Obehagliga Dilemman

Donkeyman fortsätter att fundera kring den nuvarande Flyktingkrisen. En kris som ställer oss alla i ett antal obehagliga valsituationer som det inte är så lätt att ta ställning till.

1. Hur få slut på kriget i Syrien
Syrienkriget startade som ett uppror mot Assadregeringen. Upproret var en följd av den så kallade Arabiska våren. Assads regin är också en av de alltför många upprörande dåliga regimer som funnits i Mellanöstern på senare tid. Men de här diktatoriska regimerna har samtidigt skapat ett visst välstånd och stabilitet. Med tiden dök Daesh (=IS) upp och nu är de två starka krafterna just Daesh (=IS) och Assadregeringen.

Det är väl bara en fint liten minoritet som önskar att Daesh skall vinna. Men en stor del av Västvärlden önskar också störta Assad. Man stödjer hellre "Den oberoende oppositionen". Med det finns inte några tecken som tyder på att de skall vara i stånd att vinna. Kurderna har inte ens några sådana ambitioner. De önskar enbart styra sitt eget område.

Som situationen ser ut i dag har vi i tre möjligheter.
- Daesh vinner. Ett obehagligt slut som antagligen kommer att dränka Europa i flyktingar.
- Den oberoende oppositionen vinner. Lämnar sannolikt området i kaos. Flyktingströmmen fortsätter.
- Assad vinner. Daesh utplånas. Merparten av flyktingarna återvänder hem. Diktaturen lever vidare.

Det vi officiellt önskar är att både Daesh och Assad försvinner. Vilket inte ser realistiskt ut. Just nu ser dessa två ut som de enda tänkbara segrarna. Då har vi kvar alternativet att Assad vinner och besegrar Daesh. Då kommer också merparten av flyktingarna att återvända. Vinner Daesh eller om kaoset blir ännu värre, till exempel om bägge dessa mot förmodan förlorar så kommer flyktingströmmen att bli en flod.

Dilemma: Vilken sida skall vi "hålla på" ?

2. Hur skall vi hantera Dublinöverenskommelsen
Vem som skall segra är ett dilemma på lång sikt. Men vi har också ett problem på kort sikt, eller rättare sagt just nu.

Dublin säger klart och tydligt att en flykting skall registreras i det första land denne ankommer inom Schengen. Denne skall också söka asyl där och asylansökan skall prövas där. OM flyktingen har anhöriga som redan har anhöriga i ett annat Schengenland så kan denne få resa till detta land och få sin ansökan prövad där. Men fortfarande skall registrering ske i ankomstlandet. En flykting som skall resa i transit genom ett Schengenland måste ha inresevisum till det land denne skall resa till.

Men den stora mängden flyktingar har vuxit de stora ankomstländerna som Grekland och Italien över huvudet. Man ser det bara som en fördel om flyktingen avviker till något annat land så man "blir av med problemet".

När det gäller vad man kan kalla "transitflyktingar" har vi två ytterligheter.
- Ungern reser taggtrådsstängsel och stänger gränserna för inkommande flyktingar utan giltiga handlingar. Man hotar att fängsla dem som "illegala invandrare". Egentligen följer Ungern bara de regler som alla Schengenländer kommit överens om.
- Sverige hjälper aktivt "transitflyktingar" att komma vidare till Finland eller Norge. Detta utan att registrera dem. Sverige bryter alltså mot internationella överenskommelser man själv skrivit under.

Dilemma A: Kan man hävda att "Nöd bryter Lag".

3 Hur många flyktingar skall vi ta emot
Vi har två ytterligheter bland åsikterna.
- Den ena sidan önskar att man i praktiken öppnar dörrarna på vid gavel och tar emot alla som önskar komma. Eller i vart fall alla som lyckas ta sig ut till sjöss i ett nötskal av en båt. Då är det vår plikt att plocka upp dem och föra in dem i Europa. Vi sänder inte tillbaka dem "där de kom från". I värsta fall kan det leda till en enorm flodvåg av flyktingar.
- Den andra ytterligheten är att man stänger Europas gränser och skapar "Fästning Europa". Problemet med detta bortsett från det inhumana i saken är att det knappast är praktiskt möjligt. Hur mycket taggtråd, kulsprutetorn och människoätande hundar man än placerar ut så kommer en strid ström av illegala flyktingar att ta sig in. Ju värre situationen blir där de är- desto större motivation att ta sig in i Europa.

