EU-kamp (igen)

Dagens inlägg innehåller en liten faktainformation till Donkeymans Svenska läsare.

Donkeyman har inte gjort någon hemlighet av att han är anhängare till EU. Men han har inte alltid varit det. När Sverige röstade om medlemskap var Donkeyman fortfarande motståndare. Men sedan dess har han ändrat uppfattning. Därför var han också anhängare till att gå med i Euron. Och anser den dag som är att är man först medlem i EU så skall man självfallet också vara med i Euro-systemet.

Men eftersom Donkeyman bor i Norge så får han uppleva mycket festligt när det gäller EU-debatten. Den politiska situationen är ganska fastlåst i frågan:

Det största partiet (AP) är för EU. Men inom partiet finns en ganska stor nej-sida. Som gång på gång får finna sig i att bli överkörda av partimajoriteten.

Det näst största partiet (FrP) har inte tagit officiell ställning. De menar att saken avgörs genom folkomröstning och inte genom partipolitik.

Det tredje största partiet (H) är också för EU.

Så har vi några småpartier, i det närmaste sekter, dvs SV, SP, V och KrF. Det är också här vi finner den hårda kärnan i EU-motståndet. De har hittills hotat att blockera varje regeringsalternativ som innebär ett närmande till EU.

På socialistisk sida finns inte något tänkbart regeringsalternativ som inte domineras av AP. På Borgerlig sida finns inte något tänkbart regeringsalternativ utan H.

MEN - Det avgörande är givetvis att opinionsundersökningarna visar ett stabilt Nej till EU.

Å andra sidan är Norge med i EES, vilket innebär att man i alla praktiska avseenden redan är med i EU. Däremot får man inte vara med och fatta besluten. Ekonomiskt sett betalar man en ganska kraftfull avgift för att få vara med. När man hade folkomröstning förra gången så hade man fått förhandlat fram ett mycket förmånligt anslutningsavtal. Detta föll i och med att det blev Nej och det är knappast troligt att man får ett lika bra avtal vid nästa korsväg.

Som kan komma fortare än man tror. Nu tyder alla signaler på att Island är på väg in i EU med full fart. Detta helt enkelt därför att Island av ekonomiska skäl är tvungna att komma in i både EU och Euron. Men på Island är det en enklare sak att gå med. Där är det nämligen politikerna som är mot och folket som är för. Här i Norge är situationen omvänd.

Jasidan i Norge ser nu för sig att situationen kan ändra sig så att det blir läge för en ny EU-kamp inom några få år. Något som rimligen måste få utslag i regeringsbildningen efter valet nästa år. Den nuvarande röd/gröna regeringen har ju formellt lagt EU-frågan död under valperioden. Men AP kan knappast leva med en sådan regeringsförklaring även nästa gång.

Just nu är det så kallade Tjänstedirektivet aktuellet i Norge. Ett direktiv som har debatterats internt inom EU i fem år och som har urvattnats ganska betydligt. Fackföreningarna i de stora EU-länderna har accepterat det hela och den interna debatten är i det närmaste obefintlig. Men här i Norge är Nej-sidan så upprörd att man nästan inte får luft. Och både SP och SV har tagit "dissens" (=reserverat sig) i regeringen.

Men uppenbarligen är frågan mer av retorisk art eftersom det inte är tal om att lämna regeringen. Något som rimmar ganska dåligt med att de bägge partierna kräver att Norge skall utnyttja sitt veto i EES. Vore frågan så viktig så borde SV och SP slå nävarna i bordet och lämna regeringen. Något de alltså inte gör. Lika lite som AP:s nejstatsråd gör.

Vilket också bevisar att det är mer fråga om luft än om realpolitik.

Och så här fortsätter det hela tiden. Nej-sidan ser EU som den "Store Satan". Allt ont i världen kommer från EU. Och ett medlemskap i EU skulle innebära slutet på Norge som en nation. Det skulle närmast uppstå en situation som påminner om Ockupationen. Allt bra som finns i Norge skulle brytas ned och landet skulle förvandlas till ett fattighus.

Det är lika festligt att höra Nej-sidan debattera som att lyssna på när prästerna bråkar om kyrkan. Är det underligt att Donkeyman älskar politik.

Läs även andra bloggares åsikter om Norge, EU, Tjänstedirektivet