Det demokratiska partikonventet går på skenor. Obama / Biden har blivit nominerade till partiets officiella kandidater och Hillary har hållit ett stort tal där hon "endorses" dem och friställde sina egna delegater. Vilket gjorde att valet kunde ske med acklamation.
Donkeyman har tagit sig tid att studera Hillarys tal och hans åsikt är att talet inte innehöll mer positivt om Obama än vad som kan förväntas. Hillary sade precis så mycket som behövdes för att ingen skall kunna kritisera henne för att inte vara solidarisk med partiet.
Donkeyman har länge funderat på om inte Hillarys taktik nu riktar sig mot nominationen år 2012. McCain har flera gånger sagt att det är fullt tänkbart att han bara sitter en period (om han blir vald). Så OM Obama / Biden förlorar valet i år skall det nog mycket till för att inte Hillary skall bli nominerad och ha en god chans att vinna om fyra år.
Skall man tro våra Skandinaviska dagstidingar så har Obama närmast valsegern som i en liten ask. Och man rapporterar kontinuerligt procenttal från opinionsundersökningar. Problemet är att det inte nödvändigtvis är den som får flest röster som vinner valet. Det gäller att vinna flest elektorer och dessa utses i var delstat i proportion till statens storlek. Men i var delstat är det enligt principen "winner takes all". Det gäller alltså att vinna "de viktiga" staterna.
OM vi leker med det tankeexperimentet att Demokraterna hade haft samma valsystem i primärvalen så skulle Hillary fullkomligt ha krossat Obama i nominationen. Därför att hon vann de stora "tunga" staterna men fick inte fullt betalt för detta tack vare den proportionella principen. Men det är dessa stater som Obama måste vinna för att vinna presidentvalet.
Det finns 538 elektorer. Men av dessa är demokraterna närmast garanterade 68 stycken från Västkusten och ett 100 talet från NordOst. Det är stater som republikanerna knappast tillmätes en chans att vinna. Medan republikanerna närmast är garanterade bortåt 150 elektorer från Mellanvästern och Texas.
Därmed är det i runda tal 220 kvar att kämpa om. Och dessa ligger någorlunda jämnt fördelade mellan partierna i stater där några procent skiljer den ena eller den andra vägen. Det är dessa stater som partiernas analytiker nu lägger slagplaner för.
Samtidigt finns det en och annan som reser tvivel om Californien verkligen är så säkert demokratisk som man tror. En stat där Obama leder kraftigt på opinionsundersökningarna och där republikanerna inte vunnit i modern tid. MEN - republikanerna har guvernören, som är mycket populär. Och det är en stor spansktalande befolkning, som av tradition inte röstar med svarta. Frågan är hur dessa kommer att ställa sig. Detta är avgörande, därför att om McCain skulle ta Californien är det nog kokt för Obama.
Men det finns en osäker faktor som kan förändra allt. Valdeltagandet i USA har alltid varit lågt. Obama lyckades mobilisera stora mängder nya väljare till primärvalen och till caucus. Något som helt förändrade all vedertagen valmatematik. Klarar han att upprepa det konststycket i presidentvalet så kan han ändra den politiska kartan totalt. Mobilisering av "soffliggare" har en enorm potential i detta valet.
Vi går helt säkert mot en spännande höst. Och Donkeyman ber verkligen TV-bolagen att tänka igenom hur man skall hantera valnatten. Donkeyman hoppas verkligen att någon ställer upp med en valvaka som är laddad med expertis på USA:s valmatematik och inte bara de "vanliga" experterna och kommentatorerna.
torsdag 28 augusti 2008
onsdag 27 augusti 2008
Hurtigruten
Det har skrivits spaltmil om Hurtigruten genom åren. "Världens vackraste sjöresa" har inte varit helt okontroversiell. Det var en stor grupp i stortinget som ville dra in statsbidragen redan för över 10 år sedan och vid varje ny avtalsomgång under senare år har kustens folk stått upp och mobiliserat kring Hurtigruteavtalet.
Men det har varit många revolutionerande ting under de senaste 15 åren. Donkeyman skall nämna några:
Först kom de nya stora båtarna. De var visserligen svindyra men man ansåg ändå sig ha fått så pass goda priser att de var mycket prisvärda. Dessa skulle genom sin stora kapacitet sommartid kunna "ta hand om" den stora efterfrågan som man annars inte klarade. Vidare skulle de generera nya resande. Nu ses de som ett stort problem. De anses för stora och skuldnivån är alldeles för hög.
Så var det den senaste avtalsvändan. Då sågs avtalet som en stor seger. Man ansåg att driften av Hurtigruterna var säkrad långt in i framtiden. Nu anses avtalet alldeles för dåligt. Ingen kunde den gången ana att bränslepriserna skulle fyka rätt till himmels. Och detta drabbar inte bara Hurtigrutetrafiken, det drabbar även lokaltrafiken till sjöss och lands.
Sedan kom de olika turerna kring NorCargo, vilket ledde till att man skapade den nya fraktpoolen Nor-Lines. Men en bieffekt var att en hel del av frakterna som tidigare gick med kustbåt numera går på landsväg.
Så kom sammanslagningen mellan TFDS och OVDS. Där det viktigaste temat blev en typisk NordNorsk lokaliseringsdebatt. Var skulle administrationen ligga? Och vilka skulle sitta i styrelsen. På klassiskt NordNorskt vis blev det viktigare var styrelseledamoten hade sin hemvist än vad han egentligen kunde. Och man fick till en företagsledning som visade sig vara ganska befriad från sjöfartskunnande. Nu är inte den saken lika helig längre.
