Donkeyman är ju en hängiven "Sossolog". Det vill säga, som "Sossologie Stud" ägnar han mycket tid åt att studera Socialdemokratins inre väsen. Studier som självfallet genererats av ett stort och livslångt politiskt intresse.
Är man en äldre Svensk så har ju också Socialdemokratin påverkat livsförhållandena under ett helt liv. Därav detta brinnande intresse för just "Sossologi".
Och för en "Soss Stud" har det funnit mycket intressant att "gotta sig åt" under de senaste åren. Framför allt illa dolda interna stridigheter som skickade Mona över kanten och gav oss "Åsa-Nisse Juholt". Som sedan åkte över kanten och gav oss en riktig gammaldags FackPamp på ledarposten.
Allt medan en liten Armé av Rörelsens anställda "pissar in" sina revir på nytt och hoppas att på en ny tid vid maktens köttgrytor. En situation som inte bara berikar det högre partiskiktet utan som skickar "köttben" långt nedöver i strukturen.
Donkeyman identifierar Rörelsens problem i korthet så här:
Efter en kamp som började på slutet av 1800-talet blev Socialdemokratin färdig med sitt samhällsbygge ungefär runt 1970. Då övergick man till att underhålla bygget i stället för att vidareutveckla det.
Ett långvarigt maktinnehav baserat på nära 50% väljarunderlag fungerade samtidigt som ett "sömnpiller" rakt igenom Rörelsen. Gammalmodiga, ineffektiva och odemokratiska beslutsstrukturer, pampvälde och interna strider kännetecknar i dag Partiet och Facket.
Som ett resultat av det framgångsrika Socialdemokratiska samhällsbygget har man förvandlat den gamla traditionella "underklassen", dvs Arbetarklassen till ingå i en Medelklass. En medelklass som innehåller både lönearbetare, småföretagare, de flesta pensionärer och många andra. Det vill säga en stor majoritet vars största skräck är att "Ramla över Kanten" och hamna bland den lilla kvarvarande resten av en "Underklass". Man kan alltså inte vinna val utan att tillvarata Medelklassens intressen medan man i Socialdemokratins barndom vann val genom att tillvarata Arbetarklassens intressen.
Slutligen sker en omfattande urbanisering. Det vill säga de områden där (s) och de röd-gröna totalt sett står som starkast är områden som folk flyttar från medan de olika blå partierna står som starkast i de områden som folk flyttar till.
Sossarnas två olika vägval:
Det ledande skiktet inom Rörelsen har sedan lång tid varit pragmatiker som har samarbetat med Arbetsgivarsidan och de Borgerliga partierna. Det gick till och med så långt att regeringen Göran Persson i stor utsträckning förde en rent borgerlig politik. Något som också gjorde att stora delar av Medelklassen länge stödde Sossarna.
I modern tid har detta vägval utmanats av en mer radikal vänstersida inom partiet. En vänster som vill ideologisera politiken och som hävdar att vägen tillbaka går över en mer utpräglad vänsterpolitik. Ett antal reformförslag har kommit från det hållet. Avskaffa ROT/ RUT, Begränsa Friskolorna, Förbjud vinst i Vården, Återreglera en mängd verksamhet som Privatiserats (av Sossarna själv !!!). Finansiera allt detta med skattehöjningar.
Verkligheten är ju att det är Medelklassen som har fått en förmån av de olika Jobbskatteavdragen, Det är medelklassen som använder Friskolorna, Det är medelklassen som utnyttjar den privata Vården och det är Medelklassen som använder ROT/RUT. Samtidigt är det medelklassen som jobbar i alla de företag som vänstersossarna vill göra slut på. Snacka om att skjuta sig i foten.
Donkeyman vill kläda Sossarnas framtida alternativ i lite råare ord:
Gå närmare Mitten, bli pragmatiker, samarbeta med Moderaterna. Bli ett korrektiv till (m). Och vinn val.
eller
Gå mot Vänster, bli ideologiska och bli ett 20%-parti samtidigt som ni garanterar Borgerlig regering i många år framöver. Varför - jo därför att ni kommer att motarbeta Medelklassens intressen och då vinner man inte val.
Nu gäller inte det här vägvalet enbart hur landet skall utvecklas i framtiden. Det gäller också de politiska jobben, dvs försörjningen för alla som "lever på" Rörelsen. Och det är inte få. Där ligger säkert orsaken till att Partiets högersida har dominerat i många år. De politiskt anställda vet hur landskapet ligger och vågar sig inte in på vänstervridna äventyr. Det Röd-Gröna projektet var tillräckligt avskräckande.
Ett nytt Politiskt landskap:
Men så tillkommer en sak till. Det politiska landskapet är inte lika självklart som tidigare. Vi har två "Jokrar" i leken. Både MP och SD kan mycket väl vara 10%-partier efter nästa val. Medan flera av de klassiska partierna som (v), (kd) och (c) kan tänkas hamna utanför Riksdagen. Något som kan förändra situationen totalt.
Detta kommer helt säkert att skapa underlag för många artiklar framöver.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik
söndag 11 november 2012
söndag 4 november 2012
Söndagfrukost
Nu sitter Donkeyman framför "komputtorn" uppe i "Donkeyman Towers" på taket av Downtonwn Tromsø. Han är återkommen efter en arbetsvecka uppe vid Nordkap. Närmare bestämt i Honningsvåg. Men det blev en trevlig resa med "Polarlys" på Nordgående och "Nordlys" på Sydgående.
I dag är det Söndag och traditionen tro har Donkeyman avnjutit en väl tilltagen portion med Bacon och Ägg. Väl sprödstekt bacon skall kanske tilläggas. Samt några andra tillbehör. Detta enligt gammal sjömanstradition. Den Hökare ute till sjöss som inte serverar Bacon och Ägg till Söndagfrukost blir kölhalad alternativt rullad i tjära och fjäder. Det är en tradition som är lika stark som den Svenska Torsdagstraditionen med Ärtsoppa med Fläsk och sedan Pannkakor. Eller den Norska motsvaritheten med Ärtor, Salt Kött och Fläsk. Bägge rätter som kräver pilsner och dram.
Men livet är inte enbart paradis. Förr hände det att Donkeyman i ett anfall av latskap gick ut på Söndagmorgon och åt Söndagfrukost på något av stadens hotell. Men det går inte längre därför att det har hänt något mycket märkligt på Norska hotell.
En hotellfrukost i alla civiliserade länder består bland annat av en myckenhet av bacon som man bara fritt förser sig av. Men för ett par år sedan började Thon-hotellen med att servera baconet i reducerad form. Man ställer fram ett fat med stekta ägg (speilegg). Ovanpå varje ägg ligger en (1) skiva med sladdrigt bacon.
Ganska snabbt tog alla andra efter denna okultur. Rica-kedjan var blixtsnabba när det fanns pengar att tjäna. Numera är det länge sedan jag fick bacon till frukost på något som helst Norskt hotell. Till och med privathotell som Fjordhotellet i Vestnes, där Donkeyman bodde en del i våras i samband med en dockning på Aas Mekaniske, hade tagit efter detta.
Och nu har också Hurtigruten förfallit till denna låga nivå. Hurtigruten som alltid varit en bastion för god kokkonst med generösa portioner och vällagad mat. Donkeyman serverades alltså just dessa förb*** speilegg med en enda sladdrig baconskiva över.
Donkeyman kan bara se ett enda skäl till detta förfall.......................
De Norska bönderna har lyckats med att driva upp priserna på fläskkött till en sådan nivå att det helt enkelt "blir för dyrt" att servera en klassisk frukost med frikostligt med bacon. (Det är för övrigt inte bara baconet som man snålar in på och ersätter med billigare lösningar, men det är en annan sak). Medan man inom EU-området har betydligt billigare priser, samtidigt som kunderna nog är lite mer krävande än Norrmän.
Och jag vet precis hur hotellnäringen kommer att försvara sig ........................
Det är inte hälsosamt att äta för mycket fläsk. Alltså har man reducerat fläskinnehållet på frukostbordet som ett led i hotellets miljöpolicy.
Men på Hurtigruta bad jag kyparen att komma med bacon och då fick jag en stor skål med perfekt sprödstekt vara. Till mina bordsgrannars stora avundsjuka.
Därför är Donkeyman hänvisad till att inhandla det svindyra Norska Baconet på kolonialen eller hos slaktaren. Men då uppstår ett smakproblem. Varför i hela helvete finns det över huvud taget inte salt i baconköttet. Och varför skall det färdigskurna baconet vara skuret i så tunna skivor att man det inte går att hantera.
Samt slutligen - vad har den stackars grisen haft för levnad. Den är ju så mager att den inte innehåller fett. Och den saknar totalt fettrand. För att inte tala om att man faktiskt måste tillsätta fett i pannan när man skall steka bacon för att det inte skall brinna upp. En så utsvulten gris borde vara ett fall för Djurskyddet.
