Ett pris

I dag är Oslo en belägrad stad. Trafikavstängningar, kravallstaket, betonggrisar, poliser, väktare, människoätande hundar, hästar, preventiva arrestationer. Allt för att säkerställa att Nobels fredspris kan överlämnas till Barrack Obama utan störningar.

Hela säkerhetsuppbådet påstås kosta 120 millar av skattebetalarnas pengar. I ett land som är så fattigt att man måste dra in på skola, socialvård, sjukvård, äldrevård och en massa andra förmåner som folk har vant sig vid. Hela grejan är en god Norgeshistoria från början till slut.

Donkeyman tycker inte att Obama på något sätt har förtjänat Fredspriset. Han har hållit ett antal eldiga tal där han har lovat en massa. Men sedan har det inte blivit mer. Obama är en fantastiskt god talare vilket är unikt i en värld där retorikens urgamla konst har fallit i glömska. Men problemet är att han inte har genomfört ett sk*****t av allt som han har lovat. Däremot har han i många fall gjort tvärtom.

Men eftersom Obama är en lovande talare, dvs han lovar och lovar utan att något händer så finns det också en chans för Donkeyman. Donkeyman är nämligen en lovande författare. Han lovar och lovar att leverera manuskript, men det är lite si som så med genomförandet.

Med hänvisning till Obamas pris så kräver härmed Donkeyman att få Nobelpriset i litteratur. Donkeyman lovar nämligen här och nu att producera en mästerlig roman - någon gång i framtiden. I övrigt fyller Donkeyman alla kriterier för litteraturpriset. Han är inte Politiskt Korrekt, han är en bohemtyp och sist men allra viktigast - Donkeyman är totalt okänd. Alltså förväntar sig Donkeyman en rejäl kassapåfyllning i December nästa år. Samt ett juste diplom att hänga på väggen. Och det behövs inte någon armé av säkerhetsexperter för att organisera prisöverlämningen.

Fanns det inte någon annan värdig pristagare så borde man hellre ha avstått från att dela ut priset i år. Det har gjorts tidigare vid flera tillfällen.

Visst har det varit många kontroversiella pristagare även tidigare och visst har priset många gånger delats ut som belöning för sociala framsteg i stället för som belöning för rena fredsinsatser. Men det finns också många värdiga pristagare genom åren. Donkeyman vill påminna om några:

- Ahtisaari fick priset förra året. Presentation torde vara onödig. Men han har i vart fall gjort något.

- Arafat, Peres och Rabin delade priset för att ha visat osedvanligt personligt mod. Visserligen misslyckades deras initiativ men de gick emot en stor del av sin befolkning genom att försöka sträcka sig mycket längre än tidigare. Det kostade också en av dem livet.

- Mandela och de Klerk. Mandela är en av förra seklets mest fantastiska personer men det var de Klerk som möjliggjorde förändringen i Sydafrika genom att gå tvärs emot sitt parti och göra det som måste göras.

- Gorbatjov var den som möjliggjorde Sovjetunionens och järnridåns fall. Först genom att mildra diktaturen och sedan genom att låta soldaterna vara kvar i kasernerna i stället för att gå ut på gatorna och stoppa folkets uppror.

Men det finns många fler.

Obama har hittills inte visat ett dugg annat än att han är en förb*** god talare.

Läs även andra bloggares åsikter om fredspriset, nobelpriset, obama, barack obama, usa