Southampton

Donkeyman har varit ute och rest på diverse uppdrag. Bland annat har han varit på Norska Vestlandet, närmare bestämt "Vestnes" nära Molde. Men han har också tillbringat en vecka i Southampton.

Vilket var en välkommen "revival". Därför att i den staden har han tillbringat en hel del tid i sitt "gamla liv". Donkeyman har gått ett antal kurser på Warsash Maritime College som ligger mitt mellan Southampton och Portsmouth och då har givetvis besök i de två städerna stått på dagsordningen.

I Southampton finns det mycket att se. Bland annat ett Maritimt Museum men också en hel del annat av intresse. Men mycket förstördes under kriget genom de Tyska bombningarna. I själva "Downtown" finns ett par pubar som kräver ett besök.

Bland annat stadens äldsta pub  Red Lion Pub  men besökaren varnas - det finns en Red Lion Pub till längre upp i gatan som är modern. Det är därför att den bombades under kriget så bara själva skylten blev kvar.

En annan pub som absolut kräver ett besök är Duke of Wellington. Den platsen har "bara" varit pub sedan 1490 och fick sitt namn så sent som just efter slaget vid Waterloo. Puben blev hårt skadad under kriget, reparerades nödtorftigt men renoverades i början av 1960-talet. Bägge de här pubarna är också bevarade så pass att man har kvar både "Saloon Bar" och "Lounge Bar" precis som "in the good old days" (=Donkeymans ungdom). Även om bägge avdelningar inte alltid är öppna numera. Hur som helst är det bara ett par hundra meter mellan dessa pubar så man kan besöka bägge två med lätthet.

En annan sak som har med Southampton att göra är "Titanic". Därför att fartyget hade sin hemmahamn i just Southampton. Den staden är ju traditionellt utgångshamn för Atlanttrafiken. Och än i dag går Cunard Line mellan Southampton och New York, visserligen bara ett 20-tal seglingar om året men dock ........ Här kan den sjöintresserade känna historiens vingslag. Cunards Linje gick ju Southampton - Cherbourg - Queenstown - New York fast i både Cherbourg och Queenstown ankrade man på redden och passagerare och gods fraktades ombord med tenderfartyg. Ett sådant som faktiskt betjänade självaste "Titanic" är bevarat och ligger i hamnen.

Den som vill fördjupa sig i "Det Grå Bolaget", det vill säga militär sjöfart skall åka till grannstaden Portsmouth. Där finns oändligt mycket för den som har sjömilitärt intresse. Southampton däremot är handelsflottans hem. Här dyrkar man "The Red Ensign".

Den 5.Juni både ankommer och avgår "Queen Elisabeth", "Queen Mary 2" och "Queen Victoria" från Southampton. De kommer och seglar i konvoj och kommer att mötas av tusentals med stora och små båtar. Det blir verkligen pompa och ståt den dagen. Evenemanget ingår i firandet av Drottning Elisabeths 60 år på tronen och är Cunard Lines sätt att markera detta.

Men åter till "Titanic". Det var ju 2207 personer ombord i fartyget, varav 898 stycken besättningsmän. Och nästan hela besättningen bodde i Southampton så den händelsen var en enorm chock för staden. Ingen annan plats drabbades tillnärmelsevis på samma sätt som just den staden.

Det som är speciellt är också att de är dokumenterat att så många gjorde sin plikt in i det sista och kunde inte längre rädda sig när ordern "All men for themselves" gavs.

Det har skrivits mycket om fartygets musiker. Orkestern på 8 man spelade först i 1:a klassalongen men flyttade sig sedan ut på däck där de spelade under hela evakueringen. Därefter berättar vittnesmål att de fortsatte spela ända till slutet. Vilket hade en mycket lugnande inverkan på dem som var ombord. Självfallet finns det ett minnesmärke över dem. Titanic Musicians Memorial Minnesmärket restes redan 1913 men bombades under kriget och en replik sattes upp 1990.

Det som folk flest inte vet något om är Titanics Maskinpersonal. Efter haveriet stannade de kvar på sin post för att göra det som var nödvändigt. Och på en ångare av den sizen var det mycket som måste göras. Lämparna blev omedelbart frigivna av Chiefen, liksom en del av Eldarna och Smörjarna. Men man måste hålla några pannor i gång för att ha ånga till fartygets funktioner. Det vill säga länsning och strömförsörjning. Men den stora mängden av pannor måste släckas ned, fyrarna måste rakas ut och släckas och ångtrycket sänkas för att undvika pannexplosion när vattnet vällde in. Vidare jobbade man på att täta läckor i skotten för att försinka sjunkningsprocessen.

Inte en enda av fartygets maskinister överlevde. Därför att när de inte längre kunde göra nytta i maskin- och pannrum var det för sent att komma därifrån. En bidragande orsak till detta var att nödutgångarna inte var byggda ända upp till "main deck" utan slutade längre ned i fartyget. De hade alltså inte någon chans och visste antagligen detta väldigt väl.

Självfallet finns det ett  Titanic Engineers Memorial ett monument i den större skalan som avtäcktes ganska exakt två år efter olyckan. Det är ganska talande för hur stor katastrofen var för staden Southampton när ungefär 100.000 människor deltog i avtäckandet. I praktiken hela maskinpersonalen hörde hemma i staden.