Det predikades vidare hur viktigt det var att ägandet var NordNorskt. Men nu när konkursen sakta men säkert närmar sig talar man om hur viktigt det är att få in nya och kapitalstarka ägare utifrån....
Sedan kom trafiken på Antarktis och Grönland. Som skulle ge meranvändning av fartygen och skapa merintäkter. Men plötsligt reducerar man på Antarktis. En god gissning är att intäkterna inte blev som förväntat.
Nu tycks det vara följande som gäller: Omförhandla Hurtigruteavtalet antingen så man får mer pengar för att kompensera för de höjda bränslepriserna eller så man kan förändra rutemönstret. Det vill säga reducerat antal anlöp och antagligen ett kutt i Finnmarksdelen. Vidare vill man sälja några av de nya båtarna och chartra tillbaka dem. Samt skaffa sig nya ägare, gärna utifrån.
Det tycks som om det har förekommit en avsevärd kamelslukning de senaste året.
Donkeyman vill erinra om vad som hände med Bergenske för 30 år sedan. Den gången som Hurtigruterna hamnade i TFDS. Bergenske var ett rederi som satt på avsevärda tillgångar. Man hade en stor flotta, man hade fastigheter, man hade "you name it". Men det gick dåligt och aktiekursen sjönk som en sten. Slutligen köpte gruppen runt Cosmos upp det hela. Och styckade upp rederiet. Man sålde tillgångarna "piece by piece", bland annat till TFDS. Och slutligen hade raidarna gjort sig en god slant. Men Bergenske var historia och spritt för alla vindar. Nu när kursen på Hurtigruten Group är i fritt fall öppnar man för något liknande......
När det gäller problematiken kring Hurtigruten så finns det många ting man kan anse. Men Donkeyman vill påpeka några ting:
1. De nya båtarna och den nya tidens tänkande har också inneburit att man stoppar vid dåligt väder. "In the good old days" seglade man i stort sett jämnt. När flyget inte gick och när vägen var stängd så gick Hurtigruten. Det är inte längre fallet. En annan sak som berör samma tema är de många cancelleringarna vintertid.
2. Prisnivån har stigit så pass att det även efter Norska mått har blivit dyrt att resa. Man har genom åren medvetet sökt sig mot ett mer exklusivt segment. Medan "den vanliga resenären" har känt sig mer och mer utesluten. Jämför man med till exempel Finlandstrafiken eller färjetrafiken från Norge mot Danmark och Tyskland så utgör ryggraden bland publiken "vanligt folk" som tar en tur för att roa sig. Den publiken har Hurtigruten i stor utsträckning avstått från. Trots att den potentialen är jättelik. "Ta en tur för att festa lite" - publiken saknas helt och hållet på Hurtigruten. Trots att den kanske är allra enklast att rekrytera. Som Sten Allan Olsson (skaparen av Stena-Line) sade en gång i tiden. Se till att få dem ombord så spenderar dem.
3. Det vore väldigt intressant att få jämföra driftkostnader för färjetrafik i Östersjön och Skagerack med Hurtigruten. De få siffror som är offentliga och det som ryktana säger talar inte i Hurtigrutens favör.
4. Man har en synnerligen välbemannad administration. Som är utspridd över flera olika platser. Men i vart fall när det gäller driften dvs Inköp, Personal, Teknik och Operation är det väldigt få som tidigare har haft liknande jobb på andra ställen. På något vis har Hurtigruten isolerat sig från resten av sjöfartsvärlden. Det är normalt att folk byter jobb och rör sig mellan rederierna, vilket ger en nyttig input av nytt tänkande. Så icke i de gamla TFDS och OVDS, så icke i den nya Hurtigruten heller. Och trots att man konkurrerar med kryssningsbranschen så är det inte många personer i administationen som har sin bakgrund därifrån.
5. Visst kan man ändra på antalet anlöp men det blir inte några radikala inbesparingar förrän man lägger om seglationsmönstret totalt, dvs upphör med daglig trafik och kortar ned linjen. Så man kan spara in på antalet båtar. Men den dagen man gör detta har man en nedsida också. Som är besvärlig att beräkna. Donkeyman tror att man skjuter sig själv i foten, då är det inte längre Hurtigruten då är det ren kryssningstrafik.
6. Norge är nog det enda land i världen där man skulle drömma om att lägga ned något sådant som just Hurtigruten. Enligt Donkeymans åsikt bör staten på kort sikt ersätta rederiet för de galloperande bränslepriserna. Precis som man bör ersätta andra som driver kollektivtrafik. Genom någon form av "bränsletillägg". Det kommer att bli dyrt men om så inte sker så är det inte bara Hurtigruten som är i fara. Men får inte glömma att de galloperande bränslepriserna också genererar avsevärda inkomster till staten. (För övrigt har hela kollektivtrafiken stora problem i dag se bara till de senaste indragningarna här i fylket.)
7. På lång sikt måste man befria sig från de institutionella ägarna och skaffa sig professionella ägare med rederikunskap som önskar vara aktiva ägare. Det är stor skillnad mellan att driva Bank och att driva Rederi. Befolkningen i NordNorge har inte någon benefit av att kommuner, banker, fylke och lokala kraftbolag sitter som ägare. Snarare tvärtom.
