Kravaller

Nu har vi åter drabbats av ungdomskravaller. Kravaller som tog sin början i Husby men som sedan spridit sig till de flesta av Miljonprogrammets förstäder. Kravaller som till sin natur liknar det som vi på senare år har sett från London, Paris och inte minst i USA.

Donkeyman har några kommentarer.

Inte något nytt
Ungdomskravaller har ägt rum i "alla tider". Den som läst sin Stockholmshistoria vet att det ägde rum sådana för både 100 år sedan och mer. Men i "modern" tid är det främst två tillfällen som påminner om dagens upplopp.

På sent -40-tal förekom det kravaller på Söder.
1951 samlades tusentals ungdomar i Berzelii Park och slogs med polisen.
1965 skedde samma sak på Hötorget

Vid alla de här tre tillfällena var brist på sysselsättning för ungdomar den orsak som uppgavs till att ungdomarna gick amok.

Vi som upplevde 60- och 70-talen minns mycket väl en mängd politiska demonstrationer som också ledde till kravaller och upptåg. Vi har till exempel Kårhusockupationen, Båstad, Almstriden, Ockupationen av kvarteret Mullvaden och Järnet samt ett antal VietNamdemonstrationer. I modern tid har vi upplevt många gånger hur demonstrationer har urartat.

Här kan vi alltså identifiera två typer av upplopp. Rena ungdomsupplopp och organiserade demonstrationer som "spårar ur".

På toppen av detta har vi en tredje sorts upplopp som uppstår med jämna mellanrum. Vi talar då om idrottspublik som "spårar ur".

Tändande gnistor
Det behövs två parter för att skapa ett bråk. Den ena parten är alltid polisen. Som sannerligen inte har någon ärorik historia av att hantera sådana här situationer. Donkeyman minns som sagt 60- och 70-talets demonstrationer när poliskårens agerande många gånger var som att hälla bensin på elden.

Han kommer aldrig heller att glömma de avskyvärda bilderna från Göteborg när  polisen aktivt skjuter en stenkastare i ryggen.

MEN - på den andra sidan behövs också ledare. Under Donkeymans politiska ungdom minns han väldigt tydligt hur Revolutionsromantiken stod högt i kurs. De politiskt medvetna skulle aktivt gå in och ta ledningen när det uppstod en "Revolutionär Situation" (Läs - när det drog ihop sig till bråk).

Detta är inte något som har fallit i glömska. Vi har ett antal ytterst militanta personer ute på yttersta vänsterkanten som betecknar sig själva som "politiskt medvetna". Många med anknytning till grupper som står anarkisterna nära. De dyker upp ungefär som en kringresande cirkus varje gång det drar ihop sig till demonstrationer. De är maskerade och väl förberedda. De blandar sig in i massan men de bidrar aktivt till att skapa bråk. Deras målsättning är att demonstrationen skall urarta. Därför att då måste polisen ingripa och därmed "tänder" man även de vanliga demonstranterna. Så är kravallen ett faktum.

Donkeyman minns mycket väl hur 1970-talets organisatörer aktivt försökte hålla de här krafterna borta från demonstrationerna. Men man lyckades sällan helt. I dagens samhälle har det gått så långt att man knappast kan arrangera en demonstration mot något som helst utan att de här personerna dyker upp och "häller bensin på elden".

Ungefär liknande är situationen på idrottsarenorna. Den "vanliga" publiken vill inte ha bråk men så har vi en liten grupp med militanta som försöker provocera fram kravaller. Med alla medel. De är helt enkelt där för att slåss. Inte för att se på match.

Efter demonstrationerna i Husby kunde man konstatera att en stor del av de gripna inte hörde hemma där. Många intervjuer i radion med föräldrar och ungdomsledare från Husby klargör också att dessa som arbetat med ungdomar där i många år inte kände igen ett stort antal av deltagarna.

Donkeyman misstänker därför starkt att samma "kringresande cirkus" av "yrkesbråkstakar" har utnyttjat en spänd situation och "tagit ledningen" för att skapa bråk. Tänder man eld och börjar slå sönder fönster så är det ju en självklarhet att polisen rycker ut. Kastar man sedan sten på polisen så är bråket ett faktum. Hur skall polismän kunna se skillnad på "vanliga åskådare" och aktiva provokatörer.

I efterhand av upptågen i London kunde man också läsa i pressen om att lokala demonstrationer "togs över" av tillresande militanta som önskade skapa bråk och upplopp.

Politikens ynkedom
Donkeyman får i det närmaste spykänslor av att lyssna på politikernas förklaringar.

Moderaterna å ena sidan skyller på yrkeskriminella krafter.

Socialdemokratin skyller på regeringen.

MEN - De här förorterna började byggas för 40 år sedan. De planerades och byggdes av Socialdemokratin. Redan från början var de tänkta som bostäder åt "underklassen". Redan från början var det många som såg dem som ghetton. Och redan från början hade påfallande många av dem som bodde där som sin största ambition att komma därifrån.

Vilket har ledit till att alla som "lyckas" omgående flyttar därifrån. Samtidigt som de nyinflyttade kommer från samhällets "lägsta skikt". Vilket har gjort att andelen arbetslösa och utanförstående har ökat kontinuerligt.

Detta kan man inte skylla något enskilt parti för. Detta är något som alla politiker som suttit vid makten sedan 1960-talet har en del i skulden för. Alla har dragit sitt strå till stacken. Eller snarare samlat ved till bålet.

Att använda detta som "valfläsk" är ohederligt och historielöst. Dessa förorter var dåliga redan från början och det ytterligare förfallet och nedrustningen har pågått i 25 år.

Sammanhangen och orsakskedjorna är betydligt mer komplicerade och längre än att man kan skylle på "den andra sidan". Det enda vi kan vara säkra på är att politiskt käbbel och försök att utnyttja detta som "valfläsk" gör att några förändringar över huvud taget inte kommer till stånd.

Tankeväckare
Fotbollsderbyt mellan AIK och Djurgården i går kväll förlöpte helt utan bråk. Var fanns bråkstakarna? Undras?

Läs även andra bloggares åsikter om husby, politik, samhälle, stockholm