Och vilka häftiga varumärken. Donkeyman köper ibland några paket med "Skogsbacon". Och undrar var gång - vad fasen har skogen med baconet att göra. Växer det kanske på träd. Nu skall Donkeyman gå till puben och dricka söndaglunch samt läsa "Dagens Text". Som består av Söndagens VG och Dagbladet vilka i grunden är förtäckta veckoblad med merparten skrivet för flera dagar sedan.
I dag är det Söndag och traditionen tro har Donkeyman avnjutit en väl tilltagen portion med Bacon och Ägg. Väl sprödstekt bacon skall kanske tilläggas. Samt några andra tillbehör. Detta enligt gammal sjömanstradition. Den Hökare ute till sjöss som inte serverar Bacon och Ägg till Söndagfrukost blir kölhalad alternativt rullad i tjära och fjäder. Det är en tradition som är lika stark som den Svenska Torsdagstraditionen med Ärtsoppa med Fläsk och sedan Pannkakor. Eller den Norska motsvaritheten med Ärtor, Salt Kött och Fläsk. Bägge rätter som kräver pilsner och dram.
Men livet är inte enbart paradis. Förr hände det att Donkeyman i ett anfall av latskap gick ut på Söndagmorgon och åt Söndagfrukost på något av stadens hotell. Men det går inte längre därför att det har hänt något mycket märkligt på Norska hotell.
En hotellfrukost i alla civiliserade länder består bland annat av en myckenhet av bacon som man bara fritt förser sig av. Men för ett par år sedan började Thon-hotellen med att servera baconet i reducerad form. Man ställer fram ett fat med stekta ägg (speilegg). Ovanpå varje ägg ligger en (1) skiva med sladdrigt bacon.
Ganska snabbt tog alla andra efter denna okultur. Rica-kedjan var blixtsnabba när det fanns pengar att tjäna. Numera är det länge sedan jag fick bacon till frukost på något som helst Norskt hotell. Till och med privathotell som Fjordhotellet i Vestnes, där Donkeyman bodde en del i våras i samband med en dockning på Aas Mekaniske, hade tagit efter detta.
Och nu har också Hurtigruten förfallit till denna låga nivå. Hurtigruten som alltid varit en bastion för god kokkonst med generösa portioner och vällagad mat. Donkeyman serverades alltså just dessa förb*** speilegg med en enda sladdrig baconskiva över.
Donkeyman kan bara se ett enda skäl till detta förfall.......................
De Norska bönderna har lyckats med att driva upp priserna på fläskkött till en sådan nivå att det helt enkelt "blir för dyrt" att servera en klassisk frukost med frikostligt med bacon. (Det är för övrigt inte bara baconet som man snålar in på och ersätter med billigare lösningar, men det är en annan sak). Medan man inom EU-området har betydligt billigare priser, samtidigt som kunderna nog är lite mer krävande än Norrmän.
Och jag vet precis hur hotellnäringen kommer att försvara sig ........................
Det är inte hälsosamt att äta för mycket fläsk. Alltså har man reducerat fläskinnehållet på frukostbordet som ett led i hotellets miljöpolicy.
Men på Hurtigruta bad jag kyparen att komma med bacon och då fick jag en stor skål med perfekt sprödstekt vara. Till mina bordsgrannars stora avundsjuka.
Därför är Donkeyman hänvisad till att inhandla det svindyra Norska Baconet på kolonialen eller hos slaktaren. Men då uppstår ett smakproblem. Varför i hela helvete finns det över huvud taget inte salt i baconköttet. Och varför skall det färdigskurna baconet vara skuret i så tunna skivor att man det inte går att hantera.
Samt slutligen - vad har den stackars grisen haft för levnad. Den är ju så mager att den inte innehåller fett. Och den saknar totalt fettrand. För att inte tala om att man faktiskt måste tillsätta fett i pannan när man skall steka bacon för att det inte skall brinna upp. En så utsvulten gris borde vara ett fall för Djurskyddet.
Och vilka häftiga varumärken. Donkeyman köper ibland några paket med "Skogsbacon". Och undrar var gång - vad fasen har skogen med baconet att göra. Växer det kanske på träd. Nu skall Donkeyman gå till puben och dricka söndaglunch samt läsa "Dagens Text". Som består av Söndagens VG och Dagbladet vilka i grunden är förtäckta veckoblad med merparten skrivet för flera dagar sedan.
onsdag 31 oktober 2012
Blankis
Denna vecka har vänliga männsiskor skickat Donkeyman till Honningsvåg på jobb. Vi snackar nu om ett litet samhälle på drygt 2000 själar som ligger på Magerøya. På samma ö ligger det mer kända Nordkap. Landsvägen dit är bara tre mil.
Från Tromsø till Honningsvåg var det en härlig 18 timmars tur med Hurtigruten "Polarlys. För det ofattbara priset av enbart 1100 Norska Oljedollar fick Donkeyman Resa och Hytt. Men så ingick också en trerätters middag. En middag av den kalibern att den krävde ett helrör med Alsace Riesling. Som dess värre inte ingick i biljetten. Som jämförelse kostar samma resa med Wideroes flygbolag normalt sett runt 2500 spänn.
Nu har det varit två jobbardagar ombord och det blir en till i morgon. Därefter blir det Hurtigruta "Nordlys" tillbaka till Tromsø.
I detta ögonblick sitter "Yours Truly" och sippar på ett gott glas vitvin på hotellet. Och törs inte gå ut. Med Donkeymans träben är det totalt otänkbart att ta så mycket som 50 meters promenad. Därför att trottoarer, gator och allt annat är täckta med blankis som möjliggör ishockeyspel. Något som "vanligt folk" klarar men om man över huvud taget inte har kontroll över det ena benet så är det omöjligt. Och ett arm- eller benbrott vore personlig katastrof.
Alltså blir det droska från hotellet till landgången och droska från landgången till tidningskiosken och sedan droska till hotellet. Mer utomhusverksamhet är omöjligt för Donkeyman.
Men å andra sidan är detta ett tillstånd som även drabbar Tromsø och alla andra NordNorska samhällen då och då under vissa väderbetingelser. Donkeyman har till och med upplevt det flera gånger i Canada. Men under fyra vintrar i Ö-vik var det inte en enda dag något motsvarande.
Men droskorna skall också leva. Dessutom avhåller vädret Donkeyman från att springa på Puben och förstöra pengar. Något som normalt sett låter sig göras på bara 100 meters avstånd från Hotellet. Där sådana lokaler som "Corner" och "Nøden" lockar en gammal sjöman.
För övrigt var det extra trevligt på "Polarlys" på Nordgående. Ombord spelade den obligatoriske barpianisten och enmansorkestern i baren på kvällen. Men bland de resande var också Tromsøbandet "Boknakaran" som bar upp instrumenten i baren och både genomförde en trivsam konsert och kompade barpianisten. Som i den omgivningen visade sig vara en rejält duglig pianospelare och sångare. Med mängder av gammal populärmusik på repertoaren.
Här är ett par "YouTube"-klipp från deras musik. Det första stycket handlar om fraktskutan "Hortensia", en visa som också visar de fatala följder ett besök på Ølhallen i Tromsø kan få för den vidare navigationen.
Hortensia
Den andra låten är en hyllning till Hurtigruten. Och speciellt till skipet "Erling Jarl" som sedan länge har bytts ut mot moderna fartyg. Men det finns fortfarande ett gammalt Hurtigruteskip i trafik, nämligen "Lofoten".
Erling Jarl
Men Donkeymans favorit-Hurtigruter var först den gamla "Polarlys" och när den försvann gick favoritskapet över till "Nordstjernen" som gick ur ruta i våras. Så nu är det "Lofoten" som gäller om man skall göra nostalgiturer.
Från Tromsø till Honningsvåg var det en härlig 18 timmars tur med Hurtigruten "Polarlys. För det ofattbara priset av enbart 1100 Norska Oljedollar fick Donkeyman Resa och Hytt. Men så ingick också en trerätters middag. En middag av den kalibern att den krävde ett helrör med Alsace Riesling. Som dess värre inte ingick i biljetten. Som jämförelse kostar samma resa med Wideroes flygbolag normalt sett runt 2500 spänn.
Nu har det varit två jobbardagar ombord och det blir en till i morgon. Därefter blir det Hurtigruta "Nordlys" tillbaka till Tromsø.
I detta ögonblick sitter "Yours Truly" och sippar på ett gott glas vitvin på hotellet. Och törs inte gå ut. Med Donkeymans träben är det totalt otänkbart att ta så mycket som 50 meters promenad. Därför att trottoarer, gator och allt annat är täckta med blankis som möjliggör ishockeyspel. Något som "vanligt folk" klarar men om man över huvud taget inte har kontroll över det ena benet så är det omöjligt. Och ett arm- eller benbrott vore personlig katastrof.
Alltså blir det droska från hotellet till landgången och droska från landgången till tidningskiosken och sedan droska till hotellet. Mer utomhusverksamhet är omöjligt för Donkeyman.
Men å andra sidan är detta ett tillstånd som även drabbar Tromsø och alla andra NordNorska samhällen då och då under vissa väderbetingelser. Donkeyman har till och med upplevt det flera gånger i Canada. Men under fyra vintrar i Ö-vik var det inte en enda dag något motsvarande.
