där manifestationen består av 20-30 stycken utkommenderade partianställda och förtroendevalda samt kanske lika många "vanliga" deltagare. Tidningarnas fotografer ställs inför problemet att ta bilder som ger intryck av stor folkmassa. Så att tidningen i fråga kan "klämma ut" artiklar några dagar i rad.
Det senaste exemplet på detta var mot-demonstrationen i Oslo mot att EU fick Nobels Fredspris. I ett par veckors tid läste vi om att det skulle bli enorma manifestationer mot prisutdelningen. Något som styrks av den allmänna inställningen mot EU i detta land samt att över 50 olika organisationer, varav några riktigt stora anslöt sig till manifestationen.
Nu skulle det bli "massdemonstration". Och "massdemonstration" var det om man skall tro alla media. Bortsett från att polisen anslog antalet deltagare till cirka 500. Andra källor anslog 700.
Med ett par Stortingspartier och 50 stora organisationer i ryggen så borde uppslutningen betecknas som ett Fiasko. Inte som en "massdemonstration".
Donkeyman anser att detta är ett klart exempel på felrapportering i media. För det kan väl inte vara så att rapporteringen styrs av journalisternas egna uppfattningar i frågan.
lördag 8 december 2012
Utrensning
I min förra artikel redogjorde jag för vår lokala Skandal kring "Raske Roger". Sedan dess har alla media skrivit spaltkilometer om saken. Den officiella Politiskt Korrekta uppfattningen lutar mot att Roger Ingebrigtsen är en dålig människa som inte längre bör ha medborgerligt förtroende medan det är synd om Damen som är hans offer. Den Politiskt Korrekta delen av samhället skulle gärna bygga en galge på stortorget eller resa ett bål på Strandtorget. Men i brist på detta så räcker det så bra med en verbal form av "tjära och fjäder".
Och visst är det väl sant på sitt sätt. RI är uppenbarligen en "snuskhummer" som har utnyttjat sin ställning i partiet för att förföra en ung jänta. Samt fortsätta med ett förhållande under flera år. Jäntan å sin sida är enbart ett offer som inte på något sätt har någon som helst skuld i det hela. Samtidigt konstateras att något brottsligt har inte ägt rum, däremot är det något djupt omoraliskt som har skett.
Dessutom är den Politiskt Korrekta meningen att det bara var en ren slump att man släppte "bomben" bara två dager innan det avgörande nominationsmötet. Trots att det har gått åtta år sedan saken inträffade.
Och Arbeiderpartiet ställer självfallet (med rätta) upp på att stötta kvinnan och hjälpa henne vidare i livet. Åtmindstone just nu.
Samtidigt står alla "Raske Rogers" gamla partivänner i en ring runt honom och pissar på "liggande man". Vilket är väldigt typiskt Skandinavien. Den Sosse som i dag söker upp RI och undrar hur han har det riskerar sin framtida politiska karriär. Det är nämligen så att här i Skandinavien har alla framgångsrika personer (både inom politiken, idrotten, kulturen eller näringslivet) en skara med följeslagare som önskar sola sig i glansen. Personer som gärna använder den framgångsrike som "kork" för att lyfta dem i karriären.
Men när "Stjärnan" faller av något skäl så är samma människor de som först ställer sig och pissar på liket. För att markera sitt avståndstagande så att de inte själva åker med i "dragsuget". Och här finns inte någon preskribtionstid. En gång Skurk - alltid Skurk.
I dag kan Roger antagligen rensa ned sin kontaktlista till 5% av vad den var för en vecka sedan. De som eventuellt vågar träffa honom måste uppträda under förklädnad. Han har också upptäckt vilka som är riktiga vänner och vilka som enbart var ute efter att sola sig i glansen.
Donkeyman har sett detta vid många tillfällen under sin levnad. Han uttalar sig dessutom av egen erfarenhet. Han har också upplevt hur hela omgivningen som tidigare gärna drack öl på hans bekostnad och som solade sig i det han hade åstadkommit plötsligt verbalt stod och pissade på honom. För långt mindre än vad RI har gjort. Så han vet hur det är.
Men en person som RI kommer garanterat att resa sig ur det här. Han går till en ny karriär och om fem år har han nått långt inom det privata näringslivet. Och undrar varför han lade ned så mycket tid på det politiska arbetet.
Donkeyman är å andra sidan inte Politiskt Korrekt så han önskar Roger lycka till i hans framtida liv.
Och visst är det väl sant på sitt sätt. RI är uppenbarligen en "snuskhummer" som har utnyttjat sin ställning i partiet för att förföra en ung jänta. Samt fortsätta med ett förhållande under flera år. Jäntan å sin sida är enbart ett offer som inte på något sätt har någon som helst skuld i det hela. Samtidigt konstateras att något brottsligt har inte ägt rum, däremot är det något djupt omoraliskt som har skett.
Dessutom är den Politiskt Korrekta meningen att det bara var en ren slump att man släppte "bomben" bara två dager innan det avgörande nominationsmötet. Trots att det har gått åtta år sedan saken inträffade.
Och Arbeiderpartiet ställer självfallet (med rätta) upp på att stötta kvinnan och hjälpa henne vidare i livet. Åtmindstone just nu.
Samtidigt står alla "Raske Rogers" gamla partivänner i en ring runt honom och pissar på "liggande man". Vilket är väldigt typiskt Skandinavien. Den Sosse som i dag söker upp RI och undrar hur han har det riskerar sin framtida politiska karriär. Det är nämligen så att här i Skandinavien har alla framgångsrika personer (både inom politiken, idrotten, kulturen eller näringslivet) en skara med följeslagare som önskar sola sig i glansen. Personer som gärna använder den framgångsrike som "kork" för att lyfta dem i karriären.
Men när "Stjärnan" faller av något skäl så är samma människor de som först ställer sig och pissar på liket. För att markera sitt avståndstagande så att de inte själva åker med i "dragsuget". Och här finns inte någon preskribtionstid. En gång Skurk - alltid Skurk.
I dag kan Roger antagligen rensa ned sin kontaktlista till 5% av vad den var för en vecka sedan. De som eventuellt vågar träffa honom måste uppträda under förklädnad. Han har också upptäckt vilka som är riktiga vänner och vilka som enbart var ute efter att sola sig i glansen.
Donkeyman har sett detta vid många tillfällen under sin levnad. Han uttalar sig dessutom av egen erfarenhet. Han har också upplevt hur hela omgivningen som tidigare gärna drack öl på hans bekostnad och som solade sig i det han hade åstadkommit plötsligt verbalt stod och pissade på honom. För långt mindre än vad RI har gjort. Så han vet hur det är.
Men en person som RI kommer garanterat att resa sig ur det här. Han går till en ny karriär och om fem år har han nått långt inom det privata näringslivet. Och undrar varför han lade ned så mycket tid på det politiska arbetet.
Donkeyman är å andra sidan inte Politiskt Korrekt så han önskar Roger lycka till i hans framtida liv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)