tisdag 11 maj 2010

En Pilsner Till

Donkeyman känner behov för att berätta en liten solskenshistoria från dagens äventyr.

I dag har Donkeyman nämligen farit runt både i staden och förorterna. För att kika på en del nya och gamla nostalgiska ting. Men när eftermiddagen drog sig mot sitt slut så slank han in på "Löwet", det vill säga restaurang Löwenbräu uppe vid Fridhemsplan för att intaga sin middag. Med nödvändiga tillbehör.

Då skall man veta att Donkeyman en gång i världen var stammis på just Löwet. Därför att han bodde på Baltzar von Platens gata som låg bara ett stenkast och två örnflax bort. Dessutom är Löwet just ett sådant gammaldags "sunkhak" som Donkeyman har en barnslig fallenhet för.

Dagens "trissa" på Löwet har serverat Donkeyman i minst 25 bast. Och trots att han är där bara någon gång om året så är han väl igenkänd. Det är till och med så att när Donkeymans fru Borgny dog för 6 år sedan och han kom tillbaka till sjappet nästa gång så frågade hon efter frun. Och när Donkeyman berättade att hon hade stupat så föll servitrisen i gråt. "Hon som var så trevlig" - var budskapet.

Detta blev Donkeymans middagsmål i dag:






Först drog han i sig en Biff "Löwen" med vitlökssmör samt en gott vuxen pilsnerdricka och en matsup.

















Så följde han upp med att smälla i sig en friterad Camembert med hjortron.

Samt kaffe och en konjagare.












Under måltidens avslutning kikade kompisen Janne in och så satt vi och ljög i ett par timmar innan det var dags att avrunda eftermiddagen. Så vi pröjsade och gick var och en till sitt. Det vill säga Janne besteg sin stålhingst för att trampa ned mot "Krillan" medan Donkeyman promenerade bort till busshållplatsen för att resa med Blåbuss nummer tre mot Slussen och Sjöfartshotellet.

Och nu kommer dagens höjdpunkt.

När Donkeyman kommer till busshållplatsen så sätter han sig ned på bänken inne i busskuren för att vila sina trötta ben. På samma bänk sitter sedan tidigare en lite halvsjaskig typ. Med en stor plastpåse med dryckesvaror.

Snubben frågar om Donkeyman har lust på en bira. Och är det någonting som Donkeyman faktiskt har lust på där och då så är det just en bira. "Tack" säger Donkeyman och liraren plockar upp en "Norrlands Dynamit" ur påsen. Oöppnad. Och lämnar över - Varsågod. "Tack" säger Donkeyman igen, drar upp biran och tar en slurre.

Sedan snackar de lite löst om allt och om inget medan bägge smuttar på sina pilsner. Buss 3 kommer och den får glida vidare medan Donkeyman sakta smuttar på drycken.

Efter si så där en kvart har Donkeyman sänkt biran. Samtidigt dyker en ny "trea" upp. Så han tackar vänligt för pilsnern. Och halar upp två slängar (hundralappar) och ger till liraren som tack för ölet. Varvid snubben nästan går i däck, börjar gråta och säger "Nej - jag kan inte ta emot det här. Jag ville bara bjussa på en bira". "Varför inte" säger Donkeyman. "Jag har bättre råd än du har. Du gav mig en bira just i det ögonblicket som jag var djävligt törstig. Bara för att vara hygglig. Så nu får du två hundringar av mig som tack."

Och liraren tar emot kulorna och går sin väg medan Donkeyman tar sin buss.

En liten solskenshistoria ur livets teater. Eller något sådant.

Inga kommentarer: