Donkeyman gjorde besökets obligatorisak ångbåtsresa i går kväll. Det var Storskärs "kvart - i - femma" som fick äran av ett besök av Donkeyman och jourhavande. Och jourhavande blev helt frälst för ångbåtsresande.
Full packe med biff, glass, öl, sup och punsch.
Och Donkeyman konstaterar att Storskär är i ett bättre skick som han någonsin har sett båten. Den är dessutom en gammal bekant. Här har Donkeyman varit biljettare, matros, eldare och maskinchef. Lite då och då under perioden mitt på sextiotalet och fram mot sluet på sjuttiotalet.
En resa som rekommenderas åt alla som besöker Stockholm.
tisdag 12 augusti 2008
måndag 11 augusti 2008
Vilodagen
I går var det söndag.
Donkeyman hedrade vilodagen genom att vila på diverse uteserveringar på Söder. Med början ute på trottoaren utanför Gröne Jägaren och fortsättning gatulångs.
Sedan konstaterade Donkeyman att han är en idiot. Två kvällar innan hade han lånat PC:n hemma hos en kamrat och betalt sin teleräkning på kronor 858. Men på Söndagen upptäcker Donkeyman att han har försett Telenor med kronor 8580. Vilket något slankade tillgänglig resekassa. Till stor irritation.
Kvällen avslutades på Pelikan samt framför TV:n på hotellet. Och Donkeyman trivs fortfarande.
Donkeyman hedrade vilodagen genom att vila på diverse uteserveringar på Söder. Med början ute på trottoaren utanför Gröne Jägaren och fortsättning gatulångs.
Sedan konstaterade Donkeyman att han är en idiot. Två kvällar innan hade han lånat PC:n hemma hos en kamrat och betalt sin teleräkning på kronor 858. Men på Söndagen upptäcker Donkeyman att han har försett Telenor med kronor 8580. Vilket något slankade tillgänglig resekassa. Till stor irritation.
Kvällen avslutades på Pelikan samt framför TV:n på hotellet. Och Donkeyman trivs fortfarande.
söndag 10 augusti 2008
Kräftskivan
I går var Donkeyman först på museirond. Därefter gick turen tillsammans med jourhavande till Den Gyllene Freden för intagande av kräftor.
Eftersom jourhavande aldrig ätit kräftor under traditionella former så följde vi traditionen från Stockholms ledande kulturpersonligheter under de senaste seklerna och intog kräftor på Freden. Och där fick man hemkokta Vätternkräftor som bara var så perfekta som de kan bli. Stora, lagom hårde i skalet, lagom sälta och framför allt - Riktig Krondill. Något som mera förekommer som förorening i köpekräftorna.
Samt traditionella tillbehör.
Dessutom - priset var minst sagt anständigt. Till och med inom ramen för vad Donkeymans pressade ekonomi tillåter. Trots att det blev både öl och sup. Med andra ord var det helt upplagt för en helkvällssittning till ett pris av väl under tusingen..... På Freden...... Jourhavande var helt lyrisk.
Avslutning på ett par lokala ölhak här på Söder.
Eftersom jourhavande aldrig ätit kräftor under traditionella former så följde vi traditionen från Stockholms ledande kulturpersonligheter under de senaste seklerna och intog kräftor på Freden. Och där fick man hemkokta Vätternkräftor som bara var så perfekta som de kan bli. Stora, lagom hårde i skalet, lagom sälta och framför allt - Riktig Krondill. Något som mera förekommer som förorening i köpekräftorna.
Samt traditionella tillbehör.
Dessutom - priset var minst sagt anständigt. Till och med inom ramen för vad Donkeymans pressade ekonomi tillåter. Trots att det blev både öl och sup. Med andra ord var det helt upplagt för en helkvällssittning till ett pris av väl under tusingen..... På Freden...... Jourhavande var helt lyrisk.
Avslutning på ett par lokala ölhak här på Söder.
lördag 9 augusti 2008
Festen
Donkeyman upplevde två fester i går.
För det första satt han hela eftermiddagen framför dumburken på sitt hotel och såg på OS-invigningen. Vilket naturligtvis var en jättefest. Som kostat fler milliarder än man kan räkna till och som höjer ribban ännu någon centimeter åt arrangörerna i London 2012.
Samtidigt kan man konstatera att två av festdeltagarna tycker att det var nödvändigt att börja kasta bomber på varandra samma dag. Men de är ju långt ifrån ensamma om att inse nödvändigheten av att bomba folk man inte tycker om. Flera av de andra festdeltagarna gör ju redan det i demokratins namn.
