Retorikens förfall

Donkeyman Det ær ganska festligt att följa "Språkets Förnyelse". Även här är likheterna mellan Sverige och Norge påfallande. Det sker en stadig "förnyelse". Dess värre inte till det bättre.

Vi kan börja med att studera en nutida politisk debatt. Som inte längre är en debatt i det klassiska formatet där först den ene talade och lade fram sina argument i någon fråga. Därefter talade motstådaren som lade fram sina argument. Varefter man i tur och ordning "bröt argument" mot varandra tills ämnet var utagerat varefter man tog nästa.

I dag är liturgin sådan att den ena politikern börjar med att läsa upp en inövad ramsa med stickord som räknar upp viktiga punkter för det egna partiet. Sedan ställer man en fråga till den andra debattanten. Som denne inte besvarar, däremot drar denne i sin tur en inlärd ramsa med några "stickordsmässiga" påståenden om vad hans parti kämpar för. Och avrundar med en fråga till  den första politikern. Som inte heller besvaras utan nu drar politikern sin inlärda ramsa med "stickord" en gång till. Och så håller man på så länge debattledaren tillåter. Det viktiga är att få rabbla upp sin "stickordsramsa" så många gånger som möjligt. Vad motståndaren säger bryr man sig inte om. 

Donkeyman tror i grunden inte att dagens politiska generation klarar av att genomföra en klassisk debatt på ett förnuftigt sätt. Vilket är trist. Donkeyman älskar en riktig politisk debatt mellan två dugliga debattanter som faktiskt talar till varandra. Men det är långt mellan gångerna. Den gamla klassiska vetenskap som heter "retorik" hålls inte i hävd hos det "politiska skrået".

Det som däremot blivit gängse är att man försöker att hitta fel hos det andra paritet framför att föra fram egna visioner. Vi har ett par helt färska exempel från "debatten" om arbetslösheten:

Det var ju så att "Alliansen" vid valet 2006 beskyllde den Socialdemokratiska regeringen för att ha åstadkommit "Massarbetslöshet". Något som Alliansen sedan berömmer sig själv för att ha "rättat till". I dagens debatt beskyller Socialdemokratin Alliansen för att ha åstadkommit Massarbetslöshet. Vilket Alliansen självfallet nekar till. Vem har så rätt. Svaret blir bägge. Därför att man definierar uttrycket "Massarbetslöshet" så som det passar det egna behovet. Blir väljarna något klokare - NEJ.

Dessutom hade vi en annan pikant detalj inom samma politikområde helt nyligen. Sossarna och Vänstern hävdar gång på gång att det är stor Arbetslöshet bland unga och bland invandrare. Vilket är ett helt riktigt påstående. Som Alliansen aldrig har förnekat. Men så säger Reinfeldt att det inte är särdeles stor arbetslöshet bland "Etniska Svenskar" som befinner sig mitt i livet. Det vill säga bland personer som inte är unga och som inte är invandrare. Vilket också är ett helt riktigt påstående. Något som Sossarna aldrig har förnekat. Bägge de uttalandena är inte heller motsägande - de gäller samtidigt. Men då blir det rent ut sagt ett dj****a liv. Därför att Reinfeldt använder uttrycket "Etniska Svenskar". Men det han sade var ju sant, i sakfrågan är ju dessutom partierna eniga. Arbetslösheten är stor bland ungdomar och invandrare och ganska liten bland det man i brist på bättre uttryck kan kalla "Etniska Svenskar".

Donkeyman är kanske gammalmodig men det här är inte debatt. Det är pajkastning.

Donkeyman tänker inte dra upp Norska exempel, men de duggar lika tätt som de Svenska. Däremot tänker han "spåra ur" lite grand. Här i Norge har vi nämligen också intressanta ting att notera:

Politikernas modeord är "Rasera". Så fort två politiker debatterar om något som helst, på vilken nivå som helst så far det här ordet fram och tillbaka mellan dem som en pingisboll. "Ditt parti vill Rasera, den Norska Välfärden." "Nej, däremot har ditt Parti systematiskt Raserat de Norska Skolan". Och så vidare, och så vidare, och så vidare. Konklusionen blir möjligen att hela det Norska samhället har blivit Raserat eller förväntas bli det.

