Valanalys (2) - Socialdemokratin

Socialdemokratin har varit den dominerande kraften i Svensk politik sedan den Allmänna Rösträtten infördes. Det är omöjligt att diskutera någon politisk fråga under den perioden utan att ta hänsyn till Sossarna. De har varit så mycket mer än ett parti - de har totalt dominerat det Svenska samhället. Fackföreningsrörelsen, Konsum, HSB, Hyresgästföreningen, ABF, Unga Örnar ..... "You name it" - allt har varit olika sidor av Socialdemokratin.

Men om valet år 2006 var ett dåligt val för Rörelsen så var valet 2010 en katastrof. Skall man förstå bakgrunden till denna så krävs en liten historisk tillbakablick. Så här ser Donkeyman på saken:

Partihistorien
Donkeyman menar att Socialdemokratin har utvecklats i några väl definierade steg.

1) Partiet formas.
Det "moderna" partiet formades efter WW1. Efter mångåriga interna stridigheter valde man reformismen framför revolutionen. De "revolutionära" bröt sig ut och bildade det som efter otaliga interna strider och splittringar utvecklats till dagens Vänsterparti. Ett parti som i dag till stora delar har samma åsikter som Sossarna hade för 40 år sedan.

2) Reformsossarna
De närmaste 50 åren kännetecknas av att Socialdemokratin bygger det moderna välfärdssamhället. Eller "Folkhemmet" som Per Albin kallade det. Man har ett konkret projekt som genomförs steg för steg. De sista murstenarna är Vänstertrafiken och Pensionsreformen. Då är projektet färdigt. Vi har nu kommit in på 1960-talet.

3) Betongsossarna
Nästa epok som sträcker sig fram till mitten av 1980-talet kan karakteriseras av att "Rörelsen" försvarade det man hade byggt upp. Perioden kännetecknas av tron på kollektivet som överlät åt Staten att styra våra liv. "Vi vet vad som är bäst för dig. Och om du inte vill göra det som är bäst för dig så skall vi se till att tvinga dig." Men perioden kännetecknades också av en omfattande ungdomsrevolt som Socialdemokratin aldrig lärde sig förstå. Jag ger bara några stickord: FNL-grupperna, Palestinarörelsen, Almarna, Mullvaden, Proggen, Kärnkraften, Miljörörelsen.

4) De Pragmatiska Sossarna.
Sakta men säkert utbröt det en ideologisk kamp inom Socialdemokratin. Det så kallade "Rosornas Krig" kom att stå mellan mer Ideologiskt inriktade (konservativa) och Pragmatiker (reformister). Med tiden vann pragmatikerna och deras höjdpunkt kom under Göran Perssons epok. En epok när en stor mängd av de tidigare institutionerna ändrades eller bröts ned. Man upplevde också en stor ekonomisk kris under 1990-talet. En kris som moderaterna under Carl Bildt och sossarna under Göran Persson löste i samförstånd.

5) Vingelsossarna
Efter Göran Persson har Sossarna under Mona Sahlin förflyttat politiken mot vänster. Samtidigt som Moderaterna har förflyttat sig mot mitten. Det Röd/Gröna projektet har tvingat (s) att överge 90-talets Pragmatiska förvaltningspolitik. Partiet har svängt vänster och blivit mer populistiskt.

Frågan är: "Vilken väg tar Socialdemokratin efter Valet 2010"?

Förändrat samhälle
Samhällets uppbyggnad och framför allt dess inre motsättningar har förändrats dramatiskt under de senaste 50 åren. In på 1960-talet kunde man identifiera följande samhällsklasser och huvudmotsättningar:

AA) De rika.
Till antalet väldigt få men samtidigt var de givetvis mycket inflytelserika.
BB) Bönder och Småföretagare
Dessa stod intressemässigt nära Medelklassen.
CC) Medelklassen.
I huvudsak tjänstemän från både industrin och det offentliga. Plus ett antal småföretagare och bönder.
DD) Arbetarklassen.
Den stora mängden. Arbetare på industrin men också inom det offentliga och jordbruket.

Arbetarklassen utgjorde den stora mängden av befolkningen. Den socialdemokratiska rörelsen tog tillvara deras intressen och hade därmed en naturlig majoritet bland rösterna. I många avseenden sammanföll Arbetarklassens intressen med Medelklassen och (s) hade stort stöd även där. Motsättningarna var i huvudsak mot Överklassen.

