En politisk resa

På 1960-talet startade en lång ideologisk resa för Donkeyman. Han började långt ute till höger men gled sakta men säkert över till vänster.

Donkeyman kommer ihåg Sexdagarskriget och den allmänna politiska stämningen den gången. Hur folk flest ansåg att det fredliga och framstegsvilliga lilla Israel brutalt överfölls av barbariska Arabiska horder. Han minns mycket väl hur "nästan alla" höll på Israel och stöttade ett litet och oskyldigt land som framgångsrikt värnade sig mot den enorma övermakten.

Och Donkeyman minns hur alla skrattade åt berättelserna om de stora drivor av skor som de Israeliska trupperna hade passerat när de ryckte fram. Skor som de Egyptiska soldaterna hade kastat av sig för att lättare kunna fly hals över huvud.

Det var på den tiden som Israel hade högt anseende världen runt (bortsett från i Arabvärlden). Det var den gången som Israel (i vart fall utåt sett) fungerade som ett enormt socialt experiment. Det var då som radikala Svenska ungdomar vallfärdade för att arbeta frivilligt på Kibbutz. (Medan ännu mer radikala ungdomar for till Cuba för att arbeta frivilligt i jordbruket). Israel var en del av den Socialdemokratiska gemenskapen, något som givetvis stärkte deras anseende i BetongSossarnas Sverige.

"Alla" visste att Palestina egentligen var Judarnas land. De hade förlorat makten över sitt eget land och fördrivits därifrån enbart för att bli förföljda i Europa, Ryssland och vart de hade hamnat. Höjdpunkten i förföljandet tog sin form av den Nazistiska industriella utrotningen. Det var inte mer än rätt och riktigt att de fick återvända till "sitt" land.

För övrigt var ju Palestina i stort sett obebyggt. De som bodde där var obildade Araber som bara hade gott av att komma under de bildade Europeiska Judarnas inflytande. Det var Judarna som odlade upp landet och försökte skapa en modern välfärdsstat för alla.

På samma sätt "visste" de flesta att USA osjälviskt ingrep och försvarade den demokratiska världen mot de barbariska kommunisternas frammarsch i VietNam. Samma heroiska USA som hade "räddat" västvärlden från nazisterna och som nu var de enda som kunde hejda de lika vedervärdiga kommunisterna. Ett USA som var den stora förebilden för allt och alla. Framför allt för ungdomen. Det var därifrån vi fick jeans, coca cola, rock'n roll, film, TV och alla andra betydelsefulla framsteg. Det var drömlandet. Den fria världens naturliga ledare.

Ungefär detta var också Donkeymans ståndpunkt den gången. Och han tyckte ungefär lika som de allra flesta andra Svenskar. De som "höll på" Araberna var några få kommunister, men det visste ju alla vad slags samhälle de ville ha så de räknades inte. Sovjetunionen låg helt nära och de hade bevisligen försökt erövra Finland bara 20 år tidigare. Precis som de hade erövrat Baltikum och tagit över halva Europa. Det var bara några få kommunistiska Sovjetälskare som ifrågasatte den Svenska försvarsbudgeten.

Men Donkeyman skulle snart få en av sitt livs stora chockupplevelser. Det var när han kom underfund med vad våra Amerikanska förebilder sysslade med i VietNam. Vilket ledde till ett minst sagt kaosartat uppvaknande.

Men för att förstå den saken på den tiden utan facit i hand så måste man läsa annan litteratur än den som skolan tillhandahöll. Man måste läsa böcker som de flesta inte hört talas om, man måste låta sig informeras av det lilla fåtal "som visste bättre". Alltså ungefär på samma sätt som andra tog sig fram till diverse religiösa väckelser. Och detta var början på en sorts "väckelse". En väckelse som spreds runt världen.

Donkeyman bytte sida efter att på ett chockartat sätt ha kommit underfund med att han blivit lurad.

Men Donkeyman hade redan en personlig politisk erfarenhet. Det var när BetongSossarna stoppade Radio Nord" 1961. Därmed var det omöjligt att sympatisera med Sossar. Trots att Palme också var mot USA:s krig i VietNam.

Alltså var det en ideologiskt svår tid. Det gick inte att tro på någon. USA betedde sig som svin i VietNam. Samtidigt var kommunisterna deras motståndare. Kommunister som betedde sig som svin på andra platser. Och Sossarna var bevisligen svin.

Så Donkeyman studerade, studerade och studerade. Läste, läste och läste. Diskuterade, diskuterade och diskuterade. I allt mer radikala kretsar. Den ideologiska kedjan kan beskrivas ungefär så här:

Radio Nord - VietNam - Almarna - Chile - Palestina

Varefter Donkeyman föll ned på en ståndpunkt ganska långt ut på vänstersidan.

