Söndagsfrid

Lördagskvällen tillbringades i goda vänners lag i hemmiljö med en utmärkt middag. Och kamraten hade ett väl tilltaget förråd av alkoholhaltiga drycker vilket gjorde att festen varade väl ut i de små timmar.

Söndagen var alltså fridfull och skapade inte underlag för något direkt filosoferande. Men en aldrig så liten bytur blev det på kvällskvisten. Varvid lyckliga ÖIS:are kunde iakttagas runt omkring på byen och fira återinträdet i Allsvenskan. Efter den obligatoriska portern på sjuan blev det besök på Dubliner och Irländsk musik. Ett väldigt bra band hottade på något in i h****e.

Och Donkeyman fick en tung måndagmorgon än en gång.

Nattklubben

Donkeyman har varit på nattklubb. För första gången på massor av år. Något som gjorde att hela lördagen gick åt till att sova ut ruset. Först på sen eftermiddag var det dags för morgonpilsnern och frukosten.

Tillsammans med jourhavande var han på Sjuans Ölsjapp till stängningsdags. Vilket inträffade vid ettblåset. Sedan blev det en annan pub till tre och slutligen nattklubb till fem. Tillsammans med en hord med skrikiga ungdomar. Som uppenbarligen var väl försedda med kulor till att betala drinkar och andra trevligheter.

Men - och här börjar en liten politisk fundering - både i Stockholm och i Göteborg som trots allt är betydligt större städer än Tromsö ser man färre med drängfulla människor. Vilket nog beror på en annan inställning till hur man organiserar utelivet.

I Tromsö har ju välvilliga politiker sett till att alla pubgästerna skickas ut på gatan samtidigt. Närmare bestämt klockan 03.30. Varefter hela horden skall hem samtidigt. Självfallet kan vare sig buss eller taxi svälja undan den här elefanthjorden.

Här i Göteborg har man differentierade stängningstider. De första sjappen slår igen vid ettiden och sedan fortsätter det utöver natten. Ända fram till klockan fem. Vilket ger ett stabilt utflöde av folk. 

Dessutom har man en differentierad toleransnivå. Dörren blir helt enkelt smalare efter ett. Vakterna ställer större och större krav på nykterhet och allmän ordning hos den som skall in ju senare (tidigare) det blir. Samtidigt som man också höjer åldersgränsen. Det sjapp som har 20 fram till klockan ett är kanske 23 när klockan passerat tre. Och så vidare.

Dessutom har nattklubbarna gaskammare för rökarna så att man slipper en hord med rökare som står utanför ingångsdörren. Har man passerat ut på gatan är det långt ifrån säkert att man kommer in igen även om man har betalt entré.

Den höjda toleransnivån utöver kvällen innebär att vid midnatt har man högre toleransnivå än vad vi har hemma i Tromsö. Men när klockan blir ett eller två är det plötsligt betydligt svårare att komma in. Om man har druckit mycket eller ger ett allmänt sluskigt intryck.

Allt detta sammantaget ger som resultat att det är bättre ordning på byen än vad vi är vana vid från just Tromsö. Eller Oslo för den skull. 

Sedan måste man också påpeka att den ordinarie kollektivtrafiken kör ända till klockan fyra. Vilket självfallet har en stor betydelse när det gäller att frakta hem folk.

Shoppingcentret

När Donkeyman går från "Älvsnabben" på eftermiddagarna slinker han in i "Nordstan". Som kan jämföras med "Jekta" + "Nerstranda" + "Veita" + "Pyramiden" och sedan allt sammans taget i kubik eller så.

Inne på "Nordstan" slinker han in på Murveln för en första eftermiddagspilsner. Och i går intog han dessutom en Hamburgare därstädes. Vilket visade sig vara en riktigt höjdare. För en gångs skull fick man en ordentligt saftig Hamburgare med de rätta tillbehören. Pommes Frites som var skuren från riktig potatis på ett ordentligt sätt. Sallad som inte bara var lite grönska dränkt i äcklig dressing. Ungefär som om det varit en riktig "Grill Man" som tillverkat den inne på ett lokalt "Burger Stand" någonstans "over there".