Skall man se lika förenklat på dagens samhälle så finner vi följande grupper och motsättningar:

AA) De Rika.
Precis som tidigare utgör de en liten grupp som fortfarande har stort inflytande
BB) Medelklassen.
Denna består av Bönder, Småföretagare, den tidigare Medelklassen plus den tidigare Arbetarklassen. Dagens industriarbetare är en högt avlönad expert som sköter komplicerade anläggningar. Den klassiska grovarbetaren eller "mannen på golvet" är en liten minoritet. Medelklassen utgör den absoluta majoriteten inom befolkningen. Vi talar om kanske 75% och de är i grunden nöjda med sin tillvaro. Det som de fruktar mer än något annat är att ramla "över kanten" ned i nästa grupp.
CC) Underklassen.
Till skillnad från tidigare så har det utvecklats en ren underklass som står utanför arbetsmarknaden. Den utgör en minoritet av befolkningen, kanske 15%, som man inte vinner några val på att tillvarata intressena för.

I den mån som man i dag kan tala om motsättningar så ligger de i Medelklassens rädsla för att drabbas av något (arbetslöshet, sjukdom, olycka, konkurs) som gör att man "ramlar ned" i Underklassen.

Det som har skett med Socialdemokratin är att man inte har lyckats vinna förtroende hos dagens moderna medelklass. Samtidigt har den klassiska arbetarklassen försvunnit. Partiets "naturliga" bas har helt enkelt smält samman.

Valrörelsen
Donkeyman anser att Socialdemokratin gjorde en direkt dålig valrörelse. Man spred upprörd negativ propaganda om regeringen. En propaganda som gick till direkta personangrepp, se till exempel affischkampanjen med Allianspolitikerna upp och ned försedda med etiketter av typen: "Oduglig", "Okunnig", "Kriminell" och så vidare. Antagligen retade man upp många potentiella väljare genom att sjunka så lågt propagandamässigt.

Samtidigt backade man inte upp denna upprörda kritik med någon egen trovärdig politik. Kanske detta var en följd av det Röd/Gröna samarbetet. Man avstod i vart fall från att tala om VAD MAN VILLE GÖRA. Det enda man informerade om var HUR DÅLIGA DE ANDRA ÄR. Märkligt är att trots att man valt denna strategi valde man av något märkligt skäl att avstå från att sätta fokus på utförsäkringarna och försämring av sjukkassan förrän helt på slutet. Trots att man där hade en verkligt bra sak.

I grund och botten lyckades de Röd/Gröna bara kommunicera ett enda budskap. Men det spred man desto tydligare. OM VI VINNER VALET KOMMER VI ATT HÖJA DIN SKATT. Utan att på något sätt klargöra vad vi skulle få för dessa nya skattepengar. På ett sådant budskap vinner man inte några val längre.

Huruvida det är så att Socialdemokratin har en bra politik som man inte klarar att kommunicera eller om det är så att man faktiskt lyckats kommunicera sin politik och förlorar därför att folk inte tycker det är någon bra politik blir sannolikt en fråga för en intensiv intern valanalys.

Framtiden
Donkeyman tror att Socialdemokratin måste skaffa sig nya målsättningar. Både lång- och kortsiktiga sådana. Målsättningar som är relevanta för 2010-talets invånare. Man måste veta i vilken riktning man vill utveckla samhället för att utveckla en bra politik.

Reformsossarna under Per Albin och Tage hade naturliga målsättningar. Dessa uppnådde man under Tages tid. Sedan försökte man bevara det bestående under Olof och Ingvar. Medan Göran accepterade att världen hade förändrat sig och anpassade politiken mot en nyare tid. Under Görans epok var till och med Donkeyman Sosse. Sedan Mona kom till ledningen har plötsligt Göran blivit nedvärderad. Nu verkar man mest ägna sig åt att försöka vrida klockan tillbaka till det lyckliga 1960-talet. I stället för att lösa 2000-talets problem och motsättningar.

Som det är nu så fungerar partiet mer som en intresseorganisation för Offentligt anställda och för dem som lever på bidrag och överföringar. Det är en alldeles för tunn bas för att vinna några val. Speciellt när man delar samma bas med (v).

Donkeyman tvivlar på att partiet har förmågan att kombinera Ideologi och Pragmatism till en ny och modern politik som kan vinna allmän uppslutning. En politik för 2000-talets samhälle. De "Nya Moderaterna" skapades inte över en natt. Det var resultatet av en långvarig process där Fredrik Reinfeldt var katalysatorn. Ett annat problem är att inom Socialdemokratin har man inte en kultur av intern debatt. Partikongresserna tar formen av manifestationer där enigheten utåt är det viktiga. Interna kritiker åker snabbt ut i kylan. Därför är Donkeyman pessimistisk på Socialdemokratins vägnar.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val 2010