Som alla mina trogna läsare observerat så har jag tagit mig en liten "Time Out". Det var egentligen inte planerat men dag efter dag dök det upp en massa saker som jag måste ta hand om. Äsch - jag skriver ett par rader i morgon i stället. Blev upprepat gång på gång.
Och plötsligt hade den stora livstjuven "tiden" snott en månad av min dyrbara levnad. Så nu är det sista Oktober. Det har varit ett par höststormar (eller åtmindstone höstkulingar). Det har varit ett litet utbrott av vinter. Och nu är det grått och trist. Som vanligt vid årstiden. Lågtrycken står i kö för att passera vårt land.
Men sagda Oktober har också inneburit en mängd med arbete som inte var planerat. Vilket givetvis är glädjande. Nya och friska pilsnerpengar mottages alltid med glädje. Speciellt med tanke på att "Kemneren" just har avsänt ett par blytunga räkningar i form av kvarskatt som skall betalas den 10.11 och 15.12. Vilket blir en dränering av Donkeymans Bankkonto.
Visserligen något som varit förväntat, uträknat och klart sedan länge. Men Donkeyman förfaller gärna till "strutsmentalitet" när det gäller den egna ekonomin. Den där stora räkningen i November har ännu inte kommit - alltså finns den inte.
För övrigt jobbar Donkeyman med ett intressant projekt som det ännu är lite för tidigt för att avslöja. Men information kommer snart.
söndag 31 oktober 2010
måndag 4 oktober 2010
Valanalys (3) - Valsystemet
Donkeyman har vid flera tillfällen skrivit om valsystemet. Valet år 2010 ger honom mer "vatten på sin kvarn" och han återkommer därmed till detta intressanta ämne.
Proportionalitet
Hur man än vänder och vrider på sig så är det valsystemet som avgör utgången av ett val. Även om vi har fri och lika rösträtt så "väger" samma röst olika tungt beroende på var den har avgivits. Det är bara något val tillbaka som USA, UK och Norge hade gemensamt att det parti som fått de flesta rösterna hade förlorat valet när man räknar i mandat - och därmed inte fått makt och inflytande.
I USA och England är detta en följd av att man arbetar med enmansvalkretsar där varje valkrets förutsätts vara lika stor (i röster räknat). Detta system ger (vanligen) klara utslag i form av starka regeringar men samtidigt så blir de som inte vinner valet i praktiken helt utan inflytande. Det här valsystemet innehåller också en komplicerad matematik som hanteras av partiernas experter i samband med den kontinuerliga revisionen av valkretsarnas indelning.
I Sverige och Norge har vi proportionella val. Men trots detta har de här två länderna olika syn på vad som är demokrati. Den Svenska synen är att varje röst skall betyda lika mycket, vilket givetvis gör att de befolkningstäta områdena blir "tyngre" än glesbygden. I Norge anses detta odemokratiskt, här ger man landsbygden en fördel. Alltså är till exempel en Finnmarking värd ungefär 50% mer än en Oslobo. Den Norska Röd/Gröna regeringen sitter också i kraft av just detta valsystem.
Ett system som vi Svenskar anser vara odemokratiskt. Men jag vill påpeka att ett antal av mina Norska vänner har inte någon som helst förståelse för det Svenska systemet. Tvärtom - de anser att det är odemokratiskt att stora regioner i Sverige har så litet inflytande i Riksdagen i jämförelse med de stora tätområdena runt städerna.
Det är helt enkelt så att regionalt inflytande står i motsats mot total proportionalitet. När dagens Svenska system infördes hade vi 5 partier i Riksdagen och det fanns absolut inte något som antydde att det skulle bli fler. Därför hamnade den nedre gränsen vid 4% och antalet utjämningsmandat med tillhörande matematik anpassades för att ge god proportionalitet.
Sedan dess har KD, NyD, MP och SD gjort sin entré i maktens korridorer. Och med 8 partier blir antalet utjämningsmandat för litet för att ge perfekt proportionalitet. De små partierna missgynnas på bekostnad av de stora. Den här gången var det (s) som drog vinstlotten i denna tombola men det kunde lika gärna ha varit (m). Och då hade i stället Alliansen fått egen majoritet.
Självfallet måste man göra något åt detta. Därför att i Sverige har vi valt att prioritera matematisk rättvisa framför regionernas representation. Problemet är bara att de stora partierna självfallet inte ser detta som någon viktig fråga eftersom det är de själva som gynnas. Och så länge den hårda blockpolitiken råder lär inte småpartierna slå sig samman om att söka en förändring.
Donkeyman anser att detta problem bör lösas genom att spärrgränsen höjs ett par procent. En gräns på 6% skulle "rensa" i partifloran. Det skulle antagligen leda till att den strikta blockpolitiken bröts upp och till att det blev klarare majoriteter. När man satte gränsen till 4% valde man den siffran enbart därför att inte något av de dåvarande partierna skulle riskera att falla ur. På den tiden låg (s) kontinuerligt strax över 45% och man behövde dåvarande kommunisternas stöd för att skapa egen majoritet. Hade kommunisterna åkt ur så hade också (s)-regeringen fallit. Något som också manifisterades i den så kallade "Kamrat 4%" som varje val ställde upp för att rädda dem.
Valets genomförande
Det har redan skrivits spaltkilometrar om det sorgliga spektakel som utspelat sig i samband med rösträkningen i diverse orter. Dessutom antyds att detta har varit "normalt" i många år, det är bara så att detta var första gången som siffrorna var så "tighta" att pressen har närbevakat kontrollräkningen.
Den som har läst tidningarna har också fått all info som behövs för att inse varför det har blivit så här. Men märkligt nog har inte någon gjort en större sak om denna orsak. Som beror på ren och skär okunnighet bland funktionärerna. En kombination av dålig utbildning och bristfälliga procedurer.
Valförrättarna och alla andra som genomför valet har i de flesta fall över huvud taget inte någon som helst utbildning för denna uppgift. Det finns inte heller några klart fastställda procedurer med CheckListor och liknande som styr upp verksamheten.
Med tanke på vad ett val kostar och vilken betydelse det har så är detta inte något mindre än en ren och skär SKANDAL. Självfallet skulle i vart fall föreståndaren och dennes ersättare men helst alla som som är valfunktionärer ha genomgått en kurs. Antagligen räcker det med en dagskurs som rimligen avslutas med prov och utfärdande av certifikat. Hade detta varit genomfört skulle vi ha sluppit uppleva årets fiasko. Dessutom måste deras arbete styras upp genom strikta procedurer som är fästa på papper i form av "Check Lists".
Kryss / Strykning / Slängare
Donkeyman tycker att systemet med kryssning är ett stort steg framåt. Speciellt att det inte krävs fler kryss än att det ligger inom det möjligas ram att flytta upp någon på listan.
Men Donkeyman saknar möjligheten att stryka kandidater. Den som är politiskt aktiv ser ofta personer på det egna partitets lista som han inte "har sans för". Här och nu kan Donkeyman erkänna att han till och med helt och hållet har avstått från att rösta vid ett tillfälle därför att "hans parti" hade en i Donkeymans ögon totalt "osmaklig" person på listan. Hellre än att komma i skada för att hjälpa den personen till ett uppdrag vid maktens köttgrytor avstod han från att rösta.
Fast egentligen skulle Donkeyman vilja gå ännu ett steg längre. I Norska val har man ett system med så kallade "slängare". Det vill säga att man under en speciell rubrik kan föra på ett eller flera namn från ett annat parti på valsedeln. Det ger inte någon röst på det partiet. Däremot funkar "slängaren" precis som om någon av det partiets väljare hade kryssat personen. Det vill säga - man påverkar deras interna rangordning, inte något annat.
Läs även andra bloggares åsikter om val 2010, valsystem
Proportionalitet
Hur man än vänder och vrider på sig så är det valsystemet som avgör utgången av ett val. Även om vi har fri och lika rösträtt så "väger" samma röst olika tungt beroende på var den har avgivits. Det är bara något val tillbaka som USA, UK och Norge hade gemensamt att det parti som fått de flesta rösterna hade förlorat valet när man räknar i mandat - och därmed inte fått makt och inflytande.
I USA och England är detta en följd av att man arbetar med enmansvalkretsar där varje valkrets förutsätts vara lika stor (i röster räknat). Detta system ger (vanligen) klara utslag i form av starka regeringar men samtidigt så blir de som inte vinner valet i praktiken helt utan inflytande. Det här valsystemet innehåller också en komplicerad matematik som hanteras av partiernas experter i samband med den kontinuerliga revisionen av valkretsarnas indelning.