Den som vill läsa lite mer om Maskinisterna på Titanic kan göra det på denna link.

Men det finns så mycket mer att se i den staden, liksom i alla Engelska städer. Jag vill bara snudda vid en modernare ting. Flyghistoria. Därför att här kan man även känna historiens vingslag på den fronten. Den första transatlantiska flyglinjen startades av "Pan American" år 1939 och man flög Southampton - Foynes - Botwood - Shediac - New York. Flygplanen var så kallade "Flygbåtar", det vill säga flygplan som startade och landade på vattnet. Orsaken till att man hade så många mellanlandningar var att den tidens flygplan inte klarade längre distanser utan att tanka.

Foynes ligger på Irlands Sydvästra udde. Botwood ligger på Östra sidan av NewFoundland. Shediac ligger i New Brunswick. Den flyghistoriskt intresserade kan ta sig till Botwood där det finns ett museum över flygbåtstrafiken. Men även i Foynes på Irland finns ett flygbåtsmuseum.

Mellan Southampton och  London kördes passagerarna i ett speciellt anslutande direkttåg. Efter kriget kom det ju flygplatser på land så då ändrades rutten till att gå Heathrow - Shannon - Gander - New York och flygbåtarnas dagar var över.

Det lilla samhället Foynes blev åter en bakgård som i grunden bara var platsen för en maritim radiostation. Men Foynes har likväl satt sitt avtryck i historien. Därför att under några år så kom världens vackraste människor och hade ett entimmes uppehåll där. Den lokala puben var minst sagt primitiv men ägaren var kreativ. Han uppfann drycken "Irish Coffee" som han serverade till dessa högt uppsatta gäster. Mannen hette Joe Sheridan och drycken gjorde sitt segertåg över världen. Men i efterhand har flygplatsen på Shannon hedrats för att vara ursprungsplatsen för Irish Coffee. Vilket alltså är fel. Och här är den förmodligen riktiga historien om Irish Coffee

Tänk vad mycket tankarna kan röra sig bara för att man tar ett par pints på "Duke of Wellington".

Läs även andra bloggares åsikter om titanic, southampton

Semlor och Årets Bästa Tid

I morgon börjar den så kallade "Fastlagen". En period som inte många längre vet vad det innebär. Men "Fastlagen" är förberedelse för "Fastan". Den börjar med den så kallade "Fastlagssöndagen", vilken också kallas Köttsöndagen. Så kommer Blåmåndagen, vilket också kallas Fläsk- eller Korvmåndagen. Slutligen kommer Fettisdagen. Under dessa tre dagar förväntades man "Feta upp sig" inför Fasteperioden.

Fettisdagen är också Semledagen. I riktigt gamla tider var det den enda dag på hela året som man serverade Semlor. I Donkeymans ungdom var det Semlepremiär den dagen. Det var då som Semlorna dök upp i bagerierna. Och i dag äter man ju Semlor hela vintern.

Fettisdagen infaller 47 dagar före Påsk. Dagen efter är den så kallade Askonsdagen då 40 dagars Fasta skall iakttagas. Men i modern Kristen tradition tar man inte uttrycket Fasta ordagrant. Däremot förväntas den religiöse avstå från ett eller annat under den här perioden.

I princip har alla de stora världsreligionerna någon form av fasta. Vi känner ju alla till den Muslimska Ramadan och den Kristna Fastan. Men Judendomen har sin Yom Kippur. Hinduer, Buddister ..... You name it. Alla har någon form av Fasta.

Donkeyman har ju tillbringat en hel del tid "Over There". Och har övervarat den stora karnevalen i New Orleans som ju heter "Mardi Gras". Och gissa vad - "Mardi Gras" är alltså Franska för Fettisdagen. Och "Mardi Gras" i NoLa sträcker sig från Trettondagsafton till just Fettisdagen. Detta är en lång festperiod som tilltar mer och mer ju närmare slutet man kommer. "Mardi Gras" avslutas vid midnatt på Fettisdagen. Då passerar slutet på det sista karnevalståget genom Bourbon Street. Efter karnevalståget kommer brandkåren med vattenslangar och spolar rent gatorna efter festen. The Party is Over.

Men Donkeyman har också varit på "Mardi Gras" i Mobile, Alabama. Som är betydligt kortare än varianten i New Orleans. Men nog så intensiv. Och man har motsvarande firande i många platser i världen. Karnevalen i Rio har faktiskt samma rötter.

Fast Donkeyman ser lite annorlunda på Fettisdagen. Han anser att då börjar årets absolut bästa period. Den varar från Fettisdag till Midsommar. Först kommer senvintern. Den sköna delen av vintern med vackra solfyllda vinterdagar med gnistrande snö. Så kommer våren. Och Valborg när vi kan fira att den Förb**** Helv**** Vintern är över. Så den tidiga sommaren i Maj och fram till Midsommar. Med vårblommor, hägg och syrén och allt annat. Det är perioden från slutet av Februari till Midsommar som gör livet värt att leva.

Och det är då som Donkeyman lever upp.

Efter Midsommar till September kommer en period som är tolerabel men deprimerande. Det blir mörkare och mörkare. Växtligheten tacklar av och den tidiga snön dyker upp.