Och inte heller är det överraskande att det uppstår storskalig bombkastning i Kaukasus. Donkeyman har i vart fall inte något recept på hur man skall få lugn och ro där borta. Bortsett från möjligheten att det uppstår en hårdhänt diktatur som tar han om hela sk***n förstås. Som det var på Sovjetunionens tid. Men det vill vi ju inte heller.
Men på kvällen deltog Donkeyman och jourhavande i kraftfulla festligheter på Söder. Det var 08-dagen då man hade konserter över hela staden, jättefyrverkeri och en massa andra trivsamheter. Men även om fyrverkerierna var storartade så fick man en känsla av småstadsfest när man jämförde med Beijing förståss...
Fast Medis i Stockholm är inte så illa heller. Och det är ju Donkeymans riktiga hemmaplan.
För det första satt han hela eftermiddagen framför dumburken på sitt hotel och såg på OS-invigningen. Vilket naturligtvis var en jättefest. Som kostat fler milliarder än man kan räkna till och som höjer ribban ännu någon centimeter åt arrangörerna i London 2012.
Samtidigt kan man konstatera att två av festdeltagarna tycker att det var nödvändigt att börja kasta bomber på varandra samma dag. Men de är ju långt ifrån ensamma om att inse nödvändigheten av att bomba folk man inte tycker om. Flera av de andra festdeltagarna gör ju redan det i demokratins namn.
Och inte heller är det överraskande att det uppstår storskalig bombkastning i Kaukasus. Donkeyman har i vart fall inte något recept på hur man skall få lugn och ro där borta. Bortsett från möjligheten att det uppstår en hårdhänt diktatur som tar han om hela sk***n förstås. Som det var på Sovjetunionens tid. Men det vill vi ju inte heller.
Men på kvällen deltog Donkeyman och jourhavande i kraftfulla festligheter på Söder. Det var 08-dagen då man hade konserter över hela staden, jättefyrverkeri och en massa andra trivsamheter. Men även om fyrverkerierna var storartade så fick man en känsla av småstadsfest när man jämförde med Beijing förståss...
Fast Medis i Stockholm är inte så illa heller. Och det är ju Donkeymans riktiga hemmaplan.
fredag 8 augusti 2008
Kolonialbutiken
Väl på plats på Söder i Stockholm var det befriande att få gå runt i en "normal" kolonialbutik och botanisera. När man bor i Norge blir man med nödvändighet lite svältfödd. Att gå in på (den egentligen ganska lilla och enkla) ICA på Folkungagatan var som att komma till paradiset.
En butik som hade ett varuutbud som "by far" överstiger det man kan finna i betydligt större (till ytan) kolonialer i Tromsö. Dessutom varor av glimrande kvalitet och till priser som även Donkeyman har råd med.
Vad sägs om en sixpac halvlitersboxar med öl för femtiolappen. Och en tjuga Prince för under femtio spänn. Svenska pengar dessutom. För att inte tala om vad de vanliga kolonialvarorna kostade. Och kvaliteten.......
Donkeyman fick längtan tillbaka. Men gräset är ju alltid grönare på andra sidan kullen, eller kölen kanske man skulle säga i detta fall .....
Då blev det pubrunda eller kanske man skulle säga - tillbaka till gamla slagfält med nostalgi i blick. Så får vi se vad fredagen för med sig....
En butik som hade ett varuutbud som "by far" överstiger det man kan finna i betydligt större (till ytan) kolonialer i Tromsö. Dessutom varor av glimrande kvalitet och till priser som även Donkeyman har råd med.
Vad sägs om en sixpac halvlitersboxar med öl för femtiolappen. Och en tjuga Prince för under femtio spänn. Svenska pengar dessutom. För att inte tala om vad de vanliga kolonialvarorna kostade. Och kvaliteten.......
Donkeyman fick längtan tillbaka. Men gräset är ju alltid grönare på andra sidan kullen, eller kölen kanske man skulle säga i detta fall .....
