Saab-fabriken i Trollhättan har åter kommit upp som ett aktuellt tema. Därför att många väntar sig nu att konkursen står för dörren. Donkeyman har aldrig stuckit under stol med vad han anser om subventioner till industri som "har överlevt sig själv".
För ganska exakt två år sedan, i början av April 2009, skrev Donkeyman en utförlig artikel som förklarade för hans förbluffade Norska läsare varför han menade att staten inte borde lägga in mer pengar i Saab. Artikeln är en kort resumé över Saabs historia. En historia som visar hur en högt ansedd och profilerad verksamhet som Saab kan drivas i 60 år utan lönsamhet. En historia som också visar att "den siste dåren" ännu inte är född. I det här fallet var det GM som i 20 års tid pumpade in pengar som de egentligen inte hade.
Läs historien här: Bilfabriken
För lite drygt ett år sedan, den 23. Januari 2010, såg sig Donkeyman nödd att än en gång irritera sig. Det visade sig nämligen att det hade dykt upp ännu en "sista dåre" som önskade pumpa in mängder med pengar i just Saab. Den gången var det Sosseriet under ledning av den sköna Mona som såg en möjlighet att bränna upp en del av de nya skatteintäkter som hon ville skapa genom sina utlovade skattehöjningar.
Det såg ut som om Alliansen inte skulle "bita på" det betet och förhålla sig kallsinniga. Men eftersom det var valår vågade man tydligen inte låta Saab gå i putten där och då. Kanske var det "Centerextremisterna" i regeringen som kände behov av att vädra "distriktsmiljoner". Vad vet en stackars Donkeyman. Däremot vet han att han blev djupt besviken när så skedde.
Läs om detta här: Saab och Skattepengarna
Med tiden garanterade Alliansregeringen för ett utvecklingslån från EIB på 4 milliarder spänn. Av vilka de nya ägarna nu har plockat ut ungefär hälften. Men de här spännen får inte användas till löpande drift, de får bara användas till utveckling så det är inte bara att plocka ut dem och använda dem hur som helst. Vilket trots allt verkar ha skett.
Nu ser vi att kassan åter är tom. Fabriken har stannat och det enda som man önskar är att den Ryske finansakrobaten, somliga säger maffiagangstern, Vladimir Antonov som hela tiden sedan Spiker-köpet har hängt i bakgrunden skall få bli med på lasset. Tillsammans med Spyker-bossen Victor Muller. Han är nu beredd att skjuta till en halv miljard. Men då skall han samtidigt köpa själva fabriken och hyra tillbaka den till Saab. Något som EIB inte accepterar. Det tycks helt enkelt som om EU:s tjänstemän hade lite mer "ben i näsan" än vad Svenska ministrar har.
Men så finns ett märkligt yttrande. Center - Maud påpekar att Svenska staten har fullgod säkerhet för sina garantier. Och nu får vi höra att själva byggnadsmarken, antagligen inklusiva marken, är värd några hundra millar. Då kan man ju undra vad det finns för något annat i Saab som är värt resten av garantisumman. Ligger det en okänd guldgruva i marken under huvudkontoret - eller vad ?
Donkeyman tror att risken är stor för att Saab konkar och att Svenska staten får stå för garantiåtagandet gentemot EU. Varefter skattebetalarna står med en stängd bilfabrik på halsen.
Och nu kommer ytterligare något intressant i det här dramat. Trots att det var Mona och de (s)-märkta som krävde att staten skulle gå in i det här så kritiserar nu hela kopplet av Socialdemokratiska skribenter och tyckare Alliansen för saken. Order har uppenbarligen utgått från högkvarteret på Sveavägen att skjuta hårt på Alliansen därför att de har genomfört Sossarnas önskemål. I stället för att "slå igen brödlådan" och inse att man kom dj****t billigt undan.
Det blir intressant att se vad Håkan kräver sedan när skattebetalarna står med en nedlagd bilfabrik i ett hus som kanske ägs av en Rysk skummis. Sossologie studerande vet att sannolikheten är stor för att man kommer att kräva att vi skall starta upp hela grejan igen. Med nya friska skattepengar. I synnerhet om de inte sitter i regeringsställning.
Men som sagt - man måste ju motivera höjda skatter.
Läs även andra bloggares åsikter om saab, politik, alliansen, socialdemokraterna, subventioner
tisdag 26 april 2011
fredag 15 april 2011
Jubileum
Det duggar tätt med intressanta jubileer denna vår. "Donkeyman" skall helt kort fästa blicken på några av dessa. Och väljer då sådana som speciellt intresserar honom själv.
Amerikanska Inbördeskriget, 150 år
Detta krig var onekligen remarkabelt på många sätt och intresserade Donkeyman otroligt i hans ungdom. Den unge Donkeyman formligen slukade litteratur om Inbördeskriget. Och sådan fanns det gott om.
Det man fick lära sig i skolan på "Donkeymans tid" var att kriget handlade om slavarnas frigörelse. Det var helt enkelt de "elaka" Sydstatarna som ville behålla negerslaveriet medan de "snälla" Nordstatarna med presiden Abraham Lincoln i spetsen ville upphäva slaveriet.
När Donkeyman blev lite äldre än skolåldern insåg han att detta krig i grunden handlade om mycket mer där frågan om "slaveriet" var en viktig symbolfråga.
I grunden var detta en konflikt mellan två samhällssystem. Eller skall man säga två tidsåldrar. Det var konflikten mellan ett traditionellt samhälle grundat på jordbruk och en konservativ form av feodalism och ett modernt samhälle grundat på industri och handel. Det vill säga i stort sett samma konflikt som uppstod i alla länder under 1800-talet. Och som på många platser ledde till revolution eller andra oroligheter.
Den unge Donkeyman kunde givetvis inte ana att han senare i livet skulle komma att ha ett jobb som förde honom "over there" ungefär en gång i månaden. Ett jobb som gav honom möjlighet att studera många av krigets slagfält, minnesmärken och muséer.
Donkeyman har noterat en annan sak. När det var 100-årsjubileum så var detta en mycket stor sak. Kanske beroende på att samtidigt pågick det man kan kalla "2:a Halvlek" i inbördeskriget. Det var mitt i medborgarrättskampen och denna polariserade Södern kraftigt. Och då tog man fram symbolerna från Inbördeskriget igen. Med flaggor, uniformer, marscher och postum medaljering av krigets hjältar.
Det verkar som om 150-årsjubileet har markerats på ett helt annat sätt. Dels i mindre skala men också i större utsträckning som en historisk händelse och mindre som en politisk. Vilket naturligtvis visar att Medborgarrättskampen slutligen har vunnits.
Slaget vid Little Bighorn, 135 år
En händelse som fascinerat unga pojkar ända sedan dess. Och som faktiskt har ett visst samband med Inbördeskriget. Det var nämligen så att många av de som kämpat i Inbördeskriget på de olika sidorna gick vidare och hamnade i de Indiankrig som skulle rasa i många år. Efter fredsslutet kunde ju Amerikanska kavalleriet erbjuda ytterligare 25 år med krig på hemmaplan.
En av dessa var den tidigare Nordstatsofficeren George Custer som var General när han stupade tillsammans med hela sin styrka vid Little Bighorn. Indiankrigen hade sin höjdpunkt från 1850 till 1890 och under den perioden räknar man med 22000 stupade soldater ungefär lika många nybyggare samt ungefär 45000 indianer. Resultatet blev hur som helst att den vite mannen slutligen tog makten över hela den Amerikanska kontinenten.
Som ung pojke inbillade Donkeyman sig att Custer besegrades av överlägsna indianhorder och i grunden var utan chans. Som vuxen har han insett att forskningen visar något helt annat. Ett direkt "klantigt" skött fälttåg med en mängd felbedömningar resulterade i att Custer och hans styrka "målade in sig" i ett hörn helt i onödan. Ny forskning visar dessutom att slaget när det väl kom till stånd genomfördes odisciplinerat. Kort sagt de 225 soldater som stupade hade inte behövt göra det om fälttåget hade skötts professionellt.
Custer hade gått ut från West Point med mycket mediokra betyg men eftersom detta skedde just innan Inbördeskriget bröt ut så antogs han som kavalleriofficer. Under kriget gjorde han karriär och steg i graderna, kanske också beroende på att han var av "rätt" familj. Efter kriget fortsatte han som Officer och gick över till Indiankrigen. Efter hans död sågs han som en hjälte, en uppfattning som understöddes av hans änka som ända till sin död 1933 byggde under myten om Custer, bland annat genom flera böcker.
En myt som Donkeyman också trodde på till dess modern forskning har reviderat den åsikten.
Gagarin, 50 år
Vilken grej det var. Donkeyman minns det som i går. För en ung pojke var det helt otroligt att en människa faktiskt hade skjutits upp i rymden och seglat ett helt varv runt jorden. På bara en dryg timme. Och vilken chock det var att det var en Ryss som gjorde det.
Sovjetunionen var ju den potentiella "fi". Det var ju bara en tidsfråga till dess Ryssen skulle komma och ta oss. Men vi kunde ju trösta oss med att de inte hade "high tech". Även om de kunde smälla av en Atombomb. Men å andra sidan hade vi också fått lära oss att så länge vi inte fick bomben "rätt i skallen" så var det bara att kasta sig omkull, dra något över sig och ligga stilla till dess tryckvågen passerat. Så ett par Atombomber kunde vi klara och ändå vinna kriget. Påstod i vart fall Generalerna.
