Demokrati är inte enkelt

Merparten av västvärlden ser demokrati som det bästa sättet att styra ett land. Man ser demokratin som en av grundvalarna för vår kultur. Och man ser det som moraliskt försvarbart att gå till krig för att tvinga demokratins välsignelser på andra kulturer (VietNam, Irak, Afganistan, You name it......).

Men trots detta debatterar vi i påfallande liten grad HUR vi skall organisera vår demokrati. Studerar man demokratiska länder som USA, UK, Frankrike, Tyskland, Norge, Sverige, Israel, Italien etc. etc. så har ju alla dessa olika "approach" till saken.

Visst är "one man - one vote" en av de gemensamma grundvalarna . Men det som är gemensamt är att en röstande lägger en röst. Sedan är det enorma skillnader i hur man räknar den rösten.

Donkeyman filosoferade över detta för inte så länge sedan i artikeln om Valsystem. Och här har vi ju två andra principer att ta hänsyn till. Den ena är tillvarata minoriteternas intressen. Den andra är att skapa en regering som kan styra landet. Och där har vi den gordiska knuten. HUR åstadkomma denna godast möjliga cigar. Det måste vara en blandning av olika principer.

Vad har Norge, USA och UK gemensamt ? JO, alla tre länder styrs av dem som förlorade valet. Räknat i antalet röster. Men som vann valet räknat i antalet mandat. Alltså var det valsystemet som utpekade segraren - inte väljaren.

Men OM man i stället skapar ett helt och hållet proportionellt system. Som till exempel det Israeliska. Då borde man ju ha bäst möjlig demokrati. Problemet blir bara att då får man i stället "Polsk Riksdag". Varje enskild intressegrupp har sitt parti (ibland flera). Alla dessa blir representerade och det blir omöjligt att styra utan att ta hänsyn till småpartierna. Vilket till exempel gör att ingen Israelisk regering i praktiken kan skriva under något fredsavtal och sedan genomföra detta. Även om de stora partierna nog önskar det.

Liknande problem finns överallt - även i Norge. Se till exempel på den aktuella frågan om att få söka efter olja utanför Lofoten / Vesterålen. Här säger AP, H och FrP ja. De har tillsammans 72 procent av rösterna. Medan KrF, V, och SV säger nej. De har tillsammans 19 procent. Och som vanligt ligger centerextremisterna i SP med sina 6 procent mitt emellan.

Då skulle man tro att det vore en självklarhet att sätta i gång oljeletning. Men det är det inte. Därför att de just nu tänkbara regeringsalternativen behöver en eller ett par av nejpartierna för att få bilda regering. Och därmed blir det inte någon oljeborrning. Är det demokrati? Svaret är nej. Är det praktisk politik? Svaret är ja. (Utan att ta ställning till sakfrågan).

Och har man folkomröstningar så kanske folket röstar "fel".

I Sverige hade vi folkomröstning om vi skulle gå över till högertrafik. Över 80 procent röstade nej. 7 (sju) år senare bestämde riksdagen att vi skulle gå över till högertrafik. Och i Norge tillåter sig delar av nej-sidan att av samvetsskäl blockera ett eventuellt JA i en eventuell ny omröstning av EU.

Och så vidare. Och så vidare.

Demokrati kan vara både "skydd för minoriteten", "majoritetens diktatur" eller "minoritetens diktatur". Beroende på situationen.

Ser vi till de "demokratiska" länderna i den så kallade tredje världen så kan man konstatera att partierna i allmänhet inte är organiserade efter ideologiska skiljelinjer. I många fall representerar de i stället olika etniska folkgrupper. Vilket betyder att den etniska grupp som är störst i antal alltid vinner valet och därmed styr de över de andra. Är det demokrati ? På vad sätt är det annorlunda än det traditionella klan- och hövdingsystemet ? Är det rätt att gå till krig för att införa ett sådant system ? Frågorna och infallsvinklarna är många.

Därför tycker Donkeyman att det är märkligt att man inte för en mer omfattande debatt om just demokratins utformning i de demokratiska länderna. Detta är ju frågor där man inte har klara svar i form av ja- eller nej. Det är frågor som är viktiga och intressanta. Och det är frågor som verkligen tål att debatteras. Så varför gör vi inte det ?