Men droskorna skall också leva. Dessutom avhåller vädret Donkeyman från att springa på Puben och förstöra pengar. Något som normalt sett låter sig göras på bara 100 meters avstånd från Hotellet. Där sådana lokaler som "Corner" och "Nøden" lockar en gammal sjöman.
För övrigt var det extra trevligt på "Polarlys" på Nordgående. Ombord spelade den obligatoriske barpianisten och enmansorkestern i baren på kvällen. Men bland de resande var också Tromsøbandet "Boknakaran" som bar upp instrumenten i baren och både genomförde en trivsam konsert och kompade barpianisten. Som i den omgivningen visade sig vara en rejält duglig pianospelare och sångare. Med mängder av gammal populärmusik på repertoaren.
Här är ett par "YouTube"-klipp från deras musik. Det första stycket handlar om fraktskutan "Hortensia", en visa som också visar de fatala följder ett besök på Ølhallen i Tromsø kan få för den vidare navigationen.
Hortensia
Den andra låten är en hyllning till Hurtigruten. Och speciellt till skipet "Erling Jarl" som sedan länge har bytts ut mot moderna fartyg. Men det finns fortfarande ett gammalt Hurtigruteskip i trafik, nämligen "Lofoten".
Erling Jarl
Men Donkeymans favorit-Hurtigruter var först den gamla "Polarlys" och när den försvann gick favoritskapet över till "Nordstjernen" som gick ur ruta i våras. Så nu är det "Lofoten" som gäller om man skall göra nostalgiturer.
måndag 29 oktober 2012
Hösttankar
Nu har vi alla kommit till den årstid som Donkeyman tycker allra sämst om. Perioden från slutet av Oktober till Jul har egentligen bara ett enda ändamål. Den finns för att det skall bli 12 månader i kalendern. Annars är det en period som mest lämpar sig för att resa till varmare trakter, eller för att stänga dörren inifrån och gå i ide.
Tillsammans med några goda böcker, god mat och god dricka så kan man snabbt och elegant överleva de här två onödiga månaderna.
Dess värre kan inte Donkeyman göra något av detta. Han måste jobba så han har inte tid att resa bort, han har inte heller pengar nog till att gå i ide. Tvärtom måste han halka sig fram på blankisen varje morgon för att tjäna ihop till den dagliga pilsnern.
Ett litet spänningsmoment ligger i avslutningen av de Skandinaviska ligorna i Fotboll. Som idrottsnörd så måste han ju följa med i den utvecklingen. Till stor sorg blir Hammarby kvar ännu ett år i Superettan. Men alla "Bajare" är ju bra på att glädja sig åt det lilla så vi kan ju fira att laget i vart fall är bättre än förra säsongen. Samtidigt har det gått väldigt bra här i Tromsø.
TIL har tagit sig till Cupfinal och "Hela Byen" skall till Oslo sista helgen i November. Samtidigt har man varit inblandade i både Medalj- och Guldstriden men det blev nog slut på detta i går när man torskade borta mot Vålerenga.
De nya säsongerna har inte hunnit "sätta sig" riktigt ännu. Men därmed så kan man ha stora förhoppningar i stället. Detta är vad Donkeyman hoppas på:
"Tranmere Rovers" leder nu League One i England. Donkeyman har hållit på "Tranny" ända sedan han var i Birkenhead som helt ung i mitten av 1960-talet. Det är en klubb som är kemiskt fri från alla sorters trofeer men man hade en gyllene period på 1990-talet när laget var helt nära att gå upp i Premier League och tog sig till Wembley för att spela LigaCupFinal. Tänk om .......
"AFC Wimbledon" ligger nära botten i League Two. Donkeyman har detta som sitt Engelska "Andralag" sedan han bott en längre period i just Wimbledon. Klubben hette då Wimbledon FC och var i Premier League. Dess värre "hijackades" klubben av giriga affärsmän och hamnade i Milton Keynes men sedan har Fansen tagit över och skapat en ny klubb som jobbat sig tillbaka till ligan. Men den här säsongen får nog Donkeyman vara nöjd om de hänger kvar.
"Partick Thistle" är Donkeymans Skotska lag. En klubb som har spelat 90 säsonger i högsta serien i Skottland kan inte annat än betecknas som ett klassiskst lag. Även om de har varit på "dekis" några år. Donkeyman lärde känna klubben när han jobbade en period i Glasgowtrakten för si så där 40 år sedan.
"Hammarby Bandy" ligger ju Donkeyman varmt om hjärtat. För Donkeyman är Bandy kronan på all vintersport. Och Donkeyman har redan köpt två stycken Finalbiljetter till första Finalen i "Friends" Arena i Solna. Självfallet skall "Bajen" vara ett av Finallagen.
"GAIS Bandy" ligger också Donkeyman nära. Helt enkelt därför att det är bra för Bandysporten att det etableras ett topplag inne i Göteborg. Inget ont om Kungälv, Vänersborg, Gripen eller Villa. Men det behövs ett bra lag inne i Götet också. Historien bakom GAIS-Bandy är nästan som en kopia av historien bakom hur "Bajen Bandy" kom tillbaka till toppen efter 20 års frånvaro.
"Bajen Fans Hockey" har mottagit en del donationer från Donkeyman genom åren. Sedan "Hammarby Hockey" konkade så har fansen skapat BFH. Som vunnit Div V, Div IV, Div III och Div II men misslyckades i kvalet till div I förra året. I år har första halvan av den förberedande Grundserien spelats och BFH har en stabil ledning. Men det är ju bara ett preludium. Sedan kommer 21 matcher i Alltvåan innan det blir allvar i en Kvalserie. Om vi nu kommer så långt. Men då dj****r. I år är det dags för ett steg till uppåt.
"MoDo Hockey" Så måste man ju ha ett Elitserielag att hålla på också. Det är gamla klassiska MoDo. Och Donkeyman tycker det är orättvist att först blir de Svenska Mästare. Sedan har Donkeyman fyra vintrar i Ö-vik då han har säsongkort. Men det blir fyra misslyckade säsonger. Nu är han tillbaka i Tromsö och plötsligt går laget bra igen.
Som ni ser kära läsare. Donkeyman har stora förväntningar inför vintersporterna. Och det kan ju faktiskt bli "Grand Slam". Fast det är väl att hoppas för mycket.
Tillsammans med några goda böcker, god mat och god dricka så kan man snabbt och elegant överleva de här två onödiga månaderna.
Dess värre kan inte Donkeyman göra något av detta. Han måste jobba så han har inte tid att resa bort, han har inte heller pengar nog till att gå i ide. Tvärtom måste han halka sig fram på blankisen varje morgon för att tjäna ihop till den dagliga pilsnern.
Ett litet spänningsmoment ligger i avslutningen av de Skandinaviska ligorna i Fotboll. Som idrottsnörd så måste han ju följa med i den utvecklingen. Till stor sorg blir Hammarby kvar ännu ett år i Superettan. Men alla "Bajare" är ju bra på att glädja sig åt det lilla så vi kan ju fira att laget i vart fall är bättre än förra säsongen. Samtidigt har det gått väldigt bra här i Tromsø.
TIL har tagit sig till Cupfinal och "Hela Byen" skall till Oslo sista helgen i November. Samtidigt har man varit inblandade i både Medalj- och Guldstriden men det blev nog slut på detta i går när man torskade borta mot Vålerenga.
De nya säsongerna har inte hunnit "sätta sig" riktigt ännu. Men därmed så kan man ha stora förhoppningar i stället. Detta är vad Donkeyman hoppas på:
"Tranmere Rovers" leder nu League One i England. Donkeyman har hållit på "Tranny" ända sedan han var i Birkenhead som helt ung i mitten av 1960-talet. Det är en klubb som är kemiskt fri från alla sorters trofeer men man hade en gyllene period på 1990-talet när laget var helt nära att gå upp i Premier League och tog sig till Wembley för att spela LigaCupFinal. Tänk om .......
"AFC Wimbledon" ligger nära botten i League Two. Donkeyman har detta som sitt Engelska "Andralag" sedan han bott en längre period i just Wimbledon. Klubben hette då Wimbledon FC och var i Premier League. Dess värre "hijackades" klubben av giriga affärsmän och hamnade i Milton Keynes men sedan har Fansen tagit över och skapat en ny klubb som jobbat sig tillbaka till ligan. Men den här säsongen får nog Donkeyman vara nöjd om de hänger kvar.
"Partick Thistle" är Donkeymans Skotska lag. En klubb som har spelat 90 säsonger i högsta serien i Skottland kan inte annat än betecknas som ett klassiskst lag. Även om de har varit på "dekis" några år. Donkeyman lärde känna klubben när han jobbade en period i Glasgowtrakten för si så där 40 år sedan.
"Hammarby Bandy" ligger ju Donkeyman varmt om hjärtat. För Donkeyman är Bandy kronan på all vintersport. Och Donkeyman har redan köpt två stycken Finalbiljetter till första Finalen i "Friends" Arena i Solna. Självfallet skall "Bajen" vara ett av Finallagen.