Men att Ryssarna hade teknik för att först skicka upp jycken "Laika" i rymden och sedan skicka upp Gagarin det blev en chock. Speciellt när Amerikanarna inte hade klarat att göra det. Samtidigt var det en hisnande känsla därför att nu väntade vi oss att människan skulle börja erövra Rymden ungefär som man tidigare hade erövrat hela Jorden.
Radio Nord, 60 år
Donkeyman markerade denna viktiga milstolpe med en artikel för bara någon månad sedan. Han har också skrivit mer om detta tidigare.
Radio Nord var inte bara en Radiostation. Det var första gången som en stor folklig opinion satte sig upp mot "Betongsossarna". Man måste sätta in denna företeelse i det som kan kallas "Ungdomsupproret". Ett uppror som förändrade Sverige.
Det började försiktigt med "Rock'n Roll" i mitten på 1950-talet. Med sådana som Bill Haley, Elvis, Tommy Steele och alla de andra hjältarna tillsammans med våra hemvävda Rockkkungar som Rock- Olga, Rock-Ragge, Burken, Little Gerhard och en mängd andra. Det var inte bara en ny musik som föräldragenerationen inte accepterade. Det var en ny livsstil som började spira.
Den revolutionen försökte "Betongsossarna" stoppa så gott de kunde. Till exempel genom att inte spela ungdomens musik i Sveriges Radio, den så kallade "Betongradion". Och när en driftig entrepenörstyp startade upp en alternativ radiostation som blixtsnabbt blev mycket mer populär än SosseRadion så måste "BetongSossarna" givetvis agera. Och stoppa det hela. En ståndpunkt som de ganska snart tvingades att gå ifrån.
Almstriden, 40 år
Den omfattande samhällsförändring som började på 50-talet och som tog sitt första mer markerade uttryck i "Radio Nord" hade år 1971 gjort rejäla avtryck i samhället. Almstriden blev en symbolfråga sedan man rivit hela Klara, lagt ned spårvägen, byggt Sergels Torg och omvandlat City.
Striden om Almarna markerade själva "Gångjärnet" när "Betongsossarna" började släppa greppet. Samtidigt som oppositionen formulerade moderna ståndpunkter. Det var också här som miljörörelsen syntes för första gången.
Striden rörde byggnationen av T-banestation Kungsträdgården. Där hade man beslutat att fälla Almarna för att ge plats till en större butiksyta i anknytning till stationen. Vid den här tiden var själva T-banan redan under byggnad, det gällde bara utformningen av en stationshall. De (s)-märkta röstade enhälligt för fällning av träden medan (m) röstade enhälligt mot. Beslutet blev dock fällning.
För första gången uppstod en omfattande folklig protest mot "Betongsossarna" som raskt förvandlades till "Batongsossarna" när man skickade stora polisstyrkor på demonstranterna. Men till och med Stockholmspolisen hade tvivel mot att "gå över" gamla fina Östermalmstanter med batongerna. Det var nämligen inte bara långhåriga "yrkesdemonstranter" som försvarade Almarna. Det var ett tväsnitt av samhället. Även en stor mängd med (s) - väljare.
Donkeyman skall skriva mer om Almarna inom kort.
Tjernobyl, 25 år
Detta var några år efter "Harrisburg" och Kärnkraftomröstningen.
Donkeyman minns mycket väl den första radiosändningen. När man varnade för att ett utsläpp hade skett från Forsmark. Befolkningen uppmanades att hålla sig inomhus och lyssna på Radion. Precis som man var upplärd att göra på den tiden. Läckan var nämligen ännu inte lokaliserad, man hade bara mätt upp ökad halt av "Beckereller" som man sade på den tiden.
Så visade det sig att det var inte alls någon olycka i Forsmark. Däremot hade ett Kärnkraftverk i Sovjetunionen gått åt h*****e. Och vi kunde alla dra en lättnadens suck. Förutom älgjägare och lappar. Därför att det visade sig att det var förhöjda halter av "Beckereller" i stora delar av naturen. Varför medborgarna måste varnas och vidta försiktighetsåtgärder.
Några år senare fick vi veta att renkött som ansågs som livsfarligt verkligen var det. Och om man käkade ett kilo kött om dagen året runt (eller något i den stilen) så riskerade man skador av strålningen. Så därför måste man genomföra en mängd med dyrbara åtgärder för att skydda befolkningen och stödja lapparna ekonomiskt. Det var ju en lagom liten grupp att "ge sig på" så det kostade ju inte så mycket.
Det som däremot också kröp fram var att det var en mängd med andra "farligheter" i naturen som var betydligt vanligare förekommande än renar som också innehöll "beckereller". Men det hade medfört mycket mer besvär och kostnader att skydda befolkningen från dessa. Och att "Radonhusen" var - och är - betydligt farligare. Fast det fick vi inte reda på.
Men självfallet gjorde Tjernobyl-olyckan tillräckligt med skada i området runt kraftverket. Och en sak är säker. Hade den ägt rum före kärnkraftomröstningen så skulle Linje 3 ha vunnit. Stort. Men nu gick det inte så.
Amerikanska Inbördeskriget, 150 år
Detta krig var onekligen remarkabelt på många sätt och intresserade Donkeyman otroligt i hans ungdom. Den unge Donkeyman formligen slukade litteratur om Inbördeskriget. Och sådan fanns det gott om.
Det man fick lära sig i skolan på "Donkeymans tid" var att kriget handlade om slavarnas frigörelse. Det var helt enkelt de "elaka" Sydstatarna som ville behålla negerslaveriet medan de "snälla" Nordstatarna med presiden Abraham Lincoln i spetsen ville upphäva slaveriet.
När Donkeyman blev lite äldre än skolåldern insåg han att detta krig i grunden handlade om mycket mer där frågan om "slaveriet" var en viktig symbolfråga.
I grunden var detta en konflikt mellan två samhällssystem. Eller skall man säga två tidsåldrar. Det var konflikten mellan ett traditionellt samhälle grundat på jordbruk och en konservativ form av feodalism och ett modernt samhälle grundat på industri och handel. Det vill säga i stort sett samma konflikt som uppstod i alla länder under 1800-talet. Och som på många platser ledde till revolution eller andra oroligheter.
Den unge Donkeyman kunde givetvis inte ana att han senare i livet skulle komma att ha ett jobb som förde honom "over there" ungefär en gång i månaden. Ett jobb som gav honom möjlighet att studera många av krigets slagfält, minnesmärken och muséer.
Donkeyman har noterat en annan sak. När det var 100-årsjubileum så var detta en mycket stor sak. Kanske beroende på att samtidigt pågick det man kan kalla "2:a Halvlek" i inbördeskriget. Det var mitt i medborgarrättskampen och denna polariserade Södern kraftigt. Och då tog man fram symbolerna från Inbördeskriget igen. Med flaggor, uniformer, marscher och postum medaljering av krigets hjältar.
Det verkar som om 150-årsjubileet har markerats på ett helt annat sätt. Dels i mindre skala men också i större utsträckning som en historisk händelse och mindre som en politisk. Vilket naturligtvis visar att Medborgarrättskampen slutligen har vunnits.
Slaget vid Little Bighorn, 135 år
En händelse som fascinerat unga pojkar ända sedan dess. Och som faktiskt har ett visst samband med Inbördeskriget. Det var nämligen så att många av de som kämpat i Inbördeskriget på de olika sidorna gick vidare och hamnade i de Indiankrig som skulle rasa i många år. Efter fredsslutet kunde ju Amerikanska kavalleriet erbjuda ytterligare 25 år med krig på hemmaplan.
En av dessa var den tidigare Nordstatsofficeren George Custer som var General när han stupade tillsammans med hela sin styrka vid Little Bighorn. Indiankrigen hade sin höjdpunkt från 1850 till 1890 och under den perioden räknar man med 22000 stupade soldater ungefär lika många nybyggare samt ungefär 45000 indianer. Resultatet blev hur som helst att den vite mannen slutligen tog makten över hela den Amerikanska kontinenten.
Som ung pojke inbillade Donkeyman sig att Custer besegrades av överlägsna indianhorder och i grunden var utan chans. Som vuxen har han insett att forskningen visar något helt annat. Ett direkt "klantigt" skött fälttåg med en mängd felbedömningar resulterade i att Custer och hans styrka "målade in sig" i ett hörn helt i onödan. Ny forskning visar dessutom att slaget när det väl kom till stånd genomfördes odisciplinerat. Kort sagt de 225 soldater som stupade hade inte behövt göra det om fälttåget hade skötts professionellt.
Custer hade gått ut från West Point med mycket mediokra betyg men eftersom detta skedde just innan Inbördeskriget bröt ut så antogs han som kavalleriofficer. Under kriget gjorde han karriär och steg i graderna, kanske också beroende på att han var av "rätt" familj. Efter kriget fortsatte han som Officer och gick över till Indiankrigen. Efter hans död sågs han som en hjälte, en uppfattning som understöddes av hans änka som ända till sin död 1933 byggde under myten om Custer, bland annat genom flera böcker.
En myt som Donkeyman också trodde på till dess modern forskning har reviderat den åsikten.
Gagarin, 50 år
Vilken grej det var. Donkeyman minns det som i går. För en ung pojke var det helt otroligt att en människa faktiskt hade skjutits upp i rymden och seglat ett helt varv runt jorden. På bara en dryg timme. Och vilken chock det var att det var en Ryss som gjorde det.
Sovjetunionen var ju den potentiella "fi". Det var ju bara en tidsfråga till dess Ryssen skulle komma och ta oss. Men vi kunde ju trösta oss med att de inte hade "high tech". Även om de kunde smälla av en Atombomb. Men å andra sidan hade vi också fått lära oss att så länge vi inte fick bomben "rätt i skallen" så var det bara att kasta sig omkull, dra något över sig och ligga stilla till dess tryckvågen passerat. Så ett par Atombomber kunde vi klara och ändå vinna kriget. Påstod i vart fall Generalerna.