Perioden mitt i Oktober till mitt i December är en helt onödig del av året. Den finns bara till för att  det skall bli 12 månader på året. Det är en period som lämpligen används till utlandsresor eller inomhusaktivitet. Medan Jul / Nyår och vintern fram till slutet av Febrari är tolerabel. Men inte mer.

Så nu går Donkeyman ut ur sitt mentala vinteride och börjar leva igen.

Läs även andra bloggares åsikter om snö, fasta, semlor

Pensionsrabalder

Nu har det varit en veckas rabalder om pensionerna. Ett rabalder som är ganska komplicerat rent politiskt sett. Skall man sammanfatta det hela så har följande skett:

Reinfeldt har sagt:  I framtiden måste vi tänka oss att folk arbetar längre. Vi måste lägga till rätta för att den som är frisk och rask jobbar, kanske ända till 75 års ålder. En av flera åtgärder kan vara att man lägger till rätta för att den som i 50-årsåldern känner att han inte kommer att orka länge till i sitt vanliga jobb kan få omskola sig till något lindrigare så denne kan fortsätta längre i arbetslivet.

Detta tolkade media så här:  Reinfeldt vill att alla skall jobba till 75 års ålder

Vänstern tolkade detta så här:  Regeringen vill höja den allmänna pensionsåldern till 75 år

Socialdemokraternas ledning tolkade detta så här:  ------  Total tystnad, eftersom man vet att något måste göras med pensionsåldern.

Men det är väldigt bra att någon faktiskt vågar ta upp den här heta potatisen till diskussion. Därför att verkligheten är ju så här:

- För 30-40 år sedan gick de flesta ungdomar ut i arbetslivet efter grundskolan. Det var en minoritet som fortsatte på högskola eller universitet, men då gick de rakt in i bra betalda jobb. Nu går de flesta ungdomar ut i arbetslivet vid 25-28 års ålder.

- För 30-40 år sedan jobbade de flesta till 65 års ålder. Nu går majoriteten i pension tidigare. De flesta mellan 60 och 65.

Konklusionen är att arbetslivet har förkortats från 50 till 35 år. Vem som helst kan räkna ut vad det betyder för skatteingången.

Men verkligheten är värre än så:

- Vi säger att vi skall ha ett "high tech"-samhälle. Vilket tolkas som att alla skall ha högskoleutbildning. Alltså låter vi enormt stora kullar av ungdomar studera på universitet och högskolor. Där påfallande många läser sociologi, konfliktforskning, historia och andra samhällsvetenskapliga utbildningar. Som visserligen är bra och intressanta - men de förmedlar inte några som helst jobb åt dem. Vi skapar en jättelik grupp med människor som slutar som droskchaffisar, öltappare och liknande.  Men - de har en studieskuld på hundratusentals kronor och minimal chans att få jobb som är relevanta till sin utbildning. (Flera ungdomar i Donkeymans krets har den sortens utbildning, är 25 år gamla och ser 200 sökande till varje jobb som är ledigt).

Samtidigt finns det inte folk inom till exempel ingenjörsvetenskap och diverse andra liknande yrken att uppbringa. Eller utbildade hantverkare. Oavsett hur mycket man erbjuder i lön.

- Sedan har vi den stora grupp av ungdomar som helt och hållet hamnar utanför. Som inte tar utbildning men som inte heller får jobb. Problemet för dem är att vårt samhälle totalt har "cuttat ut" alla okvalificerade jobb. Jobb som finns i stor utsträckning till exempel i USA eller England. Eller de flesta andra länder. Jobb som dessutom behövs. Därför att de tjänster som de jobben täckte för kanske 25 år sedan över huvud taget inte blir utförda i dag.

Donkeyman menar att följande två ting borde göras:

- För det första så borde man börja bekämpa åldersdiskriminering på samma sätt som man till exempel bekämpar könsdiskriminering, rasdiskriminering, religionsdiskriminering eller all annan diskriminering. Det är bara olika sidor av samma mynt. Det måste göras lika fult att diskriminera någon på grund av ålder som det är att diskriminera någon därför att det är en kvinna, någon med ovanlig sexuell läggning, främmande religion, främmande härkomst - eller vad som helst annat.

- För det andra så måste man återskapa de enkla och okvalificerade jobben. Visserligen dåligt betalda men dock jobb. Så att ungdomar kan välja att gå direkt från grudskolan och ut i arbete om de så önskar.

- För det tredje så måste man skapa möjligheter att när som helst under livet kunna omskola sig på samma villkor som ungdomar studerar. Är man 40 och inte trivs inom sitt yrke så skall man kunna omskola sig. Är man 25 och har gått ut i arbetslivet i ett okvalificerat jobb efter grundskolan men har kommit på att man vill "komma sig vidare" så skall det vara möjligt,. Är man 55 och känner att kroppen inte håller skall man kunna skaffa sig ny kompetens och börja en ny karrirär.

- För det fjärde så måste man skapa hårda regler som förbjuder åldersdiskriminering. På precis samma sätt som man bekämpar all annan diskriminering.

