Donkeyman firar i år sin Midsommar i Skelleftehamn i NordSverige. Hans isbrytare "Kämpe" står på land hos Ursvikens Varv. Och Donkeyman har efter moget övervägande beslutat att stanna ombord över helgen. Medan kamraterna har åkt "hem till sitt" när varvet höll helg vid lunchtid i dag. Men Donkeyman har ett välförsett kylskåp.
I morgon skall han sova "länge som f****n" på morgonen. Sedan skall det kokas färskpotatis och läggas upp matjessill med gräddfil och gräslök. Så skall det dukas upp på däck (om vädret tillåter) och serveras med lilla nubben och stora pilsnern. Så skall det bli "jordisar" med grädde och socker (om det behövs). Med lilla nubben och stora pilsnern. På sena eftermiddagen blir det firande på den närbelägna båtklubbens restaurang. Så det går inte någon nöd på gamla gubbar.
Men dagens artikel skall handla om Sveriges Nationalsång. Jag menar den riktiga Nationalsången. Eftersom det i morgon är Sveriges riktiga Nationaldag. Som om rätt hade varit rätt skulle ha ägt rum i tisdags. Men hur som helst - Donkeyman gör som de allra flesta andra Svenskar. Låt nationalisterna och högern vifta med sina flaggor den 6.Juni. Så tar vi andra och firar på den riktiga dagen - Midsommarafton. Som Broderfolket i Öster gör.
Ägna nu kvällen åt att läsa om den mest kända av alla Sommarens Sånger (möjligen undantaget "Helan Går"). I dessa dagar är det nämligen 80 år sedan som Sveriges Nationalsång. Eller i vart fall Roslagens Nationalsång skrevs. Detta är historien:
Första Söndagen i Juli år 1931 höll "Pelarorden" sitt sommarting på Håtö Svansar. Detta är två små öar som ligger utanför Håtö på Rådmansölandet. Här hade (och har än i dag) "Pelarorden" sitt klubbhus och håller en del av sina fester.
Vad är så "Pelarorden"? Jo, det är en förening som bildades år 1892 med syfte att vara en sällskapsklubb för skärgårdsälskare. Utomstående säger - en förening för att arrangera "fylleslag". Medlemmar är både sommargäster och skärgårdsbor. Antalet är begränsat till 200 och när någon medlem "faller ifrån" väljs en ny in. Efter förslag och rekommendation från andra medlemmar.
Pelarorden har genom åren haft många kända medlemmar. Listan kan göras hur lång som helst men bland konstnärerna kan nämnas Albert Engström, Vilhelm Moberg och Anders Zorn.
Hur som helst. Nu var det Första helgen i Juli år 1931 och Evert Taube skulle väljas in som medlem. Han seglade den långa vägen från sitt "Sjösala" upp till "Calle Schewens Ö", dvs "Håtö Svansar". Nu har det sig så att varje ny medlem skulle efter förmåga bidra med något till Orden. Godsägare Carl von Schewen på Håtö Säteri skänkte till exempel just "Håtö Svansar" som klubbens tillhåll. Medan byggmästare Schmidt från Stockholm skänkte ett klubbhus att ställa på klubbholmarna. Och så vidare ...
Vad skulle så en fattig sjöman och trubadur som Evert Taube bidra med? Jo, han skrev en dikt. En dikt som han skrev under första nattens festande på ön. Läser man texten ordentligt så är det inte något mindre än ett poetiskt reportage över vad han upplevde den natten. Därför sträcker sig dikten från skymning till morgon. Den var också klar på morgonen efter en natts diktande.
Pelarordens ö - "Calle Schewens Ö", eller "Håtö Svansar" är förbjudet område för utomstående. Det finns en tillsynsman som kör bort varje besökare. Men Donkeyman har faktiskt varit där. Han har också fått en ordentlig sightseeingtur på ön (som egentligen är två öar) och har fått komma in och se det hemliga klubbhuset.
Men det var inte Donkeymans förtjänst. Det kan han helt och hållet tacka Norges gamle dragspelskung Gudbrand Paulsen för. Gudbrand som avled för ett par år sedan i en ålder av 80+ var Norges mest kände musiker i början på 1950-talet. Han hade hela 47 direktsända Radiokonserter i NRK. Vilket är ett mycket högt antal. Och hans instrument var dragspel. Även om Gudbrand egentligen var klassisk dragspelare så kunde (och älskade) han även populärmusik. Och när Gudbrand var 65 så tog Donkeyman med sig Gudbrand och dragspelet till Stockholmstrakten.
Vi for runt och såg på motiven för Evert Taubes diktning. Och vännen "Stickan" Eriksson på Gräddö körde oss runt i sin båt. Så gick vi till "Calle Schewens Ö". Men både "Stickan" och Donkeyman varskodde Gudbrand att vi blir bortkörda direkt men du får åtmindstone se platsen från sjön.
Mycket riktigt - vi lägger till och tillsynsman kommer i full fart. Då säger "Stickan" att vi har med oss en dragspelare som kommer ända från Tromsø för att se på "Calle Schewens Ö". Tillsynsman drar på munnen och säger: "Spela Calle Schewen - är du bättre än vanliga amatörspelare så får ni komma i land". Och Gudbrand hängde på sig spelet. En sak är säker - är man mästare på Frossini och liknande så är inte Evert Taube några stora problem. Och Gudbrand körde hårt. Och drog ett par "bonuslåtar" också.
Med resultat att tillsynsman blev helt tagen och sade: "Det var som f*****n, Det var det dj*****ste". Han tog av sig mössan och sade: "Välkommen i land. Det är en heder att få visa en sådan dragspelare allt som finns att se". Så visade han oss det hela. Inklusive Calle Schewens Äng med vålmat hö och allt annat. Bord och bänkar som står utanför som en liten festplats är samma som den gången för 80 år sedan.
Gudbrand och vi andra blev helt tagna. Det var ett STORT ögonblick i allas våra liv. Och Gudbrand fick se både Hövålmar och Martallar. Samt fick smaka på Kaffe med Kron.
När det gäller själva låten så kan man berätta att efter festen så tonsatte Evert Taube dikten och spelade in den. Men skivan blev inte någon storsäljare. Inte förrän den tidens schlagerkung Sven-Olof Sandberg fick tag i den och gjorde sin inspelning. Sedan dess är den en storschlager. Som är den riktiga Svenska Nationalsången. Därför att den Riktiga Svenska Nationaldagen är Midsommardagen och det går inte att fira Midsommar utan "Calle Schewens Vals".
LYSSNA:
Evert Taube http://www.youtube.com/watch?v=bmr-mhXs0p8
Sven-Olof Sandberg http://www.youtube.com/watch?v=xZvIQEXqr64
Sven Bertil Taube http://www.youtube.com/watch?v=E2zmi20q8cw
LÄNK:
Jag konstaterar att en av mina Favoritbloggare Sossepolitikern Erik Laakso också har skrivit om Midsommaren i kväll. Jag kan bara inte undanhålla er den tekten:http://eriklaakso.voltaire.se/?p=1635
Läs även andra bloggares åsikter om skärgård, midsommar, evert taube
torsdag 23 juni 2011
lördag 11 juni 2011
Donkeyman Towers
Sommaren har inte bara drabbat NordSverige och Norrbotten. Det är f****n ta mig sommar även i Tromsø. Med nattemperaturer runt 20 grader. Stekande midnattsol och allt annat som hör till.
I går natt satt Donkeyman tillsammans med grannen Torstein och drack på takterassen. Från tre på eftermiddagen till bortåt tio på kvällen. Och det var fortfarande uteväder. Det var strängt taget uteväder hela natten. Vi löste världens problem och spelade Rock'n Rollmusik på hög volym. Torstein är före detta sjöman. Han har seglat motorman i Norska fartyg i över 30 år fram till dess att Norsk International Skipsregister infördes. Då behövdes inte hans tjänster längre så han fick dra sig fram som hantverkare de sista 10 åren fram till pensionen. Donkeyman har känt Torstein i minst 25 år och det är en glädje att ha honom som granne nu på gamla dagar. Att kunna snacka om BA, Skipperstraat, Kattendrecht, Kings Cross och de andra platserna med någon som förstår vad man snackar om.
Och dagen i dag började med frukost i solsteket ute på taket efterföljt av en aldrig så liten bytur för att läsa dagens text (=tidningar, dvs aviser) på ett av stamsjappen medan Donkeyman intog ett par Bayerøl av Macks produktion. Varvid Donkeyman kom på att han måste ju visa sina läsare några bilder från just "Donkeyman Towers".
Så här ser det alltså ut uppe vid "Donkeyman Towers" i centrala Tromsø.
Detta är "Donkeyman Towers" från Nord. Närmare bestämt från Droskstationen på Strandtorget. Den stora parabolantennen sitter på väggen hos Donkeyman. 61 trappsteg från Gatuplanet utan hiss. Det blåa huset är Blå Rock Café, så kommer en invandrarbutik, en rörläggarbutik och sedan kommer Bastard Bar. Utanför bild kommer ett sjapp som heter På Byen och bakom ryggen på fotografen ligger Jernbanestationen. Som också är ett sjapp.
Här ser vi "Donkeyman Towers" från Syd. Närmare bestämt från parkeringsplatsen utanför stadens största kolonialbutik "Matservice". Se på flaggstången. Takterassen bredvid och balkongen som vetter mot fotografen ingår i hans lägenhet.