Men det har varit många revolutionerande ting under de senaste 15 åren. Donkeyman skall nämna några:
Först kom de nya stora båtarna. De var visserligen svindyra men man ansåg ändå sig ha fått så pass goda priser att de var mycket prisvärda. Dessa skulle genom sin stora kapacitet sommartid kunna "ta hand om" den stora efterfrågan som man annars inte klarade. Vidare skulle de generera nya resande. Nu ses de som ett stort problem. De anses för stora och skuldnivån är alldeles för hög.
Så var det den senaste avtalsvändan. Då sågs avtalet som en stor seger. Man ansåg att driften av Hurtigruterna var säkrad långt in i framtiden. Nu anses avtalet alldeles för dåligt. Ingen kunde den gången ana att bränslepriserna skulle fyka rätt till himmels. Och detta drabbar inte bara Hurtigrutetrafiken, det drabbar även lokaltrafiken till sjöss och lands.
Sedan kom de olika turerna kring NorCargo, vilket ledde till att man skapade den nya fraktpoolen Nor-Lines. Men en bieffekt var att en hel del av frakterna som tidigare gick med kustbåt numera går på landsväg.
Så kom sammanslagningen mellan TFDS och OVDS. Där det viktigaste temat blev en typisk NordNorsk lokaliseringsdebatt. Var skulle administrationen ligga? Och vilka skulle sitta i styrelsen. På klassiskt NordNorskt vis blev det viktigare var styrelseledamoten hade sin hemvist än vad han egentligen kunde. Och man fick till en företagsledning som visade sig vara ganska befriad från sjöfartskunnande. Nu är inte den saken lika helig längre.
Det predikades vidare hur viktigt det var att ägandet var NordNorskt. Men nu när konkursen sakta men säkert närmar sig talar man om hur viktigt det är att få in nya och kapitalstarka ägare utifrån....
Sedan kom trafiken på Antarktis och Grönland. Som skulle ge meranvändning av fartygen och skapa merintäkter. Men plötsligt reducerar man på Antarktis. En god gissning är att intäkterna inte blev som förväntat.
Nu tycks det vara följande som gäller: Omförhandla Hurtigruteavtalet antingen så man får mer pengar för att kompensera för de höjda bränslepriserna eller så man kan förändra rutemönstret. Det vill säga reducerat antal anlöp och antagligen ett kutt i Finnmarksdelen. Vidare vill man sälja några av de nya båtarna och chartra tillbaka dem. Samt skaffa sig nya ägare, gärna utifrån.
Det tycks som om det har förekommit en avsevärd kamelslukning de senaste året.
Donkeyman vill erinra om vad som hände med Bergenske för 30 år sedan. Den gången som Hurtigruterna hamnade i TFDS. Bergenske var ett rederi som satt på avsevärda tillgångar. Man hade en stor flotta, man hade fastigheter, man hade "you name it". Men det gick dåligt och aktiekursen sjönk som en sten. Slutligen köpte gruppen runt Cosmos upp det hela. Och styckade upp rederiet. Man sålde tillgångarna "piece by piece", bland annat till TFDS. Och slutligen hade raidarna gjort sig en god slant. Men Bergenske var historia och spritt för alla vindar. Nu när kursen på Hurtigruten Group är i fritt fall öppnar man för något liknande......
När det gäller problematiken kring Hurtigruten så finns det många ting man kan anse. Men Donkeyman vill påpeka några ting:
1. De nya båtarna och den nya tidens tänkande har också inneburit att man stoppar vid dåligt väder. "In the good old days" seglade man i stort sett jämnt. När flyget inte gick och när vägen var stängd så gick Hurtigruten. Det är inte längre fallet. En annan sak som berör samma tema är de många cancelleringarna vintertid.
2. Prisnivån har stigit så pass att det även efter Norska mått har blivit dyrt att resa. Man har genom åren medvetet sökt sig mot ett mer exklusivt segment. Medan "den vanliga resenären" har känt sig mer och mer utesluten. Jämför man med till exempel Finlandstrafiken eller färjetrafiken från Norge mot Danmark och Tyskland så utgör ryggraden bland publiken "vanligt folk" som tar en tur för att roa sig. Den publiken har Hurtigruten i stor utsträckning avstått från. Trots att den potentialen är jättelik. "Ta en tur för att festa lite" - publiken saknas helt och hållet på Hurtigruten. Trots att den kanske är allra enklast att rekrytera. Som Sten Allan Olsson (skaparen av Stena-Line) sade en gång i tiden. Se till att få dem ombord så spenderar dem.
3. Det vore väldigt intressant att få jämföra driftkostnader för färjetrafik i Östersjön och Skagerack med Hurtigruten. De få siffror som är offentliga och det som ryktana säger talar inte i Hurtigrutens favör.
4. Man har en synnerligen välbemannad administration. Som är utspridd över flera olika platser. Men i vart fall när det gäller driften dvs Inköp, Personal, Teknik och Operation är det väldigt få som tidigare har haft liknande jobb på andra ställen. På något vis har Hurtigruten isolerat sig från resten av sjöfartsvärlden. Det är normalt att folk byter jobb och rör sig mellan rederierna, vilket ger en nyttig input av nytt tänkande. Så icke i de gamla TFDS och OVDS, så icke i den nya Hurtigruten heller. Och trots att man konkurrerar med kryssningsbranschen så är det inte många personer i administationen som har sin bakgrund därifrån.
5. Visst kan man ändra på antalet anlöp men det blir inte några radikala inbesparingar förrän man lägger om seglationsmönstret totalt, dvs upphör med daglig trafik och kortar ned linjen. Så man kan spara in på antalet båtar. Men den dagen man gör detta har man en nedsida också. Som är besvärlig att beräkna. Donkeyman tror att man skjuter sig själv i foten, då är det inte längre Hurtigruten då är det ren kryssningstrafik.