Gör man detta så kan vi kanske komma ett steg på vägen mot en minskad arbetslöshet samtidigt som vi klarar finansieringen av välfärden utan de av vänstern önskade skattehöjningarna.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, arbete, jobb, pension, socialdemokraterna, alliansen

Som en häst Travar

Donkeyman kan inte låta bli att komma med ytterligare en kommentar till de senaste dagarnas Sossologiska nyheter. En kommentar som på ett sätt är en reflektion kring media och åsikter.

Sosseriets partisekreterare Carin Jämtin har åtnjutit en massiv "cred" i media de senaste dagarna för hennes sätt att hantera situationen och hon framförs som en av de ledande kandidaterna till att ta över som "Den Store Chefen". Trots att hon på ett mycket klädsamt sätt har tackat Nej.

Donkeyman vill påpeka följande:

Carin Jämtin ljög hela Svenska folket rakt upp i ansiktet på Fredag när hon sade ungefär så här: "Vi har uttalat vårt förtroende för Håkan Juholt. Han fortsätter som Partiets ordförande".

Carin Jämtin ljög hela Svenska folket rakt upp i ansiktet på Lördag eftermiddag när hon sade ungefär så här: "Vi hade givit Håkan Juholt fullt förtroende att fortsätta som Partiets ordförande. Ingen ville att han skulle avgå".

Carin Jämtin ljög hela Svenska folket rakt upp i ansiktet på Söndagnär hon sade ungefär så här: "Vi hade landat på den slutsatsen att vi skulle fortsätta med Håkan Juholt som Partiordförande".

På Måndag synades Carin Jämtins uttalanden av media. Lyckligtvis för oss vanliga meniga medborgare läcker Sosseriets Verkställande Utskott som en tesil. Allt som sägs och görs blir omedelbart känt av media. Då framkommer att VU på Fredagen hade givit Håkan Juholt besked om att han inte hade deras förtroende längre. Röstsiffrorna var 9-3 mot den stackars "Åsa-Nisse". Som en mänsklig gest fick han möjligheten att organisera sin egen avgång i stället för att behöva schavottera i full skamfullhet.

Så kan man fundera över följande. En av de allvarligaste anklagelsepunkterna mot "Åsa-Nisse" var att han var ganska ovarsam med sanningen. Visst kan man påstå att det är Carin Juholts jobb att ljuga Svenska Folket rätt i ansiktet när Partiet så kräver. Något som hon uppenbarligen inte har några hämningar med. Men som Donkeyman ser saken så måste hon rimligen redan nu vara "bränd" som framtida partiledare. Som erfaren politiker kunde hon ha dränkt frågeställningen i typiskt "Politikersnack", det vill säga icke förpliktigande rundsnack. Men rena och skära lögner rakt i ansiktet på Svenska folket i direktsändning i TV är för kraftig kost. Fast det verkar som om påfallande många av Sosseriets talesmän inte ser några problem med detta.

Men nu får det vara nog med Sossologi på ett tag. Nästa artikel skall handla om något helt annat. Häng med ..................

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Socialdemokraterna, Samhälle, Håkan Juholt, Carin Jämtin

Kniven i ryggen

Donkeyman konstaterar att "Åsa-Nisse" fick sparken ganska snart efter den senaste artikeln lades ut. Men sättet som detta skedde på kräver en del kommentarer:

1) Håkan Juholt tillkännagav sin avgång vid ett kort och kärnfullt tal på ett köpcentrum i Oskarshamn. Det vill säga hans hemmabana. Talet var i stort sett välskrivet, "Åsa-Nisse" är en stark retoriker, men Donkeyman saknade en ingrediens som nog hade gjort talet ännu starkare.

Håkan Juholt borde ha haft med något i likhet med: "Jag hade stora ambitioner när Partiet frågade om jag hade ställde upp som ordförande. Partiets medlemmar hade också stora förväntningar. Dess värre har jag misslyckats. Jag har inte klarat av att åstadkomma det som vi hade förväntat oss.

Det borde han ha sagt i klartext. Därför att det var vad han sade indirekt. Men han borde också ha påpekat att detta berott både på honom själv men också på omständigheter utom hans kontroll.

2) Men direkt skandalöst är att Carin Juholt redan någon timme senare står i direktsänd TV och medvetet ljuger hela Svenska folket rätt upp i ansiktet.

Tack vare de hårda motsättningarna inom Sossepartiet kan inte något som helst hållas hemligt eller internt. Absolut allt läcker ut till pressen. Alltså vet vi att numera att Håkan Juholt hade fått ultimatum. Antingen avgår han officiellt på egen begäran, annars offentliggör man att han inte längre har VU:s förtroende.

Vilket ju är en kopia på ett vanligt sätt att "bli av med" högre chefer i näringslivet. Antingen avgår du omedelbart med heder i behåll och får vårt stöd när du söker nytt jobb. Alternativet är att du får sparken i full offentlighet. Självfallet ingår det i Jämtins jobb att inte säga detta offentligt. Men hon borde inte heller uttala direkta lögner, i vart fall inte strax efter att den som upprepade gånger beslagits med att vara ovarsam med sanningen har avgått. Någon elegant omskrivning utan direkt osanning borde den som har en post som Partisekreterare klarat av.