Nordstan byggdes för ungefär 25 år sedan och ersatte en nergången slum som man helt enkelt rev. Men Donkeyman har minnen från "den riktiga" gamla Nordstan. Där bodde han som ung några gånger på "Hotel Nord". Vilket var ett lopphotell av värsta sorten. Men billigt. Påfallande många gäster tog nog rum på timme i stället för helnatt. Och Donkeyman minns en gång när han försökte sova men väcktes oupphörligen av två drängfulla Norrmän i rummet bredvid.

Herrarna hade en så kallad glädjeflicka på besök. Och konversationen gick högljutt. Med rop som "Ge meg brennevinet" och liknande hölls Donkeyman vaken. Och när det var dags att resa vidare hängde en Norsk gentleman ut genom fönstret och mådde illa. Efter vad Donkeyman minns höll resten av ursprungsbebyggelsen ungefär samma standard.

Så dagens Nordstad är onekligen ett framsteg.

Ölsjappet

I skolan var det sjukvård och samt elteknik. Därefter reste Donkeyman till centrum och genomförde en liten pubrond tillsammans med jourhavande och en gammal kompis. Det hela började i Nordstan på "Murveln" samt fortsatte via flera sjapp för att avslutas i väntan på spårvagnen vid Kungsportsplatsen.

Trodde Donkeyman.

Men så kände han plötsligt igen sig. F****n låg det inte ett gammalt ölsjapp inne på den där gatan? Men det kan väl inte vara kvar. Och huset hitom är ju nytt. Ett hotell.

Det är inte någon idé att gå bort och kika.

Men å andra sidan - det kanske finns kvar.

Det är ju bara 50 meter att gå.

Men det är 50 meter tillbaka också.

Ingen idé.

Det finns inga gamla ölsjapp kvar ändå. Moderna människor går på pub eller bar.

Nja ändå. Jag går och tittar.

Och f***n ta mig. Ölsjappet "Sjuan" låg där. Och såg ut som det alltid har gjort. Klinkergolv från invigningen år 1900. Grova träbord och bänkar. Minnena flöt upp till ytan. Tänk vad många pilsner man har druckit där. Så därmed har Donkeyman funnit åtmindstone ett av de gamla ställena som är oförändrat.

Och det blev så många öl att Donkeyman och jourhavande brände 200 spänn på taxi tillbaka till stugan. Samt fick en tung morgon....

För övrigt måste Donkeyman göra ett tillägg till gårdagens biljettfilosoferande. Det går också att köpa spårvagnsbiljett över SMS. Så dras pengen på telefonräkningen eller kontantkortet. Helt suveränt.

Spårvagnsbiljetten

Var dag när Donkeyman reser till och från kursen på Chalmers måste han betala på spårvagnen eller på färjan. Resan kostar två kuponger därför att det är fritt byte inom 90 minuter i Götet.

Jämför man med kollektivtrafiken hemma i Tromsö så kan man bara konstatera att här tänker man stad. Trots att det är betydligt fler resande så är hållplatsuppehållen mycket kortare här. Bland annat därför att man har ett bättre biljettsystem.

Föraren kör vagnen. Det går inte att köpa biljett av honom. Vissa vagnar har en automat där man kan köpa biljett för 25 spänn. Men jag har ännu inte sett någon använda denna. De flesta har antingen ett månadskort eller så betalar man med 100:- kort. Vilket kan köpas i alla butiker, kiosker och på många andra platser.

Man stoppar kortet i automaten, trycker på 2 för två kuponger och så hoppar kortet upp igen. Då har automaten dragit bort 15,60 som resan kostar. När kortet börjar ta slut så stoppar man ned det gamla, då dras restvärdet bort sedan stoppar man ned det nya och kvarvarande belopp dras.