6. Norge är nog det enda land i världen där man skulle drömma om att lägga ned något sådant som just Hurtigruten. Enligt Donkeymans åsikt bör staten på kort sikt ersätta rederiet för de galloperande bränslepriserna. Precis som man bör ersätta andra som driver kollektivtrafik. Genom någon form av "bränsletillägg". Det kommer att bli dyrt men om så inte sker så är det inte bara Hurtigruten som är i fara. Men får inte glömma att de galloperande bränslepriserna också genererar avsevärda inkomster till staten. (För övrigt har hela kollektivtrafiken stora problem i dag se bara till de senaste indragningarna här i fylket.)
7. På lång sikt måste man befria sig från de institutionella ägarna och skaffa sig professionella ägare med rederikunskap som önskar vara aktiva ägare. Det är stor skillnad mellan att driva Bank och att driva Rederi. Befolkningen i NordNorge har inte någon benefit av att kommuner, banker, fylke och lokala kraftbolag sitter som ägare. Snarare tvärtom.
lördag 23 augusti 2008
Dream Team
Det har varit stilla över sommaren när det gäller stora nyheter inför det Amerikanska presidentvalet. Men nu är en sak till klar. Det blir inte något "Dream Team" med Obama och Hillary som skall möta McCain i presidentvalet. Men det hade väl knappast någon heller väntat sig.
I morse visade sig Obama åter vara en man för den nya tiden och meddelade omvärlden sitt val på modernaste sätt. Han sände e-mail och SMS till sina supporters innan pressen blir officiellt informerad.
Valet av VP-kandidat skapar ändå något ganska nära ett "Dream Team". Med senator Joe Biden som kandidat till VP så har Obama skaffat sig en "running mate" som kompletterar de egna svagheterna. Och han väljer Biden trots att just denne varit en stark kritiker av Obamas erfarenhet och kunskaper.
Biden kommer från arbetarklassbakgrund i Pennsylvania. Och det är bland arbetarklassen som Obama har haft problem med uppslutningen. Men Biden som är en "self - made - man" från fattig bakgrund i "the rust belt" kommer helt säkert att fylla ut den luckan.
Sedan finns det knappast någon ledande politiker i USA som har så omfattande utrikespolitisk erfarenhet som just Biden. Ett tecken på detta är att det var just Biden som president Saakashvili i Georgia inbjöd till diskussion härom veckan. Alla svagheter när det gäller erfarenhet och utrikes kunskap hos Obama täcks effektivt över nu när de här båda bildar ett lag. Karln har dessutom varit 14 år längre i senaten än vad McCain har varit så argumentet om brist på erfarenhet hos Obama försvagas också. Biden har varit ordförande både i senatens justitie- och utrikeskommitté.
Många bedömare påpekar att Biden har alla de egenskaper som behövs för att kunna gå rätt in i Vita Huset och agera som President från första dagen. En perfekt VP med andra ord.
Efter att ha läst en mängd artiklar om Biden nu på morgonen konstaterar Donkeyman att skribenterna har väldigt svårt att finna något negativt om Biden. Karln verkar vara vit som snö. Han har klarat sig genom ett långt politiskt liv utan att bli indragen i några skandaler. Med ett enda undantag. Han beskylls för att ha plagierat ett tal hållet av Neil Kinnock, något som sägs ha torpederat hans egen presidentkampanj för 20 år sedan.
Det enda negativa som en hel nation av grävande journalister har lyckats dra fram nu på morgonen är att han har mundiarré. Det vill säga - han har en vana att glappa allt för mycket med käften, snacka först och tänka sedan. Men tydligen inte värre än att han vid en ålder av 65 har 35 år i toppolitiken.
Valet av Biden sätter onekligen McCain i en knipa. Ett antal av hans bästa argument mot Obama suddas omedelbart bort. Sett ur taktisk synpunkt är nog valet av Biden helt perfekt. Möjligen hade Hillary varit ett ännu starkare kort inför valkampanjen, men om man vunnit valet så kommer det en vardag och då hade det nog inte varit helt enkelt för Obama att ha paret Clinton i huset. Och om Hillary satsar på den högsta posten så blir hon nog väldigt svår att kringå vid nästa nominering om paret Obama - Biden skulle förlora i år.
Problemet för oss Europeer är att vi inte riktigt vet vad paret Obama - Biden står för rent politiskt. Obama har vinglat både hit och dit i sina uttalanden. Exempelvis var Obama en av få som var emot invasionen i Irak. Biden däremot stödde denna men därefter har han varit starkt kritisk till hur kriget har hanterats. Men Obama har på senare tid blivit mer och mer svävande kring vad som skall ske om han blir "Chefen". När det gäller den ekonomiska politiken vet vi ännu mindre.
Nu blir det verkligen spännande att se vem McCain väljer. Donkeyman sätter en liten knapp på Mitt Romney.
I morse visade sig Obama åter vara en man för den nya tiden och meddelade omvärlden sitt val på modernaste sätt. Han sände e-mail och SMS till sina supporters innan pressen blir officiellt informerad.
Valet av VP-kandidat skapar ändå något ganska nära ett "Dream Team". Med senator Joe Biden som kandidat till VP så har Obama skaffat sig en "running mate" som kompletterar de egna svagheterna. Och han väljer Biden trots att just denne varit en stark kritiker av Obamas erfarenhet och kunskaper.
