Nu är partierna på bägge sidor av "Kölen" i full sving med att organisera sig inför nästa val. I synnerhet de små partierna som balanserar på 4% gränsen, dvs (v), (c), (kd) i Sverige respektive (sv), (sp), (v) och (krf) i Norge visar alla aktivitet. Allt för att säkra en framtid "över strecket" vid nästa val. Donkeyman måste här och nu erkänna att han skulle inte se det som någon förlust om hela det här gänget ramlade ur parlamenten, gärna i släptåg med Sverigedemokraterna.
Åtgärderna är att byta ledare och bestämma den politiska inriktningen inför framtiden. Den tiden när ett parti hade en politisk ideologi som man sedan försökte "missionera" för hos väljarna är förbi. Nu väljer man politisk linje utifrån vad som kan tänkas ge bäst utdelning vid nästa val. Och det finns många strategiska möjligheter som skall övervägas av diverse experter och "spin doctors".
Skall vi se till Sverige så har alla tre småpartierna en stor spännvidd internt.
Vänsterpartiet (v) innehåller allt från missnöjda pragmatiska sossar, övervintrande Sovjet- eller Kinakommunister till rena revolutionsromantiker. Centerpartiet (c) innehåller allt från "gröna vågare" och bönder till den urbana "Stureplanscentern". Medan Kristdemokraterna (kd) innehåller allt från extrema bokstavstroende frimicklare till moderna tiders poppiga statskyrkoanhängare. Det säger sig självt att det är inte lätt att finna en gemensam linje och inriktning i så breda spekter. Å andra sidan spelar det inte någon större roll vem som leder (kd). De har passerat sitt "bäst före" - datum och kommer att sakta men säkert "nullificeras".
När det sedan förekommer ideologisk rörelse hos de "stora" partierna är det inte helt orealistiskt att räkna med att den ideologiska kartan blir förändrad till nästa val. Det parti som tycks hålla "stadig kurs" i högerfilen av politikens mittfåra är Moderaterna (m) medan Folkpartiet (fp) håller på att cementera en position på högersidan av (m) där man antagligen önskar att fylla ut det vacuum som (m) lämnade efter sig när firma Reinfeldt / Schlingman / Borg justerade partiets kurs mot mitten inför valet 2006. Uppenbarligen ser (fp) också en möjlighet att attrahera samma väljare som Sverigedemokraterna (sd) gör. Miljöpartiet (mp) slutligen har efter skiftet av "språkrör" klart markerat att man i många frågor önskar samarbeta med "Alliansen". Det "Röd-Gröna" samarbetet har som bekant havererat.
Vart Socialdemokraterna (s) är på väg är inte så gott att säga. I grunden kan man beskriva dem som tre partier. "De Pragmatiska" - "De Nostalgiska" och "De Ideologiska". Pragmatikerna dit Göran Persson definitivt måste räknas har kastat av sig det socialistiska arvet. De önskar utveckla samhället med utgångspunkt i dagens existerande samhälle, inte med utgångspunkt i ett drömsamhälle som inte finns. Nostalgikerna vill vrida tillbaka klockan till en tid när allt var mycket trevligare, allra helst vill man tillbaka till 60-talet och Betongsossarnas tidevarv. Det verkar som om Ayatollah Juholt företräder den linjen. Medan Ideologerna slutligen önskar en renodlad Socialistisk politik med utgångspunkt i de gamla Skrifterna. Skulle Ideologerna komma att styra partiet är det definitivt dåliga nyheter för (v). Medan Nostalgiker och Pragmatiker lämnar ett område öppet för dem.
Centerpartiet har genom sitt partiledarval definitivt lagt ned tankarna på att bli ett intresseparti för "landsbygden". I stället siktar man mot att bli ett liberalt urbant parti, dvs Stureplanscentern kommer att dominera. Något som jag tror är ett fatalt taktiskt misstag.
Vänsterpartiet slutligen står inför en partiledarstrid som antagligen också blir en ideologisk strid. Partiet har i stor utsträckning fungerat som en intresseorganisation för offentligt anställda. Kryddat med "Klasskampretorik". Både (s) och (v) talar i starka ordalag om att få slut på "Barnfattigdomen", vilket i klartext innebär att få slut på all fattigdom eftersom fattiga barn normalt sett har fattiga föräldrar.
Vilket självfallet för tankarna tillbaka till "The Good old Days" när (s) byggde Folkhemmet och förvandlade den svältande Arbetarklassen till en ganska nöjd Medelklass. Och det är väl här som problemen ligger hos bägge partierna. Enligt ideologerna hos Sossarna finns det 1,2 miljoner fattiga i Sverige. Vilket innebär arbetslösa, sjuka, utförsäkrade och andra som på ett eller annat sätt har hamnat "Utanför". Alliansen talar om "Utanförskap" vilket är en ganska målande beteckning. Problemet är bara att Sveriges totala befolkning är 9,4 miljoner. Vilket innebär att med Sossarnas egna siffror finns det 8,2 miljoner som inte är "Fattiga" eller "Utanför".
Det var Karl Marx som skapade teorin om "Klasser" i samhället. Med den tanken att de olika klasserna hade gemensamma intressen. Det rådde alltså intressemotsättningar mellan de olika klasserna. Men även på den tiden var de som stod "Utanför" en liten minoritet. Den stora mängden var "Arbetare" som i stort sett hade gemensamma intressen med "Lägre Tjänstemän". "Högre Tjänstemän" och "Överklass" var åter en liten minoritet. När det blev allmän rösträtt så vann också det parti som tillvaratog "Arbetarna" och deras intressen varje val. Helt enkelt därför att man var intresseorganisation för en absolut majoritet av samhället.
Marx klassteori gäller än i dag. Med den skillnaden att klassfördelningen är annorlunda än då. Vi har de som står "Utanför" som utgör en liten minoritet, enligt Sossarna själva mindre än 15%. Den absoluta majoriteten utgörs av "Medelklassen" som inkluderar alla Arbetare och Tjänstemän. Medan "Överklassen" fortfarande är en helt liten minoritet. I dag vinner man inte några val om man inte tillvaratar "Medelklassen" och dess intressen. Vilket uppenbarligen vare sig (s) eller (v) förstår. Men är något som (m) och (fp) har begripit.
Det finns inte något som "Medelklassen" är mer rädd för än att "ramla över kanten" och hamna "Utanför". Det som lönar sig politiskt är alltså att se till att det finns effektiva "livlinor" för dem som av något skäl hamnar nära kanten. Och det är också en del av retoriken från (s) gentemot Alliansen att denna försämrar dessa "livlinor". Medan Alliansen å sin sida genom bland anant "Jobbskatteavdragen" har förbättrat "Medelklassen"s villkor dramatiskt. Betydligt mer än vad någonsin Facket har klarat av genom förhandlingar. Sedan kan man ju fundera över om den som behöver "livlinor" för att uppehålla sin levnadsstandard inte egentligen har hamnat i "Utanförskap".
Vänsterpartiet har alltså i praktisk politik blivit ett intresseparti för offentligt anställda medan man i retoriken är ett parti för dem som står "Utanför". Den ekvationen går inte ihop. Vilket också väljarna har upptäckt. Personligen tror jag att (v) måste kasta helt och hållet loss från det "Röd-Gröna" tänkandet och bli ett intresseparti för dem som står "Utanför". Då kan partiet växa. Annars åker man ut ur Riksdagen vid nästa korsväg.
De andra partierna kommer ganska säkert att låta nästa val bli ett slag om just "Medelklassen". Helt enkelt därför att utan dess stöd vinner man inte några val. Skiljelinjen kommer att gå mellan metoderna (s) och (sd) kommer att gå in för "livlinor" medan (m), (c) och (fp) kommer att gå in för att förbättra villkoren för "Medelklassen" så att man klarar sig själva. Medan (mp) slutligen kommer att vilja ha både - och. De som redan står "Utanför" kommer att ha ganska lite att hämta hos någondera blocket.
Vilket lämnar hela vänsterkanten "wide open" för ett reformerat Vänsterparti. Som tillvaratar intressena hos alla dem som hamnat "Utanför". Alternativet är att fortsätta att vara "Sossarna Light", något som säkert leder till partiets undergång. Varför rösta på kopian när originalet finns.
Skall vi se till hur Donkeyman ser framtidens politiska "linjal" så blir det så här:
Invandringspolitik:
(v)(kd) - (s)(m)(mp)(c) - (fp)(sd)
"Den vanliga" politiken:
(v)(s) - (sd)(mp) - (m)(kd) - (c)(fp)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, socialdemokraterna, alliansen
lördag 24 september 2011
måndag 19 september 2011
Rent Hus
Donkeyman har fått ett antal mail som frågar om han har "smällt av" eller vad. Efter artikeln "Carpe Diem" förväntade man sig lite action på bloggen. Men han känner att det har varit behövligt med en paus från allt annat än jobb och pilsner. Men i dag är det "business as usual" igen. Här kommer nästa artikel. Häng med ......
Det har varit lokalval i Norge. Resultatet på landsbasis är välkänt. Sossar och Höger fram. Ytterkanterna i form av SV och FrP back och småpartierna i mitten ungefär som innan.
Men det har givetvis också varit lokalval i Tromsø och det valet hade onekligen ett ganska ovanligt utfall. Høyre gick kraftigt fram och alla andra backade. Och det var inte måttligt vad (h) gick fram. Hela 24.4 % som fördelades i förlust mellan alla de andra. De största förlorarna var Sossarna 13% och FrP 7.9%. Medan de andra hade någon procent back var och en.