Kopplat till det här vägvalet har vi ett annat problem. I slutänden har vi ju begränsade resurser.
- Skall vi satsa resurserna på att göra ett högkvalificerat (och dyrbart) mottagande i Europa för de som klarar att passera över "bron". Nackdelen är att vi bara hjälper en liten minoritet av flyktingarna och att om de blir allt för många kan hela välfärdssystemet komma i fara.
- Den andra ytterligheten är att vi i stället lägger pengarna på att hjälpa flyktingarna i sina närområden. Vilket gör det möjligt att hjälpa långt fler. Men grannländerna har redan millioner av flyktingar. Många säger att "det är fullt". Dessutom finns det en risk att de här lägren blir permanenta (jfr Palestinierna).

Dilemma:  Ta emot alla eller hjälpa dem där de är ?

4 Nationell eller Internationell lösning
Även här har vi två ytterligheter.
- Skall varje land bestämma sin egen flyktingpolitik. Det betyder i förlängningen att Europas inre gränser kommer att byggas upp igen. Det leder också till att vissa länder, som Sverige kommer att ta ännu större belastningar medan andra bara avvisar flyktingarna. Det innebär också stora bördor på de länder som bildar de yttre gränserna, speciellt mot Medelhavet.
- Den andra vägen innebär att EU skapar en gemensam politik som innebär gemensamt ansvar för de yttre gränserna, gemensam registrering och gemensam politik. Det innebär också att det hela kompletteras med gemensamt drivna läger och åtgärder i flyktingarnas närmiljö. Men också att nationerna förlorar sin självbestämmanderätt i de här frågorna. Det är bara kollektiva beslut som är möjliga.

Dilemma:  EU bestämmer eller Nationalstaterna bestämmer ?

5 Saklig kritik eller Rasism
Debatten här hemma har i påfallande många år haft karaktär av slagordsdebatt. Eller snarare skendebatt. Det har långa rötter. Donkeyman minns redan på 1970-talet att obehaglig information som kunde ge ammunition till de (fåtaliga) kritikerna tystades ned. Längre fram tog kritiken en annan form och det var LO och Socialdemokratin som stoppade den fria invandringen (var det 1976).

Sedan den gången har debatten polariserats kraftigt. Partierna har i grunden samma åsikt. Något som har gjort att SD har tillkommit. Men de har blivit helt utstötta. Men i kylan hamnar också varje politiker i något annat parti och varje debattör som försiktigt framför någon som helst kritik eller vill diskutera problemställningar. De sju "Demokratiska partierna" har i all huvudsak lagt "locket på" och betecknar varje kritiker som "Rasist" eller något liknande.

Ett förfaringssätt som i sin tid i allra högsta grad bidrog till det Norska Fremskrittspartiets framväxt och som alldeles uppenbart bidrar till SD:s nuvarande storhet.

Vi har alltså två alternativ just nu.
- All kritik mot migration och all diskussion om hur vi skall ta emot och organisera flyktingmottagande är förbjuden. All information om eventuella kostnader för detta och varifrån medlen skall tas är förbjuden. Den som framför sådant har skumma åsikter och "Rasiststämpeln" hämtas fram.
- Invandringen bör stoppas. Så många invandrare som möjligt bör sändas "hem". Den enda som talar folkets röst är SD.

Dilemma:  Vilken väg skall vi välja ? Eller kan det möjligen utvecklas ett tredje alternativ ?

Slutord
De här fem frågeställningarna är i grunden besvärliga. För att inte säga obehagliga. Men man behöver inte ha särdeles stor fantasi för att se ytterligare ett gäng problem. Dessutom tar jag här bara upp Syrien. Men vi har Irak med problem som till stor del hänger samman med Syriens problem. Så har vi Afghanistan. Vi har Afrika. Alla med sina egna problem. Dessutom har vi problem även i närmiljön. Vi har Romerna som trots allt är EU-medborgare och som borde stå oss närmare än de som kommer utifrån. Vi har Ukraina. Vi har ........

Ovanpå allt annat så sker det nya ting var dag. Nu går Ryssland in med mer "muskler" på Assads sida. EU kommer med det ena beslutet efter det andra. Det ena mötet avlöser det andra i Brüssel. Det börjar bli svårt att hänga med.

Men Donkeyman tänker skriva mer om de här tingen. Häng med.