Älven

Precis som i så många andra Svenska städer är det älven som passerar som är det centrala. Det som är grunden till att det anlades en stad just där. I Göteborg är det Göta Älv som utgör själva grundlaget till att bygga en stad.

Ursprungligen var det bara en tunn Svensk remsa mellan de Danska provinserna Halland och Bohuslän som nådde ned till havet. Den gick längs Göta Älv och här anlades både en fästning och en stad. Älven var ju en naturlig farled in i landet, framför allt till Västergötland och landet runt Vänern. Den som har läst böckerna om Arn har passerat området flera gånger i romanerna.

Från 1700-talet och framöver var Göteborg en mycket betydelsefull stad. Det var en centralpunkt i handel och här kom det en omfattande sjöfartsnäring. Än i dag är det många rederier som har sin hemvist här. Givetvis utvecklades det en omfattande industri i området redan i industrialismens början.

Den gången var det mycket Holländare som arbetade i Göteborg. Vilket ledde till att det byggdes kanaler och hus i Holländsk stil. Något som än i dag dominerar det centrala av staden.

Hamnen är än i dag Skandinaviens största och en stor mängd av importgodset till Sverige, Norge, Danmark och Östersjöländerna anländer till Götet för omlastning till mindre fartyg, bil eller tåg.

I Donkeymans ungdom sysselsatte bara varven 40.000 man. Sedan låg hamnarna på lång rad utmed älven. På Hisingsidan var det Lundbyhamnen, Frihamnen och Skandiahamnen som var störst och på sydsidan var det passagerarbåtarna till Amerika, England, Danmark och Tyskland som dominerade. Vilket de gör än i dag.

Som ung sjöman var Donkeyman ofta i Göteborg. Han jobbade på Transatlantics linjebåtar till Väst- och Sydafrika bland annat. Och när en Transare kom in var det stor fest. För det mesta gick vi till Lundbyhamnen och när fartyget passerade rederikontoret med full flaggning hängde hela kontorspersonalen ut genom fönstren och vinkade välkommen med handdukar och lakan. Det tutades i alla visslor och vid ankomst till kajen var det full uppställning med hustrur, barn, rederifolk och så vidare.

Numera är hamnverksamheten flyttad till Skandiahamnen som ligger långt som f***n från centrum. Det är inte längre någon festivitas när båtar kommer in. För övrigt sköts den oceangående linjetrafiken numera av Danskar, Tyskar, Holländare, Japsar, Yankees, Norrmän och en massa andra folkslag.

Götaverken är kvar fast i decimerad form. Lindholmen och Eriksberg har blivit skolor och bostäder. En stor del av kajerna används till kontor, opera, krogar, museer och Gud vet vad. Men till skillnad mot så många andra länder har man ännu inte lyckats parkifiera hela stranden. Tar man en tur med "Älvsnabben" upp och ned genom staden så ser man fortfarande riktiga kommersiella fartyg i stor mängd.