Totalt sett innebär resultatet att plötsligt har de borgerliga tagit över byen. Med 25 mandat mot de Röd-Gröna som har 17. Ett resultat som kommer efter 12 år av Röd-Grönt styre. Men som inte på något sätt var oväntat.
Verkligheten är ju att lokalpolitik till väldigt stor del är personfixerad och är det något man kan säga om Tromsøpolitiken så är det att det har saknats färgstarka och karismatiska politiker. Och i den mån som sådana har funnits så har de hört till de små partier som i vart fall inte har någon chans att få tillsätta de verkligt "tunga" posterna.
Under Donkeymans 25 år här i byen är det egentligen bara tre av politkerna i de stora partierna som har skiljt sig ut från mängden. Först var det mångårige "Ordføreren" och Høyres ledare Erlend Rian. Efter han kom inte något som helst.
Men så ställde Sossarna upp med "Röde Herman" som var något så ovanligt som en politiker som haft ett "riktigt jobb". Han var nämligen sotare. Och avhoppad från den yttersta avgrundsvänstern hade han kommit upp till toppen i Sossepartiet. Det som var speciellt med Herman var att han syntes ute på byen. Han tog en halvliter på puben, han snackade med folk. Och han hade alltid tid att "slå av en prat" med folk, även sådana som han inte kände. Men så lämnade han och Sossarna valde att föra fram Arild Hausberg. Som har en utstrålning av "tråkmåns" utan like. Och som över huvud taget inte syns bland "vanligt folk" även om han är aldrig så mycket Sosse.
Efter Rian har Høyre ställt upp med den ena "sågbocken" efter den andra. Men detta val förde man fram Jens Johan Hjort. Som över huvud taget saknar politisk erfarenhet. Karlen är framgångsrik advokat och tidigare direktör för byens fotbollslag TIL. Men han har karisma, vilja och utstrålning. Och visade sig vara en valvinnare. Här sopade man helt enkelt "rent hus". Även Donkeyman måste erkänna att han röstade för Hjort.
Hur den framtida "Byregeringen" skall se ut vet vi inte ännu. Annat än att (H), (FrP) och (V) hade gått fram gemensamt så även FrP och V måste givetvis få ett eller annat köttben. Medan KrF sitter som en utsvulten vovve och flämtar med tungan för att få vara med i "gänget".
I det här sammanhanget måste man också kommentera Venstres omvändelse. För två år sedan stod deras unge och lovande herr Jonas Eilertsen och försvarade partiledaren som fastslog att Venstre ALDRIG skulle samarbeta med FrP. Det här valet har herr Eilertsen kommit lite närmare köttgrytorna sedan det plötsligt går bra att gå i koalition med de förhatliga FrP. Kan detta bero på att partiets hopplösa motvallskärring fru Fangel äntligen har tagit ett halvt steg tillbaka. Nu blir antagligen Venstre att precis som vanligt få mycket mer makt än partiet förtjänar. Precis som man lyckats med på riksplanet ett par gånger.
Nu är det inte bara herr Hjort som har avgjort valet. Sossarna har skjutit sig själv i foten genom att komma med särdeles impopulära förslag. Som att inlemma Tromsø i Samiskt språkområde men också att införa biltullar. Samt genom att visa en i det närmaste religiös motvilja mot varje form av privat utförande av kollektivtrafik, vård eller något som helst annat. Man har inte bara varit mot sådant - man har inte ens dragit sig för att köpa TV-reklam där man öppet hånar dem som jobbar i privata alternativ. Vidare har man visat väldigt dålig handlingkraft när det gäller att genomföra viktiga projekt. Bortsett från full barnehagetäckning. Något som enbart kunde genomföras tack vare att man svalde det sura pillret och accepterade privata barnahagar. På toppen av allt detta har man inte haft någon förnuftig talesman.
Så det var ganska givet att pendeln skulle svänga över till den andra sidan denna gång. Nu hänger det bara på herr Hjort att se till att visa handlingskraft. Och bevisa att man är bättre än "de andra". Annars kan pendeln svänga tillbaka fortare än man anar.
Hur som helst kommer vår lokala version av "The Muppet Show" att fortsätta så medborgarna får nya diskussionsämnen över kaféborden.
Det har varit lokalval i Norge. Resultatet på landsbasis är välkänt. Sossar och Höger fram. Ytterkanterna i form av SV och FrP back och småpartierna i mitten ungefär som innan.
Men det har givetvis också varit lokalval i Tromsø och det valet hade onekligen ett ganska ovanligt utfall. Høyre gick kraftigt fram och alla andra backade. Och det var inte måttligt vad (h) gick fram. Hela 24.4 % som fördelades i förlust mellan alla de andra. De största förlorarna var Sossarna 13% och FrP 7.9%. Medan de andra hade någon procent back var och en.
Totalt sett innebär resultatet att plötsligt har de borgerliga tagit över byen. Med 25 mandat mot de Röd-Gröna som har 17. Ett resultat som kommer efter 12 år av Röd-Grönt styre. Men som inte på något sätt var oväntat.
Verkligheten är ju att lokalpolitik till väldigt stor del är personfixerad och är det något man kan säga om Tromsøpolitiken så är det att det har saknats färgstarka och karismatiska politiker. Och i den mån som sådana har funnits så har de hört till de små partier som i vart fall inte har någon chans att få tillsätta de verkligt "tunga" posterna.
Under Donkeymans 25 år här i byen är det egentligen bara tre av politkerna i de stora partierna som har skiljt sig ut från mängden. Först var det mångårige "Ordføreren" och Høyres ledare Erlend Rian. Efter han kom inte något som helst.
Men så ställde Sossarna upp med "Röde Herman" som var något så ovanligt som en politiker som haft ett "riktigt jobb". Han var nämligen sotare. Och avhoppad från den yttersta avgrundsvänstern hade han kommit upp till toppen i Sossepartiet. Det som var speciellt med Herman var att han syntes ute på byen. Han tog en halvliter på puben, han snackade med folk. Och han hade alltid tid att "slå av en prat" med folk, även sådana som han inte kände. Men så lämnade han och Sossarna valde att föra fram Arild Hausberg. Som har en utstrålning av "tråkmåns" utan like. Och som över huvud taget inte syns bland "vanligt folk" även om han är aldrig så mycket Sosse.
Efter Rian har Høyre ställt upp med den ena "sågbocken" efter den andra. Men detta val förde man fram Jens Johan Hjort. Som över huvud taget saknar politisk erfarenhet. Karlen är framgångsrik advokat och tidigare direktör för byens fotbollslag TIL. Men han har karisma, vilja och utstrålning. Och visade sig vara en valvinnare. Här sopade man helt enkelt "rent hus". Även Donkeyman måste erkänna att han röstade för Hjort.
Hur den framtida "Byregeringen" skall se ut vet vi inte ännu. Annat än att (H), (FrP) och (V) hade gått fram gemensamt så även FrP och V måste givetvis få ett eller annat köttben. Medan KrF sitter som en utsvulten vovve och flämtar med tungan för att få vara med i "gänget".
I det här sammanhanget måste man också kommentera Venstres omvändelse. För två år sedan stod deras unge och lovande herr Jonas Eilertsen och försvarade partiledaren som fastslog att Venstre ALDRIG skulle samarbeta med FrP. Det här valet har herr Eilertsen kommit lite närmare köttgrytorna sedan det plötsligt går bra att gå i koalition med de förhatliga FrP. Kan detta bero på att partiets hopplösa motvallskärring fru Fangel äntligen har tagit ett halvt steg tillbaka. Nu blir antagligen Venstre att precis som vanligt få mycket mer makt än partiet förtjänar. Precis som man lyckats med på riksplanet ett par gånger.
Nu är det inte bara herr Hjort som har avgjort valet. Sossarna har skjutit sig själv i foten genom att komma med särdeles impopulära förslag. Som att inlemma Tromsø i Samiskt språkområde men också att införa biltullar. Samt genom att visa en i det närmaste religiös motvilja mot varje form av privat utförande av kollektivtrafik, vård eller något som helst annat. Man har inte bara varit mot sådant - man har inte ens dragit sig för att köpa TV-reklam där man öppet hånar dem som jobbar i privata alternativ. Vidare har man visat väldigt dålig handlingkraft när det gäller att genomföra viktiga projekt. Bortsett från full barnehagetäckning. Något som enbart kunde genomföras tack vare att man svalde det sura pillret och accepterade privata barnahagar. På toppen av allt detta har man inte haft någon förnuftig talesman.
Så det var ganska givet att pendeln skulle svänga över till den andra sidan denna gång. Nu hänger det bara på herr Hjort att se till att visa handlingskraft. Och bevisa att man är bättre än "de andra". Annars kan pendeln svänga tillbaka fortare än man anar.
Hur som helst kommer vår lokala version av "The Muppet Show" att fortsätta så medborgarna får nya diskussionsämnen över kaféborden.
lördag 20 augusti 2011
Carpe Diem
Donkeyman har inte orkat skriva just något på bloggen denna sommar. Han har helt enkelt inte haft någon inspiration. Den försvann meddet budskap som kom just när vintern övergick till vår och Bottenhavets isar började brytas ned.
