EU - Valet (1)

Det är valtider i Sverige. Snart öppnar vallokalerna för valet till EU-parlamentet. Ett val som är lika viktigt som riksdagsvalet nästa år men som inte alls omfattas av det samma intresset. Och vår Svenska "Public Service" TV sviker grovt.

I går Söndag bänkade sig Svenskarna för att se en partiledardebatt inför just EU-valet. Och debattanterna hade förberett sig för en EU-debatt. Men Svensk TV ändrar på kort varsel hela konceptet och kör en helt vanlig inrikesdebatt i stället. En debatt med i stort sett samma innehåll som vi kommer att få se till leda det närmaste året. Medan väljarna, inklusive Donkeyman, fortfarande är lika ovetande om hur partierna tänker arbeta i EU-parlamentet om de blir valda.

SKANDAL, SKANDAL och åter SKANDAL. Är Donkeymans kommentar till SVT.

Och debatten blev en upprepning av samma gamla skåpmat som vi i det närmaste kan utantill.

De Röd-Gröna kritiserar regeringen för att inte göra tillräckligt för att lindra följderna av den ekonomiska krisen. Medan Regeringen kritiserar de Röd-Gröna för överbudspolitik. Medan Donkeyman som också följer Norsk politik konstaterar att där för den Röd-Gröna regeringen i grunden samma politik som den Svenska Alliansregeringen. Skillnaden är bara att den borgerliga oppositionen i Norge kritiserar regeringen för att inte göra tillräckligt för att lindra följderna av den ekonomiska krisen. Medan den Röd-Gröna regeringen kritiserar oppositionen för överbudspolitik. Omvända roller helt enkelt.

Men denna debatten illustrerar ett par ting som framstår mer och mer tydligt:

1. Den Svenska socialdemokratin avlägsnar sig just nu mer och mer ifrån den pragmatiska linjen som man har följt under de senaste 25 åren. Och är på full fart tillbaka till den dogmatiska sosselinjen som präglade 60- och 70-talen. Möjligen beroende på att Alliansen har lagt beslag på den politik som sossarna drev under Göran Persson.

2. Sossarna inser inte att pampvälde av den sort som visats inom LO och Partiet på senare tid inte hör hemma i 2000-talet. Det funkade under betongsossarnas tid för 40 år sedan men inte längre.

3. Den socialdemokratiska retoriken går i huvudsak ut på att beskylla Alliansen som har suttit vid makten i tre år för att ha orsakat en samhällsutveckling som pågått i 20-25 år varav merparten under socialdemokratisk regering. Man saknar totalt ödmjukhet och självinsikt. Något som väljarna avslöjar.

4. I praktiskt politiskt hanterande sviker sossarna grovt. Ett bra exempel är när man (helt riktigt) beskyller Alliansen för att ha försämrat arbetslöshetsunderstödet. Men man ser inte något som helst problem med att A-kassorna per i dag behöver snudd på halvårsvis för att hantera utbetalning av pengar som de arbetslösa behöver. Och att de värsta A-kassorna hanteras av fackföreningarna inom LO-systemet, dvs socialdemokratin. Något som får ännu värre följder för den arbetslöse än Alliansens nedskärningar av ersättningen.

Och så vidare .............

Donkeyman har ju flera gånger påpekat att enligt hans sätt att se samhället så har de så kallade klassgränserna förskjutits sedan socialdemokratin byggde välfärdssamhället. Den gången hade vi en mycket liten överklass, så fanns det en medelklass medan den stora massan utgjorde en arbetarklass som hade det ganska dåligt. Men den gången utgjorde arbetarklassen en majoritet av väljarna.

I dag har vi en mycket liten överklass, så finns den stora massan som man kan kalla för en medelklass. Och en relativt sett liten men ökande underklass som i princip kan beskrivas som de som har ramlat utanför samhället. Medelklassen är den dominerande gruppen bland väljarna och deras främsta intresse är att inte ramla "över kanten".

Alliansen och då främst moderaterna har förstått det här. Deras politik är i all huvudsak inriktad på dem som är i arbete och som utgörs av det Donkeyman här kallar medelklassen. Precis i likhet med sossarnas politik under Göran Persson. Medan dagens sossepolitik i huvudsak inriktar sig på dem som är beroende av bidrag. Och de utgör fortfarande en minoritet. Här ligger per i dag den politiska skiljelinjen i Sverige och per i dag vinner man inte några val med sossarnas politik. Inte så länge som den stora mängden av väljare är mer intresserade av att inte "ramla över kanten" än att förbättra situationen för dem som har gjort det.

De Röd-Gröna av i dag lovar ekonomiska förbättringar till i stort sett alla. Man lovar enorma ökningar av statens utgifter. Från en statskassa som Alliansen påstår redan är tom och som inte tål mer kostnader. De Röd-Gröna lovar alltså stora skattehöjningar. Och möter då det problemet att den stora mängden av väljare visserligen accepterar att betala högre skatt för att få en bättre service från samhället. MEN - samtidigt tror man egentligen att höjda skatter bara innebär att mer pengar försvinner i en jättestor slasktratt utan att komma folk flest till godo. Man misstror helt enkelt statens hantering av penningmedel. Med god grund tack vare erfarenheterna från 1970- och 1980-talen.

Donkeyman är i grunden pragmatisk. Han tyckte att Göran Persson var en alldeles utmärkt statsminister. Framför allt var GP tillräckligt pragmatisk för att stödja Calle Bildts politik när krisen slog till för 20 år sedan. Och CB var tillräckligt pragmatisk för att stödja GP:s politik när han inte blev omvald. Två herrar som där och då genom ett pragmatiskt agerande räddade Sverige ut ur de dåvarande krisen. Trots att de utåt sett behövde varandra som politiska huvudfiender.

Men detta är fortfarande en debatt som inte hör hemma i ett EU-Val. Och då måste Donkeyman ställa sig upp och skrika: VARFÖR I HULASTE HELVETE KAN VI INTE FÅ VETA VAD DE OLIKA PARTIERNAS SKYHÖGT BETALDA EU-PARLAMENTARIKER TÄNKER GÖRA UNDER SIN MANDATPERIOD. Det ovanstående resonemanget kan vi faktiskt ta efter semestern. Då det fortfarande är ett år till Riksdagsvalet.

Om några dagar offentliggör Donkeyman hur han kommer att rösta i EU-valet. Häng med.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, partiledardebatt, eu-val, socialdemokraterna, alliansen