Antagligen kommer Alliansen att "ta sitt ansvar" och ge Juholt en bra reträttpost som Landshövding, Generaldirektör eller något liknande. Fullt i enlighet med den praxis som råder när politiker blir avsatta eller inte blir omvalda. Här råder full enighet mellan Alliansen och de Röd-Gröna om att man måste "ta hand om de sina".

3) Detta är andra gången på bara ett par år som Sossarnas fraktionsstrider tar formen av internt "krypskytte" som avsätter en partiledare.

Först arbetade partiets vänsterfalang hårt för att bli av med Mona. Bland annat genom ständiga läckor av interna diskussioner och dokument. Det framgick i efterhand att en av de mer aktiva krypskyttarna var just Håkan Juholt.

Nu har partiets högerfalang lyckats bli av med Juholt. Med exakt samma metodik. Det måste vara minst sagt jobbigt att veta att allt som sägs bakom stängda dörrar omedelbart läcker ut till pressen. Men nu står det 1-1 i den matchen.

Fast det finns ju en mängd tidigare exempel på liknande agerande i de kretsarna. Mona var ju drabbad en gång för många år sedan. En bra fråga är denna: "Hur fick media tag på dokumenten som avslöjade "Toblerone"-affären". Var det ett resultat av grundläggande grävande journalistik eller var det möjligen någon av Görans supporters som "läckte".  Donkeyman tror på det senare.

4) Nu diskuterar Sossarna framtiden. Det är nog inte någon "högoddsare" att gissa att det blir en av de "gamla vanliga" från partiets högersida som får ordförandeposten. Därför att det verkar som om beslutet skall tas internt inom apparaten. Som i huvudsak stöttar högersidan. Bland annat därför att man vill vinna val. Om inte annat så av ekonomiska skäl. En koncern med tusentals anställda som får minskade partistöd, minskande antal betalda förtroendeposter, minskande antal medlemmar måste vända trenden mot högre intäkter och detta kan på kort sikt enbart ske genom en högervridning.

Donkeyman har däremot helt andra favoriter som han gärna skulle se som Sosseledare. Det allra bästa alternativet vore att man "dammade av" Anders Sundström och lockade honom tillbaka till politiken. Det näst bästa vore om man kunde locka Thomas Bodström att ställa upp.

Skulle en av de här två "ta över" kanske Donkeyman kunde tänka sig att passera linjen igen och rösta Rött. Dess värre inser Donkeyman att de här två herrarna inte står till förfogande, antagligen står de inte heller på VU:s "short list". Dels har de mycket bättre jobb som det är och dels har de knappast lust att utsätta sig för "krypskytte" och ryktesspridning från diverse fraktionärer inom Partiet.

Men om det blir en av "de vanliga" som utses så tänker i vart fall inte Donkeyman lägga en (s)-märkt lapp i valurnan.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Samhälle, Socialdemokraterna, Juholt

Uppdaterad Sossologisk Analys

Donkeyman har ju i många år betecknat sig som Soss Stud. Det vill säga Sossologie Studerande. Vilket i klartext betyder att han studerar Socialdemokratins liv och strukturer. Detta har givit som resultat att han har skrivit en radda artiklar i ämnet på denna Blogg. Den som är intresserad kan använda sökmotorn och finna gott om läsning.

Samtidigt har det gått lång tid sedan han skrev i ämnet, helt enkelt därför att han tycker att det är uttjatat och därför att det finns annat intressant att skriva om. Men det senaste årets utveckling där "Rörelsen" håller på att implodera kräver en ny kommentar. Denna gång pedagogiskt ordnad med rubriker.

Drevet
Ännu en gång går "drevet". Det vill säga den församlade Svenska världspressen ger sig ut på jakt efter ett skadeskjutet byte. När man inte klarade att fälla "Knugen" i höstas så flyttade man i stället Fokus till det näst bästa bytet - Sossarnas ledare.

På ett pedagogiskt sätt beskrivs Håkan "Åsa-Nisse" Juholt som roten till Sossarnas förfall och sammanbrott. En analys som Donkeyman över huvud taget inte håller med om. Donkeyman ser inte "Åsa-Nisse" som en orsak till problemen - han är ett symptom på dem.

Bakgrund
Socialdemokratins historia sträcker sig över mer än 100 år. De första 50 åren ägnade man sig åt att organisera "Rörelsen", organisera och medvetandegöra Arbetarklassen (i vid bemärkning) samt åt att genomföra det viktigaste verktyget i form av Allmän och lika Rösträtt för Alla. Eftersom Arbetarklassen i vid bemärkelse utgjorde en absolut majoritet av medborgarna var det också matematiskt givet att den som arbetade i dess intresse med tiden skulle vinna makten.

De nästa 50 åren byggde man det moderna Sverige. Ett välfärdssamhälle eller som Per-Albin sade, "Folkhemmet". Ett bygge som innefattade mängder av byggstenar i form av olika reformer som tillsammans skapade 1960-talets Sverige. Men - och det är viktigt - när vi kommer fram till 1960-talet har Rörelsen uppnått sina mål. Man har helt enkelt vunnit kampen.