Som de trogna läsarna fått med sig har Donkeyman drabbats av dubbla katastrofer de senaste åren. Först avled samboerskan Borgny och när han sedan hittade en ny solstråle i sitt liv så släcktes också ganska snart ned i dödlig sjukdom. Läs denna artikel http://nordens-paris.blogspot.com/2010/01/minnesord-till-en-prinsessa.html
Nu har han åter förlorat en av sina närmaste. Nu var det bästa vännen genom många år - "Gulan", Gunilla Halden som fick "lägga in årorna" efter en kortare tids sjukdom. Och kvar blev bara en mängd med minnen. Samt tankar på vad som borde ha sagts och gjorts men som aldrig hanns med.
Vi träffades år 1974. Hon var kompis till några andra damer han hade träffat genom jobbet och "hängde bara med på lasset". Men vi fann tonen i stort sett direkt. Och här började en mångårig vänskap. Som var nog så intensiv under många år. Under långa tider var det i stort sett dagliga möten. På krogen, på bio, på konsert, hemma hos varandra - You name it.
Samma intressen, bägge var vad man kan kalla "intellektuella", bägge hade gigantiska boksamlingar. Bägge läste - eller snarare slukade - dagstidningarna. Med gemensamma intressen blev det också ett antal trevliga resor till olika platser, bland mycket annat en mycket minnesvärd tur med Hurtigruten. Där vi hamnade på Ølhallen i Tromsø. Föga anade Donkeyman att han sedan skulle bo i närheten av sagda hall.
Ganska snart uppförde vi oss som ett "gammalt äktepar" ute på staden. Men det blev ändå aldrig så. Trots att vi hela tiden återvände till varandra efter diverse eskapader blev vi aldrig ett riktigt par. Trots att Donkeyman inte ville något hellre. Men Gunilla tyckte inte att jag dög, hon var inte förälskad - bara väldigt "glad i". Med tiden tröttnade Donkeyman på att år efter år uppvakta henne. Det blev ett par förhållanden till ett par andra kvinnor. Men efteråt var det tillbaka till Gunilla igen. Med dagliga telefonsamtal, långa krogsittningar och en massa annat. Samma sak efter alla långa arbetsuppehåll till sjöss.
Träffarna ledde påfallande ofta till förtäring av stora mängder av våra gemensamma preferenser: Torra Rieslingviner, Henckell Trocken samt Kaffe DOM. Som gärna intogs på ett "brunt kafé" medan vi läste dagens tidningar och kommenterade artiklarna.
Med tiden flydde vi Stockholm åt var sitt håll. Hon hamnade i Helsingborg och Donkeyman i Tromsø där han flyttade ihop med Borgny. Men kontakten med "Gulan" uppehölls hela tiden. Det blev oregelbundna telefonsamtal och möten med långa mellanrum. När vi kom upp i 50-årsåldern började hon nog medge att "Vi borde nog ha blivit ett Resonemangsparti den gången för länge sedan". På senare år har kontakterna och besöken blivit fler. Döm om Donkeymans förvåning när han upptäcker att innehållet i kylskåpet i Helsingborg är nära nog identiskt med innehållet i kylskåpet i Tromsø. Samma smak helt enkelt - efter så många år.
Planen var att jag skulle resa ned till Helsingborg igen när isbrytarsäsongen var slut detta år. Men då hade hon just insjuknat och ville inte ta emot besök i det skick som hon då var. Därifrån blev hon bara sämre och vid Midsommartid dog hon. Förtärd inifrån av den ruggigaste av alla sjukdomar. Som han redan sett en kvinna ätas upp av.
Men Donkeyman visste exakt när hon dog. Hur han visste det behåller han däremot för sig själv.
Sedan dess har det bara varit sorg och elände. Eftersom Donkeyman har erfarenhet av att sörja så har han gjort detta på effektivt sätt denna sommar. Han har begravt sig själv i arbete och däremellan intagit stora mängder med Torra Rieslingviner, Henckell Trocken och Kaffe DOM. Medan han har sett på bilder och mimrat om alla de trevliga stunder som var en gång. Och det senaste mötet vid Öresunds strand. Nu återstår bara att radera "shortcutsen" på e-mail, mobilen och Skypen. Så långt har Donkeyman inte kommit än.
CARPE DIEM
En sommars funderande och mimrande har i vart fall bestämt att från och med denna den 20:e dagen i Augusti år 2011 skall Donkeymans livsstil ändras. Radikalt.
Gunilla och jag såg en gång en film som heter "Döda Poeters Sällskap". Den var så gripande och bra att vi efter att ha diskuterat filmen i flera timmar på en ölstuga bestämde oss för att se den en gång till nästa kväll. Eftersom filmen kom år 1989 så måste det vara det året som vi såg "rullen".
Grundtemat i filmen var ett citat från den Romerske diktaren Horatius (65-8 f.Kr). "Carpe diem minimum credula postero". Vilket enligt de latinkunniga skall översättas till: "Fånga dagen, lita ej på morgondagen." Och det är just detta som Donkeyman tänker göra och borde gjort för länge sedan.
Borgny och jag hade stora planer för vad vi skulle göra när vi blev gamla tillsammans. Något som inte skedde. Line Merethe och jag hade också planer för vad vi skulle göra - men först skulle ...... Vilket inte heller skedde. Gunilla och jag hade också lösa planer på diverse festliga ting, som inte heller blev av .....
Nu kommer Donkeyman att ändra sina arbetsvillkor. Det blir fortfarande mycket jobb men på helt andra villkor. Jag skall inte vara uppbunden på det sätt som jag varit de senaste åren. Nu skall det bli konserter, resor, upplevelser och en massa festligt mellan uppdragen.
Donkeyman tänker fånga var dag - därför att man kan inte vara helt säker på att man får uppleva morgondagen.
Som de trogna läsarna fått med sig har Donkeyman drabbats av dubbla katastrofer de senaste åren. Först avled samboerskan Borgny och när han sedan hittade en ny solstråle i sitt liv så släcktes också ganska snart ned i dödlig sjukdom. Läs denna artikel http://nordens-paris.blogspot.com/2010/01/minnesord-till-en-prinsessa.html
Nu har han åter förlorat en av sina närmaste. Nu var det bästa vännen genom många år - "Gulan", Gunilla Halden som fick "lägga in årorna" efter en kortare tids sjukdom. Och kvar blev bara en mängd med minnen. Samt tankar på vad som borde ha sagts och gjorts men som aldrig hanns med.
Vi träffades år 1974. Hon var kompis till några andra damer han hade träffat genom jobbet och "hängde bara med på lasset". Men vi fann tonen i stort sett direkt. Och här började en mångårig vänskap. Som var nog så intensiv under många år. Under långa tider var det i stort sett dagliga möten. På krogen, på bio, på konsert, hemma hos varandra - You name it.
Samma intressen, bägge var vad man kan kalla "intellektuella", bägge hade gigantiska boksamlingar. Bägge läste - eller snarare slukade - dagstidningarna. Med gemensamma intressen blev det också ett antal trevliga resor till olika platser, bland mycket annat en mycket minnesvärd tur med Hurtigruten. Där vi hamnade på Ølhallen i Tromsø. Föga anade Donkeyman att han sedan skulle bo i närheten av sagda hall.
Ganska snart uppförde vi oss som ett "gammalt äktepar" ute på staden. Men det blev ändå aldrig så. Trots att vi hela tiden återvände till varandra efter diverse eskapader blev vi aldrig ett riktigt par. Trots att Donkeyman inte ville något hellre. Men Gunilla tyckte inte att jag dög, hon var inte förälskad - bara väldigt "glad i". Med tiden tröttnade Donkeyman på att år efter år uppvakta henne. Det blev ett par förhållanden till ett par andra kvinnor. Men efteråt var det tillbaka till Gunilla igen. Med dagliga telefonsamtal, långa krogsittningar och en massa annat. Samma sak efter alla långa arbetsuppehåll till sjöss.
Träffarna ledde påfallande ofta till förtäring av stora mängder av våra gemensamma preferenser: Torra Rieslingviner, Henckell Trocken samt Kaffe DOM. Som gärna intogs på ett "brunt kafé" medan vi läste dagens tidningar och kommenterade artiklarna.
Med tiden flydde vi Stockholm åt var sitt håll. Hon hamnade i Helsingborg och Donkeyman i Tromsø där han flyttade ihop med Borgny. Men kontakten med "Gulan" uppehölls hela tiden. Det blev oregelbundna telefonsamtal och möten med långa mellanrum. När vi kom upp i 50-årsåldern började hon nog medge att "Vi borde nog ha blivit ett Resonemangsparti den gången för länge sedan". På senare år har kontakterna och besöken blivit fler. Döm om Donkeymans förvåning när han upptäcker att innehållet i kylskåpet i Helsingborg är nära nog identiskt med innehållet i kylskåpet i Tromsø. Samma smak helt enkelt - efter så många år.
Planen var att jag skulle resa ned till Helsingborg igen när isbrytarsäsongen var slut detta år. Men då hade hon just insjuknat och ville inte ta emot besök i det skick som hon då var. Därifrån blev hon bara sämre och vid Midsommartid dog hon. Förtärd inifrån av den ruggigaste av alla sjukdomar. Som han redan sett en kvinna ätas upp av.
Men Donkeyman visste exakt när hon dog. Hur han visste det behåller han däremot för sig själv.
Sedan dess har det bara varit sorg och elände. Eftersom Donkeyman har erfarenhet av att sörja så har han gjort detta på effektivt sätt denna sommar. Han har begravt sig själv i arbete och däremellan intagit stora mängder med Torra Rieslingviner, Henckell Trocken och Kaffe DOM. Medan han har sett på bilder och mimrat om alla de trevliga stunder som var en gång. Och det senaste mötet vid Öresunds strand. Nu återstår bara att radera "shortcutsen" på e-mail, mobilen och Skypen. Så långt har Donkeyman inte kommit än.