Nu har vi gått upp för alla trapporna. Och tagit vägen ut på Donkeymans Södra balkong. Ser man därifrån rätt mot Öster så får vi följande utsikt. Det storstilade "Fløyfjellet" utgör bakgrund. Till vänster i bilden ser vi ett av stadens stora Köpecentra: "Nerstranda" och till höger ett kontorshus. Mellan dessa båda byggningar ser man Donkeymans sjöutsikt. Genom en gränd.
Vänder vi så blicken mot Söder och ser nedöver kan vi se parkeringsplatsen till Matservice. Där Donkeyman tog bilden som visar "Donkeyman Towers" från Söder. Rakt fram ser vi ena byggnaden i Macks Ølbryggeri. Samt dessutom ett kontorshus.
Nu kikar vi mot SydVäst. Då kan vi se över taket till Matservice. Den stora byggnaden med skorsten är huvudbyggnaden till Mackbryggerierna. I källaren till denna ligger också ett av Donkeymans stamsjapp - Ølhallen. Mellan det moderna affärshuset och de äldre husfasaderna närmast i bild går Storgata.
Så vänder vi blicken rätt mot Väst. Här är det vida vyer mot toppen på Tromsøya. Rätt ovanför TV-antennen ser man ett illblått hus. Det är Hotell Viking. Så ser man en glasfasad uppe på toppen. Det är Alfheim simhall och just bredvid den ser man ljusmasterna från Alfheim Stadion.
Vänder vi så blicken mot NordVäst ser vi detta. Den stora byggnaden i centrum av bilden är Grand Hotell.
Vänder vi så slutligen blicken helt mot Nord är detta utsikten. Till höger är det Nerstranda Shoppingcenter. Den blå taknocken tillhör "första sjappet" som är Blå Rock Café. Sedan ser vi Strandtorget med dess droskstation. Och lite längre bort ser man domkyrkan med sitt torn.
Tar vi en runda inne i lägenheten finner vi Donkeymans kontor.
Så här ser myskroken ut. Där Donkeyman sitter och läppjar på sin kvällsvirre och suger på en god cigar.
Här ser vi en del av Donkeymans bibliotek.
Och här slutligen har vi "kökskroken".
Donkeyman tackar för uppmärksamheten och önskar sina trogna läsare tillbaka till "Donkeyman Towers" och Tromsø
I går natt satt Donkeyman tillsammans med grannen Torstein och drack på takterassen. Från tre på eftermiddagen till bortåt tio på kvällen. Och det var fortfarande uteväder. Det var strängt taget uteväder hela natten. Vi löste världens problem och spelade Rock'n Rollmusik på hög volym. Torstein är före detta sjöman. Han har seglat motorman i Norska fartyg i över 30 år fram till dess att Norsk International Skipsregister infördes. Då behövdes inte hans tjänster längre så han fick dra sig fram som hantverkare de sista 10 åren fram till pensionen. Donkeyman har känt Torstein i minst 25 år och det är en glädje att ha honom som granne nu på gamla dagar. Att kunna snacka om BA, Skipperstraat, Kattendrecht, Kings Cross och de andra platserna med någon som förstår vad man snackar om.
Och dagen i dag började med frukost i solsteket ute på taket efterföljt av en aldrig så liten bytur för att läsa dagens text (=tidningar, dvs aviser) på ett av stamsjappen medan Donkeyman intog ett par Bayerøl av Macks produktion. Varvid Donkeyman kom på att han måste ju visa sina läsare några bilder från just "Donkeyman Towers".
Så här ser det alltså ut uppe vid "Donkeyman Towers" i centrala Tromsø.
Detta är "Donkeyman Towers" från Nord. Närmare bestämt från Droskstationen på Strandtorget. Den stora parabolantennen sitter på väggen hos Donkeyman. 61 trappsteg från Gatuplanet utan hiss. Det blåa huset är Blå Rock Café, så kommer en invandrarbutik, en rörläggarbutik och sedan kommer Bastard Bar. Utanför bild kommer ett sjapp som heter På Byen och bakom ryggen på fotografen ligger Jernbanestationen. Som också är ett sjapp.
Här ser vi "Donkeyman Towers" från Syd. Närmare bestämt från parkeringsplatsen utanför stadens största kolonialbutik "Matservice". Se på flaggstången. Takterassen bredvid och balkongen som vetter mot fotografen ingår i hans lägenhet.
Nu har vi gått upp för alla trapporna. Och tagit vägen ut på Donkeymans Södra balkong. Ser man därifrån rätt mot Öster så får vi följande utsikt. Det storstilade "Fløyfjellet" utgör bakgrund. Till vänster i bilden ser vi ett av stadens stora Köpecentra: "Nerstranda" och till höger ett kontorshus. Mellan dessa båda byggningar ser man Donkeymans sjöutsikt. Genom en gränd.
Vänder vi så blicken mot Söder och ser nedöver kan vi se parkeringsplatsen till Matservice. Där Donkeyman tog bilden som visar "Donkeyman Towers" från Söder. Rakt fram ser vi ena byggnaden i Macks Ølbryggeri. Samt dessutom ett kontorshus.
Nu kikar vi mot SydVäst. Då kan vi se över taket till Matservice. Den stora byggnaden med skorsten är huvudbyggnaden till Mackbryggerierna. I källaren till denna ligger också ett av Donkeymans stamsjapp - Ølhallen. Mellan det moderna affärshuset och de äldre husfasaderna närmast i bild går Storgata.
Så vänder vi blicken rätt mot Väst. Här är det vida vyer mot toppen på Tromsøya. Rätt ovanför TV-antennen ser man ett illblått hus. Det är Hotell Viking. Så ser man en glasfasad uppe på toppen. Det är Alfheim simhall och just bredvid den ser man ljusmasterna från Alfheim Stadion.
Vänder vi så blicken mot NordVäst ser vi detta. Den stora byggnaden i centrum av bilden är Grand Hotell.
Vänder vi så slutligen blicken helt mot Nord är detta utsikten. Till höger är det Nerstranda Shoppingcenter. Den blå taknocken tillhör "första sjappet" som är Blå Rock Café. Sedan ser vi Strandtorget med dess droskstation. Och lite längre bort ser man domkyrkan med sitt torn.
Tar vi en runda inne i lägenheten finner vi Donkeymans kontor.
Så här ser myskroken ut. Där Donkeyman sitter och läppjar på sin kvällsvirre och suger på en god cigar.
Här ser vi en del av Donkeymans bibliotek.
Och här slutligen har vi "kökskroken".
Donkeyman tackar för uppmärksamheten och önskar sina trogna läsare tillbaka till "Donkeyman Towers" och Tromsø
söndag 5 juni 2011
Nationaldag
Donkeyman som ju bor i Norge deltar varje år i 17:e Mai-firandet. Den Norska Nationaldagen är ju allmänt omtalad och många Svenskar imponeras av firandet. I synnerhet av det så kallade "Barnetoget". Och Norrmän brukar alltid komma med kommentarer av typen: "Dokker Svensker kan ikke fire Nasjonaldag". Medan de gör sig breda över sitt eget firande.
Och visst är det trevligt att delta i det Norska Nationaldagsfirandet. Ett firande som är totalt befriat från militärparader och höga politruker som försöker sola sig i glansen. Det är helt och hållet "Barnens Dag". Man firar Nationens Födelsedag. Det vill säga den 17.e Mai år 1814 när det Norska Stortinget samlats i Eidsvoll och antog den Norska konstitutionen.
I Sverige har vi ju i många år firat den så kallade "Svenska Flaggans Dag". En dag som har inriktats på Kungahus, Militärmusik, Svenska Flaggor och allmän Nationell uppbyggnad. Ett firande som inte har slagit an över huvud taget. Så har man gjort helgdag av dagen men det har inte förändrat faktum. I verkligheten är det en Nationalistisk Manifestation av en sort som i vart fall Donkeyman inte tycker om. En dag som domineras av Högern. En dag som säkerligen SverigeDemokraterna med tiden kommer att "Hi-Jacka".
Man anser att Nationaldagen är till minne av Gustav Vasas intåg i Stockholm en gång för ungefär 500 år sedan. På pluskontot kan man föra att Sverige åter blev en fri nation efter att ha behärskats av Danskarna en kortare period. Till skillnad från Norge som kom att vara en Dansk koloni ända fram till år 1814. Då det blev en självständig nation i union med Sverige.
På minuskontot kan man minnas att Gustav Vasas maktövertagande också innebar att det Svenska Folket förlorade sin rätt att själv välja och utse sin Kung. Det var under hans regeringsperiod som Kyrkan och Bönderna förlorade sin makt till Kung och Adel. Så fanen vete om det är så mycket att fira.
Donkeyman anser att man totalt har skjutit sig i foten. Visst behöver vi en Nationaldag men det finns inte något som helst folkligt underlag i Sverige för att kopiera de Nationalistiska utsvävningarna som man hänger sig åt i länder som USA, Frankrike och Norge. Vi skulle ha tagit vara på vår egen tradition och förfinat den. När inte ens Kyrkan och Prästerna lyckades stjäla Midsommarfirandet visar det hur starkt detta står i folksjälen.
Donkeyman anser att vi skulle ha dragit in Annandag Pingst och ersatt den med en rörlig helg där Midsommardagen är dagen för sommarsolståndet. Och Midsommarafton dagen innan. Det hade varit en populär reform. Och visst är det Midsommardagen som är Svenska Folkets Nationaldag. Medan den lilla Nationalistiska Högern firar den 6.Juni. Men även de hade utan vidare acceperat Midsommardagen.