I Sverige och Norge har vi proportionella val. Men trots detta har de här två länderna olika syn på vad som är demokrati. Den Svenska synen är att varje röst skall betyda lika mycket, vilket givetvis gör att de befolkningstäta områdena blir "tyngre" än glesbygden. I Norge anses detta odemokratiskt, här ger man landsbygden en fördel. Alltså är till exempel en Finnmarking värd ungefär 50% mer än en Oslobo. Den Norska Röd/Gröna regeringen sitter också i kraft av just detta valsystem.
Ett system som vi Svenskar anser vara odemokratiskt. Men jag vill påpeka att ett antal av mina Norska vänner har inte någon som helst förståelse för det Svenska systemet. Tvärtom - de anser att det är odemokratiskt att stora regioner i Sverige har så litet inflytande i Riksdagen i jämförelse med de stora tätområdena runt städerna.
Det är helt enkelt så att regionalt inflytande står i motsats mot total proportionalitet. När dagens Svenska system infördes hade vi 5 partier i Riksdagen och det fanns absolut inte något som antydde att det skulle bli fler. Därför hamnade den nedre gränsen vid 4% och antalet utjämningsmandat med tillhörande matematik anpassades för att ge god proportionalitet.
Sedan dess har KD, NyD, MP och SD gjort sin entré i maktens korridorer. Och med 8 partier blir antalet utjämningsmandat för litet för att ge perfekt proportionalitet. De små partierna missgynnas på bekostnad av de stora. Den här gången var det (s) som drog vinstlotten i denna tombola men det kunde lika gärna ha varit (m). Och då hade i stället Alliansen fått egen majoritet.
Självfallet måste man göra något åt detta. Därför att i Sverige har vi valt att prioritera matematisk rättvisa framför regionernas representation. Problemet är bara att de stora partierna självfallet inte ser detta som någon viktig fråga eftersom det är de själva som gynnas. Och så länge den hårda blockpolitiken råder lär inte småpartierna slå sig samman om att söka en förändring.
Donkeyman anser att detta problem bör lösas genom att spärrgränsen höjs ett par procent. En gräns på 6% skulle "rensa" i partifloran. Det skulle antagligen leda till att den strikta blockpolitiken bröts upp och till att det blev klarare majoriteter. När man satte gränsen till 4% valde man den siffran enbart därför att inte något av de dåvarande partierna skulle riskera att falla ur. På den tiden låg (s) kontinuerligt strax över 45% och man behövde dåvarande kommunisternas stöd för att skapa egen majoritet. Hade kommunisterna åkt ur så hade också (s)-regeringen fallit. Något som också manifisterades i den så kallade "Kamrat 4%" som varje val ställde upp för att rädda dem.
Valets genomförande
Det har redan skrivits spaltkilometrar om det sorgliga spektakel som utspelat sig i samband med rösträkningen i diverse orter. Dessutom antyds att detta har varit "normalt" i många år, det är bara så att detta var första gången som siffrorna var så "tighta" att pressen har närbevakat kontrollräkningen.
Den som har läst tidningarna har också fått all info som behövs för att inse varför det har blivit så här. Men märkligt nog har inte någon gjort en större sak om denna orsak. Som beror på ren och skär okunnighet bland funktionärerna. En kombination av dålig utbildning och bristfälliga procedurer.
Valförrättarna och alla andra som genomför valet har i de flesta fall över huvud taget inte någon som helst utbildning för denna uppgift. Det finns inte heller några klart fastställda procedurer med CheckListor och liknande som styr upp verksamheten.
Med tanke på vad ett val kostar och vilken betydelse det har så är detta inte något mindre än en ren och skär SKANDAL. Självfallet skulle i vart fall föreståndaren och dennes ersättare men helst alla som som är valfunktionärer ha genomgått en kurs. Antagligen räcker det med en dagskurs som rimligen avslutas med prov och utfärdande av certifikat. Hade detta varit genomfört skulle vi ha sluppit uppleva årets fiasko. Dessutom måste deras arbete styras upp genom strikta procedurer som är fästa på papper i form av "Check Lists".
Kryss / Strykning / Slängare
Donkeyman tycker att systemet med kryssning är ett stort steg framåt. Speciellt att det inte krävs fler kryss än att det ligger inom det möjligas ram att flytta upp någon på listan.
Men Donkeyman saknar möjligheten att stryka kandidater. Den som är politiskt aktiv ser ofta personer på det egna partitets lista som han inte "har sans för". Här och nu kan Donkeyman erkänna att han till och med helt och hållet har avstått från att rösta vid ett tillfälle därför att "hans parti" hade en i Donkeymans ögon totalt "osmaklig" person på listan. Hellre än att komma i skada för att hjälpa den personen till ett uppdrag vid maktens köttgrytor avstod han från att rösta.
Fast egentligen skulle Donkeyman vilja gå ännu ett steg längre. I Norska val har man ett system med så kallade "slängare". Det vill säga att man under en speciell rubrik kan föra på ett eller flera namn från ett annat parti på valsedeln. Det ger inte någon röst på det partiet. Däremot funkar "slängaren" precis som om någon av det partiets väljare hade kryssat personen. Det vill säga - man påverkar deras interna rangordning, inte något annat.
Läs även andra bloggares åsikter om val 2010, valsystem
måndag 27 september 2010
Valanalys (2) - Socialdemokratin
Socialdemokratin har varit den dominerande kraften i Svensk politik sedan den Allmänna Rösträtten infördes. Det är omöjligt att diskutera någon politisk fråga under den perioden utan att ta hänsyn till Sossarna. De har varit så mycket mer än ett parti - de har totalt dominerat det Svenska samhället. Fackföreningsrörelsen, Konsum, HSB, Hyresgästföreningen, ABF, Unga Örnar ..... "You name it" - allt har varit olika sidor av Socialdemokratin.
Men om valet år 2006 var ett dåligt val för Rörelsen så var valet 2010 en katastrof. Skall man förstå bakgrunden till denna så krävs en liten historisk tillbakablick. Så här ser Donkeyman på saken:
Partihistorien
Donkeyman menar att Socialdemokratin har utvecklats i några väl definierade steg.
1) Partiet formas.
Det "moderna" partiet formades efter WW1. Efter mångåriga interna stridigheter valde man reformismen framför revolutionen. De "revolutionära" bröt sig ut och bildade det som efter otaliga interna strider och splittringar utvecklats till dagens Vänsterparti. Ett parti som i dag till stora delar har samma åsikter som Sossarna hade för 40 år sedan.
2) Reformsossarna
De närmaste 50 åren kännetecknas av att Socialdemokratin bygger det moderna välfärdssamhället. Eller "Folkhemmet" som Per Albin kallade det. Man har ett konkret projekt som genomförs steg för steg. De sista murstenarna är Vänstertrafiken och Pensionsreformen. Då är projektet färdigt. Vi har nu kommit in på 1960-talet.
3) Betongsossarna
Nästa epok som sträcker sig fram till mitten av 1980-talet kan karakteriseras av att "Rörelsen" försvarade det man hade byggt upp. Perioden kännetecknas av tron på kollektivet som överlät åt Staten att styra våra liv. "Vi vet vad som är bäst för dig. Och om du inte vill göra det som är bäst för dig så skall vi se till att tvinga dig." Men perioden kännetecknades också av en omfattande ungdomsrevolt som Socialdemokratin aldrig lärde sig förstå. Jag ger bara några stickord: FNL-grupperna, Palestinarörelsen, Almarna, Mullvaden, Proggen, Kärnkraften, Miljörörelsen.
4) De Pragmatiska Sossarna.
Sakta men säkert utbröt det en ideologisk kamp inom Socialdemokratin. Det så kallade "Rosornas Krig" kom att stå mellan mer Ideologiskt inriktade (konservativa) och Pragmatiker (reformister). Med tiden vann pragmatikerna och deras höjdpunkt kom under Göran Perssons epok. En epok när en stor mängd av de tidigare institutionerna ändrades eller bröts ned. Man upplevde också en stor ekonomisk kris under 1990-talet. En kris som moderaterna under Carl Bildt och sossarna under Göran Persson löste i samförstånd.
5) Vingelsossarna
Efter Göran Persson har Sossarna under Mona Sahlin förflyttat politiken mot vänster. Samtidigt som Moderaterna har förflyttat sig mot mitten. Det Röd/Gröna projektet har tvingat (s) att överge 90-talets Pragmatiska förvaltningspolitik. Partiet har svängt vänster och blivit mer populistiskt.
Frågan är: "Vilken väg tar Socialdemokratin efter Valet 2010"?