CARPE DIEM
En sommars funderande och mimrande har i vart fall bestämt att från och med denna den 20:e dagen i Augusti år 2011 skall Donkeymans livsstil ändras. Radikalt.
Gunilla och jag såg en gång en film som heter "Döda Poeters Sällskap". Den var så gripande och bra att vi efter att ha diskuterat filmen i flera timmar på en ölstuga bestämde oss för att se den en gång till nästa kväll. Eftersom filmen kom år 1989 så måste det vara det året som vi såg "rullen".
Grundtemat i filmen var ett citat från den Romerske diktaren Horatius (65-8 f.Kr). "Carpe diem minimum credula postero". Vilket enligt de latinkunniga skall översättas till: "Fånga dagen, lita ej på morgondagen." Och det är just detta som Donkeyman tänker göra och borde gjort för länge sedan.
Borgny och jag hade stora planer för vad vi skulle göra när vi blev gamla tillsammans. Något som inte skedde. Line Merethe och jag hade också planer för vad vi skulle göra - men först skulle ...... Vilket inte heller skedde. Gunilla och jag hade också lösa planer på diverse festliga ting, som inte heller blev av .....
Nu kommer Donkeyman att ändra sina arbetsvillkor. Det blir fortfarande mycket jobb men på helt andra villkor. Jag skall inte vara uppbunden på det sätt som jag varit de senaste åren. Nu skall det bli konserter, resor, upplevelser och en massa festligt mellan uppdragen.
Donkeyman tänker fånga var dag - därför att man kan inte vara helt säker på att man får uppleva morgondagen.
onsdag 6 juli 2011
Ur led är tiden
Det har skett några ting som Donkeyman förundrar sig över. Ting som han aldrig trodde han skulle få uppleva.
Vädret
Donkeyman har varit på jobb i Skelleftetrakten de två sista veckorna i Juli. Nu är han i Ö-viksområdet men blir färdig under dagen och skall resa med Nattåget till Narvik i natt. För vidare befordran till Tromsø.
Det har varit en märklig upplevelse. Sol från molnfri himmel. Trettio (30) grader i skuggan. Rena Mallorca alltså. Och tidningarnas väderprognoser var i det närmaste ofattbara. En blodröd Sverigekarta. Från Nord till Syd. Inte något blaskigt orange som antyder 15-20 grader. Nejdå. Blodrött för 25-30 och över. Med undantag för en liten stripa uppe i yttersta Lappmarken. Samt stora härliga solar inritade här och där.
Och i går var det banne mig Blodrött igen. När har något sådant skett senast, kan man undra. Donkeyman drar sig till minnes en av barndomens somrar i Tornedalen när det var så hett att folk satt i jordkällare och flämtade. Men den sommaren har man snackat om i över 50 år nu. Skall det upprepas. Låt oss hoppas.
Detta räknade Donkeyman inte med att få uppleva.
Bajen
En annan ting som Donkeyman aldrig trodde han skulle få höra talas om var att Hammarbyfansen buade åt sitt eget lag. Det är något som är så annorlunda och väsensskilt från den "Sanna Bajenandan" att det är värt en kommentar. Därför att en sak är säker - hur dåligt laget än har spelat så har man alltid stöttat dem. Som till exempel senast när de åkte ur Allsvenskan. Trots detta fick spelarna stående ovationer som tack för att de åtmindstone försökte.
Hammarbyandan har alltid innehållit: Om vi förlorar så gör vi det för att vi inte var tillräckligt bra. Men vi ger inte upp för den skull. Och att vara "Bajare" i 60 år har gjort att Donkeyman är van att förlora. Det finns ett gammalt talesätt:
"Har vi vunnit så dricker vi öl för att fira segern, har vi torskat så dricker vi öl för att dränka sorgen och har det blivit oavgjort så dricker vi öl för att vi är törstiga".
Men att klacken på Söderstadion skulle bua ut hemmalaget trodde Donkeyman aldrig skulle inträffa. Låt oss hoppas att det går 100 år till nästa gång.
River Plate
Efter 110 år i Argentinas högsta serie åkte själva flaggskeppet i Argentinsk Fotboll "River Plate" ur serien och flyttades ned en division. Supporters gick bärsärk. Donkeyman har själv varit i BA och sett flera matcher, bland dessa River Plate mot Boca Juniors. Vilket gör att Donkeyman inte förvånar sig över att supporters gick bärsärk. Däremot förvånar han sig över att en klubb som "River Plate" åker ur serien.
Det rapporteras att det var 2500 poliser utkommenderade till "Arena Monumental" före matchen för att lugna ned sinnena. Till ingen nytta. "River Plate" behövde vinna med två mål men fick bara 1-1. Detta sedan man bland annat bränt en straff som påstods vara en gåva från ovan.
Vancouver
Vancouver förlorade Stanley Cup-finalen och publiken ägnade sig åt något så Sydamerikanskt som att gå bärsärk inne i staden. Detta är inte normalt i Nordamerika. Enda gången något liknande har inträffat är förra gången när just Vancouver förlorade en Stanley Cup-final. För 19 år sedan. Så man kan lyfta på ögonbrynen lite grand.
Kravallfritt
Precis tvärtom var det på Midsommarhelgen i Borgholm. Den lilla staden på Öland med 3000 invånare brukar invaderas av ungefär 100.000 ungdomar på Midsommaren. Ungdomar som gärna vill gå bärsärk. Efter att de har styrkt modet med "brända och destillerade drycker". Detta år kom den vanliga invasionen men det var helt lugnt. Inga kravaller, ingen demolerad stad, inga sönderslagna camplingplatser.
Vad händer med Svensk ungdom ?
Pajkastning
Den Svenska politiken tar mer och mer formen av "pajkastning". Speciellt från (s)-märkt håll. Herr Juholt höll ett långt och retoriskt fulländat tal där han beskyllde Alliansregeringen för en lååååååång radda med "försämringar". Men han hoppade glatt bock över att merparten av dessa reformer initierades av hans eget parti under Göran Perssons tid som statsminister.
Nu kämpar alla (s)-megafoner för att gräva fram så mycket sk*****t som möjligt att kasta på Alliansen i allmänhet och (m) i synnerhet. Sanningshalt är det inte så noga med. Bara det är sk*****t.
Nu väntar Donkeyman bara att Alliansens företrädare skall börja kasta dynga tillbaka så att vi får en politisk debatt på ren Sandlådenivå.
Ett kärt debattämne där de bägge sidor beskyller varandra för dålig moral är förhållandet till SD. Ett parti som är invalt i Riksdagen på demokratiskt sätt av väljarna. Ett parti som man borde bekämpa med argument men i övrigt behandla som det de faktiskt är, nämligen ett Riksdagsparti med Riksdagsmän och dito -kvinnor.
Nu gäller debatten att beskylla "de andra" för att samarbeta med SD. Verkligeheten är ju att bägge sidor gör detta på ett sätt. Alliansen har hittills fått stöd av SD i si så där 90% av alla voteringar i Riksdagen. Utan att egentligen göra något annat än att väcka förslag som SD finner lämpliga att stödja. Å andra sidan har De Röd-Gröna sett till att formulera ett antal viktiga förslag så att SD skall kunna stödja dessa. Vilket har orsakat smärtsamma principiella nederlag för Regeringen. Donkeyman menar att den ena sidan är lika goda kålsupare som den andra. Vill man ha igenom ett förslag så måste man formulera det så att SD stödjer detta. Kallar man det för samarbete så har man en ganska vid definition på detta.
Grundproblemet är att det som skiljer ut SD från andra partier är deras invandringspolitik. Där har Alliansen ett stort behov av att visa avstånd. Men när det gäller "den vanliga politiken" så är SD konservativa på ett helt annat sätt. Man vill vrida klockan tillbaka till "en lyckligare tid". Och där ligger de väldigt nära (v) och (s). Vilket gör att dessa partier har behov av att visa avstånd. Men samtidigt tar de gärna emot de röster som SD har att lägga i Riksdagen.
Donkeyman önskar att den politiska debatten skall börja handla om vad partierna själva vill och han önskar få ett snabbt slut på "Dyngkastningspolitik". Vi har inte något som helst behov av Amerikaniserad politisk debatt.
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, midsommar, politik, socialdemokraterna, alliansen, sd
Vädret
Donkeyman har varit på jobb i Skelleftetrakten de två sista veckorna i Juli. Nu är han i Ö-viksområdet men blir färdig under dagen och skall resa med Nattåget till Narvik i natt. För vidare befordran till Tromsø.
Det har varit en märklig upplevelse. Sol från molnfri himmel. Trettio (30) grader i skuggan. Rena Mallorca alltså. Och tidningarnas väderprognoser var i det närmaste ofattbara. En blodröd Sverigekarta. Från Nord till Syd. Inte något blaskigt orange som antyder 15-20 grader. Nejdå. Blodrött för 25-30 och över. Med undantag för en liten stripa uppe i yttersta Lappmarken. Samt stora härliga solar inritade här och där.
Och i går var det banne mig Blodrött igen. När har något sådant skett senast, kan man undra. Donkeyman drar sig till minnes en av barndomens somrar i Tornedalen när det var så hett att folk satt i jordkällare och flämtade. Men den sommaren har man snackat om i över 50 år nu. Skall det upprepas. Låt oss hoppas.
