Parentesen (2)

Dags för lite politik igen.

Donkeyman har redan berättat om sina Minnen från Folkomröstningen om Kärnkraft år 1980. I dagens artikel skall han summera sin egen syn på Kärnkraftomröstningen. I form av en liten FAQ (Frequent Asked Questions) med svar.

Varför blev det en Folkomröstning?
Under 1980-talets senare hälft var det en omfattande debatt om kärnkraftens vara eller inte vara. Men också en debatt om den framtida energiförsörjningen. Men under debattens gång pågick en omfattande uppbyggnad av kärnkraften. Ett kärnkraftverk är ju inte något man "slänger ihop" på något år.

När 1980 närmade sig var man inne i slutskedet av en långvarig process. Som också inneburit mycket stora investeringar. Samtidigt pågick en konsekvent och medveten omläggning av energiförbrukningen till just elkraft. Till exempel genom att börja installera direktverkande el som uppvärmning i stora delar av det så kallade "miljonprogrammet" för bostäder.

Motståndarna krävde mer och mer högljutt en folkomröstning. Vad man tänkte sig var givetvis en omröstning med en "rak" fråga JA eller NEJ, FÖR eller MOT. Men samtidigt var det en rejäl politisk majoritet för kärnkraft. (m), (fp) och (s) var alla FÖR kärnkraft. Medan (c), (kd) och (vpk) var emot. På den här tiden var ännu inte Miljöpartiet bildat.

Inom (s) var det inte enighet kring kärnkraften. Partiet hade en stor nej-sida bland det man kan kalla "gräsrötterna" medan partiets ledning och etablissemang var för kärnkraft.

Centerpartiet å sin sida satt med Statsministerposten och var ledande i en Borgerlig Trepartiregering. Här var Kärnkraftmotstånd den stora hjärtefrågan för (c) medan (m) och (fp) önskade utbyggnad av just kärnkraften.

Oenighet om Kärnkraftfrågan inom bägge de politiska blocken krävde att denna löstes på "något sätt". Man behövde helt enkelt "lyfta ut" frågan ur den vanliga politiken på ett sätt som gjorde att en blockövergripande majoritet fick igenom sina önskemål.

Den så kallade "Folkkampanjen mot Kärnkraft" fick extra ammunition när olyckan i Harrisburg inträffade. Tage Danielssons briljanta monolog om "Sannolikhet" hade nog en liknande betydelse för opinionen som Albert Engströms klassiska affisch om Kräftor och Snaps.

Man kan alltså identifiera följande skäl som tvingade fram en folkomröstning:

• En stark och växande Folkopinion
• Oenighet inom det Borgerliga blocket
  
• Oenighet inom Socialdemokratin
• Harrisburg

Varför blev det tre linjer att välja mellan ?
Som Donkeyman skriver ovan så var hela det politiska och ekonomiska "etablissemanget" enigt i kärnkraftfrågan. Men man behövde "få lugn och ro".

Problemet man stod inför var att en "vanlig" omröstning med två alternativ "Ja" eller "Nej" riskerade att sluta i ett "Nej". Man hade ju också redan i det närmaste byggt färdigt kärnkraftverken. De flesta stod klara till att laddas och tas i bruk. Samtidigt hade man "byggt bort" de alternativ som stod till buds. På ett eller annat sätt MÅSTE man alltså se till att man oavsett resultat fick mandat till att ladda och driva kärnkraftverken.

Frågan kunde ställas så här: "Skall vi använda dessa dyra kärnkraftverk som vi redan har byggt eller skall vi kasta bort alla pengar som investerats och samtidigt åstadkomma en energikris". JA eller NEJ.

Men så kunde man givetvis inte formulera problemet. Alltså formulerade man i stället tre linjer.

Linje 1 stöddes av (m) och Linje 2 stöddes av (s) och (fp). Bägge dessa linjer innebar att man skulle använda kärnkraftverken så länge som deras ekonomiska och tekniska livslängd varade. Företrädare för Linje 1 och 2 gick ut med 30 år som tidsrymd i debatten. Men detta stod inte klart utskrivet på valsedlarna.

Skillnaden mellan Linje 1 och Linje 2 var att valsedeln för Linje 2 också innehöll en del text som talade om hur den framtida energiförsörjningen skulle organiseras. Under den så kallade "parentesen" skulle det äga rum omfattande Forskning och Utveckling. Dessutom skulle det ske en omläggning av energisystemet så att man kunde avveckla kärnkraften i god ordning. När Parentesen närmade sig slutet.

Det mesta av den texten faller under beteckningen "politikersnack". Det vill säga ord utan mening. Den mest konkreta skillnaden mellan Ettan och Tvåan var dock att Linje 2 också innebar att Energiproduktionen och Distributionen i framtiden skulle ägas och skötas av Staten. Det skulle alltså inte ske någon privatisering.

Linje 3 å sin sida innehöll till stor del samma som Linje 2. Däremot krävde man en betydligt snabbare avveckling. Företrädare för Linje 3 framförde i debatten att 10 år var den maximala tid som kärnkraften skulle få existera. Man krävde också ännu mer dramatiska åtgärder för omläggning av energiförsörjningen än Linje 2.