Men att Ryssarna hade teknik för att först skicka upp jycken "Laika" i rymden och sedan skicka upp Gagarin det blev en chock. Speciellt när Amerikanarna inte hade klarat att göra det. Samtidigt var det en hisnande känsla därför att nu väntade vi oss att människan skulle börja erövra Rymden ungefär som man tidigare hade erövrat hela Jorden.
Radio Nord, 60 år
Donkeyman markerade denna viktiga milstolpe med en artikel för bara någon månad sedan. Han har också skrivit mer om detta tidigare.
Radio Nord var inte bara en Radiostation. Det var första gången som en stor folklig opinion satte sig upp mot "Betongsossarna". Man måste sätta in denna företeelse i det som kan kallas "Ungdomsupproret". Ett uppror som förändrade Sverige.
Det började försiktigt med "Rock'n Roll" i mitten på 1950-talet. Med sådana som Bill Haley, Elvis, Tommy Steele och alla de andra hjältarna tillsammans med våra hemvävda Rockkkungar som Rock- Olga, Rock-Ragge, Burken, Little Gerhard och en mängd andra. Det var inte bara en ny musik som föräldragenerationen inte accepterade. Det var en ny livsstil som började spira.
Den revolutionen försökte "Betongsossarna" stoppa så gott de kunde. Till exempel genom att inte spela ungdomens musik i Sveriges Radio, den så kallade "Betongradion". Och när en driftig entrepenörstyp startade upp en alternativ radiostation som blixtsnabbt blev mycket mer populär än SosseRadion så måste "BetongSossarna" givetvis agera. Och stoppa det hela. En ståndpunkt som de ganska snart tvingades att gå ifrån.
Almstriden, 40 år
Den omfattande samhällsförändring som började på 50-talet och som tog sitt första mer markerade uttryck i "Radio Nord" hade år 1971 gjort rejäla avtryck i samhället. Almstriden blev en symbolfråga sedan man rivit hela Klara, lagt ned spårvägen, byggt Sergels Torg och omvandlat City.
Striden om Almarna markerade själva "Gångjärnet" när "Betongsossarna" började släppa greppet. Samtidigt som oppositionen formulerade moderna ståndpunkter. Det var också här som miljörörelsen syntes för första gången.
Striden rörde byggnationen av T-banestation Kungsträdgården. Där hade man beslutat att fälla Almarna för att ge plats till en större butiksyta i anknytning till stationen. Vid den här tiden var själva T-banan redan under byggnad, det gällde bara utformningen av en stationshall. De (s)-märkta röstade enhälligt för fällning av träden medan (m) röstade enhälligt mot. Beslutet blev dock fällning.
För första gången uppstod en omfattande folklig protest mot "Betongsossarna" som raskt förvandlades till "Batongsossarna" när man skickade stora polisstyrkor på demonstranterna. Men till och med Stockholmspolisen hade tvivel mot att "gå över" gamla fina Östermalmstanter med batongerna. Det var nämligen inte bara långhåriga "yrkesdemonstranter" som försvarade Almarna. Det var ett tväsnitt av samhället. Även en stor mängd med (s) - väljare.
Donkeyman skall skriva mer om Almarna inom kort.
Tjernobyl, 25 år
Detta var några år efter "Harrisburg" och Kärnkraftomröstningen.
Donkeyman minns mycket väl den första radiosändningen. När man varnade för att ett utsläpp hade skett från Forsmark. Befolkningen uppmanades att hålla sig inomhus och lyssna på Radion. Precis som man var upplärd att göra på den tiden. Läckan var nämligen ännu inte lokaliserad, man hade bara mätt upp ökad halt av "Beckereller" som man sade på den tiden.
Så visade det sig att det var inte alls någon olycka i Forsmark. Däremot hade ett Kärnkraftverk i Sovjetunionen gått åt h*****e. Och vi kunde alla dra en lättnadens suck. Förutom älgjägare och lappar. Därför att det visade sig att det var förhöjda halter av "Beckereller" i stora delar av naturen. Varför medborgarna måste varnas och vidta försiktighetsåtgärder.
Några år senare fick vi veta att renkött som ansågs som livsfarligt verkligen var det. Och om man käkade ett kilo kött om dagen året runt (eller något i den stilen) så riskerade man skador av strålningen. Så därför måste man genomföra en mängd med dyrbara åtgärder för att skydda befolkningen och stödja lapparna ekonomiskt. Det var ju en lagom liten grupp att "ge sig på" så det kostade ju inte så mycket.
Det som däremot också kröp fram var att det var en mängd med andra "farligheter" i naturen som var betydligt vanligare förekommande än renar som också innehöll "beckereller". Men det hade medfört mycket mer besvär och kostnader att skydda befolkningen från dessa. Och att "Radonhusen" var - och är - betydligt farligare. Fast det fick vi inte reda på.
Men självfallet gjorde Tjernobyl-olyckan tillräckligt med skada i området runt kraftverket. Och en sak är säker. Hade den ägt rum före kärnkraftomröstningen så skulle Linje 3 ha vunnit. Stort. Men nu gick det inte så.
söndag 10 april 2011
Dagen efter, dagen efter
Nu börjar äntligen "Donkeyman" komma sig tillbaka i normala banor efter lördagens stora match. Och han kan bara konstatera att detta var en av livets verkligt STORA Idrottsupplevelser. Under 60 års flitigt besök på matcher är denna en av de som han håller allra högst.
Den här dagen gjorde staden Örnsköldsvik sig verkligen förtjänt av stadens slogan: "The Heart of Hockey". Och laget MoDo med sina supporters, "Lumberjacks", visade att här har vi en högklassig hockeypublik. Några punkter från matchen:
Redan när Arenan öppnade ett par timmar före match stod flera tusen människor där och skulle in. Ungefär en och en halv timme var det smäckfullt i barer, pubar, restauranger och caféer.
Tränare "Challe" Berglund berättade att folk hade öppnat fönster och ropat lyckönskningar till honom när han promenerade till Arenan före matchen. Och tidningarna rapporterade att det hela dagen hade varit stämning av "Nu djävlar tar vi dom" i hela staden.
Det var stående ovationer när publiksiffran kom upp på Jumbotronen. 7600 är lika med utsålt. Till sista plats. Bland dessa fanns det en mycket stor och röststark delegation från Södertälje. Som ockuperade en av barerna, sjöng och ropade slagord så väggarna bågnade.
Publiken kom manstarkt in på läktarna i mycket god tid före match. Hemmalaget hälsades med stående ovationer och applåder när de kom in på isen.
Matchen utvecklades från första början till ett stort övertag för hemmalaget som sakta men säkert malde ned SSK. Som visserligen stod emot en bit in på 2:a perioden men 4.01 in på Andra sopade Robert Rosén in en retur från ett skott från Ladislaw Nagy. Varvid Arenan exploderade i ett gigantiskt glädjerus. Ett vrål som lyfte taket. Och folk hann inte sätta sig ned en gång förrän Jens Westin spelade fram Niklas Sundström som passade till Per-Åge Skrøder som lyfte in 2-0. Tiden 4.09, dvs 8 (åtta) sekunder efter ettan. Nytt vrål och alla flög upp från stolarna igen. Och lite kul för Norrmannen Skrøder som samtidigt spelade sin 300:e match i klubben.
Sedan blev det inte fler mål även om chanserna var där. Det var mycket närmare till 3-0 än 2-1. Men man vet ju aldrig i Hockey. Sista minuterna var det en enda lång stående ovation för laget. Efter slutsignal stannade hela publiken kvar och hyllade spelarna. Det blev inrop, precis som på Operan, supporters kom ut på isen och allt var bara ett gigantiskt glädjerus. Som om man hade vunnit SM-Guld.
Donkeyman var givetvis också i 100 och kunde inte ens tänka tanken att dra hem till kojen direkt efter något som detta. Så det blev rätt ned på "Hockeypuben". Där det var fullspikat. Som "sill i tunna". Med Rockband som spelade traditionell Rock'n Roll. Flödande Ölkranar och jublande Ö-viksbor. Kvällen avslutade med att Donkeyman tillkallade sin hjälpare i nöden "Taxi - Kalle" som fraktade hem liket till Husum för den ringa summan av 600 spänn. Senare hörde Doneyman att de som hade valt att gå på stan i stället för till Hockey-puben på Arenan hade hållit fullt röj till stängningsdags. Det ryktas om en av de festligaste Fredagskvällarna i byens historia.
Och Lördagen blev "Dagen Efter". Lite stillsamt ölande med "grabbarna" på sjappet. Som avslutades med ett par tunga "Vargtassar". Där givetvis matchen var det stora samtalsämnet. Hälften hade varit där och hälften hade sett den på TV. Och alla var eniga. Detta var något långt utöver det vanliga. Och det räckte till flera timmars diskussion. I all stillsamhet. Hur som helst fick vi dagen till att gå och i dag på Andra dagen efter har Donkeyman återhämtat sig.
Jag avslutar med ett klipp från kvällen:
Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, ssk, idrott, kvalserien
Den här dagen gjorde staden Örnsköldsvik sig verkligen förtjänt av stadens slogan: "The Heart of Hockey". Och laget MoDo med sina supporters, "Lumberjacks", visade att här har vi en högklassig hockeypublik. Några punkter från matchen:
Redan när Arenan öppnade ett par timmar före match stod flera tusen människor där och skulle in. Ungefär en och en halv timme var det smäckfullt i barer, pubar, restauranger och caféer.