Då blev det pubrunda eller kanske man skulle säga - tillbaka till gamla slagfält med nostalgi i blick. Så får vi se vad fredagen för med sig....
torsdag 7 augusti 2008
Norrlandståget
Donkeyman har åter gjort en av sina resor med tåg mellan Narvik och Stockholm. Normalt sett reser han 3-4 gånger om året. Med start redan för 50 år sedan
Detta var nypremiär med SJ som entrepenör. Historien är ju att i alla år drev SJ (Statens Järnvägar) trafiken. Men eftersom den gick med så stor förlust försökte man att övertyga regeringen om att få lägga ned all passagerartrafik norr om Sundsvall. Något som sammanföll med den ekonomiska krisen runt 1990 vilken ledde till att den dåvarande socialdemokratiska regeringen beslöt att tillåta privata entrepenörer att driva trafik på sådana järnvägar som gick med förlust.
Den första anbudsrundan förlorade SJ så det knakade. Ett nybildat företag vid namn Tågkompaniet vann med ett anbud som låg på halvparten av det som SJ krävde. Detta ledde till stor kritik eftersom privatiseringar på den tiden var ett särdeles fult ord.
Men resultatatet var att TK gjorde trafiken bättre och med betydligt bättre service. Med tiden började kunderna älska just Tågkompaniet. Så besvikelsen var stor när Connex vann nästa upphandling. Och nu har SJ vunnit igen så nu är vi tillbaka till basic igen.
Och "yours truly" som kund på sträckan måste säga att besvikelsen var stor. Man ser klart och tydligt att SJ sakta men säkert kommer att lägga sin stora och fuktiga hand över verksamheten och strömlinjeforma den i statsgrå anda.
Redan i Narvik märker man skillnaden. Serveringen på station har upphört (vilket man inte kan lasta SJ för). Biljettkontoret och passagerarservicen har stängts. Sammantaget var detta ganska trist eftersom tåget var tungt försenat med en massa människor som satt nera på station och gärna ville ha något att äta och dricka under väntetiden. För att inte tala om att man önskade INFORMATION......
Väl ombord på tåget visade det sig att vagnarna var rejält uppfräschade (något som inte heller är SJ:s förtjänst). Sovkupéen var betydligt snyggare än tidigare. Men å andra sidan var serveringen klart nedskuren. På flera sätt. För det första hade man bara ett smalt utbud av mikrorätter som serverades rätt ur kartongen. Tidigare entrepenörer lade åtmindstone upp maten snyggt på tallrik. Sedan hade man dragit in brännvinet. Man fick inte matsup, konjak till kaffet eller någon av alla de goda likörer och drinkar som tidigare serverades. Slutligen slog man igen det hela en timme tidigare än förr.
SJ påstår att tågservering inte lönar sig. Men de klarar alltså inte av att se serveringen som en del av totalutbudet. Det är faktiskt skillnad på en tretimmarsresa i södra Sverige och en 19 timmars resa från NordNorge. Och en sak är säker - skall man smälla igen serveringen och kasta ut ett 30-tal öl och mattörstiga personer redan vid 23 på kvällen så kommer nog SJ att prestera att förlora pengar på även detta.
Först hade vi SJ. Då var det brunt och trist. Så fick vi Tågkompaniet. Då blev det en fantastisk förbättring. Sedan fick vi Connex. Då blev det lite sämre men så tog de in Orientexpressen på serveringen och då blev det väldigt bra (en kort tid). Sedan döpte man om sig till Veolia och det blev sämre. Och slutligen kom SJ tillbaka - och då gick det i dass (för att använda ett Norskt uttryck).
Observera noga att detta inte är någon kritik mot personalen. De var otroligt serviceminded och gjorde sitt bästa. Men vid direkt fråga om man tyckte det var bättre att få komma in i stora fina SJ igen så svarade man minst sagt undvikande.
Donkeyman skall ge tåget en chans till. På hemvägen därför att han har redan köpt biljetterna. Men sedan är det nog slut på ett 50-årigt kundförhållande. Historien visar klart och tydligt att detta är verksamhet som bör organiseras av staten men utföras i privat regi.
Detta var nypremiär med SJ som entrepenör. Historien är ju att i alla år drev SJ (Statens Järnvägar) trafiken. Men eftersom den gick med så stor förlust försökte man att övertyga regeringen om att få lägga ned all passagerartrafik norr om Sundsvall. Något som sammanföll med den ekonomiska krisen runt 1990 vilken ledde till att den dåvarande socialdemokratiska regeringen beslöt att tillåta privata entrepenörer att driva trafik på sådana järnvägar som gick med förlust.
Den första anbudsrundan förlorade SJ så det knakade. Ett nybildat företag vid namn Tågkompaniet vann med ett anbud som låg på halvparten av det som SJ krävde. Detta ledde till stor kritik eftersom privatiseringar på den tiden var ett särdeles fult ord.