Detta räknade Donkeyman inte med att få uppleva.
Bajen
En annan ting som Donkeyman aldrig trodde han skulle få höra talas om var att Hammarbyfansen buade åt sitt eget lag. Det är något som är så annorlunda och väsensskilt från den "Sanna Bajenandan" att det är värt en kommentar. Därför att en sak är säker - hur dåligt laget än har spelat så har man alltid stöttat dem. Som till exempel senast när de åkte ur Allsvenskan. Trots detta fick spelarna stående ovationer som tack för att de åtmindstone försökte.
Hammarbyandan har alltid innehållit: Om vi förlorar så gör vi det för att vi inte var tillräckligt bra. Men vi ger inte upp för den skull. Och att vara "Bajare" i 60 år har gjort att Donkeyman är van att förlora. Det finns ett gammalt talesätt:
"Har vi vunnit så dricker vi öl för att fira segern, har vi torskat så dricker vi öl för att dränka sorgen och har det blivit oavgjort så dricker vi öl för att vi är törstiga".
Men att klacken på Söderstadion skulle bua ut hemmalaget trodde Donkeyman aldrig skulle inträffa. Låt oss hoppas att det går 100 år till nästa gång.
River Plate
Efter 110 år i Argentinas högsta serie åkte själva flaggskeppet i Argentinsk Fotboll "River Plate" ur serien och flyttades ned en division. Supporters gick bärsärk. Donkeyman har själv varit i BA och sett flera matcher, bland dessa River Plate mot Boca Juniors. Vilket gör att Donkeyman inte förvånar sig över att supporters gick bärsärk. Däremot förvånar han sig över att en klubb som "River Plate" åker ur serien.
Det rapporteras att det var 2500 poliser utkommenderade till "Arena Monumental" före matchen för att lugna ned sinnena. Till ingen nytta. "River Plate" behövde vinna med två mål men fick bara 1-1. Detta sedan man bland annat bränt en straff som påstods vara en gåva från ovan.
Vancouver
Vancouver förlorade Stanley Cup-finalen och publiken ägnade sig åt något så Sydamerikanskt som att gå bärsärk inne i staden. Detta är inte normalt i Nordamerika. Enda gången något liknande har inträffat är förra gången när just Vancouver förlorade en Stanley Cup-final. För 19 år sedan. Så man kan lyfta på ögonbrynen lite grand.
Kravallfritt
Precis tvärtom var det på Midsommarhelgen i Borgholm. Den lilla staden på Öland med 3000 invånare brukar invaderas av ungefär 100.000 ungdomar på Midsommaren. Ungdomar som gärna vill gå bärsärk. Efter att de har styrkt modet med "brända och destillerade drycker". Detta år kom den vanliga invasionen men det var helt lugnt. Inga kravaller, ingen demolerad stad, inga sönderslagna camplingplatser.
Vad händer med Svensk ungdom ?
Pajkastning
Den Svenska politiken tar mer och mer formen av "pajkastning". Speciellt från (s)-märkt håll. Herr Juholt höll ett långt och retoriskt fulländat tal där han beskyllde Alliansregeringen för en lååååååång radda med "försämringar". Men han hoppade glatt bock över att merparten av dessa reformer initierades av hans eget parti under Göran Perssons tid som statsminister.
Nu kämpar alla (s)-megafoner för att gräva fram så mycket sk*****t som möjligt att kasta på Alliansen i allmänhet och (m) i synnerhet. Sanningshalt är det inte så noga med. Bara det är sk*****t.
Nu väntar Donkeyman bara att Alliansens företrädare skall börja kasta dynga tillbaka så att vi får en politisk debatt på ren Sandlådenivå.
Ett kärt debattämne där de bägge sidor beskyller varandra för dålig moral är förhållandet till SD. Ett parti som är invalt i Riksdagen på demokratiskt sätt av väljarna. Ett parti som man borde bekämpa med argument men i övrigt behandla som det de faktiskt är, nämligen ett Riksdagsparti med Riksdagsmän och dito -kvinnor.
Nu gäller debatten att beskylla "de andra" för att samarbeta med SD. Verkligeheten är ju att bägge sidor gör detta på ett sätt. Alliansen har hittills fått stöd av SD i si så där 90% av alla voteringar i Riksdagen. Utan att egentligen göra något annat än att väcka förslag som SD finner lämpliga att stödja. Å andra sidan har De Röd-Gröna sett till att formulera ett antal viktiga förslag så att SD skall kunna stödja dessa. Vilket har orsakat smärtsamma principiella nederlag för Regeringen. Donkeyman menar att den ena sidan är lika goda kålsupare som den andra. Vill man ha igenom ett förslag så måste man formulera det så att SD stödjer detta. Kallar man det för samarbete så har man en ganska vid definition på detta.
Grundproblemet är att det som skiljer ut SD från andra partier är deras invandringspolitik. Där har Alliansen ett stort behov av att visa avstånd. Men när det gäller "den vanliga politiken" så är SD konservativa på ett helt annat sätt. Man vill vrida klockan tillbaka till "en lyckligare tid". Och där ligger de väldigt nära (v) och (s). Vilket gör att dessa partier har behov av att visa avstånd. Men samtidigt tar de gärna emot de röster som SD har att lägga i Riksdagen.
Donkeyman önskar att den politiska debatten skall börja handla om vad partierna själva vill och han önskar få ett snabbt slut på "Dyngkastningspolitik". Vi har inte något som helst behov av Amerikaniserad politisk debatt.
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, midsommar, politik, socialdemokraterna, alliansen, sd
torsdag 23 juni 2011
Midsommar (och snart Jubileum)
Donkeyman firar i år sin Midsommar i Skelleftehamn i NordSverige. Hans isbrytare "Kämpe" står på land hos Ursvikens Varv. Och Donkeyman har efter moget övervägande beslutat att stanna ombord över helgen. Medan kamraterna har åkt "hem till sitt" när varvet höll helg vid lunchtid i dag. Men Donkeyman har ett välförsett kylskåp.
I morgon skall han sova "länge som f****n" på morgonen. Sedan skall det kokas färskpotatis och läggas upp matjessill med gräddfil och gräslök. Så skall det dukas upp på däck (om vädret tillåter) och serveras med lilla nubben och stora pilsnern. Så skall det bli "jordisar" med grädde och socker (om det behövs). Med lilla nubben och stora pilsnern. På sena eftermiddagen blir det firande på den närbelägna båtklubbens restaurang. Så det går inte någon nöd på gamla gubbar.
Men dagens artikel skall handla om Sveriges Nationalsång. Jag menar den riktiga Nationalsången. Eftersom det i morgon är Sveriges riktiga Nationaldag. Som om rätt hade varit rätt skulle ha ägt rum i tisdags. Men hur som helst - Donkeyman gör som de allra flesta andra Svenskar. Låt nationalisterna och högern vifta med sina flaggor den 6.Juni. Så tar vi andra och firar på den riktiga dagen - Midsommarafton. Som Broderfolket i Öster gör.
Ägna nu kvällen åt att läsa om den mest kända av alla Sommarens Sånger (möjligen undantaget "Helan Går"). I dessa dagar är det nämligen 80 år sedan som Sveriges Nationalsång. Eller i vart fall Roslagens Nationalsång skrevs. Detta är historien:
Första Söndagen i Juli år 1931 höll "Pelarorden" sitt sommarting på Håtö Svansar. Detta är två små öar som ligger utanför Håtö på Rådmansölandet. Här hade (och har än i dag) "Pelarorden" sitt klubbhus och håller en del av sina fester.
Vad är så "Pelarorden"? Jo, det är en förening som bildades år 1892 med syfte att vara en sällskapsklubb för skärgårdsälskare. Utomstående säger - en förening för att arrangera "fylleslag". Medlemmar är både sommargäster och skärgårdsbor. Antalet är begränsat till 200 och när någon medlem "faller ifrån" väljs en ny in. Efter förslag och rekommendation från andra medlemmar.
Pelarorden har genom åren haft många kända medlemmar. Listan kan göras hur lång som helst men bland konstnärerna kan nämnas Albert Engström, Vilhelm Moberg och Anders Zorn.
Hur som helst. Nu var det Första helgen i Juli år 1931 och Evert Taube skulle väljas in som medlem. Han seglade den långa vägen från sitt "Sjösala" upp till "Calle Schewens Ö", dvs "Håtö Svansar". Nu har det sig så att varje ny medlem skulle efter förmåga bidra med något till Orden. Godsägare Carl von Schewen på Håtö Säteri skänkte till exempel just "Håtö Svansar" som klubbens tillhåll. Medan byggmästare Schmidt från Stockholm skänkte ett klubbhus att ställa på klubbholmarna. Och så vidare ...
Vad skulle så en fattig sjöman och trubadur som Evert Taube bidra med? Jo, han skrev en dikt. En dikt som han skrev under första nattens festande på ön. Läser man texten ordentligt så är det inte något mindre än ett poetiskt reportage över vad han upplevde den natten. Därför sträcker sig dikten från skymning till morgon. Den var också klar på morgonen efter en natts diktande.
Pelarordens ö - "Calle Schewens Ö", eller "Håtö Svansar" är förbjudet område för utomstående. Det finns en tillsynsman som kör bort varje besökare. Men Donkeyman har faktiskt varit där. Han har också fått en ordentlig sightseeingtur på ön (som egentligen är två öar) och har fått komma in och se det hemliga klubbhuset.