Vilket inte heller stämmer. I vart fall om man ser sig om i det som Norrmän betecknar som "Världens bästa land att leva i".

Men det "Norskaste" av allt är att alla Partier är rörande eniga om det viktiga i att ungdomar kommer in på "Bostadsmarknaden". Vilket betyder att de får möjlighet att köpa sig sin första bostad. Det kan också tolkas så att den som hyr (leier) sin bostad är inte inne på "Bostadsmarknaden".

Här blir Donkeyman tvungen att förklara en sak för de Svenska läsarna. I Norge betraktas den som hyr (leier) sin bostad som en suspekt person. Och den medelålders person som hyr sin bostad betraktas med direkt misstänksamhet, slutsatsen är i stort sett att denne hade misskött sin privatekonomi så att han/hon inte får några lån.

Att komma in på "Bostadsmarknaden" innebär alltså att skuldsätta sig tungt redan i unga år. Tanken är att man så tidigt som möjligt "Skall komma in på marknaden" för att sedan skall "arbeta sig uppåt" tack vare en förväntad evig prisökning på fastigheter. Med målsättning att ha en stor och helt betald bostad när man är i 50-årsåldern.

Något som leder till ett märkligt förhållande. Den Norska Staten är skuldfri och har "pengar på bok" medan det Norska folket är rejält skuldsatt. I betydligt högre grad än till exempel Svenskarna. Faktiskt så kraftigt att många framstående Norska ekonomer varnar för utvecklingen.

Vill man fundera över det kloka i detta kan man jämföra med situationen i Tyskland. EU:s starkaste ekonomi och "motor". I de stora städerna som till exempel Berlin och Hamburg är det enbart ungefär 15% som äger sin egen bostad. Och Tyskar flest är i det närmaste allergiska mot att ta upp lån.

Så kan vi vända blicken mot USA där just den politiska önskan om att alla skulle "komma in på Bostadsmarknaden" med tillhörande gigantisk privat skuldsättning var en av grundorsakerna till den ekonomiska kris som fortfarande pågår. Men i USA talade man inte om "Bostadsmarknaden", man talade om "Social Housing".

För övrigt var det bland annat en ung Chicagoadvokat som byggde upp sin karriär genom att tillrättalägga just detta en gång i tiden. En man som senare blev känd i andra sammanhang. Han heter Barrack Obama och under sin presidentperiod har han tvingats att hantera följderna av "Social Housing" eller vad som med andra ord kan beskrivas som: "Hela folket på Bostadsmarknaden"

Men det är inte nog med detta. Den officiella Norska politiken är dessutom att när ungdomen har kommit upp i 50-årsåldern och tack vare en evig prisstegring sitter med nedbetalt hem så bör man börja spara i aktiefonder. Och här kommer alltså "Nyspråket" in igen. Förr i tiden sade man att man "Spelade på Börsen", alternativt "Spekulerade på Börsen". Numera heter det att man "Börssparar". Det vill säga det riskmoment som finns i all spekulation är borttaget från språkbruket.

Något som i sin tur många har upptäckt när Börsen har gjort sina störtdykningar. Inte minst de så kallade "Terrakommunerna" i Norge, som gjorde slut på sina skattebetalares pengar när den Amerikanska Bostadsmarknaden sprack och när banker kraschade på löpande band.

Men Donkeyman förnekar inte att man kan tjäna stora pengar på Börsen. Precis som man kan tjäna stora pengar på Hästar eller Poker. Men i alla spelen finns det en (aldrig så liten) möljighet att förlora pengar. Donkeyman har dessutom bland sina nära vänner ett par personer som har ruinerat sig totalt genom olyckliga börsspekulationer. Och de har i vart fall inte "Börssparat".

Är det inte härligt att kunna vända ord lite som man vill ???????