"GAIS Bandy" ligger också Donkeyman nära. Helt enkelt därför att det är bra för Bandysporten att det etableras ett topplag inne i Göteborg. Inget ont om Kungälv, Vänersborg, Gripen eller Villa. Men det behövs ett bra lag inne i Götet också. Historien bakom GAIS-Bandy är nästan som en kopia av historien bakom hur "Bajen Bandy" kom tillbaka till toppen efter 20 års frånvaro.
"Bajen Fans Hockey" har mottagit en del donationer från Donkeyman genom åren. Sedan "Hammarby Hockey" konkade så har fansen skapat BFH. Som vunnit Div V, Div IV, Div III och Div II men misslyckades i kvalet till div I förra året. I år har första halvan av den förberedande Grundserien spelats och BFH har en stabil ledning. Men det är ju bara ett preludium. Sedan kommer 21 matcher i Alltvåan innan det blir allvar i en Kvalserie. Om vi nu kommer så långt. Men då dj****r. I år är det dags för ett steg till uppåt.
"MoDo Hockey" Så måste man ju ha ett Elitserielag att hålla på också. Det är gamla klassiska MoDo. Och Donkeyman tycker det är orättvist att först blir de Svenska Mästare. Sedan har Donkeyman fyra vintrar i Ö-vik då han har säsongkort. Men det blir fyra misslyckade säsonger. Nu är han tillbaka i Tromsö och plötsligt går laget bra igen.
Som ni ser kära läsare. Donkeyman har stora förväntningar inför vintersporterna. Och det kan ju faktiskt bli "Grand Slam". Fast det är väl att hoppas för mycket.
söndag 21 oktober 2012
Norges "Titanic"
Donkeyman har ägnat många år åt att studera signifikanta fartygshaverier. Delvis av ett allmänt intresse för sjöfart men också därför att han har haft uppdrag som "Quality and Safety Manager" i ett antal rederier under de senaste 20 åren.
Ser man det historiskt så har "Hurtigruten" haft många dramatiska haverier genom åren. Men den stora mängden skedde antingen i en period när det inte fanns radar, när sjömätning och utmärkning var betydligt sämre och innan alla andra moderna hjälpmedel kom till. Till det kommer ett antal krigshaverier när "Hurtigruta" blev bombad eller torpederad.
Men en händelse skiljer sig ut från alla andra. Donkeyman tänker då på när "Sanct Svithun" förliste ute på Folla. Ett haveri som än i dag är obegripligt. Många beskriver det som Norges "Titanic". Och i dag är det faktiskt på dagen 50 år sedan detta skedde.
Söndagen den 21.Oktober år 1962 avseglade Stavanger Damskipsselskaps Flaggskip "Sanct Svithun" som Nordgående Hurtigrute från Trondheim. Fartyget var ungefär en timme försinkat beroende på stora mängder med last från Trondheim. Avgången skedde ungefär klockan 1300. Nästa hamn var Rørvik dit fartyget väntades strax efter klockan 2200.
Ut på kvällningen följde man som vanligt leden inomskärs utmed Trøndelagskusten. Där man styrde varierande kurser men i huvudsak NordOstlig riktning. När man kom fram till "Buholmråsa Fyr" skulle man gira Babord till ungefär 350 grader och gå ut på den stora Fjärd som heter "Folla". Efter att ha passerat "Nordvindsflesa Fyr" så skulle man gira Styrbord till 038 och lägga kurs med Gjæsslingan Fyr om Babord, sedan Grinda Fyr om Babord och så in mot Rørvik. Kanske två timmars gångtid efter kursändringen så var man inne i sundet in mot den lilla kuststaden.
Det fanns inte utrymme för någon slingring eller någon körning på "måfå". Nord om farleden fanns en stor skärgård med kanske tiotusen öar och skär. På Sydsidan var farvattnet lika mörkblått i sjökortet. Men det var ändå ganska så gott om utrymme så länge man höll sig inom den sektor som fyrarna markerade.
Det här var inte vilken liten kustjakt som helst. Detta var "Hurtigruten". Kapten gjorde sin sista resa före pensioneringen efter 30 år i ruten. Styrmän och lotsar hade långvarig erfarenhet. Båten var utrustad med den tidens absolut bästa utrustning. Två Radarapparater plus allt annat av modern navigationsutrustning.
Och allt gick som normalt. Man girade Babord vid Buholmråsa och gick ut på Folla. Det var Sydvästlig kuling och här stod hela "Storhavet" in. Folla är en fjord som har formen som en tratt. Kommer sjön utifrån "Storhavet" så trängs vattnet samman samtidigt som det grundar upp. Det kan bli minst sagt "gropigt" de två timmarna från Buholmråsa och in till sundet mot Rørvik. Men som det var nu skulle "Sanct Svithun" ha sjön i sidan ganske kort tid, så blev det Styrbordsgir och då kom sjön på låringen vilket inte skulle åstadkomma något obehag.
Hur som helst. Båten var försinkad. Alltså skedde avlösningarna vid 2000 lite tidigare på leden än normalt. Lotsen och Vakthavande Styrman kom upp just efter Buholmråsa. Avlämnande Lots frågade om han skulle genomföra giren mot Grinda Fyr på en gång. Nej, sade påtroppade Lots. Jag vill komma lite längre ut innan jag girar. Well, sade avlämnande och gick ned. Nu styr fartyget 342 grader.
Det är här och nu som det börjar gå åt h*****e. Avlösande lots ger order om 335. Det vill säga han säger 35 men i den tiden gav man bara de två sista siffrorna vid små kursjusteringar. Rorgängaren svarar 35 och fortsätter på 335.
Nu borde man alltså ha gått till 035. Men styr 335. Den kursen leder rätt ut i havet. Och inte mot Rørvik. När klockan blir 2100 blir det byte av rorgängare. Avlämnande ger kursen 335 och avlösande svarar 335 samt kvitterar kursen hos lotsen. Som också svarar 335. Man borde alltså ha gått 335 i 20 minuter eller kanske en halv timme. Sedan skulle det ha varit 035. Nu har man hållit samma kurs i en och en halv timme. Rätt ut i havet.
Man borde nu ha haft Gjæsslingan Fyr om Babord och Grinda Fyr lite föröver om Babord. I stället har man en fyr som har ungefär samma karaktär som Grinda föröver om Styrbord. En fyr som senare visar sig vara Nordøyan Fyr. Sjön slår in direkt från Babord men den borde ha legat på låringen. På bryggan är fartygets kapten, lotsen och vaktens styrman. Inte någon reagerar.
Men plötsligt är det någon som "tar action". Man slår "Stand By" och går ned till helt sakta. Så fortsätter man i över en halv timme. Sedan girar man Styrbord och tar det man tror är Grinda om Babord samt slår Full Fram.
Ganska snart blir det PANG, KRASCH, DUNDER. Båten går på grund med god fart. Och fastnar. Men hugger på grynnan i vädret. Ganska omgående tar man in massor med vatten i maskinrummet och i inredningen längst ned i båten. Maskinchefen kommer upp till bryggan och anmäler att huvudmaskin är helt kaputt, två hjälpkärror går men är nära varmgång, en kärra är så skev att den inte kan startas samt att vattnet väller in. Han får order att överge maskinrummet. Väl nere igen skickar han upp sitt folk och över ger maskinrummet som siste man.
Telegrafisten sänder ut "Mayday" och får kontakt med Rørvik Radio. Position uppges till syd om Grinda fyr. Sydgående Hurtigrute "Ragnvald Jarl" som just har ankommit Rørvik går omedelbart ut till undsättning. Ett närbeläget lastfartyg och ett "lokalrutefartyg" stävar också till undsättning. Man väcker upp fiskare som bemannar sina båtar och som går ut. Ganska snart är det en hel liten armada som söker i trakterna runt Grinda.
Men inte någon "Sanct Svithun" finns att se. Nu går folk i livbåtarna. Radion vissnar. Och slutligen sjunker Hurtigruten.
När ett par timmar har gått står det plötsligt ett par karlar utanför fyrvaktarbostaden på Nordøyan Fyr. Fyrpersonalen tar in dem i värmen och får "skära i oljehyra" och ge sig ned till strandkanten för där har en liten flock med skeppsbrutna tagit sig i land. När man ringer till Rørvik står det plötsligt klart hur våldsamt fel Sanct Svithun har varit. De skeppsbrutna har drivit över en timme med vind och sjö upp till Nordøyan. Alltså har Hurtigruten gått ett par timmar rätt ut i havet på helt galen kurs.
Hela räddningsaktionen måste omorganiseras och under natten finner de lokala fiskarna folk som hamnat på flera olika skär. Samtidigt som man bärgar lik från sjön.
I slutänden blir det 41 omkomna och 48 räddade.
Donkeyman satt bara för några dagar sedan ombord i ett av våra fartyg och diskuterade det här haveriet med en av våra äldsta skeppare. Som är uppvuxen i Rørvik. Och som på ett målande sätt berättade om dagen efter när fiskeskutorna kom in till staden med de bärgade liken och när lokalruten kom med de överlevande. En stark skildring.