Men det var inte Donkeymans förtjänst. Det kan han helt och hållet tacka Norges gamle dragspelskung Gudbrand Paulsen för. Gudbrand som avled för ett par år sedan i en ålder av 80+ var Norges mest kände musiker i början på 1950-talet. Han hade hela 47 direktsända Radiokonserter i NRK. Vilket är ett mycket högt antal. Och hans instrument var dragspel. Även om Gudbrand egentligen var klassisk dragspelare så kunde (och älskade) han även populärmusik. Och när Gudbrand var 65 så tog Donkeyman med sig Gudbrand och dragspelet till Stockholmstrakten.
Vi for runt och såg på motiven för Evert Taubes diktning. Och vännen "Stickan" Eriksson på Gräddö körde oss runt i sin båt. Så gick vi till "Calle Schewens Ö". Men både "Stickan" och Donkeyman varskodde Gudbrand att vi blir bortkörda direkt men du får åtmindstone se platsen från sjön.
Mycket riktigt - vi lägger till och tillsynsman kommer i full fart. Då säger "Stickan" att vi har med oss en dragspelare som kommer ända från Tromsø för att se på "Calle Schewens Ö". Tillsynsman drar på munnen och säger: "Spela Calle Schewen - är du bättre än vanliga amatörspelare så får ni komma i land". Och Gudbrand hängde på sig spelet. En sak är säker - är man mästare på Frossini och liknande så är inte Evert Taube några stora problem. Och Gudbrand körde hårt. Och drog ett par "bonuslåtar" också.
Med resultat att tillsynsman blev helt tagen och sade: "Det var som f*****n, Det var det dj*****ste". Han tog av sig mössan och sade: "Välkommen i land. Det är en heder att få visa en sådan dragspelare allt som finns att se". Så visade han oss det hela. Inklusive Calle Schewens Äng med vålmat hö och allt annat. Bord och bänkar som står utanför som en liten festplats är samma som den gången för 80 år sedan.
Gudbrand och vi andra blev helt tagna. Det var ett STORT ögonblick i allas våra liv. Och Gudbrand fick se både Hövålmar och Martallar. Samt fick smaka på Kaffe med Kron.
När det gäller själva låten så kan man berätta att efter festen så tonsatte Evert Taube dikten och spelade in den. Men skivan blev inte någon storsäljare. Inte förrän den tidens schlagerkung Sven-Olof Sandberg fick tag i den och gjorde sin inspelning. Sedan dess är den en storschlager. Som är den riktiga Svenska Nationalsången. Därför att den Riktiga Svenska Nationaldagen är Midsommardagen och det går inte att fira Midsommar utan "Calle Schewens Vals".
LYSSNA:
Evert Taube http://www.youtube.com/watch?v=bmr-mhXs0p8
Sven-Olof Sandberg http://www.youtube.com/watch?v=xZvIQEXqr64
Sven Bertil Taube http://www.youtube.com/watch?v=E2zmi20q8cw
LÄNK:
Jag konstaterar att en av mina Favoritbloggare Sossepolitikern Erik Laakso också har skrivit om Midsommaren i kväll. Jag kan bara inte undanhålla er den tekten:http://eriklaakso.voltaire.se/?p=1635
Läs även andra bloggares åsikter om skärgård, midsommar, evert taube
I morgon skall han sova "länge som f****n" på morgonen. Sedan skall det kokas färskpotatis och läggas upp matjessill med gräddfil och gräslök. Så skall det dukas upp på däck (om vädret tillåter) och serveras med lilla nubben och stora pilsnern. Så skall det bli "jordisar" med grädde och socker (om det behövs). Med lilla nubben och stora pilsnern. På sena eftermiddagen blir det firande på den närbelägna båtklubbens restaurang. Så det går inte någon nöd på gamla gubbar.
Men dagens artikel skall handla om Sveriges Nationalsång. Jag menar den riktiga Nationalsången. Eftersom det i morgon är Sveriges riktiga Nationaldag. Som om rätt hade varit rätt skulle ha ägt rum i tisdags. Men hur som helst - Donkeyman gör som de allra flesta andra Svenskar. Låt nationalisterna och högern vifta med sina flaggor den 6.Juni. Så tar vi andra och firar på den riktiga dagen - Midsommarafton. Som Broderfolket i Öster gör.
Ägna nu kvällen åt att läsa om den mest kända av alla Sommarens Sånger (möjligen undantaget "Helan Går"). I dessa dagar är det nämligen 80 år sedan som Sveriges Nationalsång. Eller i vart fall Roslagens Nationalsång skrevs. Detta är historien:
Första Söndagen i Juli år 1931 höll "Pelarorden" sitt sommarting på Håtö Svansar. Detta är två små öar som ligger utanför Håtö på Rådmansölandet. Här hade (och har än i dag) "Pelarorden" sitt klubbhus och håller en del av sina fester.
Vad är så "Pelarorden"? Jo, det är en förening som bildades år 1892 med syfte att vara en sällskapsklubb för skärgårdsälskare. Utomstående säger - en förening för att arrangera "fylleslag". Medlemmar är både sommargäster och skärgårdsbor. Antalet är begränsat till 200 och när någon medlem "faller ifrån" väljs en ny in. Efter förslag och rekommendation från andra medlemmar.
Pelarorden har genom åren haft många kända medlemmar. Listan kan göras hur lång som helst men bland konstnärerna kan nämnas Albert Engström, Vilhelm Moberg och Anders Zorn.
Hur som helst. Nu var det Första helgen i Juli år 1931 och Evert Taube skulle väljas in som medlem. Han seglade den långa vägen från sitt "Sjösala" upp till "Calle Schewens Ö", dvs "Håtö Svansar". Nu har det sig så att varje ny medlem skulle efter förmåga bidra med något till Orden. Godsägare Carl von Schewen på Håtö Säteri skänkte till exempel just "Håtö Svansar" som klubbens tillhåll. Medan byggmästare Schmidt från Stockholm skänkte ett klubbhus att ställa på klubbholmarna. Och så vidare ...
Vad skulle så en fattig sjöman och trubadur som Evert Taube bidra med? Jo, han skrev en dikt. En dikt som han skrev under första nattens festande på ön. Läser man texten ordentligt så är det inte något mindre än ett poetiskt reportage över vad han upplevde den natten. Därför sträcker sig dikten från skymning till morgon. Den var också klar på morgonen efter en natts diktande.
Pelarordens ö - "Calle Schewens Ö", eller "Håtö Svansar" är förbjudet område för utomstående. Det finns en tillsynsman som kör bort varje besökare. Men Donkeyman har faktiskt varit där. Han har också fått en ordentlig sightseeingtur på ön (som egentligen är två öar) och har fått komma in och se det hemliga klubbhuset.
Men det var inte Donkeymans förtjänst. Det kan han helt och hållet tacka Norges gamle dragspelskung Gudbrand Paulsen för. Gudbrand som avled för ett par år sedan i en ålder av 80+ var Norges mest kände musiker i början på 1950-talet. Han hade hela 47 direktsända Radiokonserter i NRK. Vilket är ett mycket högt antal. Och hans instrument var dragspel. Även om Gudbrand egentligen var klassisk dragspelare så kunde (och älskade) han även populärmusik. Och när Gudbrand var 65 så tog Donkeyman med sig Gudbrand och dragspelet till Stockholmstrakten.
Vi for runt och såg på motiven för Evert Taubes diktning. Och vännen "Stickan" Eriksson på Gräddö körde oss runt i sin båt. Så gick vi till "Calle Schewens Ö". Men både "Stickan" och Donkeyman varskodde Gudbrand att vi blir bortkörda direkt men du får åtmindstone se platsen från sjön.
Mycket riktigt - vi lägger till och tillsynsman kommer i full fart. Då säger "Stickan" att vi har med oss en dragspelare som kommer ända från Tromsø för att se på "Calle Schewens Ö". Tillsynsman drar på munnen och säger: "Spela Calle Schewen - är du bättre än vanliga amatörspelare så får ni komma i land". Och Gudbrand hängde på sig spelet. En sak är säker - är man mästare på Frossini och liknande så är inte Evert Taube några stora problem. Och Gudbrand körde hårt. Och drog ett par "bonuslåtar" också.
Med resultat att tillsynsman blev helt tagen och sade: "Det var som f*****n, Det var det dj*****ste". Han tog av sig mössan och sade: "Välkommen i land. Det är en heder att få visa en sådan dragspelare allt som finns att se". Så visade han oss det hela. Inklusive Calle Schewens Äng med vålmat hö och allt annat. Bord och bänkar som står utanför som en liten festplats är samma som den gången för 80 år sedan.
Gudbrand och vi andra blev helt tagna. Det var ett STORT ögonblick i allas våra liv. Och Gudbrand fick se både Hövålmar och Martallar. Samt fick smaka på Kaffe med Kron.
När det gäller själva låten så kan man berätta att efter festen så tonsatte Evert Taube dikten och spelade in den. Men skivan blev inte någon storsäljare. Inte förrän den tidens schlagerkung Sven-Olof Sandberg fick tag i den och gjorde sin inspelning. Sedan dess är den en storschlager. Som är den riktiga Svenska Nationalsången. Därför att den Riktiga Svenska Nationaldagen är Midsommardagen och det går inte att fira Midsommar utan "Calle Schewens Vals".
LYSSNA:
Evert Taube http://www.youtube.com/watch?v=bmr-mhXs0p8
Sven-Olof Sandberg http://www.youtube.com/watch?v=xZvIQEXqr64
Sven Bertil Taube http://www.youtube.com/watch?v=E2zmi20q8cw
LÄNK:
Jag konstaterar att en av mina Favoritbloggare Sossepolitikern Erik Laakso också har skrivit om Midsommaren i kväll. Jag kan bara inte undanhålla er den tekten:http://eriklaakso.voltaire.se/?p=1635
Läs även andra bloggares åsikter om skärgård, midsommar, evert taube
lördag 11 juni 2011
Donkeyman Towers
Sommaren har inte bara drabbat NordSverige och Norrbotten. Det är f****n ta mig sommar även i Tromsø. Med nattemperaturer runt 20 grader. Stekande midnattsol och allt annat som hör till.
I går natt satt Donkeyman tillsammans med grannen Torstein och drack på takterassen. Från tre på eftermiddagen till bortåt tio på kvällen. Och det var fortfarande uteväder. Det var strängt taget uteväder hela natten. Vi löste världens problem och spelade Rock'n Rollmusik på hög volym. Torstein är före detta sjöman. Han har seglat motorman i Norska fartyg i över 30 år fram till dess att Norsk International Skipsregister infördes. Då behövdes inte hans tjänster längre så han fick dra sig fram som hantverkare de sista 10 åren fram till pensionen. Donkeyman har känt Torstein i minst 25 år och det är en glädje att ha honom som granne nu på gamla dagar. Att kunna snacka om BA, Skipperstraat, Kattendrecht, Kings Cross och de andra platserna med någon som förstår vad man snackar om.
Och dagen i dag började med frukost i solsteket ute på taket efterföljt av en aldrig så liten bytur för att läsa dagens text (=tidningar, dvs aviser) på ett av stamsjappen medan Donkeyman intog ett par Bayerøl av Macks produktion. Varvid Donkeyman kom på att han måste ju visa sina läsare några bilder från just "Donkeyman Towers".
Så här ser det alltså ut uppe vid "Donkeyman Towers" i centrala Tromsø.
Detta är "Donkeyman Towers" från Nord. Närmare bestämt från Droskstationen på Strandtorget. Den stora parabolantennen sitter på väggen hos Donkeyman. 61 trappsteg från Gatuplanet utan hiss. Det blåa huset är Blå Rock Café, så kommer en invandrarbutik, en rörläggarbutik och sedan kommer Bastard Bar. Utanför bild kommer ett sjapp som heter På Byen och bakom ryggen på fotografen ligger Jernbanestationen. Som också är ett sjapp.
Här ser vi "Donkeyman Towers" från Syd. Närmare bestämt från parkeringsplatsen utanför stadens största kolonialbutik "Matservice". Se på flaggstången. Takterassen bredvid och balkongen som vetter mot fotografen ingår i hans lägenhet.
Nu har vi gått upp för alla trapporna. Och tagit vägen ut på Donkeymans Södra balkong. Ser man därifrån rätt mot Öster så får vi följande utsikt. Det storstilade "Fløyfjellet" utgör bakgrund. Till vänster i bilden ser vi ett av stadens stora Köpecentra: "Nerstranda" och till höger ett kontorshus. Mellan dessa båda byggningar ser man Donkeymans sjöutsikt. Genom en gränd.
Vänder vi så blicken mot Söder och ser nedöver kan vi se parkeringsplatsen till Matservice. Där Donkeyman tog bilden som visar "Donkeyman Towers" från Söder. Rakt fram ser vi ena byggnaden i Macks Ølbryggeri. Samt dessutom ett kontorshus.
Nu kikar vi mot SydVäst. Då kan vi se över taket till Matservice. Den stora byggnaden med skorsten är huvudbyggnaden till Mackbryggerierna. I källaren till denna ligger också ett av Donkeymans stamsjapp - Ølhallen. Mellan det moderna affärshuset och de äldre husfasaderna närmast i bild går Storgata.
Så vänder vi blicken rätt mot Väst. Här är det vida vyer mot toppen på Tromsøya. Rätt ovanför TV-antennen ser man ett illblått hus. Det är Hotell Viking. Så ser man en glasfasad uppe på toppen. Det är Alfheim simhall och just bredvid den ser man ljusmasterna från Alfheim Stadion.
Vänder vi så blicken mot NordVäst ser vi detta. Den stora byggnaden i centrum av bilden är Grand Hotell.
Vänder vi så slutligen blicken helt mot Nord är detta utsikten. Till höger är det Nerstranda Shoppingcenter. Den blå taknocken tillhör "första sjappet" som är Blå Rock Café. Sedan ser vi Strandtorget med dess droskstation. Och lite längre bort ser man domkyrkan med sitt torn.
Tar vi en runda inne i lägenheten finner vi Donkeymans kontor.
Så här ser myskroken ut. Där Donkeyman sitter och läppjar på sin kvällsvirre och suger på en god cigar.
Här ser vi en del av Donkeymans bibliotek.
Och här slutligen har vi "kökskroken".
Donkeyman tackar för uppmärksamheten och önskar sina trogna läsare tillbaka till "Donkeyman Towers" och Tromsø
I går natt satt Donkeyman tillsammans med grannen Torstein och drack på takterassen. Från tre på eftermiddagen till bortåt tio på kvällen. Och det var fortfarande uteväder. Det var strängt taget uteväder hela natten. Vi löste världens problem och spelade Rock'n Rollmusik på hög volym. Torstein är före detta sjöman. Han har seglat motorman i Norska fartyg i över 30 år fram till dess att Norsk International Skipsregister infördes. Då behövdes inte hans tjänster längre så han fick dra sig fram som hantverkare de sista 10 åren fram till pensionen. Donkeyman har känt Torstein i minst 25 år och det är en glädje att ha honom som granne nu på gamla dagar. Att kunna snacka om BA, Skipperstraat, Kattendrecht, Kings Cross och de andra platserna med någon som förstår vad man snackar om.
Och dagen i dag började med frukost i solsteket ute på taket efterföljt av en aldrig så liten bytur för att läsa dagens text (=tidningar, dvs aviser) på ett av stamsjappen medan Donkeyman intog ett par Bayerøl av Macks produktion. Varvid Donkeyman kom på att han måste ju visa sina läsare några bilder från just "Donkeyman Towers".
Så här ser det alltså ut uppe vid "Donkeyman Towers" i centrala Tromsø.
Detta är "Donkeyman Towers" från Nord. Närmare bestämt från Droskstationen på Strandtorget. Den stora parabolantennen sitter på väggen hos Donkeyman. 61 trappsteg från Gatuplanet utan hiss. Det blåa huset är Blå Rock Café, så kommer en invandrarbutik, en rörläggarbutik och sedan kommer Bastard Bar. Utanför bild kommer ett sjapp som heter På Byen och bakom ryggen på fotografen ligger Jernbanestationen. Som också är ett sjapp.
Här ser vi "Donkeyman Towers" från Syd. Närmare bestämt från parkeringsplatsen utanför stadens största kolonialbutik "Matservice". Se på flaggstången. Takterassen bredvid och balkongen som vetter mot fotografen ingår i hans lägenhet.
Nu har vi gått upp för alla trapporna. Och tagit vägen ut på Donkeymans Södra balkong. Ser man därifrån rätt mot Öster så får vi följande utsikt. Det storstilade "Fløyfjellet" utgör bakgrund. Till vänster i bilden ser vi ett av stadens stora Köpecentra: "Nerstranda" och till höger ett kontorshus. Mellan dessa båda byggningar ser man Donkeymans sjöutsikt. Genom en gränd.
Vänder vi så blicken mot Söder och ser nedöver kan vi se parkeringsplatsen till Matservice. Där Donkeyman tog bilden som visar "Donkeyman Towers" från Söder. Rakt fram ser vi ena byggnaden i Macks Ølbryggeri. Samt dessutom ett kontorshus.
Nu kikar vi mot SydVäst. Då kan vi se över taket till Matservice. Den stora byggnaden med skorsten är huvudbyggnaden till Mackbryggerierna. I källaren till denna ligger också ett av Donkeymans stamsjapp - Ølhallen. Mellan det moderna affärshuset och de äldre husfasaderna närmast i bild går Storgata.
Så vänder vi blicken rätt mot Väst. Här är det vida vyer mot toppen på Tromsøya. Rätt ovanför TV-antennen ser man ett illblått hus. Det är Hotell Viking. Så ser man en glasfasad uppe på toppen. Det är Alfheim simhall och just bredvid den ser man ljusmasterna från Alfheim Stadion.
Vänder vi så blicken mot NordVäst ser vi detta. Den stora byggnaden i centrum av bilden är Grand Hotell.
Vänder vi så slutligen blicken helt mot Nord är detta utsikten. Till höger är det Nerstranda Shoppingcenter. Den blå taknocken tillhör "första sjappet" som är Blå Rock Café. Sedan ser vi Strandtorget med dess droskstation. Och lite längre bort ser man domkyrkan med sitt torn.
Tar vi en runda inne i lägenheten finner vi Donkeymans kontor.
Så här ser myskroken ut. Där Donkeyman sitter och läppjar på sin kvällsvirre och suger på en god cigar.
Här ser vi en del av Donkeymans bibliotek.
Och här slutligen har vi "kökskroken".
Donkeyman tackar för uppmärksamheten och önskar sina trogna läsare tillbaka till "Donkeyman Towers" och Tromsø
söndag 5 juni 2011
Nationaldag
Donkeyman som ju bor i Norge deltar varje år i 17:e Mai-firandet. Den Norska Nationaldagen är ju allmänt omtalad och många Svenskar imponeras av firandet. I synnerhet av det så kallade "Barnetoget". Och Norrmän brukar alltid komma med kommentarer av typen: "Dokker Svensker kan ikke fire Nasjonaldag". Medan de gör sig breda över sitt eget firande.