Förändrat samhälle
Samhällets uppbyggnad och framför allt dess inre motsättningar har förändrats dramatiskt under de senaste 50 åren. In på 1960-talet kunde man identifiera följande samhällsklasser och huvudmotsättningar:
AA) De rika.
Till antalet väldigt få men samtidigt var de givetvis mycket inflytelserika.
BB) Bönder och Småföretagare
Dessa stod intressemässigt nära Medelklassen.
CC) Medelklassen.
I huvudsak tjänstemän från både industrin och det offentliga. Plus ett antal småföretagare och bönder.
DD) Arbetarklassen.
Den stora mängden. Arbetare på industrin men också inom det offentliga och jordbruket.
Arbetarklassen utgjorde den stora mängden av befolkningen. Den socialdemokratiska rörelsen tog tillvara deras intressen och hade därmed en naturlig majoritet bland rösterna. I många avseenden sammanföll Arbetarklassens intressen med Medelklassen och (s) hade stort stöd även där. Motsättningarna var i huvudsak mot Överklassen.
Skall man se lika förenklat på dagens samhälle så finner vi följande grupper och motsättningar:
AA) De Rika.
Precis som tidigare utgör de en liten grupp som fortfarande har stort inflytande
BB) Medelklassen.
Denna består av Bönder, Småföretagare, den tidigare Medelklassen plus den tidigare Arbetarklassen. Dagens industriarbetare är en högt avlönad expert som sköter komplicerade anläggningar. Den klassiska grovarbetaren eller "mannen på golvet" är en liten minoritet. Medelklassen utgör den absoluta majoriteten inom befolkningen. Vi talar om kanske 75% och de är i grunden nöjda med sin tillvaro. Det som de fruktar mer än något annat är att ramla "över kanten" ned i nästa grupp.
CC) Underklassen.
Till skillnad från tidigare så har det utvecklats en ren underklass som står utanför arbetsmarknaden. Den utgör en minoritet av befolkningen, kanske 15%, som man inte vinner några val på att tillvarata intressena för.
I den mån som man i dag kan tala om motsättningar så ligger de i Medelklassens rädsla för att drabbas av något (arbetslöshet, sjukdom, olycka, konkurs) som gör att man "ramlar ned" i Underklassen.
Det som har skett med Socialdemokratin är att man inte har lyckats vinna förtroende hos dagens moderna medelklass. Samtidigt har den klassiska arbetarklassen försvunnit. Partiets "naturliga" bas har helt enkelt smält samman.
Valrörelsen
Donkeyman anser att Socialdemokratin gjorde en direkt dålig valrörelse. Man spred upprörd negativ propaganda om regeringen. En propaganda som gick till direkta personangrepp, se till exempel affischkampanjen med Allianspolitikerna upp och ned försedda med etiketter av typen: "Oduglig", "Okunnig", "Kriminell" och så vidare. Antagligen retade man upp många potentiella väljare genom att sjunka så lågt propagandamässigt.
Samtidigt backade man inte upp denna upprörda kritik med någon egen trovärdig politik. Kanske detta var en följd av det Röd/Gröna samarbetet. Man avstod i vart fall från att tala om VAD MAN VILLE GÖRA. Det enda man informerade om var HUR DÅLIGA DE ANDRA ÄR. Märkligt är att trots att man valt denna strategi valde man av något märkligt skäl att avstå från att sätta fokus på utförsäkringarna och försämring av sjukkassan förrän helt på slutet. Trots att man där hade en verkligt bra sak.
I grund och botten lyckades de Röd/Gröna bara kommunicera ett enda budskap. Men det spred man desto tydligare. OM VI VINNER VALET KOMMER VI ATT HÖJA DIN SKATT. Utan att på något sätt klargöra vad vi skulle få för dessa nya skattepengar. På ett sådant budskap vinner man inte några val längre.
Huruvida det är så att Socialdemokratin har en bra politik som man inte klarar att kommunicera eller om det är så att man faktiskt lyckats kommunicera sin politik och förlorar därför att folk inte tycker det är någon bra politik blir sannolikt en fråga för en intensiv intern valanalys.
Framtiden
Donkeyman tror att Socialdemokratin måste skaffa sig nya målsättningar. Både lång- och kortsiktiga sådana. Målsättningar som är relevanta för 2010-talets invånare. Man måste veta i vilken riktning man vill utveckla samhället för att utveckla en bra politik.
Reformsossarna under Per Albin och Tage hade naturliga målsättningar. Dessa uppnådde man under Tages tid. Sedan försökte man bevara det bestående under Olof och Ingvar. Medan Göran accepterade att världen hade förändrat sig och anpassade politiken mot en nyare tid. Under Görans epok var till och med Donkeyman Sosse. Sedan Mona kom till ledningen har plötsligt Göran blivit nedvärderad. Nu verkar man mest ägna sig åt att försöka vrida klockan tillbaka till det lyckliga 1960-talet. I stället för att lösa 2000-talets problem och motsättningar.
Som det är nu så fungerar partiet mer som en intresseorganisation för Offentligt anställda och för dem som lever på bidrag och överföringar. Det är en alldeles för tunn bas för att vinna några val. Speciellt när man delar samma bas med (v).
Donkeyman tvivlar på att partiet har förmågan att kombinera Ideologi och Pragmatism till en ny och modern politik som kan vinna allmän uppslutning. En politik för 2000-talets samhälle. De "Nya Moderaterna" skapades inte över en natt. Det var resultatet av en långvarig process där Fredrik Reinfeldt var katalysatorn. Ett annat problem är att inom Socialdemokratin har man inte en kultur av intern debatt. Partikongresserna tar formen av manifestationer där enigheten utåt är det viktiga. Interna kritiker åker snabbt ut i kylan. Därför är Donkeyman pessimistisk på Socialdemokratins vägnar.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val 2010
Men om valet år 2006 var ett dåligt val för Rörelsen så var valet 2010 en katastrof. Skall man förstå bakgrunden till denna så krävs en liten historisk tillbakablick. Så här ser Donkeyman på saken:
Partihistorien
Donkeyman menar att Socialdemokratin har utvecklats i några väl definierade steg.
1) Partiet formas.
Det "moderna" partiet formades efter WW1. Efter mångåriga interna stridigheter valde man reformismen framför revolutionen. De "revolutionära" bröt sig ut och bildade det som efter otaliga interna strider och splittringar utvecklats till dagens Vänsterparti. Ett parti som i dag till stora delar har samma åsikter som Sossarna hade för 40 år sedan.
2) Reformsossarna
De närmaste 50 åren kännetecknas av att Socialdemokratin bygger det moderna välfärdssamhället. Eller "Folkhemmet" som Per Albin kallade det. Man har ett konkret projekt som genomförs steg för steg. De sista murstenarna är Vänstertrafiken och Pensionsreformen. Då är projektet färdigt. Vi har nu kommit in på 1960-talet.
3) Betongsossarna
Nästa epok som sträcker sig fram till mitten av 1980-talet kan karakteriseras av att "Rörelsen" försvarade det man hade byggt upp. Perioden kännetecknas av tron på kollektivet som överlät åt Staten att styra våra liv. "Vi vet vad som är bäst för dig. Och om du inte vill göra det som är bäst för dig så skall vi se till att tvinga dig." Men perioden kännetecknades också av en omfattande ungdomsrevolt som Socialdemokratin aldrig lärde sig förstå. Jag ger bara några stickord: FNL-grupperna, Palestinarörelsen, Almarna, Mullvaden, Proggen, Kärnkraften, Miljörörelsen.
4) De Pragmatiska Sossarna.
Sakta men säkert utbröt det en ideologisk kamp inom Socialdemokratin. Det så kallade "Rosornas Krig" kom att stå mellan mer Ideologiskt inriktade (konservativa) och Pragmatiker (reformister). Med tiden vann pragmatikerna och deras höjdpunkt kom under Göran Perssons epok. En epok när en stor mängd av de tidigare institutionerna ändrades eller bröts ned. Man upplevde också en stor ekonomisk kris under 1990-talet. En kris som moderaterna under Carl Bildt och sossarna under Göran Persson löste i samförstånd.
5) Vingelsossarna
Efter Göran Persson har Sossarna under Mona Sahlin förflyttat politiken mot vänster. Samtidigt som Moderaterna har förflyttat sig mot mitten. Det Röd/Gröna projektet har tvingat (s) att överge 90-talets Pragmatiska förvaltningspolitik. Partiet har svängt vänster och blivit mer populistiskt.
Frågan är: "Vilken väg tar Socialdemokratin efter Valet 2010"?