Så kan man fråga sig. Hur var detta möjligt. Svaren får vi aldrig. Därför att alla de fyra som befann sig på bryggan (Kapten, Styrman, Lots och Rorgängare) omkom. Men här finns några intressanta funderingar.
Det är ju närliggande att tro att Lotsen gav order om 035 medan Rorgängaren uppfattade det som 335. Samtidigt som man förväxlade Grinda och Nordøyan. Vilket förklarar mycket.
MEN:
Hur kunde man köra minst en och en halv timme ut i havet. Och ha Nordøyan om Styrbord när Grinda borde ha legat om Babord.
Man borde ha passerat Gjæsslingan Fyr om Babord men den bortsåg man helt och hållet från.
Sjön låg rätt in på sidan av fartyget hela tiden när den borde ha legat in på låringen. Det var till och med flera passagerare som speciellt noterade detta och till och med funderad på att gå upp på bryggan och undra.
Plus en massa ting till .........
DET ÄR ALLTID LÄTT ATT VARA KLOK PÅ LAND NÄR DET SKER EN OLYCKA TILL SJÖSS SOM MIN GAMLA MODER ALLTID SADE.
Men igen - Den här olyckan är långt ifrån ensam. Massor med olyckor till sjöss framstår som totala gåtor. Det går inte att förklara hur i allsin dagar detta kunde hända. Även om "Chain of Events" någorlunda har klarlagts. Som i detta fall.
Många beskriver den här olyckan som Norges "Titanic". Men faktum är att "Titanic" är enklare att förlara än denna. Det finns långt mer att berätta om "Sanct Svithun" men det avstår Donkeyman ifrån. I vart fall i dag. Det måste ske i goda vänners lag. Den som vill veta mer får köpa en av de många böcker som skrivits om olyckan.
Ser man det historiskt så har "Hurtigruten" haft många dramatiska haverier genom åren. Men den stora mängden skedde antingen i en period när det inte fanns radar, när sjömätning och utmärkning var betydligt sämre och innan alla andra moderna hjälpmedel kom till. Till det kommer ett antal krigshaverier när "Hurtigruta" blev bombad eller torpederad.
Men en händelse skiljer sig ut från alla andra. Donkeyman tänker då på när "Sanct Svithun" förliste ute på Folla. Ett haveri som än i dag är obegripligt. Många beskriver det som Norges "Titanic". Och i dag är det faktiskt på dagen 50 år sedan detta skedde.
Söndagen den 21.Oktober år 1962 avseglade Stavanger Damskipsselskaps Flaggskip "Sanct Svithun" som Nordgående Hurtigrute från Trondheim. Fartyget var ungefär en timme försinkat beroende på stora mängder med last från Trondheim. Avgången skedde ungefär klockan 1300. Nästa hamn var Rørvik dit fartyget väntades strax efter klockan 2200.
Ut på kvällningen följde man som vanligt leden inomskärs utmed Trøndelagskusten. Där man styrde varierande kurser men i huvudsak NordOstlig riktning. När man kom fram till "Buholmråsa Fyr" skulle man gira Babord till ungefär 350 grader och gå ut på den stora Fjärd som heter "Folla". Efter att ha passerat "Nordvindsflesa Fyr" så skulle man gira Styrbord till 038 och lägga kurs med Gjæsslingan Fyr om Babord, sedan Grinda Fyr om Babord och så in mot Rørvik. Kanske två timmars gångtid efter kursändringen så var man inne i sundet in mot den lilla kuststaden.
Det fanns inte utrymme för någon slingring eller någon körning på "måfå". Nord om farleden fanns en stor skärgård med kanske tiotusen öar och skär. På Sydsidan var farvattnet lika mörkblått i sjökortet. Men det var ändå ganska så gott om utrymme så länge man höll sig inom den sektor som fyrarna markerade.
Det här var inte vilken liten kustjakt som helst. Detta var "Hurtigruten". Kapten gjorde sin sista resa före pensioneringen efter 30 år i ruten. Styrmän och lotsar hade långvarig erfarenhet. Båten var utrustad med den tidens absolut bästa utrustning. Två Radarapparater plus allt annat av modern navigationsutrustning.
Och allt gick som normalt. Man girade Babord vid Buholmråsa och gick ut på Folla. Det var Sydvästlig kuling och här stod hela "Storhavet" in. Folla är en fjord som har formen som en tratt. Kommer sjön utifrån "Storhavet" så trängs vattnet samman samtidigt som det grundar upp. Det kan bli minst sagt "gropigt" de två timmarna från Buholmråsa och in till sundet mot Rørvik. Men som det var nu skulle "Sanct Svithun" ha sjön i sidan ganske kort tid, så blev det Styrbordsgir och då kom sjön på låringen vilket inte skulle åstadkomma något obehag.
Hur som helst. Båten var försinkad. Alltså skedde avlösningarna vid 2000 lite tidigare på leden än normalt. Lotsen och Vakthavande Styrman kom upp just efter Buholmråsa. Avlämnande Lots frågade om han skulle genomföra giren mot Grinda Fyr på en gång. Nej, sade påtroppade Lots. Jag vill komma lite längre ut innan jag girar. Well, sade avlämnande och gick ned. Nu styr fartyget 342 grader.
Det är här och nu som det börjar gå åt h*****e. Avlösande lots ger order om 335. Det vill säga han säger 35 men i den tiden gav man bara de två sista siffrorna vid små kursjusteringar. Rorgängaren svarar 35 och fortsätter på 335.
Nu borde man alltså ha gått till 035. Men styr 335. Den kursen leder rätt ut i havet. Och inte mot Rørvik. När klockan blir 2100 blir det byte av rorgängare. Avlämnande ger kursen 335 och avlösande svarar 335 samt kvitterar kursen hos lotsen. Som också svarar 335. Man borde alltså ha gått 335 i 20 minuter eller kanske en halv timme. Sedan skulle det ha varit 035. Nu har man hållit samma kurs i en och en halv timme. Rätt ut i havet.
Man borde nu ha haft Gjæsslingan Fyr om Babord och Grinda Fyr lite föröver om Babord. I stället har man en fyr som har ungefär samma karaktär som Grinda föröver om Styrbord. En fyr som senare visar sig vara Nordøyan Fyr. Sjön slår in direkt från Babord men den borde ha legat på låringen. På bryggan är fartygets kapten, lotsen och vaktens styrman. Inte någon reagerar.
Men plötsligt är det någon som "tar action". Man slår "Stand By" och går ned till helt sakta. Så fortsätter man i över en halv timme. Sedan girar man Styrbord och tar det man tror är Grinda om Babord samt slår Full Fram.
Ganska snart blir det PANG, KRASCH, DUNDER. Båten går på grund med god fart. Och fastnar. Men hugger på grynnan i vädret. Ganska omgående tar man in massor med vatten i maskinrummet och i inredningen längst ned i båten. Maskinchefen kommer upp till bryggan och anmäler att huvudmaskin är helt kaputt, två hjälpkärror går men är nära varmgång, en kärra är så skev att den inte kan startas samt att vattnet väller in. Han får order att överge maskinrummet. Väl nere igen skickar han upp sitt folk och över ger maskinrummet som siste man.
Telegrafisten sänder ut "Mayday" och får kontakt med Rørvik Radio. Position uppges till syd om Grinda fyr. Sydgående Hurtigrute "Ragnvald Jarl" som just har ankommit Rørvik går omedelbart ut till undsättning. Ett närbeläget lastfartyg och ett "lokalrutefartyg" stävar också till undsättning. Man väcker upp fiskare som bemannar sina båtar och som går ut. Ganska snart är det en hel liten armada som söker i trakterna runt Grinda.
Men inte någon "Sanct Svithun" finns att se. Nu går folk i livbåtarna. Radion vissnar. Och slutligen sjunker Hurtigruten.
När ett par timmar har gått står det plötsligt ett par karlar utanför fyrvaktarbostaden på Nordøyan Fyr. Fyrpersonalen tar in dem i värmen och får "skära i oljehyra" och ge sig ned till strandkanten för där har en liten flock med skeppsbrutna tagit sig i land. När man ringer till Rørvik står det plötsligt klart hur våldsamt fel Sanct Svithun har varit. De skeppsbrutna har drivit över en timme med vind och sjö upp till Nordøyan. Alltså har Hurtigruten gått ett par timmar rätt ut i havet på helt galen kurs.
Hela räddningsaktionen måste omorganiseras och under natten finner de lokala fiskarna folk som hamnat på flera olika skär. Samtidigt som man bärgar lik från sjön.
I slutänden blir det 41 omkomna och 48 räddade.
Donkeyman satt bara för några dagar sedan ombord i ett av våra fartyg och diskuterade det här haveriet med en av våra äldsta skeppare. Som är uppvuxen i Rørvik. Och som på ett målande sätt berättade om dagen efter när fiskeskutorna kom in till staden med de bärgade liken och när lokalruten kom med de överlevande. En stark skildring.
Så kan man fråga sig. Hur var detta möjligt. Svaren får vi aldrig. Därför att alla de fyra som befann sig på bryggan (Kapten, Styrman, Lots och Rorgängare) omkom. Men här finns några intressanta funderingar.
