Norska valet (4) - Fremskrittspartiet

Inledning
Fremskrittspartiet har inte någon motsvarighet i Svensk politik. Många menar att SD är på väg att bli en kopia men Donkeyman anser att det är stor skillnad på de två partierna. FrP är ett nytt parti som uppstod i början av 1970-talet. Partiet kom in i Stortinget med några få ledamöter och var helt obetydligt fram till 1989 när man plötsligt fick 13% av rösterna. Efter ett tillbakaslag nästa val har man bara gått framåt och fick nu sist 22,9% vilket gav 41 Stortingsmän. Därmed är partiet Norges näst största parti.

FrP - koden
Det har diskuterats mycket kring vad som är orsaken till FrP:s framgångar. Det har skrivits böcker och debatterats kring den så kallade "FrP - koden". Detta är Donkeymans analys:

1. Partiet bäst i landet på organisation. Både den rena partiorganiseringen men också sådant som skolning av förtroendevalda och medlemmar. Man har gamla tiders AP som förebild. Här ligger man också långt före de andra partierna. Den som har största äran för detta är en person som ofta glöms bort när man diskuterar partiet nämligen deras mångårige partisekreterare Geir Mo.

2. Partiet är i dag det parti som mest av alla kan betecknas som en folkrörelse. Man driver aktiv medlemsvård med information och debatt. Till skillnad från de andra partierna som i huvudsak drivs med anställda ombudsmän och där de enskilda medlemmarna bara förekommer som utfyllnad (lite karikerat).

3. Partiet har genom åren tagit upp frågor som "vanligt folk" upplever som problem men som "sopats under mattan" av de andra partierna. De har mött mycket kritik när sakerna har tagits upp därför att de inte har ansetts vara PK (Politiskt korrekt). Men när det sedan har gått några år har påfallande många FrP - frågor väckts på nytt av något annat parti och då har frågan plötsligt varit just PK.

4. Partiet har aldrig suttit i regering. Det har därför aldrig kommit att prövas i praktisk politik på riksplanet. De har inte heller tvingats sitta i regering och kompromissa bort stora delar av sin politik. Däremot styr man ensamma eller i koalition ett antal kommuner och på det lokala planet har FrP - styrena varit framgångsrika.

5. Partiet önskar att använda en större andel av oljefonden till investeringar i infrastruktur. Man är i princip ensamma om de populära kraven på bättre vägar, bort med "bompengar" och lägre bensinpris.

6. Partiet har i alla år utsatts för en ren förtalskampanj från "de etablerade partierna" och pressen. Man debatterar inte med justa medel. Allt som FrP säger vrids runt, misstolkas och förändras. Dessutom drivs en ren skrämselpropaganda mot partiet. Detta sker så öppet och klumpigt att påfallande många genomskådar det hela. Därmed hamnar partiet i en situation att De i princip står ensamma mot etablissemanget. Något som givetvis attraherar väljare.

7. Sist men inte minst har partiet haft en stark och karismatisk partiledare i många år i form av Carl I Hagen. Under partiets uppbyggnadstid drev han dessutom ett antal rena "utrensningar" mot lycksökare, oppurtunister och "tokskallar" som försökte slå sig fram i ett ungt och växande parti. Detta lade grunden för dagens mer "rumsrena" FrP. Hagen efterträddes sedan av en mycket duglig kvinna Siv Jensen. Men partiet har haft flera andra populära och framträdande talesmän som till exempel Jon Alvheim.

Politiken
FrP beskrivs som ett oppurtinistiskt och främlingsfientligt högerparti. Detta är inte en riktig beskrivning. Det går över huvud taget inte att placera in FrP på höger - vänsterskalan. I vissa avseenden står de långt till höger. I andra ligger de nära socialdemokratin.

Grundläggande för FrP:s politik är att man vill ha en stark stat som betalar och styr socialpolitik, skola, sjukvård, äldrevård och liknande. Man önskar över huvud taget inte "Amerikanska förhållanden" på det här planet. Skillnaden mot AP ligger i att FrP önskar att samhället skall betala tjänsterna och styra dem men sedan skall privata utföra dem i så stor utsträckning som möjligt.

Man vill också effektivisera samhällets drift. Partiet är visserligen villigt att betala stora pengar till en mängd goda föremål men man vill inte lösa problem enbart genom att pumpa in stora pengar i system som fungerar dåligt. Då vill man hellre ändra i själva systemet. Men man har för det mesta samma målsättning som de andra i slutänden.

När det gäller utrikespolitiken är man USA:s störste pudel i Norge. Man är också en av staten Israels bästa advokater i landet.

Naturligtvis är det invandringspolitiken som är den stora skillnaden mellan FrP och de andra partierna. FrP vill minska flyktinginvandringen och ställa större krav på dem som skall få permanent uppehållstillstånd i Norge. Däremot kan man acceptera arbetskraftinvandring med vissa restriktioner. Partiet betonar integrering man vill inte ha några "öar" inom landet med annan kultur och lag. Något som varit och är mycket kontroversiellt. Men det Norska samhället i stort har en stor rädsla för främlingar (mycket mer än i Sverige) något som givetvis gynnar FrP. Å andra sidan diskuterar just nu den röd/gröna regeringen förändringar som är fullt i linje med den politik som FrP har förordat i många år.

Debatteknik
För de Svenska läsarna skall Donkeyman ta upp några exempel på hur FrP skildras av de andra partierna och pressen.

I den politiska debatten är det påfallande ofta som FrP lägger ett eget förslag med ungefär samma målsättning men andra medel än de andra. När det egna förslaget har fallit stödjer man i stället ett annat. När frågan debatteras långt efteråt är det mer regel än undantag att de beskylls för att ha velat stoppa hela saken. Inte att de i slutänden var eniga men helst hade sett en något annorlunda väg fram till målet.

För något år sedan ville de röd/gröna öka bensinskatten med 10 öre. FrP var mot. Då sade Kristin Halvorsen, SV att "FrP spelar hasard med världens framtid genom att vara mot denna höjning". Verkligheten är att de flesta experter menar att man måste höja bensinskatten med 20-25 kronor för att detta skall få någon effekt på att minska bilismen.

När FrP tog upp frågan om att ha privata entrepenörer till sjukvården för att minska kostnader och köer sade Sylvia Brustad, AP att "FrP vill enbart ha sjukvård för de rika".

När FrP försvarar de få statsstödda privatskolor som finns i Norge säger SV: "FrP vill enbart ha skola för de rika".

Och så vidare .......

Sammanfattning och lärdom
Donkeyman är inte FrP - man. Däremot anser han att partiet har behandlats orättvist under alla år. De andra partierna och media är mer intresserade av att försöka beskylla partiet för någon form av "brungrums" än av att i sak diskutera de frågor som partiet väcker.

Detta är en strategi som totalt har misslyckats. Det har nu uppstått ett parti i Sverige som profilerar sig på en del av FrP:s politik. Men som i den delen går mycket längre än vad FrP någonsin har gjort. Flera Svenska partier förordar att bemöta SD med samma misslyckade strategi som man i Norge har bemött FrP. Donkeyman kan inte förstå varför man måste uppfinna hjulet igen. SD måste bemötas med rättvisa och blanka vapen. Man måste ta riktig debatt i deras frågor i stället för att bara bemöta dem med tystnad. Ge dem kred när de har rätt (vilket är sällan) och bemöt dem sakligt när de har fel.

Sista artikeln i den här serien kommer att handla om de nästa fyra årens regeringspolitik samt en prognos inför framtiden i form av nästa val.

Läs även andra bloggares åsikter om norge, norsk politik