Segrarna

De Skandinaviska språken är små i internationellt sammanhang. Men de har bidragit till den stora världen med några få ord och uttryck. Svenskarnas bidrag är typiskt för den Svenska folksjälen. Ordet "Ombudsman" skulle knappast kunnat uppstå någon annan stans än i det Socialdemokratiska Folkhemmet. Medan Norrmännens är av en helt annan natur. Ordet "Quisling" har för all framtid skrivit sig in i det internationella medvetandet som ett uttryck för svek och förräderi.

Vi kan nu börja göra upp facit över kriget mellan Israel och Gaza. Och konstatera att Israel inte uppnådde ett enda av sina uttalade krigsmål. Trots att man lagt en stad i ruiner och trots att man tagit livet av långt mer än 1000 människor. De raketer som man skulle stoppa ramlar fortfarande ned med jämna mellanrum. Den "smuggling" man skulle stoppa drivs med "business as usual". Och det Hamas man skulle ta knäcken på har kommit förstärkt ur det hela.

En annan effekt är att Palestiniernas president blivit försvagad. Och det är här som den inledande språkövningen är relevant. Därför att ordet "Quisling" börjar mer och mer klistras på president Abbas och hans administration. Han beskylls för att öppet kollaborera med både Israel, USA och de regimer som är trogna mot dessa i närområdet. Att de Palestinska säkerhetsstyrkor som han kontrollerar har tränats, finansierats och utrustats av just USA och Israel är inte ägnat åt att stärka hans anseende.

Hamas valdes i fria och väl kontrollerade val. När Västvärlden tillåter fria val nästa gång kommer Hamas antagligen att vinna en jordskredsseger. Frågan är bara när det kan tänkas ske. Palestinaaraberna har ju i Västliga ögon visat att de inte är mogna för demokrati då de röstade på fel parti. En annan detalj är att president Abbas mandatperiod har gått ut. Han styr nu helt olagligt. Samtidigt som stora delar av det valda Palestinska parlamentet och dess ministrar sitter fängslade i Israel.

Andra som också har förlorat är de Arabiska och Islamska ledare som valde att inte aktivt stödja Hamas och folket i Gaza. Trots att dessa har ett brett folkligt stöd i till exempel Egypten. Detta har ytterligare stärkt oppositionen.

Terrorbombningarna mot Gaza visade sig vara precis lika verkningslösa som de Tyska bombningarna av England eller de allierade bombningarna av Tyskland under WW2. Teorin i alla tre fallen var att befolkningen skulle vända sig mot sin regering som orsakat att man hamnade under bombregnet. Men folk blir inte positivt inställda till den som bombar ditt hus, din familj och dina vänner. Tvärtom man enar sig bakom den regering man har. Även om man inte är positivt inställd i utgångspunkten.

Donkeyman tror dess värre att den Israeliska politiken är kontraproduktiv. För att inte säga en självmordspolitik. En politik som är lika destruktiv som Fransmännens sätt att hantera Algeriet medan man i stället borde vara lika konstruktiv som de Klerk i Sydafrika. Den linje man nu följer kommer att leda till en oändlig radda med nya krig och konflikter ända till den dag Araberna enar sig och erbjuder samlat motstånd. Och den dagen är Israel slut som nation. Det kommer senast att ske den dag som Arabvärlden får en ny och karismatisk ledare.

Läs även andra bloggares åsikter om gaza, israel, palestina