Förändrat samhälle
Samhällets uppbyggnad och framför allt dess inre motsättningar har förändrats dramatiskt under de senaste 50 åren. In på 1960-talet kunde man identifiera följande samhällsklasser och huvudmotsättningar:
AA) De rika.
Till antalet väldigt få men samtidigt var de givetvis mycket inflytelserika.
BB) Bönder och Småföretagare
Dessa stod intressemässigt nära Medelklassen.
CC) Medelklassen.
I huvudsak tjänstemän från både industrin och det offentliga. Plus ett antal småföretagare och bönder.
DD) Arbetarklassen.
Den stora mängden. Arbetare på industrin men också inom det offentliga och jordbruket.
Arbetarklassen utgjorde den stora mängden av befolkningen. Den socialdemokratiska rörelsen tog tillvara deras intressen och hade därmed en naturlig majoritet bland rösterna. I många avseenden sammanföll Arbetarklassens intressen med Medelklassen och (s) hade stort stöd även där. Motsättningarna var i huvudsak mot Överklassen.
Skall man se lika förenklat på dagens samhälle så finner vi följande grupper och motsättningar:
AA) De Rika.
Precis som tidigare utgör de en liten grupp som fortfarande har stort inflytande
BB) Medelklassen.
Denna består av Bönder, Småföretagare, den tidigare Medelklassen plus den tidigare Arbetarklassen. Dagens industriarbetare är en högt avlönad expert som sköter komplicerade anläggningar. Den klassiska grovarbetaren eller "mannen på golvet" är en liten minoritet. Medelklassen utgör den absoluta majoriteten inom befolkningen. Vi talar om kanske 75% och de är i grunden nöjda med sin tillvaro. Det som de fruktar mer än något annat är att ramla "över kanten" ned i nästa grupp.
CC) Underklassen.
Till skillnad från tidigare så har det utvecklats en ren underklass som står utanför arbetsmarknaden. Den utgör en minoritet av befolkningen, kanske 15%, som man inte vinner några val på att tillvarata intressena för.
I den mån som man i dag kan tala om motsättningar så ligger de i Medelklassens rädsla för att drabbas av något (arbetslöshet, sjukdom, olycka, konkurs) som gör att man "ramlar ned" i Underklassen.
Det som har skett med Socialdemokratin är att man inte har lyckats vinna förtroende hos dagens moderna medelklass. Samtidigt har den klassiska arbetarklassen försvunnit. Partiets "naturliga" bas har helt enkelt smält samman.
Valrörelsen
Donkeyman anser att Socialdemokratin gjorde en direkt dålig valrörelse. Man spred upprörd negativ propaganda om regeringen. En propaganda som gick till direkta personangrepp, se till exempel affischkampanjen med Allianspolitikerna upp och ned försedda med etiketter av typen: "Oduglig", "Okunnig", "Kriminell" och så vidare. Antagligen retade man upp många potentiella väljare genom att sjunka så lågt propagandamässigt.
Samtidigt backade man inte upp denna upprörda kritik med någon egen trovärdig politik. Kanske detta var en följd av det Röd/Gröna samarbetet. Man avstod i vart fall från att tala om VAD MAN VILLE GÖRA. Det enda man informerade om var HUR DÅLIGA DE ANDRA ÄR. Märkligt är att trots att man valt denna strategi valde man av något märkligt skäl att avstå från att sätta fokus på utförsäkringarna och försämring av sjukkassan förrän helt på slutet. Trots att man där hade en verkligt bra sak.
I grund och botten lyckades de Röd/Gröna bara kommunicera ett enda budskap. Men det spred man desto tydligare. OM VI VINNER VALET KOMMER VI ATT HÖJA DIN SKATT. Utan att på något sätt klargöra vad vi skulle få för dessa nya skattepengar. På ett sådant budskap vinner man inte några val längre.
Huruvida det är så att Socialdemokratin har en bra politik som man inte klarar att kommunicera eller om det är så att man faktiskt lyckats kommunicera sin politik och förlorar därför att folk inte tycker det är någon bra politik blir sannolikt en fråga för en intensiv intern valanalys.
Framtiden
Donkeyman tror att Socialdemokratin måste skaffa sig nya målsättningar. Både lång- och kortsiktiga sådana. Målsättningar som är relevanta för 2010-talets invånare. Man måste veta i vilken riktning man vill utveckla samhället för att utveckla en bra politik.
Reformsossarna under Per Albin och Tage hade naturliga målsättningar. Dessa uppnådde man under Tages tid. Sedan försökte man bevara det bestående under Olof och Ingvar. Medan Göran accepterade att världen hade förändrat sig och anpassade politiken mot en nyare tid. Under Görans epok var till och med Donkeyman Sosse. Sedan Mona kom till ledningen har plötsligt Göran blivit nedvärderad. Nu verkar man mest ägna sig åt att försöka vrida klockan tillbaka till det lyckliga 1960-talet. I stället för att lösa 2000-talets problem och motsättningar.
Som det är nu så fungerar partiet mer som en intresseorganisation för Offentligt anställda och för dem som lever på bidrag och överföringar. Det är en alldeles för tunn bas för att vinna några val. Speciellt när man delar samma bas med (v).
Donkeyman tvivlar på att partiet har förmågan att kombinera Ideologi och Pragmatism till en ny och modern politik som kan vinna allmän uppslutning. En politik för 2000-talets samhälle. De "Nya Moderaterna" skapades inte över en natt. Det var resultatet av en långvarig process där Fredrik Reinfeldt var katalysatorn. Ett annat problem är att inom Socialdemokratin har man inte en kultur av intern debatt. Partikongresserna tar formen av manifestationer där enigheten utåt är det viktiga. Interna kritiker åker snabbt ut i kylan. Därför är Donkeyman pessimistisk på Socialdemokratins vägnar.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val 2010
tisdag 21 september 2010
Valanalys (1) - SD
Donkeyman skall i några artiklar ge sin tolkning av valresultatet. Men till att börja med vill han påpeka att detta inte är färdigt ännu. De sena poströsterna är ännu oräknade, länsstyrelsernas kontrollräkning är inte heller klar. Som situationen är just nu är det många Röd/Gröna mandat som hänger i en väldigt tunn tråd. Även om det naturligtvis inte är sannolikt så finns det en möjlighet att det blir ändringar. I sådana fall till Röd/Grön nackdel.
Några ting är ändå säkra. Till exempel att SD kommer in i Riksdagen med en manstark grupp. Man blir till och med större än både (v) och (kd). Alltså är det lämpligt att börja med att kommentera just SD.
Vågmästare
Till att börja med måste Donkeyman rätta till det slappa språkbruk som dagens media använder. SD är inte "vågmästare" i Riksdagen. Det är Fredrik Reinfeldt och (m) som har den rollen. För kännedom kan Donkeyman berätta att "vågmästare" är en gammal titel som beskrev den som "förestod allmän våg och sörjde för vägningens riktighet". Med andra ord, den som sköter vågen.
I överförd betydelse har man länge använt uttrycket för att beskriva en politisk situation där det parti som har makten inte har egen majoritet utan är beroende av andra för att få igenom sina förslag.
I korrekt språkbruk är alltså Reinfeldt "vågmästare" och han för "vågmästarpolitik" medan SD utgör "tungan på vågen", det vill säga den som bestämmer åt vilket håll vågen tippar. Men precis som vanligt förslappar media språket och rör till begreppen.
Högerextremister
På samma sätt förslappar media språket när man beskriver SD. Partiet beskrivs som varande högerextremt, yttersta höger, halvfascistiskt och liknande epitet. Det är inte heller ett korrekt och stringent språkbruk.
SD har förvisso sina rötter i nynazistiska kretsar. Det är det inte något som helst tvivel om. Lika säkert är att det finns många med högerextrema åsikter bland partiets anhängare. Men det gör inte partiet till högerextremt. Lika lite som (v) är Moskvakommunistiskt. Trots att det partiet har sina rötter i den Moskvatrogna kommunistiska traditionen och trots att många av partiets nuvarande medlemmar och anhängare fortfarande hyllar samma åsikter och förebilder.
Vad vill SD
SD har tre stycken kärnfrågor som man brinner extra för. Det är begränsad invandring, brottsbekämpning och bättre villkor åt pensionärerna. Lite schablonmässigt kan man säga att man vill minska invandringen till nära noll. Eftersom de anser att invandrarna kostar samhället stora pengar kommer man därmed att göra en avsevärd budgetbesparing som i sin tur skall användas till brottsbekämpning och till bättre villkor för de äldre.