Man kan kliva på eller av genom alla dörrar i fordonet. Vilket gör att resan går både snabbt och bekvämt. Jämför man med Tromsö är detta mycket bättre. Hemma har man ett system där alla skall in genom framdörren och sticka in sina kort i en enda automat. Som går sakta som fanen. Och så säljer föraren kontantbiljetter. Detta system har man installerat till en summa av så många miljoner att det inte går att räkna till. Synd att man inte gjorde studiebesök här på västkusten innan. Med det enkla system som man har här i Götet skulle man sannolikt snabba upp bussarna märkbart.

Och systemet är säkert för idioter. Donkeyman presterade i morse att stoppa ned nyckelkortet till hotellrummet i automaten. I stället för 100-kortet. Till sitt försvar hävdar Donkeyman att det var tidigt på morgonen och att korten var snarlika.

Automaten å sin sida svarade med att köra nyckelkortet upp och ned några gånger varefter den enkelt och elegant och utan vidare kommentarer slukade det. Då upptäcker Donkeyman misstaget och provar att betala med rätt kort, vilket funkade alldeles utmärkt. Donkeyman känner till många liknande apparater som skulle fått tuppjuck och behövt reparatör efter att ha utsatts för liknande behandling.

Nu måste Donkeyman bara gå till receptionen och be om ett nytt nyckelkort.

På kursen har vi haft sjukvård hela förmiddagen och eftermiddagen skall ägnas åt ellära. I går var det ellära halva dagen och underhållssystem och haverier på eftermiddagen. Med ett mycket intressant föredrag hållet av en rutinerad skadereglerare och surveyor.

Älvsnapsen

Gårdagen tillbringades på skolan. Donkeyman går nämligen en kurs på Chalmers. Vilket tvingade upp honom vid en tidpunkt när han sällan går upp i vanliga fall. Frukost på campingen. Så spårvagn 5 till Lilla Bommen för vidare tur med Älvsnabben 3.

Älvsnabben är ju ett namn man kan filosofera kring. Det är namnet på en plats utanför Muskö i Stockholms skärgård och gav därmed namn till en av den Kungl Svenska Flottans fartyg. En gammal lasthoj som gjordes om till elevfartyg. Där grå bolagets män fick uppleva främmande länder på diverse långresor.

Och en dag avslöjades storstilad brännvinssmuggling vid hemkomst från ett eller annat utland. Varvid Älvsnabben döptes om till "Älvsnapsen". I vart fall i folkmun.

Så har Västtrafik använt namnet för sina färjor. Bekväma och snabba passagerarbåtar som går på Göta Älv. Och det är väl få Göteborgare som vet att det faktiskt finns en plats som heter just Älvsnabben. Men nu reser Donkeyman dagligen fram och tillbaka mellan Lilla Bommen och Lindholmen.

Som också är en plats som ger minnen. Här låg ju Lindholmens varv på den tiden det begav sig. Platsen där onda människor tillverkade Pielstickmotorer på licens. Enbart för att Donkeyman och hans jämlikar skulle få ett h***e ombord i båtarna. Gärna i kombination med Hedemoras hjälpkärror.

Men på vägen passerar Älvsnabben förbi Götaverken som numera går under artistnamnet Cityvarvet. Det ger betydligt angenämare vibbar. Donkeymans maskinistkarriär har gjort honom till kompis med många huvudmaskiner av just Götaverkens fabrikat. Och det var finfina grejor. Och man tillverkade bra hjälpkärror också.

Söndag i Hamnstad

Söndagen påbörjades med att sova ut ordentligt. Dricka några morgonpilsner och njuta av femton plusgrader. Därefter var det möte med en gammal sjökompis på ett sjapp nere i Masthugget. Sen kväll med spårvagnsresa tillbaka till stugan och misstankar om att måndag morgon när Donkeyman skall vara seriös kan komma att bli lite jobbig.

Men det är festligt att vara tillbaka i Götet. Och träffa sina gamla lekkamrater från sjölivet.