Och visst är det trevligt att delta i det Norska Nationaldagsfirandet. Ett firande som är totalt befriat från militärparader och höga politruker som försöker sola sig i glansen. Det är helt och hållet "Barnens Dag". Man firar Nationens Födelsedag. Det vill säga den 17.e Mai år 1814 när det Norska Stortinget samlats i Eidsvoll och antog den Norska konstitutionen.
I Sverige har vi ju i många år firat den så kallade "Svenska Flaggans Dag". En dag som har inriktats på Kungahus, Militärmusik, Svenska Flaggor och allmän Nationell uppbyggnad. Ett firande som inte har slagit an över huvud taget. Så har man gjort helgdag av dagen men det har inte förändrat faktum. I verkligheten är det en Nationalistisk Manifestation av en sort som i vart fall Donkeyman inte tycker om. En dag som domineras av Högern. En dag som säkerligen SverigeDemokraterna med tiden kommer att "Hi-Jacka".
Man anser att Nationaldagen är till minne av Gustav Vasas intåg i Stockholm en gång för ungefär 500 år sedan. På pluskontot kan man föra att Sverige åter blev en fri nation efter att ha behärskats av Danskarna en kortare period. Till skillnad från Norge som kom att vara en Dansk koloni ända fram till år 1814. Då det blev en självständig nation i union med Sverige.
På minuskontot kan man minnas att Gustav Vasas maktövertagande också innebar att det Svenska Folket förlorade sin rätt att själv välja och utse sin Kung. Det var under hans regeringsperiod som Kyrkan och Bönderna förlorade sin makt till Kung och Adel. Så fanen vete om det är så mycket att fira.
Donkeyman anser att man totalt har skjutit sig i foten. Visst behöver vi en Nationaldag men det finns inte något som helst folkligt underlag i Sverige för att kopiera de Nationalistiska utsvävningarna som man hänger sig åt i länder som USA, Frankrike och Norge. Vi skulle ha tagit vara på vår egen tradition och förfinat den. När inte ens Kyrkan och Prästerna lyckades stjäla Midsommarfirandet visar det hur starkt detta står i folksjälen.
Donkeyman anser att vi skulle ha dragit in Annandag Pingst och ersatt den med en rörlig helg där Midsommardagen är dagen för sommarsolståndet. Och Midsommarafton dagen innan. Det hade varit en populär reform. Och visst är det Midsommardagen som är Svenska Folkets Nationaldag. Medan den lilla Nationalistiska Högern firar den 6.Juni. Men även de hade utan vidare acceperat Midsommardagen.
För övrigt firar Finland "Finska Flaggans Dag" just på Midsommardagen.
Donkeyman har en vision som han publicerade förra Midsommaren men som tål att tänkas igenom en gång till:
Tänk att se Kung Carl Gustaf, Silvia, Vickan, Daniel och gänget sitta i solsteket på Logårdsterassen med blomsterkransar i håret omgivna av traditionella folkmusiker. De sitter fritidsklädda vid ett bord med Sill, Färskpotatis, alla Tillbehör samt givetvis Öl och Nubbe. I direktsändning i TV.
Så zoomar kamerorna in Kungen som reser sig och håller sitt Nationaldagstal till Svenska Folket. Sedan lyfter han Nubbeglaset, tittar in i kameran och säger:
"Jag och min Familj önskar hela Svenska Folket och alla gäster i detta land en god Midsommar. Skåååååååål." Och så sänker hela kungafamiljen "Helan" samtidigt som Svenska Folket ropar tillbaka från varje trädgård, varje balkong, varje krog: "Schkååååååååål".
Så säger Kungen:
"Inte skall ett helt folk gå haltande genom livet. Vi måste ha en i andra benet också. Men vi får inte heller vara traditionslösa." Så ser han på Daniel och säger "Du får vara försångare. Vi kör Halvan".
Varvid Daniel stämmer upp:
-"När Helan man tagit och Halvan skall dricka,
Det är som att kyssa en nymornad flicka. (Sneglar på Vickan)
Ju mer man har tagit - desto mer vill man haaaaaa,
En ensammer djävel gör alls ingen glaaaaa."
-"Skåååål", ropar Daniel
-"Skåååål", ropar hela Kungahuset
-"Skåååål", ropar hela Svenska Folket.
Och några renlevnadsmänniskor längst ut på Vänsterkanten och i KD förfasar sig medan Svenska Folket snackar om vilket flott Kungahus vi har medan man häller upp "Tersen".
Det ni. Då hade vi ett Kungahus och en Nationaldag med och för folket. En dag som till och med den Nationalistiska Högern skulle älska.
Läs även andra bloggares åsikter om nationaldag, kungen, sommar, midsommar
Och visst är det trevligt att delta i det Norska Nationaldagsfirandet. Ett firande som är totalt befriat från militärparader och höga politruker som försöker sola sig i glansen. Det är helt och hållet "Barnens Dag". Man firar Nationens Födelsedag. Det vill säga den 17.e Mai år 1814 när det Norska Stortinget samlats i Eidsvoll och antog den Norska konstitutionen.
I Sverige har vi ju i många år firat den så kallade "Svenska Flaggans Dag". En dag som har inriktats på Kungahus, Militärmusik, Svenska Flaggor och allmän Nationell uppbyggnad. Ett firande som inte har slagit an över huvud taget. Så har man gjort helgdag av dagen men det har inte förändrat faktum. I verkligheten är det en Nationalistisk Manifestation av en sort som i vart fall Donkeyman inte tycker om. En dag som domineras av Högern. En dag som säkerligen SverigeDemokraterna med tiden kommer att "Hi-Jacka".
Man anser att Nationaldagen är till minne av Gustav Vasas intåg i Stockholm en gång för ungefär 500 år sedan. På pluskontot kan man föra att Sverige åter blev en fri nation efter att ha behärskats av Danskarna en kortare period. Till skillnad från Norge som kom att vara en Dansk koloni ända fram till år 1814. Då det blev en självständig nation i union med Sverige.
På minuskontot kan man minnas att Gustav Vasas maktövertagande också innebar att det Svenska Folket förlorade sin rätt att själv välja och utse sin Kung. Det var under hans regeringsperiod som Kyrkan och Bönderna förlorade sin makt till Kung och Adel. Så fanen vete om det är så mycket att fira.
Donkeyman anser att man totalt har skjutit sig i foten. Visst behöver vi en Nationaldag men det finns inte något som helst folkligt underlag i Sverige för att kopiera de Nationalistiska utsvävningarna som man hänger sig åt i länder som USA, Frankrike och Norge. Vi skulle ha tagit vara på vår egen tradition och förfinat den. När inte ens Kyrkan och Prästerna lyckades stjäla Midsommarfirandet visar det hur starkt detta står i folksjälen.
Donkeyman anser att vi skulle ha dragit in Annandag Pingst och ersatt den med en rörlig helg där Midsommardagen är dagen för sommarsolståndet. Och Midsommarafton dagen innan. Det hade varit en populär reform. Och visst är det Midsommardagen som är Svenska Folkets Nationaldag. Medan den lilla Nationalistiska Högern firar den 6.Juni. Men även de hade utan vidare acceperat Midsommardagen.
För övrigt firar Finland "Finska Flaggans Dag" just på Midsommardagen.
Donkeyman har en vision som han publicerade förra Midsommaren men som tål att tänkas igenom en gång till:
Tänk att se Kung Carl Gustaf, Silvia, Vickan, Daniel och gänget sitta i solsteket på Logårdsterassen med blomsterkransar i håret omgivna av traditionella folkmusiker. De sitter fritidsklädda vid ett bord med Sill, Färskpotatis, alla Tillbehör samt givetvis Öl och Nubbe. I direktsändning i TV.
Så zoomar kamerorna in Kungen som reser sig och håller sitt Nationaldagstal till Svenska Folket. Sedan lyfter han Nubbeglaset, tittar in i kameran och säger:
"Jag och min Familj önskar hela Svenska Folket och alla gäster i detta land en god Midsommar. Skåååååååål." Och så sänker hela kungafamiljen "Helan" samtidigt som Svenska Folket ropar tillbaka från varje trädgård, varje balkong, varje krog: "Schkååååååååål".
Så säger Kungen:
"Inte skall ett helt folk gå haltande genom livet. Vi måste ha en i andra benet också. Men vi får inte heller vara traditionslösa." Så ser han på Daniel och säger "Du får vara försångare. Vi kör Halvan".
Varvid Daniel stämmer upp:
-"När Helan man tagit och Halvan skall dricka,
Det är som att kyssa en nymornad flicka. (Sneglar på Vickan)
Ju mer man har tagit - desto mer vill man haaaaaa,
En ensammer djävel gör alls ingen glaaaaa."
-"Skåååål", ropar Daniel
-"Skåååål", ropar hela Kungahuset
-"Skåååål", ropar hela Svenska Folket.
Och några renlevnadsmänniskor längst ut på Vänsterkanten och i KD förfasar sig medan Svenska Folket snackar om vilket flott Kungahus vi har medan man häller upp "Tersen".
Det ni. Då hade vi ett Kungahus och en Nationaldag med och för folket. En dag som till och med den Nationalistiska Högern skulle älska.
Läs även andra bloggares åsikter om nationaldag, kungen, sommar, midsommar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)