Modern Politik

Donkeyman har ju i alla tider varit fascinerad av Politik och Historia. Och den som studerar Historien förstår dagens händelser bättre än den som inte gjort det. Skaffar man sig dessutom kunskap om Ekonomi och framför allt den Ekonomiska Historien så har man fått ett gott underlag för att studera den moderna Politiken. Samt för att skaffa sig en åsikt i de olika frågorna.

Den moderna Svenska Politiken har förändrats. Dagens debatt handlar inte längre om faktiska realiteter. Man debatterar inte längre med bakgrund i sakfrågor. Donkeyman ser nostalgiskt tillbaka på den Gyllene Generationen med Politiker som bestod av sådana som Tage Erlander, Gunnar Sträng, CH Hermansson, Bertil Ohlin, Gunnar Hedlund, Jarl Hjalmarsson och ett skapligt gäng till. Det var herrar som klarade av att genomföra en debatt utan slagord, utan att slänga floskler kring sig, utan personangrepp. Det var sakligt och bildande.

Samtidigt har rätten till att göra utspel och formulera problem förflyttats från de Politiska partierna till Media. Vilket har gjort att det sitter en liten inre krets av journalister och kommentatorer som sätter dagsordningen. En krets som styr hela debatten. Och i slutänden som tillsätter och avsätter både enskilda politiker och regeringar. Och när man vädrar Politikerblod så GÅR DREVET.

MEN ....... Exempel 1

Just nu ser vi två parallella exempel på just detta. Drevet gick mot Sossarna i Omar-Affären. Omar var en Bonde i det stora interna Socialdemokratiska schackspelet. En Bonde som användes för att bli av med en mer värdefull pjäs i form av Ylva Johansson, som tillhörde fel fraktion. När Ylva hade fallit blev Partiet tvunget till ett Bondeoffer för att rädda själva schackspelaren - Veronica Palm.

Att det rör sig om en intern fraktionsstrid i Stockholms Arbetarkommun är uppenbart för alla som vill studera saken närmare. Alla med någon liten kunskap om valmatematik vet att Sossarna måste vinna Stockholm om de skall kunna vinna valet. Allt som skadar Sossarna är alltså bra för Alliansen. Som utnyttjar det hela till bristningsgränsen.

Alliansen går inte i polemik mot Sossekongressens politiska resultat. Man går till angrepp mot Sossarnas oförmåga till att styra landet som anses bevisad genom "Omargate". Och man drar ut på plågan så länge som möjligt. Vrider runt kniven i såret. Med god hjälp av Media.

MEN .................. Exempel 2

Centerpartiet har avlägsnat sig ganska långt från den gamla klassiska Centern under ledning av sådana som Hedlund och Fälldin. Den gången hade partiet nästan inte något som helst stöd i storstäderna. Man hade knappt mandat i Stockholms Kommunfullmäktige.

Sedan dess har den så kallade "Stureplanscentern" tagit över partiet. Med Annie Lööf som Partiets drottning. Inte för att man har vuxit märkbart i urbana stråk. Däremot har man presterat att göra sig av med landsbygdens väljare.

Nu har Annies departement presterat att göra bort sig ordentligt i den riksbekanta "Affären" om vilka handlingar som utlämnats till vilka Media. Eller snarare - vilka som inte lämnats ut. Trots att det är offentliga handlingar som bör lämnas ut "Muy Pronto" när de efterfrågas. En "Affär" där Drevet också har gått. Men man har ännu inte lyckats fälla bytet. Även om det är skadeskjutet.

Och Sossarna tackar och tar emot. Här har man en god möjlighet att angripa Alliansen i KU. Och Annie Lööf har inte något bra försvar.

Det säger sig självt att när Aftonbladet ber om handlingar så är det inte Statrådet Annie Lööf själv som personligen går ned i arkivet och plockar fram dessa. Detta är ett ärende som inte ens hamnar på hennes bord. Någon tämligen underordnad tjänsteman ordnar upp i sådant här.

När saken hamnat i KU så har hon frågat sin statssekreterare om saken och bett om att få besked om vad som gjorts - och vad som inte gjorts. Denne har sedan frågat en underhuggare som frågat en underhuggare som frågat tjänstemannen i fråga. Varefter beskedet har gått tillbaka genom hierarkin. Det besked Annie sedan har fått har hon sedan fört vidare till KU. Då visar det sig att hon har fått helt felaktig information från sina egna tjänstemän. Alltså står Annie och ljuger i KU. Hennes brott består egentligen i att hon litat på sina egna tjänstemän.

Något som givetvis avslöjas omgående. Och då går Media och Sossarna till attack mot strupen. Nu skall bytet fällas. Men man intresserar sig inte för det verkligt allvarliga. Nämligen att en statlig myndighet inte ger sin chef korrekt information. Utan man angriper statsråden personligen för att föra denna vidare. Att dokumentationen uppenbarligen visar att Annies departement inte har följt de regler för representation som gäller, med statsrådets goda minne, är tydligen inte heller ett intressant ämne.

Och nu drar Sossarna ut på plågan så länge som möjligt. Vrider runt kniven i såret. Med god hjälp av Media. Och i något kontorsrum på departementet sitter en enskild tjänsteman och svettas tungt medan denne väntar på att få sparken.

MEN ........................ EXEMPEL 1+2

Annie Lööf och Veronica Palm representerar den nya tidens politiker. Politiska broiler som aldrig har haft ett ordentligt jobb. (Nu skall erkännas att VP har jobbat på dagis för 20 år sedan men någon mer omfattande arbetslivspraktik saknar hon).

Bägge har gjort snabba karriärer i sina partier. Och bägge är ytterst förfarna i konsten att hantera interna intriger och fraktionsstrider. Karriärkvinnor med skinn på näsan. Som lever gott på sina politiska uppdrag och vars största ambition går ut på att hålla sig kvar vid köttgrytorna. Bägge är också karriärkvinnor av en typ som klarar att överleva DREVET.

Bägge representerar en politikertyp som står långt ifrån den gamla generation som Donkeyman nämnde i ingressen till denna artikel.

Donkeyman måste erkänna att han inte är någon större anhängare av någon av de här damerna. Annie är nog en garanti för att Centern inte kommer att växa på länge medan Veronica är en garanti för att Sossarna inte kommer att vinna valet i Stockholm. Eftersom Donkeyman anser att bägge de här utvecklingarna är önskvärda så hoppas han att både Annie och Veronica överlever den här krisen och kan fortsätta i gamla hjulspår.

KONKLUSION

Detta är essensen i hur man för Svensk politik år 2013.