I invandrarfrågan står de helt ensamma. Inga andra partier har haft samma dramatiska ståndpunkt på senare tid. Man skall dock minnas att den tidigare stora arbetskraftinvandringen till Sverige stoppades i mitten på 1970-talet. Detta skedde på önskemål från LO och det var SAP som stod för lagstiftningen. Motiveringen var den gången rädsla för att invandrarna skulle ta jobben från Svenska arbetare. Man skall också minnas att FP på senare år har antagit samma ståndpunkt som SD i några frågor som rör komplexet invandring utan att på något sätt ha gemensam ståndpunkt fullt ut.
Invandringsfrågan har även en annan dimension hos SD. Vi talar här om en modern variant av rasism. Partiet hänger sig inte åt den traditionella rasismen så som nazismen och extremhögern gjort sig känd för. Man diskuterar inte ras, gener eller anti-semitism. Deras moderna variant går på kultur och religion. I synnerhet islamofobi, det vill säga skräck för islam.
I detta avseende kan man säga att de har högerextrema åsikter.
När det gäller alla andra frågor förutom invandring så kan man inte spåra något högerextremt i partiets politik. I de frågor som traditionellt har definierat höger - vänsterskalan dvs i förhållande till "grad av statlig kontroll", "offentligt ägande" och "skattenivå" så ligger man ganska nära (s) och mitten. När det gäller vissa utrikespolitiska frågor såsom EU och Afghanistan har man samma ståndpunkter som (v) och yttersta vänstern.
I grund och botten önskar SD vrida tillbaka klockan till en behagligare tidsålder utan invandrare när det var Svensk kultur i Sverige. Men man får inte glömma att det är flera partier som har liknande önskemål om än från lite annorlunda utgångspunkt. Såväl (v), (c), (kd) och delvis också (s) har i många avseenden en politik där man önskar sig tillbaka till en "bättre tidsålder". En svunnen tid utan globalisering när Sverige var Sverige.
Vilka röstar på SD
Detta har man redan skrivit spaltmil om. Den typiske SD-väljaren är enligt olika undersökningar arbetslösa eller dåligt utbildade yngre män som bor i mindre tätorter och på landsbygden. Speciellt orter där jobben av en eller annan orsak har försvunnit är ofta starka SD-fästen.
Påfallande många av partiets sympatisörer anser att det är invandrarnas fel att de har problem på arbetsmarknaden. Det är invandrarna som stjäl jobben och det är invandrarna som dränerar statskassan genom stora bidrag. Partiet har inte fått något dramatiskt genomslag i de större städerna eller i de framgångsrika industriorterna.
Påfallande många av SD:s väljare tycks vara sådana som har valt att inte har rösta tidigare. Många kommer också från det Socialdemokratiska lägret. Men SD rekryterar från alla håll. Det är svårt att säga att något speciellt parti har "drabbats" hårdare än andra.
Å andra är nog inte de flesta SD-väljarna vare sig rasister eller islamofober. De är däremot missnöjda med att de etablerade partierna i åratal inte har tagit problemen och utvecklingen i vissa förortsområden på allvar. En av orsakerna till detta är en totalt felslagen integreringspolitik. De etablerade partierna har inte heller gjort något åt att det vuxit fram en ny underklass. En underklass där många har dålig utbildning och som ofta skyller sina problem på att invandrarna tar deras jobb.
De upplever att de etablerade partierna inte försöker lösa deras problem därför att analysen och lösningarna inte är PK (Politiskt Korrekta). Därmed väljer de att rösta på ett parti som inte heller är PK. Och kan samtidigt ge en spark i arschelet åt de traditionella politikerna.
De andra partierna och SD
De "etablerade partierna" har använt samma taktik gentemot SD som man en gång i tiden använde mot (k) och senare (vpk). Man har försökt isolera dem. Som en gengångare från 1960-talet har man väckt upp uttrycket "De demokratiska partierna". Man vägrar att debattera med dem. Man försöker frysa ut dem på alla sätt.
I stället för att uppfinna hjulet på nytt kunde man ha studerat Norge. Där just den taktiken kraftigt har bidragit till att FrP har gjort så stora framsteg. "Folk flest" har blivit förb**** på de vanliga partierna och stödröstat på FrP. (Observera att FrP i övrigt inte kan jämföras med SD).
Detta förhållningssätt leder till ökade sympatier för SD. Det är sannolikt många som röstar på partiet för att markera att man är MOT de etablerade partierna. Inte därför att man är FÖR SD. Ungefär samma krafter som avgjorde EURO-valet för några år sedan.
Om man i stället skulle ha behandlat dem som vilket parti som helst skulle det inte vara några större problem att mer eller mindre mosa dem i debatt efter debatt. Goda debattörer från andra partier skulle lätt kunna ta isär SD-politiken och synliggöra dess problem. Nu sker inte detta. I stället får de stå helt oemotsagda. Och när man diskuterar dem så klistrar man massa felaktiga etiketter på dem.
Ju längre de traditionella partierna fortsätter med sin nuvarande hållning - desto mer sympati kommer SD att få.
Stenkastarvänstern
Dess värre finns det några ungdomsgrupper som vill bestämma vem som skall få rätten att hålla politiska möten här i landet. Det är samma gäng som fixade kravallerna i Göteborg på sin tid och samma gäng som reser runt som internationella stenkastare närhelst det är någon internationell begivenhet som de ogillar.
Vi snackar här om vad man ofta kallar de "Autonoma Grupperna", dvs löst sammansatta grupper av vålsromantiserande vänsterungdomar och anarkister. AFA och Revolutionära Fronten är två av de mer kända organisationerna bland det här gänget. De anser på fullt allvar att de har rätten att bestämma vad man skall få säga, skriva och göra. Och de har på alla sätt försökt hindra SD från att bedriva sin valkampanj. Det är inte bara frågan om störande vuvuzelor och talkörer. Man kastar sten, bränner upp valstugor och drar sig inte för våld i några former.
Det bedrövliga i sammanhanget är att de etablerade partierna och polisen inte tar avstånd från detta mer än högst pliktskyldigt. Herr Ohly har till och med uppmanat till "Utomparlamentarisk kamp" mot SD. Det vill säga när folket röstar fel så tvingas andra "rätta till det". Ungefär som när Palestinierna straffas för att de röstade fel i det senaste tillåtna valet.
Antagligen kan vi tacka både de här våldsromantikerna och våra politiker som låtsats om att SD inte existerar för att de nu sitter i Riksdagen.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverigedemokraterna, val 2010, rasism
Några ting är ändå säkra. Till exempel att SD kommer in i Riksdagen med en manstark grupp. Man blir till och med större än både (v) och (kd). Alltså är det lämpligt att börja med att kommentera just SD.
Vågmästare
Till att börja med måste Donkeyman rätta till det slappa språkbruk som dagens media använder. SD är inte "vågmästare" i Riksdagen. Det är Fredrik Reinfeldt och (m) som har den rollen. För kännedom kan Donkeyman berätta att "vågmästare" är en gammal titel som beskrev den som "förestod allmän våg och sörjde för vägningens riktighet". Med andra ord, den som sköter vågen.
I överförd betydelse har man länge använt uttrycket för att beskriva en politisk situation där det parti som har makten inte har egen majoritet utan är beroende av andra för att få igenom sina förslag.
I korrekt språkbruk är alltså Reinfeldt "vågmästare" och han för "vågmästarpolitik" medan SD utgör "tungan på vågen", det vill säga den som bestämmer åt vilket håll vågen tippar. Men precis som vanligt förslappar media språket och rör till begreppen.
Högerextremister
På samma sätt förslappar media språket när man beskriver SD. Partiet beskrivs som varande högerextremt, yttersta höger, halvfascistiskt och liknande epitet. Det är inte heller ett korrekt och stringent språkbruk.
SD har förvisso sina rötter i nynazistiska kretsar. Det är det inte något som helst tvivel om. Lika säkert är att det finns många med högerextrema åsikter bland partiets anhängare. Men det gör inte partiet till högerextremt. Lika lite som (v) är Moskvakommunistiskt. Trots att det partiet har sina rötter i den Moskvatrogna kommunistiska traditionen och trots att många av partiets nuvarande medlemmar och anhängare fortfarande hyllar samma åsikter och förebilder.
Vad vill SD
SD har tre stycken kärnfrågor som man brinner extra för. Det är begränsad invandring, brottsbekämpning och bättre villkor åt pensionärerna. Lite schablonmässigt kan man säga att man vill minska invandringen till nära noll. Eftersom de anser att invandrarna kostar samhället stora pengar kommer man därmed att göra en avsevärd budgetbesparing som i sin tur skall användas till brottsbekämpning och till bättre villkor för de äldre.
