SJ, SJ, Gamle vän

Kommer ni ihåg Stefan Demertz visa om SJ, nedläggning och plastmackor. Som var populär år 1971. Den gången som de Svenska statliga järnvägarna var ett gammaldags monopolföretag som hela Svenska folket hade en form av hatkärlek till. De var så dåliga att det var ett rent skämt. Men de skapade underlag till mängder med revynummer, sånger och nidvisor.

Se och hör den klassiska låten på denna länk

Donkeyman har åter varit ute och åkt tåg. Och den här gången skall han berömma SJ. Det blev en blixtinkallad resa från Tromsø till Husum för en liten körning med båten igen. Så planen var att åka buss Tromsø - Narvik och så tåg Narvik - Umeå och slutligen buss Umeå - Husum. För att vara ombord på kvällen.

Men oturen var framme och tågen drabbades av problem. På natten före avresan spårade ett ståltåg ur mellan Mellansel och Långsele så nattågen blev stoppade. Man fick helt enkelt vända tågen på de här stationerna och bussa passagerarna mellan. En operation som tog en massa timmar och som "fockade upp" det mesta.

Men Donkeymans tåg hade ju kommit till Narvik på kvällen så det utgick i god tid. Bara för att fastna för ett signalfel i Kirunatrakten. Så kom det i gång men det blev åter stopp i Fjällåsen. Så blev det sakta körning ned mot Boden. Så det tåg Donkeyman skulle tagit från Boden hade redan avgått. Så det blev bara att vänta ett par timmar på nästa tåg, som givetvis också drabbats av samma signalfel.

Men rätt skall vara rätt. Man kan inte göra SJ ansvarigt för att ett godståg spårar ur. Lika lite som de är ansvariga för signalfel. Men SJ fick en dj***a massa försinkade resande att hantera.

För att göra en lång historia kort. Donkeyman hamnade i Vännäs (som ligger inne i skogen i höjd med Umeå) klockan ett på natten. Fem timmar efter planen. Men här steg SJ in som en gammal vän och sponsrade droskbil rätt genom skogarna ända ned till Husum. Till det facila priset av 2500 spänn. Tack SJ. Den här gången var du en gammal vän. Beröm, beröm.

Och droskchaffisen var minst lika nöjd. Det var en Umedroska som hade fått börja sitt pass med att köra upp till Vännäs och hämta tågresenärer som skulle till Lycksele och Tärnaby. Och på återvägen fick han hämta upp några som skulle till Umeå och mig som skulle till Husum. Så han smilade säkert alla milen tillbaka till Ume mitt i natten.

Läs även andra bloggares åsikter om tåg, resa