För övrigt firar Finland "Finska Flaggans Dag" just på Midsommardagen.
Donkeyman har en vision som han publicerade förra Midsommaren men som tål att tänkas igenom en gång till:
Tänk att se Kung Carl Gustaf, Silvia, Vickan, Daniel och gänget sitta i solsteket på Logårdsterassen med blomsterkransar i håret omgivna av traditionella folkmusiker. De sitter fritidsklädda vid ett bord med Sill, Färskpotatis, alla Tillbehör samt givetvis Öl och Nubbe. I direktsändning i TV.
Så zoomar kamerorna in Kungen som reser sig och håller sitt Nationaldagstal till Svenska Folket. Sedan lyfter han Nubbeglaset, tittar in i kameran och säger:
"Jag och min Familj önskar hela Svenska Folket och alla gäster i detta land en god Midsommar. Skåååååååål." Och så sänker hela kungafamiljen "Helan" samtidigt som Svenska Folket ropar tillbaka från varje trädgård, varje balkong, varje krog: "Schkååååååååål".
Så säger Kungen:
"Inte skall ett helt folk gå haltande genom livet. Vi måste ha en i andra benet också. Men vi får inte heller vara traditionslösa." Så ser han på Daniel och säger "Du får vara försångare. Vi kör Halvan".
Varvid Daniel stämmer upp:
-"När Helan man tagit och Halvan skall dricka,
Det är som att kyssa en nymornad flicka. (Sneglar på Vickan)
Ju mer man har tagit - desto mer vill man haaaaaa,
En ensammer djävel gör alls ingen glaaaaa."
-"Skåååål", ropar Daniel
-"Skåååål", ropar hela Kungahuset
-"Skåååål", ropar hela Svenska Folket.
Och några renlevnadsmänniskor längst ut på Vänsterkanten och i KD förfasar sig medan Svenska Folket snackar om vilket flott Kungahus vi har medan man häller upp "Tersen".
Det ni. Då hade vi ett Kungahus och en Nationaldag med och för folket. En dag som till och med den Nationalistiska Högern skulle älska.
Läs även andra bloggares åsikter om nationaldag, kungen, sommar, midsommar
Och visst är det trevligt att delta i det Norska Nationaldagsfirandet. Ett firande som är totalt befriat från militärparader och höga politruker som försöker sola sig i glansen. Det är helt och hållet "Barnens Dag". Man firar Nationens Födelsedag. Det vill säga den 17.e Mai år 1814 när det Norska Stortinget samlats i Eidsvoll och antog den Norska konstitutionen.
I Sverige har vi ju i många år firat den så kallade "Svenska Flaggans Dag". En dag som har inriktats på Kungahus, Militärmusik, Svenska Flaggor och allmän Nationell uppbyggnad. Ett firande som inte har slagit an över huvud taget. Så har man gjort helgdag av dagen men det har inte förändrat faktum. I verkligheten är det en Nationalistisk Manifestation av en sort som i vart fall Donkeyman inte tycker om. En dag som domineras av Högern. En dag som säkerligen SverigeDemokraterna med tiden kommer att "Hi-Jacka".
Man anser att Nationaldagen är till minne av Gustav Vasas intåg i Stockholm en gång för ungefär 500 år sedan. På pluskontot kan man föra att Sverige åter blev en fri nation efter att ha behärskats av Danskarna en kortare period. Till skillnad från Norge som kom att vara en Dansk koloni ända fram till år 1814. Då det blev en självständig nation i union med Sverige.
På minuskontot kan man minnas att Gustav Vasas maktövertagande också innebar att det Svenska Folket förlorade sin rätt att själv välja och utse sin Kung. Det var under hans regeringsperiod som Kyrkan och Bönderna förlorade sin makt till Kung och Adel. Så fanen vete om det är så mycket att fira.
Donkeyman anser att man totalt har skjutit sig i foten. Visst behöver vi en Nationaldag men det finns inte något som helst folkligt underlag i Sverige för att kopiera de Nationalistiska utsvävningarna som man hänger sig åt i länder som USA, Frankrike och Norge. Vi skulle ha tagit vara på vår egen tradition och förfinat den. När inte ens Kyrkan och Prästerna lyckades stjäla Midsommarfirandet visar det hur starkt detta står i folksjälen.
Donkeyman anser att vi skulle ha dragit in Annandag Pingst och ersatt den med en rörlig helg där Midsommardagen är dagen för sommarsolståndet. Och Midsommarafton dagen innan. Det hade varit en populär reform. Och visst är det Midsommardagen som är Svenska Folkets Nationaldag. Medan den lilla Nationalistiska Högern firar den 6.Juni. Men även de hade utan vidare acceperat Midsommardagen.
För övrigt firar Finland "Finska Flaggans Dag" just på Midsommardagen.
Donkeyman har en vision som han publicerade förra Midsommaren men som tål att tänkas igenom en gång till:
Tänk att se Kung Carl Gustaf, Silvia, Vickan, Daniel och gänget sitta i solsteket på Logårdsterassen med blomsterkransar i håret omgivna av traditionella folkmusiker. De sitter fritidsklädda vid ett bord med Sill, Färskpotatis, alla Tillbehör samt givetvis Öl och Nubbe. I direktsändning i TV.
Så zoomar kamerorna in Kungen som reser sig och håller sitt Nationaldagstal till Svenska Folket. Sedan lyfter han Nubbeglaset, tittar in i kameran och säger:
"Jag och min Familj önskar hela Svenska Folket och alla gäster i detta land en god Midsommar. Skåååååååål." Och så sänker hela kungafamiljen "Helan" samtidigt som Svenska Folket ropar tillbaka från varje trädgård, varje balkong, varje krog: "Schkååååååååål".
Så säger Kungen:
"Inte skall ett helt folk gå haltande genom livet. Vi måste ha en i andra benet också. Men vi får inte heller vara traditionslösa." Så ser han på Daniel och säger "Du får vara försångare. Vi kör Halvan".
Varvid Daniel stämmer upp:
-"När Helan man tagit och Halvan skall dricka,
Det är som att kyssa en nymornad flicka. (Sneglar på Vickan)
Ju mer man har tagit - desto mer vill man haaaaaa,
En ensammer djävel gör alls ingen glaaaaa."
-"Skåååål", ropar Daniel
-"Skåååål", ropar hela Kungahuset
-"Skåååål", ropar hela Svenska Folket.
Och några renlevnadsmänniskor längst ut på Vänsterkanten och i KD förfasar sig medan Svenska Folket snackar om vilket flott Kungahus vi har medan man häller upp "Tersen".
Det ni. Då hade vi ett Kungahus och en Nationaldag med och för folket. En dag som till och med den Nationalistiska Högern skulle älska.
Läs även andra bloggares åsikter om nationaldag, kungen, sommar, midsommar
söndag 22 maj 2011
Domedag
Nu kan vi andas ut. Det blev inte någon Domedag i går heller. Detta trots att pastor Harold Camping hade förutspått att denna skulle inträffa just i går. Klockan 1800 lokal tid närmare bestämt. Men mängder av människor trodde honom och förberedde sig för det "oundvikliga".
För övrigt har samme Camping också förutspått Jordens Undergång i September 1994. Inte heller då skedde något utöver det vanliga.
Genom historien är det inte bara herr Camping som har förutspått Jordens undergång, Ragnarök, Armageddon och liknande evenemang. Det sker med jämna mellanrum. En av de mer kända profeterna i den skolan var William Miller som hade räknat ut att Jorden skulle gå under år 1843. Och som förmådde över 100000 människor att sälja allt av värde och invänta denna händelse. Som inte inträffade - då heller.
En annan känd Domedagsprofet var Charles Taze Russel. Han hade förutspått att Domedagen skulle inträffa år 1914. Och i löpet av det året var det säkert många som trodde att han skulle få rätt när Första Världskriget bröt ut. Russel själv tolkade detta som att Armageddon hade startat. Samme Russel är mer känd som mannen som grundlade Jehovas Vittnen. Han har presterat att utföra även andra räknestycken. Ett av dessa är att han har räknat ut hur många som får plats i Paradiset. Men Jehovas Vittnens utbredning på jorden har skapat ett litet problem. Paradiset är sedan länge fullsatt. Vilket innebär att alla nyvärvade Vittnen står på Väntelista.
Sedan är det en avsevärd skillnad mellan herr Campings och herr Russels uppfattning om hur detta skall gå till. Herr Camping tror nämligen på en Amerikansk version av just Jordens undergång. Han förväntar sig att den så kallade "Rapture" skall äga rum. Detta skall gå till så att Jesus återkommer till jorden och tar med sig de kvalificerade troende upp till himlen. De skall helt enkelt bara försvinna från jordens yta och komma till Paradiset. Medan vi andra fortsätter vår levnad i denna "jämmerdalen" som om inte något hade hänt.
Detta har på senare tid blivit bakgrund för flera romaner som också har filmatiserats och blivit TV-serier.
Donkeyman tycker i grund och botten att det är en tilltalande tanke. Speciellt om det skulle visa sig att den Kristna Guden är densamma som den Judiske Jahve och den Muslimske Allah. Antag att alla de mest fanatiskt troende i dessa tre religioner blev "Raptured" och försvann från jordens yta - då skulle antagligen vår jord bli en ganska fredlig och trivsam plats att leva på för oss andra. Vi talar alltså här om en ren win-win situation för både "Himmelsfararna" och de som "Blir kvar".