Men segern bestod inte i att man hade övervunnit alla "onda" krafter såsom Konservativa, Liberaler, Kommunister och Konservativt Kristna. Man hade även reformerat dessa krafters världsbild - i dag finns det inte någon som vill "riva ned" välfärdssamhället. Däremot har partierna olika tankar kring hur detta skall organiseras för att utvecklas i framtiden.

Från 1960-talet och fram till krisen runt 1990 ägnade Rörelsen sig åt att konservera samhället. I stället för att vara progressiva blev Rörelsen en konservativ kraft. Nu hade man uppnått det optimala samhälle som inte fick förändras. Med alla medel försökte man förhindra varje aldrig så liten reform.

Samtidigt utvecklades Rörelsen till en förmyndare för alla medborgare. Lite vanvördigt kunde man formulera devisen: "Vi vet vad som är bäst för Dig, om du inte själv förstår detta skall vi tvinga Dig.

Den perioden avbröts med den ekonomiska krisen som löstes i samförstånd mellan Moderaterna under Carl Bildt och Socialdemokratin under Göran Persson. Ett samförstånd som ledde till att (s) - regeringen genomförde många uppmjukningar och förändringar av det Svenska samhället. Förändringar som dagens (s)-märkta ledning kritiserar och i stor utsträckning skyller (m) för.

Spännvidd - ledning
Socialdemokraterna är inte ett homogent parti. Det är ett rörelse som har stor politisk spännvidd. Den innehåller flera fraktioner som har bekämpat varandra i åratal. Vänstersidan har i grund och botten samma värderingar och målsättningar som Vänsterpartiet medan Högersidan står nära Moderaterna. Sedan har vi en tredje tydlig gruppering som man kan beteckna som Nostalgikerna, dessa önskar vrida tillbaka klockan till 1970-talet som man ser som en lyckligare period.

Men eftersom Rörelsen har många grenar innehåller också partiet en mängd olika intresseorganisationer. Vi har Facket med LO i spetsen, vi har Hyresgäströrelsen, vi har SSU, vi har .... "you name it". Alla dessa önskar att Partiet skall hävda deras speciella krav och önskemål.

På toppen sitter en partiledning och en partiapparat som skall balansera alla dessa intressen. Men som också har sina egna personliga intressen att ta vara på. Att klättra uppåt i Rörelsen är liktydigt med att göra karriär. Och Rörelsen har alltid tagit vara på "de sina". Den som är en lojal partiarbetare belönas med "köttben" i form av välbetalda uppdrag inom politiken eller säkra anställningar inom Rörelsen. Den som är lojal mot ledningen och apparaten har möjlighet att klättra högre och högre inom hierarkin. Men uppdragen och anställningarna har alltid utdelats på basis av lojalitet. En lojalitet som skall visas genom "karriärtrappan". Som börjar i Partiföreningen, fortsätter genom Arbetarkommunen till Partidistriktet och som i slutänden kan leda till högkvarteret på Sveavägen 68. Det vill säga ända uppe vid högsta maktens köttgrytor. De andra grenarna av Rörelsen har liknande strukturer och det har varit vanligt att gå mellan de olika grenarna under en karriär.

Beslutsfattande
Rent formellt har alla beslut fattats i form av en pyramid där basplanet har utsett deltagare i nästa steg, som i sin tur har utsett nästa steg ..... och så vidare. Det vill säga full demokrati, ungefär på samma sätt som det gamla Sovjetunionen på papperet var fullt demokratiskt.

Verkligheten har dock varit en annan. Besluten har fattats av Partiets ledning som sedan har bekräftat dessa vid Partikongressen. Kongresser, Distriktskonferenser och så vidare har "pro forma" tagit formen av organ där man har beslutat om den framtida politiken. Men i verkligheten har dessa inte varit debattforum - de har varit manifestationer. Där partiet har manifesterat sin enighet. Eventuella motsättningar har "sopats under mattan" genom att hänföras till "redaktionskommittén" där dessa har "settlats" i stället för att komma upp till öppen debatt.

Däremot har Partiledningen, dvs Apparaten, alltid varit beroende av en intern jämvikt mellan partiets olika "Fraktioner". En jämvikt som under de senaste 30-40 åren har baserats på att "Högersidan" har dominerat Apparaten. Medan "Vänstersidan" har haft ett stort och växande stöd hos de enskilda medlemmarna. Denna jämvikt rubbades när Mona Sahlin tvingades att avgå. Vänstersidan var då så stark att vare sig Vänster eller Högersida kunde mobilisera tillräckligt stöd för någon egen stark kandidat. En kandidat som kunde väljas med acklamation på kongressen. En ledarstrid som slutade 60-40, 55-45 eller något liknande är inte acceptabel för Rörelsen.

Resultatet blev att man valde en från den Nostalgiska fraktionen. En svag ledare som Vänstersidan hoppades skulle vrida partiet åt sitt håll men som Högersidan ansåg sig kunna "hantera". "Åsa-Nisse" är och har alltid varit det som man i England kallar en "Backbencher", det vill säga en underordnad parlamentsledamot. Nu lyftes han plötsligt upp som högsta ledare men inte haft möjlighet att "ta ledningen och makten". Han sitter och balanserar Vänster och Högersidorna i partiet. Vilket utåt sett ger ett intryck av att han "vinglar".