Men resultatatet var att TK gjorde trafiken bättre och med betydligt bättre service. Med tiden började kunderna älska just Tågkompaniet. Så besvikelsen var stor när Connex vann nästa upphandling. Och nu har SJ vunnit igen så nu är vi tillbaka till basic igen.
Och "yours truly" som kund på sträckan måste säga att besvikelsen var stor. Man ser klart och tydligt att SJ sakta men säkert kommer att lägga sin stora och fuktiga hand över verksamheten och strömlinjeforma den i statsgrå anda.
Redan i Narvik märker man skillnaden. Serveringen på station har upphört (vilket man inte kan lasta SJ för). Biljettkontoret och passagerarservicen har stängts. Sammantaget var detta ganska trist eftersom tåget var tungt försenat med en massa människor som satt nera på station och gärna ville ha något att äta och dricka under väntetiden. För att inte tala om att man önskade INFORMATION......
Väl ombord på tåget visade det sig att vagnarna var rejält uppfräschade (något som inte heller är SJ:s förtjänst). Sovkupéen var betydligt snyggare än tidigare. Men å andra sidan var serveringen klart nedskuren. På flera sätt. För det första hade man bara ett smalt utbud av mikrorätter som serverades rätt ur kartongen. Tidigare entrepenörer lade åtmindstone upp maten snyggt på tallrik. Sedan hade man dragit in brännvinet. Man fick inte matsup, konjak till kaffet eller någon av alla de goda likörer och drinkar som tidigare serverades. Slutligen slog man igen det hela en timme tidigare än förr.
SJ påstår att tågservering inte lönar sig. Men de klarar alltså inte av att se serveringen som en del av totalutbudet. Det är faktiskt skillnad på en tretimmarsresa i södra Sverige och en 19 timmars resa från NordNorge. Och en sak är säker - skall man smälla igen serveringen och kasta ut ett 30-tal öl och mattörstiga personer redan vid 23 på kvällen så kommer nog SJ att prestera att förlora pengar på även detta.
Först hade vi SJ. Då var det brunt och trist. Så fick vi Tågkompaniet. Då blev det en fantastisk förbättring. Sedan fick vi Connex. Då blev det lite sämre men så tog de in Orientexpressen på serveringen och då blev det väldigt bra (en kort tid). Sedan döpte man om sig till Veolia och det blev sämre. Och slutligen kom SJ tillbaka - och då gick det i dass (för att använda ett Norskt uttryck).
Observera noga att detta inte är någon kritik mot personalen. De var otroligt serviceminded och gjorde sitt bästa. Men vid direkt fråga om man tyckte det var bättre att få komma in i stora fina SJ igen så svarade man minst sagt undvikande.
Donkeyman skall ge tåget en chans till. På hemvägen därför att han har redan köpt biljetterna. Men sedan är det nog slut på ett 50-årigt kundförhållande. Historien visar klart och tydligt att detta är verksamhet som bör organiseras av staten men utföras i privat regi.
lördag 2 augusti 2008
Busspriserna
Samtidigt som våra politruker både på bas- och riksplan uttalar hur viktigt det är att öka kollektivtrafikens andel av transporterna så höjer de lokala företagen taxorna. Givetvis på order av fylkesadministrationen som betalar för gillet.
Donkeyman konstaterar att de röd/gröna med en dåres envishet påpekar hur viktigt det är att dessa företag ägs av samhället. Eller som det är i dag - Hurtigruten Group ASA, som i sin tur ägs av diverse så kallade samhällsnyttiga företag. I verkligheten märker man inte någon som helst skillnad gentemot de områden där kollektivtrafiken utföres av privata företag. Jag har hört många Finnmarkingar som säger att det faktiskt blev bättre när FFR (Finnmark Fylkesrederi) togs över av Connex, numera Veolia.
Internationellt har det gjorts många undersökningar kring vad som kan styra över resande till kollektivtrafik. Alla resultat visar att den avgörande faktorn är standard på fordon, tidtabeller och trafikutförande. Medan priset är sekundärt. Vilket innebär att en fattig fylkeskommun som har ett starkt intresse för att öka kollektivtrafikens andel skall prioritera standard framför pris. Inom vissa gränser givetvis.