Men Donkeyman drar sig också till minnes en ren Domedagsprofetia. Som nog de flesta minns. Det var inför "millenieskifet". När klockan slog om till 00.00.00 skulle all världens datorer få frispel och fruktansvärda ting skulle inträffa. Elförsörjningen skulle bryta samman, flygplan skulle störta, fartyg skulle tvärstanna. Kort sagt - en våldsam katastrof skulle äga rum.
Och en hel arme av "Y2k" - konsulter började tjäna grova pengar på att göra företag "Y2k"-säkra. Den gången var Donkeyman Kvalitetschef i ett stort börsnoterat rederi med nära 25 båtar i "World-wide" trafik. Vårt klassällskap som var DNV anslog att vi skulle behöva investera minst 500.000 kronor i varje fartyg för att undvika katastrofen. En investering som deras "Y2k"-konsulter skulle vara behjälpliga med. Norska Sjöfartsdirektoratet krävde att vi skulle rapportera hur vi hanterade frågan. Och massor med "experter" ansåg att om ett rederi som vårat "kom undan" med en investering på 20 millar så skulle vi vara glada.
Självfallet hamnade detta på Donkeymans bord. Eftersom han inte begriper ett smack om datorer så betalade han för tre entimmes konsultationer med tre olika oberoende datamänniskor. Som inte över huvud taget var knutna till industrin eller sjöfartsvärlden. En Engelsman, En Norrman och En Svensk. De hade alla samma råd. Som vi följde.
Gissa vad vi gjorde: Inte ett enda smack.
Vi intygade till både NMD och DNV att vi var fullt ut "Y2k-kompatibla". Så inväntade vi millenieskiftet utan att göra något som helst. Därför att de här tre "experterna" sade dels att de inte trodde att något skulle ske. Dessutom sade de att OM det verkligen skulle ske något så spelade det inte någon som helst roll om vi öste in aldrig så mycket pengar i våra fartyg. Vi skulle inte få dem säkra ändå.
Och gissa vad - det hände inte ett smack. Alla firade nyår "som vanligt" och båtarna seglade vidare utan några som helst problem. Medan Donkeyman sprättade en pava sprutt och konstaterade att han hade sparat en stor hög med millar åt arbetsgivaren. Därför att han inte lät sig ryckas med av en allmän hysteri. Till skillnad från en hel del andra rederier som verkligen lade ut stora pengar på saken.
Men när vi nu snackar "Rapture" och Domedag så finns det även ett ganska spänstigt Svenskt historiskt exempel på en Domedagsprofet. Inspiratör var den Finske predikanten Toivo Korpela som på 1930-talet skapade en ny väckelse i Tornedalen och Norrbotten. Väckelserörelsen tog något speciella former i det att medlemmarna beskylldes för bland annat sexuella utsvävningar och dryckenskap. Men Korpela hade också räknat ut när Domedagen skulle äga rum. Men de trogna skulle inte bekymra sig. De skulle hämtas upp till Paradiset, som i det här fallet påstods befinna sig i "Det Heliga Landet".
Datum för evenemanget var spikat och sektens ledare hjälpte villigt till med att assistera de troende så de kunde sälja sina gårdar och värdesaker. De behövde ju inte dessa mer. Sedan samlades den lilla flocken i Gällivare där man gick iklädde sig vita särkar, gav bort sina sista ägodelar och gick upp på Dundret. Där de sedan inväntade en SilverArk som skulle komma från Himlen och hämta dem för transport till Paradiset.
Inte f***n kom det någon Silverark. Lika lite som Jorden har gått under vid något av alla de andra datum som profeter och experter har räknat fram.
Läs även andra bloggares åsikter om domedagen, religion
För övrigt har samme Camping också förutspått Jordens Undergång i September 1994. Inte heller då skedde något utöver det vanliga.
Genom historien är det inte bara herr Camping som har förutspått Jordens undergång, Ragnarök, Armageddon och liknande evenemang. Det sker med jämna mellanrum. En av de mer kända profeterna i den skolan var William Miller som hade räknat ut att Jorden skulle gå under år 1843. Och som förmådde över 100000 människor att sälja allt av värde och invänta denna händelse. Som inte inträffade - då heller.
En annan känd Domedagsprofet var Charles Taze Russel. Han hade förutspått att Domedagen skulle inträffa år 1914. Och i löpet av det året var det säkert många som trodde att han skulle få rätt när Första Världskriget bröt ut. Russel själv tolkade detta som att Armageddon hade startat. Samme Russel är mer känd som mannen som grundlade Jehovas Vittnen. Han har presterat att utföra även andra räknestycken. Ett av dessa är att han har räknat ut hur många som får plats i Paradiset. Men Jehovas Vittnens utbredning på jorden har skapat ett litet problem. Paradiset är sedan länge fullsatt. Vilket innebär att alla nyvärvade Vittnen står på Väntelista.
Sedan är det en avsevärd skillnad mellan herr Campings och herr Russels uppfattning om hur detta skall gå till. Herr Camping tror nämligen på en Amerikansk version av just Jordens undergång. Han förväntar sig att den så kallade "Rapture" skall äga rum. Detta skall gå till så att Jesus återkommer till jorden och tar med sig de kvalificerade troende upp till himlen. De skall helt enkelt bara försvinna från jordens yta och komma till Paradiset. Medan vi andra fortsätter vår levnad i denna "jämmerdalen" som om inte något hade hänt.
Detta har på senare tid blivit bakgrund för flera romaner som också har filmatiserats och blivit TV-serier.
Donkeyman tycker i grund och botten att det är en tilltalande tanke. Speciellt om det skulle visa sig att den Kristna Guden är densamma som den Judiske Jahve och den Muslimske Allah. Antag att alla de mest fanatiskt troende i dessa tre religioner blev "Raptured" och försvann från jordens yta - då skulle antagligen vår jord bli en ganska fredlig och trivsam plats att leva på för oss andra. Vi talar alltså här om en ren win-win situation för både "Himmelsfararna" och de som "Blir kvar".
Men Donkeyman drar sig också till minnes en ren Domedagsprofetia. Som nog de flesta minns. Det var inför "millenieskifet". När klockan slog om till 00.00.00 skulle all världens datorer få frispel och fruktansvärda ting skulle inträffa. Elförsörjningen skulle bryta samman, flygplan skulle störta, fartyg skulle tvärstanna. Kort sagt - en våldsam katastrof skulle äga rum.
Och en hel arme av "Y2k" - konsulter började tjäna grova pengar på att göra företag "Y2k"-säkra. Den gången var Donkeyman Kvalitetschef i ett stort börsnoterat rederi med nära 25 båtar i "World-wide" trafik. Vårt klassällskap som var DNV anslog att vi skulle behöva investera minst 500.000 kronor i varje fartyg för att undvika katastrofen. En investering som deras "Y2k"-konsulter skulle vara behjälpliga med. Norska Sjöfartsdirektoratet krävde att vi skulle rapportera hur vi hanterade frågan. Och massor med "experter" ansåg att om ett rederi som vårat "kom undan" med en investering på 20 millar så skulle vi vara glada.
Självfallet hamnade detta på Donkeymans bord. Eftersom han inte begriper ett smack om datorer så betalade han för tre entimmes konsultationer med tre olika oberoende datamänniskor. Som inte över huvud taget var knutna till industrin eller sjöfartsvärlden. En Engelsman, En Norrman och En Svensk. De hade alla samma råd. Som vi följde.
Gissa vad vi gjorde: Inte ett enda smack.
Vi intygade till både NMD och DNV att vi var fullt ut "Y2k-kompatibla". Så inväntade vi millenieskiftet utan att göra något som helst. Därför att de här tre "experterna" sade dels att de inte trodde att något skulle ske. Dessutom sade de att OM det verkligen skulle ske något så spelade det inte någon som helst roll om vi öste in aldrig så mycket pengar i våra fartyg. Vi skulle inte få dem säkra ändå.
Och gissa vad - det hände inte ett smack. Alla firade nyår "som vanligt" och båtarna seglade vidare utan några som helst problem. Medan Donkeyman sprättade en pava sprutt och konstaterade att han hade sparat en stor hög med millar åt arbetsgivaren. Därför att han inte lät sig ryckas med av en allmän hysteri. Till skillnad från en hel del andra rederier som verkligen lade ut stora pengar på saken.
Men när vi nu snackar "Rapture" och Domedag så finns det även ett ganska spänstigt Svenskt historiskt exempel på en Domedagsprofet. Inspiratör var den Finske predikanten Toivo Korpela som på 1930-talet skapade en ny väckelse i Tornedalen och Norrbotten. Väckelserörelsen tog något speciella former i det att medlemmarna beskylldes för bland annat sexuella utsvävningar och dryckenskap. Men Korpela hade också räknat ut när Domedagen skulle äga rum. Men de trogna skulle inte bekymra sig. De skulle hämtas upp till Paradiset, som i det här fallet påstods befinna sig i "Det Heliga Landet".
Datum för evenemanget var spikat och sektens ledare hjälpte villigt till med att assistera de troende så de kunde sälja sina gårdar och värdesaker. De behövde ju inte dessa mer. Sedan samlades den lilla flocken i Gällivare där man gick iklädde sig vita särkar, gav bort sina sista ägodelar och gick upp på Dundret. Där de sedan inväntade en SilverArk som skulle komma från Himlen och hämta dem för transport till Paradiset.
