Modern Teknik

Donkeyman har en ganska trevlig skivsamling. Huvudsakligen bestående av "Vinyl" som han samlade på sig under 1960-80-talen samt en drös med CD som tillkommit senare. Men med moderna tiders mått har Donkeymans anläggning varit eländig. Det har till och med gått så långt att han inte har spelat sin "Vinyl" på nästan 15 år därför att han har misstänkt skivspelaren för att vara en svarv i stället för en skivspelare.

Men nu - FANFARER OCH TRIUMFTJUT - har Donkeyman tagit sig samman och inhandlat en ny anläggning. Med skivspelare, blue-rayspelare, förstärkare och högtalare. En anläggning som kostat en mängd med "kronager" och som utan vidare skulle klara att arrangera utomhuskonsert på p-platsen medamför "Donkeyman Towers".

Och Fredagen gick åt till att lyssna på musik. Vinyl, vinyl och åter vinyl. Men så kom Donkeyman på att lägga på lite annat också. Och tog fram ett par CD-plattor som nog är bland det bästa han har. Och då sjönk han in i funderingar kring "modern teknik".

I maj månad år 1899 kom en 26 år gammal Italiensk tenor till Buenos Aires för att framträda på operan där. Han sjöng bland annat Alfredo i "La Traviata". Och gjorde enorm succé. Där och då började en karriär som är helt utan motstycke. Enrico Caruso blev 1900-talets absolut bästa tenor. Han framträdde i alla världens stora Operahus. Bland annat i San Francisko kvällen före den stora jordbävningen 1906.

Dess värre avled Caruso tidigt, redan 1921. Men han efterlämnade sig ett stort antal gramofoninspelningar i den tidens teknik. Inspelningar som såldes i stora mängder. Det var till och med så att Caruso var den mest sålda grammofonartisten ända fram till 1950-talet när Elvis startade sin karriär.

Men Donkeyman har ett par Carusoskivor. Och då snackar vi inte om gamla 75-or i schellack. Nej - vi snackar om helt moderna ting. Det är nämligen så att Österrikes Radioorkester deltog i ett fantastiskt projekt för 10 år sedan. Ett projekt som visar vad den moderna tekniken kan "trolla fram".

Man tog Carusoinspelningar från de första decennierna på 1900-talet och rensade dem från skrap och brus. Men på Carusos tid hade man bara en enda mikrofon utan mixning så orkestern "försvann" i stora delar. Alltså rensade man bort orkesterspåret och behöll den rena sångstämman. Som man förfinade. Sedan lät man Österikes Radioorkester spela in orkestermusiken igen.

Men det var inte så enkelt som det låter. På Carusos tid spelade en symfoniorkester ungefär 5 hz lägre än i dag. Det vill säga instrumenten måste stämmas ned och hela arrangemanget måste ändras från modern sättning. Dessutom var Caruso känd för att anpassa sin sång till kvaliteten på den symfoniorkester där han framträdde. Så den moderna orkestern måste anpassa sig "bakvägen".

Allt detta gjorde man i början på 2000 och producerade två stycken underbara CD. Den ena med operamusik och den andra med Napolitanska sånger. Två stycken plattor som Donkeyman inhandlade omedelbart och avnjöt i bostaden på Sørems veg 8 tillsammans med hyresvärden Jonny Jonsson. Som för övrig själv var en underbar tenor. Men plattorna har nu samlat damm i snart 10 år. Medan Jonny har "tagit ned skylten" och förenat sig med de stora sångarna där uppe i himlen.

Men i den nya anläggning som Donkeyman nu har inhandlat blev det nypremiär för plattorna. En anläggning som för övrigt tvingade en ung och lovande man från butiken att bära tunga paket upp för trapporna i "Donkeyman Towers" en mängd gånger. Här satte sig Donkeyman i sin bästa fåtölj, spillde upp ett glas med "Single Malt" (av märket MacAllan), tände på en "Havanna Skogsbrand" (av märket Partagas), drog på volymen och flöt in i en ny värld. Oj, oj, oj, oj, oj ...... Detta var njutning. Av en helt ny dimension.

En njutning som fortsatte kvällen igenom.

Nästa objekt var den samling som Donkeyman har av Carl Mann-skivor från 1950-talet. En rockare som var jämnårig med Elvis - fast bättre. Han spelade också på "Sun Records" i Memphis och skulle ha fått en lika stor karriär som Elvis om han haft en förnuftig manager. Men i stället blev Carl Mann förälskad........

I flaskan.

Redan vid 19 års ålder. Och så gick en lovande karriär "i dass". Men Donkeyman har som sagt Carl Manns samlade verk. Till avspelning. Och ännu värre är att Donkeymans prinsessa som avled för bara ett par år sedan också var Carl Mann-fanatiker så det var en nostalgiövning med två dimensioner. Tänk om hon hade fått höra Carl Mann i den här anläggningen.....

Slutligen varmkördes TV:n och Donkeyman körde en av de bästa "rullar" han har. Nämligen filmen om Woodstock-festivalen. Inspelad i klassisk filmteknik. Med mängder av handburna gigantkameror som laddades med traditionell film. Med ljud som spelades in separat och som måste mixas i efterhand. Producenten hade lyckats få dit hela Ostkustens elit av filmfotografer. Och ny råfilm flögs kontinuerligt in med helikopter. Sedan vidtog ett evighetsjobb med att framkalla, klippa och mixa. Men belöningen blev en Oscar. Samt en vidunderlig film. En rulle som Donkeyman ser om och om igen med jämna mellanrum. Men en ny anläggning gav den en ny dimension. Men "rullen" varar i nära fyra timmar. Och så har Donkeyman ytterligare fyra timmar med bonusmaterial som skall ses i kväll.

Sedan var det långt ute på "de små timmar" eller kanske på "den tidiga morgon" som musiksessionen upphörde och Donkeyman har i dag tydligt känt av att han drack och rökte för mycket i går kväll. Men vad f*****n, detta var en härlig afton. Så tråkigt bara att inte längre ha någon kvinna att dela den med.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, film, video