Biden kommer från arbetarklassbakgrund i Pennsylvania. Och det är bland arbetarklassen som Obama har haft problem med uppslutningen. Men Biden som är en "self - made - man" från fattig bakgrund i "the rust belt" kommer helt säkert att fylla ut den luckan.
Sedan finns det knappast någon ledande politiker i USA som har så omfattande utrikespolitisk erfarenhet som just Biden. Ett tecken på detta är att det var just Biden som president Saakashvili i Georgia inbjöd till diskussion härom veckan. Alla svagheter när det gäller erfarenhet och utrikes kunskap hos Obama täcks effektivt över nu när de här båda bildar ett lag. Karln har dessutom varit 14 år längre i senaten än vad McCain har varit så argumentet om brist på erfarenhet hos Obama försvagas också. Biden har varit ordförande både i senatens justitie- och utrikeskommitté.
Många bedömare påpekar att Biden har alla de egenskaper som behövs för att kunna gå rätt in i Vita Huset och agera som President från första dagen. En perfekt VP med andra ord.
Efter att ha läst en mängd artiklar om Biden nu på morgonen konstaterar Donkeyman att skribenterna har väldigt svårt att finna något negativt om Biden. Karln verkar vara vit som snö. Han har klarat sig genom ett långt politiskt liv utan att bli indragen i några skandaler. Med ett enda undantag. Han beskylls för att ha plagierat ett tal hållet av Neil Kinnock, något som sägs ha torpederat hans egen presidentkampanj för 20 år sedan.
Det enda negativa som en hel nation av grävande journalister har lyckats dra fram nu på morgonen är att han har mundiarré. Det vill säga - han har en vana att glappa allt för mycket med käften, snacka först och tänka sedan. Men tydligen inte värre än att han vid en ålder av 65 har 35 år i toppolitiken.
Valet av Biden sätter onekligen McCain i en knipa. Ett antal av hans bästa argument mot Obama suddas omedelbart bort. Sett ur taktisk synpunkt är nog valet av Biden helt perfekt. Möjligen hade Hillary varit ett ännu starkare kort inför valkampanjen, men om man vunnit valet så kommer det en vardag och då hade det nog inte varit helt enkelt för Obama att ha paret Clinton i huset. Och om Hillary satsar på den högsta posten så blir hon nog väldigt svår att kringå vid nästa nominering om paret Obama - Biden skulle förlora i år.
Problemet för oss Europeer är att vi inte riktigt vet vad paret Obama - Biden står för rent politiskt. Obama har vinglat både hit och dit i sina uttalanden. Exempelvis var Obama en av få som var emot invasionen i Irak. Biden däremot stödde denna men därefter har han varit starkt kritisk till hur kriget har hanterats. Men Obama har på senare tid blivit mer och mer svävande kring vad som skall ske om han blir "Chefen". När det gäller den ekonomiska politiken vet vi ännu mindre.
Nu blir det verkligen spännande att se vem McCain väljer. Donkeyman sätter en liten knapp på Mitt Romney.
fredag 22 augusti 2008
Georgien
Nu har konflikterna i Kaukasus tagit ännu en ny vändning. Georgien har nämligen funnit det nödvändigt att ta krafttag mot de båda "utbrytarna" Abkhasien och SydOssetien (eller hur f***n det nu skall stavas). Varefter Ryssland sett sig tvungna att ingripa för att "beskydda" sina medborgare.
Och genast så har vi en ny konflikt där USA ser sina nya intressen hotade. Och där Ryssland bevakar sina. Medan våra politiker snabbt fördelar skuld. Och givetvis är det Ryssarna som är de stora bovarna. Norge är ju en av USA:s största pudlar så att det Norska etablissemanget utser den Georgiska presidenten till hjälte och Rysslands ledning till skurk är inte överraskande. Inte heller att Kalle Bildt hemma i Sverige blir bombastisk.
Men Donkeyman måste se med besvikelse på att så många andra ser det hela i svart och vitt. Donkeyman tycker i vart fall inte att saken är fullt så enkel.
Men varför offra tid på att sortera bokstäver när andra har tagit det hela på pricken. Donkeyman tar sig friheten att citera rätt av från "Motvallsbloggen" som är en Svensk blogg med en annan politisk grundsyn än den som Donkeyman har men inte desto mindre innehåller den en mängd intressanta artiklar.
Och genast så har vi en ny konflikt där USA ser sina nya intressen hotade. Och där Ryssland bevakar sina. Medan våra politiker snabbt fördelar skuld. Och givetvis är det Ryssarna som är de stora bovarna. Norge är ju en av USA:s största pudlar så att det Norska etablissemanget utser den Georgiska presidenten till hjälte och Rysslands ledning till skurk är inte överraskande. Inte heller att Kalle Bildt hemma i Sverige blir bombastisk.
Men Donkeyman måste se med besvikelse på att så många andra ser det hela i svart och vitt. Donkeyman tycker i vart fall inte att saken är fullt så enkel.
Men varför offra tid på att sortera bokstäver när andra har tagit det hela på pricken. Donkeyman tar sig friheten att citera rätt av från "Motvallsbloggen" som är en Svensk blogg med en annan politisk grundsyn än den som Donkeyman har men inte desto mindre innehåller den en mängd intressanta artiklar.