I invandrarfrågan står de helt ensamma. Inga andra partier har haft samma dramatiska ståndpunkt på senare tid. Man skall dock minnas att den tidigare stora arbetskraftinvandringen till Sverige stoppades i mitten på 1970-talet. Detta skedde på önskemål från LO och det var SAP som stod för lagstiftningen. Motiveringen var den gången rädsla för att invandrarna skulle ta jobben från Svenska arbetare. Man skall också minnas att FP på senare år har antagit samma ståndpunkt som SD i några frågor som rör komplexet invandring utan att på något sätt ha gemensam ståndpunkt fullt ut.
Invandringsfrågan har även en annan dimension hos SD. Vi talar här om en modern variant av rasism. Partiet hänger sig inte åt den traditionella rasismen så som nazismen och extremhögern gjort sig känd för. Man diskuterar inte ras, gener eller anti-semitism. Deras moderna variant går på kultur och religion. I synnerhet islamofobi, det vill säga skräck för islam.
I detta avseende kan man säga att de har högerextrema åsikter.
När det gäller alla andra frågor förutom invandring så kan man inte spåra något högerextremt i partiets politik. I de frågor som traditionellt har definierat höger - vänsterskalan dvs i förhållande till "grad av statlig kontroll", "offentligt ägande" och "skattenivå" så ligger man ganska nära (s) och mitten. När det gäller vissa utrikespolitiska frågor såsom EU och Afghanistan har man samma ståndpunkter som (v) och yttersta vänstern.
I grund och botten önskar SD vrida tillbaka klockan till en behagligare tidsålder utan invandrare när det var Svensk kultur i Sverige. Men man får inte glömma att det är flera partier som har liknande önskemål om än från lite annorlunda utgångspunkt. Såväl (v), (c), (kd) och delvis också (s) har i många avseenden en politik där man önskar sig tillbaka till en "bättre tidsålder". En svunnen tid utan globalisering när Sverige var Sverige.
Vilka röstar på SD
Detta har man redan skrivit spaltmil om. Den typiske SD-väljaren är enligt olika undersökningar arbetslösa eller dåligt utbildade yngre män som bor i mindre tätorter och på landsbygden. Speciellt orter där jobben av en eller annan orsak har försvunnit är ofta starka SD-fästen.
Påfallande många av partiets sympatisörer anser att det är invandrarnas fel att de har problem på arbetsmarknaden. Det är invandrarna som stjäl jobben och det är invandrarna som dränerar statskassan genom stora bidrag. Partiet har inte fått något dramatiskt genomslag i de större städerna eller i de framgångsrika industriorterna.
Påfallande många av SD:s väljare tycks vara sådana som har valt att inte har rösta tidigare. Många kommer också från det Socialdemokratiska lägret. Men SD rekryterar från alla håll. Det är svårt att säga att något speciellt parti har "drabbats" hårdare än andra.
Å andra är nog inte de flesta SD-väljarna vare sig rasister eller islamofober. De är däremot missnöjda med att de etablerade partierna i åratal inte har tagit problemen och utvecklingen i vissa förortsområden på allvar. En av orsakerna till detta är en totalt felslagen integreringspolitik. De etablerade partierna har inte heller gjort något åt att det vuxit fram en ny underklass. En underklass där många har dålig utbildning och som ofta skyller sina problem på att invandrarna tar deras jobb.
De upplever att de etablerade partierna inte försöker lösa deras problem därför att analysen och lösningarna inte är PK (Politiskt Korrekta). Därmed väljer de att rösta på ett parti som inte heller är PK. Och kan samtidigt ge en spark i arschelet åt de traditionella politikerna.
De andra partierna och SD
De "etablerade partierna" har använt samma taktik gentemot SD som man en gång i tiden använde mot (k) och senare (vpk). Man har försökt isolera dem. Som en gengångare från 1960-talet har man väckt upp uttrycket "De demokratiska partierna". Man vägrar att debattera med dem. Man försöker frysa ut dem på alla sätt.
I stället för att uppfinna hjulet på nytt kunde man ha studerat Norge. Där just den taktiken kraftigt har bidragit till att FrP har gjort så stora framsteg. "Folk flest" har blivit förb**** på de vanliga partierna och stödröstat på FrP. (Observera att FrP i övrigt inte kan jämföras med SD).
Detta förhållningssätt leder till ökade sympatier för SD. Det är sannolikt många som röstar på partiet för att markera att man är MOT de etablerade partierna. Inte därför att man är FÖR SD. Ungefär samma krafter som avgjorde EURO-valet för några år sedan.
Om man i stället skulle ha behandlat dem som vilket parti som helst skulle det inte vara några större problem att mer eller mindre mosa dem i debatt efter debatt. Goda debattörer från andra partier skulle lätt kunna ta isär SD-politiken och synliggöra dess problem. Nu sker inte detta. I stället får de stå helt oemotsagda. Och när man diskuterar dem så klistrar man massa felaktiga etiketter på dem.
Ju längre de traditionella partierna fortsätter med sin nuvarande hållning - desto mer sympati kommer SD att få.
Stenkastarvänstern
Dess värre finns det några ungdomsgrupper som vill bestämma vem som skall få rätten att hålla politiska möten här i landet. Det är samma gäng som fixade kravallerna i Göteborg på sin tid och samma gäng som reser runt som internationella stenkastare närhelst det är någon internationell begivenhet som de ogillar.
Vi snackar här om vad man ofta kallar de "Autonoma Grupperna", dvs löst sammansatta grupper av vålsromantiserande vänsterungdomar och anarkister. AFA och Revolutionära Fronten är två av de mer kända organisationerna bland det här gänget. De anser på fullt allvar att de har rätten att bestämma vad man skall få säga, skriva och göra. Och de har på alla sätt försökt hindra SD från att bedriva sin valkampanj. Det är inte bara frågan om störande vuvuzelor och talkörer. Man kastar sten, bränner upp valstugor och drar sig inte för våld i några former.
Det bedrövliga i sammanhanget är att de etablerade partierna och polisen inte tar avstånd från detta mer än högst pliktskyldigt. Herr Ohly har till och med uppmanat till "Utomparlamentarisk kamp" mot SD. Det vill säga när folket röstar fel så tvingas andra "rätta till det". Ungefär som när Palestinierna straffas för att de röstade fel i det senaste tillåtna valet.
Antagligen kan vi tacka både de här våldsromantikerna och våra politiker som låtsats om att SD inte existerar för att de nu sitter i Riksdagen.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverigedemokraterna, val 2010, rasism
lördag 18 september 2010
Dan före dan
Nu går Valkampen in i sina sista självande timmar. En kampanj som i många avseenden har varit uppseendeväckande. För mindre än ett år sedan hade de Röd/Gröna ett försprång som alla experter ansåg vara helt ointagligt. Valet var redan avgjort. Men sedan vårvintern har Alliansen sakta men säkert "ätit upp" försprånget och under sommaren har man dragit ifrån. Nu är det Alliansen som anses ha en ointaglig ledning.
Men den riktiga opinionsundersökningen sker i morgon. Det är då allt avgörs. Inte bara vilka partier som skall styra vad. Det är också en mängd med politiska jobb som skall tillsättas. Och vid Röd/Grön seger är det många som helt enkelt får sparken. Några av förlorarna kommer givetvis i traditionell ordning att få jobb som Landshövding, Generaldirektör eller liknande eftersom "den politiska klassen" alltid ger varandra en hand. Men många kommer att tvingas "gå ned" i karriärstegen.
Det är alltså ett par nervösa nätter för diverse politruker det närmaste dygnet. Sedan kommer resultatet att analyseras fram och baklänges av "analytiker".
Sossologi
Självfallet är valet en viktig händelse för en sossologie studerande. Som Donkeyman. Hur man än vänder och vrider på saken så har Socialdemokratin varit ledande inom Svensk Polik i ungefär 90 år nu. Tandemet med Fackföreningsrörelsen i form av LO och dess politiska gren i form av SAP har varit dominerande och man har aldrig kunnat se bort ifrån "Rörelsen". Men nu visar utvecklingen att just "Rörelsens" inflytande sakta minskar.
För första gången tvingas man helt öppet till att samarbeta med den tidigare ärkefienden i form av kommunisterna. Som numera döljer sig bakom den lite ofarliga beteckningen (v). De gamla sosseideologerna måtte vända sig i sina gravar. Inte nog med det - det verkliga vallokomotivet på Röd/Grön sida utgörs av det tidigare så hånade MiljöPartiet. Gamla Gråsossar tror inte sina ögon - "Partiet" måste ha assistans av "Miljöflummare".
