I dag är det dags för en liten artikel om Acta. Men inte det just nu aktuella internationella handelsavtalet utan ett Norskt kapitalförvaltningsbolag.
Det Norska börsnoterade företaget "Acta Kapitalförvaltning" har under sin levnad växt till att ha 57 kontor i Norge, Sverige och Danmark. Totalt sett förvaltar man ungefär 90 milliarder kronor åt 87000 kunder.
Kunder som erbjuds att satsa på lite mer riskfyllda investeringar med större vinter i sikte. Deras marknadsföringsmetoder har öppet kritiserats av bland annat den Norske finansministern Kristin Halvorsen som sade något i stil med "Ett Tupperware för pengar".
Företaget har också varit i blåsväder på annat sätt.
En av företagets investeringar är ungefär 1 mrd spänn i valutaobligationer hos Lehman Brothers. Som bekant åtnjuter det företaget just nu konkursskydd i USA. Och den milliarden lär investorerna få se långt efter. En annan aktuell händelse är att företagets grundare och några av de ledande personerna sitter fängslade i Norge för insiderbrott. Brott som beskrivs vara bland de allvarligaste sedan insiderlagstiftningen kom till.
Ett tredje problem är att man precis har varslat hela personalen i alla de tre Nordiska länderna om uppsägning. Officiellt säger man att man skall omorganisera hela företaget och de anställda skall få söka de nya jobb som skapas. Grunden påstås vara att man skall överge småspararsegmentet och koncentrera sig om de större investerarna. Donkeyman ser framför sig att här kommer man att få allvarliga problem med arbetslivslagarna i de tre länderna. Det går inte att bara sparka hela personalen och anställa en ny och tro att det blir frid och fröjd i leden. Det räcker med att en enda anställd inte är helt lycklig med sakernas tillståd så blir det bråk. MYCKET BRÅK.
Actas placeringar ligger till 2/3 i fastigheter. Närmare bestämt 54 mrd NOK. Och även här utpekar man sig. Acta har nämligen sedan sekelskiftet systematiskt köpt upp nedslitna millionprogramfastigheter i Sverige.
Eftersom Donkeymans läsekrets är Svorsk så måste en liten "faktaruta" komma här. En av många stora skillnader mellan Sverige och Norge är att i Sverige bor man i hyreslägenheter i tätorterna. Medan man i Norge bor i bostäder som man äger. I Norge är det till och med så att det anses som ett tecken på ekonomisk ansvarslöshet att inte äga sin bostad själv när man uppnått si så där 30 års ålder. Medan det är fullt normalt i Sverige. (Även om det blir fler och fler som äger sina bostäder också här).
Millionprogrammet innebar att man byggde en million lägenheter under 60- och 70-talen. Detta för att avhjälpa en skriande bostadsbrist i tätorterna. Många av de områdena är i dag rehabiliterade och utgör trevliga bostadsområden som ägs av både privata och kommunala fastighetsbolag. Men det finns också delar av de här områdena som är katastrofalt nedkörda. De utgör en modern slum i förorterna till många av de Svenska städerna.
Motsvarigheter till millionprogrammet fanns i många av Europas länder på den tiden. Och det har utvecklat sig en typ av fastighetsbolag som i England kallas "Slum Lords". Det vill säga bolag som köper förfallna fastigheter billigt, "klämmer ut" maximala hyror och som inte utför något som helst underhåll på husen. De bryter allt av lagstiftning och de gör stora vinster.
I Sverige har vi nu fått en motsvarighet. Det är Norska Acta. De har ett stort fastighetsbestånd bestående av moderna slumhus i Botkyrka, Haninge, Hammarkullen, Biskopsgården, Herrhagen, Rosengård med fler platser. Totalt sett är det 26700 lägenheter där de boende lever i förhållanden som beskrivs som vidriga. Rapporterna om ruttnande fönster, mögel, kackerlackor och så vidare är många. Självfallet överger alla som har bättre råd de här områdena och det samlas bidragsberoende och utslagna där. Med en mycket hög andel invandrare.
Bland det första Acta gjorde var att tömma alla reservfonder (pengar som enligt Svensk lag skall avsättas till reparationer av fastigheterna) och använda pengarna till aktieutdelning i Norge.
Det är till och med så illa att det Svenska Fastighetsägarförbundet (som representerar 20000 medlemmar med totalt 80000 hus och 700000 lägenheter inte vill ta i Acta med tång en gång. "Vore de medlemmar hos oss blev de utslängda" är budskapet.
Så nästa gång det kommer skräckrapporter från den här Svenska slummen, eller "gettona" som många lite historielöst kallar dem kan man veta att det är Norska kapitalister som är ansvariga. Och att hyrespengarna (som till stor del betalas av Svenska socialmyndighter) delas ut till aktieägare på Oslo Börs.
Bostadspolitik är ett viktigt ämne eftersom vi sakta men säkert närmar oss en bostadsbrist. I Sverige behövs fler hyreslägenheter. Men debatten handlar i huvudsak om huruvida de skall byggas av privata eller av allmännyttan. Och sådana hyreshajar som Acta förstör totalt möjlighterna till en saklig debatt. Man får inte glömma bort att merparten av millionprogrammet utgörs av bostäder i hus som underhålls och där folk trivs. Men en del har förvandlats till slum och det är inte bara dåliga hyresvärdar som felat. Det är myndigheter som inte gör sitt jobb, politiker som snackar utan att agera med mera. Det är en lång "chain of events" som ligger bakom en sådan utveckling. Som leder till att utländska "slum lords" i slutänden kan berika sig.
Frågan är om de Norska hyreshajarna känner till den Svenska lagen om tvångsförvaltning. Men det spelar inte någon roll. Svenska folket vet att myndighter och politiker är allt för flata för att tillgripa den. Men frågan är om detta inte vore att bra tillfälle att statuera ett exempel.
Läs även andra bloggares åsikter om bostäder, allmännyttan, slum, rosengård, bostadspolitik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar