Jubileum

Det duggar tätt med intressanta jubileer denna vår. "Donkeyman" skall helt kort fästa blicken på några av dessa. Och väljer då sådana som speciellt intresserar honom själv.

Amerikanska Inbördeskriget, 150 år
Detta krig var onekligen remarkabelt på många sätt och intresserade Donkeyman otroligt i hans ungdom. Den unge Donkeyman formligen slukade litteratur om Inbördeskriget. Och sådan fanns det gott om.

Det man fick lära sig i skolan på "Donkeymans tid" var att kriget handlade om slavarnas frigörelse. Det var helt enkelt de "elaka" Sydstatarna som ville behålla negerslaveriet medan de "snälla" Nordstatarna med presiden Abraham Lincoln i spetsen ville upphäva slaveriet.

När Donkeyman blev lite äldre än skolåldern insåg han att detta krig i grunden handlade om mycket mer där frågan om "slaveriet" var en viktig symbolfråga.

I grunden var detta en konflikt mellan två samhällssystem. Eller skall man säga två tidsåldrar. Det var konflikten mellan ett traditionellt samhälle grundat på jordbruk och en konservativ form av feodalism och ett modernt samhälle grundat på industri och handel. Det vill säga i stort sett samma konflikt som uppstod i alla länder under 1800-talet. Och som på många platser ledde till revolution eller andra oroligheter.

Den unge Donkeyman kunde givetvis inte ana att han senare i livet skulle komma att ha ett jobb som förde honom "over there" ungefär en gång i månaden. Ett jobb som gav honom möjlighet att studera många av krigets slagfält, minnesmärken och muséer.

Donkeyman har noterat en annan sak. När det var 100-årsjubileum så var detta en mycket stor sak. Kanske beroende på att samtidigt pågick det man kan kalla "2:a Halvlek" i inbördeskriget. Det var mitt i medborgarrättskampen och denna polariserade Södern kraftigt. Och då tog man fram symbolerna från Inbördeskriget igen. Med flaggor, uniformer, marscher och postum medaljering av krigets hjältar.

Det verkar som om 150-årsjubileet har markerats på ett helt annat sätt. Dels i mindre skala men också i större utsträckning som en historisk händelse och mindre som en politisk. Vilket naturligtvis visar att Medborgarrättskampen slutligen har vunnits.

Slaget vid Little Bighorn, 135 år
En händelse som fascinerat unga pojkar ända sedan dess. Och som faktiskt har ett visst samband med Inbördeskriget. Det var nämligen så att många av de som kämpat i Inbördeskriget på de olika sidorna gick vidare och hamnade i de Indiankrig som skulle rasa i många år. Efter fredsslutet kunde ju Amerikanska kavalleriet erbjuda ytterligare 25 år med krig på hemmaplan.

En av dessa var den tidigare Nordstatsofficeren George Custer som var General när han stupade tillsammans med hela sin styrka vid Little Bighorn. Indiankrigen hade sin höjdpunkt från 1850 till 1890 och under den perioden räknar man med 22000 stupade soldater ungefär lika många nybyggare samt ungefär 45000 indianer. Resultatet blev hur som helst att den vite mannen slutligen tog makten över hela den Amerikanska kontinenten.

Som ung pojke inbillade Donkeyman sig att Custer besegrades av överlägsna indianhorder och i grunden var utan chans. Som vuxen har han insett att forskningen visar något helt annat. Ett direkt "klantigt" skött fälttåg med en mängd felbedömningar resulterade i att Custer och hans styrka "målade in sig" i ett hörn helt i onödan. Ny forskning visar dessutom att slaget när det väl kom till stånd genomfördes odisciplinerat. Kort sagt de 225 soldater som stupade hade inte behövt göra det om fälttåget hade skötts professionellt.

Custer hade gått ut från West Point med mycket mediokra betyg men eftersom detta skedde just innan Inbördeskriget bröt ut så antogs han som kavalleriofficer. Under kriget gjorde han karriär och steg i graderna, kanske också beroende på att han var av "rätt" familj. Efter kriget fortsatte han som Officer och gick över till Indiankrigen. Efter hans död sågs han som en hjälte, en uppfattning som understöddes av hans änka som ända till sin död 1933 byggde under myten om Custer, bland annat genom flera böcker.

En myt som Donkeyman också trodde på till dess modern forskning har reviderat den åsikten.

Gagarin, 50 år
Vilken grej det var. Donkeyman minns det som i går. För en ung pojke var det helt otroligt att en människa faktiskt hade skjutits upp i rymden och seglat ett helt varv runt jorden. På bara en dryg timme. Och vilken chock det var att det var en Ryss som gjorde det.

Sovjetunionen var ju den potentiella "fi". Det var ju bara en tidsfråga till dess Ryssen skulle komma och ta oss. Men vi kunde ju trösta oss med att de inte hade "high tech". Även om de kunde smälla av en Atombomb. Men å andra sidan hade vi också fått lära oss att så länge vi inte fick bomben "rätt i skallen" så var det bara att kasta sig omkull, dra något över sig och ligga stilla till dess tryckvågen passerat. Så ett par Atombomber kunde vi klara och ändå vinna kriget. Påstod i vart fall Generalerna.