Och engagerade sig i VPK, i Facket och i diverse "movements". Där han tillbringade långa nätter i rökiga lokaler, pimplande rödvin involverad i oändliga debatter om politiska frågor.

Men ganska snart började han inse att vänstersidan också hade stora svagheter och började sakta men säkert pendla tillbaka mot mitten. Det fackliga engagemanget innebar att han insåg att facket hade avlägsnat sig från sin egentliga uppgift nämligen att tillvarata medlemmarnas intressen och i stället blivit en födkrok för sina anställda. Donkeyman insåg att Facket egentligen var BetongSossarnas bästa stöttepelare. Han insåg också att det var Facket som styrde Partiet och inte tvärtom. Det var också här som Donkeyman gick igenom sin fortsättningskurs i "Sossologi".

Och samtidigt orkade han inte längre med VPK och den splittrade vänstern. Som ägnade timmar åt att bevisa eller motbevisa teser ifrån de stora profeternas skrifter. Som inte kunde kritisera de kommunistiska staterna för något som helst såvida inte det var "fel sorts kommunister" som styrde. Och som måste ta ideologiska hänsyn till minsta vardagsfråga i kommunfullmäktige. Som egentligen inte klarade av att genomföra något som helst av praktiskt värde.

Så Donkeyman blev "Politisk Vilde". Med en pragmatisk ståndpunkt någonstans i mitten. Där vissa åsikter är hämtade från högersidan och andra från vänstersidan.

Men till skillnad från de flesta är Donkeyman inte rädd för att erkänna att han har haft fel. Han hade fel om Palestina. Han hade fel om VietNam. Han hade fel om vänstern. Han hade fel om Facket. Och han har skaffat sig nya ideologiska positioner. Som han överger om han skaffar sig mer kunskap som säger att han har fel.

Kanske vi skulle ha ett bättre samhälle om fler människor kunde acceptera att de har haft fel och sedan ändrar sig. När kommer en ledande Svensk politiker att erkänna att han/hon har haft en felaktig ståndpunkt. Internationellt sett är det bara ett fåtal av de allra största som har vågat göra det. Churchill till exempel.

Kanske Donkeyman egentligen är Sosse. Han har stor förståelse för pragmatiska Sossar som Göran Persson. Han beundrar de stora Socialdemkratiska samhällsbyggarna. Men det börjar bli 75 år sedan som Socialdemokratin byggde Folkhemmet. Sedan dess har de försökt att konservera bygget. Och alla vet att 75 år gamla hus behöver renovering. Något som BetongSossarna motarbetar med alla medel.

Donkeyman växte upp när Betongsossarna stod på sin höjdpunkt. Och när dagens Sossar håller på att svänga över från det pragmatiska och in mot Betongsosseideologin då flyr han. Och han lärde sig hata Betongsossar redan för 40 år sedan när de stängde Radio Nord.

Radio Nord - Almarna - Mullvaden är en kedja som är lite för stark för att det skall gå att rösta på (s) - märkta politiker. De går helt enkelt inte att lita på. Hos dem är makten viktigare än politiken. Och rättlärig ideologi är hos allt för många viktigare än resultatet. Precis som hos den yttre Vänstern.

Men just nu finns det en högaktuell fråga som är blockövergripande och som är viktigare än allt annat. Yttrandefriheten. Donkeyman tänker här på att Alliansen i samarbete med Sossarna håller på att reducera denna. Och förlorar vi yttrandefriheten så har vi inte någonting. Då är vi tillbaka på 1800-talsstandard.

Dess värre verkar det som om Vänstern och Miljönissarna också kommer att gå på den linjen bara för att få lite fina jobb efter valet. Något som gör att Donkeyman än en gång känner sig sviken och bedragen av politiker.

Därför röstade Donkeyman på Piratpartiet i EU-Valet. Och just nu lutar han mot PP även i September. Därför att Yttrandefriheten är viktigare än något annat. Och när det gäller "den vanliga politiken" är skillnaden mellan Alliansen och de Röd/Gröna egentligen marginell.

Men samtidigt finns det en liten ljuspunkt. Ser man till andra sidan av "kölen" så är det många politiker och partier som opponerar sig mot "Datalagringsdirektivet" och liknande tankar. Över hela spektret. Från höger till vänster. Senast i dag skriver Kristin Clemet, chef för den konservativa tankesmedjan Civita om saken.

Samtidigt som våra Svenska politiker inte är beredda att värna om vår yttrandefrihet. Skrämmande är ett bra ord för att beskriva det hela.

Läs även andra bloggares åsikter om valet, politik, datalagring, facket, piratpartiet