Inte f***n kom det någon Silverark. Lika lite som Jorden har gått under vid något av alla de andra datum som profeter och experter har räknat fram.
Läs även andra bloggares åsikter om domedagen, religion
onsdag 18 maj 2011
Några gamla Träd
I dessa dagar för 40 år sedan ägde en av de stora vändpunkterna i modern Svensk historia rum. Donkeyman tänker på den riksbekanta Almstriden. En strid som kom att få stora följder för Svenskt politiskt liv.
Det nya Stockholm
Bakgrunden var omvandlingen av Klara och Norrmalm och byggnationen av de nya ”betongförorterna”. Stockholmarna hade vant sig vid att leva i en stad som påminde om en ”War Zone”. Man hade schaktat väck stora delar av Brunkebergsåsen och rivit den gamla bebyggelsen. Man hade grävt sig ned till nivån där tunnelbanan skulle byggas. Donkeyman minns mycket väl de enorma kratrar som gapade där det tidigare hade varit bostäder och arbetsplatser.
När vi skriver 1971 började ombyggnaden bli färdig. Nya och moderna byggnader i glas och betong reste sig över allt. Hötorgsskraporna var på väg att bli färdiga. Sergels Torg började stå färdigt. Kratrarna ersattes med gator och moderna byggnader.
Men det var inte bara City som hade omvandlats. Man hade byggt en helt ny stad ute i SydVäst med Bredäng – Sätra – Skärholmen – Vårberg och Vårby Gård. Och en helt ny stad ute i NordVäst på det gamla Järvafältet. Det var Tensta, Rinkeby, Hjulsta och allt vad de nya förorterna kom att heta.
Nu höll man på att färdigställa den nya T-banelinjen som skulle förbinda de nya områdena i NordVäst med Centrala Solna, Sumpan och Stockholms City. Slutstationen skulle byggas under Kungsträdgården. Men det skulle bara vara en temporär slutstation. Banan skulle byggas vidare mot Nacka.
Stockholmarna hade år 1971 gått runt i en byggarbetsplats i City i över 20 år. De flesta kände inte heller någon entusiasm över det nya City som växte upp. Lite till mans knöt man nävarna i byxfickan och förbannade ”den nya tiden”.
BetongSossarnas Guldålder
Detta var under BetongSossarnas guldålder. Landet styrdes av Partiet. Som var en del av Rörelsen. En stor del av landets vuxna arbetande befolkning var Partimedlemmar tack vare kollektivanslutningen. Samtidigt låg de dåliga tiderna på -20 och -30-talen så nära i tid att de flesta hade egna eller andrahandsminnen från dessa. Folk flest var tacksamma mot Partiet för att de hade förändrat och förbättrat landet.
Partiet styrde enligt principen: ”Vi vet vad som är bäst för Folket. Genom att styra och leda Folket blir de lyckliga. Och om Folket själva inte förstår vad som är bäst så skall vi nog tvinga dem.” Partiledaren och hans närmaste män var "Landsfäder". I Stockholm hade Partiet stöd av Folkpartiet i den stora omvandlingen. Tillsammans bildade dessa ”Betongens Axel”. Som projekterade och kom överens. Beslut togs i de inre kretsarna och de formella besluten i Fullmäktige var enbart formalia. Vanligen var besluten så väl förberedda att det över huvud taget inte blev någon debatt.
Almstriden växer fram
Ända fram till dess några gamla träd skapade en symbolfråga. Det var nämligen så att T-banan i praktiken var färdigbyggd. Stationen i Kungsträdgården började bli färdig. Det var enbart en bagatellfråga om att utvidga biljetthallen så att man kunde inrymma ett litet shoppingcenter som återstod. Men för att åstadkomma detta så måste Almarna runt det lilla Théhuset fällas.
Och plötsligt tog det fart. Unga arkitekturstuderande som begärt att få studera ritningarna upptäckte att det gick alldeles utmärkt att bygga T-banestationen utan att fälla Almarna. Det var bara att strunta i shoppingområdet så gick den saken för sig. T-banan och stationen var dessutom redan nära färdigbyggd.
Och nu bröt debatten loss. En mängd kända personer uttalade sig. Med Evert Taube i spetsen. Det började dra ihop sig till protester mot hela Cityomvandlingen. Men den var ju redan färdig så nu koncentrerade man sig om det allra sista – de gamla träden i Kungsträdgården. För övrigt det enda som påminde om en trädgård just i Kungsan.
Detta var tredje gången som BetongSossarna hamnade galet i den allmänna opinionen. Det var också tredje gången som Folket visade olydighet mot dem. Första gången var sommaren 1959 när BetongSossarna inte tillät Sveriges Radio att direktsända från den största matchen i Svensk idrottshistoria mellan Ingo och Floyd. Då ställde Radio Lux upp med direktreferat.
Andra gången var när Radio Nord på kort tid seglade upp som Sveriges ledande Radiostation. Som stoppades av BetongSossarna med extraordinär lagstiftning. Trots ursinniga protester.
Nu drog det ihop sig till Tredje Gången. Och nu började BetongSossarna skramla med Batongerna. Partiet förvandlades till BatongSossarna. Besluten var fattade i god demokratisk ordning och några utomparlamentariska aktioner skulle inte tillåtas att kullkasta den Svenska Demokratien.
Fältslag i Kungsan
Verkligheten var nog att Sosseledarna inte riktigt förstod att de nu hamnat totalt på kollisionskurs med en stor majoritet. En majoritet som helt enkelt inte trodde på teknokraternas förklaringar. Man ansåg nog att folket lydigt skulle följa dem när de planerade för kloka förändringar till allas bästa. Men denna gång ej.
Det hade redan varit ett antal våldsamma demonstrationer mot VietNamkriget och tänkte inte ge upp för ”Gatans Parlament”. Skillnaden är bara att där var demonstranterna en ”kunnig” minoritet. Vid Almarna representerade dessa en ursinnig majoritet.
Trädräddarna organiserade sig väl genom organisationen ”Alternativ Stad”. Och när ett stort uppbåd av poliser och skogsarbetare uppenbarade sig på de små timmar morgonen den 12.Maj 1971 så möttes de av ett gigantiskt uppbåd av protestanter.
Det var allt ifrån ”långhåriga yrkesdemonstranter” till ”Gamla Fiiiina Östermalmsdamer” som hade mött upp. Och en sak är säker – Stockholmspolisen på den tiden var i all huvudsak att beteckna som ”Batongarbetare”. Men att gå över Gamla Fina tanter i Minkpäls med batongerna. Där gick gränsen. Efter ett våldsamt fältslag drog man sig tillbaka och Almarna stod kvar. Bevakade av stora folkmassor som stannade kvar som ”trädvakter” under lång tid.
En vändpunkt i Svensk Politik
Resten är historia – Almarna står kvar än i dag. Men nu är de hotade av skadeinsekter i stället.
Vad var det då som utgjorde vändpunkten. Jo, detta var första gången som BetongSossarna ställdes mot Folket. Det var första gången som BetongSossarna förlorade. Det var här som Socialdemokratins nedgång började, även om det skulle ta nästan 40 år innan de inte ens var det största partiet.
Men det var också här som den offentliga debatten om Stadens framtida utveckling tog fart. Det var här som det blev slut på att politikerna beslutade i det närmaste bakom slutna väggar och sedan ”vände upp och ned” på staden. Å andra sidan – förr var man handlingskraftiga – från förslag till färdigställt nytt City, nya stadsdelar och ny T-bana hade man på den tiden ungefär 20 år. I dag har man debatterat omvandlingen av Slussen i 20 år och inte ens kommit till beslut. Så handlingskraften har offrats mot demokrati. I praktiken utsätts i dag varje infrastrukturprojekt (vilket ord) för en eller annan proteströrelse som gör sitt absolut yttersta för att förändra projektet. Och för att riva upp fattade beslut om de har gått dem emot.
Samtidigt var det den första stora konfrontationen mellan de gamla teknokraterna och stadsbyggarna å ena sidan och den nya miljörörelsen och de unga -68-orna å andra sidan.
Därför är det rätt att kalla Almstriden för en Vändpunkt.
Men en artikel om Almstriden måste också redovisa de politiska ställningstagandena. Detta var en ren Stockholmsfråga som avgjordes av Stadens politiker. Sossarna och Folkpartiet var för trädfällning medan Moderaterna enhälligt var mot. Men den gången var de ett ganska litet parti.
Den politiker som mer än andra kom att förknippas med Almstriden var Hjalmar Mehr som på den tiden var Sossarnas starke man i Stockholm. Vi ungdomar kallade honom på den tiden för ”Almar Ner”. Mehr var den politiker som framför andra kom att framstå som Almarnas fiende. Men i efterhand har Donkeyman kommit underfund med att det i grunden var orättvist. Mehr var mannen bakom de nya förorterna. Han var också centralt inblandad i omvandlingen av Klara. Men det var andra Sossar som hade ”baxat fram” frågan om Almarna. Fast som Sossarnas lokale ledare solidariserade han sig med fattade beslut och frontade genomförandet av fällningen. Något som även Olof Palme gjorde som rikspolitiker. Fast han uttalade sig från en annan synvinkel. Palme ansåg det som helt förkastligt att ”Gatans Parlament” tilläts påverka beslut fattade ”I God Demokratisk Ordning”.
tisdag 26 april 2011
Politisk ohederlighet
Saab-fabriken i Trollhättan har åter kommit upp som ett aktuellt tema. Därför att många väntar sig nu att konkursen står för dörren. Donkeyman har aldrig stuckit under stol med vad han anser om subventioner till industri som "har överlevt sig själv".