CITAT:
Jag har en längre tid funderat på hur det kom sig att hänförelsen över det nya Ryssland successivt, ja nästan omärkligt, övergick till skarp kritik, framför allt för bristande demokrati, och nu även för expansionism. Svaret inser jag nu. Det är naturligtvis för att det visade sig svårare att ta över kontrollen över Rysslands naturtillgångar, inte minst över gas och olja, än man hade tänkt sig när Sovjet föll samman. Alltså började man förtala Ryssland och i allt starkare ordalag kritisera staten för dess bristande demokrati, precis som man kritiserar och smutskastar varje nation som inte låter USA:s storbolag ta hand om dess naturtillgångar. Venezuela är ett annat aktuellt exempel, ett som våra massmedia ljuger oss fulla om i god anpasslighet till USA:s önskemål och agenda.
Att USA, och dess knähundsstater i Europa, skulle kritsera en stat vars naturtillgångar varit möjliga att överföra i amerikansk ägo, eller i varje fall varit möjliga att lägga under amerikansk kontroll, är ju fullständigt otänkbart, sedan må denna stat var hur odemokratisk som helst. När hörde man ex. USA, eller en svensk regering, klaga över bristen på demokrati i Saudiarabien, för att bara nämna ett av alla existerande exempel?
Vad denna insikt skulle kunna indikera vill jag inte ens tänka på. Men nog verkar USA:s militära uppladdningar runt Rysslands gränser illavarslande allt.
Så därför, och med anledning av det nya kalla krig vi nu befinner oss i, lägger jag in en länk här och rekommenderar mina besökare att lyssna till:
En av de bästa snabblektioner i politisk historia (om perioden mellan 1945 och 1970) som finns, även om en och annan passus är lite naiv, sedd med facit i hand. Naturligtvis har jag skivan, som inköptes när den kom ut, någon gång i början av 70-talet gissar jag.
Idag skulle det var läge att lägga till ett tiotal verser, med samma innebörd och till vilka refrängen skulle passa exakt.
Slut citat
onsdag 20 augusti 2008
Vindflöjel
För mindre än ett år sedan satt herrar Sponheim och Høybraaten och flirtade med Jens. Detta skedde i direktsändning på självaste valnatten. Bägge lämnade då offentligen den borgerliga sidan och uttryckte klara önskemål om att få gå i äktenskap med de röd/gröna. Och man mer än antydde att det kunde vara lämpligt att hiva ut SV ur regeringen och ersätta med de båda mittbröderna.
I Norsk politik finns nämligen tre små sekter som skulle kunna beskrivas som Centerextremister. Och som genom årens lopp har haft mycket mer att säga till om än vad deras valresultat normalt sett skulle ge dem. Men just nu är det bara SP som sitter vid köttgrytorna medan V och KrF är i opposition. Problemet för "de stora" partierna är att inte någon realistisk regeringskonstellation kan få majoritet utan att ha med en eller flera av dem.
Med i det närmaste gemensam mun förkastade de båda partiledarna att FrP i det närmaste var spetälska och att varje form av samarbete med dem var totalt otänkbart. Att folk några timmar tidigare hade röstat på dem i tro att de var borgerliga partier var inte något som gav dem dåligt samvete. Här gällde det att snabbast möjligt ta sig över till den andra sidan. (Och de köttgrytor som möjligen erbjöds där).
Donkeyman kommenterade det hela i flera artiklar. Bland annat Valkampen och Selvskudd.
Sedan den gången har tidvattnet skiftat många gånger. Men det är tydligt för alla att opinionen går FrP:s och Høyres väg. I vart fall just nu. Och i dagens radiosändningar låtsas plötsligt Ayatollah Dagfinn som om han aldrig sagt något som helst den gången. Han drar tillbaka frieriet till AP och uttalar klart och tydligt att han önskar en ny regering. Vidare uttalar han respekt för FrP och dess åsikter. Med andra ord - den förändrade opinionen gör att en regering Frp - H - KrF plötsligt är fullt realistisk. Till och med trolig. Och då ger man AP korgen och spelar försmådd friare.
Snacka om helomvändning. Har han möjligen fått direktiv från den store Chefen.
I Norsk politik finns nämligen tre små sekter som skulle kunna beskrivas som Centerextremister. Och som genom årens lopp har haft mycket mer att säga till om än vad deras valresultat normalt sett skulle ge dem. Men just nu är det bara SP som sitter vid köttgrytorna medan V och KrF är i opposition. Problemet för "de stora" partierna är att inte någon realistisk regeringskonstellation kan få majoritet utan att ha med en eller flera av dem.
Med i det närmaste gemensam mun förkastade de båda partiledarna att FrP i det närmaste var spetälska och att varje form av samarbete med dem var totalt otänkbart. Att folk några timmar tidigare hade röstat på dem i tro att de var borgerliga partier var inte något som gav dem dåligt samvete. Här gällde det att snabbast möjligt ta sig över till den andra sidan. (Och de köttgrytor som möjligen erbjöds där).
Donkeyman kommenterade det hela i flera artiklar. Bland annat Valkampen och Selvskudd.
Sedan den gången har tidvattnet skiftat många gånger. Men det är tydligt för alla att opinionen går FrP:s och Høyres väg. I vart fall just nu. Och i dagens radiosändningar låtsas plötsligt Ayatollah Dagfinn som om han aldrig sagt något som helst den gången. Han drar tillbaka frieriet till AP och uttalar klart och tydligt att han önskar en ny regering. Vidare uttalar han respekt för FrP och dess åsikter. Med andra ord - den förändrade opinionen gör att en regering Frp - H - KrF plötsligt är fullt realistisk. Till och med trolig. Och då ger man AP korgen och spelar försmådd friare.
