Bomben

För någon vecka seda filosoferade Donkeyman kring Egypten och att det landet nog inte alls är så stabilt som vi vill tro. Och nu fick vi en omedelbar påminnelse om att Pakistan inte heller är det. Bomben i Islamabad visar detta med all önskvärd tydlighet.

Pakistan är i verkligheten en krutdurk med massor av motstridiga viljor som bekämpar varandra. Samtidigt är Pakistan i högsta grad en del av kriget i Afganistan. Och den interna situationen är minst sagt oöversiktlig.

Å ena sidan har vi det styrande skiktet som samarbetar med USA och Väst i övrigt. Dessa uppehåller en formell demokrati, men är inte mer demokratiska än att man med jämna mellanrum genomför statskupp eller likviderar politiker man är oenig med. USA pumpar för övrigt årligen in stora mängder dollar i landet. En summa som är jämförbar med stödet till Israel.

På den andra sidan har vi en mängd hårdföra islamister som önskar att bryta banden med USA och Väst. De vill störta den nuvarande regimen och införa ett styre som baseras på Sharialagarna.

Och mitt emellan sitter den stora mängden med Pakistaner som antagligen inte sympatiserar med någondera sidan. De vill bara leva i fred och fördragsamhet.

Utmed gränsen mot Afganistan ligger en radda med så kallade FATA (Federal Administrated Tribal Areas). Områden som den Pakistanska statsapparaten inte kontrollerar fullt ut. Den Pakistanska armén har i åratal drivit krig i FATA och har mött hårt motstånd. Man kan inte med bästa vilja i världen påstå att man håller på att ta kontroll där heller. Situationen kompliceras ytterligare av att det är en mängd olika stammar, grupper, klaner och krigsherrar att förhålla sig till. Påspätt med Taliban och Al Qaida och grupper inspirerade av dessa.

I de här trakterna har man aldrig accepterat någon gräns mellan Afganistan och Pakistan. Folk har sedan urminnes tider rört sig fritt fram och tillbaka. Vilket gör detta område till en fristad för dem som bekämpar USA och dess allierade i Afganistan. Befolkningen i området behöver nödvändigtvis inte stöda dessa grupper. Men man vet vilka som har makten.

Nu varslar USA (och presidentkandidaterna) att man skall börja operera i FATA. Något som antagligen blir som att sticka en käpp i ett getingbo. Och antagligen bidrar man därmed aktivt till att förbättra rekryteringen hos diverse extrema grupper.

Situationen i Pakistan påverkas dessutom av att i det landet är det knappast är någon bland politiker, tjänstemän, militärer eller andra som tror att USA kommer att vinna kriget i Afganistan. Man har själv misslyckats med att kontrollera FATA och sliter tungt med orolighter i resten av landet. På ett eller annat sätt måste man förhålla sig till dem som kommer till makten i Afganistan efter ett framtida Amerikanskt uttåg. Det är trots allt Pakistan som kommer att ha dessa som närmaste grannar. Och man vill inte att konflikten skall exporteras in i det egna landet.

Tänk er följande scenario. USA förlorar definitivt i Afganistan. Så blir det revolution i Egypten och Pakistan. Och då sitter makteliten löst i de länderna.

Under VietNamkrigets dagar talade man om Dominoeffekten. Faller SydVietnam och blir kommunistiskt så kommer de andra länderna att falla ett efter ett. Den teorin visade sig inte hålla. Bland annat eftersom kommunisterna inte riktigt var de samma efter Sovjetunionens fall.

Nu kanske det är dags att börja diskutera Dominoeffekt igen. Fast med Islamistiska förtecken.