Valanalys (1) - SD

Donkeyman skall i några artiklar ge sin tolkning av valresultatet. Men till att börja med vill han påpeka att detta inte är färdigt ännu. De sena poströsterna är ännu oräknade, länsstyrelsernas kontrollräkning är inte heller klar. Som situationen är just nu är det många Röd/Gröna mandat som hänger i en väldigt tunn tråd. Även om det naturligtvis inte är sannolikt så finns det en möjlighet att det blir ändringar. I sådana fall till Röd/Grön nackdel.

Några ting är ändå säkra. Till exempel att SD kommer in i Riksdagen med en manstark grupp. Man blir till och med större än både (v) och (kd). Alltså är det lämpligt att börja med att kommentera just SD.

Vågmästare
Till att börja med måste Donkeyman rätta till det slappa språkbruk som dagens media använder. SD är inte "vågmästare" i Riksdagen. Det är Fredrik Reinfeldt och (m) som har den rollen. För kännedom kan Donkeyman berätta att "vågmästare" är en gammal titel som beskrev den som "förestod allmän våg och sörjde för vägningens riktighet". Med andra ord, den som sköter vågen.

I överförd betydelse har man länge använt uttrycket för att beskriva en politisk situation där det parti som har makten inte har egen majoritet utan är beroende av andra för att få igenom sina förslag.

I korrekt språkbruk är alltså Reinfeldt "vågmästare" och han för "vågmästarpolitik" medan SD utgör "tungan på vågen", det vill säga den som bestämmer åt vilket håll vågen tippar. Men precis som vanligt förslappar media språket och rör till begreppen.

Högerextremister
På samma sätt förslappar media språket när man beskriver SD. Partiet beskrivs som varande högerextremt, yttersta höger, halvfascistiskt och liknande epitet. Det är inte heller ett korrekt och stringent språkbruk.

SD har förvisso sina rötter i nynazistiska kretsar. Det är det inte något som helst tvivel om. Lika säkert är att det finns många med högerextrema åsikter bland partiets anhängare. Men det gör inte partiet till högerextremt. Lika lite som (v) är Moskvakommunistiskt. Trots att det partiet har sina rötter i den Moskvatrogna kommunistiska traditionen och trots att många av partiets nuvarande medlemmar och anhängare fortfarande hyllar samma åsikter och förebilder.

Vad vill SD
SD har tre stycken kärnfrågor som man brinner extra för. Det är begränsad invandring, brottsbekämpning och bättre villkor åt pensionärerna. Lite schablonmässigt kan man säga att man vill minska invandringen till nära noll. Eftersom de anser att invandrarna kostar samhället stora pengar kommer man därmed att göra en avsevärd budgetbesparing som i sin tur skall användas till brottsbekämpning och till bättre villkor för de äldre.

I invandrarfrågan står de helt ensamma. Inga andra partier har haft samma dramatiska ståndpunkt på senare tid. Man skall dock minnas att den tidigare stora arbetskraftinvandringen till Sverige stoppades i mitten på 1970-talet. Detta skedde på önskemål från LO och det var SAP som stod för lagstiftningen. Motiveringen var den gången rädsla för att invandrarna skulle ta jobben från Svenska arbetare. Man skall också minnas att FP på senare år har antagit samma ståndpunkt som SD i några frågor som rör komplexet invandring utan att på något sätt ha gemensam ståndpunkt fullt ut.

Invandringsfrågan har även en annan dimension hos SD. Vi talar här om en modern variant av rasism. Partiet hänger sig inte åt den traditionella rasismen så som nazismen och extremhögern gjort sig känd för. Man diskuterar inte ras, gener eller anti-semitism. Deras moderna variant går på kultur och religion. I synnerhet islamofobi, det vill säga skräck för islam.

I detta avseende kan man säga att de har högerextrema åsikter.

När det gäller alla andra frågor förutom invandring så kan man inte spåra något högerextremt i partiets politik. I de frågor som traditionellt har definierat höger - vänsterskalan dvs i förhållande till "grad av statlig kontroll", "offentligt ägande" och "skattenivå" så ligger man ganska nära (s) och mitten. När det gäller vissa utrikespolitiska frågor såsom EU och Afghanistan har man samma ståndpunkter som (v) och yttersta vänstern.

I grund och botten önskar SD vrida tillbaka klockan till en behagligare tidsålder utan invandrare när det var Svensk kultur i Sverige. Men man får inte glömma att det är flera partier som har liknande önskemål om än från lite annorlunda utgångspunkt. Såväl (v), (c), (kd) och delvis också (s) har i många avseenden en politik där man önskar sig tillbaka till en "bättre tidsålder". En svunnen tid utan globalisering när Sverige var Sverige.

