Vägar i Nord

Förra veckans stora politiska tema här Väster om Kölen var vägbyggnad. Ett tema som är minst sagt infekterat. Tidningen "Nordlys" konstaterade att Albanien bygger mer och bättre väg än vad Norge gör. Medan profilerade trafikforskare påpekar att antalet trafikdödade skulle halverats om väginvesteringarna hade koncentrerats till de tätt bebygda områdena i syd, där de stora trafikmängderna finns.

Här i NordNorge anser man att det behövs 21 milliarder bara till att uppgradera huvudvägen E6 till en anständig standard som är i närheten av den standard de Svenska och Finska huvudvägarna i norr håller. Totalt sett anses investeringsbehovet vara si så där 50 milliarder. Bara i NordNorge.....

Siffran 21 mill är påfallande lika den summa som NordNorgebanan skulle ha kostat om Stortinget hade fattat beslut den gången för 15 år sedan. Men järnvägen röstades ned därför att politrukerna ansåg att det vore bättre användning av pengarna att bygga väg i norr. Problemet är bara att den väginvesteringen har uteblivit. Den har hittills blivit noll - nadazero. När det inte blev beslut om järnväg så frös kulorna inne. Punkt.

(Inom parentes sagt: Precis som de 20 milliarder som OS i Tromsø förväntas kosta kommer att göra. De som vill ha nej till OS med motivering att pengarna kan användas bättre kommer att upptäcka att pengarna fryser inne. Precis som vägpengarna gjorde för 15 år sedan......)

Men egentligen är situationen mycket värre. Därför att här i Nord sitter man på en ännu så länge odetonerad bomb. Nästan allt av vägar och konstbyggnader (tunnlar, viadukter, broar mm) är byggda på 50- och 60-talen. Vilket i praktiken betyder att de närmar sig 50 års ålder. Och då kommer de riktigt stora underhållsbehoven - det visar all erfarenhet.

Men det är ännu värre än så. För si så där 5 år sedan började man flytta över transporterna upp till Finnmarken från sjö till land. Vilket innebär att mycket av det som tidigare gick med Hurtigruten och Fraktbåtar nu går med vagntåg i mycket större utsträckning än förr. Det var inte något politiskt beslut utan en följd av affärerna mellan dåvarande TFDS, OVDS och Posten om NorCargo. Och relevansen för vägarna är att passagen av ett vagntåg sliter lika mycket på vägen som passagen av 10.000 personbilar. Så när det blivit landtransport i stor skala till platser som Båtsfjord, Berlevåg, Mehamn, Havøysund etcetera så är det smala och enkelt byggda fjällvägar som drabbas. Vägar som i längden inte tål denna omfattande trafik. Och som kommer att behöva enorma investeringar i en nära framtid. Låt oss gissa fram mot si så där 2010-2015.

I Sverige, Finland och (numera) Ryssland å andra sidan sker en massiv utbyggnad av infrastrukturen i Norr. Därför att där ser man infrastruktur som den bästa distriktspolitiken. I de länderna har man för länge sedan slutat med att pumpa in "tilskudd" och "tiltak" till verksamheter som har passerat sitt "bäst före" - datum. Man inser att det är ren och skär näringspolitik som ger resultat. Och att infrastrukturbyggnad är en del av god näringspolitik, det vill säga god distriktspolitik. Har man inte infrastruktur får man inte heller bärkraftig näring, det vill säga lönsamma företag. Har man inte lönsamma företag får man inte heller bosättning. That's focken it. (Goda vägar ger dessutom en särdeles positiv bieffekt - det blir färre olyckor - något som all trafikforskning visar)

Medan de konservativa partierna här i Norge (=SV, AP, SP och KrF) fortfarande tror att det är god politik att ge direkt och aktivt stöd till näringar som är på väg att bli utkonkurrerade. Samtidigt som man inte anslår pengar till byggnad av infrastruktur, långt mindre till underhåll av det som redan finns.

Donkeyman ser i sin kristallkula att NordNorge är på väg mot en transportteknisk katastrof. Utan att de befolkningstäta områdena i SydNorge är ens i närheten av att få de investeringar som de behöver. Norge är på väg att transporttekniskt bli ett u-land. Vad är det som gör att länder som Sverige, Finland och Ryssland har råd att investera i transportsystem medan Norge inte har pengar till detta ?

Regeringen skyller på att en omfattande utbyggnad av infrastruktur skulle skapa så stor press på Norsk ekonomi att följderna vore katastrofala. Men här har FrP (igen) en poäng. Varför inte anlita utländska firmor till att bygga infrastrukturen. Då slipper man ju den pressen. Pengar att betala med har man ju i högvis. Och gör man inte något åt infrastrukturen i Nord så dör NordNorge. Och gör man inte något åt infrastrukturen i Syd så blir det trafikinfarkt.

Nu handlade det om väg. Men i Nord blir de här frågorna också Distriktspolitik. Ett tema som intresserar Donkeyman. Här finner man några artiklar om det ämnet.