För ganska exakt två år sedan, i början av April 2009, skrev Donkeyman en utförlig artikel som förklarade för hans förbluffade Norska läsare varför han menade att staten inte borde lägga in mer pengar i Saab. Artikeln är en kort resumé över Saabs historia. En historia som visar hur en högt ansedd och profilerad verksamhet som Saab kan drivas i 60 år utan lönsamhet. En historia som också visar att "den siste dåren" ännu inte är född. I det här fallet var det GM som i 20 års tid pumpade in pengar som de egentligen inte hade.
Läs historien här: Bilfabriken
För lite drygt ett år sedan, den 23. Januari 2010, såg sig Donkeyman nödd att än en gång irritera sig. Det visade sig nämligen att det hade dykt upp ännu en "sista dåre" som önskade pumpa in mängder med pengar i just Saab. Den gången var det Sosseriet under ledning av den sköna Mona som såg en möjlighet att bränna upp en del av de nya skatteintäkter som hon ville skapa genom sina utlovade skattehöjningar.
Det såg ut som om Alliansen inte skulle "bita på" det betet och förhålla sig kallsinniga. Men eftersom det var valår vågade man tydligen inte låta Saab gå i putten där och då. Kanske var det "Centerextremisterna" i regeringen som kände behov av att vädra "distriktsmiljoner". Vad vet en stackars Donkeyman. Däremot vet han att han blev djupt besviken när så skedde.
Läs om detta här: Saab och Skattepengarna
Med tiden garanterade Alliansregeringen för ett utvecklingslån från EIB på 4 milliarder spänn. Av vilka de nya ägarna nu har plockat ut ungefär hälften. Men de här spännen får inte användas till löpande drift, de får bara användas till utveckling så det är inte bara att plocka ut dem och använda dem hur som helst. Vilket trots allt verkar ha skett.
Nu ser vi att kassan åter är tom. Fabriken har stannat och det enda som man önskar är att den Ryske finansakrobaten, somliga säger maffiagangstern, Vladimir Antonov som hela tiden sedan Spiker-köpet har hängt i bakgrunden skall få bli med på lasset. Tillsammans med Spyker-bossen Victor Muller. Han är nu beredd att skjuta till en halv miljard. Men då skall han samtidigt köpa själva fabriken och hyra tillbaka den till Saab. Något som EIB inte accepterar. Det tycks helt enkelt som om EU:s tjänstemän hade lite mer "ben i näsan" än vad Svenska ministrar har.
Men så finns ett märkligt yttrande. Center - Maud påpekar att Svenska staten har fullgod säkerhet för sina garantier. Och nu får vi höra att själva byggnadsmarken, antagligen inklusiva marken, är värd några hundra millar. Då kan man ju undra vad det finns för något annat i Saab som är värt resten av garantisumman. Ligger det en okänd guldgruva i marken under huvudkontoret - eller vad ?
Donkeyman tror att risken är stor för att Saab konkar och att Svenska staten får stå för garantiåtagandet gentemot EU. Varefter skattebetalarna står med en stängd bilfabrik på halsen.
Och nu kommer ytterligare något intressant i det här dramat. Trots att det var Mona och de (s)-märkta som krävde att staten skulle gå in i det här så kritiserar nu hela kopplet av Socialdemokratiska skribenter och tyckare Alliansen för saken. Order har uppenbarligen utgått från högkvarteret på Sveavägen att skjuta hårt på Alliansen därför att de har genomfört Sossarnas önskemål. I stället för att "slå igen brödlådan" och inse att man kom dj****t billigt undan.
Det blir intressant att se vad Håkan kräver sedan när skattebetalarna står med en nedlagd bilfabrik i ett hus som kanske ägs av en Rysk skummis. Sossologie studerande vet att sannolikheten är stor för att man kommer att kräva att vi skall starta upp hela grejan igen. Med nya friska skattepengar. I synnerhet om de inte sitter i regeringsställning.
Men som sagt - man måste ju motivera höjda skatter.
Läs även andra bloggares åsikter om saab, politik, alliansen, socialdemokraterna, subventioner
För ganska exakt två år sedan, i början av April 2009, skrev Donkeyman en utförlig artikel som förklarade för hans förbluffade Norska läsare varför han menade att staten inte borde lägga in mer pengar i Saab. Artikeln är en kort resumé över Saabs historia. En historia som visar hur en högt ansedd och profilerad verksamhet som Saab kan drivas i 60 år utan lönsamhet. En historia som också visar att "den siste dåren" ännu inte är född. I det här fallet var det GM som i 20 års tid pumpade in pengar som de egentligen inte hade.
Läs historien här: Bilfabriken
För lite drygt ett år sedan, den 23. Januari 2010, såg sig Donkeyman nödd att än en gång irritera sig. Det visade sig nämligen att det hade dykt upp ännu en "sista dåre" som önskade pumpa in mängder med pengar i just Saab. Den gången var det Sosseriet under ledning av den sköna Mona som såg en möjlighet att bränna upp en del av de nya skatteintäkter som hon ville skapa genom sina utlovade skattehöjningar.
Det såg ut som om Alliansen inte skulle "bita på" det betet och förhålla sig kallsinniga. Men eftersom det var valår vågade man tydligen inte låta Saab gå i putten där och då. Kanske var det "Centerextremisterna" i regeringen som kände behov av att vädra "distriktsmiljoner". Vad vet en stackars Donkeyman. Däremot vet han att han blev djupt besviken när så skedde.
Läs om detta här: Saab och Skattepengarna
Med tiden garanterade Alliansregeringen för ett utvecklingslån från EIB på 4 milliarder spänn. Av vilka de nya ägarna nu har plockat ut ungefär hälften. Men de här spännen får inte användas till löpande drift, de får bara användas till utveckling så det är inte bara att plocka ut dem och använda dem hur som helst. Vilket trots allt verkar ha skett.
Nu ser vi att kassan åter är tom. Fabriken har stannat och det enda som man önskar är att den Ryske finansakrobaten, somliga säger maffiagangstern, Vladimir Antonov som hela tiden sedan Spiker-köpet har hängt i bakgrunden skall få bli med på lasset. Tillsammans med Spyker-bossen Victor Muller. Han är nu beredd att skjuta till en halv miljard. Men då skall han samtidigt köpa själva fabriken och hyra tillbaka den till Saab. Något som EIB inte accepterar. Det tycks helt enkelt som om EU:s tjänstemän hade lite mer "ben i näsan" än vad Svenska ministrar har.
Men så finns ett märkligt yttrande. Center - Maud påpekar att Svenska staten har fullgod säkerhet för sina garantier. Och nu får vi höra att själva byggnadsmarken, antagligen inklusiva marken, är värd några hundra millar. Då kan man ju undra vad det finns för något annat i Saab som är värt resten av garantisumman. Ligger det en okänd guldgruva i marken under huvudkontoret - eller vad ?
Donkeyman tror att risken är stor för att Saab konkar och att Svenska staten får stå för garantiåtagandet gentemot EU. Varefter skattebetalarna står med en stängd bilfabrik på halsen.
Och nu kommer ytterligare något intressant i det här dramat. Trots att det var Mona och de (s)-märkta som krävde att staten skulle gå in i det här så kritiserar nu hela kopplet av Socialdemokratiska skribenter och tyckare Alliansen för saken. Order har uppenbarligen utgått från högkvarteret på Sveavägen att skjuta hårt på Alliansen därför att de har genomfört Sossarnas önskemål. I stället för att "slå igen brödlådan" och inse att man kom dj****t billigt undan.
Det blir intressant att se vad Håkan kräver sedan när skattebetalarna står med en nedlagd bilfabrik i ett hus som kanske ägs av en Rysk skummis. Sossologie studerande vet att sannolikheten är stor för att man kommer att kräva att vi skall starta upp hela grejan igen. Med nya friska skattepengar. I synnerhet om de inte sitter i regeringsställning.
Men som sagt - man måste ju motivera höjda skatter.
Läs även andra bloggares åsikter om saab, politik, alliansen, socialdemokraterna, subventioner
fredag 15 april 2011
Jubileum
Det duggar tätt med intressanta jubileer denna vår. "Donkeyman" skall helt kort fästa blicken på några av dessa. Och väljer då sådana som speciellt intresserar honom själv.
Amerikanska Inbördeskriget, 150 år
Detta krig var onekligen remarkabelt på många sätt och intresserade Donkeyman otroligt i hans ungdom. Den unge Donkeyman formligen slukade litteratur om Inbördeskriget. Och sådan fanns det gott om.
Det man fick lära sig i skolan på "Donkeymans tid" var att kriget handlade om slavarnas frigörelse. Det var helt enkelt de "elaka" Sydstatarna som ville behålla negerslaveriet medan de "snälla" Nordstatarna med presiden Abraham Lincoln i spetsen ville upphäva slaveriet.
När Donkeyman blev lite äldre än skolåldern insåg han att detta krig i grunden handlade om mycket mer där frågan om "slaveriet" var en viktig symbolfråga.
I grunden var detta en konflikt mellan två samhällssystem. Eller skall man säga två tidsåldrar. Det var konflikten mellan ett traditionellt samhälle grundat på jordbruk och en konservativ form av feodalism och ett modernt samhälle grundat på industri och handel. Det vill säga i stort sett samma konflikt som uppstod i alla länder under 1800-talet. Och som på många platser ledde till revolution eller andra oroligheter.