Det är ju närliggande att tro att Lotsen gav order om 035 medan Rorgängaren uppfattade det som 335. Samtidigt som man förväxlade Grinda och Nordøyan. Vilket förklarar mycket.
MEN:
Hur kunde man köra minst en och en halv timme ut i havet. Och ha Nordøyan om Styrbord när Grinda borde ha legat om Babord.
Man borde ha passerat Gjæsslingan Fyr om Babord men den bortsåg man helt och hållet från.
Sjön låg rätt in på sidan av fartyget hela tiden när den borde ha legat in på låringen. Det var till och med flera passagerare som speciellt noterade detta och till och med funderad på att gå upp på bryggan och undra.
Plus en massa ting till .........
DET ÄR ALLTID LÄTT ATT VARA KLOK PÅ LAND NÄR DET SKER EN OLYCKA TILL SJÖSS SOM MIN GAMLA MODER ALLTID SADE.
Men igen - Den här olyckan är långt ifrån ensam. Massor med olyckor till sjöss framstår som totala gåtor. Det går inte att förklara hur i allsin dagar detta kunde hända. Även om "Chain of Events" någorlunda har klarlagts. Som i detta fall.
Många beskriver den här olyckan som Norges "Titanic". Men faktum är att "Titanic" är enklare att förlara än denna. Det finns långt mer att berätta om "Sanct Svithun" men det avstår Donkeyman ifrån. I vart fall i dag. Det måste ske i goda vänners lag. Den som vill veta mer får köpa en av de många böcker som skrivits om olyckan.
lördag 20 oktober 2012
Time Out
Donkeyman har haft ett tre månaders uppehåll från att skriva Blogg. Ett uppehåll som har oroat flera av hans trogna läsare. Här och nu vill Donkeyman tacka för alla e-mail som har kommit med förfrågningar om huruvida han har "smällt av" eller lagt ned Bloggen. Eller bara gått under jorden.
Härmed kan allt dementeras. Donkeyman lever i all välmåga. Donkeyman är aktiv. Donkeyman tänker skriva Blogg igen.
MEN - det har varit några väldigt slitsamma månader. Som delvis (men långt ifrån helt) har med jobb att göra. I våras bestämde sig Donkeyman för att "cutta ut" jobbet på isbrytning uppe i Bottenviken för att i stället jobba heltid som "Fleet Manager" på ett lokalt Tromsørederi.
Och här fanns det uppgifter att "Ta tag i". Det var mycket som hade legat för fäfot och som måste ordnas upp i. Samtidigt köptes det nya båtar medan gamla behövde "kärleksfull omvårdnad". Allt krävde sin tid. Medan Donkeyman själv måste fundera ut vad han skulle göra "när han blev vuxen".
Och få någon sorts ordning på sitt eget liv. När mångåriga hustrun hade avlidit och nya samboerskan också gick samma väg var det sannerligen inte trivsamt att gå hemma och kika på fyra väggar. Enda alternativet är "The Local". Som har räddat Donkeyman från att helt förlora förståndet. Det vill säga något som är så nära en riktig klassisk Engelsk Pub som det går an att komma. Där gästerna och "betjeningen" känner varandra och bryr sig om varandra. Utan den sociala ventilen hade nog tillvaron varit besvärlig.
Det vill säga. Livet har varit - Jobb, jobb, jobb och åter jobb. Samt in på sjappet för en halvliter och lite social gemenskap. Nu vet Donkeyman vad det betyder att vara ensam.
MEN - några månaders betänketid har givit "nytt krut" hos gubben. Nu kör vi vidare. Och redan i morgon kommer det en artikel om ett jubileum. Fast inte något trevligt jubileum. Det kommer att handla om 50-årsjubileet av en av de mest obegripliga händelserna i Norsk historia. Men det är en annan sak. Fundera bara. Så får ni läsa i morn.
OCH - inom ganska kort tid kommer det att "sjösättas" ett nytt och intressant projekt som kommer att glädja Donkeymans trogna läsare.
SOM - vännen och "Sjönalisten" Torbjörn Dalnäs påpekade en gång för 30 år sedan...... Donkeyman är Sveriges mest lovande författare. Han lovar och lovar och lovar att publicera. Men fy för f****n vilken tid det tar innan det kommer manus.
MINA VÄNNER - TACK FÖR ATT NI HAR HAFT TÅLAMOD MEDAN JAG HAR FUNNIT MIG SJÄLV.
NU KÖR VI ........
Och just nu sitter Donkeyman uppe i "Donkeyman Towers" på Tromsøs tak och lyssnar på en nyinhandlad platta med pianisten Van Cliburn som spelar Rachmaninoffs Pianokonserter. Strax skall han förhala ut i "godstolen" för att plocka fram en rejäl och exklulsiv "Havanna Skogsbrand" från Humidoren, tända på den och sitta och sippa på en alldeles för god och dyrbar "Virre".
Härmed kan allt dementeras. Donkeyman lever i all välmåga. Donkeyman är aktiv. Donkeyman tänker skriva Blogg igen.
MEN - det har varit några väldigt slitsamma månader. Som delvis (men långt ifrån helt) har med jobb att göra. I våras bestämde sig Donkeyman för att "cutta ut" jobbet på isbrytning uppe i Bottenviken för att i stället jobba heltid som "Fleet Manager" på ett lokalt Tromsørederi.
Och här fanns det uppgifter att "Ta tag i". Det var mycket som hade legat för fäfot och som måste ordnas upp i. Samtidigt köptes det nya båtar medan gamla behövde "kärleksfull omvårdnad". Allt krävde sin tid. Medan Donkeyman själv måste fundera ut vad han skulle göra "när han blev vuxen".
Och få någon sorts ordning på sitt eget liv. När mångåriga hustrun hade avlidit och nya samboerskan också gick samma väg var det sannerligen inte trivsamt att gå hemma och kika på fyra väggar. Enda alternativet är "The Local". Som har räddat Donkeyman från att helt förlora förståndet. Det vill säga något som är så nära en riktig klassisk Engelsk Pub som det går an att komma. Där gästerna och "betjeningen" känner varandra och bryr sig om varandra. Utan den sociala ventilen hade nog tillvaron varit besvärlig.
Det vill säga. Livet har varit - Jobb, jobb, jobb och åter jobb. Samt in på sjappet för en halvliter och lite social gemenskap. Nu vet Donkeyman vad det betyder att vara ensam.
MEN - några månaders betänketid har givit "nytt krut" hos gubben. Nu kör vi vidare. Och redan i morgon kommer det en artikel om ett jubileum. Fast inte något trevligt jubileum. Det kommer att handla om 50-årsjubileet av en av de mest obegripliga händelserna i Norsk historia. Men det är en annan sak. Fundera bara. Så får ni läsa i morn.
OCH - inom ganska kort tid kommer det att "sjösättas" ett nytt och intressant projekt som kommer att glädja Donkeymans trogna läsare.
SOM - vännen och "Sjönalisten" Torbjörn Dalnäs påpekade en gång för 30 år sedan...... Donkeyman är Sveriges mest lovande författare. Han lovar och lovar och lovar att publicera. Men fy för f****n vilken tid det tar innan det kommer manus.
MINA VÄNNER - TACK FÖR ATT NI HAR HAFT TÅLAMOD MEDAN JAG HAR FUNNIT MIG SJÄLV.
NU KÖR VI ........
Och just nu sitter Donkeyman uppe i "Donkeyman Towers" på Tromsøs tak och lyssnar på en nyinhandlad platta med pianisten Van Cliburn som spelar Rachmaninoffs Pianokonserter. Strax skall han förhala ut i "godstolen" för att plocka fram en rejäl och exklulsiv "Havanna Skogsbrand" från Humidoren, tända på den och sitta och sippa på en alldeles för god och dyrbar "Virre".
torsdag 12 juli 2012
Postorderfruar
Det har i alla tider förekommit att Svenska män hämtar sig hustrur ifrån diverse utländer. Efter vad Donkeyman har iakttagit under ett långt liv fungerar de här internationella äktenskapen ungefär lika bra eller dåligt som vanliga inhemska äktenskap. Men saken har debatterats i alla tider.
Därför att det inte alltid går så bra och därför att vissa missbrukar systemet.
Ett av de mer kända "icke normala" internationella äktenskapen var när Olof Palme ingick "skenäktenskap" med en kvinna från Tjeckoslovakien (Jelena Jennerova) för att "få ut" henne därifrån efter kuppen 1948. Vilket också lyckades. På den tiden räckte det med att vara gift med en Svensk man för att få omedelbart uppehållstillstånd. Med tiden började många att använda den möjligheten för att kringgå immigrationslagarna. Då murade man igen det hålet genom att kräva att äktenskapet skulle vara flera år innan automatiskt uppehåll beviljades efter en skilsmässa. Vilket i sin tur fick andra icke önskvärda effekter.
Detta har uppmärksammats av vår Jämställdhetsminister Nyanka Seboni som mycket förtjänstfullt lyfter fram de mindre lyckade "importäktenskapen" i ljuset. Äktenskap där en misshandlad kvinna inte kan "ge fot i arschelet" åt sin buffel till karl. Därför att om hon gör det så åker hon omedelbart ut ur landet.
