Donkeyman har fortsatt sin Stockholmstur med ett besök "där det hela startade". Han har rest med ångfartyget "Norrskär" fram och tillbaka till Grinda. Och han har rest med ångfartyget "Storskär" fram och tillbaka till Ljusterö.
Två resor som inte bara var resor utan en möjlighet att träffa en hel radda med gamla vänner. Några få som fortfarande jobbade i båtarna. Andra som vänligt nog kom med och utgjorde resesällskap. Det blev berättat många och långa minnen under de här två dagarna.
De Norska läsarna vet givetvis inte något om de här fartygen men de är 100 år gamla och ingår än i dag i det reguljära trafiksystemet i Stockholms Läns Landsting (Fylkesting). Och Donkeyman känner mycket väl till de här båtarna. På 60-talet var han däcksman och eldare ombord och på 70-talet var han maskinchef. Fast merparten av tiden jobbade han på "Waxholm och "Blidösund".
Årets första studiebesök ombord bekräftade den fantastiska utveckling som de här fartygen har genomgått. Den gången på -60-talet var bägge båtarna nedkörda, sunkiga gamla ångpottor som man lappade och lagade så billigt som möjligt. De skulle ju ändå ersättas med moderna fartyg inom kort. Och under den perioden försvann väldigt mycket av originalprylarna ombord och ersattes av vad som kan kallas för "Kitsch". Okunniga och historielösa personer smällde dit prylar som "såg gamla ut". Och ibland gjorde de inte ens det. "Smäll upp något billigt som täcker skiten" var den tidens motto.
I dag är det en helt annan ting. Båtarna är pietetsfullt renoverade till ett helt annat skick. Det är hög finish på det mesta. Och prylarna inte bara "ser gamla ut". De är också stilfulla och faktiskt tidsenliga. Även om båtarna inte är "original". Tvärtom - de är långt ifrån just original numera. Men det gör inte något. Renoveringarna är så väl genomförda att de definitivt får godkänt. Och det är i vart fall bättre än sunkigt original som det var på 60-talet.
Men den gången slet man hårt på båtarna. "Norrskär" gick som godsbåt på Husarölinjen, "Storskär" gick som godsbåt på Möja, "Waxholm" på Sandhamn och den fjärde "gammelbåten" "Västan" drog gods på Utö bland annat.
I dag kör man i stort sett bara passagerare. Som nog kan slita hårt på båtarna de också, speciellt i Midsommartid.
Donkeyman måste givetvis äta i matsalen och vid celebra tillfällen duger inte något annat än trerätters uppe i "den fina matsalen". Givetvis förberedd med några pilsner nere i den enklare "Försalongen" som dess värre bara existerar på "Storskär" numera.
Dessa fula farbröder och ett knippe andra herrar "som var med förr" utgjorde Donkeymans resesällskap på "Storskär".
Här sitter Hasse Möller och Janne Claesson i försalongen och löser något väsentligt historiskt problem.
Medan de sänker resans första pilsnerdrickor. Och båten ångar fram genom skärgården i god fart.
Resterande bilder kommer från dagen innan när Donkeyman reste med "Norrskär". Detta är hans måltid. Men han körde samma menu ett varv till dagen efter på "Storskär".
Förrätten består av Sill, Strömming och Wästerbottensost. Med plugg och lite garnityrer.
Som synes en modern variant av den gamla klassiska SOS. (Förklaring: Smör ost och Sill. Som man nästan inte kan få längre i Stockholm. Det vill säga, rätten finns men den är förvrängd till oigenkännlighet av olika "kreativa" köksmästare.)
På "Storskär" var portionen betydligt mer generöst tilltagen än på "Norrskär". Där den var direkt snål.
Men gott var det. Och givetvis sköljde Donkeyman ned det hela med Pilsner och Bäska Droppar. En dryck som den nyligen avlidna väninnan Line Merethe recenserade på följande sätt: "Det där svineriet får du ha för dig själv".
Måltiden fortsatte med den mest klassiska rätten av alla: Ångbåtsbiffen". Med pilsner. Fast utan sup. Biffen var precis som förrätten helt enkelt kanongod.
MEN - och det är ett stort MEN.
Förr i tiden hette detta "Biffstek med lök". Och serverades på alla ångbåtarna. Men när båtarna blev populära på -70-talet var det kreativa entrepenörer som döpte om det till "Ångbåtsbiff".
Den serverades i stort sett likadant på bägge båtarna. Men - mina vänner - detta är inte någon klassisk Ångbåtsbiff. Detta är en portion med biffstek serverad på en Ångbåt. Tillsnofsad av moderna tiders köksmästare. Den består av några kokpotatisar som man har placerat en biffstek ovanpå. Så har man täckt biffsteken med stekt lök och något smaksättande gräs. Plus rikligt med brun sås. Gott - Ja. Prisvärt - Ja. Men det är inte Ångbåtsbiff.
En "Ångbåtsbiff" som den tillagades förr i tiden bestod av en helt vanlig stekt biffstek. Samt stekt potatis. Samt stekt Gul Lök. Biff och Potatis låg sida vid sida. Löken låg ovanpå biffen. Så ställde man ut en liten snipa med sås bredvid tallriken till den som så önskade. Slutligen ett litet metallfat (minns inte vad de heter längre) med mer potatis om man ville fylla på. That´s it. Inget aromgräs, inga märkvärdigheter.
Men - Genom åren har Donkeyman genomlidit många direkt vidriga varianter av den klassiska "Ångbåtsbiffen". Riktigt rejäla stolpskott. Så han skall inte klaga på detta som var både gott och trevligt att se på.
Som dessert blev det givetvis "Skeppare Bengts Glass" (Is på Norska). En smarrig anrättning dränkt i Punsch.
De flesta känner inte "Skeppare Bengt". Men det gjorde Donkeyman. Vi blev med åren goda vänner och herr Kapten Bengt Olofsson var en ofta sedd och välkommen kär gäst hemma hos Donkeyman på den tiden som han bodde ute på Blidö. Och jobbade i Skärgårdstrafiken.
Tyvärr stack även "Benke", "Bengan, "Den Fule" eller vilket namn man nu väljer (kärt barn har många) runt hörnet för många år sedan. Men han lämnade efter sig den här rätten. Som Donkeyman regelbundet vräker i sig.
Och en god måltid kräver givetvis en ståndsmässig avslutning. Kaffe och Punsch. Medan skärgården så sakteliga passerar.
Och Donkeyman satt på den gamla "kaptensplatsen" i matsalen på "Norrskär" och mindes Stig Ekberg, Blomman, Gustavsson och alla de andra som suttit på just den platsen och intagit sina måltider genom årens lopp.
Snart kommer mera resebrev.
Läs även andra bloggares åsikter om stockholm, ångbåtar, waxholmsbolaget,
käkade Ångbåtsbiff på Storskär idag: klar besvikelse, en rätt smaklös - i ordets ursprungliga betydelse - anrättning; hade varit ok som dagens rätt på nån lunchkrog för max 70-80 spänn, men knappast värt ca 200 sek (minns inte exakta priset, men billigt var det inte).
SvaraRadera