Varför har Kärnkraftomröstningen kritiserats ur demokratisk synvinkel?
Redan när de tre förslagen konkretiserades framförde man att de var förberedda för att man skulle få det önskade valresultatet. Det verkar odemokratiskt men vi måste komma ihåg att detta var under "Betongsossarnas" era. Partiet, Facket och Rörelsen var vana vid att styra Sverige mer eller mindre enväldigt. När man nu fick gemensamma intressen med (m) och (fp) hade inte något av de partierna några hämningar.

Tillsammans med (m) och (fp) hade man dessutom minst 75% av Riksdagen bakom sig. Plus Arbetsmarknadens parter. Plus Organisationsvärlden. Och så vidare. Det vill säga i stort sett hela det så kallade Etablissemanget. Här skulle det inte finnas någon som helst risk att det blev ett Nej.

Trots detta kan alla tre Linjerna betecknas som Nej-linjer. Skillnaden mellan Ettan och Tvåan låg inte i själva Kärnkraftens avveckling utan i kravet på Samhällskontroll samt i Forskning och Utveckling. Men alla tre linjer var ense om att Kärnkraften skulle bli en Parentes.

Det fanns däremot inte någon ren JA - Linje. Det vill säga, den som ansåg att den framtida energiförsörjningen skulle bygga på Kärnkraft och att Kärnkraften var en teknologi som borde utvecklas hade inte något alternativ att rösta på. All Forskning och Utveckling av Kärnenergi skulle stoppas. Detta var alla tre linjer ense om.

På samma sätt fanns det inte någon ren NEJ - Linje. Det vill säga, den som ansåg att Kärnkraften var så farlig och osäker att vi över huvud taget inte skulle använda den i framtiden hade inte heller något alternativ att rösta på.

Folkomröstningens resultat
Resultatet blev 18,9% för Linje 1, 39,1% för Linje 2 och 38,7% för Linje 3. Vilket tolkades som en accept för en långvarig Kärnkraftparentes. Som sattes till 30 år, dvs till år 2010. Som den gången var väldigt långt borta.

Omrösningen innebar i praktiken ganska små förändringar:

• Sverige var år 1980 i frontlinjen när det gäller Forskning och Utveckling av Kärnenergi. Detta arbete stoppades. I dag ligger Sverige långt efter resten av världen på detta område.
• Det massiva utvecklingsarbete som skulle ske för att begränsa Elkonsumtion och för att söka alternativa Energikällor som Linje 2 förordade har inte ägt rum. Moderna tiders intensiva forskning har inte "triggats" av Folkomröstningen utan av ett ökat Miljöengagemang.
• Trots skrivningarna på valsedeln för Linje 2 har stora delar av Energiförsörjning och Distribution privatiserats.
• Politiskt innebar kampanjtiden och Folkomröstningen att Centerpartiet seglade upp som det ledande partiet på Borgerlig sida. Sedan regeringen Fälldin röstat för att ladda ett kärnkraftverk efter Folkomröstningen drabbades partiet av en omfattande svekdebatt och har sedan dess förlorat sitt inflytande.
  
• Det viktigaste resultatet har nog varit att Folkomröstningen startade ett allmänt intresse och engagemang i Miljöfrågor. Ungdomens stora politiska intresse under 1960- och 70-talen har ändrats från ett Socialistiskt engagemang till engagemang i Miljöfrågor. I dag diskuterar inte ungdom Mao-s Teser kontra Lenin eller USA-imperialismen. I dag diskuterar man den Globala Uppvärmningen. Jag vill också påstå att Miljöpartiets grundande och uppgång kan söka sina rötter hos Folkkampanjen.

Har Folkomröstningen någon relevans i dag?
Donkeyman svarar klart och entydigt - NEJ. Med följande motivering:

• Nästan inte något alls av det som stod som tilläggstext på valsedeln för Linje 2 och 3 har genomförts.
• Det finns inte någon alternativ energikälla att tillgå. Det Forsknings och Utvecklingsarbete som skulle äga rum har inte skett.
• Den som var Förstagångsväljare år 1980 är i dag 48 år gammal. Den som var nybliven pensionär år 1980 är i dag 95 år gammal. Det är en minoritet av dagens befolkning som var med och röstade den gången.
• Den inofficiella parentesen med slutår 2010 har passerats
• Det mesta av förhållandena år 1980 har förändrats. Utvecklingen har på de flesta områden tagit en annan väg än man förutspådde den gången.

Därför anser Donkeyman att Folkomröstningen om Kärnkraft år 1980 saknar all relevans för politiken år 2011.

Vad bör ske nu?
Det som bör ske nu är att man drar i gång en ny energidebatt och formulerar en ny Energipolitik för framtiden. Som har sin utgångspunkt i förhållandena på 2000-talet. Detta bör i sin tur leda till en bred överenskommelse som merparten av Riksdagen och Väljarna kan ställa upp på.

Minns ni?
Tage Danielsson
Eddie Meduza

Läs även andra bloggares åsikter om politik, kärnkraft, energi, miljö, folkomröstning