Den unge Donkeyman kunde givetvis inte ana att han senare i livet skulle komma att ha ett jobb som förde honom "over there" ungefär en gång i månaden. Ett jobb som gav honom möjlighet att studera många av krigets slagfält, minnesmärken och muséer.
Donkeyman har noterat en annan sak. När det var 100-årsjubileum så var detta en mycket stor sak. Kanske beroende på att samtidigt pågick det man kan kalla "2:a Halvlek" i inbördeskriget. Det var mitt i medborgarrättskampen och denna polariserade Södern kraftigt. Och då tog man fram symbolerna från Inbördeskriget igen. Med flaggor, uniformer, marscher och postum medaljering av krigets hjältar.
Det verkar som om 150-årsjubileet har markerats på ett helt annat sätt. Dels i mindre skala men också i större utsträckning som en historisk händelse och mindre som en politisk. Vilket naturligtvis visar att Medborgarrättskampen slutligen har vunnits.
Slaget vid Little Bighorn, 135 år
En händelse som fascinerat unga pojkar ända sedan dess. Och som faktiskt har ett visst samband med Inbördeskriget. Det var nämligen så att många av de som kämpat i Inbördeskriget på de olika sidorna gick vidare och hamnade i de Indiankrig som skulle rasa i många år. Efter fredsslutet kunde ju Amerikanska kavalleriet erbjuda ytterligare 25 år med krig på hemmaplan.
En av dessa var den tidigare Nordstatsofficeren George Custer som var General när han stupade tillsammans med hela sin styrka vid Little Bighorn. Indiankrigen hade sin höjdpunkt från 1850 till 1890 och under den perioden räknar man med 22000 stupade soldater ungefär lika många nybyggare samt ungefär 45000 indianer. Resultatet blev hur som helst att den vite mannen slutligen tog makten över hela den Amerikanska kontinenten.
Som ung pojke inbillade Donkeyman sig att Custer besegrades av överlägsna indianhorder och i grunden var utan chans. Som vuxen har han insett att forskningen visar något helt annat. Ett direkt "klantigt" skött fälttåg med en mängd felbedömningar resulterade i att Custer och hans styrka "målade in sig" i ett hörn helt i onödan. Ny forskning visar dessutom att slaget när det väl kom till stånd genomfördes odisciplinerat. Kort sagt de 225 soldater som stupade hade inte behövt göra det om fälttåget hade skötts professionellt.
Custer hade gått ut från West Point med mycket mediokra betyg men eftersom detta skedde just innan Inbördeskriget bröt ut så antogs han som kavalleriofficer. Under kriget gjorde han karriär och steg i graderna, kanske också beroende på att han var av "rätt" familj. Efter kriget fortsatte han som Officer och gick över till Indiankrigen. Efter hans död sågs han som en hjälte, en uppfattning som understöddes av hans änka som ända till sin död 1933 byggde under myten om Custer, bland annat genom flera böcker.
En myt som Donkeyman också trodde på till dess modern forskning har reviderat den åsikten.
Gagarin, 50 år
Vilken grej det var. Donkeyman minns det som i går. För en ung pojke var det helt otroligt att en människa faktiskt hade skjutits upp i rymden och seglat ett helt varv runt jorden. På bara en dryg timme. Och vilken chock det var att det var en Ryss som gjorde det.
Sovjetunionen var ju den potentiella "fi". Det var ju bara en tidsfråga till dess Ryssen skulle komma och ta oss. Men vi kunde ju trösta oss med att de inte hade "high tech". Även om de kunde smälla av en Atombomb. Men å andra sidan hade vi också fått lära oss att så länge vi inte fick bomben "rätt i skallen" så var det bara att kasta sig omkull, dra något över sig och ligga stilla till dess tryckvågen passerat. Så ett par Atombomber kunde vi klara och ändå vinna kriget. Påstod i vart fall Generalerna.
Men att Ryssarna hade teknik för att först skicka upp jycken "Laika" i rymden och sedan skicka upp Gagarin det blev en chock. Speciellt när Amerikanarna inte hade klarat att göra det. Samtidigt var det en hisnande känsla därför att nu väntade vi oss att människan skulle börja erövra Rymden ungefär som man tidigare hade erövrat hela Jorden.
Radio Nord, 60 år
Donkeyman markerade denna viktiga milstolpe med en artikel för bara någon månad sedan. Han har också skrivit mer om detta tidigare.
Radio Nord var inte bara en Radiostation. Det var första gången som en stor folklig opinion satte sig upp mot "Betongsossarna". Man måste sätta in denna företeelse i det som kan kallas "Ungdomsupproret". Ett uppror som förändrade Sverige.
Det började försiktigt med "Rock'n Roll" i mitten på 1950-talet. Med sådana som Bill Haley, Elvis, Tommy Steele och alla de andra hjältarna tillsammans med våra hemvävda Rockkkungar som Rock- Olga, Rock-Ragge, Burken, Little Gerhard och en mängd andra. Det var inte bara en ny musik som föräldragenerationen inte accepterade. Det var en ny livsstil som började spira.
Den revolutionen försökte "Betongsossarna" stoppa så gott de kunde. Till exempel genom att inte spela ungdomens musik i Sveriges Radio, den så kallade "Betongradion". Och när en driftig entrepenörstyp startade upp en alternativ radiostation som blixtsnabbt blev mycket mer populär än SosseRadion så måste "BetongSossarna" givetvis agera. Och stoppa det hela. En ståndpunkt som de ganska snart tvingades att gå ifrån.
Almstriden, 40 år
Den omfattande samhällsförändring som började på 50-talet och som tog sitt första mer markerade uttryck i "Radio Nord" hade år 1971 gjort rejäla avtryck i samhället. Almstriden blev en symbolfråga sedan man rivit hela Klara, lagt ned spårvägen, byggt Sergels Torg och omvandlat City.
Striden om Almarna markerade själva "Gångjärnet" när "Betongsossarna" började släppa greppet. Samtidigt som oppositionen formulerade moderna ståndpunkter. Det var också här som miljörörelsen syntes för första gången.
Striden rörde byggnationen av T-banestation Kungsträdgården. Där hade man beslutat att fälla Almarna för att ge plats till en större butiksyta i anknytning till stationen. Vid den här tiden var själva T-banan redan under byggnad, det gällde bara utformningen av en stationshall. De (s)-märkta röstade enhälligt för fällning av träden medan (m) röstade enhälligt mot. Beslutet blev dock fällning.
För första gången uppstod en omfattande folklig protest mot "Betongsossarna" som raskt förvandlades till "Batongsossarna" när man skickade stora polisstyrkor på demonstranterna. Men till och med Stockholmspolisen hade tvivel mot att "gå över" gamla fina Östermalmstanter med batongerna. Det var nämligen inte bara långhåriga "yrkesdemonstranter" som försvarade Almarna. Det var ett tväsnitt av samhället. Även en stor mängd med (s) - väljare.
Donkeyman skall skriva mer om Almarna inom kort.
Tjernobyl, 25 år
Detta var några år efter "Harrisburg" och Kärnkraftomröstningen.
Donkeyman minns mycket väl den första radiosändningen. När man varnade för att ett utsläpp hade skett från Forsmark. Befolkningen uppmanades att hålla sig inomhus och lyssna på Radion. Precis som man var upplärd att göra på den tiden. Läckan var nämligen ännu inte lokaliserad, man hade bara mätt upp ökad halt av "Beckereller" som man sade på den tiden.
Så visade det sig att det var inte alls någon olycka i Forsmark. Däremot hade ett Kärnkraftverk i Sovjetunionen gått åt h*****e. Och vi kunde alla dra en lättnadens suck. Förutom älgjägare och lappar. Därför att det visade sig att det var förhöjda halter av "Beckereller" i stora delar av naturen. Varför medborgarna måste varnas och vidta försiktighetsåtgärder.
Några år senare fick vi veta att renkött som ansågs som livsfarligt verkligen var det. Och om man käkade ett kilo kött om dagen året runt (eller något i den stilen) så riskerade man skador av strålningen. Så därför måste man genomföra en mängd med dyrbara åtgärder för att skydda befolkningen och stödja lapparna ekonomiskt. Det var ju en lagom liten grupp att "ge sig på" så det kostade ju inte så mycket.
Det som däremot också kröp fram var att det var en mängd med andra "farligheter" i naturen som var betydligt vanligare förekommande än renar som också innehöll "beckereller". Men det hade medfört mycket mer besvär och kostnader att skydda befolkningen från dessa. Och att "Radonhusen" var - och är - betydligt farligare. Fast det fick vi inte reda på.
Men självfallet gjorde Tjernobyl-olyckan tillräckligt med skada i området runt kraftverket. Och en sak är säker. Hade den ägt rum före kärnkraftomröstningen så skulle Linje 3 ha vunnit. Stort. Men nu gick det inte så.
Amerikanska Inbördeskriget, 150 år
Detta krig var onekligen remarkabelt på många sätt och intresserade Donkeyman otroligt i hans ungdom. Den unge Donkeyman formligen slukade litteratur om Inbördeskriget. Och sådan fanns det gott om.
Det man fick lära sig i skolan på "Donkeymans tid" var att kriget handlade om slavarnas frigörelse. Det var helt enkelt de "elaka" Sydstatarna som ville behålla negerslaveriet medan de "snälla" Nordstatarna med presiden Abraham Lincoln i spetsen ville upphäva slaveriet.