Det som just nu håller på att ske är att Rörelsens Högersida håller på att idka krypskytte mot "Åsa-Nisse" genom att använda Media som "megafoner". Det vill säga - man läcker kontinuerligt ut uppgifter som kan fungera som "bränsle" åt "Drevet". Ungefär på samma sätt som man en gång i tiden stoppade Mona Sahlin från att bli Partiledare för att i stället ge rum åt den mer pålitlige Göran Persson.

Problem
Grundproblemet ligger alltså i Partiets interna fraktionsstrider. Dessa spelade inte någon roll så länge Rörelsen hade en gemensam målsättning. Först att skapa "Folkhemmet". Sedan att bevara detta. Men nu har Partiet vunnit. Inte någon ifrågasätter välfärdssamhället.

Vilket också innebär att Partiet inte längre har någon vision. Man har inte något att kämpa FÖR. I stället väljer man att enas kring kampen MOT Alliansen. Men väljarna avslöjar detta enkelt när varje utspel är MOT något men inte FÖR något. Och många gånger är utspelen MOT något också mot något som partiet själv har deltagit i att genomföra för 10-20 år sedan.

Men - skall Partiet vara FÖR något så måste man också formulera en ny gemensam målsättning som baseras på 2000-talets verklighet. Inte 1950-talets. Och detta klarar man inte så länge spännvidden mellan Höger- och Vänstersida är så stor.

På 2000-talet består den så kallade "Arbetarklassen" av i princip alla som lever på Arbete, det vill säga det man tidigare kallade Arbetare men också Tjänstemännen, Småföretagarna plus de flesta Pensionärer. Alla dessa har gemensamma intressen. Med ett annat uttryck kan man kalla detta för en Medelklass. Som utgör den absoluta majoriteten i samhället. En Medelklass som i grunden är ganska nöjd med tillvaron och som har fått förbättrad ekonomi tack vare Alliansens politik.

Sedan har vi en stor (och växande) minoritet som utgör en Underklass. Denna består av de som av olika skäl har "ramlat över kanten" och hamnat utanför det goda sällskapet. Men till skillnad mot situationen för 100 eller för 50 år sedan så utgör numera de som har det sämst en minoritet. Numera vinner inte någon ett val utan att tillgodose Medelklassens behov. Detta har Partiets Högersida för länge sedan insett. Därav den Pragmatiska politik som har kännetecknat Partiet under de senaste 30 åren.

Partiets Vänstersida ser som sin huvuduppgift att förbättra situationen för det vi här kallar Underklassen. Retoriken går ut på att "klämma åt" de rika och föra över pengarna till Underklassen. Men när det är den stora Medelklassen som utgör "de rika" så har man ett oöverstigligt pedagogiskt problem.

Problemet är alltså följande:

Hur skall man formulera en politik som tillgodoser "Den Nöjda Majoriteten" samtidigt som man förbättrar situationen för "Den Missnöjda Minoriteten". Detta har vare sig partiets Höger- eller Vänstersida något svar på. Men skall Socialdemokratin någonsin hoppas på att vinna val så måste man lösa den motsättningen.

Man kan också formulera problemet så här:


Vad är det som är viktigast - Ideologi eller Att Vinna Val.
En valsituation som inte är helt enkel.



Fundering
Det är orealistiskt att vänta sig något regeringsskifte utan att Socialdemokratin är med. Men Partiledarbytet i Vänsterpartiet tycks innebära en kursändring som innebär att detta parti kommer att förse sig med en del av (s) vänstersida. Miljöpartiet för en politik som attraherar den "intellektuella" delen av Medelklassen medan Partiets Högersida lockas av de Nya Moderaterna. Samtidigt känner en del av Nostalgikerna samhörighet med SverigeDemokraternas retorik.

På alla sidor kantas alltså (s) av partier som förser sig med deras tidigare väljare.

Donkeyman tror faktiskt att detta med tiden kommer att leda till en partisprängning. Verklig och officiell eller enbart "de facto". Vänstersidan bryter sig ur och går i symbios med (v). Kanske man till och med mer eller mindre "tar över" (v). Hur som helst uppstår därmed ett starkt Vänsterparti. Medan Högersidan formar ett pragmatiskt Sosseparti i politikens mittfält som tar upp konkurrensen med (m), (mp) och (sd). Samtidigt bryts banden med LO och en del andra intresseorganisationer. Därmed kommer de nya (v), (s) och (mp) med tiden att kunna skapa en stabil majoritet på Vänstersidan i politiken.

Donkeyman tror faktiskt att detta är den enda möjligheten för att skapa ett alternativ till Alliansen. Detta kan låta dramatiskt men historien visar att Donkeyman brukar få rätt i sådana här frågor.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Socialdemokraterna, Samhälle, Juholt

Midvinterblot och Mörkermän

Den som har följt "Nordens Paris" genom åren vet redan att Donkeyman inte firar Jul. Donkeyman firar Midvinterblot. På denna länken finner den intresserade läsaren ett antal artiklar som behandlar just ämnet Midvinterblot ur Donkeymans synvinkel.