Trots detta verkar det inte som om de Röd/Gröna når fram. Då måste man fråga sig - vad detta beror på. Oavsett valutgång tvingar sig en omfattande analysrunda fram internt inom Socialdemokratin. Donkeyman tror att förklaringen ligger på två plan:
1. Valrörelsen
De Röd/Gröna har inte framfört ett ett enda positivt projekt. Man har i ett helt år inte gjort annat än argumenterat för hur dåliga Alliansen är. En argumentation som i stort sett gått ut på att Alliansens företrädare är onda människor som har en inneboende önskan om att göra det sämre för "vanligt folk" för att kunna göra det bättre för "de rika". Trots att skillnaden mellan Röd/Grön- och Allianspolitik i många viktiga politikfrågor är ganska marginell.
Det verkliga bottennappet var LO:s annonskampanj där man hänger ut Allianspolitikerna upp- och ned med kommentarer av typ: Dum i Huvudet, Oduglig, Idiot ..... och så vidare. Där tror jag att de Röd/Gröna förlorade mängder med röster. Samtidigt har Alliansen målmedvetet undgått den typen av peronförföljelse.
Skall man vara riktigt krass så har de Röd/Gröna inte lyckats kommunicera något annat budskap än: "Om vi vinner valet så skall vi höja skatterna". Något annat har inte ens sådana med mycket stora och lyssnande öron uppfattat. Bortsett från just att Allliansens folk är onda människor.
2. Socialdemokratin vill lösa 2010 års problem med 1970 års politik
Detta är problem nummer två. Varje Sossologie Stud har upptäckt att retoriken och samhällsanalysen inte har utvecklats på många år. Samtidigt slår man sina påsar ihop med ett Vänsterparti som har utvecklats till att vara en konservativ samhällskraft. Nästan på gränsen till att vara Reaktionära. Absolut inte något som helst får förändras.
Det progressiva och framtidsinriktade tankegodset hos de Röd/Gröna står MP för. Men de är en hopplös minoritet i det blocket. De kan enbart påverka enstaka sakfrågor, de är utan chans att vrida hela politiken i en eller annan riktning.
SAP och V baserar sin samhällsanalys på en klassisk gammaldags klassteori som var korrekt ända in på 1950-talet. Den gången hade vi en mycket liten överklass. Vi hade också en ganska liten underklass som var utslagen ur samhället. Så hade vi en liten medelklass, som i stort sett var nöjd med sin tillvaro. Den stora massan (kanske 70%) utgjordes av en arbetarklass. En arbetarklass som hade makten att avgöra val. En arbetarklass som hade Sossarna som sitt talrör. Samtidigt som Sossarna tillvaratog deras intressen.
I dag har vi fortfarande en liten överklass. Däremot har vi en något större underklass. Den utgör kanske 20% av befolkningen. Men däremellan har arbetarklassen förvandlats till en medelklass. Som är nöjd med sin tillvaro. Man begär inte några avsevärda förbättringar. Vad man däremot begär är trygghet. Trygghet mot att ramla över kanten och hamna bland "de som kommit utanför". Det är den gruppen som avgör val. Det har Alliansen insett medan Sossarna och Vänsterpartiet inte har gjort det.
Donkeyman kommer att fortsätta att analysera Sossarna betydligt djupare längre fram.
Hur röstar Donkeyman:
Donkeyman har redan röstat. Han gjorde det på Stockholms Centralstation förra fredagen klockan 07 på morningen. Och han hade stora kval när det gäller vilken valsedel som skulle ned i kuvertet. Det här valet ser Donkeyman två stora motsättningar som dess värre inte går att förena i samma valsedel:
Alliansen - Röd/Gröna
Den motsättningen gäller ytterst regeringsinnehavet. Donkeyman hade stor fördragsamhet med den Socialdemokratiska regeringen under Göran Persson. Han har till och med röstat på den regeringen. Vi får inte heller glömma att herrar Bildt och Persson med gemensamma krafter och gemensam politik löste 1990-talets ekonomiska kris.
Men nu skriver vi 2010 och Donkeyman är övertygad om att en Alliansregering är bättre för landet än en Röd/Grön dito. Till dess att Sossarna har genomgått en modernisering / reformation. Inom Alliansen är Moderaterna Donkeymans bästa alternativ.
Yttrandefrihet - Alliansen / RödGröna
Donkeyman trodde aldrig att han skulle behövas uppleva att yttrandefriheten i Sverige sätts i fråga. Men här har både Alliansen och de Röd/Gröna gått samman om en mängd direkt odemokratiska lagar. Det finns bara en enda ropande röst i öknen och det är PiratPartiet.
I EU-valet röstade Donkeyman Pirat.
Här ser ni de två alternativ som Donkeyman har ältat fram och tillbaka. Stödja yttrandefriheten kontra hålla Sossarna borta. Men nu skall han inte filosofera mer i dag. Det är dags att sätta på sig skorna och kavajen för att gå till bussen. Som skall föra Donkeyman in till Ö-vik och Fjällräven
Center för matchen mellan MoDo och Djurgården.
Läs även andra bloggares åsikter om val 2010, politik, alliansen, socialdemokraterna, piratpartiet
Men den riktiga opinionsundersökningen sker i morgon. Det är då allt avgörs. Inte bara vilka partier som skall styra vad. Det är också en mängd med politiska jobb som skall tillsättas. Och vid Röd/Grön seger är det många som helt enkelt får sparken. Några av förlorarna kommer givetvis i traditionell ordning att få jobb som Landshövding, Generaldirektör eller liknande eftersom "den politiska klassen" alltid ger varandra en hand. Men många kommer att tvingas "gå ned" i karriärstegen.
Det är alltså ett par nervösa nätter för diverse politruker det närmaste dygnet. Sedan kommer resultatet att analyseras fram och baklänges av "analytiker".
Sossologi
Självfallet är valet en viktig händelse för en sossologie studerande. Som Donkeyman. Hur man än vänder och vrider på saken så har Socialdemokratin varit ledande inom Svensk Polik i ungefär 90 år nu. Tandemet med Fackföreningsrörelsen i form av LO och dess politiska gren i form av SAP har varit dominerande och man har aldrig kunnat se bort ifrån "Rörelsen". Men nu visar utvecklingen att just "Rörelsens" inflytande sakta minskar.
För första gången tvingas man helt öppet till att samarbeta med den tidigare ärkefienden i form av kommunisterna. Som numera döljer sig bakom den lite ofarliga beteckningen (v). De gamla sosseideologerna måtte vända sig i sina gravar. Inte nog med det - det verkliga vallokomotivet på Röd/Grön sida utgörs av det tidigare så hånade MiljöPartiet. Gamla Gråsossar tror inte sina ögon - "Partiet" måste ha assistans av "Miljöflummare".
Trots detta verkar det inte som om de Röd/Gröna når fram. Då måste man fråga sig - vad detta beror på. Oavsett valutgång tvingar sig en omfattande analysrunda fram internt inom Socialdemokratin. Donkeyman tror att förklaringen ligger på två plan:
1. Valrörelsen
De Röd/Gröna har inte framfört ett ett enda positivt projekt. Man har i ett helt år inte gjort annat än argumenterat för hur dåliga Alliansen är. En argumentation som i stort sett gått ut på att Alliansens företrädare är onda människor som har en inneboende önskan om att göra det sämre för "vanligt folk" för att kunna göra det bättre för "de rika". Trots att skillnaden mellan Röd/Grön- och Allianspolitik i många viktiga politikfrågor är ganska marginell.
Det verkliga bottennappet var LO:s annonskampanj där man hänger ut Allianspolitikerna upp- och ned med kommentarer av typ: Dum i Huvudet, Oduglig, Idiot ..... och så vidare. Där tror jag att de Röd/Gröna förlorade mängder med röster. Samtidigt har Alliansen målmedvetet undgått den typen av peronförföljelse.
Skall man vara riktigt krass så har de Röd/Gröna inte lyckats kommunicera något annat budskap än: "Om vi vinner valet så skall vi höja skatterna". Något annat har inte ens sådana med mycket stora och lyssnande öron uppfattat. Bortsett från just att Allliansens folk är onda människor.
2. Socialdemokratin vill lösa 2010 års problem med 1970 års politik
Detta är problem nummer två. Varje Sossologie Stud har upptäckt att retoriken och samhällsanalysen inte har utvecklats på många år. Samtidigt slår man sina påsar ihop med ett Vänsterparti som har utvecklats till att vara en konservativ samhällskraft. Nästan på gränsen till att vara Reaktionära. Absolut inte något som helst får förändras.
