Donkeyman har genom livet hamnat på många intressanta platser. Ett stort idrottsintresse har också fört honom till många intressanta arenor.
När dagens Fotboll-VM har startat i Sydafrika så är det naturligt att tankarna går tillbaka 20 år i tiden. När VM i Italien startade sommaren 1990. Den gången var Donkeyman i Sydafrika på ett uppdrag för ett stort Svenskt exportföretag. Och ödet ville att han skulle bo på ett lyxhotell på Beachfronten i Durban just denna dag.
Lagom till VM-öppningen gick Donkeyman ned i hotellets pub som hade en storskärm för att se öppningsmatchen mellan Camerun och Argentina. Något som visade sig bli en upplevelse av stora mått. Inte bara därför att Camerun överraskade alla experter och vann matchen utan också för den upplevelse som skulle komma av att se matchen i denna pub.
Sändningen började med att Sydafrikansk TV:s sportchef höll ett anförande. Och han gratulerade publiken till att man nu för första gången på många år hade fått rätt att visa bilderna från Fotboll-VM. Bojkotten hade gjort att men tidigare inte ens hade fått tillgång till direktsändning från de stora sportevenemangen. Här satt alltså denna äldre man i direktsändning i TV och bröt ut i gråt. Glädjetårar - därför att nu fick de åtmindstone se detta.
Så började matchen. Då visade det sig att hela publiken i denna pub på ett lyxhotell höll på Camerun. Det var deras Afrikanska bröder. Och man stödde dem helhjärtat. I andra halvlek kom hotellpersonalen in och stod bakom pubgästerna och såg matchen. Kockar, städare, kypare - jag vet inte vad alla var för några. Och jag kan garantera alla som klagar på "Vuzuelorna". Det var högljutt. Det var en decibelnivå som skulle leda till stängning om det varit i Europa. Och för att höja stämningen hade man grytlock och slevar att slå på dem. Där och då förstod Donkeyman att det bara var en liten tidsfråga innan Apartheid var över.
Efter Cameruns seger bröt det ut ett glädjebröl som jag aldrig har upplevt på en TV-sänd match. Inte ens när jag såg den klassiska Norge - Brasilien på Scotsman i Oslo. Och när personalen återgick till sitt reste sig hotelldirektören, presenterade sig och förklarade på både Engelska och Afrikaans att nu var det fria drinkar på alla gästerna. Hotellet spenderade i ren och skär glädje över den Afrikanska segern.
Det är minnen som tränger sig på nu när Sydafrika är värdnation och hemmalaget deltar. Donkeyman var långa perioder på jobb i Sydafrika under 1970- och 80-talen. Vid det ovan relaterade besöket 1990 hade landet redan förändrat sig på ett ofattbart sätt. Det som skett sedan dess är rena miraklet.
Läs även andra bloggares åsikter om fotbolls-vm, sydafrika, apartheid
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
"Det som skett sedan dess är rena miraklet"
Jo, det kan man ju kanske säga, eller vad sägs t.ex om brottstatistiken för Sydafrika...? Kolla t.ex på antalet våldtäkter:
http://www.nationmaster.com/graph/cri_rap_percap-crime-rapes-per-capita
Även i andra typer av våldsbrott ligger sydafrika i toppen.
Apartheid var ett vidrigt system, men jag är inte övertygad om att det nuvarande systemet är så väldigt mycket bättre i praktiken...
Jag kan själv minnas min förundran och glädje när Sydafrika gav upp apartheid - och det var inte en seger för våldet.
Den motståndskamp/terrorism som ANC med flera hade fört, var i praktiken rätt verkningslös jämfört med effekten av blockaden.
Boerna gav sig när de förstod att deras ekonomi inte skulle kunna stå pall.
Och det såg så lovande ut i början när Nelson Mandela talade om försoning, ekonomin gick bra och reformerna skulle komma.
Idag ser det inte lika ljust ut. Det våld tommy länkar till är bara ett av problemen. Våldtäkterna påstås för övrigt vara ett utslag av en övertro på att sex [läs våldtäkt] med en oskuld botar HIV/AIDS. Därtill kommer en för svenska förhållanden otrolig mängd med våldsamma rån, inbrott och bilstölder. Det är farligt att vara i Sydafrika.
I mycket är detta ett utslag av stora sociala problem; som massiv arbetslöshet, usel utbildning för svarta, bedrövliga levnadsvillkor i kåkstäderna och så AIDS på det.
Därtill framstår den Sydafrikanska regeringen allt mer lik de flesta andra regeringarna i svarta Afrika - inkompetent, korrupt och motiverad av stamtänkande.
Själv tror jag inte att en återgång till apartheid eller kolonialstyre är önskvärd eller ens möjlig. Men tillståndet för många av länderna i Södra Afrika är så bedrövligt att det är svårt att se hur man ska kunna ta sig ur det av egen kraft.
Möjligen är jag alltför pessimistisk och några decennier med utbildning, satsningar på infrastruktur och ett billigt botemedel för HIV skulle säkert kunna göra underverk.
Överhuvudtaget skulle några mirakler underlätta mycket...
Skicka en kommentar