Sossekongress

Åter en gång får en ivrig Sossologie Stud möjlighet att studera Socialdemokratins inre liv. Denna gång i form av en kongress där alla "de vanliga" kommentatorerna framstår som ivriga "Kremlologer" och förutspår de beslut som skall fattas.

Märkligt att inte någon journalist vågar skriva sanningen. Den sanning som har gällt i "alla år" ända sedan partiet etablerade sig som makthavande i Sverige. Men en sanning som dessutom gäller alla andra partiers kongresser också.

En kongress är i verkligheten inte ett Forum där man avgör partiets framtida politik och inriktning. Detta är redan avgjort på förhand. De stora frågor där man har olika åsikter har redan fått sina kompromisser som följd av förhandlingar i bakgrunden mellan företrädare för partiets ledning och de olika fraktionerna. Man har fått ge och ta men slutresultaten är redan bestämda.

Skulle det mot förmodan uppstå "problem" genom en eller annan som inte accepterar att delta i skådespelet så dominerar partiets ledning de två viktiga funktionerna. Nämligen kongressens presidium som fastställer voteringsordningen och "förpackar" förslagen. Samt den viktiga "Redaktionskommittén" som skall lösa alla eventuella motsättningar bakom kulisserna. Så går det till hos Sossarna och så går det till hos alla andra.

En partikongress är i själva verket en manifestation för "invärtes bruk". Här skall partiet markera sin enighet och medlemmarna skall motiveras till förnyad kamp. Man skall markera att man sluter upp om sin partiledare och sin partistyrelse. Det är inte ett forum som är till för att värva nya röster.

Generellt sett så har Sossarna ett avgörande problem. Partiets vänstersida står i majoritet bland de aktiva medlemmarna medan högersidan har absolut majoritet bland väljarna. Detta inser också partiets apparat som styr partiet med fast kurs mot mittfåran i politiken.

Visst fick SSU genomslag för att ge en undomsgaranti efter 90 dagar i stället för efter 180. Skillnaden utgör några miljarder spänn som ju är nålpengar i ett statsbudget. Vad man inte talar högt om är att skillnaden också innebär att de arbetslösa ungdomarna nu enligt förslaget bara har 90 dagar på sig som de kan använda att fritt söka jobb. Därefter hamnar de med tvång i en eller annan så kallad "arbetspolitisk åtgärd". Vad sådana innebär vet alla som har varit med några år.

Under Sossarnas glansperiod gick mängder av människor in i sådana åtgärder. Som kostade massor av pengar men som av de som hamnade där betecknats som "vuxendagis". Eller "förvaring". Huvudsaken var att de försvann från statistiken. Medan dessa människor under Alliansens ledning nu har hamnat i statistiken igen. Fast med sämre förmåner.

Självfallet är det totalt avgörande vad denna "ungdomsgaranti" skall innehålla. Men Donkeyman som är luttrad av tidigare iakttagelser tror inte på något revolutionerande utan snarare att det blir en ny form av "vuxendagis" för att förbättra statistiken.

En annan väsentlighet när det gäller arbetslösheten bland ungdom är att tidigare "parkerade" man en hel årgång av ungdomar i militärtjänst. Kontinuerligt. Något som inte heller sker längre. Vad detta betyder för statistiken kan man enkelt räkna ut. Men i framtiden kommer man att göra en liknande vinst. Ungdomskullarna blir helt enkelt mindre medan pensionsavgångarna blir fler och därmed kommer "trycket" efter jobb att lindras alldeles av sig själv. Även om den som just då sitter i regering kommer att försöka ta hem hedern för detta.

Verkligheten kring arbetslösheten är ju att det inte längre hjälper om det blir högkonjunktur. Det blir bara marginellt fler jobb. Detta därför att alla branscher där det över huvud taget är möjligt rationaliserar bort jobben. Den klassiska industriarbetaren existerar knappt längre. Trots att industrin producerar för fullt. Men man sysselsätter bara en bråkdel av den massa som fanns tidigare.

De okvalificerade jobben har helt och hållet försvunnit. Med några få undantag.

Samtidigt är skattesystemet så konstruerat att man beskattar arbete hårt. Vilket ger ytterligare ett incitament till att rationalisera. Donkeyman börjar få mer och mer sympati för det Gröna förslaget om förkortad arbetstid i kombination med skattereform som minskar skatteläggningen av arbete.

Detta problem tar vare sig de Röd-Gröna eller Alliansen sig av. Trots att det är detta som är "pudelns kärna". Det man åstadkommer med dagens politik och med den av Sossarna föreslagna politiken är att man höjer kompetensen hos de arbetslösa. Men man får inte fler jobb för den skull.

Under dagen i dag skall man komma till enighet om "vinster i välfärden". Men gissa vad vänstersidan har fått ge bort för att få igenom ungdomsgarantin. Man behöver inte ens vänta på voteringen för att kunna räkna ut den saken.