Tränare "Challe" Berglund berättade att folk hade öppnat fönster och ropat lyckönskningar till honom när han promenerade till Arenan före matchen. Och tidningarna rapporterade att det hela dagen hade varit stämning av "Nu djävlar tar vi dom" i hela staden.
Det var stående ovationer när publiksiffran kom upp på Jumbotronen. 7600 är lika med utsålt. Till sista plats. Bland dessa fanns det en mycket stor och röststark delegation från Södertälje. Som ockuperade en av barerna, sjöng och ropade slagord så väggarna bågnade.
Publiken kom manstarkt in på läktarna i mycket god tid före match. Hemmalaget hälsades med stående ovationer och applåder när de kom in på isen.
Matchen utvecklades från första början till ett stort övertag för hemmalaget som sakta men säkert malde ned SSK. Som visserligen stod emot en bit in på 2:a perioden men 4.01 in på Andra sopade Robert Rosén in en retur från ett skott från Ladislaw Nagy. Varvid Arenan exploderade i ett gigantiskt glädjerus. Ett vrål som lyfte taket. Och folk hann inte sätta sig ned en gång förrän Jens Westin spelade fram Niklas Sundström som passade till Per-Åge Skrøder som lyfte in 2-0. Tiden 4.09, dvs 8 (åtta) sekunder efter ettan. Nytt vrål och alla flög upp från stolarna igen. Och lite kul för Norrmannen Skrøder som samtidigt spelade sin 300:e match i klubben.
Sedan blev det inte fler mål även om chanserna var där. Det var mycket närmare till 3-0 än 2-1. Men man vet ju aldrig i Hockey. Sista minuterna var det en enda lång stående ovation för laget. Efter slutsignal stannade hela publiken kvar och hyllade spelarna. Det blev inrop, precis som på Operan, supporters kom ut på isen och allt var bara ett gigantiskt glädjerus. Som om man hade vunnit SM-Guld.
Donkeyman var givetvis också i 100 och kunde inte ens tänka tanken att dra hem till kojen direkt efter något som detta. Så det blev rätt ned på "Hockeypuben". Där det var fullspikat. Som "sill i tunna". Med Rockband som spelade traditionell Rock'n Roll. Flödande Ölkranar och jublande Ö-viksbor. Kvällen avslutade med att Donkeyman tillkallade sin hjälpare i nöden "Taxi - Kalle" som fraktade hem liket till Husum för den ringa summan av 600 spänn. Senare hörde Doneyman att de som hade valt att gå på stan i stället för till Hockey-puben på Arenan hade hållit fullt röj till stängningsdags. Det ryktas om en av de festligaste Fredagskvällarna i byens historia.
Och Lördagen blev "Dagen Efter". Lite stillsamt ölande med "grabbarna" på sjappet. Som avslutades med ett par tunga "Vargtassar". Där givetvis matchen var det stora samtalsämnet. Hälften hade varit där och hälften hade sett den på TV. Och alla var eniga. Detta var något långt utöver det vanliga. Och det räckte till flera timmars diskussion. I all stillsamhet. Hur som helst fick vi dagen till att gå och i dag på Andra dagen efter har Donkeyman återhämtat sig.
Jag avslutar med ett klipp från kvällen:
Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, ssk, idrott, kvalserien
fredag 8 april 2011
Domedag
Donkeyman har gått regelbundet på matcher i nästan 60 år. Givetvis har det i huvudsak varit matcher där "hans" favoritlag har deltagit. Men det har varit mycket annat också. Och Donkeyman drar sig till minnes lag som försvunnit från den högsta serien. Lag som har haft supporters som gått på matcherna år efter år. I ur och skur. Plötsligt finns deras lag inte längre med "där uppe". Lag som varit i högsta serien i "evigheter". Och har olyckan varit framme så de har "åkt ur" har de studsat tillbaka med en gång. Men till slut "slog blixten ned" och allt var slut.
I vissa städer har man bytt lag. Tar vi exempel från hockeyn så hade Gävle Strömsbro och Gävle GIK som stabila topplag i mängder av år innan Brynäs tog över och de andra bara försvann. I Stockholm var det Hammarby och Göta som ersattes med AIK och Djurgården.
På några platser har laget kommit tillbaka efter många års ökenvandring och blivit stabila topplag igen. Timrå var borta i ungefär 20 år. Skellefteå, som just nu spelar SM-Final, var borta i 18. Stockholm stod utan Elitlag i Bandy i nära 20 år innan "Bajen" klättrade upp igen.
Men - det finns mycket fler exempel på goda och stora lag som försvunnit neröver i systemet. Skall vi se till Bandyn så har vi Nässjö, Tranås, Örebro, Lesjöfors, Slottsbron och Hälleforsnäs som bra exempel. Orter där Bandyn varit nästan det enda som funnits att glädja sig åt. Orter där hela befolkningen följde sitt lag år efter år i högsta serien.
Vi kan gå till Fotbollen. Som i grunden varit mer konstant än vinteridrotterna. Men Degerfors och Sandviken är bra exempel på "lag som försvunnit". Går vi sedan till Hockeyns underbara värld så sitter nu supporters på platser som Grums, Forshaga, Leksand, Malmö, Umeå och många andra ställen och undrar - vad blev det av vårt härliga lag. Och saknar hetluften.
I dag skall Donkeyman övervara en riktig "Domedagsmatch". Efter 64 omgångars seriespel och 31 hemmamatcher har dramatikern herr D.J.Ävulén kokat ihop en soppa där två av Elitseriens riktigt stora klassiker MoDo och Södertälje SK möts i en direkt avgörande match om rätten att spela i Elitserien nästa säsong.
Donkeyman har sett matcher i gamla "Kempis" i Ö-vik. Han har också varit på "Scaniarinken" i Södertälje. Han är till och med gammal nog för att ha sett SSK spela på den gamla "månskensrinken" mitt inne i stan. Spännande matcher, viktiga matcher, matcher om medaljer och ära. Men i dag är gamla medaljer och meriter historia. I dag är det "Domedag" för ett av lagen. Allt kommer att avgöras i kväll. Eftersom bägge lag har samma poäng före matchen spelar inte målskillnaden någon som helst roll. Står det oavgjort vid full tid blir det 5 min förlängning i spel 4-4 med "sudden death". Blir det inte avgjort då avgörs allt på straffar.
Tänk vilken grej - 65 matcher i seriespel har inte klarat att skilja lagen åt utan man måste tillgripa straffar. Som i Hockey är så nära lotteri som det går att komma.
Hockeyn i Södertälje är inte så het som den varit. Båda de relativt nya fotbollslagen "Syrianska" och "Assyriska" drar mer folk. Basketen nosar i hälarna. En nedflyttning kan innebära en långvarig istid för det gamla klassiska mästarlaget.
I Ö-vik är det tvärtom. Hockeyn innebär allt. Absolut allt. Det vore i det närmaste outhärdligt om laget försvann från högsta serien. Parallellen med Leksand är påtaglig. Därför att vägen tillbaka är nog lika tung för MoDo som för SSK. Och som den visat sig vara för Leksand. Det är inte några duvungar man kommer att möta om det blir Allsvenskan.
I går satt Donkeyman på sjappet och lyssnade på två gamla fina tanter som diskuterade kvällens match. Och när gamla fina tanter sitter och diskuterar hockey på sjappet så indikerar det hur betydelefullt man anser att detta är. Och en sak är säker. Det är utsålt. Till sista plats. Hela stan kommer att vara tom på folk i kväll. Det blir dödstyst från klockan 19 och si så där två och en halv timme framåt. På jobben i dag finns bara ett samtalsämne. Det är nog många nervtrådar som dallrar ju närmare nedsläpp vi kommer.
Donkeyman kommer att vara där. Det blir säkert en "sexpilsnersmatch". Troligen blir det fyra bira och en Jäger före. Plus en i vardera pausen. Och antagligen ytterligare ett par i puben efteråt. I morgon är det inte "jobbardag" så det gör inte ett dugg om vi får ett litet bakrus.
Donkeyman har som sagt gått på matcher i 60år. Och han försöker rannsaka sitt minne efter lika avgörande match. Där två lag möts i sista seriematchen och allt avgörs där och då. Han drar sig till minnes ett gäng med SM-Finaler och Cupfinaler. Men det är inte samma sak. Då är det avgörande i Cupform. Och när "Bajen" tog FotbollsGuld var det avgjort redan i näst sista omgången så det fanns en "räddningsplanka".
Det han definitivt minns är när TIL räddade sig kvar i Tippeligaen med ett avgörande mål mot seriemästarna Rosenborg i sista sekunderna av förlängningen. Men RBK var inte inblandade i bottenstriden och det var flera matcher och resultat att ta hänsyn till. Det har varit både nedflyttning och uppflyttning med Hammarby men jag har svårt att minnas en liknande match. En sak är i vart fall säker - man skall gå många år på matcher för att få uppleva något liknande.
Men i kväll sker det. Två lag möts "Face to Face". Winner takes All. Och det har skapats underlag för ännu en god historia.
Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, södertälje, idrott, kvalserien
I vissa städer har man bytt lag. Tar vi exempel från hockeyn så hade Gävle Strömsbro och Gävle GIK som stabila topplag i mängder av år innan Brynäs tog över och de andra bara försvann. I Stockholm var det Hammarby och Göta som ersattes med AIK och Djurgården.
På några platser har laget kommit tillbaka efter många års ökenvandring och blivit stabila topplag igen. Timrå var borta i ungefär 20 år. Skellefteå, som just nu spelar SM-Final, var borta i 18. Stockholm stod utan Elitlag i Bandy i nära 20 år innan "Bajen" klättrade upp igen.