Vilka röstar på SD
Detta har man redan skrivit spaltmil om. Den typiske SD-väljaren är enligt olika undersökningar arbetslösa eller dåligt utbildade yngre män som bor i mindre tätorter och på landsbygden. Speciellt orter där jobben av en eller annan orsak har försvunnit är ofta starka SD-fästen.

Påfallande många av partiets sympatisörer anser att det är invandrarnas fel att de har problem på arbetsmarknaden. Det är invandrarna som stjäl jobben och det är invandrarna som dränerar statskassan genom stora bidrag. Partiet har inte fått något dramatiskt genomslag i de större städerna eller i de framgångsrika industriorterna.

Påfallande många av SD:s väljare tycks vara sådana som har valt att inte har rösta tidigare. Många kommer också från det Socialdemokratiska lägret. Men SD rekryterar från alla håll. Det är svårt att säga att något speciellt parti har "drabbats" hårdare än andra.

Å andra är nog inte de flesta SD-väljarna vare sig rasister eller islamofober. De är däremot missnöjda med att de etablerade partierna i åratal inte har tagit problemen och utvecklingen i vissa förortsområden på allvar. En av orsakerna till detta är en totalt felslagen integreringspolitik. De etablerade partierna har inte heller gjort något åt att det vuxit fram en ny underklass. En underklass där många har dålig utbildning och som ofta skyller sina problem på att invandrarna tar deras jobb.

De upplever att de etablerade partierna inte försöker lösa deras problem därför att analysen och lösningarna inte är PK (Politiskt Korrekta). Därmed väljer de att rösta på ett parti som inte heller är PK. Och kan samtidigt ge en spark i arschelet åt de traditionella politikerna.

De andra partierna och SD
De "etablerade partierna" har använt samma taktik gentemot SD som man en gång i tiden använde mot (k) och senare (vpk). Man har försökt isolera dem. Som en gengångare från 1960-talet har man väckt upp uttrycket "De demokratiska partierna". Man vägrar att debattera med dem. Man försöker frysa ut dem på alla sätt.

I stället för att uppfinna hjulet på nytt kunde man ha studerat Norge. Där just den taktiken kraftigt har bidragit till att FrP har gjort så stora framsteg. "Folk flest" har blivit förb**** på de vanliga partierna och stödröstat på FrP. (Observera att FrP i övrigt inte kan jämföras med SD).

Detta förhållningssätt leder till ökade sympatier för SD. Det är sannolikt många som röstar på partiet för att markera att man är MOT de etablerade partierna. Inte därför att man är FÖR SD. Ungefär samma krafter som avgjorde EURO-valet för några år sedan.

Om man i stället skulle ha behandlat dem som vilket parti som helst skulle det inte vara några större problem att mer eller mindre mosa dem i debatt efter debatt. Goda debattörer från andra partier skulle lätt kunna ta isär SD-politiken och synliggöra dess problem. Nu sker inte detta. I stället får de stå helt oemotsagda. Och när man diskuterar dem så klistrar man massa felaktiga etiketter på dem.

Ju längre de traditionella partierna fortsätter med sin nuvarande hållning - desto mer sympati kommer SD att få.

Stenkastarvänstern
Dess värre finns det några ungdomsgrupper som vill bestämma vem som skall få rätten att hålla politiska möten här i landet. Det är samma gäng som fixade kravallerna i Göteborg på sin tid och samma gäng som reser runt som internationella stenkastare närhelst det är någon internationell begivenhet som de ogillar.

Vi snackar här om vad man ofta kallar de "Autonoma Grupperna", dvs löst sammansatta grupper av vålsromantiserande vänsterungdomar och anarkister. AFA och Revolutionära Fronten är två av de mer kända organisationerna bland det här gänget. De anser på fullt allvar att de har rätten att bestämma vad man skall få säga, skriva och göra. Och de har på alla sätt försökt hindra SD från att bedriva sin valkampanj. Det är inte bara frågan om störande vuvuzelor och talkörer. Man kastar sten, bränner upp valstugor och drar sig inte för våld i några former.

Det bedrövliga i sammanhanget är att de etablerade partierna och polisen inte tar avstånd från detta mer än högst pliktskyldigt. Herr Ohly har till och med uppmanat till "Utomparlamentarisk kamp" mot SD. Det vill säga när folket röstar fel så tvingas andra "rätta till det". Ungefär som när Palestinierna straffas för att de röstade fel i det senaste tillåtna valet.

Antagligen kan vi tacka både de här våldsromantikerna och våra politiker som låtsats om att SD inte existerar för att de nu sitter i Riksdagen.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverigedemokraterna, val 2010, rasism