Huvudstaden

Donkeyman och jourhavande använde en jobbig väg för hemresan. Av ekonomiska skäl. Det blev Ryanair till Torp. En sen flight. Buss till Oslo Bussterminal med ankomst ca 00.30. Så gick vi på sjapp till stängningsdags 03.30 och tog en promenad tillbaka till bussterminalen. Så blev det Flygbuss kl 04.15 till Gardermoen och Norwegian till Tromsø med avgång 07.35.

I Oslo gick vi på "Scotsman". Vilket av gammal tradition varit NordNorges träffpunkt. Där satt vi några timmar med fönsterplats ut på gatan och studerade en föreställning i livets teater. Och både Donkeyman och jourhavande blev minst sagt skakade av det vi såg.

Då skall sägas att Donkeyman har ett långt liv som sjöman bakom sig. Och har sett det mesta när det gäller "ruffa" hamnmiljöer. Och det var just sådana associationer man fick. Donkeyman är dessutom född på Stockhlms Söder och tillbringade sina barnaår därstådes. Och det var sannerligen inte någon Söndagsskolemiljö på 1950-talet. Det var helt enkelt inte hedrande att bo i den stadsdelen - den gången.

Men det som försigick på det puritanska Norges Paradgata en Fredagnatt år 2008 var helt i klass med om inte värre än något man kunde uppleva i Antwerpen eller Rotterdam "in the good old days". Hamburg, Bremen, Genua, Kings Cross (Sydney) hade inte heller något att ställa upp med den gången - eller i dag. Detta var vassare. Man måste nog till sådana platser som Buonaventura eller Colon för att finna jämförelsepunkter. Donkeyman kände sig 30 år yngre och förflyttad till någon obskyr hamngata i varmare land.

Nu hör det också till historien att Donkeyman hade kontor i Oslo i många år. Och flygpendlade dit från Tromsø. Så det blev många strövtåg ut i nattlivet den gången. Men nu börjar det bli 10 år sedan sist och Oslo har ändrat sig. Så här var det inte på den tiden.

Tre stora biffar till vakter ansågs behövas för att uppehålla ordningen inne på "Scotsman". Och trots att vi satt med fönsterplats i närmare tre timmar så var två passager med polisbil det enda vi såg av ordningsmakten den natten. Till och med "Natteravnarna" körde runt instängda i bil. Vilket säger ganska mycket.

Vad såg vi då. Hela gatan fyllt till brädden av ett lämmeltåg av skitfulla Norrmän. Unga och gamla, killar och tjejer. Stortorget i Tromsø just vid stängningsdags på söndag morgon är rena frikyrkolägret jämfört med detta. Detta påspätt med ett antal andra "vita av nordeuropeisk typ" där de flesta var lika fulla som Norrmännen.

Utanför pubingången hade en patrull på bortåt dussinet negresser tagit uppställning och antastade var man som passerade på gatan. Uppenbarligen hade de en lönsam kväll för de försvann med regelbundna mellanrum tillsammans med någon. Antagligen för att servera en "short time" i någon bakgata. Och de var uppenbarligen effektiva för de var tillbaka tämligen fort.

En ung man betalade för två damer och drog ned byxorna för att bli betjänad mitt på gatan. Men damerna mer eller mindre höll uppe brallorna på honom och drog iväg han till någon bakgata. Men med tanke på ordningsmaktens närvaro hade hans projekt sannolikt varit riskfritt.

När sjappet stängde gick vi Carl Johan och ner mot Oslo S. Den delen av gatan innehöll si så där 70 % "blattar", "svartskallar" eller vad den som inte är PK väljer att kalla dem. Varav en stor del berusade. På ett eller annat. Och för att passera förbi Oslo S måste man plöja sin väg igenom en hord av knarkare.

Det enda Donkeyman saknade från gamla tiders hamnbulor var "fittlotsar", "fixare" och "tjingsargubbar". "Robbarna" och "PickPockets" fanns säkert i folkmassan. I stort antal.

Som Donkeyman ser saken är detta ett bevis på att den Norska socialpolitiken av den modell som det politiska etablissemanget i Norge har byggt upp under många år är totalt misslyckad. Jag kan inte tänka mig att de som bor i Oslo vill ha det på detta viset. I praktiken är denna politik tungt förknippad med SV, AP och KrF. Med rätt eller fel.

En sak är säker. Detta kunde inte förekommit på paradgatan i någon annan huvudstad i hela världen. I ett "red light district" - ja. Och Donkeyman har besökt många sådana. Skipperstraat, Reperbahn, Treichville, South Street, Kings Cross - You name it. Det finns många. Men inte på paradgatan. Inte ens i Sydamerika på det glada 60-talet.

Jag tror att Norge måste börja med en heltäckande diskussion om de här frågorna. Och då duger det inte att gå ut från någon vision om ett rusfritt och nöjesfritt samhälle där alla går på tur i helgen och dricker choklad och äter brödskivor med brunost. Man måste gå ut från hur dagens samhälle faktiskt ser ut. Och vilka preferanser dagens ungdomar verkligen har. Därför att det är ungdomen som styr utvecklingen på nöjesfronten. Man måste ha en pragmatisk politik som utgår från realiteter.

Där en väsentlig detalj är - få ut polisen på gatorna. Vi kom resande från London och kontrasten är slående. Hade någon sagt åt Donkeyman år 1965 att det skitiga och nedslitna England 40 år senare vid första anblick skulle framstå som ett renare och tryggare samhälle än det puritanska Norge skulle Donkeyman ha bett vederbörande söka läkare. Men i England är polisen på gatorna. Obeväpnad precis som i Norge. Men i stort antal och med stöd av mängder av bevakningskameror. Och en armé av gatsopare håller snyggt på gatorna. Detta gör resultat. Det ger skillnaden mellan paradgata och red light district.

Addendum: Donkeyman ser vid genomläsning att det kan uppstå missförstånd. Låt det alltså stå klart att han inte ser något som helst problem med att det finns pubar i stora mängder. Eller att folk är ute och dricker sent på kvällarna. Skillnaden är bara att i andra storstäder kan man kombinera detta med ordning och trivsel. På senaste månaderna har Donkeyman haft blöta kvällar i London, Göteborg och Stockholm. Och inte sett något liknande som det han observerade i Oslo ...

Läs även andra bloggares åsikter om oslo, prostitution, fylleri