Höstdepression (3) och Fotboll

Förra hösten kände Donkeyman sig deprimerad, ensam och övergiven långt borta utanför kartan. Han var förtvivlad över att behöva övervintra ännu en gång uppe i Lappmarken. Och detta år är sommaren över igen. Det är höstfärger på träden. När Donkeyman vacklade i säng i natt var det bara 4 (fyra) grader. Och nu mitt på dagen har tempen orkat upp till 8 (åtta) grader.

Läs om Donkeymans förtvivlan förra hösten på Höstdepression och Höstdepression (2).

Märkligt nog känner inte Donkeyman någon liknande deprimerande känsla i år. Men vid läsning av artiklarna upptäcker han att problematiken är den samma. Donkeyman jobbar och jobbar och jobbar men är ändå lika dj****a black. Ett skäl är att allt som Donkeyman tycker om är svindyrt i det här landet. Men å andra sidan är lönerna högre. Dessutom har Donkeyman råkat i närkontakt med "Kemnern" i form av en mycket trevlig och korrekt kvinna som dränerar Donkeymans kassa för att driva in hans skatteskuld.

Donkeyman önskar han hade varit snickare, målare, rörmokare eller något annat där man kan fixa ett lämpligt svartjobb. Men skall Donkeyman fixa svarta pengar så måste han gå till sjöss igen. I någon båt med "Hobawabba-flagg". Droskbilen är dess värre försedd med en särdeles avslöjande taxameter.

Han har inte heller funnit någon rik änka. Han har "bara" jourhavande fästmö som om möjligt är ännu mer black än Donkeyman. Med andra ord innebär den kvinnliga kontakten också ytterligare en dränering av Donkeymans redan tidigare magra kassa. Å andra sidan har Donkeyman och jourhavande det otroligt trevligt tillsammans i sin nöd.

Det har varit droskkörning hela helgen. Vilket var en lönsam affär. På Valhall var det Musikfestival på Fredag och Lördag. 10000 näsor bägge kvällarna. Klockan halv ett på natten var Storgata totalt fullsmockad med folk. Precis som i värsta shoppingtiden mitt på lördag eftermiddag. Och Donkeyman körde, och körde, och körde. Fredag klockan 15-07. Lördag klockan 14-06 och Söndag klockan 12-24. Något som skulle ha förpassat honom bakom lås och bom om det skett i Sverige. Men här i landet är det märkligt nog inte någon arbetstidsreglering för droskchaffisar. Det är den vanliga trafiklagstiftningen som begränsar. Så Donkeyman lät taxametern rulla.

Så blev det ett pass på måndag kväll också. Avslutat med pilsnerdrickning hemma hos jourhavande till morgonen. Och så har Donkeyman sovit tungt ända till nu. Då han känner behov för att skriva lite om allt och intet.

Något som också håller moralen uppe är att det går så bra för fotbollslaget. Tromsø Idrettslag. Man ligger just nu tvåa i Norska ligan med bara sju matcher kvar att spela. Vi börjar drömma om medalj igen, precis som när Tommy Svensson var tränare. Fast nu har vi en mycket duktig ung tränare vid namn Steinar Nilsen. En ortens son som har haft en stor karriär som spelare i TIL men också i Milan och Napoli. Och han har vid två tillfällen hoppat in och räddat laget kvar i elitserien. Innan han tog över som huvudtränare och har fört laget uppåt. Förra året blev vi sexa och i år vågar man inte ens tänka på vad det kan bli.

Till Donkeymans Svenska läsare: Lägg namnet Steinar Nilsen på minnet. Där har vi en man som går en lysande tränarkarriär till mötes. Hoppas bara att han kommer ut på den internationella marknaden när han en gång lämnar TIL. Jag tror att detta är en man för de riktigt stora uppgifterna.

I söndags upplevde vi ett mirakel (igen) i matchen mot Lyn. Som ligger fyra på tabellen. Koppinen utvisad efter två (2) minuters spel. Underläge med 1-3. Men vi kom igen...... Och Moldskred bankade in kvitteringen med fem (5) sekunder kvar av förlängningen. Han förklarade att han var så trött att han orkade inte något annat än att skjuta. Ett slumpskott som letade sig in i maskorna. Och nu på söndag blir det derby, hatmatch mm hemma mot Bodø/Glimt. Närmaste grannen och rivalen bara 50 mil bort. En ny nervrysare väntas.

Ordet g..... är förbjudet att nämna. Men vi har lite smak i luften. Tänk om..... Känslan är nästan lika som när "Bajen" tog guldet. Alla vi som var "Bajare" visste att det var omöjligt. Hammarby vinner aldrig någonting. Men säsongen kom närmare och närmare slutet och vi var med. Så kom det. Efter 104 år vann "Bajen" fotbollsguldet. Och Söder gick av skaftet. Och här i byen lär det inte bli mindre firande. Jag minns cupgulden 1986 och 1996. Hur skall inte en serieseger firas. Med sista matchen hemma mot Stabæk (som leder just nu).

Nu har Donkeyman fått en halvtimme att gå på en ledig tisdag. I morn är det rederijobb igen. Det finns sjuka båtar som måste botas.