Donkeyman har genom åren bevittnat ett antal sådana här äktenskap. Varav flera inom den nära bekantskapskretsen. Men låt oss kategorisera lite grand och dela in de "internationella äktenskapen"" i tre kategorier.
1) Det "Normala" Äktenskapet.
Detta är trots allt det vanligaste och det "normala". Två personer från olika land träffas, tycke uppstår, de gifter sig och bosätter sig i ett land där i vart fall den ene blir en "invandrare". De allra flesta sådana här äktenskap får ett helt normalt förlopp. Visst slutar en del med skilsmässa men det är då av "normala" skäl, andra blir livslånga.
Donkeyman har dessutom många yrkeskamrater som har funnit sina hustrur i utlandet. Ett antal av dessa blev "sjömanshustrur" livet ut, med familjen boende i Sverige, Norge, Sydamerika, Australien, Spanien och många andra länder....
I grunden finns inte något som helst skäl att ödsla tid och kraft på att skriva negativt om dem. Det remarkabla är däremot att i dag är rädslan för "de onormala" äktenskapen så stor att myndigheterna ställt upp en mängd problem för dem som vill hämta hem sin hustru vid ett "internationellt äktenskap". Kommer hon från länder utanför EU/EEC så är det enklare att bosätta sig någon annan stans än i Sverige. Det är åtskilliga prövningar och väntetid som krävs för att kunna hämta hem sin hustru och bosätta familjen i Sverige. Även där mannen är så "etniskt Svensk" som det går an att vara.
2) Den "Svinaktige Mannen"
Första gången Donkeyman kom i kontakt med "Postorderhustrur" var på 1970-talet. Då var det framför allt Polska kvinnor som importerades. Donkeyman minns en kamrat som hade en jättelik katalog som påminnde om en helt vanlig Postorderkatalog där man kunde "beställa" den kvinnan man önskade.
Denne kamrat hade satt detta i system. Han hämtade en Polsk kvinna i halvåret ungefär. Som hamnade hemma hos honom som kombinerat hembiträde och älskarinna. Men ganska snart började han "banka upp" dem med jämna mellanrum och i övrigt behandlade han dem allmännt illa. Tills de gav upp och stack iväg hem igen. Varefter det var dags att "skriva efter" en ny.
Med tiden upptäckte Donkeyman att detta var inte något enstaka tillfälle. Det här var ett förhållningssätt som var satt i system av ett antal män. Som hade det gemensamt att de inte klarade av att skaffa sig Svenska kvinnor. Vilket nog inte kan beskrivas som särdeles överraskande med tanke på deras kvinnosyn. Ännu mer förvånande var att upptäcka att flera personer inom den nära miljön, typ arbetskamrater och vänner, faktiskt ägnade sig åt sådan här verksamhet.
Med åren förfinades tekniken så att kvinnorna presenterades på video i stället. Utbudet ökade också till att bli kvinnor från många fler länder. Ryska kvinnor var ett tag ganska vanligt och populärt men med tiden blev Asiatiska kvinnor övervägande. Från Thailand, Fillipinerna, Singapore .... "you name it". Sedan dess har Internet gjort sitt intåg och en hel industri har grundats. Självfallet sitter det någon organisatör någonstans och tjänar stora kulor. Här kan man snacka om "trafficing light".
Gemensamt för de här kvinnorma var att de önskade sig en bättre framtid i ett annat land. Nyckeln var att finna en man som de kunde leva med. En man som ganska snart visade sig vara en "hel idiot" som behandlade dem illa eller till och med misshandlade dem. Donkeyman minns mycket väl hur den första jag kände som höll på med sådant här uttryckte sig (han med Polskorna). "Sätt väggar och tak runt Polen så har du världens största horhus. Om jag hämtar hit en Polsk hora i några månader och betalar för resor, uppehälle och presenter så har jag gjort rätt för mig. Vad är det för fel med det???"
Att det ingick ett antal "kok med stryk" och diverse andra otrevligheter i avtalet samt att han i slutänden lät kvinnorna sticka utan att få några som helst pengar var inte vad kvinnorna hade väntat sig. Men han tyckte det var helt ok.
Och han var sannorligen inte ensam. Donkeyman har "ramlat över" många sådana genom åren. Detta är självfallet ett jätteproblem. Som jämställdhetsministern så förtjänstfullt adresserade före Almedalsveckan.
3) Den "Falska Kvinnan"
Men - Donkeyman har också kommit i närkontakt med det helt omvända.
Vi snackar nu om snälla, hyggliga och välmenande män som har "hämtat hem" kvinnor som visat sig vara både uträknande och listiga. Männen har trott att de äntligen efter många års sökande har fått en hustru för livet. Men det visar sig vara frågan om något helt annat.
Kvinnan ser till att de blir gifta - utan äktenskapsförord. Sedan "står hon ut" i tre år och en (1) dag. Mannen är ju inte direkt otrevlig, tvärtom han gör allt för att kvinnan skall ha det bra. Så hon lider inte annat än möjligen av brist på äkta kärlek. Men man kan ju fråga sig om vissa av de här har några känslor alls. Därför att när hon har sitt permanenta uppehållstillstånd "i box" är det "fot i arschelet" för mannen. Samtidigt som kvinnans advokat assisterar med att lätta honom från halva hans förmögenhet.
Donkeyman har flera kamrater som har "sprungit på" detta. En var till och med så godtrogen att han gått på samma blåsning två gånger. Först lät han en Ukrainska befria honom från villan och en stor del av bankkontot. Varefter han gör samma runda en gång till och låter en Vitryska halvera förmögenheten på nytt. Låt vara att han hade en väl tilltagen förmögenhet från start, åtmindstone efter Donkeymans mått mätt. Men ändå .......
En annan gammal känning av Donkeyman finansierade vad som med tiden blev en hel butikskedja på samma sätt. Han förlorade hustru, lägenhet, bil och merparten av bankkontot - hon fick startkapital till sitt företag som hon sedan har byggt upp - i Sverige. Han är numera alkis och kontinuerligt black, hon är "big shot".
Kommentar
I den nu aktuella debatten förefaller det som om ministern vill ändra reglerna för hur lång tid det tar för en kvinna att få permanent uppehållstillstånd. Vilket nog är vällovligt. Men frågan är om sådant här ens låter sig styras genom sådana regler. Vi har ju två ytterligheter att välja mellan:
Svårt att "importera" hustrur
- Alla par som består av en Svensk och en Utländsk person får stora problem med att bosätta sig i Sverige.
- Omöjligt att "importera" folk genom skenäktenskap
- Misshandlade "postorderhustrur" hamnar i en ännu sämre situation
- "De uträknande och falska kvinnorna" får också svårare att genomföra sin aktion
Enkelt att "importera" hustrur
- Alla par som består av en Svensk och en Utländsk partner får enklare att bosätta sig i Sverige
- Man öppnar dörren för "inflyttning" genom skenäktenskap
- Misshandlade "postorderhustrur" kan enklare överge sin våldsamme man
- "Falska kvinnor" får det enklare att utnyttja godtrogna män
Donkeyman tycker inte att det är så enkelt att lösa ut den här ekvationen till något förnuftigt. Men det är bra att problemet (eller åtmindstone en del av det) kommer upp till ytan och diskuteras. Men det verkar inte som om någon "bet på" kroken under Almedalsveckan. Däremot har Gudrun och (Fi) visat sin "snuskiga fantasi" genom att "bita på" en korvreklam. Deras konklusion är att om en kvinna med läppstift och nagellack äter tjock korv så är det sexistiskt. Enligt dem skall bilden i verkligheten antyda en så kallad "avsugning". Varning för att besöka en korvmack tillsammans med kvinnliga kamrater utfärdas härmed. Den som gör det har "skumma avsikter" och bör behandlas därefter. Inte undra på att det partiet inte hamnar i Riksdagen.
Däremot funderar Donkeyman på om inte problematiken runt "Den Svinaktige Mannen" och "Den Falska Kvinnan" i grunden borde lösas av rättsväsendet i stället för genom immigrationspolitiken. Men sedan å andra sidan så vet vi ju alla hur rättsväsendet fungerar ..... Donkeyman har inte några förnuftiga förslag i det här ärendet. Hur han än vänder sig så har han arschelet bak.
Men kanske är det ett tankekors att det Olof Palme gjorde för över 60 år sedan inte skulle ha tillåtits i dag, vare sig av hans sentida partikamrater eller av den nuvarande regeringen.
Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet, invandring, jämställdhetsminister, feminism, Schyman
Därför att det inte alltid går så bra och därför att vissa missbrukar systemet.
Ett av de mer kända "icke normala" internationella äktenskapen var när Olof Palme ingick "skenäktenskap" med en kvinna från Tjeckoslovakien (Jelena Jennerova) för att "få ut" henne därifrån efter kuppen 1948. Vilket också lyckades. På den tiden räckte det med att vara gift med en Svensk man för att få omedelbart uppehållstillstånd. Med tiden började många att använda den möjligheten för att kringgå immigrationslagarna. Då murade man igen det hålet genom att kräva att äktenskapet skulle vara flera år innan automatiskt uppehåll beviljades efter en skilsmässa. Vilket i sin tur fick andra icke önskvärda effekter.