Snacka om helomvändning. Har han möjligen fått direktiv från den store Chefen.
måndag 18 augusti 2008
Nomination
Den senaste tiden har en debatt rasat om hur man skall kunna säkra Jonas Gahr Støre en plats på Stortinget. Ledande krafter inom Arbeiderpartiet anser honom som så värdefull att man önskar lägga sig i de lokala nominationsprocesserna för att finna honom en "säker" plats. Ett problem som alla partier drabbas av då och då.
Donkeyman har tidigare filosoferat runt dessa och liknande frågor. Det finns många artiklar i arkivet som berör detta. En av dem är kvotering.
En valsedel har som sin främsta uppgift att få partiet att göra ett så gott val som möjligt. Och därmed är det en mängd faktorer som måste tillfredställas. Något som den lokala nominationen skall tillförsäkra. Men valsedeln har också som uppgift att skapa en så bra grupp som möjligt efter valet. Och denna andra uppgift kräver någon form av centralstyrning. Något som skapar stark irritation lokalt.
I praktiken är följande faktorer de viktigaste för hur en lista fastställs:
Men denna Gordiska knut låter sig lösas. Fast inte till detta val. Nyckeln ligger i att ändra systemet med utjämningsmandat. I stället för att "pytsa ut" dessa på de olika fylkena så borde de fördelas utefter centralt bestämda listor. Då kunde partierna säkra platser för sådana som man absolut vill ha in. Samtidigt kunde man undvika det upprörande "Finnmarksfallet" vid senaste valet när en person som bara fått några hundra röster kom in på utjämningsmandat genom att gå förbi andra som fått långt fler röster.
Donkeyman som är miljöskadad av sin period i det politiska ser alltid konspirationer bakom alla liknande motsättningar. Och undrar i det stilla om inte det hela kan vara ett led i den alltid rådande maktkampen inom socialdemokratin. Som ju består av två falanger som kan betecknas som fundamentalister och pragmatiker (vänster- och högersida). Vänsterns klara kandidat till partiledare är uppenbarligen herr Giske. Medan herr Støre seglar ju mer och mer upp som en tänkbar kandidat för pragmatikerna. Kanske det kunde vara väldigt bekvämt för fundamentalisterna att hålla herr Støre utanför tinget för att slippa en besvärlig motkandidat.
Det vore långt ifrån första gången som den typen av intern kamp döljer sig bakom en enkel nominationsstrid. Det är enklare att göra det till en kvinnofråga än till en fråga om politisk hemvist.
Donkeyman har tidigare filosoferat runt dessa och liknande frågor. Det finns många artiklar i arkivet som berör detta. En av dem är kvotering.
En valsedel har som sin främsta uppgift att få partiet att göra ett så gott val som möjligt. Och därmed är det en mängd faktorer som måste tillfredställas. Något som den lokala nominationen skall tillförsäkra. Men valsedeln har också som uppgift att skapa en så bra grupp som möjligt efter valet. Och denna andra uppgift kräver någon form av centralstyrning. Något som skapar stark irritation lokalt.
I praktiken är följande faktorer de viktigaste för hur en lista fastställs:
- jämn fördelning geografiskt
- jämn könsfördelning
- jämn fördelning yrkesmässigt
- kompetens
Men denna Gordiska knut låter sig lösas. Fast inte till detta val. Nyckeln ligger i att ändra systemet med utjämningsmandat. I stället för att "pytsa ut" dessa på de olika fylkena så borde de fördelas utefter centralt bestämda listor. Då kunde partierna säkra platser för sådana som man absolut vill ha in. Samtidigt kunde man undvika det upprörande "Finnmarksfallet" vid senaste valet när en person som bara fått några hundra röster kom in på utjämningsmandat genom att gå förbi andra som fått långt fler röster.
Donkeyman som är miljöskadad av sin period i det politiska ser alltid konspirationer bakom alla liknande motsättningar. Och undrar i det stilla om inte det hela kan vara ett led i den alltid rådande maktkampen inom socialdemokratin. Som ju består av två falanger som kan betecknas som fundamentalister och pragmatiker (vänster- och högersida). Vänsterns klara kandidat till partiledare är uppenbarligen herr Giske. Medan herr Støre seglar ju mer och mer upp som en tänkbar kandidat för pragmatikerna. Kanske det kunde vara väldigt bekvämt för fundamentalisterna att hålla herr Støre utanför tinget för att slippa en besvärlig motkandidat.
Det vore långt ifrån första gången som den typen av intern kamp döljer sig bakom en enkel nominationsstrid. Det är enklare att göra det till en kvinnofråga än till en fråga om politisk hemvist.
fredag 15 augusti 2008
Nattåget
Donkeymans hemresa från Ö-vik gick med buss till Sollefteå där han "slog ihjäl" några timmar på puben innan det blev buss till Långsele och påstigning på Nattåget igen.
Och här kom han i åtnjutande av en annan del av SJ:s service. När Donkeyman anlände till stationen passerade det sydgående nattåget si så där 20 minuter försenat. Tittade man på den antagligen ganska påkostade infoskärmen så fanns det inte några uppgifter om försening. Vare sig på detta tåg eller på det nordgående som Donkeyman skulle ta.
Inne i väntsalen var det visserligen varmt och gott men det fanns inte någon form av kontaktmöjlighet till "någon som visste något". Inte heller fanns någon infoskärm, däremot fanns det anslaget en två år gammal tidtabell.