När Donkeyman blev lite äldre än skolåldern insåg han att detta krig i grunden handlade om mycket mer där frågan om "slaveriet" var en viktig symbolfråga.
I grunden var detta en konflikt mellan två samhällssystem. Eller skall man säga två tidsåldrar. Det var konflikten mellan ett traditionellt samhälle grundat på jordbruk och en konservativ form av feodalism och ett modernt samhälle grundat på industri och handel. Det vill säga i stort sett samma konflikt som uppstod i alla länder under 1800-talet. Och som på många platser ledde till revolution eller andra oroligheter.
Den unge Donkeyman kunde givetvis inte ana att han senare i livet skulle komma att ha ett jobb som förde honom "over there" ungefär en gång i månaden. Ett jobb som gav honom möjlighet att studera många av krigets slagfält, minnesmärken och muséer.
Donkeyman har noterat en annan sak. När det var 100-årsjubileum så var detta en mycket stor sak. Kanske beroende på att samtidigt pågick det man kan kalla "2:a Halvlek" i inbördeskriget. Det var mitt i medborgarrättskampen och denna polariserade Södern kraftigt. Och då tog man fram symbolerna från Inbördeskriget igen. Med flaggor, uniformer, marscher och postum medaljering av krigets hjältar.
Det verkar som om 150-årsjubileet har markerats på ett helt annat sätt. Dels i mindre skala men också i större utsträckning som en historisk händelse och mindre som en politisk. Vilket naturligtvis visar att Medborgarrättskampen slutligen har vunnits.
Slaget vid Little Bighorn, 135 år
En händelse som fascinerat unga pojkar ända sedan dess. Och som faktiskt har ett visst samband med Inbördeskriget. Det var nämligen så att många av de som kämpat i Inbördeskriget på de olika sidorna gick vidare och hamnade i de Indiankrig som skulle rasa i många år. Efter fredsslutet kunde ju Amerikanska kavalleriet erbjuda ytterligare 25 år med krig på hemmaplan.
En av dessa var den tidigare Nordstatsofficeren George Custer som var General när han stupade tillsammans med hela sin styrka vid Little Bighorn. Indiankrigen hade sin höjdpunkt från 1850 till 1890 och under den perioden räknar man med 22000 stupade soldater ungefär lika många nybyggare samt ungefär 45000 indianer. Resultatet blev hur som helst att den vite mannen slutligen tog makten över hela den Amerikanska kontinenten.
Som ung pojke inbillade Donkeyman sig att Custer besegrades av överlägsna indianhorder och i grunden var utan chans. Som vuxen har han insett att forskningen visar något helt annat. Ett direkt "klantigt" skött fälttåg med en mängd felbedömningar resulterade i att Custer och hans styrka "målade in sig" i ett hörn helt i onödan. Ny forskning visar dessutom att slaget när det väl kom till stånd genomfördes odisciplinerat. Kort sagt de 225 soldater som stupade hade inte behövt göra det om fälttåget hade skötts professionellt.
Custer hade gått ut från West Point med mycket mediokra betyg men eftersom detta skedde just innan Inbördeskriget bröt ut så antogs han som kavalleriofficer. Under kriget gjorde han karriär och steg i graderna, kanske också beroende på att han var av "rätt" familj. Efter kriget fortsatte han som Officer och gick över till Indiankrigen. Efter hans död sågs han som en hjälte, en uppfattning som understöddes av hans änka som ända till sin död 1933 byggde under myten om Custer, bland annat genom flera böcker.
En myt som Donkeyman också trodde på till dess modern forskning har reviderat den åsikten.
Gagarin, 50 år
Vilken grej det var. Donkeyman minns det som i går. För en ung pojke var det helt otroligt att en människa faktiskt hade skjutits upp i rymden och seglat ett helt varv runt jorden. På bara en dryg timme. Och vilken chock det var att det var en Ryss som gjorde det.
Sovjetunionen var ju den potentiella "fi". Det var ju bara en tidsfråga till dess Ryssen skulle komma och ta oss. Men vi kunde ju trösta oss med att de inte hade "high tech". Även om de kunde smälla av en Atombomb. Men å andra sidan hade vi också fått lära oss att så länge vi inte fick bomben "rätt i skallen" så var det bara att kasta sig omkull, dra något över sig och ligga stilla till dess tryckvågen passerat. Så ett par Atombomber kunde vi klara och ändå vinna kriget. Påstod i vart fall Generalerna.
Men att Ryssarna hade teknik för att först skicka upp jycken "Laika" i rymden och sedan skicka upp Gagarin det blev en chock. Speciellt när Amerikanarna inte hade klarat att göra det. Samtidigt var det en hisnande känsla därför att nu väntade vi oss att människan skulle börja erövra Rymden ungefär som man tidigare hade erövrat hela Jorden.
Radio Nord, 60 år
Donkeyman markerade denna viktiga milstolpe med en artikel för bara någon månad sedan. Han har också skrivit mer om detta tidigare.
Radio Nord var inte bara en Radiostation. Det var första gången som en stor folklig opinion satte sig upp mot "Betongsossarna". Man måste sätta in denna företeelse i det som kan kallas "Ungdomsupproret". Ett uppror som förändrade Sverige.
Det började försiktigt med "Rock'n Roll" i mitten på 1950-talet. Med sådana som Bill Haley, Elvis, Tommy Steele och alla de andra hjältarna tillsammans med våra hemvävda Rockkkungar som Rock- Olga, Rock-Ragge, Burken, Little Gerhard och en mängd andra. Det var inte bara en ny musik som föräldragenerationen inte accepterade. Det var en ny livsstil som började spira.
Den revolutionen försökte "Betongsossarna" stoppa så gott de kunde. Till exempel genom att inte spela ungdomens musik i Sveriges Radio, den så kallade "Betongradion". Och när en driftig entrepenörstyp startade upp en alternativ radiostation som blixtsnabbt blev mycket mer populär än SosseRadion så måste "BetongSossarna" givetvis agera. Och stoppa det hela. En ståndpunkt som de ganska snart tvingades att gå ifrån.
Almstriden, 40 år
Den omfattande samhällsförändring som började på 50-talet och som tog sitt första mer markerade uttryck i "Radio Nord" hade år 1971 gjort rejäla avtryck i samhället. Almstriden blev en symbolfråga sedan man rivit hela Klara, lagt ned spårvägen, byggt Sergels Torg och omvandlat City.
Striden om Almarna markerade själva "Gångjärnet" när "Betongsossarna" började släppa greppet. Samtidigt som oppositionen formulerade moderna ståndpunkter. Det var också här som miljörörelsen syntes för första gången.
Striden rörde byggnationen av T-banestation Kungsträdgården. Där hade man beslutat att fälla Almarna för att ge plats till en större butiksyta i anknytning till stationen. Vid den här tiden var själva T-banan redan under byggnad, det gällde bara utformningen av en stationshall. De (s)-märkta röstade enhälligt för fällning av träden medan (m) röstade enhälligt mot. Beslutet blev dock fällning.
För första gången uppstod en omfattande folklig protest mot "Betongsossarna" som raskt förvandlades till "Batongsossarna" när man skickade stora polisstyrkor på demonstranterna. Men till och med Stockholmspolisen hade tvivel mot att "gå över" gamla fina Östermalmstanter med batongerna. Det var nämligen inte bara långhåriga "yrkesdemonstranter" som försvarade Almarna. Det var ett tväsnitt av samhället. Även en stor mängd med (s) - väljare.
Donkeyman skall skriva mer om Almarna inom kort.
Tjernobyl, 25 år
Detta var några år efter "Harrisburg" och Kärnkraftomröstningen.
Donkeyman minns mycket väl den första radiosändningen. När man varnade för att ett utsläpp hade skett från Forsmark. Befolkningen uppmanades att hålla sig inomhus och lyssna på Radion. Precis som man var upplärd att göra på den tiden. Läckan var nämligen ännu inte lokaliserad, man hade bara mätt upp ökad halt av "Beckereller" som man sade på den tiden.
Så visade det sig att det var inte alls någon olycka i Forsmark. Däremot hade ett Kärnkraftverk i Sovjetunionen gått åt h*****e. Och vi kunde alla dra en lättnadens suck. Förutom älgjägare och lappar. Därför att det visade sig att det var förhöjda halter av "Beckereller" i stora delar av naturen. Varför medborgarna måste varnas och vidta försiktighetsåtgärder.
Några år senare fick vi veta att renkött som ansågs som livsfarligt verkligen var det. Och om man käkade ett kilo kött om dagen året runt (eller något i den stilen) så riskerade man skador av strålningen. Så därför måste man genomföra en mängd med dyrbara åtgärder för att skydda befolkningen och stödja lapparna ekonomiskt. Det var ju en lagom liten grupp att "ge sig på" så det kostade ju inte så mycket.
Det som däremot också kröp fram var att det var en mängd med andra "farligheter" i naturen som var betydligt vanligare förekommande än renar som också innehöll "beckereller". Men det hade medfört mycket mer besvär och kostnader att skydda befolkningen från dessa. Och att "Radonhusen" var - och är - betydligt farligare. Fast det fick vi inte reda på.
Men självfallet gjorde Tjernobyl-olyckan tillräckligt med skada i området runt kraftverket. Och en sak är säker. Hade den ägt rum före kärnkraftomröstningen så skulle Linje 3 ha vunnit. Stort. Men nu gick det inte så.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)