Men att Ryssarna hade teknik för att först skicka upp jycken "Laika" i rymden och sedan skicka upp Gagarin det blev en chock. Speciellt när Amerikanarna inte hade klarat att göra det. Samtidigt var det en hisnande känsla därför att nu väntade vi oss att människan skulle börja erövra Rymden ungefär som man tidigare hade erövrat hela Jorden.

Radio Nord, 60 år

Donkeyman markerade denna viktiga milstolpe med en artikel för bara någon månad sedan. Han har också skrivit mer om detta tidigare.

Radio Nord var inte bara en Radiostation. Det var första gången som en stor folklig opinion satte sig upp mot "Betongsossarna". Man måste sätta in denna företeelse i det som kan kallas "Ungdomsupproret". Ett uppror som förändrade Sverige.

Det började försiktigt med "Rock'n Roll" i mitten på 1950-talet. Med sådana som Bill Haley, Elvis, Tommy Steele och alla de andra hjältarna tillsammans med våra hemvävda Rockkkungar som Rock- Olga, Rock-Ragge, Burken, Little Gerhard och en mängd andra. Det var inte bara en ny musik som föräldragenerationen inte accepterade. Det var en ny livsstil som började spira.

Den revolutionen försökte "Betongsossarna" stoppa så gott de kunde. Till exempel genom att inte spela ungdomens musik i Sveriges Radio, den så kallade "Betongradion". Och när en driftig entrepenörstyp startade upp en alternativ radiostation som blixtsnabbt blev mycket mer populär än SosseRadion så måste "BetongSossarna" givetvis agera. Och stoppa det hela. En ståndpunkt som de ganska snart tvingades att gå ifrån.

Almstriden, 40 år
Den omfattande samhällsförändring som började på 50-talet och som tog sitt första mer markerade uttryck i "Radio Nord" hade år 1971 gjort rejäla avtryck i samhället. Almstriden blev en symbolfråga sedan man rivit hela Klara, lagt ned spårvägen, byggt Sergels Torg och omvandlat City. 

Striden om Almarna markerade själva "Gångjärnet" när "Betongsossarna" började släppa greppet. Samtidigt som oppositionen formulerade moderna ståndpunkter. Det var också här som miljörörelsen syntes för första gången. 

Striden rörde byggnationen av T-banestation Kungsträdgården. Där hade man beslutat att fälla Almarna för att ge plats till en större butiksyta i anknytning till stationen. Vid den här tiden var själva T-banan redan under byggnad, det gällde bara utformningen av en stationshall. De (s)-märkta röstade enhälligt för fällning av träden medan (m) röstade enhälligt mot. Beslutet blev dock fällning.

För första gången uppstod en omfattande folklig protest mot "Betongsossarna" som raskt förvandlades till "Batongsossarna" när man skickade stora polisstyrkor på demonstranterna. Men till och med Stockholmspolisen hade tvivel mot att "gå över" gamla fina Östermalmstanter med batongerna. Det var nämligen inte bara långhåriga "yrkesdemonstranter" som försvarade Almarna. Det var ett tväsnitt av samhället. Även en stor mängd med (s) - väljare.

Donkeyman skall skriva mer om Almarna inom kort.

Tjernobyl, 25 år
Detta var några år efter "Harrisburg" och Kärnkraftomröstningen.

Donkeyman minns mycket väl den första radiosändningen. När man varnade för att ett utsläpp hade skett från Forsmark. Befolkningen uppmanades att hålla sig inomhus och lyssna på Radion. Precis som man var upplärd att göra på den tiden. Läckan var nämligen ännu inte lokaliserad, man hade bara mätt upp ökad halt av "Beckereller" som man sade på den tiden.

Så visade det sig att det var inte alls någon olycka i Forsmark. Däremot hade ett Kärnkraftverk i Sovjetunionen gått åt h*****e. Och vi kunde alla dra en lättnadens suck. Förutom älgjägare och lappar. Därför att det visade sig att det var förhöjda halter av "Beckereller" i stora delar av naturen. Varför medborgarna måste varnas och vidta försiktighetsåtgärder.

Några år senare fick vi veta att renkött som ansågs som livsfarligt verkligen var det. Och om man käkade ett kilo kött om dagen året runt (eller något i den stilen) så riskerade man skador av strålningen. Så därför måste man genomföra en mängd med dyrbara åtgärder för att skydda befolkningen och stödja lapparna ekonomiskt. Det var ju en lagom liten grupp att "ge sig på" så det kostade ju inte så mycket.

Det som däremot också kröp fram var att det var en mängd med andra "farligheter" i naturen som var betydligt vanligare förekommande än renar som också innehöll "beckereller". Men det hade medfört mycket mer besvär och kostnader att skydda befolkningen från dessa. Och att "Radonhusen" var - och är - betydligt farligare. Fast det fick vi inte reda på.

Men självfallet gjorde Tjernobyl-olyckan tillräckligt med skada i området runt kraftverket. Och en sak är säker. Hade den ägt rum före kärnkraftomröstningen så skulle Linje 3 ha vunnit. Stort. Men nu gick det inte så.