Lilla Mona

Donkeyman tillhör inte de stora TV-tittarna. Hemma har han inte ens en TV. Något som inom parentes inte imponerar på NRK. Ett företag som med en dåres envishet sänder inbetalning på TV-licens. Räkningar som blir både två, tre och fyra gånger så stora innan Donkeyman betalar dem. Därför att han av ren irritation låter dem gå ett långt varv genom Lindorff och Statens Innkrevningssentral innan de slutligen betalas. Trots att Donkeyman inte borde fått räkningen i första hand. Därför att han alltså inte har TV. Men som sagt - NRK tror inte på Donkeyman när han hävdar detta. Och NRK vägrar att sluta sända dessa räkningar. Antagligen blir Donkeyman tvungen att betala Norsk TV-licens i 10 år efter att han har flyttat från Norge. Plus högvis med tusenlappar i straffavgifter - var gång.

Men nu var det inte det som dagens artikel gäller. Därför att i går såg Donkeyman på Svensk TV. Med licens betald av andra. Och det var ett småmysigt program med "Svorsk" prägel eftersom Fredrik Skavlan var programledare. Han håller på att skaffa sig en bra stjärna som programledare i Sveriges Television. Och han är en BRA programledare.

Gäster i detta programmet var bland annat den Svenska sosseledaren och "wanna-be" statsminister Mona Sahlin samt den Norske sosseledaren och "still-is" statsministern Jens Stoltenberg. Och lille Mona visade sig från sin starkaste sida. Nämligen "Att vara som folk flest". Något som Jens under hela sin karriär har försökt utan att lyckas. Och i går kväll försökte Jens igen krampaktigt att ge intryck av att vara en "vanlig människa". Som vanligt utan att lyckas. Därför att orden "politruk" och "broiler" står stämplade i pannan på honom.

Men det Donkeyman reagerade mest på var när lilla Mona sade att det Svenska Socialdemokratiska partiet och det Norska Arbeiderpartiet var till förväxling lika varandra.

Det är en analys som möjligen kan användas vid politiska festtal. Men de (få) människor som faktiskt har lite pejling på både Svensk och Norsk politik vet att detta är svada och inte något annat. Därför att (s) och (ap) är mycket långt från varandra i praktisk politik. Detta har Donkeyman skrivit om tidigare, bland annat i artikeln Socialdemokratin. I Norsk måttstock är (s) definitivt ett borgerligt parti. Med många gemensamma tankar med Høyre.

(AP) och (S) gick bägge igenom det pressen kallade "Rosornas Krig" under 90-talet. I Sverige vann den pragmatiska fraktionen vilket ledde till Göran Perssons partiledarskap. Men i Norge vann den ideologiska fraktionen vilket ledde till att duon Jagland / Hågensen försvann från AP resp LO och ersattes av radarparet Stoltenberg / Valla. Som stod för något helt annat. Något som Svensk politik lämnade 25 år tidigare.

Verkligheten är att (AP) under de senaste 10 åren har styrt mot en ideologi som kan jämföras med de Svenska "Betongsossarna" från 1960- och 70-talet. En tid när maktinnehavet var viktigare än vad man faktiskt använde makten till. En tid när absolut allt var omöjligt. En tid när man förbjöd det mesta som folk flest ville ha. Och en tid som Göran Persson och 1990-talets pragmatiska sosseparti gjorde totalt uppror mot. Därtill nödda och tvungna beroende på den ekonomiska kris som drabbade Sverige på tidigt 1990-tal.

(AP) står i praktisk politik genom sitt regeringsinnehav för ett glädjelöst samhälle där staten vet vad som är bäst för den enskilde medborgaren. Och om den enskilde inte förstår sitt eget bästa så skall staten använda alla medel för att tvinga dig att acceptera ditt eget bästa.

(AP) samarbetar i regering med två reaktionära partier (SV) och (SP) som i likhet med dem i verkligheten har väldigt lite gemensamt med sina Svenska motsvarigheter. Bortsett från i retoriken. Läs mer om dessa i denna artikel: Populism

(AP) har till skillnad från (s) en i det närmaste religiöst negativ inställning till varje form av privat verksamhet. Man regerar också ett land där staten direkt eller indirekt äger merparten av de stora företagen och merparten av aktierna på Oslo Börs. Ett land som Björn Rosengren med rätta kallade för "Den sista Sovjetstaten".

Donkeyman kan rent politiskt ha fördragsamhet med Socialdemokraterna. Han skulle till och med kunna rösta på dem. Men han har otroligt svårt för att acceptera Arbeiderpartiet. Det är till och med så illa att Donkeyman anser att livet är för kort för att leva i ett land där regeringen vill införa Betongsossepolitik.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, mona sahlin, norge