Detta har uppmärksammats av vår Jämställdhetsminister Nyanka Seboni som mycket förtjänstfullt lyfter fram de mindre lyckade "importäktenskapen" i ljuset. Äktenskap där en misshandlad kvinna inte kan "ge fot i arschelet" åt sin buffel till karl. Därför att om hon gör det så åker hon omedelbart ut ur landet.
Donkeyman har genom åren bevittnat ett antal sådana här äktenskap. Varav flera inom den nära bekantskapskretsen. Men låt oss kategorisera lite grand och dela in de "internationella äktenskapen"" i tre kategorier.
1) Det "Normala" Äktenskapet.
Detta är trots allt det vanligaste och det "normala". Två personer från olika land träffas, tycke uppstår, de gifter sig och bosätter sig i ett land där i vart fall den ene blir en "invandrare". De allra flesta sådana här äktenskap får ett helt normalt förlopp. Visst slutar en del med skilsmässa men det är då av "normala" skäl, andra blir livslånga.
Donkeyman har dessutom många yrkeskamrater som har funnit sina hustrur i utlandet. Ett antal av dessa blev "sjömanshustrur" livet ut, med familjen boende i Sverige, Norge, Sydamerika, Australien, Spanien och många andra länder....
I grunden finns inte något som helst skäl att ödsla tid och kraft på att skriva negativt om dem. Det remarkabla är däremot att i dag är rädslan för "de onormala" äktenskapen så stor att myndigheterna ställt upp en mängd problem för dem som vill hämta hem sin hustru vid ett "internationellt äktenskap". Kommer hon från länder utanför EU/EEC så är det enklare att bosätta sig någon annan stans än i Sverige. Det är åtskilliga prövningar och väntetid som krävs för att kunna hämta hem sin hustru och bosätta familjen i Sverige. Även där mannen är så "etniskt Svensk" som det går an att vara.
2) Den "Svinaktige Mannen"
Första gången Donkeyman kom i kontakt med "Postorderhustrur" var på 1970-talet. Då var det framför allt Polska kvinnor som importerades. Donkeyman minns en kamrat som hade en jättelik katalog som påminnde om en helt vanlig Postorderkatalog där man kunde "beställa" den kvinnan man önskade.
Denne kamrat hade satt detta i system. Han hämtade en Polsk kvinna i halvåret ungefär. Som hamnade hemma hos honom som kombinerat hembiträde och älskarinna. Men ganska snart började han "banka upp" dem med jämna mellanrum och i övrigt behandlade han dem allmännt illa. Tills de gav upp och stack iväg hem igen. Varefter det var dags att "skriva efter" en ny.
Med tiden upptäckte Donkeyman att detta var inte något enstaka tillfälle. Det här var ett förhållningssätt som var satt i system av ett antal män. Som hade det gemensamt att de inte klarade av att skaffa sig Svenska kvinnor. Vilket nog inte kan beskrivas som särdeles överraskande med tanke på deras kvinnosyn. Ännu mer förvånande var att upptäcka att flera personer inom den nära miljön, typ arbetskamrater och vänner, faktiskt ägnade sig åt sådan här verksamhet.
Med åren förfinades tekniken så att kvinnorna presenterades på video i stället. Utbudet ökade också till att bli kvinnor från många fler länder. Ryska kvinnor var ett tag ganska vanligt och populärt men med tiden blev Asiatiska kvinnor övervägande. Från Thailand, Fillipinerna, Singapore .... "you name it". Sedan dess har Internet gjort sitt intåg och en hel industri har grundats. Självfallet sitter det någon organisatör någonstans och tjänar stora kulor. Här kan man snacka om "trafficing light".
Gemensamt för de här kvinnorma var att de önskade sig en bättre framtid i ett annat land. Nyckeln var att finna en man som de kunde leva med. En man som ganska snart visade sig vara en "hel idiot" som behandlade dem illa eller till och med misshandlade dem. Donkeyman minns mycket väl hur den första jag kände som höll på med sådant här uttryckte sig (han med Polskorna). "Sätt väggar och tak runt Polen så har du världens största horhus. Om jag hämtar hit en Polsk hora i några månader och betalar för resor, uppehälle och presenter så har jag gjort rätt för mig. Vad är det för fel med det???"
Att det ingick ett antal "kok med stryk" och diverse andra otrevligheter i avtalet samt att han i slutänden lät kvinnorna sticka utan att få några som helst pengar var inte vad kvinnorna hade väntat sig. Men han tyckte det var helt ok.
Och han var sannorligen inte ensam. Donkeyman har "ramlat över" många sådana genom åren. Detta är självfallet ett jätteproblem. Som jämställdhetsministern så förtjänstfullt adresserade före Almedalsveckan.
3) Den "Falska Kvinnan"
Men - Donkeyman har också kommit i närkontakt med det helt omvända.
Vi snackar nu om snälla, hyggliga och välmenande män som har "hämtat hem" kvinnor som visat sig vara både uträknande och listiga. Männen har trott att de äntligen efter många års sökande har fått en hustru för livet. Men det visar sig vara frågan om något helt annat.
Kvinnan ser till att de blir gifta - utan äktenskapsförord. Sedan "står hon ut" i tre år och en (1) dag. Mannen är ju inte direkt otrevlig, tvärtom han gör allt för att kvinnan skall ha det bra. Så hon lider inte annat än möjligen av brist på äkta kärlek. Men man kan ju fråga sig om vissa av de här har några känslor alls. Därför att när hon har sitt permanenta uppehållstillstånd "i box" är det "fot i arschelet" för mannen. Samtidigt som kvinnans advokat assisterar med att lätta honom från halva hans förmögenhet.
Donkeyman har flera kamrater som har "sprungit på" detta. En var till och med så godtrogen att han gått på samma blåsning två gånger. Först lät han en Ukrainska befria honom från villan och en stor del av bankkontot. Varefter han gör samma runda en gång till och låter en Vitryska halvera förmögenheten på nytt. Låt vara att han hade en väl tilltagen förmögenhet från start, åtmindstone efter Donkeymans mått mätt. Men ändå .......
En annan gammal känning av Donkeyman finansierade vad som med tiden blev en hel butikskedja på samma sätt. Han förlorade hustru, lägenhet, bil och merparten av bankkontot - hon fick startkapital till sitt företag som hon sedan har byggt upp - i Sverige. Han är numera alkis och kontinuerligt black, hon är "big shot".
Kommentar
I den nu aktuella debatten förefaller det som om ministern vill ändra reglerna för hur lång tid det tar för en kvinna att få permanent uppehållstillstånd. Vilket nog är vällovligt. Men frågan är om sådant här ens låter sig styras genom sådana regler. Vi har ju två ytterligheter att välja mellan:
Svårt att "importera" hustrur
- Alla par som består av en Svensk och en Utländsk person får stora problem med att bosätta sig i Sverige.
- Omöjligt att "importera" folk genom skenäktenskap
- Misshandlade "postorderhustrur" hamnar i en ännu sämre situation
- "De uträknande och falska kvinnorna" får också svårare att genomföra sin aktion
Enkelt att "importera" hustrur
- Alla par som består av en Svensk och en Utländsk partner får enklare att bosätta sig i Sverige
- Man öppnar dörren för "inflyttning" genom skenäktenskap
- Misshandlade "postorderhustrur" kan enklare överge sin våldsamme man
- "Falska kvinnor" får det enklare att utnyttja godtrogna män
Donkeyman tycker inte att det är så enkelt att lösa ut den här ekvationen till något förnuftigt. Men det är bra att problemet (eller åtmindstone en del av det) kommer upp till ytan och diskuteras. Men det verkar inte som om någon "bet på" kroken under Almedalsveckan. Däremot har Gudrun och (Fi) visat sin "snuskiga fantasi" genom att "bita på" en korvreklam. Deras konklusion är att om en kvinna med läppstift och nagellack äter tjock korv så är det sexistiskt. Enligt dem skall bilden i verkligheten antyda en så kallad "avsugning". Varning för att besöka en korvmack tillsammans med kvinnliga kamrater utfärdas härmed. Den som gör det har "skumma avsikter" och bör behandlas därefter. Inte undra på att det partiet inte hamnar i Riksdagen.
Däremot funderar Donkeyman på om inte problematiken runt "Den Svinaktige Mannen" och "Den Falska Kvinnan" i grunden borde lösas av rättsväsendet i stället för genom immigrationspolitiken. Men sedan å andra sidan så vet vi ju alla hur rättsväsendet fungerar ..... Donkeyman har inte några förnuftiga förslag i det här ärendet. Hur han än vänder sig så har han arschelet bak.
Men kanske är det ett tankekors att det Olof Palme gjorde för över 60 år sedan inte skulle ha tillåtits i dag, vare sig av hans sentida partikamrater eller av den nuvarande regeringen.
Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet, invandring, jämställdhetsminister, feminism, Schyman
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)