Därmed anser Donkeyman det ämnet som uttömt. Men eftersom det är "Mörkertid" här i Tromsø finner han tiden passande att skriva några ord om "Mörkermän". Det vill säga folk som är alldeles förstockat konservativa och som inte är påverkbara för sakliga argument. Man skulle tro att det i dagens moderna samhälle är en folkgrupp som minskar men så är inte fallet. Tvärtom - den sortens människor tycks få mer och mer "vind i seglen".

Den första gruppen av "Mörkermän" är det Donkeyman vill kalla "Fundamentala Kristna". Stockkonservativa typer som låter "Boken" styra deras liv. Men de klarar inte ens av att låta den riktiga och äkta skriften styra dem. Nejdå. Den Bibel som vi har känt i mängder av år är ju en översättning av en översättning av en översättning som har gjorts av folk med liten insikt i de förhållanden som de ursprungliga författarna flera tusen år tillbaka levde under.

När man i Sverige använde en rejäl stapel med millioner av Skattebetalarnas pengar för att få fram en så riktig översättning som var möjligt anställde man en flock med samtidens största språkexperter, historiker och teologer. Så lät man dem jobba i si så där 25 år för att komma fram till en text som är så nära det riktiga originalet som det över huvud taget går att komma. Då skulle man väl anta att de konservativa Kristna var nöjda. Men inte f****n. Den nya Bibeln var Djävulens Bländverk. Något som skulle förkastas. En översättning av en översättning av en översättning var Guds Ord. Inte något annat. Då baxnar man bara och tror inte det är sant.

Då är det inte så svårt att begripa hur Konservativa Kristna kan styra den Amerikanska politiken. Eller hur en person som Sarah Pahlin kunde avancera fram till att bli Vicepresidentkandidat. En person som ansåg att hennes hemstad Warsilla i Alaska skulle skonas på Den Yttersta Dagen så att dess medborgare utgjorde grundstommen i Paradiset.

De Muslimska Mörkermännen har inte några problem med översättningar. Islam anser att det är den Arabiska originaltexten som är den riktiga Koranen. Alla översättningar är enbart hjälpmedel men skall man bokstavstolka måste man gå tillbaka till den Arabiska texten.

Men politiskt sett har det varit många omkastningar inom den Muslimska världen. Det började med revolutionen i Iran som ledde till en Shimuslimsk diktatur. Revolutionen i Afghanistan ledde också till en muslimsk republik som senare kullkastades av USA men som nu är på väg tillbaka. Vart Pakistan är på väg står ganska klart. Så hade vi Saddam som var de fundamentalistiska muslimernas stora fiende. Men USA såg till att han avsattes och hängdes.

Nu på sistone har det varit revolutioner i Egypten, Libyen och Tunisien. Revolutioner som tycks leda till att de fundamentalistiska flyttar fram sina positioner. Går vi till Palestina så var PLO en sekulär rörelse på vänsterkanten. Medan de religiösa har fått ett kraftigt grepp om dagens Palestinska rörelser.

Låt oss slutligen gå till Israel. Är det någon som har hört talas om Tanya Rosenblits ? Jaså, inte det. Men hon är en Judisk parallell till Rosa Parks, damen som startade 1960-talets stora rasuppror i de Amerikanska Sydstaterna. Tanya Rosenblits vägrade nämligen att flytta sig bakåt till "kvinnoplatserna" i en Israelisk Buss ganska nyligen. Och orsakade ett stort religiöst upplopp.

Ja, ni läser rätt.... Hon vägrade flytta sig till kvinnoplatserna i en buss. Bakgrunden är att staten Israel har utvecklat sig från 1950-talets sekulära stat till att bli en religiöst fundamentalistisk stat. Fast här är det de Ortodoxa Judarna som tar över. Och de kräver åtskillnad mellan män och kvinnor. Bland en massa andra "Mörkerreformer". En Ortodox Jude krävde att hon skulle flytta sig bak i bussen för att inte besvära honom med sin närvaro. Hon vägrade och tumult uppstod.

De Ortodoxa i Israel håller snabbt på att ta över landet. Framför allt beroende på att de förökar sig i betydligt snabbare takt än de Sekulära. Vänta några år till och se. Vi har redan en Israelisk stat som har avlägsnat sig otroligt långt från 1960-talets Socialdemokratiska experiment. Men detta är bara början ........

Sammanfattningsvis. De Ortodoxa Kristna, Muslimerna och Judarna håller på att flytta fram sina positioner i sina respektive områden. Därmed upphäver de av religiösa skäl många av de demokratiska rättigheter som vi har sett som självklara i många år.

Som kontrollfråga vill jag bara säga så här: "Vem skulle vilja bo i ett land där Laestadianerna eller Livets Ord hade makten"? Just det. Donkeyman tror att påfallande många av hans läsare skulle flytta.

Men Donkeyman skall avsluta med ännu en livsfilosofisk fundering. Här i Norge har hjärnskrynklarna kommit fram till att landets terrorist, herr Behring Breivik, är galen. Baserat på hans vanföreställningar. Och den naturliga slutsatsen blir då att han måste få vård. Men Donkeyman kan bara konstatera att hans vanföreställningar delas av tiotusentals Norrmän och Svenskar. Därmed måste man fråga sig - är alla dessa också galna? En följdfråga måste då vara - är fanatiska Islamister, Sionister och Kristna också galna?

Det blir knepigt att döma terrorister till straff i framtiden.