Men - det finns mycket fler exempel på goda och stora lag som försvunnit neröver i systemet. Skall vi se till Bandyn så har vi Nässjö, Tranås, Örebro, Lesjöfors, Slottsbron och Hälleforsnäs som bra exempel. Orter där Bandyn varit nästan det enda som funnits att glädja sig åt. Orter där hela befolkningen följde sitt lag år efter år i högsta serien.
Vi kan gå till Fotbollen. Som i grunden varit mer konstant än vinteridrotterna. Men Degerfors och Sandviken är bra exempel på "lag som försvunnit". Går vi sedan till Hockeyns underbara värld så sitter nu supporters på platser som Grums, Forshaga, Leksand, Malmö, Umeå och många andra ställen och undrar - vad blev det av vårt härliga lag. Och saknar hetluften.
I dag skall Donkeyman övervara en riktig "Domedagsmatch". Efter 64 omgångars seriespel och 31 hemmamatcher har dramatikern herr D.J.Ävulén kokat ihop en soppa där två av Elitseriens riktigt stora klassiker MoDo och Södertälje SK möts i en direkt avgörande match om rätten att spela i Elitserien nästa säsong.
Donkeyman har sett matcher i gamla "Kempis" i Ö-vik. Han har också varit på "Scaniarinken" i Södertälje. Han är till och med gammal nog för att ha sett SSK spela på den gamla "månskensrinken" mitt inne i stan. Spännande matcher, viktiga matcher, matcher om medaljer och ära. Men i dag är gamla medaljer och meriter historia. I dag är det "Domedag" för ett av lagen. Allt kommer att avgöras i kväll. Eftersom bägge lag har samma poäng före matchen spelar inte målskillnaden någon som helst roll. Står det oavgjort vid full tid blir det 5 min förlängning i spel 4-4 med "sudden death". Blir det inte avgjort då avgörs allt på straffar.
Tänk vilken grej - 65 matcher i seriespel har inte klarat att skilja lagen åt utan man måste tillgripa straffar. Som i Hockey är så nära lotteri som det går att komma.
Hockeyn i Södertälje är inte så het som den varit. Båda de relativt nya fotbollslagen "Syrianska" och "Assyriska" drar mer folk. Basketen nosar i hälarna. En nedflyttning kan innebära en långvarig istid för det gamla klassiska mästarlaget.
I Ö-vik är det tvärtom. Hockeyn innebär allt. Absolut allt. Det vore i det närmaste outhärdligt om laget försvann från högsta serien. Parallellen med Leksand är påtaglig. Därför att vägen tillbaka är nog lika tung för MoDo som för SSK. Och som den visat sig vara för Leksand. Det är inte några duvungar man kommer att möta om det blir Allsvenskan.
I går satt Donkeyman på sjappet och lyssnade på två gamla fina tanter som diskuterade kvällens match. Och när gamla fina tanter sitter och diskuterar hockey på sjappet så indikerar det hur betydelefullt man anser att detta är. Och en sak är säker. Det är utsålt. Till sista plats. Hela stan kommer att vara tom på folk i kväll. Det blir dödstyst från klockan 19 och si så där två och en halv timme framåt. På jobben i dag finns bara ett samtalsämne. Det är nog många nervtrådar som dallrar ju närmare nedsläpp vi kommer.
Donkeyman kommer att vara där. Det blir säkert en "sexpilsnersmatch". Troligen blir det fyra bira och en Jäger före. Plus en i vardera pausen. Och antagligen ytterligare ett par i puben efteråt. I morgon är det inte "jobbardag" så det gör inte ett dugg om vi får ett litet bakrus.
Donkeyman har som sagt gått på matcher i 60år. Och han försöker rannsaka sitt minne efter lika avgörande match. Där två lag möts i sista seriematchen och allt avgörs där och då. Han drar sig till minnes ett gäng med SM-Finaler och Cupfinaler. Men det är inte samma sak. Då är det avgörande i Cupform. Och när "Bajen" tog FotbollsGuld var det avgjort redan i näst sista omgången så det fanns en "räddningsplanka".
Det han definitivt minns är när TIL räddade sig kvar i Tippeligaen med ett avgörande mål mot seriemästarna Rosenborg i sista sekunderna av förlängningen. Men RBK var inte inblandade i bottenstriden och det var flera matcher och resultat att ta hänsyn till. Det har varit både nedflyttning och uppflyttning med Hammarby men jag har svårt att minnas en liknande match. En sak är i vart fall säker - man skall gå många år på matcher för att få uppleva något liknande.
Men i kväll sker det. Två lag möts "Face to Face". Winner takes All. Och det har skapats underlag för ännu en god historia.
Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, södertälje, idrott, kvalserien
onsdag 30 mars 2011
Retorik
Debatt
Donkeymans föräldrar tog med honom till flera av de klassiska debatterna i Vasaparken på 50-talet. Det var politiska debatter mellan till exempel Tage Erlander och Bertil Ohlin. Där modern "höll på" Professor Ohlin.
De debatterna var av en helt annan kaliber än dagens TV-styrda jippon. Där stod de båda kombattanterna i var sin talarstol. Utan bisittare, utan någon som sökte fakta, utan manus och de debatterade rätt upp och ned. Ett par timmar i sträck med blixtsnabba replikskiften. Som drog ned skrattsalvor, applåder och hurrarop. Utan någon programledare som snuttifierade debatten och "röjde plats" för underhållningsinslag.
Den gången var det debatten som var huvudsaken. Och det samlades publik i samma omfattning som på Allsvenska matcher. Publik som lyssnade. Även på motsidans argument.
Därför att då var det argument som gällde. Dagens slagordsdebatt var ännu långt i framtiden. Dess värre tror Donkeyman att merparten av den moderna tidens politiker inte är i stånd till att genomföra den sortens debatt. Lika lite som de är i stånd att hålla ett riktigt bra tal.
Retorik
Ordet "Retorik" används i dag av många som ett förklenande uttryck som kan översättas med "bara ord - ingen substans". Inget kan vara mer felaktigt. "Retorik" betyder talarkonst. Det vill säga konsten att hålla tal. En gång i tiden var "retorik" en högt ansedd konst. En konst som varje student förväntades ha åtmindstone någon viss förmåga i att utöva.
Donkeymans moder tvingade iväg den unge sonen på kurser i retorik och till skrivmaskinskurs. Kurser som på den tiden var en del av skolans verksamhet. De var frivilliga men gratis och gick efter ordinarie skoldagen var slut. Till Donkeymans stora irritiation. Men kunskapen att kunna skriva på en skrivmaskin med många nedslag per minut och utan att se på tangenterna har varit en av de bästa lärdomar som Donkeyman fått med sig i livet. Liksom insikten i de grundläggande kunskaperna i att hålla ett bra tal.
Skolans retorikundervisning förde Donkeyman till diverse talartävlingar. Ja, käre läsare du läste rätt. Talartävlingar. Detta gick till så att de unga och lovande retorikerna fick en tes som de skulle försvara. Vanligen förberedde man sig i femton minuter och fick sedan fem minuter på sig att försvara tesen inför en kritisk jury. Vilket var en god skola.
Nu i helgen installerades firma J&J i ledningen för Sosseriet. Och herr Juholt höll sitt så kallade "linjetal". Till Donkeymans stora glädje och uppskattning visade det sig att karln faktiskt KAN hålla tal. Inte bara det - han kan hålla BRA tal. Vad underbart. Äntligen en person med retorisk förmåga. Undras hur mycket han skriver själv av sina tal. Tänk om vi har fått en så god cigar som en partiledare som inte bara kan hålla tal utan även kan skriva dem.
Medias "Sossologer" har därefter analyserat talet till atomer för att få en fingervisning om vilken väg han tänker styra den (s)-märkta skutan. Utan att komma till något annat än gissningar och svada.
Men verkligheten är ju att Juholt inte höll ett tal för väljarna. Han höll ett tal för Rörelsen. För de redan frälsta. Ett tal som var en del av en sedan länge fastställd liturgi där Rörelsen sluter upp bakom sin ledare i fullständig enighet. Och det gjorde han på ett utmärkt sätt.
Donkeyman snappade ändå upp ett par små korn. Juholt sade att han "ville lyssna på människorna som påverkas av besluten". Vilket i så all innebär en revolution och en kursändring inom (s). Tidigare har det varit HSB (Han Som Bestämmer) som har pekat med hela handen som har bestämt först, därefter har människorna fått finna sig i och inrätta sig efter vad som har blivit bestämt.
Det andra lilla kornet var den totala och befriande frånvaron av en retorik som utmålade Alliansens företrädare som onda människor som har som sin enda målsättning att ytterligare berika de redan rika på bekostnad av de fattiga. Tänk om vi slipper höra det tramset i framtiden och i stället får en politisk debatt där de (s)-märkta faktiskt vill göra själva.
Drömdebatten
Nu när Sosseriet har en talare som chef kanske vi kan få en "revival" på Vasaparksduellerna. Tänk er en debatt mellan Juholt och Reinfeldt. En debatt som inte har regisserats sönder av "experter" i SvT eller TV4.
Debatten bör vara mest möjligt fri men någon form av reglerad talartid måste finnas. Då föreslår Donkeyman en begränsning av tiden för inlägg i stället för en begränsning av total talartid.
Donkeyman kan tänka sig detta format kopierat från ishockeyn. Man börjar med tre debatter om 20 minuter effektiv talartid. Där man stoppar klockan vid varje uppehåll eller longör. Parterna får välja var sitt ämne för de två första debatterna. Den som valt börjar med 3 min inledning. Därefter är det fri debatt men inte något inlägg får överstiga 2 min. Sista fem minuterna av varje debatt minskar man till max 1 min per inlägg. Total effektiv debattid 20 min.
