Dagen efter, dagen efter

Nu börjar äntligen "Donkeyman" komma sig tillbaka i normala banor efter lördagens stora match. Och han kan bara konstatera att detta var en av livets verkligt STORA Idrottsupplevelser. Under 60 års flitigt besök på matcher är denna en av de som han håller allra högst.

Den här dagen gjorde staden Örnsköldsvik sig verkligen förtjänt av stadens slogan: "The Heart of Hockey". Och laget MoDo med sina supporters, "Lumberjacks", visade att här har vi en högklassig hockeypublik. Några punkter från matchen:

Redan när Arenan öppnade ett par timmar före match stod flera tusen människor där och skulle in. Ungefär en och en halv timme var det smäckfullt i barer, pubar, restauranger och caféer.

Tränare "Challe" Berglund berättade att folk hade öppnat fönster och ropat lyckönskningar till honom när han promenerade till Arenan före matchen. Och tidningarna rapporterade att det hela dagen hade varit stämning av "Nu djävlar tar vi dom" i hela staden.

Det var stående ovationer när publiksiffran kom upp på Jumbotronen. 7600 är lika med utsålt. Till sista plats. Bland dessa fanns det en mycket stor och röststark delegation från Södertälje. Som ockuperade en av barerna, sjöng och ropade slagord så väggarna bågnade.

Publiken kom manstarkt in på läktarna i mycket god tid före match. Hemmalaget hälsades med stående ovationer och applåder när de kom in på isen.

Matchen utvecklades från första början till ett stort övertag för hemmalaget som sakta men säkert malde ned SSK. Som visserligen stod emot en bit in på 2:a perioden men 4.01 in på Andra sopade Robert Rosén in en retur från ett skott från Ladislaw Nagy. Varvid Arenan exploderade i ett gigantiskt glädjerus. Ett vrål som lyfte taket. Och folk hann inte sätta sig ned en gång förrän Jens Westin spelade fram Niklas Sundström som passade till Per-Åge Skrøder som lyfte in 2-0. Tiden 4.09, dvs 8 (åtta) sekunder efter ettan. Nytt vrål och alla flög upp från stolarna igen. Och lite kul för Norrmannen Skrøder som samtidigt spelade sin 300:e match i klubben.

Sedan blev det inte fler mål även om chanserna var där. Det var mycket närmare till 3-0 än 2-1. Men man vet ju aldrig i Hockey. Sista minuterna var det en enda lång stående ovation för laget. Efter slutsignal stannade hela publiken kvar och hyllade spelarna. Det blev inrop, precis som på Operan, supporters kom ut på isen och allt var bara ett gigantiskt glädjerus. Som om man hade vunnit SM-Guld.

Donkeyman var givetvis också i 100 och kunde inte ens tänka tanken att dra hem till kojen direkt efter något som detta. Så det blev rätt ned på "Hockeypuben". Där det var fullspikat. Som "sill i tunna". Med Rockband som spelade traditionell Rock'n Roll. Flödande Ölkranar och jublande Ö-viksbor. Kvällen avslutade med att Donkeyman tillkallade sin hjälpare i nöden "Taxi - Kalle" som fraktade hem liket till Husum för den ringa summan av 600 spänn. Senare hörde Doneyman att de som hade valt att gå på stan i stället för till Hockey-puben på Arenan hade hållit fullt röj till stängningsdags. Det ryktas om en av de festligaste Fredagskvällarna i byens historia.

Och Lördagen blev "Dagen Efter". Lite stillsamt ölande med "grabbarna" på sjappet. Som avslutades med ett par tunga "Vargtassar". Där givetvis matchen var det stora samtalsämnet. Hälften hade varit där och hälften hade sett den på TV. Och alla var eniga. Detta var något långt utöver det vanliga. Och det räckte till flera timmars diskussion. I all stillsamhet. Hur som helst fick vi dagen till att gå och i dag på Andra dagen efter har Donkeyman återhämtat sig.

Jag avslutar med ett klipp från kvällen:

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, ssk, idrott, kvalserien