Inte f***n kom det något tåg. Donkeyman och jourhavande väntade och väntade. Medan godstågen passerade i en strid ström. Så Donkeyman labbade runt lite grand och hittade en lokförare som just gått av sitt pass. Han visste att tåget var lite försenat men inte hur mycket. Men kom med den sarkastiska kommentaren: "Vi vet inte något om passagerartågen - och det verkar som om de själva inte vet så mycket heller....."
Så dök det upp någon som antagligen var tågklarerare eller något liknande. Han skulle i vart fall in i kontorsdelen på stationen. "Vad f***n, står det inte något på skärmen". Och så fiskade han upp mobilen och ringde "han som vet". Med resultat att Donkeyman fick besked om att tåget skulle komma 01.30 (dvs nära 2 tim sent) och komma in på spår 1.
Sedan stannade det ett godståg på spår 1 och stod där till klockan passerat 01.30. Vilket gjorde Donkeyman lite orolig. Antag att nattåget kommer in på 2 eller 3 - hur skall man komma dit. På skärmen hade tåget försvunnit för länge sedan. Men plötsligt så blippade det upp igen. Med information om ny tid 01.45. Och godståget rasslade vidare i natten. Och äntligen kom Donkeymans tåg.
Men SJ hade ordnat nya förbindelser för dem som skulle ha byten till bussar vid de olika stationerna i Norrbotten. Man spenderade till och med taxi från Gällivare till Pajala. Men på Norsk sida hade man inte samma kontakter. Donkeyman minns den "gamla goda" tiden när Narvik var bemannat och TIRB höll en extrabuss i timmar för resenärerna till Tromsø. Nu verkade det som om de inte ens visste vart de skulle ringa. Tågmästaren beklagade mycket och erkände mellan fyra ögon att "det nog inte var så goda vibbar mellan SJ och kontakterna på Norsk sida". Men eftersom tåget ruskade på ganska snabbt så hann vi bussen med några minuters marginal. Annars hade det uppstått en intressant situation - skulle SJ ha spenderat taxi för att köra i kapp bussen.
Nödlösning B i samband med försenat tåg vore givetvis att ta taxi från Riksgränsen till Trældal eller Bjerkvik. Då sparar man så pass att man klarar upp mot 3 1/2 timmes försening på tåget. Men den hade man aldrig tänkt på ombord. Den duger också för bussarna mot Harstad, Vesterålen och Lofoten. Så i framtiden kanske Taxi i Bjerkvik får sig en signal när tåget är försinkat.
Och här kom han i åtnjutande av en annan del av SJ:s service. När Donkeyman anlände till stationen passerade det sydgående nattåget si så där 20 minuter försenat. Tittade man på den antagligen ganska påkostade infoskärmen så fanns det inte några uppgifter om försening. Vare sig på detta tåg eller på det nordgående som Donkeyman skulle ta.
Inne i väntsalen var det visserligen varmt och gott men det fanns inte någon form av kontaktmöjlighet till "någon som visste något". Inte heller fanns någon infoskärm, däremot fanns det anslaget en två år gammal tidtabell.
Inte f***n kom det något tåg. Donkeyman och jourhavande väntade och väntade. Medan godstågen passerade i en strid ström. Så Donkeyman labbade runt lite grand och hittade en lokförare som just gått av sitt pass. Han visste att tåget var lite försenat men inte hur mycket. Men kom med den sarkastiska kommentaren: "Vi vet inte något om passagerartågen - och det verkar som om de själva inte vet så mycket heller....."
Så dök det upp någon som antagligen var tågklarerare eller något liknande. Han skulle i vart fall in i kontorsdelen på stationen. "Vad f***n, står det inte något på skärmen". Och så fiskade han upp mobilen och ringde "han som vet". Med resultat att Donkeyman fick besked om att tåget skulle komma 01.30 (dvs nära 2 tim sent) och komma in på spår 1.
Sedan stannade det ett godståg på spår 1 och stod där till klockan passerat 01.30. Vilket gjorde Donkeyman lite orolig. Antag att nattåget kommer in på 2 eller 3 - hur skall man komma dit. På skärmen hade tåget försvunnit för länge sedan. Men plötsligt så blippade det upp igen. Med information om ny tid 01.45. Och godståget rasslade vidare i natten. Och äntligen kom Donkeymans tåg.
Men SJ hade ordnat nya förbindelser för dem som skulle ha byten till bussar vid de olika stationerna i Norrbotten. Man spenderade till och med taxi från Gällivare till Pajala. Men på Norsk sida hade man inte samma kontakter. Donkeyman minns den "gamla goda" tiden när Narvik var bemannat och TIRB höll en extrabuss i timmar för resenärerna till Tromsø. Nu verkade det som om de inte ens visste vart de skulle ringa. Tågmästaren beklagade mycket och erkände mellan fyra ögon att "det nog inte var så goda vibbar mellan SJ och kontakterna på Norsk sida". Men eftersom tåget ruskade på ganska snabbt så hann vi bussen med några minuters marginal. Annars hade det uppstått en intressant situation - skulle SJ ha spenderat taxi för att köra i kapp bussen.
Nödlösning B i samband med försenat tåg vore givetvis att ta taxi från Riksgränsen till Trældal eller Bjerkvik. Då sparar man så pass att man klarar upp mot 3 1/2 timmes försening på tåget. Men den hade man aldrig tänkt på ombord. Den duger också för bussarna mot Harstad, Vesterålen och Lofoten. Så i framtiden kanske Taxi i Bjerkvik får sig en signal när tåget är försinkat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)