Valsystem (4)

Donkeyman måste börja dagens artikel med att be om ursäkt för att han har slarvat en vecka. Det beror inte på att han har haft blöta dagar på puben. Däremot har han jobbat. Något så in i h***e. Men häng bara med - det kommer intressanta artiklar här på siten framöver. Jag riktar ett särskilt tack till dem som kommit med e-mail och frågat om Donkeyman har smällt av eller om han fortfarande lever och har hälsan. Det känns värmande att någon tänker på en.

Nu till dagens ämne. Donkeyman har i alla tider fascinerats av valsystem och deras matematik. Här på Nordens Paris har han skrivit ett antal inlägg i ämnet. Bland annat Valsystem (3) och Nomination.

Denna vecka har ämnet åter blivit aktuellt här i Norge. Høyre och FrP har i ett utspel konstaterat att det är odemokratiskt att man inte tillämpar "one man - one vote" i Norge. Det vill säga att varje röst inte räknas lika. En Finnmarking är de facto värd nästan lika mycket som två Östlänningar. Ovanpå detta ger systemet med utjämningsmandat många märkliga utslag så som det tillämpas här i landet. Bland annat vid senaste stortingsval blev en representant invald från Finnmark med bara några få hundratal röster i ryggen. H och FrP kräver alltså reform.

En reform som självfallet skulle gynna just de två partierna eftersom de står starkt i tätorterna söderut.

Motargumentet presenterade "Nordlys" på läsarplats. De anser att det vore odemokratiskt att just tillämpa "one man - one vote". Därför att därmed skulle glesbygden bli tunt representerad jämfört med Östlandet. Sett i antal mandat. De anser att det är demokratiskt att låta arealen på området avgöra antalet stortingsmän. Att det är glest bebyggda områden gör inte någonting.

Donkeyman associerar till de så kallade "rotten boroughs" som styrde Engelsk politik en gång i världen. Det vill säga städer som mer eller mindre avfolkats och förlorat sin betydelse var tungt representerade medan de stora industri- och handelsstäder som vuxit fram under 17- och 1800-talet nästan saknade representation. Detta ändrades efter långvarig strid, en ändring som också öppnade för Labour som regeringsparti.

Donkeyman associerar också till den valreform som "National Party" genomförde i Sydafrika direkt efter att man vunnit valet 1948. Med stöd av sin majoritet ändrade man valkretsarna så att deras kärnområden i glesbygden gynnades. I storstäderna krävdes i de flesta fall 7-8000 röster för ett mandat medan landsbygden klarade sig med 7-800. Med identiskt lika motivering som den man använder i Norge år 2008.

Men bläddrar man bara några sidor längre i "Nordlys" så upptäcker man en artikel om kvinnorna på Troms-bänken i stortinget. Oppositionen (FrP, H, V och KrF) har väckt ett förslag om extra bidrag till kommunerna i Nord-Troms så att dessa jämställs ekonomiskt med sina grannkommuner i Finnmark. Något som dessa fyra kvinnor har talat för ända sedan detta ändrades för några år sedan. De har lovat att arbeta för att genomföra den här reformen.

Vad händer - jo de fyra kvinnorna (AP och SV - märkta) stöder inte förslaget. Tvärtom ser de till att bli utkvittade så de slipper rösta emot. Och i intervjuerna framkommer helt klart att detta beror på att det är oppositionen som har väckt förslaget. Samt att de har fått "order" från sina partiledningar att rösta mot.

Här ser vi alltså vilken glädje man har av en stark lokal representation i Stortinget. Den krassa verkligheten är att solidariteten gentemot det egna partiet (och den egna politiska karriären) är starkare än solidariteten mot väljarna från hemfylket. Det finns oändligt många exempel på liknande händelser men just denna visar klart och tydligt att den så upphaussade lokala förankringen i praktiken är tämligen värdelös.

Men Norge är inte ensamma om att ha liknande konstruktioner i sina valsystem. De allra flesta länder har en eller annan utväxling för att garantera lokal representation. Men utväxlingen är vanligen inte så stor som i Norge. I Sverige till exempel är den betydligt mindre. Och den avgör inte val.

Skulle Sverige ha haft ett Norskt valsystem så skulle de borgerliga inte ha en nubbechans att vinna. Och skulle USA haft ett Norskt valsystem så skulle herr McCain vara "President - Elect" i stället för Obama. Med bred marginal.

I "Nordlys" ledare nämner man Israel som ett exempel på ett land där hela landet utgör en valkrets. Problemet är bara att där har man inte heller någon spärregel vilket gör att Knesset är fyllt med "enfrågepartier". Något som gör det totalt omöjligt att forma handlingskraftiga regeringar eftersom varje regering måste luta sig på ett eller ett par av dessa.

Donkeyman finner säkert skäl till att återkomma till dessa frågor fler gånger.

Läs även andra bloggares åsikter om valsystem, valsystemet, demokrati