Den sista och tredje debatten har en annan form. Den delas i fyra ämnen. Debattanterna turas om att välja ämne. Inledning av den som valt ämne 1 min. Därefter replikskifte med max 30 sek per replik. Till totalt 5 minuters debattid.
Så slutar man med "sudden". Debattörerna turas om att ställa frågor. Varje fråga för ta högst 30 sek att ställa. Den andre får svara på 30 sek. Därefter två 15 sek repliker per debattör. Totalt fyra frågor ställs.
Och slutligen "straffläggning" i form av 5 frågor från vardera kombattanten. I tur och ordning. Frågan får ta 15 sek. Svaret 15 sek. Ingen replik.
Inga bisittare eller annan hjälp tillåts. Manus och skrivna stolpar är dock tillåtna. Förbjudet att "kasta upp" svårkontrollerade siffror eller fakta. Kanske man till och med skulle ha "videodömning" i form av en panel med oberoende experter som blixtsnabbt kollar sådana icke allmänt kända siffror och fakta på en gång, där och då. Domare i form av tidtagare och konferencier. Tidtagningen visas på storskärm.
Detta skulle jag vilja se dagens politiker klara av. Juholt vs Reinfeldt vore nog en intressant match. Det är nog inte heller något tvivel om att Borg skulle klara en ekonomidebatt, låt oss bara hoppas att det nya (s)-märkta stjärnskottet Waidelich också har ordets gåva.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, håkan juholt, socialdemokraterna, samhälle
Donkeymans föräldrar tog med honom till flera av de klassiska debatterna i Vasaparken på 50-talet. Det var politiska debatter mellan till exempel Tage Erlander och Bertil Ohlin. Där modern "höll på" Professor Ohlin.
De debatterna var av en helt annan kaliber än dagens TV-styrda jippon. Där stod de båda kombattanterna i var sin talarstol. Utan bisittare, utan någon som sökte fakta, utan manus och de debatterade rätt upp och ned. Ett par timmar i sträck med blixtsnabba replikskiften. Som drog ned skrattsalvor, applåder och hurrarop. Utan någon programledare som snuttifierade debatten och "röjde plats" för underhållningsinslag.
Den gången var det debatten som var huvudsaken. Och det samlades publik i samma omfattning som på Allsvenska matcher. Publik som lyssnade. Även på motsidans argument.
Därför att då var det argument som gällde. Dagens slagordsdebatt var ännu långt i framtiden. Dess värre tror Donkeyman att merparten av den moderna tidens politiker inte är i stånd till att genomföra den sortens debatt. Lika lite som de är i stånd att hålla ett riktigt bra tal.
Retorik
Ordet "Retorik" används i dag av många som ett förklenande uttryck som kan översättas med "bara ord - ingen substans". Inget kan vara mer felaktigt. "Retorik" betyder talarkonst. Det vill säga konsten att hålla tal. En gång i tiden var "retorik" en högt ansedd konst. En konst som varje student förväntades ha åtmindstone någon viss förmåga i att utöva.
Donkeymans moder tvingade iväg den unge sonen på kurser i retorik och till skrivmaskinskurs. Kurser som på den tiden var en del av skolans verksamhet. De var frivilliga men gratis och gick efter ordinarie skoldagen var slut. Till Donkeymans stora irritiation. Men kunskapen att kunna skriva på en skrivmaskin med många nedslag per minut och utan att se på tangenterna har varit en av de bästa lärdomar som Donkeyman fått med sig i livet. Liksom insikten i de grundläggande kunskaperna i att hålla ett bra tal.
Skolans retorikundervisning förde Donkeyman till diverse talartävlingar. Ja, käre läsare du läste rätt. Talartävlingar. Detta gick till så att de unga och lovande retorikerna fick en tes som de skulle försvara. Vanligen förberedde man sig i femton minuter och fick sedan fem minuter på sig att försvara tesen inför en kritisk jury. Vilket var en god skola.
Nu i helgen installerades firma J&J i ledningen för Sosseriet. Och herr Juholt höll sitt så kallade "linjetal". Till Donkeymans stora glädje och uppskattning visade det sig att karln faktiskt KAN hålla tal. Inte bara det - han kan hålla BRA tal. Vad underbart. Äntligen en person med retorisk förmåga. Undras hur mycket han skriver själv av sina tal. Tänk om vi har fått en så god cigar som en partiledare som inte bara kan hålla tal utan även kan skriva dem.
Medias "Sossologer" har därefter analyserat talet till atomer för att få en fingervisning om vilken väg han tänker styra den (s)-märkta skutan. Utan att komma till något annat än gissningar och svada.
Men verkligheten är ju att Juholt inte höll ett tal för väljarna. Han höll ett tal för Rörelsen. För de redan frälsta. Ett tal som var en del av en sedan länge fastställd liturgi där Rörelsen sluter upp bakom sin ledare i fullständig enighet. Och det gjorde han på ett utmärkt sätt.
Donkeyman snappade ändå upp ett par små korn. Juholt sade att han "ville lyssna på människorna som påverkas av besluten". Vilket i så all innebär en revolution och en kursändring inom (s). Tidigare har det varit HSB (Han Som Bestämmer) som har pekat med hela handen som har bestämt först, därefter har människorna fått finna sig i och inrätta sig efter vad som har blivit bestämt.
Det andra lilla kornet var den totala och befriande frånvaron av en retorik som utmålade Alliansens företrädare som onda människor som har som sin enda målsättning att ytterligare berika de redan rika på bekostnad av de fattiga. Tänk om vi slipper höra det tramset i framtiden och i stället får en politisk debatt där de (s)-märkta faktiskt vill göra själva.
Drömdebatten
Nu när Sosseriet har en talare som chef kanske vi kan få en "revival" på Vasaparksduellerna. Tänk er en debatt mellan Juholt och Reinfeldt. En debatt som inte har regisserats sönder av "experter" i SvT eller TV4.
Debatten bör vara mest möjligt fri men någon form av reglerad talartid måste finnas. Då föreslår Donkeyman en begränsning av tiden för inlägg i stället för en begränsning av total talartid.
Donkeyman kan tänka sig detta format kopierat från ishockeyn. Man börjar med tre debatter om 20 minuter effektiv talartid. Där man stoppar klockan vid varje uppehåll eller longör. Parterna får välja var sitt ämne för de två första debatterna. Den som valt börjar med 3 min inledning. Därefter är det fri debatt men inte något inlägg får överstiga 2 min. Sista fem minuterna av varje debatt minskar man till max 1 min per inlägg. Total effektiv debattid 20 min.
Den sista och tredje debatten har en annan form. Den delas i fyra ämnen. Debattanterna turas om att välja ämne. Inledning av den som valt ämne 1 min. Därefter replikskifte med max 30 sek per replik. Till totalt 5 minuters debattid.
Så slutar man med "sudden". Debattörerna turas om att ställa frågor. Varje fråga för ta högst 30 sek att ställa. Den andre får svara på 30 sek. Därefter två 15 sek repliker per debattör. Totalt fyra frågor ställs.
Och slutligen "straffläggning" i form av 5 frågor från vardera kombattanten. I tur och ordning. Frågan får ta 15 sek. Svaret 15 sek. Ingen replik.
Inga bisittare eller annan hjälp tillåts. Manus och skrivna stolpar är dock tillåtna. Förbjudet att "kasta upp" svårkontrollerade siffror eller fakta. Kanske man till och med skulle ha "videodömning" i form av en panel med oberoende experter som blixtsnabbt kollar sådana icke allmänt kända siffror och fakta på en gång, där och då. Domare i form av tidtagare och konferencier. Tidtagningen visas på storskärm.
Detta skulle jag vilja se dagens politiker klara av. Juholt vs Reinfeldt vore nog en intressant match. Det är nog inte heller något tvivel om att Borg skulle klara en ekonomidebatt, låt oss bara hoppas att det nya (s)-märkta stjärnskottet Waidelich också har ordets gåva.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, håkan juholt, socialdemokraterna, samhälle
måndag 21 mars 2011
Utrensning
Nu rullar fler huvuden inom Socialdemokratin. Både herr Östros och fru Johansson rensas ut ur Högsta Sosseten, dvs Partiets VU. Ersättare tippas bli herr Damberg och fru Palm.
Samtidigt har alla Sossologer försökt tyda i vilken riktning partiet skall gå nu. Damberg beskrivs som "partiets mittfåra" medan Palm definitivt är "vänster". Firman J&J beskrivs också som "vänster" och de flesta Sossologer i pressen antyder att nu kommer partiet att göra ett stort steg åt det hållet. Vilket naturligtvis kommer att bli besvärligt för den firman som redan befinner sig på vänsterkanten. Det kommer att bli trångt därute och varför skall man rösta på "kopian", dvs (v), när man kan rösta på "originalet", dvs (s).
Donkeyman som ju inte hade hört talas om Ayatollah Juholt förrän han dök upp som kandidat till partiledarposten har ägnat en del tid sedan sist åt att googla på honom. Samt på att läsa tidningsartiklar. Utan att bli särdeles klokare. Det är alldeles uppenbart att man väljer att tillsätta en partiledare som inte någon utomstående egentligen vet vad denne står för politiskt.
Ur diverse tidningsartiklar har Donkeyman fiskat upp detta:
Slutligen har jag fiskat upp ett par spänstiga förslag som sagde Juholt har kommit med under sin kommunalpolitiska karriär. Förslag som antagligen kommer att bli lika klassiska som Jämtins "butler" och "könsneutrala toaletter". Donkeyman kan inte undanhålla detta från sina trogna läsare.
Han har föreslagit att man skall asfaltera stadsparken för att kommunen skall slippa klippa gräsmattorna. Han har också föreslagit att stoppa datoriseringen av kommunhuset för att spara pengar.
Det är alldeles klart att alla vi Sossologie studerande kommer att gå intressanta tider till mötes.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik, samhälle
Samtidigt har alla Sossologer försökt tyda i vilken riktning partiet skall gå nu. Damberg beskrivs som "partiets mittfåra" medan Palm definitivt är "vänster". Firman J&J beskrivs också som "vänster" och de flesta Sossologer i pressen antyder att nu kommer partiet att göra ett stort steg åt det hållet. Vilket naturligtvis kommer att bli besvärligt för den firman som redan befinner sig på vänsterkanten. Det kommer att bli trångt därute och varför skall man rösta på "kopian", dvs (v), när man kan rösta på "originalet", dvs (s).
Donkeyman som ju inte hade hört talas om Ayatollah Juholt förrän han dök upp som kandidat till partiledarposten har ägnat en del tid sedan sist åt att googla på honom. Samt på att läsa tidningsartiklar. Utan att bli särdeles klokare. Det är alldeles uppenbart att man väljer att tillsätta en partiledare som inte någon utomstående egentligen vet vad denne står för politiskt.
Ur diverse tidningsartiklar har Donkeyman fiskat upp detta:
- Juholt är en färgstark ledare. En person som både inspirerar och kommer med många idéer och inspel.
- Juholt är ansvarig för de stora nedskärningarna i försvaret under modern tid. Han har dessutom drivit linjen att lägga ned värnplikten.
- Juholt är positiv till EU
- Men det kanske viktigaste är att påfallande många beskriver honom som en gammaldags Gråsosse. En industrisosse. Inte någon Vänstersosse. Han skall vara utpräglat pragmatisk och resultatorienterad. Han påstås vara mer lik Göran än Mona. Vilket inte riktigt är hur han har utmålats i pressen.
- Samma källor anger att hans retorik är långt mer mot vänster än hans handlingar. Dessutom påstås han inte tycka om (mp) och (v).
Slutligen har jag fiskat upp ett par spänstiga förslag som sagde Juholt har kommit med under sin kommunalpolitiska karriär. Förslag som antagligen kommer att bli lika klassiska som Jämtins "butler" och "könsneutrala toaletter". Donkeyman kan inte undanhålla detta från sina trogna läsare.
Han har föreslagit att man skall asfaltera stadsparken för att kommunen skall slippa klippa gräsmattorna. Han har också föreslagit att stoppa datoriseringen av kommunhuset för att spara pengar.
Det är alldeles klart att alla vi Sossologie studerande kommer att gå intressanta tider till mötes.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik, samhälle
fredag 18 mars 2011
Redundans
Donkeyman drar sig till minnes när han på 1960-talet jobbade på den stolta ångaren s/s "Waxholm". Med jämna mellanrum hade vi 50 säckar med koks som fraktgods till Sandhamns Värdshus. Spis och uppvärmning eldades nämligen med koks. Långt in på 1970-talet. Många frågade värdshusvärden Calle Zaar varför han inte moderniserade. Och svaret var alltid: "Strömavbrott en gång i veckan. Skall jag stänga krogen bara för att strömmen går?"
För 30 år sedan bodde Donkeyman i en gammal villa ute på Blidö. Även där var det strömavbrott ungefär en gång i veckan. Men villan var utrustad med kakelugn och vedspis. Donkeyman hade ett stort lager med koks och ved som reservbränsle till värmepannan och rörsystemet var byggt så att det gick med självcirkulation. Dessutom hade han ett litet dieseldrivet kraftverk stående. Så att det gick att se viktiga matcher på TV även om strömmen hade vissnat.
Inom ingenjörskonsten betyder ordet "Redundans" att man har reservsystem så att ett bortfall av någon viktig komponent inte innebär att processen måste stoppa. Som fartygsmaskinist jobbar Donkeyman dagligen med sådana system. Det är stand-byenheter, nödgeneratorer och så vidare, och så vidare, och så vidare - i all oändlighet. Och allt detta provas och kontrolleras med jämna mellanrum.
På samma sätt kan man hävda att krögaren Calle Zaar uppehöll en redundans för sin rörelse. Han behövde inte avstå från inkomster bara för att strömmen vissnade. Och Donkeyman hade utmärkt redundans för sin villa. Ett strömavbrott förändrade inte livet, däremot blev det kanske lite mindre bekvämt.
Man kan också ge sig ut i samhället i stort och studera vilken redundans som finns.
I "Donkeyman Towers", det vill säga Donkeymans containerliknande bostad på taket av Tromsø är tåligheten för strömavbrott minimal. Det är direktverkande elelement. Utan ström blir det kallt ganska så omgående. Det går inte heller att laga mat. Varmvattnet kommer att kallna ganska snart och med tiden upphör vattentrycket helt och hållet. Kyl- och Frys kommer att stanna. Redan inom något dygn är det dags att kasta de varor som förvaras där. Internet kommer att ligga nere. Inom något dygn är mobiltelefonerna urladdade. Sker detta på vintern blir lägenheten obeboelig ganska snabbt. (Å andra sidan kunde Donkeyman ha ett litet elverk stående ute på altanen. Men då kommer nästa problem, var skall han förvara bränslet utan att skapa en brandrisk i stället). Den enda redundans som Donkeyman håller sig med är reservbelysning, nödproviant, nödförråd av drycker och cigarrer, en bra sovsäck och varma kläder.
Skulle det visa sig att strömavbrottet är av allmän karaktär och blir varaktigt så stannar mycket annat i samhället. Donkeyman får inte sin eftermiddagspilsner därför att ölpumparna inte fungerar. Allt av kassaapparater slutar att fungera så butikerna kommer att stänga. Minibankerna upphör att fungera och det hjälper inte att gå in på ett bankkontor. Beskedet kommer att bli att man inte har kontakt med datasystemet så det blir "tji stålar". I takt med att bilar och bussar kör upp sitt bränsle så upphör trafiken. Bensinpumparna fungerar inte. Och i takt med att back-up batterierna till mobilsändarna kroknar så upphör mobilnätet. Samma gäller för övrigt numera även för det fasta telenätet. Ett allmänt strömavbrott i några dagar kommer att sätta samhället på stora prov. Skulle det bli frågan om ett omfattande avbrott som varar i veckor kommer sannolikt det mesta att upphöra. Donkeyman har personlig redundans i form av alltid ha ganska gott om cash men "that's it".
Tänk er: Inga pengar, ingen telefon, inget Internet, ingen belysning, ingen värme, inga butiker (och håller de öppet utan kassa så tar ändå varorna snart slut), ingen trafik, inga tåg, inget flyg, inga bilar. Och så vidare .......
Men det här är väl ändå att måla fanen på väggen. Ja visst är det så. Men det är trots allt inte helt otänkbart. Varje tekniker kan tänka ut ett scenario där just detta skulle kunna inträffa.
Vad är egentligen roten till händelserna i det Japanska kärnkraftverket. Väldigt schabloniserat kan man säga att strömmen gick, sedan havererade reservkraften och slutligen havererade reserven för reserven. Varefter processen började leva sitt eget liv. Visst var det en jordbävning som stoppade strömtillförseln och visst var det en tsunami som tog knäcken på reservsystemen men det är inte helt otänkbart att något liknande skulle kunna hända i Sverige också. Utan jordskalv och tsunami.
Antag att det sker en större explosion i ett centralt beläget ställverk. Eller antag att en förnyad Gudrunstorm bestämmer sig för att förvandla några centrala kraftledningsgator till förhuggningar*. Då kommer kraftförsörjningen till kärnkraftverket att "ta kväll" till dess "någon" har röjt upp och reparerat. Men det är inte bara kraftverket utan hela distriktet som är utan ström. Och landsvägarna är också belamrade med diverse bråte efter "Gudrun 2" (eller vad stormen nu kommer att heta) så det tar lång tid att transportera fram folk och förnödenheter.
När den yttre strömförsörjningen stoppar hoppar reservkraften i form av ett antal dieseldrivna kraftverk igång. Men den senaste påfyllningen av dieselolja innehöll dess värre en förorening av så kallade "catfines". Därför att bunkeroljekusken hade frestats att köra ett "svartlass" med utskottsolja på natten innan han levererade till kärnkraftverket. Dieslarna hoppar alltså i gång som de skall men ganska snart slipas bränslepumparna sönder, de börjar ryka och tappar orken. För att slutligen vissna. En efter en. (Just detta scenario har Donkeyman varit med om - fast inte i ett kärnkraftverk). Resultatet blir att nu är vi inne på Reservsystem 2 som innebär batteridrift.
Men de stora batteriställen orkar inte dra några pumpsystem mer än ett fåtal timmar. Och nu är vi inne på en kapplöpning med tiden när det gäller att få fram ström till kraftverket. Reparera kraftledning och ställverk, köra in portabla aggregat, felsöka och få fart på reservkraggarna eller masstransportera batterier. Men först måste man röja upp en väg. Det tar inte så lång tid innan kraftverket börjar "leva sitt eget liv". Här kommer det att råda dramatik.