Den modell för prishöjning som man nu använder, det vill säga ett procentuellt påslag rätt över hela "fjöla" är sannolikt den sämsta. Man gör ganska stora höjningar, i krontal räknat, på de längre linjerna och slår på ett par spänn på bybussarna. Problemet är bara att buss och båt på längre sträckor är ganska dyrt redan som det är. Det behövs inte någon större höjning för att bilkörning skall bli attraktivt. För bybussarna betyder någon enstaka spänn inte speciellt mycket.
Men bybussarna borde ändå ha ett helt annat taxesystem för att snabba på resorna. För att styra över från kontantbetalning till diverse kort så borde en kontantbiljett köpt ombord i bussen kosta radikalt mer än dagens 25 kronor. Ett rimligt pris vore kanske 40 eller 50 kronor. Medan en biljett köpt i förköp skulle kosta typ 20 kronor. Det vill säga ungefär hälften. Detta system skulle korta ned restiden eftersom man har så långsam biljettering i Tromsøs bybussar.
Sedan har vissa politiker tagit till orda för så kallad Nolltaxa. Dess värre har studiebesök för skattebetalarnas pengar blivit fult. Även om det kan vara aldrig så lärorikt. Men på det området finns det ett alldeles utmärkt studieobjekt. Donkeyman tänker på den Belgiska staden Hasselt.
Hasselt är ungefär lika stor som Tromsø. Vidare har man i likhet med Tromsø ett tättbyggt och koncentrerat stadscentrum. Det man har gjort är att man dels har gjort centrum till ett område som fungerar helt på de gåendes villkor, totalt utan genomfartstrafik och med mycket begränsad lokaltrafik. Så införde man nolltaxa på kollektivtrafiken för cirka 10 år sedan. Samtidigt som man radikalt förändrade och förbättrade linjenätet och standarden. Detta har ledit till en ökning av kollektivandelen på bortåt 900 (niohundra) procent. Utan dramatiska kostnadsökningar sedan man kunnat spara på vägbyggnad- och underhåll i stället.
Sedan måste Donkeyman i rättvisans namn påpeka att det har gjorts totalt misslyckade försök med nolltaxa på andra ställen. Skillnaden med Hasselt är att där har man gjort ett konsekvent geomfört och väl genomtänkt projekt som har kopplats med en stor mängd med andra åtgärder som inte har med busstaxorna att göra.
Donkeyman har faktiskt varit i Hasselt. Dels för att studera kollektivtrafiken men också för att besöka det Belgiska genevermuséet. Ett museum som gör ett besök i Hasselt till en ren njutning. Till och med av en sådan kaliber att även våra lokala politruker skulle ha stor nytta och nöje av att göra ett studiebesök.
Nu betvivlar Donkeyman starkt att Tromsøs politruker är i stånd till att genomföra något så stort och väl genomtänkt som projektet i Hasselt. Så det får nog bli vid det vanliga. Med halvdana och dåligt genomtänkta lösningar. Som kostar en massa pengar.
Om man verkligen VILL föra över trafik till kollektivtrafiken så finns det en självklar åtgärd som man kan kopiera rätt av från Sverige. Men den ligger på Stortingsnivå. Man måste först ändra på skattereglerna. Det innebär - OM man inte tjänar två timmar per dag räknat från dörr till dörr i arbetsresa så får man enbart dra av kostnaden för busskortet. Men då skall man också minnas att lokala busskort är betydligt billigare i den närmste Öststaten. Och OM då trafikbolaget sätter in ett par bussar morgon- och kväll som passar de vanligaste arbetstiderna så tar man bort bilavdraget för nästan alla som bor utmed linjen. Vilket visat sig vara ett synnerligen verkningsfullt styrmedel riktat mot dem som bor i "halvbebyggda" områden ett par mil från ett bycentrum. Därmed betalar man med lätthet kostnaden för dessa extra bussturer från områden där bussen tidigare bara gick som skolskjuts.
Donkeyman har mycket att säga om kollektivtrafiken - och skall göra det i framtida inlägg.
Donkeyman konstaterar att de röd/gröna med en dåres envishet påpekar hur viktigt det är att dessa företag ägs av samhället. Eller som det är i dag - Hurtigruten Group ASA, som i sin tur ägs av diverse så kallade samhällsnyttiga företag. I verkligheten märker man inte någon som helst skillnad gentemot de områden där kollektivtrafiken utföres av privata företag. Jag har hört många Finnmarkingar som säger att det faktiskt blev bättre när FFR (Finnmark Fylkesrederi) togs över av Connex, numera Veolia.