Det progressiva och framtidsinriktade tankegodset hos de Röd/Gröna står MP för. Men de är en hopplös minoritet i det blocket. De kan enbart påverka enstaka sakfrågor, de är utan chans att vrida hela politiken i en eller annan riktning.
SAP och V baserar sin samhällsanalys på en klassisk gammaldags klassteori som var korrekt ända in på 1950-talet. Den gången hade vi en mycket liten överklass. Vi hade också en ganska liten underklass som var utslagen ur samhället. Så hade vi en liten medelklass, som i stort sett var nöjd med sin tillvaro. Den stora massan (kanske 70%) utgjordes av en arbetarklass. En arbetarklass som hade makten att avgöra val. En arbetarklass som hade Sossarna som sitt talrör. Samtidigt som Sossarna tillvaratog deras intressen.
I dag har vi fortfarande en liten överklass. Däremot har vi en något större underklass. Den utgör kanske 20% av befolkningen. Men däremellan har arbetarklassen förvandlats till en medelklass. Som är nöjd med sin tillvaro. Man begär inte några avsevärda förbättringar. Vad man däremot begär är trygghet. Trygghet mot att ramla över kanten och hamna bland "de som kommit utanför". Det är den gruppen som avgör val. Det har Alliansen insett medan Sossarna och Vänsterpartiet inte har gjort det.
Donkeyman kommer att fortsätta att analysera Sossarna betydligt djupare längre fram.
Hur röstar Donkeyman:
Donkeyman har redan röstat. Han gjorde det på Stockholms Centralstation förra fredagen klockan 07 på morningen. Och han hade stora kval när det gäller vilken valsedel som skulle ned i kuvertet. Det här valet ser Donkeyman två stora motsättningar som dess värre inte går att förena i samma valsedel:
Alliansen - Röd/Gröna
Den motsättningen gäller ytterst regeringsinnehavet. Donkeyman hade stor fördragsamhet med den Socialdemokratiska regeringen under Göran Persson. Han har till och med röstat på den regeringen. Vi får inte heller glömma att herrar Bildt och Persson med gemensamma krafter och gemensam politik löste 1990-talets ekonomiska kris.
Men nu skriver vi 2010 och Donkeyman är övertygad om att en Alliansregering är bättre för landet än en Röd/Grön dito. Till dess att Sossarna har genomgått en modernisering / reformation. Inom Alliansen är Moderaterna Donkeymans bästa alternativ.
Yttrandefrihet - Alliansen / RödGröna
Donkeyman trodde aldrig att han skulle behövas uppleva att yttrandefriheten i Sverige sätts i fråga. Men här har både Alliansen och de Röd/Gröna gått samman om en mängd direkt odemokratiska lagar. Det finns bara en enda ropande röst i öknen och det är PiratPartiet.
I EU-valet röstade Donkeyman Pirat.
Här ser ni de två alternativ som Donkeyman har ältat fram och tillbaka. Stödja yttrandefriheten kontra hålla Sossarna borta. Men nu skall han inte filosofera mer i dag. Det är dags att sätta på sig skorna och kavajen för att gå till bussen. Som skall föra Donkeyman in till Ö-vik och Fjällräven
Center för matchen mellan MoDo och Djurgården.
Läs även andra bloggares åsikter om val 2010, politik, alliansen, socialdemokraterna, piratpartiet
tisdag 14 september 2010
Nostalgi i kubik
Donkeyman måste skriva några rader om sin superhäftiga Söndag.
Som bestod av ett allt för tidigt uppstigande hemma hos Kalle ute i betongen. Men det kompenserades av en riklig frukost med morgonöl och morgonsup. Så reste man med matarbuss till stationen och med Roslagståg in till Staden. Så kom en tunnebanetripp till Slussen med efterföljande promenad till Skeppsbron.
Men belöningen låg där och väntade. Det blev ångbåtsresa hela dagen. Fram och tillbaka till Utö.
Donkeyman har lagt ut ett reportage med några bilder på www.skargardsbatar.se/forum under tråden "Saltsjön". Där det också finns andra trevliga reportage från både den dagen och tidigare.
Här är en länk till detta ställe.
Dess värre var vi allt för snabbt tillbaka i Staden så det återstod bara att promenera till Centralen och ta nattåget till Örnsköldsvik C för att byta till arbetarbussen till Husum. Ankomst Husum Industries 0630. Lagom för att sätta på morgonfikat till kamraterna och för att kasta oss in i dagens värv.
Jag hivar med ett par bilder från dagens verksamhet:
Som bestod av ett allt för tidigt uppstigande hemma hos Kalle ute i betongen. Men det kompenserades av en riklig frukost med morgonöl och morgonsup. Så reste man med matarbuss till stationen och med Roslagståg in till Staden. Så kom en tunnebanetripp till Slussen med efterföljande promenad till Skeppsbron.
Men belöningen låg där och väntade. Det blev ångbåtsresa hela dagen. Fram och tillbaka till Utö.
Donkeyman har lagt ut ett reportage med några bilder på www.skargardsbatar.se/forum under tråden "Saltsjön". Där det också finns andra trevliga reportage från både den dagen och tidigare.
Här är en länk till detta ställe.
Dess värre var vi allt för snabbt tillbaka i Staden så det återstod bara att promenera till Centralen och ta nattåget till Örnsköldsvik C för att byta till arbetarbussen till Husum. Ankomst Husum Industries 0630. Lagom för att sätta på morgonfikat till kamraterna och för att kasta oss in i dagens värv.
Jag hivar med ett par bilder från dagens verksamhet:
söndag 12 september 2010
Ute i betongen
Donkeyman har nu tillbringat halva helgen i Stockholmstrakten. Och haft in i h****e trevligt. Som vanligt.
Fredag morgon anlände Tåg 91 till Centralen och Donkeyman drog genast till avdelningen för förhandsröstning. Så klockan 0700 levererade han sin röst. Till vad nytta det nu kan vara. Därefter uträttades det ärenden och träffades det folk. En synnerligen innehållsrik förmiddag avslutades med lunch och diverse pilsnerdrickande inne på Löwet.
Därifrån gick turen till Östra station och därstädes varande näringsställe. Ytterligare ett par pilsner senare var det Roslagsexpresen hem till herr och fru Kalle och en trevlig fredagkväll i nostalgins tecken. God middag, goda viner, gott kaffe, god konjak, goda kräftor till vickning, god pilsner, gott brännvin, god whisky. Och God Natt.
Lördagen inleddes med hård sauna, saunaöl samt sittning på det lokala sjappet. Innan fredagkvällens övningar upprepades ett varv till.
Men nu sitter Donkeyman på sitt arschel nere på Skeppsbron och väntar på att det skall bli dags att borda "Saltsjön" för denna 45-års jubileumstur. Man konstaterar att myndigheterna har parkifierat stora delar av Skeppsbron. Och hamnmagasinen har krogifierats. Medan trygghetsnarkomanerna har monterat upp en enklare avspärrning utmed kajen som markerar att här är det farligt.
Fy för f*****n. Det är tydligt att här är man en antikvitet numera.
Fredag morgon anlände Tåg 91 till Centralen och Donkeyman drog genast till avdelningen för förhandsröstning. Så klockan 0700 levererade han sin röst. Till vad nytta det nu kan vara. Därefter uträttades det ärenden och träffades det folk. En synnerligen innehållsrik förmiddag avslutades med lunch och diverse pilsnerdrickande inne på Löwet.
Därifrån gick turen till Östra station och därstädes varande näringsställe. Ytterligare ett par pilsner senare var det Roslagsexpresen hem till herr och fru Kalle och en trevlig fredagkväll i nostalgins tecken. God middag, goda viner, gott kaffe, god konjak, goda kräftor till vickning, god pilsner, gott brännvin, god whisky. Och God Natt.
Lördagen inleddes med hård sauna, saunaöl samt sittning på det lokala sjappet. Innan fredagkvällens övningar upprepades ett varv till.
Men nu sitter Donkeyman på sitt arschel nere på Skeppsbron och väntar på att det skall bli dags att borda "Saltsjön" för denna 45-års jubileumstur. Man konstaterar att myndigheterna har parkifierat stora delar av Skeppsbron. Och hamnmagasinen har krogifierats. Medan trygghetsnarkomanerna har monterat upp en enklare avspärrning utmed kajen som markerar att här är det farligt.
Fy för f*****n. Det är tydligt att här är man en antikvitet numera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)