Nu skriver inte Donkeyman detta inlägg för att polemisera för eller mot kärnkraft. Den debatten skjuter vi upp till en senare artikel. Däremot vill Donkeyman visa på att vi nu lever i ett samhälle som på många sätt är lika stabilt som ett "korthus". Även utan kärnkraft. Därför att vi är så totalt beroende av elektrisk ström att vi helt enkelt inte klarar ett längre avbrott. Och då ställs två frågor på sin spets. Dels varifrån skall vi få strömmen. Men också hur skall distributionsnätet organiseras. Det är frågor vi måste "ta tag i". Vi kan inte överlämna den debatten enbart till miljörörelsen.
Det vi däremot KAN göra något med är just redundansen. Redundans i kraftnäten. Samt reservkraft till viktiga funktioner. Och just reservkraften är en stor akilleshäl. Vi kan nog ganska säkert anta att kärnkraftverkens reservaggregat tillhör de mest välskötta och kontrollerade som över huvud taget finns. Men det visar sig att när "det stora mörkret" infinner sig så klickar reservkraften vid sjukhus och andra anläggningar alldeles för ofta.
Donkeyman vet om en jättelik processindustri som förlorade strömförsörjningen nu i helgen. Och där reservkraften klickade. Trots att där finns stora ånganläggningar och det hanteras en mängd med giftiga läskigheter. Och detta är sannerligen inte något ovanligt. Donkeyman vet också om flera exempel där reservkraften visserligen har startat som den skall, men eftersom man inte har kört några längre tider så visar det sig att när den skall gå timme efter timme, kanske i flera dygn, så kroknar prylarna. Sådant här sker gång på gång - landet runt.
* En "minerad förhuggning" var något Donkeyman lärde sig att arrangera under militärtjänsten. Genom att på ett vetenskapligt sätt fälla träd över vägen och sedan på ett listigt sätt minera området skulle man fördröja framryckningen för fi.
Läs även andra bloggares åsikter om energi, kärnkraft, politik, ekonomi
För 30 år sedan bodde Donkeyman i en gammal villa ute på Blidö. Även där var det strömavbrott ungefär en gång i veckan. Men villan var utrustad med kakelugn och vedspis. Donkeyman hade ett stort lager med koks och ved som reservbränsle till värmepannan och rörsystemet var byggt så att det gick med självcirkulation. Dessutom hade han ett litet dieseldrivet kraftverk stående. Så att det gick att se viktiga matcher på TV även om strömmen hade vissnat.
Inom ingenjörskonsten betyder ordet "Redundans" att man har reservsystem så att ett bortfall av någon viktig komponent inte innebär att processen måste stoppa. Som fartygsmaskinist jobbar Donkeyman dagligen med sådana system. Det är stand-byenheter, nödgeneratorer och så vidare, och så vidare, och så vidare - i all oändlighet. Och allt detta provas och kontrolleras med jämna mellanrum.
På samma sätt kan man hävda att krögaren Calle Zaar uppehöll en redundans för sin rörelse. Han behövde inte avstå från inkomster bara för att strömmen vissnade. Och Donkeyman hade utmärkt redundans för sin villa. Ett strömavbrott förändrade inte livet, däremot blev det kanske lite mindre bekvämt.
Man kan också ge sig ut i samhället i stort och studera vilken redundans som finns.
I "Donkeyman Towers", det vill säga Donkeymans containerliknande bostad på taket av Tromsø är tåligheten för strömavbrott minimal. Det är direktverkande elelement. Utan ström blir det kallt ganska så omgående. Det går inte heller att laga mat. Varmvattnet kommer att kallna ganska snart och med tiden upphör vattentrycket helt och hållet. Kyl- och Frys kommer att stanna. Redan inom något dygn är det dags att kasta de varor som förvaras där. Internet kommer att ligga nere. Inom något dygn är mobiltelefonerna urladdade. Sker detta på vintern blir lägenheten obeboelig ganska snabbt. (Å andra sidan kunde Donkeyman ha ett litet elverk stående ute på altanen. Men då kommer nästa problem, var skall han förvara bränslet utan att skapa en brandrisk i stället). Den enda redundans som Donkeyman håller sig med är reservbelysning, nödproviant, nödförråd av drycker och cigarrer, en bra sovsäck och varma kläder.
Skulle det visa sig att strömavbrottet är av allmän karaktär och blir varaktigt så stannar mycket annat i samhället. Donkeyman får inte sin eftermiddagspilsner därför att ölpumparna inte fungerar. Allt av kassaapparater slutar att fungera så butikerna kommer att stänga. Minibankerna upphör att fungera och det hjälper inte att gå in på ett bankkontor. Beskedet kommer att bli att man inte har kontakt med datasystemet så det blir "tji stålar". I takt med att bilar och bussar kör upp sitt bränsle så upphör trafiken. Bensinpumparna fungerar inte. Och i takt med att back-up batterierna till mobilsändarna kroknar så upphör mobilnätet. Samma gäller för övrigt numera även för det fasta telenätet. Ett allmänt strömavbrott i några dagar kommer att sätta samhället på stora prov. Skulle det bli frågan om ett omfattande avbrott som varar i veckor kommer sannolikt det mesta att upphöra. Donkeyman har personlig redundans i form av alltid ha ganska gott om cash men "that's it".
Tänk er: Inga pengar, ingen telefon, inget Internet, ingen belysning, ingen värme, inga butiker (och håller de öppet utan kassa så tar ändå varorna snart slut), ingen trafik, inga tåg, inget flyg, inga bilar. Och så vidare .......
Men det här är väl ändå att måla fanen på väggen. Ja visst är det så. Men det är trots allt inte helt otänkbart. Varje tekniker kan tänka ut ett scenario där just detta skulle kunna inträffa.
Vad är egentligen roten till händelserna i det Japanska kärnkraftverket. Väldigt schabloniserat kan man säga att strömmen gick, sedan havererade reservkraften och slutligen havererade reserven för reserven. Varefter processen började leva sitt eget liv. Visst var det en jordbävning som stoppade strömtillförseln och visst var det en tsunami som tog knäcken på reservsystemen men det är inte helt otänkbart att något liknande skulle kunna hända i Sverige också. Utan jordskalv och tsunami.
Antag att det sker en större explosion i ett centralt beläget ställverk. Eller antag att en förnyad Gudrunstorm bestämmer sig för att förvandla några centrala kraftledningsgator till förhuggningar*. Då kommer kraftförsörjningen till kärnkraftverket att "ta kväll" till dess "någon" har röjt upp och reparerat. Men det är inte bara kraftverket utan hela distriktet som är utan ström. Och landsvägarna är också belamrade med diverse bråte efter "Gudrun 2" (eller vad stormen nu kommer att heta) så det tar lång tid att transportera fram folk och förnödenheter.
När den yttre strömförsörjningen stoppar hoppar reservkraften i form av ett antal dieseldrivna kraftverk igång. Men den senaste påfyllningen av dieselolja innehöll dess värre en förorening av så kallade "catfines". Därför att bunkeroljekusken hade frestats att köra ett "svartlass" med utskottsolja på natten innan han levererade till kärnkraftverket. Dieslarna hoppar alltså i gång som de skall men ganska snart slipas bränslepumparna sönder, de börjar ryka och tappar orken. För att slutligen vissna. En efter en. (Just detta scenario har Donkeyman varit med om - fast inte i ett kärnkraftverk). Resultatet blir att nu är vi inne på Reservsystem 2 som innebär batteridrift.
Men de stora batteriställen orkar inte dra några pumpsystem mer än ett fåtal timmar. Och nu är vi inne på en kapplöpning med tiden när det gäller att få fram ström till kraftverket. Reparera kraftledning och ställverk, köra in portabla aggregat, felsöka och få fart på reservkraggarna eller masstransportera batterier. Men först måste man röja upp en väg. Det tar inte så lång tid innan kraftverket börjar "leva sitt eget liv". Här kommer det att råda dramatik.
Nu skriver inte Donkeyman detta inlägg för att polemisera för eller mot kärnkraft. Den debatten skjuter vi upp till en senare artikel. Däremot vill Donkeyman visa på att vi nu lever i ett samhälle som på många sätt är lika stabilt som ett "korthus". Även utan kärnkraft. Därför att vi är så totalt beroende av elektrisk ström att vi helt enkelt inte klarar ett längre avbrott. Och då ställs två frågor på sin spets. Dels varifrån skall vi få strömmen. Men också hur skall distributionsnätet organiseras. Det är frågor vi måste "ta tag i". Vi kan inte överlämna den debatten enbart till miljörörelsen.
Det vi däremot KAN göra något med är just redundansen. Redundans i kraftnäten. Samt reservkraft till viktiga funktioner. Och just reservkraften är en stor akilleshäl. Vi kan nog ganska säkert anta att kärnkraftverkens reservaggregat tillhör de mest välskötta och kontrollerade som över huvud taget finns. Men det visar sig att när "det stora mörkret" infinner sig så klickar reservkraften vid sjukhus och andra anläggningar alldeles för ofta.
Donkeyman vet om en jättelik processindustri som förlorade strömförsörjningen nu i helgen. Och där reservkraften klickade. Trots att där finns stora ånganläggningar och det hanteras en mängd med giftiga läskigheter. Och detta är sannerligen inte något ovanligt. Donkeyman vet också om flera exempel där reservkraften visserligen har startat som den skall, men eftersom man inte har kört några längre tider så visar det sig att när den skall gå timme efter timme, kanske i flera dygn, så kroknar prylarna. Sådant här sker gång på gång - landet runt.
* En "minerad förhuggning" var något Donkeyman lärde sig att arrangera under militärtjänsten. Genom att på ett vetenskapligt sätt fälla träd över vägen och sedan på ett listigt sätt minera området skulle man fördröja framryckningen för fi.
Läs även andra bloggares åsikter om energi, kärnkraft, politik, ekonomi
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)