Internationellt har det gjorts många undersökningar kring vad som kan styra över resande till kollektivtrafik. Alla resultat visar att den avgörande faktorn är standard på fordon, tidtabeller och trafikutförande. Medan priset är sekundärt. Vilket innebär att en fattig fylkeskommun som har ett starkt intresse för att öka kollektivtrafikens andel skall prioritera standard framför pris. Inom vissa gränser givetvis.
Den modell för prishöjning som man nu använder, det vill säga ett procentuellt påslag rätt över hela "fjöla" är sannolikt den sämsta. Man gör ganska stora höjningar, i krontal räknat, på de längre linjerna och slår på ett par spänn på bybussarna. Problemet är bara att buss och båt på längre sträckor är ganska dyrt redan som det är. Det behövs inte någon större höjning för att bilkörning skall bli attraktivt. För bybussarna betyder någon enstaka spänn inte speciellt mycket.
Men bybussarna borde ändå ha ett helt annat taxesystem för att snabba på resorna. För att styra över från kontantbetalning till diverse kort så borde en kontantbiljett köpt ombord i bussen kosta radikalt mer än dagens 25 kronor. Ett rimligt pris vore kanske 40 eller 50 kronor. Medan en biljett köpt i förköp skulle kosta typ 20 kronor. Det vill säga ungefär hälften. Detta system skulle korta ned restiden eftersom man har så långsam biljettering i Tromsøs bybussar.
Sedan har vissa politiker tagit till orda för så kallad Nolltaxa. Dess värre har studiebesök för skattebetalarnas pengar blivit fult. Även om det kan vara aldrig så lärorikt. Men på det området finns det ett alldeles utmärkt studieobjekt. Donkeyman tänker på den Belgiska staden Hasselt.
Hasselt är ungefär lika stor som Tromsø. Vidare har man i likhet med Tromsø ett tättbyggt och koncentrerat stadscentrum. Det man har gjort är att man dels har gjort centrum till ett område som fungerar helt på de gåendes villkor, totalt utan genomfartstrafik och med mycket begränsad lokaltrafik. Så införde man nolltaxa på kollektivtrafiken för cirka 10 år sedan. Samtidigt som man radikalt förändrade och förbättrade linjenätet och standarden. Detta har ledit till en ökning av kollektivandelen på bortåt 900 (niohundra) procent. Utan dramatiska kostnadsökningar sedan man kunnat spara på vägbyggnad- och underhåll i stället.
Sedan måste Donkeyman i rättvisans namn påpeka att det har gjorts totalt misslyckade försök med nolltaxa på andra ställen. Skillnaden med Hasselt är att där har man gjort ett konsekvent geomfört och väl genomtänkt projekt som har kopplats med en stor mängd med andra åtgärder som inte har med busstaxorna att göra.
Donkeyman har faktiskt varit i Hasselt. Dels för att studera kollektivtrafiken men också för att besöka det Belgiska genevermuséet. Ett museum som gör ett besök i Hasselt till en ren njutning. Till och med av en sådan kaliber att även våra lokala politruker skulle ha stor nytta och nöje av att göra ett studiebesök.
Nu betvivlar Donkeyman starkt att Tromsøs politruker är i stånd till att genomföra något så stort och väl genomtänkt som projektet i Hasselt. Så det får nog bli vid det vanliga. Med halvdana och dåligt genomtänkta lösningar. Som kostar en massa pengar.
Om man verkligen VILL föra över trafik till kollektivtrafiken så finns det en självklar åtgärd som man kan kopiera rätt av från Sverige. Men den ligger på Stortingsnivå. Man måste först ändra på skattereglerna. Det innebär - OM man inte tjänar två timmar per dag räknat från dörr till dörr i arbetsresa så får man enbart dra av kostnaden för busskortet. Men då skall man också minnas att lokala busskort är betydligt billigare i den närmste Öststaten. Och OM då trafikbolaget sätter in ett par bussar morgon- och kväll som passar de vanligaste arbetstiderna så tar man bort bilavdraget för nästan alla som bor utmed linjen. Vilket visat sig vara ett synnerligen verkningsfullt styrmedel riktat mot dem som bor i "halvbebyggda" områden ett par mil från ett bycentrum. Därmed betalar man med lätthet kostnaden för dessa extra bussturer från områden där bussen tidigare bara gick som skolskjuts.
Donkeyman har mycket att säga om kollektivtrafiken - och skall göra det i framtida inlägg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)